lördag 8 december 2012

"Sista andetaget" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last breath
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Paddy Meehan 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2012





Första meningen: Terry Patterson hade aldrig varit så rädd som nu.

Baksidetext
Glasgow 1990. För Paddy Meehan är mord inget ovanligt - som reporter i Glasgow har hon mer eller mindre varit bosatt på brottsplatser - men hon är helt oförberedd när polisen knackar på hennes dörr med ett besked som sätter tillvaron i gungning.

Hennes före detta pojkvän och kollega har hittats naken, försedd med huva och skjuten genom huvudet. Allt tyder på att det är en kallblodig avrättning. Trots att de inte har sett varandra på ett halvår har han uppgivit Paddy som närmast anhörig. Det visar sig dessutom att han har testamenterat allt han äger till henne: ett stort gammalt hus och några resväskor fyllda med anteckningar.

När Paddy börjar granska omständigheterna kring mordet dyker överraskande uppgifter upp. Snart inträffar något som får Paddy att inse vilken risk hon tar genom att envist följa ett särskilt oroande spår. Inte bara hon själv svävar i stor fara, utan även den person hon älskar allra mest.

Min kommentar
Det här är den tredje boken jag läser av Denise Mina och jag gillar inte den heller. Det finns massor av anledningar, men den främsta är nog att jag faktiskt inte gillar Paddy.

Paddys stora problem här livet, som jag ser det, är att hon tror att hon är universums medelpunkt, alla tittar på henne och alla pratar om henne. Specifikt pratar de om och tittar på henne för att hon är så tjock. Det är ju möjligt att det är så i Skottland, men jag tycker att Paddy bryr sig på tok för mycket om vad andra möjligtvis kan tycka och tänka. Egentligen är det märkligt att någon som alltid gått sin egen väg lägger så mycket energi på det.

De två tidigare böckerna har jag läst med lite behållning, men denna är faktiskt obegriplig. Visst kan jag förstå kalabaliken till viss del, men därifrån till att Paddy och hennes familj betraktas som livsfarliga fiender är steget milslångt. Vilka kopplingar gjordes där, som jag helt missade? Det känns lite som att Denise Mina skrivit den här boken exklusivt för skottar, eller möjligtvis irländare, för här är det interna affärer till förbannelse och det refereras till händelser och personer som det verkar att man borde känna till. Och alla dessa tidningar som heter nästan samma och som dessutom har olika "vardagsnamn", jag kunde helt enkelt inte bringa reda i det.

Men vad som störde mig allra, allra mest, var det helt onödiga användandet av kolon. Efter bara fem sidor så hade jag stött på inte mindre än fem kolon (och ett semikolon) och det bara fortsatte. Kolon är inte som punkt eller komma, det är inte speciellt ofta man behöver det och personligen tycker jag att man då inte ska använda det.

Nu har jag inga fler böcker om Paddy Meehan stående i alla fall, men det finns fortfarande ett antal av Denise Mina olästa i hyllan. Jag hoppas de är bättre.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sista andetaget: Pocketblogg, It's read och Boksnoken.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Som sagt, testa Garnethill-triologin, den är bättre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska faktiskt först, tro det eller ej, läsa ännu en annan av hennes som har värmt mina hyllor ett tag. Hon har ju skrivit en serie om en kvinnlig polis också, Alex Morrow, och I midnattens stillhet har jag tänkt läsa nu i december.

      Ibland är jag riktigt korkad och köper flera böcker av en författare innan jag överhuvudtaget läst något. Med facit i hand så går det inte alltid så bra ;)

      Radera
  2. Jag var inte heller så imponerad av den enda bok jag läst av Denise Mina (Getingsommar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har precis börjat läsa boken som är före Getingsommar, I midnattens stillhet. Jag hoppas verkligen att den inte är lika seg som Sista andetaget.

      Radera
  3. Jag var ju hyfsat överens med Paddy Meehan. Men någon Ruth Galloway är hon ju inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det hade varit så underbart om hon hade varit lite mer lik Ruth :)

      Radera