Originaltitel: Lie to me
Genre: Crime
Skapad av: Samuel Baum
Skådespelare: Tim Roth, Kelli Williams, Brendan Hines, Monica Raymund, Mekhi Phifer
Premiär: 2009-09-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD januari-februari 2016
Handling
Cal Lightmann och hans kollegor är mänskliga lögndetektorer. Genom att analysera ansiktsuttryck kan de se om någon ljuger och om tal och kroppsspråk stämmer överens. The Lightmann group blir ofta konsulterad när det gäller att snabbt få fram sanningen.
Min kommentar
När jag skulle börja skriva denna så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att kolla vad jag skrev om första säsongen. Det visade sig att jag i stort sett hade kunnat kopiera den texten nästan rakt av. Det kommer jag inte att göra, men om du vill läsa så hittar du det här och det gäller fortfarande. Med nedanstående tillägg.
Jag kan inte låta bli att fascineras av den här serien, den är egentligen allt jag vill ha i en TV-serie. Det är otroligt intressant och jag lär mig massor om mikrouttryck och kroppsspråk. Det lite tråkiga är att den här kunskapen är ganska svår att omsätta rent praktiskt. Förmodligen hade jag blivit haffad och inlåst på något hem om jag hade stått och stirrat på människor på det sättet.
Tydligen hade jag sett några avsnitt av andra säsongen när den gick på TV, innan den försvann, men det gjorde inget alls. Det var ju dels väldigt längesedan och dels så har jag ju det där problemet med att minnas detaljer. Ungefär halva säsongen var helt ny för mig och ja, det händer en del, men detta är ingen actionserie. Visserligen exploderade något någon gång, men det är nog inte därför man tittar på denna. Det är helt enkelt en annan sorts serie, den är intressant och spännande.
Karaktärerna börjar mejslas ut och en mer eller mindre sympatiska egenskaper märks mer och mer. Loker, som jag gillade så mycket i första säsongen, har nästan blivit en helt annan person. Inte helt sympatisk längre. Torres har nog alltid varit väldigt snabb med att döma andra, men i den här säsongen blir det än värre. Foster, som jag knappt tänkte på tidigare har blivit min stora favorit. Kelli Williams, som spelar henne, gör ett helt fantastiskt jobb och jag är lite förvånad över att jag inte lagt märke till henne i andra serier (hon verkar ha varit med både i NCIS, The Mentalist och Medical Investigation). Cal Lightman själv börjar jag faktiskt få lite svårt för. Han är så full av kontrollbehov och dubbelmoral (speciellt gentemot dottern Emily) att jag nästan mår illa och ibland är han bara rent otrevlig. Emily (dottern alltså) är bara ett par stora ögon och jag kan inte låta bli att fundera på om hon verkligen har sådana uppspärrade ögon eller om hon anstränger sig för att se förskräckt/förvånad ut hela tiden.
Andra säsongen är lika bra som första och jag tycker de lyckas bra med att inte upprepa samma historia i det oändliga. Det dyker upp nya vinklar och händelser hela tiden så det blir inte tjatigt på något sätt.
Och så den sedvanliga spoilern om säsongsavslutningen, men tyvärr glömde jag skriva upp slutet direkt efter att vi tittat färdigt så jag har redan glömt det mesta förmodligen. [spoiler]Agent Reynolds blir skjuten med tre skott rätt i bröstet, men det såg ut som att han överlevde. Fosters pojkvän, som visade sig vara en agent undercover förflyttas eftersom han är röjd.Loker och Torres har spenderat en natt ihop, men har bestämt sig för att det var en engångsgrej.[/spoiler]
På TV-serier.nu hade säsongen 3,7 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 85 720 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Serien är
| Tråkig | Klurig | |
| Rolig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Snyggt foto | |
| Osannolik | Spännande | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort |
Serien kan köpas på cdon och discshop.
