fredag 21 januari 2022

7 frågor om böcker och läsning

Gissa var jag har hittat den här taggen! Jajamen, hos Vargnatts bokhylla så klart.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Förlagens hemsidor och andra bokbloggare står väl för det största inflödet. Problemet är väl att jag hittar för många nya böcker att läsa...

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jag vet inte. Mitt minne sträcker sig inte så långt tillbaka. Jag har alltid läst.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag tror faktiskt inte att den har förändrats speciellt mycket. Den stora skillnaden är nog att jag har högre krav på böcker nu.

4. Hur ofta köper du böcker?
Alldeles för sällan. Alternativt alldeles för ofta. Det beror på vem man frågar. Jag försöker hålla mig till bokrean i februari och två-tre gånger till per år. Ja, det här är ju på tok för sällan.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Jag ville ha något att göra och lära känna olika bloggverktyg. Eftersom det enda jag har att skriva om, som eventuell skulle kunna vara av intresse för någon annan, är böcker så blev det det.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Även om jag inte gillar det så kan jag (oftast) förstå varför författaren har valt det. Så jag reagerar inte på något speciellt sätt.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Aldrig. Det är faktiskt sant.

torsdag 20 januari 2022

Hett i hyllan #336

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Till slut, den sista olästa från julen 2017 och faktiskt också från hela 2017.
Tusende våningen av Katharine McGee verkar ha det mesta som jag vill ha i en bok.

Jag minns inte längre var jag såg den först, men jag tror mig minnas att den lockade mig med en gång. Vad kan liksom gå fel med framtidsskildring, familjehemligheter och skillnader på folk och folk? Detta är också första delen i en serie, men dessvärre så verkar inte de efterföljande två böckerna vara översatta till svenska. Så... ännu ett dilemma med hur jag ska göra. Eller det kanske löser sig av sig självt. Om jag inte gillar den.

Så här står det på baksidan:
Från tusende våningen är fallet högt.

Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 19 januari 2022

"13 svarta sagor om superhjältar"

Författare: Anna Jakobsson Lund / Johannes Pinter / Lupina Ojala / Oskar Källner / Johan Ring / Claes-Magnus Bernson / Markus Sköld / Anna E. Wahlgren / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Christian Johansson
Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2021

Baksidetext
Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.

Min kommentar
Jag brukar ju läsa noveller mellan böcker, som en smakrensare. Lite som ingefära mellan olika sushibitar. Så blev det även när det gäller 13 svarta sagor om superhjältar. Det funkar alldeles ypperligt och speciellt när man, som jag, inte är helt såld på superhjältar är det lätt att man överdoserar. En novell då och då är nog bra både för mig och för novellerna.

Alla novellerna i den här antologin ligger mellan en tvåa och en fyra i betyg. Jag skulle inte kalla någon för dålig, utan ett sämre betyg betyder bara att den har passat mig mindre bra. Någon av novellerna förstod jag nog inte alls.

Under läsningen började jag fundera på om jag möjligtvis har missuppfattat superhjälte. För mig är en hjälte något bra och kan, per definition, inte vara en bov. Ingen av dem är i alla fall den vanliga glamorösa typen av superhjälte. Alla har de vanliga vardagliga problem. En del av novellerna liknar varandra, vilket inte alls är speciellt konstigt. Ämnet är ju ganska så smalt. Men rent generellt så är det tretton olika tolkningar av vad en superhjälte är.

Läsningen börjar väldigt bra, med två favoriter. Den första är Mantlarna av Anna Jakobsson Lund och jag känner igen hennes sätt att skriva. Berättandet känns så enkelt. Inget förklaras. Det behöver inte förklaras. Allt blir så tydligt i hur karaktärerna agerar. Allt liksom bara är. Slutet var oväntat och inte det jag ville ha, men jag gillar att överraskas. Den andra är Bräckan av Johannes Pinter, om den (o)frivillige hjälten. Den ackompanjeras av ljudeffekter (bara i text dock). Det hör ju verkligen hemma i en berättelse om superhjältar. Det gör även den lilla dosen torr humor.

Antologin avslutas också på topp, med ytterligare två favoriter. Den sista exorcisten av Lova Lovén är en komplett historia. Den har början, mitten och slut. Ett riktigt bra slut, för övrigt. Den är kanske inte direkt läskig, med mina mått, men den är helt klart spännande. Strega av Christian Johansson är den allra sista novellen och den är så där härligt oviss. Är detta en superhjälte eller är det ett offer? Jag vet vad jag tror i alla fall.

I 13 svarta sagor om superhjältar finns det något för alla och det är riktigt kul med superhjältar i Sverige.

Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 35 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superhjältar: Tentakelmonster, I bokhyllan och Barrikaden.

tisdag 18 januari 2022

Tisdagstrion: Mamma, pappa, barn

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Mamma, pappa, barn.

Usch, vilket svårt tema. Jag vet inte alls hur jag ska tänka här.

1. Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen är dock omöjlig att motstå för temat. Detta är andra delen i Hammarbyserien, som består av åtta väldigt bra böcker.

2. Ensam kvar av Rhiannon Navin kan nog också platsa här. Den handlar om vad som kan hända efter en skolskjutning, hur det kan drabba en familj som inte längre är hel. Otroligt bra bok.

3. Norrlands svårmod av Therése Söderlind kvalificerar sig också. Det är i alla fall föräldrar och barn inblandade. Och familjehemligheter. Den som berättar är Anna, vid 6, 7, 13 och 23 års ålder. Så bra!

måndag 17 januari 2022

Film: The suicide squad (2021)

Titel: The suicide squad
Originaltitel: The suicide squad
Genre: Actionkomedi
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn
Skådespelare: Margot Robbie, Idris Elba, John Cena, Joel Kinnaman, Daniela Melchior
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA | Kanada | Storbritannien
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på HBO 1 januari 2022





Handling
Amanda Waller är ledaren för projektet Task Force X – där de utvalda går under benämningen The Suicide Squad- en grupp livsfarliga fångar från anstalten Belle Reve som får en chans att korta tiden på sina straff om de tackar ja till ett farligt uppdrag. Detta uppdrag består denna gång av att undanröja alla bevis på den topphemliga forskning som går under namnet Project Starfish. Denna forskning pågår på sydamerikanska ön Corto Maltese ledd av den Amerika-vänliga regimen som nu övertagits av Amerika-hatare i en militärkupp vilket skapat problemen våra antihjältar nu stås inför att lösa.

Min kommentar
Jag tror att det kom ett mejl från HBO med tips om ganska många nya filmer. Även om jag kanske inte gillade den första filmen om Suicide squad speciellt mycket så kollade jag upp den här nya, The Suicide squad, och upptäckte att den hade ett väldigt högt betyg. Skam den som ger sig, tänkte jag. Nog. Den fick bli årets första film.

Alla känner nog till definitionen av galenskap; att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat. Förmodligen betyder det att jag är galen, för jag fortsätter att titta på de här superhjältefilmerna och förväntar mig att jag ska gilla dem. Den här filmen är dock bättre än den första, men förmodligen faller allt eftersom jag fortfarande fattar absolut noll och intet av premisserna.

Början av filmen får mig nästan att ångra att jag började titta överhuvudtaget. Det är bara en massa splatter. Karaktärer dödas på helt vansinniga och slumpmässiga sätt. Allehanda kroppsdelar flyger kors och tvärs. Det blir egentligen inte bättre, om jag ska vara ärlig, men kanske vänjer jag mig.

Här finns, bland annat, en haj. Som går på två ben. Och pratar (hjälpligt). Med Sylvester Stallones röst. Lite udda är det att den/han nästan är bäst i hela filmen. Mot slutet tycker jag ändå att det tar sig. Den där gigantiska sjöstjärnecyklopen gör underverk. Där klevs liksom gränsen över så mycket och så tydligt att det faktiskt blev roligt. Jag skrattar i alla fall. Flera gånger.

Jag minns att jag tyckte att det var väldigt mycket överspel i den första filmen och så är det även här. Förmodligen är det meningen att det ska vara så. Detta är ju trots allt en serietidning, bara i filmformat.

Humorn är all over the place, kan man nog säga. Det finns både den brutala pang-på humorn, splatterhumor, den mer subtila sorten och one-liners. Alla sorters humor helt enkelt. Kanske är det därför den ändå lyckas få mig att skratta. Om man avfyrar det ena skämtet efter det andra, av alla typer av humor, så träffar man ju rätt ibland. Det är ju liksom oundvikligt.

Trots att det nog bara är att acceptera att det mesta av humorn i The Suicide squad inte passar mig så kan jag ändå förstå att andra tycker att detta är fantastiskt bra. Det hänger bara på humorn. Men nu får det nog räcka med filmer om den här självmordsgruppen för mig.



Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 418 685 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 274 480 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 16 januari 2022

Smakebit på søndag: Gudarna vaknar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Januari kämpar på och jag med. Julpyntet är nu nedplockat och jag sa till det, innan jag låste förrådet, "Vi syns om elva månader.". Nu har vi fått se solen lite, men då har det å andra sidan blåst storm. Inte så mycket så att det har ställt till det, men tillräckligt för att man ska kasta ett extra öga på träden när man är ute och går.

Gudarna vaknar av Sylvain Neuvel, är andra delen i serien som heter Themisfilerna. Upplägget är lite annorlunda, för allt är utskrifter av förhör och liknande. Något jag vanligtvis inte gillar, men här funkar det. Det funkar så bra att första delen fick full pott av mig. Denna är nog inte riktigt lika bra, men det är ju svårt att leva upp till en perfekt bok. Jag läste faktiskt ut den igår, helt enkelt för att jag inte kunde sluta läsa, men smakebiten kommer därifrån ändå.

Min smakebit är från sida 246:
- Utomjordingarna förintade just Madrid.
 
- Det gjorde de inte alls, dr Franklin. Inte alls.
 
- Titta! Det finns inget kvar. Absolut ingenting.
 
- Jag är medveten om att Madrid är utplånat. Jag säger bara att utomjordingarna inte bär skulden. Vi gjorde det själva.
 
- Vad menar du? Var det vi som bombade Madrid?
 
- Vi gjorde mer än så. För cirka tjugo minuter sedan släppte en amerikansk -2 Spirit en B83 termonukleär frifallsbomb på 1.2 megaton över Spaniens huvudstad. Ingen explosion observerades, inte heller något svampmoln. Bara en elektromagnetisk puls som slog ut nästan all elektronik i hela Spanien och ett skarpt vitt ljus, cirka trettioåtta kilometer i diameter, som täckte hela staden i ungefär tre sekunder. När skenet försvann fanns ingenting kvar. Bara en gigantisk robot som stod på botten av den största grop som någonsin skådats.

lördag 15 januari 2022

"Ett gott nytt år" av Malin Stehn

Författare: Malin Stehn
Titel: Ett gott nytt år
Genre: Drama
Antal sidor: 408
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 december 2021




Första meningen: När Nina kommer in i sovrummet står jag framför garderoben.

Baksidetext
17-åriga Jennifer försvinner från en fest. I en annan del av staden skålar hennes mamma Lollo in det nya året med sina gamla vänner, Nina och Malena. De har inte så mycket gemensamt längre, men familjernas nyårsfirande är fortfarande tradition.

När föräldrarna vaknar efter en kväll med för många glas och lite för mycket ärlighet är mardrömmen ett faktum.

Försvinnandet sätter vännernas värld i gungning och mörka hemligheter tvingas upp till ytan. Hur väl känner de varandra? Och vad hände egentligen på nyårsnatten?

Min kommentar
I höstas var jag på en författarträff i bokhandeln, där Mattias Edvardsson och Malin Stehn var med. Jag kollade så klart upp Malins bok Ett gott nytt år innan, men bestämde mig för att jag inte behövde ha den. Sedan visade det sig att boken fick ungefär de bästa rekommendationer en bok kan få. Om Mattias säger "Läs!" då läser jag.

Nu, med facit i hand, så visar det sig att det här faktiskt var helt rätt beslut. Dessutom är nog detta samma genre som Mattias Edvardsson skriver. Vilken det nu är. Familjedrama kombinerad med psykologisk thriller, kanske. Eller den nya genren domestic crime. Spela roll. Bra är det i alla fall.

Jag ska väl erkänna att boken nästan hamnade på minus redan när den började. Det finns nämligen tre berättare, vilket inte är något problem, men alla tre berättar i jag-form. Där drog jag nästan öronen åt mig. Efter ett tag tänkte jag inte ens på det, så det måste ha varit bra gjort. Några tillbakablickar blir det, men i huvudsak sker allt i kronologisk ordning. Så skönt!

Det är inte speciellt många karaktärer, men ingen av dem är egentligen särskilt lätt att tycka om. Nina är en riktig hönsmamma. Även åt sin man. Hon höll på riktigt på att göra mig tokig med sitt tjat. Om hennes man Fredrik verkligen hade haft utmattningssyndrom så gjorde hon det inte ett dugg bättre. Lollo och Max handlar bara om yta. Dottern Jennifer känns mer som en accessoar, eller en statuspryl. Precis som villan i Klagshamn. Något som man bara har, som hör till.

Något jag funderar på under läsningen är varför man fortsätter med de där festerna, när man inte ens gillar att umgås. Om man bara träffas till midsommar och nyår kan man ju knappast kallas för vänner. I alla fall så krackelerar både gammal vänskap och relationer när den ena hemligheten efter den andra dras ut i ljuset och den snygga ytan putsas bort. Små pusselbitar dyker upp och ska passas in på rätt ställe. Vilket inte alltid är så lätt. Ibland ser de ut att passa på ett ställe, men ibland ska de vara på ett helt annat ställe. Jag bestämde mig nästan direkt för vad som hade hänt, men ändrade mig bara en bit längre in. När det blev väldigt uppenbart att det var meningen att man skulle tro just det. Jag hade ändå inte rätt. Det uppskattar jag. Mycket.

Mot slutet blir det lite väl mycket. Många hemligheter och en del agerande som jag inte vare sig förstår eller sympatiserar med. Det är inte osannolikt på något sätt, men lite över gränsen. Fram till dess så låg den nog faktiskt och nosade på en 4,5:a i betyg.

Ett gott nytt år är spännande, oviss och snabbläst. Jag hoppas verkligen att Malin Stehn fortsätter att skriva böcker för vuxna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 96 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Ett gott nytt år: Stories from the city, stories from the sea, malins bokblogg och Vargnatts bokhylla.

fredag 14 januari 2022

Årets första nya

Jodå, även i år så har jag målet att vara ytterst restriktiv vad gäller införskaffande av nya böcker. Det tog, trots det, inte speciellt lång tid innan årets första dök upp.

Cilla och Rolf Börjlinds serie om Stilton och Rönning är en som jag följer. Nästan i fas är jag också, men den sjätte delen är ännu inte läst. När jag då upptäckte Den barmhärtige samariten, som är sjunde delen, på rea på Adlibris så högg jag som en kobra. Den stod ju ändå på önskelistan. Nu är den här i alla fall och jag får väl ta med serien, igen, i min Finish That Series-utmaning. Nästa år kanske.

Till min stora överraskning så dök det upp en bok till. Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg, som jag inte kände till alls, ramlade ner på hallmattan en vacker dag. En svensk debutant, tydligen. Skräck påstås det vara också. Eller kanske mer en spökhistoria. Den är ganska tunn så den borde vara snabbläst. Tack till Modernista!

torsdag 13 januari 2022

Hett i hyllan #335

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Detta är den näst sista som är oläst från julen 2017.
Dark matter av Blake Crouch hörde jag så mycket om när den kom.

Det jag oftast hörde om den här boken är att den var annorlunda och kanske lite konstig. Oftast lockar det mig. I alla fall när den verkar vara annorlunda och konstig på ett sätt som passar mig. Något annat som är märkligt är att det inte alls känns som att det var fyra år sedan jag fick den, men jag är känd för att inte ha någon tidsuppfattning. Åtminstone inte i det här avseendet. Det känns som att jag har alldeles för många, alldeles (potentiellt) för bra böcker liggande. Hur jag ska ta mig an det här problemet har jag ingen aning om.

Så här står det på baksidan:
Vetenskapsmannen Jason Dessen spåddes en lysande framtid men allt förändrades när hans flickvän blev gravid. Istället för en framgångsrik karriär är han vid 40 års ålder fysiklärare, pappa till Charlie och gift med Daniela.

Är du nöjd med livet? Det är bland det sista Jason hör innan han slås medvetslös. När han vaknar är han fastspänd vid en bår och omringad av främlingar i skyddsdräkter. En man han aldrig har sett tidigare ler mot honom och säger Välkommen tillbaka. Men Jason känner inte igen sitt liv. Han har hamnat i en värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. Jason själv är inte en vanlig lärare utan ett uppmärksammat geni som har åstadkommit något revolutionerande. Något som borde vara omöjligt.

Är det hans gamla liv som är falskt, eller det nya? Jason ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till sin familj. En resa som tvingar honom att konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en skrämmande, till synes oslagbar fiende.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 12 januari 2022

"Gryningsjakten" av Anna Kuru

Författare: Anna Kuru
Titel: Gryningsjakten
Genre: Thriller
Antal sidor: 236
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kirunatrilogin 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2021




Första meningen: Dag blir till kväll blir till natt.

Baksidetext
Det är med blandade känslor Allis kliver av planet i Kiruna efter sin semesterresa. Hon har sett fram emot att vara utvilad när hon återvänder till sitt jobb, men tankarna på allt som hänt kommer tillbaka. Vem var egentligen Raumo? Vilka var hans föräldrar, de som hoppas att han ännu lever? Vardagarna flyter på men Allis längtar bort igen. Av sin chef på bilprovningen får hon ett erbjudande om en plats i älgjaktlaget. Allis tackar ja och när höstvindarna sveper genom Kiruna ger hon sig åter ut i skogen. Det blir en stunds andrum innan tystnaden bryts av grannlagets jägare som dricker för mycket. Alkohol och jakt hör inte ihop, inte på något sätt.

Och gruvberget i Kiruna rör på sig. Får marken att skaka och Allis att minnas. Driver fram sådant som gömts under många år. Händelser som gjort Allis till den hon är - och gör hennes hämnd oundviklig.

Min kommentar
De två första böckerna i den här serien har varit riktigt bra och när tredje delen, Gryningsjakten, släpptes i höstas så köpte jag den. Den som följer mig vet att böcker har en tendens att bli stående olästa i fyra-fem år, men det här är så bra att jag läste boken bara två månader efter att jag köpte den.

Eftersom den här trilogin inte på något sätt är fristående så drabbas jag lite av mitt största problem när det handlar om serier, jag minns inte allt som har hänt. Jag blir lite förvirrad ett tag, men det mesta kommer tillbaka hyfsat snabbt. Det hjälper ju till att det inte direkt vimlar av karaktärer här. Även baksidetexten gör mig en aning förvirrad och då tänker jag specifikt på hämnddelen. Eller är det en hämnd mot män i allmänhet, som diffus grupp, som menas?

Karaktärerna är som sagt inte speciellt många och då måste man ändå räkna både naturen och gruvan till dem. Jag brukar ju påstå att jag inte gillar miljöbeskrivningar, men det är inte helt sant. När de görs på det här sättet så är det bara att låta sig njuta av dem. Allis är som hon har varit hela tiden och jag tror inte att jag någonsin har stött på en karaktär med så mycket integritet. Och då menar jag i betydelsen att ha ett skydd utåt. Inte så mycket den rättrådiga och hederliga. Hon har egentligen för mycket av den för sitt eget bästa, tror jag. Det känns lite märkligt att vara på samma sida som en mördare. För det är hon ju faktiskt. Och inte bara en enda person heller. Det görs dock ingen stor grej av det utan det är mer som i förbigående.

För det mesta så får vi följa Allis, så klart, men även läskiga Jonas, Allis chef Anna, en man som bara kallas "mannen" samt Raumos föräldrar Aarno och Helmi får vara med i egna trådar. Det blir aldrig rörigt och det är alltid tydligt vem som berättar. Det blir också en hel del tillbakablickar, mest till Allis uppväxt. Där finns förklaringen till att hon blev som hon blev, kanske. Med tanke på att hennes farfar verkar ha varit en bra man så borde hon kanske inte utgår från att alla män är svin. Även om de hon träffar gör sitt yttersta för att bevisa att de är just det.

Personligen så önskar jag mig fortfarande någon karaktär som inte är läskig/otrevlig och då speciellt en man som inte är ett kräk. Det hade varit trevligt. Det finns ju faktiskt sympatiska män. Också. Jag brukar föredra en mer nyanserad bild, det ger en bättre effekt när det finns motsatser.

Jag tycker inte att det är lika ödesmättad stämning här, men i övrigt är det ungefär likadant. Det är så uppfriskande med en författare som inte ordbajsar, som vågar skriva kort och inte berätta allt i klartext. Det känns som att varje ord är vägt på guldvåg.

Gryningsjakten är ett bra och värdigt avslut på den här trilogin och jag kommer nog att sakna Allis, men jag ser med spänning fram emot vad som än kan komma från Anna Kurus penna.

Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Gryningsjakten: Kapprakt, Tankar från en samlares hjärna och Den läsande kaninen.

tisdag 11 januari 2022

Tisdagstrion: Överst i min läshög/på min läslista

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Överst i min läshög/på min läslista.

Tisdagstrion är tillbaka efter juluppehållet! Och vi börjar hyfsat enkelt. De böcker som står i tur att läsas torde vara dessa.

1. Gudarna vaknar av Sylvain Neuvel är andra delen i trilogin Themisfilerna. Första delen var en fullpoängare. Nu är det upp till bevis.

2. Kamelklubben av David Baldacci köpte jag för evigheter sedan för att han skulle få en andra chans. Även här är det alltså upp till bevis, men med helt motsatta förväntningar kan man säga.

3. Nödrop av Grethe Bøe är en debutroman och påstås vara riktigt bra. Utspelar sig i Finnmark och området vid gränsen mellan Finland, Norge och Ryssland. Bara det lockar ju.

måndag 10 januari 2022

TV-serie: Superstore #2 (2016)

Titel: Superstore
Originaltitel: Superstore
Genre: Komedi
Skapad av: Stefan Jaworski
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Ben Feldman, America Ferrera, Lauren Ash, Mark McKinney, Nichole Sakura
Premiär: 2016-08-19
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 20 min
Såg den på Netflix augusti 2021-januari 2022





Handling
En brokig grupp anställda på en stormarknad i St. Louis försöker stå ut med krävande kunder, tradiga arbetsuppgifter - och varandra.

Min kommentar
När vi hade tittat klart på första säsongen av Superstore så fortsatte vi direkt med den andra. Vi jobbar fortfarande hemma, men eftersom vi inte alltid hinner titta på ett avsnitt så har det tagit väldigt lång tid att ta sig igenom de här 22 avsnitten.

Man skulle kunna tänka att detta bara är humor, men det drivs friskt med det som kan tyckas speciellt i det amerikanska samhället. Många aktuella företeelser får sig en känga. Det blir aldrig plumpt eller pinsamt, tycker jag, utan bara roligt.

En av de bättre sakerna med den här serien är att man får bara följa karaktärerna på jobbet. Vissa privata saker slinker visserligen igenom, men så är det ju i verkligheten också. Jag gillar verkligen att personligheterna är så tydliga. Det, för varje karaktär, extremt överdrivna specifika personlighetsdraget gör ironin så tydlig att den är omöjlig att missa. Hur de lyckas med konststycket att utveckla karaktärerna, men ändå få dem att förbli desamma förstår jag inte. Det är bra gjort.

Trots att karaktärerna kanske verkar ensidiga så är inte alla riktigt vad de verkar vara, om man tittar lite noggrannare. Cheyenne, till exempel, kan verka korkad, men hon är så streetsmart. En återkommande tanke jag får under säsongen är att jag minsann ska sluta klaga på min chef. Tänk om han hade varit som Glenn 😱

De där snabba ögonblicksbilderna av kunder som gör något fullständigt galet fortsätter och det är oftast de som får mig att skratta mest. Man får vara uppmärksam för de blinkar förbi i bakgrunden.

Superstore är en perfekt serie att se efter lunchpromenaden. Den höjer humöret inför dagens sista arbetstimmar, men om ironi inte är en av dina bättre grenar så kanske du ska hoppa över den. Det finns ytterligare fyra säsonger, men nu får vi nog sticka emellan med något annat.



TV Time har serien 8,68 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,8 i genomsnitt (beräknat på 46 134 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Godzilla vs Kong (2021)

Titel: Godzilla vs Kong
Originaltitel: Godzilla vs Kong
Genre: Science fiction
Regissör: Adam Wingard
Manus: Eric Pearson, Max Borenstein
Skådespelare: Alexander Skarsgård, Millie Bobby Brown, Rebecca Hall, Kaylee Hottle, Demián Bichir
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på HBO 28 december 2021





Handling
Två legender och ärkerivaler möts i en spektakulär strid, med världens öde som insats. Kong och hans beskyddare ger sig ut på en farlig färd för att finna hans riktiga hem, med på resan är Jia, en ung fosterbarnsflicka, Kong har format ett unikt och starkt band med. Men de hamnar oväntat i vägen för en rasande Godzilla, som orsakar förstörelse över hela världen.

Min kommentar
Vi har ju varit långlediga i mellandagarna och då blir det en hel del filmtittande. Det verkar dessutom ha kommit en hel del de senaste veckorna eller så. Sambon fick några filmer att välja mellan och han valde Godzilla vs Kong. Vi har nog inte sett alla som man kanske borde ha gjort, märkte vi. Bland annat så har vi tydligen helt missat Godzilla II: King of the Monsters, men som det känns just nu så kommer vi inte att se den i efterhand.

Även om det här är en monsterfilm så förväntar jag mig något slags story, en handling, om man så vill. Det får man inte mycket av här. Den som finns räcker eventuellt för en kortfilm, men det är i alla fall tacksamt och imponerande att de håller sig under två timmar.

Förutom den lilla flickan Jia så är alla människoroller helt onödiga. I många fall bara rent kanonfläsk. De där tre foliehattarna som springer runt tillförde absolut ingenting. Jag förstår fortfarande inte varför de var med alls. Effekter och monster är bra gjorda och jag kan köpa allt det (nästan), i alla fall utan att det blir mer än vanligt konstigt. Filmen är helt enkelt snygg, men tyvärr så blir inte innehållet bättre bara för att det ser bra ut.

En undran jag har är om det fanns något alls kvar av Hongkong när de var klara. Jag tycker oerhört synd om alla människor som bor (bodde) där. Det måste ha blivit miljontals döda och hemlösa. Det är inget som filmen ens reflekterar över. En yttre fiende är allt som behövs för att ärkefiender ska göra gemensam sak. Det är i alla fall trovärdigt.

Jag måste bara få nämna elefanten (eller elefanterna, mer) i rummet... Godzilla har en inbyggd laser, som kan skära ett hål på kanske 50 m i diameter. Ner till jordens inre. Så där 500 mil djupt alltså. I jordens inre finns inte alls en kärna av järn utan där finns en hel värld (jorden är alltså, typ, ihålig). Där är det omvänd gravitation eller vad de kallade det. Den är i alla fall så extrem att de på nervägen färdas snabbare än ljusets hastighet. Hur de lyckades ta sig upp igen vet jag inte. Jag var verkligen ingen stjärna i de naturvetenskapliga ämnena i skolan, men detta...

En trea får det bli, men det är bara tack vare Kong och flickan. Min känsla så här i efterhand är att filmskaparna överhuvudtaget inte verkar ha funderat över någon som helst rimlighetsfaktor när de skrev manus. Kanske får jag skylla mig själv när jag tittar på en film med titeln Godzilla vs Kong och förväntar mig att det ska vara rimligt...



Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 247 515 betyg).
IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 186 318 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 9 januari 2022

Smakebit på søndag: Svinhugg

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en lugn och skön helg, men det hade varit trevligt om året hade börjat bättre ur vädersynpunkt. En dag så här långt har vi sett solen. En dag som man har kunnat vara ute och samtidigt njuta av det.

Årets första bok blev en tegelsten (Vinnarna av Fredrik Backman) och det visade sig att jag tänkte helt rätt när jag planerade för en lite mer lättsam bok att läsa efter den. Svinhugg av Marianne Cedervall har stått i hyllan i nästan tio år och nu är det äntligen dags att ta reda på om serien om Mirjam och Hervor är något för mig.

Min smakebit är från sida 78:
När lördagskvällen kom anlände Sylve, och Hervor och Mirjam slog följe med honom till puben. Ett varmt stilla försommarregn hade passerat och lövverket blänkte av naturens egna droppstenar. Hur de än hukade för grenarna på den halvt igenvuxna vägen kom de inte undan blötan, fukten trängde sig obönhörligt in i nacken och sipprade i rännilar nerför ryggraden på Mirjam. Hervor drog upp huvan på sin gamla parkas. Något paraply eller annat regnskydd var det ingen som tänkt på mer än Sylve. Hans urgamla sydväst gjorde god nytta i lövtunneln.
    Strax före kyrkan och Torstens gamla stuga stannade han och pekade in bland sly och snår. Mirjam huttrade av blötan i joggingskorna, men också av minnet från hennes egen nattliga promenad för en tid sedan.
    "Där får ni inte gå ner, naj."

lördag 8 januari 2022

"Trettio dagars mörker" av Jenny Lund Madsen

Författare: Jenny Lund Madsen
Titel: Trettio dagars mörker
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Tredive dages mørke
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 december 2021




Första meningen: Hjärtat bultade så det gjorde ont i halsen.

Baksidetext
Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar.

Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka?

Hannah börjar undersöka dödsfallet som en möjlig ingång till sin klichédeckare, men dras snart in i byn Húsafjörður dunkla hemligheter. På Island, med dess snö och mörker, avtäcker hon allt mer ett dramatiskt förflutet - samtidigt som hon också börjar skönja en framtid.

Min kommentar
Danska deckare brukar passa mig väldigt bra och jag är alltid nyfiken på debuter. Trettio dagars mörker är både dansk, deckare och debut (ha, de tre D:na!), så den blev jag omedelbart intresserad av. Plötsligt en dag i juli så dök den upp i posten och nu (när det faktiskt är rätt årstid) var det till slut dags att läsa.

Jag tror mig förstå vad författaren vill med den här boken. Detta är en parodi på deckargenren och jag tror att varenda deckarkliché dyker upp. Det som är viktigt, för mig, när det gäller parodier är att jag kan tolka om den är positiv eller negativ till det den driver med. Det kan jag inte till 100% göra här, eftersom den faktiskt driver med båda "sidorna" och då vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller bli irriterad. Kanske hade detta funkat bättre som film.

Huvudpersonen, Hannah, är av exakt den typ som jag inte alls uppskattar. Alldeles oavsett om det är en man eller en kvinna. Hon super, förför och beter sig rent allmänt illa. Egentligen är jag lite tudelad när det gäller henne. Vissa sidor gillar jag, andra inte. Hon är onekligen en frisk fläkt, som ibland får mig att skratta och ibland gör mig förbannad. Hon utvecklas och kommer till insikt. Om mycket. I stort sett en ganska bra karaktär alltså. Inte heller är jag ett stort fan av poliser som beskrivs på ett sätt som gör det helt klart att de är korkade. Även islänningarna verkar betraktas som lite bakom flötet.

Mitt allra största problem med den här boken är att den är ännu ett exempel på en berättelse som faller på grundkonceptet, själva basen. För mig är det ett krav att det ska vara trovärdigt. Här är det osannolikt och faktiskt omöjligt att tro på. Då menar jag inte hela grejen med fin- och fulkultur (det här gör mig bara arg och det är kul att det drivs med tanken att det ens finns) utan det som händer på Island.

Upplägget är både roligt, intressant och känns nytt. Cynism och ironi flödar och det är positivt. Dock finns det ett drag av buskis här också. Personligen tycker jag att det blir för tramsigt. Det var lite för lätt att lösa "problemet" här, men det känns inte som att det var det viktiga i boken.

Som deckare betraktat är Trettio dagars mörker inte speciellt bra, tycker jag. Det kan vara så att deckarparodi helt enkelt inte passar mig, som läser deckare för problemlösningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 143 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Trettio dagars mörker: Kulturbloggen, Lenas böcker och annat och DAST Magazine.

fredag 7 januari 2022

Årsenkät 2021

Nu när den lite torra och trista statistikdelen är avklarad så kör vi samma igen (nästan) men i text 😁

Hur många böcker läste du?
87 stycken blev det till slut. Det är jag riktigt nöjd med.

Och hur många sidor blev det totalt?
31 996.

Vilken blev årets bästa läsmånad, i sidor och kvalitet?
Jag är osäker på om det någonsin har hänt, men december blev bästa månaden vad gäller antal sidor (3 145). Snittbetyget blev dock högst i april, som vanligt, med oslagbara(?) 4,06.

Vilken blev årets sämsta läsmånad, i sidor och kvalitet?
Antalet sidor blev färst i februari, vilket ju faktiskt är logiskt. För en gångs skull. Februari och september får dela på det sämsta snittbetyget, 3,5.

Vilken var den bästa boken du läste?
Tyvärr så blev det ingen fullpoängare under 2021, men fyra stycken 4,5:or. Den bästa får allt bli Vi mot er av Fredrik Backman.

En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Det här är en svår fråga, men jag landar på Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen. Längtat hade jag och den var inte alls så bra som jag hade hoppats.

Mest överraskande på ett positivt sätt?
Ojdå, det finns många att välja mellan. Jag tror att det får bli Allting växer av Lyra Koli. Den var inte alls vad jag förväntade mig, utan så mycket bättre.

Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Jag skulle säga att det är dött lopp mellan En familjetragedi av Mattias Edvardsson och Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert.

Bästa bokserien du upptäckte?
Av de 19 nya serier jag påbörjade 2021 så tror jag att jag väljer Det mörka Island av Ragnar Jónasson.

Vilken var årets mest lästa författare?
Ninni Schulman toppar den listan med fem böcker. Jag läste ikapp Hagfors-serien.

Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Jag tror att det blev 38 nya författare under 2021 och jag läste oftast inte mer än en bok av var. Det var nog bara Caroline Säfstrand som jag läste två av och hon får vara med här. Ragnar Jónasson hamnar också här. Det gör även Riley Sager och Malin Stehn.

Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Om jag bestämmer att spänningsgenren är min comfort zone så får Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (feelgood) bli bäst.

Mest spännande bladvändare?
Regissören av M W Craven hade jag sträckläst om det var möjligt.

Bästa skräckisen?
Jaha... det här var ju inte direkt någon lätt uppgift. När man egentligen inte har läst någon skräck alls :o Den som var mest otäck, utan att vara skräck, var nog Norrskensnatten av Anna Kuru.

Den sorgligaste boken?
Det kan nog bli tradition det här... Fredrik Backman lyckas alltid med att krossa mitt hjärta. 2021 var det Vi mot er som stod för hjärtekrossen.

Den roligaste boken?
För en gångs skull(?) så är det här en lätt fråga. Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert vinner lätt.

Den mest hajpad boken?
Eftersom jag ligger några år efter alla andra så får det bli en gammal bok, Kvinnan i fönstret av A J Finn. Den levde upp till förväntningarna.

En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Jag hade förväntat mig att Regissören av M W Craven skulle vara bra, men jag tycker att den till och med, hittills, är bäst i serien.

Mest minnesvärda karaktär?
Den namnlösa kvinnan i Överlevaren av Bethany Clift.

En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Jag tror minsann att jag väljer Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand här också. Jag hade till och med nästan lust att göra de där skrivövningarna som de gjorde i klubben.

En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Vi mot er av Fredrik Backman fick vänta i tre år. Helt vansinnigt.

Kortaste boken du läst?
Snöfall över Göteborg av Caroline Hurtig, med sina 91 sidor.

Längsta boken du läst?
Absoluta bevis av Peter James, tyvärr. 633 sidor tog jag mig igenom.

Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Ska jag välja Vi mot er (Fredrik Backman), En familjetragedi (Mattias Edvardsson) eller Regissören (M W Craven)? Alla tre platsar här.

Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2021?
Jag läste äntligen Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Sedan såg jag TV-serien. Egentligen tycker jag inte att det är samma historia, men de envisas med att kalla den för en filmatisering.

Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Ett gott nytt år av Malin Stehn rekommenderades av ingen mindre än Mattias Edvardsson. Han hade rätt.

Favoritrecension du skrev?
Jag tror att jag ska ta bort den här frågan.

Den mest lästa recensionen?
Statistiken är inte alltid att lita på när det gäller Blogger, men det verkar vara inlägget om Fränder av Emma Donoghue som hade 476 sidvisningar.

Mest populära inlägget på din blogg?
Samma svar som förra frågan.

En bok du inte läste 2021 som du kommer prioritera 2022?
Någon av de runt 500 olästa böckerna som finns här? Jag har nog bestämt mig för att läsa Christoffer Holsts serie om Cilla Storm i realtid, så jag väljer Söta, röda sommardrömmar då.

En bok du ser fram emot?
Jag har ingen koll på boksläpp under 2022, men jag har sett att det kommer en ny Avdelning Q, Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen. Och så hittade jag faktiskt en Sharon Bolton också, Pakten.

Årberättelse 2021

När 2021 började så hade jag förhoppningen att det skulle bli bättre än 2020. Det är högst oklart om det blev så. Fortfarande inga resor och jag börjar känna mig understimulerad vad gäller nya intryck. Ingen läsretreat på Hotell Gästis blev det. Några "riktiga" kalas hade vi inte, men vi samlades i små klickar vid ett flertal tillfällen. Vi jobbar fortfarande hemifrån och mitt behov av att vara själv börjar kännas akut. Nej, förutom att vi faktiskt fick träffa alla under sommaren/hösten så var det inget bra år, det här heller.

Det här inlägget är egentligen (nästan) samma som detta, men här får man bilder också och lite kommentarer. Om sanningen ska fram så är det väl egentligen mest intressant för mig... Nåja, här är läsningen 2021 i bilder i alla fall.

2020 blev ju det första året på väldigt länge som jag skaffade mig färre nya böcker än vad jag läste. Huruvida det blev så 2021 beror lite på hur man räknar. Om man bara ser till antalet så lyckades jag igen, men om jag räknar bort de jag läste via en streamingtjänst så lyckades jag inte.

35 böcker köpte jag själv och 15 av dem köpte jag på bokrean. Förra året var siffrorna 25 respektive 13. 17 böcker var presenter och det är återigen något färre än året innan (då var det 20). Trenden att det blir färre håller alltså i sig. Jag har fortsatt vara väldigt restriktiv med att be om recensionsexemplar, men det kom en hel del intressant under året och jag bad om sex stycken. Ytterligare tre tackade jag ja till när de erbjöds mig. Totalt, med överraskningsböckerna, blev det 25 stycken (förra året var det 24). Samtliga som jag bett om/tackat ja till är lästa. Jag har även läst sju av överraskningarna. En bokträff blev det på hösten också och därifrån fick jag med mig fyra böcker. Totalt blev det alltså 81 nya böcker under 2021. 2020 var den siffran 70.

Antalet lästa böcker blev smått fantastiska 87 stycken. 2020 var det "bara" 84 och då läste jag ändå betydligt tunnare böcker. Sidantalet var nästan tillbaka på de nivåer jag hade för några år sedan, 31 996 för 2021 och för 2020 var det 29 084. Då har det ändå inte varit någon pendling till jobbet, men jag har börjat använda mina fikaraster till att läsa. Mitt läsmål har de senaste åren varit satt till 60 böcker och även den här gången klarade jag ju det med råge. Jag tycker om att ha det antalet lågt satt. Det är mer ett minimumantal än ett maximum.

Det blev några småkalas under året och det märktes direkt på antalet böcker som adopterades av någon annan. 42 böcker fick följa med någon familjemedlem hem och lämna plats för nya böcker. Det ligger fortfarande ganska rejäla högar här med böcker som vill flytta härifrån, men den finkänsliga familjen kunde inte med att plocka med sig hur många som helst.

Jag är förmodligen inte streamingtjänsternas bästa kund, men jag blev faktiskt förvånad när jag räknade till elva lästa böcker via dem. Förra året var det bara fyra. Det här är inte riktigt med sanningen överensstämmande, eftersom jag ibland läste samma bok både i fysisk form och streamingtjänst. Lite beroende på situation. Ingen bok lånades på bibliotek.

Mina utmaningar gick som planerat även 2021. Boktolvan är det inga som helst problem med. Inte heller med Finish That Series Challenge, även om den kräver lite mer. De 18 böcker som ingick där var fördelade på hela tio olika serier. Under året upptäckte jag att det verkade vara ett säkert sätt att få en författare att ge ut ytterligare en bok i serien genom att ta med den i den här utmaningen. Tre av de "färdiglästa" serierna är inte längre färdiga. Detta är i sanning ett evighetsprojekt. Jag vore ju inte jag om det inte blev ännu fler böcker som ingår i serier. Förutom de 18 i utmaningen så blev det ytterligare 35 stycken. Totalt 53 alltså. Av dessa är 19 stycken första delen i sin respektive serie och hela 29 stycken den senast utgivna/översatta.

Även 2021 blev det vara en enda utmaning till, Vi möts igen. Den som gör att jag äntligen läser de där halvt bortglömda gamla favoriterna. Sex böcker bestod den av och även de blev lästa.

När 2021 började så var 505 böcker i hyllan olästa, när året var slut så var de 510. Trenden med ett minskande antal (2020 minskade de alltså, med 10 stycken, 2019 ökade de med fyra och 2018 ökade de med 23) hann egentligen aldrig bli en trend. En ökning med fem stycken är ju dock ingen katastrof i sig. Och jag väljer att se det som att de elva jag läste via streamingtjänsten var elva böcker som jag faktiskt inte köpte alls.

Mina hyllvärmare ägnar sig fortfarande åt celldelning när jag tittar bort, de har under flera år bara blivit fler och fler. När året började så hade jag 439 stycken, när det slutar så har jag 434. En minskning med fem alltså! 2020 ökade de med nio, 2019 var siffran 22 och 2018 59. Det här verkar vara en trend. 2021 läste jag 47 hyllvärmare, 2020 läste jag 49 stycken.

Och så den älskade statistiken med tillhörande diagram från mitt ovärderliga bokprogram. Förmodligen är detta något som endast jag är löjligt förtjust i. Alla andra kan bara scrolla vidare. Bilderna är kanske i minsta laget för att man ska se något, men som vanligt blir så ska de bli större om man klickar på dem.

I bokprogrammet så sätter man betygen 1-10, vilket ju egentligen blir samma sak som att sätta 1-5 med halva steg som jag gör här på bloggen. Lite drygt 51% har fått betyget 4 eller högre, vilket är bättre än 2020 då det var 48%. Jag tycker egentligen det är ganska bra, det är ju liksom mer än hälften. Dock så saknar jag fullpoängare. Det blev ingen alls av den sorten 2021. 2020 hade jag en enda.

Inbundet är solklart flest, drygt 63%, vilket inte alls är speciellt konstigt. Jag tycker bäst om dem. Den siffran var 66% för 2020, så det har minskat lite. Förmodligen beror det på att jag har läst fler e-böcker, 16%. 2020 var motsvarande siffra drygt 10%.

Det blev 94 olika författare, i där ingår ett författarpar och en hel hög från de två antologier jag läste. Siffran är mer som den brukar nu, 2020 var den bara 70, men då läste jag tydligen inte en enda antologi. 70 olika författare blev det, i där ingår fem olika författarpar. Det här är ganska mycket lägre än vad det brukar vara, men 2020 blev tydligen året då jag inte läste en enda antologi. Flest böcker blev det av Ninni Schulman, fem böcker hade jag med i min utmaning Finish That Series Challenge. Om vi ska ha en vinnare som inte vinner tack vare min utmaning så får det bli Jo Nesbø med tre böcker.

Det syns ju ganska så tydligt vilket som är mitt favoritförlag. Modernista toppar med 26 böcker. Eller nästan 30%.

32 deckare läste jag under 2021, nästan 37%, vilket är mer än 2020 då det var 32%. 2019 var det 40%. 2018 var den siffran 21%. 2017 var den 30% och 2016 41%.

Lite drygt 36% av böckerna jag läste var recensionsexemplar. Lite märkligt är det, eftersom jag medvetet försökte läsa fler av dem och så blir det färre. 2020 var det 40%, 2019 var siffran 50%, 2018 44% och 2017 50%.

47 av böckerna jag läste var hyllvärmare (köpta 2019 eller tidigare) och det gör 54%. En något lägre siffra än 2020 då den var 58% (2019 och 2018 var siffran 52%, 2017 37% och 2016 var den 51%). Det blev i stället lite fler nyutgivna böcker, 24%, vilket är mer än 2020 då det var 23% (2019 var det 21%, 2018 nästan 29% och 2017 var det 31%). Med tanke på antalet hyllvärmare i min hylla så är jag jättenöjd med den här fördelningen.

Författarens kön är inget jag väljer bok efter, men även 2021 blev det en klar majoritet för kvinnliga författare. Den här siffran är dock inte riktigt rättvisande. De två antologier jag har läst är inte med i den fördelningen, de ingår i stället under duo.

Om jag skulle påstå att jag inte föredrar svenska böcker så skulle det här diagrammet bevisa motsatsen. 47 av böckerna, 54%, har ursprungsland Sverige. Skillnaden mellan Storbritannien och USA har minskat. Förutom de tre så blev det lite spridda skurar, mestadels Europa. Eller faktiskt till och med Norden. Lite förvånad blev jag nog över Irland där, med fyra böcker.

Och jag läser klart mest på originalspråk. Svenska alltså.

Serier är ju uppenbarligen min stora last när det gäller böcker. Det blir alltid väldigt många, både böcker och serier. Nästan 61% av alla böcker jag läste ingår i någon serie. Antalet serier är 40 (eller 41, om man vill räkna den serie som antologierna ingår i). Lite fler än 2020 då antalet serier var 31.

Taggningsfunktionen har blivit en favoritfunktion och den är speciellt hjälpsam när det gäller olika utmaningar. Även bokrean får vara med här, men där syns ju inte vilken bokrea boken är köpt på...

Jag tänker att det här diagrammet kan vara intressant också. Det visar utgivningsår för de böcker jag har läst. Ursprungsåret alltså, inte min utgåva.

Det här diagrammet visar olästa böcker baserat på vilket år de är inköpta. Det är fortfarande en något deprimerande bild, men jag jobbar på det.

torsdag 6 januari 2022

Sammanfattning Hett i hyllan 2021

Det är återigen dags för Hett i hyllan-facit, eller vad man nu ska kalla det. Alltså hur det har gått. Har det hjälpt? Hur många av böckerna som varit med där har jag läst? Visst vore det lämpligt att visa upp ett resultat på årsbasis.

Under 2021 så var det bara en bok i Hett i hyllan varje vecka så det blev 52 böcker totalt. Av de 52 så har jag bara läst fem stycken, men jag har läst ytterligare sexton av de som varit med tidigare år. Alltså 21 sammanlagt. Något färre än förra året, då det var 23, men ändå helt okej.

I 333 veckor har jag visat upp mina hyllvärmare nu och på de veckorna så har 420 böcker hamnat en liten stund i rampljuset. Av dem så har jag läst totalt 119 stycken under de här, lite drygt, sex åren. Det är mer än en fjärdedel, 28%, som inte längre värmer mina hyllor. Det blev ett par mindre kalas under året och tolv av de lästa Hett i hyllan-böckerna har fått flytta hem till någon annan. Totalt är det 31 stycken som har lämnat sin plats i mina hyllor.

Vad jag tyckte om dem jag har läst? För de som blev lästa under 2021 så såg betygsfördelningen ut som följer:
2 x 3,0
11 x 3,5
8 x 4,0

Det gör ett genomsnitt på 3,64, vilket är ännu en höjning jämfört med förra året. Även den här gången högst marginellt, men ändå. För 2020 låg det på 3,60. Åtta stycken fyror hittade jag alltså bland de där dammiga Hett i hyllan-böckerna.

För samtliga lästa så ser det ut så här:
1 x 2,0
7 x 2,5
15 x 3,0
52 x 3,5
44 x 4,0

Det blir ett genomsnitt på 3,55, vilket är 0,2 mer än förra året. Det är ändå glädjande att det är de högre betygen som är vanligast.

Jag skulle vilja påstå att det bara har haft positiva effekter det här med Hett i hyllan.

Hett i hyllan #334

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi börjar närma oss slutet på de olästa från julen 2017, men lite till håller vi där.
Värd att döda av Peter Swanson var verkligen i ropet då, för fyra år sedan.

Jag hade nog inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att den här boken fortfarande skulle vara oläst. Fyra år senare. Den låter ju jättespännande, lite lagom psykologisk spänning och opålitliga berättare. Typ. Vad mer kan man liksom önska? Jag har många knep för att ta tag i de här gamla hyllvärmarna, men det verkar som att jag behöver fler. Knep alltså. Har du läst den? Var den bra?

Så här står det på baksidan:
I väntan på ett försenat flyg från London till Boston träffar Ted Severson den vackra och mystiska Lily Kintner. Det visar sig att de ska med samma flyg, och för att fördriva tiden börjar de två främlingarna dricka martinis och leka en lek som går ut på att de avslöjar hemligheter för varandra. Leken tar dock en allvarlig vändning när Ted, halvt på allvar och halvt på skämt, berättar att han vill döda sin fru och Lily erbjuder sig att hjälpa till. Tillbaka i Boston fortsätter de två att smida mordiska planer. Men vad Ted inte vet är att även Lily döljer ett mörkt förflutet. Snart blir de indragna i en fartfylld katt och råtta-lek, full av oväntade vändningar, där det är omöjligt att veta vem som är förövare och vem som är offer.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 5 januari 2022

"Överlevaren" av Bethany Clift

Författare: Bethany Clift
Titel: Överlevaren
Genre: Science fiction
Antal sidor: 384
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Last one at the party
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2021




Första meningen: "Dra åt helvete!"

Baksidetext
Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.

Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand.

Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren. Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar.

Min kommentar
Man kan tycka att det kanske är för tidigt att läsa en bok som handlar om en pandemi som utplånar hela mänskligheten, men jag håller inte med. Överlevaren lockade mig redan när jag såg den i somras, men jag har ju å andra sidan alltid lockats av dystopier. I december var mitt fokus lite nyare böcker och då stod den bland de första i kön.

När jag la märke till den här boken så tänkte jag att det låter lite som I am legend (filmen, boken har jag inte läst) och den liknelsen stämmer ganska bra även efter läsning. Med vissa skillnader. Andra filmer/böcker den påminner en aning om är Cast away (filmen) och Väggen av Marlen Haushofer. Jag skulle nog säga att detta är en blandning av alla tre.

Det är inget annat än fantastiskt att man kan skriva en hel bok om bara en enda karaktär och faktiskt få det bra. Halva (ja, jag tror nog att det är halva) boken är dock tillbakablickar där vi får lära känna denna namnlösa person. Eller lära känna vet jag inte om man kan kalla det. Hon känner nämligen inte ens sig själv. Det är i alla fall ingen sympatisk person vi får komma närmare, hon är inte helt lätt att tycka om. Däremot så är det lätt att känna både sympati och empati. Jag skulle tro att den typ av människa som hon är dessvärre är ganska vanlig nu för tiden. Den som tror att om man inte är lycklig precis hela tiden så är det något som är fel.

Jag tycker det är spännande att följa hennes väg till insikt. Både vad gäller henne själv och hur man ska överleva en apokalyps. Tack och lov för biblioteken och att böcker inte går på ström. Det är svårt att ens börja föreställa sig hur hemskt det skulle vara att vara ensam kvar. Och då är jag ändå inte den sociala typen. Denna namnlösa kvinna går igenom alla steg som finns för att hantera den nya verkligheten. Förnekelse. Sorg. Vrede. Hopp. Alltihop. Det är rena berg-och-dalbanan. Till sällskap har hon bara sin humor, av den svarta sorten (vilket kanske är lätt hänt under de här omständigheterna) och lite senare även en hund.

För mig är nog detta en av de mest trovärdiga undergångsberättelser jag har läst. Det här viruset skapar inga zombies. Ingen vild plundring, för plundringens egen skull, förekommer. Ingen omotiverad och fruktlös massflykt från städerna sker, vars enda följd blir långa bilköer och till slut en hel hög stillastående fordon som blockerar alla vägar. Precis så här kan jag faktiskt tänka mig att det skulle kunna vara. Slutet gillar jag. Det kan man fundera länge på.

Det blir lite extra nära att läsa Överlevaren mitt i en pandemi, det kan jag villigt erkänna, men den hade varit bra vilken tid som helst.

Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 2 376 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Överlevaren: Bokboxen och Vargnatts bokhylla.