"Sista andetaget" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last breath
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Paddy Meehan 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2012





Första meningen: Terry Patterson hade aldrig varit så rädd som nu.

Baksidetext
Glasgow 1990. För Paddy Meehan är mord inget ovanligt - som reporter i Glasgow har hon mer eller mindre varit bosatt på brottsplatser - men hon är helt oförberedd när polisen knackar på hennes dörr med ett besked som sätter tillvaron i gungning.

Hennes före detta pojkvän och kollega har hittats naken, försedd med huva och skjuten genom huvudet. Allt tyder på att det är en kallblodig avrättning. Trots att de inte har sett varandra på ett halvår har han uppgivit Paddy som närmast anhörig. Det visar sig dessutom att han har testamenterat allt han äger till henne: ett stort gammalt hus och några resväskor fyllda med anteckningar.

När Paddy börjar granska omständigheterna kring mordet dyker överraskande uppgifter upp. Snart inträffar något som får Paddy att inse vilken risk hon tar genom att envist följa ett särskilt oroande spår. Inte bara hon själv svävar i stor fara, utan även den person hon älskar allra mest.

Min kommentar
Det här är den tredje boken jag läser av Denise Mina och jag gillar inte den heller. Det finns massor av anledningar, men den främsta är nog att jag faktiskt inte gillar Paddy.

Paddys stora problem här livet, som jag ser det, är att hon tror att hon är universums medelpunkt, alla tittar på henne och alla pratar om henne. Specifikt pratar de om och tittar på henne för att hon är så tjock. Det är ju möjligt att det är så i Skottland, men jag tycker att Paddy bryr sig på tok för mycket om vad andra möjligtvis kan tycka och tänka. Egentligen är det märkligt att någon som alltid gått sin egen väg lägger så mycket energi på det.

De två tidigare böckerna har jag läst med lite behållning, men denna är faktiskt obegriplig. Visst kan jag förstå kalabaliken till viss del, men därifrån till att Paddy och hennes familj betraktas som livsfarliga fiender är steget milslångt. Vilka kopplingar gjordes där, som jag helt missade? Det känns lite som att Denise Mina skrivit den här boken exklusivt för skottar, eller möjligtvis irländare, för här är det interna affärer till förbannelse och det refereras till händelser och personer som det verkar att man borde känna till. Och alla dessa tidningar som heter nästan samma och som dessutom har olika "vardagsnamn", jag kunde helt enkelt inte bringa reda i det.

Men vad som störde mig allra, allra mest, var det helt onödiga användandet av kolon. Efter bara fem sidor så hade jag stött på inte mindre än fem kolon (och ett semikolon) och det bara fortsatte. Kolon är inte som punkt eller komma, det är inte speciellt ofta man behöver det och personligen tycker jag att man då inte ska använda det.

Nu har jag inga fler böcker om Paddy Meehan stående i alla fall, men det finns fortfarande ett antal av Denise Mina olästa i hyllan. Jag hoppas de är bättre.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista andetaget: Pocketblogg, It's read och Boksnoken.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Vargtimmen" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 358
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dead hour
Översättare: Boel Unnerstad
Utmärkelser: -
Serie: Paddy Meehan 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 augusti 2012




Första meningen: Paddy Meehan hade det bra i baksätet.

Baksidetext
Paddy Meehan har avancerat från springflicka till reporter på tidningen Scottish Daily News i Glasgow. En kväll när hon är ute med jourbilen får hon tips om ett villabråk i ett av stadens finare kvarter. Bilen följer med polisen till den aktuella adressen och en välklädd man öppnar dörren. I bakgrunden syns en rädd, nerblodad kvinna. Mannen övertygar dock polisen om att det inte är någon fara och då Paddy försöker ställa några frågor trycker han 50 pund i hennes hand och ber henne hålla tyst.

Nästa morgon hittas kvinnan död. Det visar sig att hon varit en framgångsrik åklagare och att hon blivit torterad innan hon dog. När ytterligare en jurist hittas mördad upptäcker Paddy ett samband. Hon bestämmer sig för att ta reda på varför den misshandlade kvinnan inte tog chansen att fly när polisen kom. Snart nystas en historia upp som är långt mer komplicerad än vad hon kunnat ana – och som visar sig livsfarlig att blottlägga.

Min kommentar
Det här är alltså andra delen om tjejen som drömmer om att bli journalist och den utspelar sig 1984 i ett mörkt, kallt och fattigt Glasgow. Jag vet inte jag, men Denise Minas serie om Paddy Meehan verkar inte alls passa mig.

Tillbakablickarna är precis lagom många och detaljerade, i alla fall om det var ett tag sedan man läste första delen. Jag kom snabbt in i vem Paddy är som person, hennes familj och vad som hände i förra boken. Hennes "besatthet" av namnen Paddy Meehan (en man som suttit i fängelse, oskyldigt dömd) vet jag inte riktigt vad jag ska göra med, den känns å ena sidan som utfyllnad men å andra sidan förklarar den en del om vem Paddy (tjejen alltså) är.

Här är otroligt mycket sociala orättvisor, kvinnoförtryck och religionsmotsättningar, allt för att hålla människorna på plats. Det är mörkt och dystert och för en tjej i 20-årsåldern är det nästan omöjligt att slå sig fram i männens värld. Jag tycker det är helt otroligt att detta bara skulle vara knappt 30 år sedan, det känns som mycket längre tillbaka. Men Paddy kämpar på och slåss för sig och sina likar. Dessvärre tycker jag egentligen inte att Paddy är någon speciellt sympatisk person. Hon har fantastiska fördomar mot rika och hon utgår automatiskt från att alla människor är onda och vill henne illa. Det blir lite uttjatat efter ett tag. Vad mer som blir uttjatat är hennes viktnoja, hela tiden får vi veta att Paddy är tjock och vad hon tror att alla andra tänker om henne på grund av det.

Vad som störde mig allra, allra mest var översättarens envishet att skriva fönsterna och det är väldigt många fönster i bestämd form i den här boken. Det tog inte många sidor förrän jag nästan blev helt vansinnig på det.

Tredje delen står redan i hyllan, men sedan får det nog räcka med Paddy Meehan för mig. Om det finns fler böcker om henne.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vargtimmen: Ett hem utan böcker, Pocketblogg och Sladdertackans bokhörna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Blodsarv" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 377
Originaltitel: The field of blood
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Paddy Meehan 1
Utgivningsår: (första) 2005 (min) 2007
Förlag: Månpocket

Baksidetext
Glasgow 1981. Den unga Paddy Meehan drömmer om att bli journalist och har precis fått sitt första jobb på en av stadens tidningar.

När den treårige Brian Wilcox försvinner och efter ett par veckor hittas brutalt ihjälslagen, riktar polisen genast misstankarna mot två tolvåriga pojkar. En av dem visar sig vara kusin till Paddys pojkvän Sean. Några dagar senare publiceras namn och bild på de båda pojkarna och alla tror att det är Paddy som ligger bakom - allt för att främja sin egen karriär.

I staden råder närmast lynchstämning mot förövarna. Men Paddy blir mer och mer osäker på att man hittat rätt gärningsmän. Utan stöd från kolleger eller familj ger hon sig ut för att ta reda på sanningen. Men hennes nyfikenhet är inte uppskattad och snart inser hon att det finns någon som är beredd att göra allt för att få stopp på hennes frågor.

Min kommentar
Nja, inte riktigt "my cup of tea", men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag inte gillade. Historien var bra, men kanske lite förutsägbar. I början av boken var jag riktigt förvirrad och undrade om jag kanske missat en del i serien. Alla släktförhållanden förklarades i sinom tid, men där var det lite för mycket. En annan sak som gjorde att jag hade lite svårt för boken var att jag kunde överhuvudtaget inte känna igen mig i varken det sociala livet eller i tankesätt. Det blir i vilket fall minst två böcker till om Paddy, så vi får väl se om jag ändrar mig.

Jag ger den 3.0

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.