Bok: Rymdskräck

Författare: Cia Sigesgård, Jimmy Berestål, Kristina Hård, Helena Dahlgren, Johan Ring, E P Uggla, Marcus Stenberg, Love Kölle, Jenny Lundin, Katarina Emgård, Rikard Slapak, Frida Windelhed, Sofia Albertsson
Titel: (13 svarta sagor) Rymdskräck
Genre: Skräck
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026
Baksidetext
Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...

Min kommentar
Novelläsandet har varit mycket dåligt den senaste tiden. Av någon oklar anledning så har jag helt enkelt inte plockat fram någon när jag varit mellan böcker. Det är ju då jag läser dem, som smakrensare. När det nu kom ytterligare en i "serien" 13 svarta sagor så kan man säga att jag upptäckte att jag faktiskt hade två gamla stående olästa. Det var bara att plocka fram Rymdskräck.

Potentialen för skräck om rymden är ju skyhög och rymdskräck kändes som ett säkert kort. Jag trodde verkligen att det skulle passa mig. Jag älskar ju (de tre första) Alien-filmerna och en hel del andra som nog får klassas som rymdskräck. I det här fallet verkar det dock vara fel. Eller kanske inte fel-fel, men inte jättebra. Jag får en känsla av att jag inte förstår en del av dem. Kanske blir det för abstrakt för min smak.

Flertalet av författarna har jag läst annat av, noveller och/eller fullängdsböcker. Fyra av författarna var nya för mig. Det är alltid spännande att träffa på sådana som man inte har läst något av tidigare. Åtminstone tre av dem har någon novell med i de två antologier som jag nu har olästa.

Precis som jag brukar så skriver jag bara specifikt om de noveller som blev lite favoriter. Den första av dem är Ozymandias av Johan Ring. Den ger mig en härligt otäck känsla. Den är oförklarlig, men ändå på något sätt självklar. Mycket klaustrofobisk och det är alltid läskigt. Den är så enkel, men effektiv. Den andra novellen som passade mig väldigt bra är Ändlös tystnad av Love Kölle. Den har kanske ett lite abrupt slut, men jag gillar verkligen uppbyggnaden. Den har både början, mitten och slut och allt funkar ihop. En novell som förtjänar ett hedersomnämnande är Aurora av Helena Dahlgren. Jag tror inte att jag förstår den fullt ut, men den är vacker på något sätt. Så kort, men ändå en en färdig berättelse.

Många av novellerna blev för mycket, för överdrivna, utan att höja läskighetsfaktorn. Ganska många kan man nog säga innehöll tentakelmonster, eller på gränsen till det, och det är inte något som jag gillar. Tentakelmonster är äckliga, i betydelsen frånstötande, men de skrämmer mig inte.

Min allra största fundering efter att ha läst de här tretton novellerna är om ingen korrekturläser dem. Ett par av dem innehåller fler korrekturfel på tjugo sidor än vad som bör finnas i en bok av normallängd. Dessvärre är det något som drar ner betyget på just de novellerna, eftersom de blev ganska jobbiga att läsa. Irritation är ingen bra grund att stå på när man läser. Dessutom så stämmer inte sidnumreringen i innehållsförteckningen överens med det faktiska sidnumret.

Novellerna i Rymdskräck utspelar sig mestadels(?) i rymden så klart, men det finns nog någon som jag tolkade som jordbunden. Även om det kanske var någon typ av aliens inblandade. Jag har faktiskt ytterligare två antologier i den här "serien" ståendes och min plan är att jag ska bli bättre på att läsa noveller. Igen.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rymdskräck: Jag kan inte hitta någon.

Bok: Mord och ingen julefrid

Författare: Inger Frimansson / Arne Dahl / Amanda Hellberg / Åke Edwardson / Lisa Förare Winbladh / Johan Theorin / Camilla Läckberg / Dag Öhrlund
Titel: Mord och ingen julefrid
Genre: Kriminal
Antal sidor: 175
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2024


Baksidetext
En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund.

Min kommentar
Varje jul så tänker jag att jag borde läsa mer julböcker och gärna även noveller. I januari förra året så var jag så förutseende att jag köpte antologin Mord och ingen julefrid, som jag då tänkte jag skulle ta mig an när december kom. Den här typen av antologi verkar ha kommit ut med väldigt ojämna mellanrum och just denna är från 2021. Det ska ju inte spela någon roll, för böcker är ju ingen färskvara.

Precis som vanligt i en novellsamling eller antologi så är det både högt och lågt. Det ska ju helst finnas något för alla och det gör det nog här. Någon av novellerna förstår jag inte alls, men så brukar det vara. Något jag tänkte på under läsningen var att jag hade förväntat mig betydligt mer mord/brott. Och definitivt mer jul.

Om det är meningen att detta ska vara nervkittlande kriminalnoveller (som det ju faktiskt står i beskrivningen) så är det ett gång som kanske inte passar in så bra. Novellen ABC passar dock inte in överhuvudtaget. Jag förstår inte alls vad den gör här. Inte ett enda brott inom synhåll. Inte en enda nervkittling heller. Den handlar om någon som heter Astrid och har skrivit ett manus om en Pippi Långstrump, som aldrig har blivit utgivet. I stället står hon och säljer batikkläder på en marknad.

Två av novellerna är riktigt bra. Chokladasken av Amanda Hellberg är den enda med en knorr på slutet. Den hör tydligen till Ulltunasviten och nu blir jag ju på riktigt sugen på att läsa de böckerna. Jag vet ju att jag har gillat hennes skräckböcker. Den andra som är jag vill nämna här är Änkornas kafé av Camilla Läckberg. Vilken affärsidé hon har kommit på! Tyvärr så är ju titeln ganska avslöjande, men novellen är ändå riktigt bra.

Rent generellt så är många av novellerna väldigt vaga. Så vaga att de varken blir spännande eller otäcka. Bara irriterande. Till exempel Här och nu av Arne Dahl och Tomten kommer av Åke Edwardson skapar fler frågor än svar. Inga svar alls, om jag ska vara ärlig. Kanske är det bara är jag, men jag behöver något slags bakgrund att hänga upp historien på och det får jag inte alls här. Det är ju så klart svårt att få med på bara några sidor, men det finns ju många som klarar det. Även de här två författarna som har skrivit andra bra noveller.

Jag måste bara nämna också ... en av mina exter är att samla på roliga, påhittade (hoppas jag) namn. I Svindlande affärer av Dag Öhrlund figurerar en Inge Munther, som nu får göra, exempelvis Inge Naning sällskap i min samling. Tack!

Mord och ingen julefrid blir nog den sista novellsamlingen av den här typen för mig. På något sätt så verkar det vara viktigare att ha med kända författare än att novellerna är bra. Eller ens passar in.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mord och ingen julefrid: Mina skrivna ord och bokbesatt

Bok: Sånger vid en vägkorsning av Patrik Centerwall

Författare: Patrik Centerwall
Titel: Sånger vid en vägkorsning
Genre: Fantasy
Antal sidor: 179
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Catoblepas förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 november 2024




Baksidetext
Sånger vid en vägkorsning är en samling noveller som utspelar sig i bekanta miljöer men där det främmande och magiska ständigt är närvarande. Där det fantastiska kan ses i ögonvrån av de som är uppmärksamma eller bara råkar snubbla över det. I de tio tankeväckande och fantasifyllda novellerna kan allt hända - och gör det.

Min kommentar
För över sju år sedan läste jag en novellsamling av Patrik Centerwall, som jag uppskattade mycket. Nu i höstas fick jag ett mejl där han undrade om jag ville läsa hans nya novellsamling, Sånger vid en vägkorsning. Det självklara svaret på den frågan var ju ja.

Fantastik är en subgenre som jag nog egentligen inte har någon som helst koll på. De här novellerna sägs vara i den genren. Om jag har förstått det rätt så ingår både fantasy, science fiction och skräck i den och två av dem är ju favoritgenrer. En extra bonus är att flera noveller utspelar sig i Lund, där jag bor, eller Göteborg, där jag kommer ifrån.

Rent generellt så tycker jag detta är en väldigt jämn novellsamling, med två tydliga teman - musik och natur. Fler än hälften har minst en av ingredienserna. Speciellt musik verkar vara viktig för författaren. Samtliga noveller är korta, den längsta (och bästa) är bara sexton sidor lång. Perfekt längd för läsning innan man släcker lampan och ska sova.

Den solklara favoriten är Väggmålningen. Min anteckning om den var läskig! (japp, med ett utropstecken). Den är precis som en skräcknovell ska vara; mystisk, oviss och fantasieggande. Allt detta utan en enda droppe blod.

Vägkorsningen har en, till viss del, väntad twist, men lösningen gjorde mig överraskad. Ossian är betydligt smartare än litterära karaktärer brukar vara. Man kan tydligen både äta kakan och ha den kvar. Det finns också en väldigt annorlunda och fin berättelse om Näcken, Visor vid bäcken. Annorlunda på ett bra sätt. En riktigt kul myt om jätten Finn, När Finn försvann, får mig att vilja gå och kolla de där kolonnerna.

En av novellerna, Kompositören och sångerskan, påminner väldigt mycket om Minnet av en sång, en av novellerna i förra samlingen. Jag minns den inte i detalj, men handlingen verkar vara densamma. Någon novell känns oavslutad, som Cornelias plan. Den slutar väldigt abrupt, men det kan vara för att jag ju vill veta vad som hände sedan.

Novellerna i Sånger vid en vägkorsning är åt det vemodiga hållet, tycker jag. De är inte så läskiga, men det kanske inte heller är meningen. De är mer sorgsna, finstämda och lågmälda. Vardagsmagi kan vara en bra sammanfattning, om det finns något sådant.

På Goodreads hade den 4,20 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sånger vid en vägkorsning: Jag hittade inte någon.

Bok: En annan plats & Sockerhumla av Jenny Lundin

Författare: Jenny Lundin
Titel: En annan plats & Sockerhumla
Genre: Skräck
Antal sidor: 48
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 augusti 2024




Baksidetext
Två kvinnor. Två män. Två noveller om lust, svartsjuka, svek och våld. I "En annan plats" och "Sockerhumla" berättar Jenny Lundin om offer och gärningsmän. Nutida skräckhistorier där den skira prosan ligger över den svarta avgrunden likt nattgammal is.

Min kommentar
När man (eller jag då) har läst en rejäl tegelsten, som varit en bok som inte ville ta slut, så kan det vara skönt att rensa huvud och tankar med en liten kortis. Jag hittade en e-singel, eller vad man ska kalla det, med två små noveller. Det tyckte jag kändes som lämplig läsning så jag plockade fram En annan plats & Sockerhumla på min gamla läsplatta.

Detta är det första jag läser av Jenny Lundin. Gemensamt för de två novellerna är att allt i stort sett bara antyds. Dock inte speciellt kraftfullt så att jag är helt säker. Det finns ett ganska stort utrymme för feltolkningar. Karaktärerna är enkla och tydliga. Men man känner att inte alla är riktigt vad de verkar vara.

I En annan plats är det obehaglig stämning ända från start. Det är svårt att veta vad som händer på riktigt och vad som bara försiggår i Andreas huvud. Åtminstone det som sker innan vändningen kommer, som till exempel spindlarna som bara hon kan se och den där figuren som kikar i hennes dator. Jag blir lite fundersam över när det egentligen händer, det som har hänt. Slutet blir i alla fall ganska effektfullt. Om det betyder det jag tror.

Handlingen i Sockerhumla finns det nog inte så mycket att säga om. Även här får man dra sina egna slutsatser. Det är inte helt solklart vad som har hänt. Bara nästan. Det sägs i alla fall inte riktigt rent ut. Kanske är det så att man kan lura sig själv så till den milda grad att man tror att det man ljuger om är sant, men jag har lite svårt att köpa det. Speciellt som att historien faktiskt påverkade någon annan också. Denna skrämmer mig inte ens pyttelite.

I En annan plats & Sockerhumla är det som händer så outtalat att jag blir osäker på vad jag faktiskt ska tro. Det känns som att jag funderar så mycket över om jag har tolkat rätt att jag inte riktigt kommer in i historierna. Det kan man se som en nackdel.

På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En annan plats & Sockerhumla: C.R.M. Nilsson, Läsa & Lyssna och Med näsan i en bok

Bok: Så du vill ha det mörkare av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Så du vill ha det mörkare
Genre: Skräck
Antal sidor: 635
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: You like it darker
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juli 2024




Baksidetext
Danny Coughlin plågas av en mardröm så verklig att den snarare liknar ett varsel: en utsvulten hund som biter och drar i ett illa nedgrävt kvinnolik. När Danny kör till den övergivna bensinmacken han sett i sina syner upptäcker han till sin fasa att drömmen blivit verklighet. Hur ska han kunna förklara fyndet för polisen utan att själv bli misstänkt för mord? ”Danny Coughlins onda dröm” är en av tolv mästerliga nya noveller av Stephen King, som inte väjer för mörkret i människan. Bland dem finns också ”Skallerormar” – en uppföljare till Kingklassikern ”Cujo”. Som King själv skriver till sina läsare i bokens efterord: “Så ni vill ha det mörkare? Bra. Det vill jag också.”

Min kommentar
Förmodligen är det ingen, som följer mig, som har missat att Stephen King är min husgud och har varit så i fyrtio år. Då kan man kanske förstå min nästan omåttliga glädje när det plingade till i min telefon och där var ett DM från förlaget, som undrade om jag ville ha hans senaste novellsamling, Så du vill ha det mörkare, som recensionsexemplar. Självklart tackade jag ja och jag började läsa den så fort jag hade läst klart de böcker jag redan hade planerat in för juli.

Samlingen innehåller tolv noveller, varav fem är tidigare outgivna (jag har inte läst någon av dem tidigare, så för mig var de nya allihop). Den längsta av dem är nära 200 sidor och den kortaste bara tio. Stephen Kings novellsamlingar kan ju vara mycket ojämna och ja, jag blev lite förvånad (och ännu gladare) när det började så otroligt bra. De första fyra novellerna fick allihop en fyra i betyg. Sedan kom den lilla dippen, men den varade inte speciellt länge.

Ett genomgående tema är det här med att åldras, döden och vad som händer sedan. Det finns nästan ett litet filosofiskt anslag i många (alla?) av novellerna. Väldigt många handlar också om hjälplöshet, av så skilda slag som maktmissbruk och våldsamma brottslingar. I dessa noveller finns inte många (finns det något?) monster. Förutom människan. Precis som det ju är i verkligheten. Många av dem innehåller visserligen ett litet uns av övernaturligt element, men det är liksom inte det som är är det viktiga. Det viktiga är de karaktärer som befolkar historierna. Och det är ju detta som King är allra bästa på, att beskriva vanliga människor. Fast i väldigt ovanliga situationer. Ingen (och jag menar verkligen ingen) kan med så få beskrivningar få fram en så tydlig karaktär. Där ingår då även samhället, ofta en småstad.

De bästa novellerna är de som inte är så explicita, de som liksom bara slutar i en antydning eller ett tänk-om. Hela sju av novellerna fick en fyra i betyg och inlägget skulle bli alltför långt om jag skrev om dem allihop. De sju är i alla fall Två talangfulla jävlar, Det femte steget, Knäppa Willie, Danny Coughlins onda dröm, Röd skärm, Turbulensexperten och Svararen.

Danny Coughlins onda dröm förtjänar ett eget omnämnande. Den är den längsta novellen i samlingen och det var nog den enda som faktiskt gav mig kalla kårar och för mig var den läskigast av alla. Maktlösheten och hopplösheten som Danny Coughlin måste känna är nästan fysisk och den osar ut från sidorna så att jag själv kände den. Just maktmissbruk skrämmer mig mycket. Även Röd skärm, den kortaste novellen, vill jag nämna speciellt. Även den är riktigt läskig, trots att man ju förstår precis vad som ska hända. Den skulle passa väldigt bra som film, tror jag.

En novell fick 4,5 och det var Skallerormar. Den som är ett slags uppföljare till Cujo. Den handlar dock inte om rabiessmittade hundar. Uppföljningen är att huvudpersonen är pappan, Vic Trenton, från Cujo. Många år senare. Man kan säga att den handlar om det allra värsta som kan hända och vilka effekter det kan få. Den är extremt obehaglig, helt enkelt en King i högform. Till och med slutet har han fått till. Jag har sett att det finns en diskussion om huruvida novellen skulle kunna ha vem som helst som huvudkaraktär eller om det var tvunget att vara pappan från Cujo. Jag sällar mig till sidan som säger att det måste vara det.

Jag vill också slå ett slag för översättaren, John-Henri Holmberg. Han har översatt nästan alla böcker av King sedan 1997 (ett fåtal inemellan är översatta av andra). 28 av de totalt 75 översatta böcker jag har i hyllan är översatta av honom. Förmodligen så är det därför som översättningarna är så bra. Det torde vara omöjligt att inte få den rätta känslan efter så många böcker.

Så du vill ha det mörkare är en av de jämnaste novellsamlingar jag har läst av Stephen King. Det är i alla fall ovanligt många som tilltalar mig. Kanske beror det på att det här är mer lågmäld, krypande och obehaglig skräck än pang på rödbetan. Jag får ofta frågan hur jag kan tycka så mycket om skräck och nu har jag Kings egna ord att ta till som svar. I efterordet skriver han: Skräckberättelser kan bäst uppskattas av dem som är godhjärtade och empatiska.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,34 i genomsnitt (beräknat på 24 014 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Så du vill ha det mörkare: Följeslagarna

Bok: Blod säljer av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Blod säljer
Genre: Skräck
Antal sidor: 501
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: If it bleeds
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 februari 2024




Baksidetext
Skräckmästaren Stephen King har alltid briljerat som novellförfattare, och återvänder här till genren och till några av sina klassiska teman: ondska, galenskap och skrivkrampens plågor.

Min kommentar
King har ju varit min husgud i 40 år (i år faktiskt, tror jag) och jag köper alla böcker han skriver. Däremot så kan det dröja ett tag innan jag läser dem (han är ju väldigt produktiv och det finns ju andra böcker också, jodå, det finns det). När Holly släpptes förra året insåg jag att titelnovellen i Blod säljer inte bara hör ihop med Holly, utan till och med räknas som andra delen i hennes serie. Dessutom så har en av de andra novellerna filmatiserats och den vill jag ju gärna se. Det var ju bara att börja läsa.

Tre av novellerna är väldigt långa (alternativt så är det väldigt korta romaner), men med Kings mått så är det förmodligen normallängd. Generellt för alla novellerna här (och för Kings författarskap) så är det som vanligt karaktärerna som är Kings paradgren. Det är alltid vanliga människor, men i ovanliga situationer, vilket gör att det inte är några problem att relatera till dem. Precis som vanligt så avslutas novellsamlingen med Kings egna kommentarer om de noveller man just har läst. Utan att lägga någon som helst värdering av novellerna så brukar den texten vara det mest intressanta. Det är alltid spännande att få veta vilka små och vardagliga saker som kan trigga igång en författares fantasi. Och hur en idé kan dyka upp, för att sedan få ligga i malpåse för att den behöver något att hängas upp på. Om man är King så löser man ju det genom fler böcker.

Eftersom det är så få, bara fyra stycken, noveller i samlingen så är det möjligt att få med ett kort tyckande om samtliga.

Mr Harrigans telefon är först ut och det är ju då denna som har blivit en film. Ett av Kings favoritteman avhandlas här, tror jag. Den utspelar sig i början av 2000-talet så mobiltelefoner i allmänhet och smartphones i synnerhet är nytt. Det börjar som en uppväxtskildring, och det är ju något som King är en mästare på, med en riktigt fin relation mellan ung och gammal. Man kan säga att det hela utmynnar i mobilberoende i kubik. Det är väldigt tänkvärt om "ny" teknik. Hur bra den är från början. Hur beroende vi har blivit av den. Till slut kan den ju lösa allt. Personligen så tycker jag att King verkar ha en hälsosam syn på teknik.

Chucks liv är en berättelse i tre delar, som inte alls verkar hänga ihop, men ändå på något Kingskt sätt gör just det. Dessutom berättas den baklänges. Första delen, alltså den som utspelar sig sist egentligen, är den som jag tycker mest om av dessa tre. Den hade kunnat bli en egen historia.

Blod säljer räknas då som andra delen om Holly Gibney, en karaktär som första gången dök upp som en bifigur (mer eller mindre) i Mr Mercedes-trilogin. Jag tycker så mycket om Holly (något jag verkar ha gemensamt med King) och jag är så glad att han bestämt sig för att återanvända henne. Lite less är jag nog på hela den här El Cuco-grejen och jag hoppas, intensivt, att Hollys egen bok inte handlar om det. I övrigt så är det otroligt roligt att träffa Holly och Jerome igen. Jag skulle nog säga att denna inte ska läsas fristående. Den hänger väldigt tajt ihop med både Mr Mercedes-trilogin och Outsidern.

Råttan handlar om ännu ett av Kings favoritteman. En författare med problem. Det verkar han gilla att skriva om och jag tror ju att han vet vad han pratar om. Helst ska det vara så hemskt och självcentrerat (vad gäller författaren i historien alltså) som möjligt. Just det här med att bli helt avskuren från resten av världen är otäckt och ja, ibland får jag också för mig att det är jag som påverkar olika skeenden beroende på vad jag gör. Saker jag egentligen inte alls kan påverka. Detta är nog den som är mest som en klassisk King. Det verkar som att en gammal karaktär till dyker upp här, Al Stamper från Väckelse, men jag kan faktiskt inte riktigt avgöra om det är samma karaktär eller bara samma namn.

Ingen av novellerna i Blod säljer handlar om det som jag tror att de ska handla om, när jag börjar läsa. Jag skulle egentligen inte kalla någon av dem för skräck. Åtminstone inte allihop och definitivt varken blodiga eller jätteläskiga. Mer som verkligheten. Men med en Kingsk twist.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 93 693 betyg).
Jag ger den 4,0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blod säljer: C.R.M. Nilsson, Bokblomma och Vargnatts bokhylla

Bok: Övergivna platser

Författare: Johannes Pinter / Anna-Karin Tellgren / Markus Sköld / Marie Metso / Mårten Dahlrot / Kristian Schultz / Lova Lovén / Åke Qvarfort / Joni Huttonen / Jonatan Olofsgård / Tomas Persson / Eira A. Ekre / K.G. Johansson
Titel: (13 svarta sagor) Övergivna platser
Genre: Skräck
Antal sidor: 287
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2022

Baksidetext
De övergivna platserna, de bortglömda eller kanske förbjudna – vilka mysterier döljer de? Vilka hemligheter ruvar de på? Vad sker på de platser där ingen levande människa satt sin fot på lång tid? Vad kan man hitta där? Vad eller vilka lever där i civilisationens allra mörkaste skuggsidor? Tretton skräckförfattare gör i den här antologin sitt allra bästa för att besvara de frågorna.

Min kommentar
Kanske är det en gnutta märkligt, men jag vill verkligen börja ett nytt år som ett blankt blad. Jag vill inte ha några "rester" kvar. När det nya året närmade sig hade jag fortfarande mer än hälften av novellerna i Övergivna platser olästa, men det var ändå gott om tid för att hinna läsa dem utan att stressa.

Det här med övergivna och folktomma platser är ganska läskigt utan att det skruvas till, tycker jag. Bland det mest otäcka jag visste upp till tonåren var en skolbyggnad utan människor. Det gav mig rysningar. Samtliga tretton noveller i den här antologin handlar om verkliga platser, vilket så klart gör allt lite läskigare. Efter varje novell finns det dessutom en faktaruta som berättar mer om platsen. Var den ligger och varför den är övergiven, till exempel.

Efter att ha läst de tre första novellerna så tänkte jag att det här kunde bli något i hästväg. De tre fick alla en fyra i betyg. Tyvärr så höll det inte i sig hela vägen, några noveller där i mitten förstod jag nog inte alls. Mot slutet blev det fler noveller som passade mig bättre.

Som vanligt så skriver jag bara om de noveller som blev något av favoriter. Den första av dem är den första i antologin, faktiskt, Ingenting bortom horisonten av Johannes Pinter. Den är väldigt fantasieggande och lite åt the devil you know-hållet. Evigresa av Anna-Karin Tellgren är den andra favoriten. För mig är den en äkta skräckhistoria. Tvisten är ganska uppenbar, men det gör inget alls. Denna skulle vara perfekt som film. Curro av Markus Sköld är en annan favorit. Den är läskig och precis så där mellan raderna, som jag vill ha det.

Favoriten blir nog ändå Kalyazins ängel av Eira A Ekre. Den kryssar i nästan varenda checkbox, till och med den om att bli överraskad. Det blir jag. Mycket. Det är en alldeles underbar tvist här. Jag började ana oråd när saker upprepade sig, men det där såg jag inte komma. Samtidigt så är den vacker, på något besynnerligt sätt.

Novellerna i Övergivna platser utspelar sig i olika länder, från Sverige till Australien, på platser som jag (med undantag för ett enda ställe) aldrig har hört talas om. Jag minns inga tentakelmonster, men annars så finns nog allt här. Från vackert till splatter. Om det behövs fler övergivna platser till ytterligare en antologi så kan jag tipsa om Dragon Gate, som ligger utmed E4:an, norr om Tierp. Ett märkligt ställe med potential för en bra historia.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Övergivna platser: Jag kan inte hitta någon.

Bok: Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson

Författare: Jonas Karlsson
Titel: Nya människor i fel ordning
Genre: Drama
Antal sidor: 226
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Baksidetext
Detta är en samling berättelser om några människor som alla vill bli något annat än de är. Vad vill de bli? Nya människor? Hur fungerar det, är allt i livet en enda cirkelrörelse eller är det omöjligt att kliva ner i samma flod två gånger? Vi möter en rad olika individer: en far, en son, en fru, en kompis, en flickvän, en arbetslös, en tyst, en präst, en kille i grön jacka, bröderna Anders och Patrik, deras respektive Frida och Victoria. Fast inte i den ordningen.

Min kommentar
Jo, jag vet att jag har sagt det förut, men det tål faktiskt att upprepas: Jonas Karlsson är en favorit. Både som författare och skådespelare. När han skriver något nytt, så vill jag ha det. Oavsett om det är noveller eller romaner. Nya människor i fel ordning är hans senaste novellsamling, om jag inte har missat någon, och den kom förra året.

Den här novellsamlingen är ovanlig på det viset att vissa karaktärer dyker upp i flera noveller. Eftersom jag läser noveller när jag är mellan böcker (i stället för att påbörja en ny bok vid sängdags så läser jag en novell) så kan det gå lång tid mellan läsningen och då minns jag inte längre namnen. Vilket tyvärr gör det här greppet lite bortkastat på mig. Det är inget krav att man minns, men jag tror att det hade gett en extra dimension.

Som vanligt, när det gäller novellsamlingar, och kanske speciellt när det handlar om Jonas Karlsson, så blir en del noveller helt obegripliga för mig. Jag är inte mycket för abstrakta saker, min hjärna gillar inte det, och om jag inte omedelbart (eller med en liten ansträngning) hittar en mening med en text så faller den platt för mig. Ett par (jag tror det är två) noveller är så abstrakta att jag helt enkelt inte får någon känsla för vad de kan tänkas ha för mening och jag förstår dem inte.

Jag har ju så klart några favoriter, konstigt vore det ju annars. Objektet är så absurd och otroligt intressant. Jag vill veta mer. Var frimärkena värda något? Blev huset sålt? Vad hände med Tommy?

Drönarbin hade det lite motigt i starten. Den är som ett brev till någon som benämns "du". När jag väl har vant mig vid det lossnar det. Här levereras poängen på ett snyggt sätt, i sista meningen.

Farbror Kent har jag inga problem att relatera till och då berättarröstens känsla, mer specifikt. En del människor vet verkligen inte när det är nog.

Många noveller känns lite meningslösa, precis som livet självt, och representerar en ögonblicksbild ur vardagen. De är ofta trovärdiga och, tyvärr, sannolika. Absurda kan man också kalla dem då. Och lite åt det satiriska hållet. Jonas Karlsson är fenomenal på att sätta fingret på det mänskliga beteendet, i alla former, och verkligen visa hur underliga vi är. Gemensamt för samtliga noveller där jag kan hitta en mening är att den kommer i allra sista meningen. Det är otroligt snyggt gjort.

Novellerna i Nya människor i fel ordning känns annorlunda mot romanerna. Det är mer nedstämt, eftertänksamt och existentiellt, av typen Vem är jag?. Det finurliga är kvar, men det levereras på ett mindre roligt sätt.

På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 185 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nya människor i fel ordning: Karenina, Den läsande kaninen och och dagarna går.

Bok: 13 svarta sagor om superskurkar

Författare: Anna Jakobsson Lund / Jens Daniel Burman / Lupina Ojala / Oskar Källner / Boel Bermann / Daniel A Lagergren / Markus Sköld / Camilla Linde / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Marcus Olausson
Titel: 13 svarta sagor om superskurkar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 266
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juli 2022

Baksidetext
Superskurkarna har det inte lätt. Bespottade och missförstådda kämpar de för rätten att existera. I tretton noveller möter du onda genier, tonårsrebeller, kärlekskranka bråkmakare och utomjordiska värstingar. Med gott humör och helig ilska ställer de till kalabalik och förödelse. Men berättelserna väcker också frågor. Vem är egentligen god och vem är ond? Hjälte eller skurk?

Min kommentar
Det har blivit en del novelläsande den senaste tiden och de tretton novellerna i 13 svarta sagor om superskurkar lästes på lite drygt en månad. Detta är den fjärde antologin under temat svarta sagor, vilket betyder att jag nu har läst alla de fem gamla och bara har de två som släpptes i början av året kvar.

Samtliga noveller här hamnar mellan 2,5 och fyra i betyg. En del av novellerna vet jag att jag inte förstår, en del verkar sakna både början och slut. Allt är precis som vanligt, med andra ord. Jag förväntar mig inte att gilla alla noveller i en antologi, speciellt inte när det handlar om tretton olika författare. Enkelt sagt så kan man nog säga att här finns något för alla. Här finns till och med plats för lite tentakelmonster. Det är ju lite det som är charmen.

När jag läste antologin om superhjältar så hade jag problem med att en del nog knappt kunde betraktas som hjältar. Här blir det nästan tvärtom. Hjälte eller skurk, det beror kanske på vem som tittar. Skillnaden är ibland hårfin. Det blir en del moraliska funderingar. Dock inte hos mig, utan hos skurkarna. Alla superhjältar/-skurkar verkar i alla fall vara ensamma, olyckliga och missförstådda.

Det blev, så klart, några favoriter och de är de enda jag nämner speciellt. Hajar attackerar alltid i motljus av Jens Daniel Burman är en av dem. Jag tyckte den var rörig och osammanhängande i början, men när jag väl kom underfund med vad den egentligen gick ut på så vände allt. Casus belli av Oskar Källner är en sorts spin-off på Memento mori och handlar om Järnsyrsan och hur man ofta blir exakt det som man är motståndare till. Stormen av Boel Bermann är en annan favorit och den som jag nog tycker är mest genomarbetad. Och faktiskt den som ligger mest nära verkligheten. Det gör den extra läskig. Inga jävla hjältar av Daniel A Lagergren fick mig fast direkt från start. Ännu en historia om att man ofta blir det man avskyr. Tömd av Camilla Linde har en tydlig början, en rejäl mitt och ett riktigt slut. Till och med en gnutta sensmoral. Minsann.

Jag tror att det kan vara så att en skurk kräver mer bakgrundsarbete än en hjälte. Jag vet att för min del så behövs drivkraft, motiv och liknande, annars blir jag inte engagerad. Även om skurken gör fel så vill jag kunna förstå varför den gör som den gör. Ibland upplever jag det som att jag får för lite kött på benen, men de noveller jag gillar mest verkar ha kryssat i alla rutor jag behöver.

13 svarta sagor om superskurkar har många olika typer av skurkar, en del gillar jag mer än andra. Förmodligen är det så att jag inte är rätt målgrupp. Superhjältar/-skurkar är inte riktigt min grej och har nog egentligen aldrig varit. Personligen så föredrar jag vanliga människor i ovanliga situationer.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 16 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superskurkar: Tentakelmonster, Barrikaden och För nöjes skull.

Bok: 13 svarta sagor om ond bråd död

Författare: Helena Dahlgren / Jens Daniel Burman / Cia Sigesgård / Sofia Albertsson / Peter Erik Du Rietz / Katarina Emgård / Love Kölle / Lova Lovén / Hans Olsson / Camilla Linde / Johan Ring / Ida Tellestedt / Johannes Pinter
Titel: 13 svarta sagor om ond bråd död
Genre: Skräck
Antal sidor: 272
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2022

Baksidetext
Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi. Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av eller själva utövar mänsklig ondska.

Min kommentar
När jag var med och crowdfoundade antologin 1873 för några år sedan så fick jag även de tidigare böckerna. 13 svarta sagor om ond bråd död är den tredje "delen" och har ju en alldeles särskilt lockande titel. Omslaget minner också om skräckfilmens storhetstid, då när jag var ung.

Någonstans borde jag kanske ha anat att detta inte alls skulle passa mig. men det beror nog på vilka skräckfilmer man mest associerar med storhetstiden. Det verkar råda något slags konsensus om att ond bråd död måste vara splatter och jag håller inte alls med. I slutet av 70-talet såg jag min allra första skräckfilm och resten är historia, skulle man nog kunna säga. Jag älskade verkligen skräckfilmerna på 70- och 80-talet, men inte var väl allt splatter då? Eller åtminstone inte så splattrigt splatter (nej, jag såg aldrig Motorsågsmassakern, av den enkla anledningen att jag inte gillar splatter). I alla fall, de flesta novellerna här är splatter.

Samtliga noveller hamnar i spannet 2-4 i betyg och de som har fått det lägre betyget är inte dåliga, det är bara det att de inte passar mig så bra. En del av dem förstod jag nog inte ens.

Någon självklar favorit blev det inte, men fyra av novellerna fick en fyra i betyg och man skulle nog kunna säga att de har enkelheten gemensamt. Hotellet av Cia Sigesgård känns som en homage till The Shining och det gillar ju jag. Mycket läskigare än så blir det inte och ett oväntat slut är alltid uppskattat. Plumpudding av Peter Erik Du Rietz är, trots splattervarning, en annan novell som jag tyckte om. Miljön där är ju också speciell, isolerade platser är liksom läskiga i sig. Hallonfingrar av Lova Lovén är nog egentligen ganska förutsägbar, men tonen tilltalar mig. Och så är den ju lite äcklig också. Ett hemskt sätt att dö av Johan Ring är en fantastisk liten hämndberättelse. Den är kanske inte så skräckig, men den är hemsk.

Jag måste bara också nämna Sju sorters kakor av Camilla Linde och Rewind Tours av Johannes Pinter, som båda har teman som jag gillar. Den förra handlar om vad som skulle kunna hända om det kommer en sådan där läskig typ som vill omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Den senare handlar om att fysiskt resa in i skräckfilmens värld och bli en del av filmen.

13 svarta sagor om ond bråd död borde tilltala alla som växte upp med skräckfilmer på 70- och 80-talet. Eller de som inte var födda då, men som ändå gillar filmerna. Nästa "del" i 13 svarta sagor är den om superskurkar. Det låter ju spännande!

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om ond bråd död: Barrikaden, Fear not the dark och Tentakelmonster.

Bok: Brandbomb av Pål Eggert

Författare: Pål Eggert
Titel: Brandbomb
Genre: Skräck
Antal sidor: 19
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2022




Första meningen: I vanliga fall brukade Jibril åka in till centrum och träffa sitt gäng för att slåss, men när hon förstod hur hon skulle locka våldet till sina egna kvarter stannade hon där.

Baksidetext
Jibril undrade hur länge skuggorna funnits i ögonvrån. Inte förrän en av dem tände eld på trasan som var nerstoppad i den halvfulla flaskan såg hon dem. De gled tyst fram över marken, klädda i ogenomträngligt svart. Det var något annorlunda med dem, som om de inte var riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar vilka ringlade sig ormlikt nerför ryggarna.

Min kommentar
Jag har en del e-noveller liggande och när jag behövde något kort och snabbt att läsa innan det var dags att släcka sänglampan som kom jag att tänka på Brandbomb. Den har funnits på min läsplatta i nästan fem år så det var ju dags. Och nej, det är inte alls konstigt att läsa något som klassas som skräck innan man ska sova.

Det börjar ganska lovande, som en aktuell spegling av det samhälle vi har i dag, med bland annat stenkastning mot blåljuspersonal. Sedan vet jag inte vad som händer, det blir rörigt och osammanhängande.

Jag får lite känslan av att styckena har hamnat på fel ställe, det skulle i alla fall kunna förklara den ganska märkliga tidslinjen. Jibril är ute och eldar, kommer hem, lägger sig i sitt sovrum. Sedan kommer det något som liknar en intervju, helt från ingenstans. Var och vem framgår inte. Då börjar hon se sin egen skugga, och jag är fortfarande kvar i sovrummet med en handduk över ansiktet, men Jibril är tydligen i vardagsrummet. Och det är dessutom, helt plötsligt, nästa dag. Då går hon i alla fall ut och blir attackerad av... vad det nu är. Det får henne att springa hem, men då är lägenheten plötsligt tom. Eller nja, den är full av gigantiska kackerlackor. Då springer hon ut igen. Fullständigt obegripligt.

Vilka är de där skuggorna egentligen? Jag fattar inte om de ska vara "goda" (nej, det kan de väl ändå inte vara) eller snäppet "ondare" än Jibril. Ska de föreställa samhället, djävulen eller något däremellan?

Min utgångspunkt, när jag läser en berättelse, är att författaren har en historia att berätta, att h*n vill säga något. Jag har ingen aning om vad meningen är med Brandbomb. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Jag förstår inte.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Brandbomb: C.R.M. Nilsson.

"13 svarta sagor om superhjältar"

Författare: Anna Jakobsson Lund / Johannes Pinter / Lupina Ojala / Oskar Källner / Johan Ring / Claes-Magnus Bernson / Markus Sköld / Anna E. Wahlgren / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Christian Johansson
Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2021

Baksidetext
Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.

Min kommentar
Jag brukar ju läsa noveller mellan böcker, som en smakrensare. Lite som ingefära mellan olika sushibitar. Så blev det även när det gäller 13 svarta sagor om superhjältar. Det funkar alldeles ypperligt och speciellt när man, som jag, inte är helt såld på superhjältar är det lätt att man överdoserar. En novell då och då är nog bra både för mig och för novellerna.

Alla novellerna i den här antologin ligger mellan en tvåa och en fyra i betyg. Jag skulle inte kalla någon för dålig, utan ett sämre betyg betyder bara att den har passat mig mindre bra. Någon av novellerna förstod jag nog inte alls.

Under läsningen började jag fundera på om jag möjligtvis har missuppfattat superhjälte. För mig är en hjälte något bra och kan, per definition, inte vara en bov. Ingen av dem är i alla fall den vanliga glamorösa typen av superhjälte. Alla har de vanliga vardagliga problem. En del av novellerna liknar varandra, vilket inte alls är speciellt konstigt. Ämnet är ju ganska så smalt. Men rent generellt så är det tretton olika tolkningar av vad en superhjälte är.

Läsningen börjar väldigt bra, med två favoriter. Den första är Mantlarna av Anna Jakobsson Lund och jag känner igen hennes sätt att skriva. Berättandet känns så enkelt. Inget förklaras. Det behöver inte förklaras. Allt blir så tydligt i hur karaktärerna agerar. Allt liksom bara är. Slutet var oväntat och inte det jag ville ha, men jag gillar att överraskas. Den andra är Bräckan av Johannes Pinter, om den (o)frivillige hjälten. Den ackompanjeras av ljudeffekter (bara i text dock). Det hör ju verkligen hemma i en berättelse om superhjältar. Det gör även den lilla dosen torr humor.

Antologin avslutas också på topp, med ytterligare två favoriter. Den sista exorcisten av Lova Lovén är en komplett historia. Den har början, mitten och slut. Ett riktigt bra slut, för övrigt. Den är kanske inte direkt läskig, med mina mått, men den är helt klart spännande. Strega av Christian Johansson är den allra sista novellen och den är så där härligt oviss. Är detta en superhjälte eller är det ett offer? Jag vet vad jag tror i alla fall.

I 13 svarta sagor om superhjältar finns det något för alla och det är riktigt kul med superhjältar i Sverige.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 35 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superhjältar: Tentakelmonster, I bokhyllan och Barrikaden.

"Snöfall över Göteborg" av Caroline Hurtig

Författare: Caroline Hurtig
Titel: Snöfall över Göteborg
Genre: Romance
Antal sidor: 91
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kärlekens årstider 1
Förlag: Seraf Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 11 december 2021




Första meningen: Blåsten var av den sort som man nästan enbart finner i kuststäder, men framförallt i Göteborg.

Baksidetext
Matilda lever ett fritt och händelserikt liv. Ingen dag är den andra lik. Men en dag får hon ett oväntat meddelande. Ett som får henne att minnas en annan tid. En period i livet där hon älskade någon mer än allt annat. Men han lämnade henne och trots att det gått många år finns ärren kvar.

Sebastian ångrar beslutet han tog för så många år sedan. trots att han fått allt han velat ha utav livet är det ändå något som saknas. Men kommer hon att ge honom en ny chans?

Min kommentar
Inte heller i år verkade det bli någon bok med julstämning, men så fick jag ögonen på Snöfall över Göteborg och bestämde att den skulle passa alldeles utmärkt över Göteborgsbesöket i början av december. Trots att den är mer romance än feelgood. Tycker jag.

När jag började läsa så kände jag att det här kan gå bra. Första meningen fick mig att skratta. Hög igenkänning på den råa kylan i Göteborg. Märkligt nog så är det något som jag ibland kan sakna. Bara några sidor senare var jag osäker på om jag skulle klara att läsa den till slut. Grammatik är svårt. Uppenbarligen. Speciellt då det här med reflexiva pronomen och de/dem. Nu blev det inte fler än två av den sorten och båda var i början, så jag klarade att läsa resten.

Detta är en lite gullig och sockersöt historia. Samtidigt finns det en del som skaver, lite som ett sandkorn i ögat. Det stör mig oerhört mycket att det är Matilda som ändrar sig (andras barn räknas också som barn, tycker jag). Jag vet inte om jag hade varit lika storsint. Förmodligen inte. Om jag inte betydde mer då så duger jag inte nu heller, liksom. Och det här med Matildas föräldrar som bara klampar rätt in i hennes lägenhet, med egen nyckel. Utan att ringa på först. Nej. det är inte gulligt. Det är helt enkelt inte okej.

Även om det här kanske inte är rätt genre för mig så var det kul att läsa den i Göteborgstrakten, när snön faktiskt vräkte ner. Vilken tajming! Snabbläst är den också, man kan lätt läsa ut den på mindre än en timme. Julstämning blir det också och så som Matildas familj firar jul skulle jag också vilja ha det. Eller... så hade jag det i några år när min bror och jag kom hem över jul.

Kanske att jag är lite mer förlåtande eftersom det är jul och Göteborg i Snöfall över Göteborg. Med tanke på att det inte alls är min typ av bok så gick det här över förväntan. Om du gillar romance så tycker du nog ännu mer om den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Snöfall över Göteborg: Ingen, än så länge.

"13 svarta sagor"

Författare: Lova Lovén / Katarina Emgård / Mattias Lönnebo / Elisabeth Östnäs / Love Kölle / Mikael Strömberg / Eva Holmquist / Fred Andersson / Christina Nordlander / Alexandra Nero / Ida Tellestedt / Johan Grindsäter
Titel: 13 svarta sagor
Genre: Skräck
Antal sidor: 192
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 september 2021

Baksidetext
Rysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en.

Min kommentar
Det har varit ganska dåligt med novelläsning den senaste tiden så till slut tyckte jag det var dags att göra något åt saken. För ett par år sedan var jag med och crowdfoundade (heter det så?) en antologi från Swedish Zombie, 1873, som var den femte boken i den här antologiserien under namnet 13 svarta sagor. Som ju också är hela namnet på den första boken som släpptes. I alla fall, då fick jag också de tidigare böckerna. Eftersom jag är jag så gav jag mig alltså på den första.

Boken har en väldigt passande titel, för svarta är de verkligen, novellerna. Mer svarta än läskiga och det är en väldigt stor skillnad för mig och det kan vara så att jag hade felställda förväntningar. Jag har tidigare märkt en tendens att bara svärta utan så mycket inslag av något annat inte funkar så bra. Med det sagt... det är en riktigt stor variation på novellerna, allt från mer dystopilikt till gotisk spökhistoria. Här finns något för alla.

Någon solklar favorit blev det inte, men det var flera som jag fastnade för. Till exempel den första novellen, Gastkramad, som börjar väldigt bra och lite halvläskigt. Slutet på den blev dock en antiklimax. Dödspatrullen är en annan novell som passade mig, men läskig skulle jag inte kalla den, den kändes mer som en dystopi. Kidnappad var lite halvläskig och den sista novellen, Hungrig skugga, var faktiskt lite obehaglig.

En del av novellerna förstår jag nog inte alls och genomgående skulle jag nog säga att de är mer makabra än läskiga och otäcka. De flesta är också väldigt förutsägbara, bara en, Pappas lilla pojke, överraskade mig ordentligt och Flockdjur hade en snygg liten tvist på slutet. Lite synd och konstigt är det att korrekturläsningen varit ganska dålig, det är ju ändå korta texter.

Kanske var mina förväntningar på 13 svarta sagor för höga, efter att ha läst 1873 för ett par år sedan, men jag ser verkligen fram emot att läsa nästa antologi i serien.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor: C.R.M. Nilsson, Tentakelmonster och Endast Eböcker.

"Du behåller din plats i kön" av Martin Wänerholm

Författare: Martin Wänerholm
Titel: Du behåller din plats i kön
Genre: Drama
Antal sidor: 191
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Martin Wänerholm förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2021




Baksidetext
Vad gör du när du hamnar i telefonkö? Eller när det är reklam mitt i filmen på tv? Sitter du bara där och väntar? Eller kanske du är småbarnsförälder som aldrig hinner läsa en hel roman? Då finns den här boken. Med en text för varje liten paus som kan uppstå i ditt liv.

51 korta berättelser om en kråkas innersta önskan, världens konstigaste inbrott, vad som händer när John Blund somnar eller hur dödens chaufförer kör sportbil. Texter med både allvar och glimten i ögat. Från det absurda till barns tankar om döden. Något för alla kan man säga.

Den här boken är sorterad efter hur många samtal du har före dig i telefonkön. Du kan också läsa den i nummer- eller bokstavsordning. Eller utifrån ett tema som till exempel kärlek, längtan eller tåg.

Min kommentar
Du behåller din plats i kön är ett av mina allra största dåliga samveten i hyllan och har varit det i många år nu. För sju(!) år sedan vann jag den i en utlottning på Goodreads och från början hade jag nog tänkt att läsa den som den är tänkt att läsa; när man väntar i telefonkö. Men det gör jag ju nästan aldrig. Alltså har den blivit stående oläst. 2021 verkar bli året då det rensas bland det här böckerna (i betydelsen att jag läser dem, alltså) så när jag behövde en novellsamling åkte den äntligen fram.

Det börjar så väldigt bra, med tema 1. De är mycket fyndiga, ofta med en rejäl knorr i slutet (något som för övrigt är generellt för nästan alla novellerna). De triggar igång min fantasi och är riktigt bra.

Efter tema 1 så blir novellerna, ofta, för korta. För mig blir det som om många av dem är några hoprafsade meningar, utan mening. Lite som one-liners (och ibland funkar det även här, precis som "riktiga" one-liners). Förmodligen är de resultatet av en lång tankebana, som jag tyvärr inte har fått ta del av. Över varje ny novell står en mening, som jag inte alls förstår. Den verkar i alla fall inte höra till novellen. För mig blir det här en lös tråd.

Ganska många sidor ägnas åt innehållsförteckningar, på många olika sätt. Man kan läsa boken efter antal samtal före (eller hur lång tid man har på sig), i bokstavsordning, i nummerordning eller, varför inte, den klassiska ordningen; från början till slut. Det påstås vara 52 noveller här, men hur jag än räknar så blir det 51. När jag kollar i nummerordning så blir det dock 52 och då finns det en som heter precis som boken och den ska finnas alldeles i början. Det gör den inte.

Du behåller din plats i kön innehåller 51 noveller på lite drygt 180 sidor. En del är tankeväckande, en del är roliga, en del är bara konstiga. Allt är precis som det ska vara alltså.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Du behåller din plats i kön: Jag kan tyvärr inte hitta någon.