torsdag 8 december 2022

Hett i hyllan #382

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så, till slut, den sista från läsretreaten i Varberg i början av februari 2019.
Samma dag jag skulle lämna hotellet så hittade jag Han är tillbaka av Timur Vermes i hotellets hyllor.

Jag kan nog inte påstå att jag har hört jättemycket om den här boken, men det jag har hört har gjort mig nyfiken. Det låter som att det kan vara en intressant historia och, tyvärr, kanske inte alltför osannolik. Inte att han skulle komma tillbaka, in persona, men själva reaktionen och behandlingen av honom. Den finns faktiskt som film från 2015 också, men den verkar inte finnas att streama någonstans. Jag vill nog egentligen både läsa boken och se filmen.

Så här står det på baksidan:
Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.

Folk känner naturligtvis igen Hitler, men tror att han är en imitatör. Han gästar en tv-show och hans kommentarer tolkas som bitande ironi och blir ett Youtubefenomen. När Hitler blir förskräckt över bristen på övertygelse bland nynazisterna och skäller ut partiledaren, vinner han ett fint journalistpris för sin satiriska exponering av fördomar. Karriären pekar spikrakt uppåt.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 7 december 2022

Bok: Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson

Författare: Jonas Karlsson
Titel: Nya människor i fel ordning
Genre: Drama
Antal sidor: 226
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Baksidetext
Detta är en samling berättelser om några människor som alla vill bli något annat än de är. Vad vill de bli? Nya människor? Hur fungerar det, är allt i livet en enda cirkelrörelse eller är det omöjligt att kliva ner i samma flod två gånger? Vi möter en rad olika individer: en far, en son, en fru, en kompis, en flickvän, en arbetslös, en tyst, en präst, en kille i grön jacka, bröderna Anders och Patrik, deras respektive Frida och Victoria. Fast inte i den ordningen.

Min kommentar
Jo, jag vet att jag har sagt det förut, men det tål faktiskt att upprepas: Jonas Karlsson är en favorit. Både som författare och skådespelare. När han skriver något nytt, så vill jag ha det. Oavsett om det är noveller eller romaner. Nya människor i fel ordning är hans senaste novellsamling, om jag inte har missat någon, och den kom förra året.

Den här novellsamlingen är ovanlig på det viset att vissa karaktärer dyker upp i flera noveller. Eftersom jag läser noveller när jag är mellan böcker (i stället för att påbörja en ny bok vid sängdags så läser jag en novell) så kan det gå lång tid mellan läsningen och då minns jag inte längre namnen. Vilket tyvärr gör det här greppet lite bortkastat på mig. Det är inget krav att man minns, men jag tror att det hade gett en extra dimension.

Som vanligt, när det gäller novellsamlingar, och kanske speciellt när det handlar om Jonas Karlsson, så blir en del noveller helt obegripliga för mig. Jag är inte mycket för abstrakta saker, min hjärna gillar inte det, och om jag inte omedelbart (eller med en liten ansträngning) hittar en mening med en text så faller den platt för mig. Ett par (jag tror det är två) noveller är så abstrakta att jag helt enkelt inte får någon känsla för vad de kan tänkas ha för mening och jag förstår dem inte.

Jag har ju så klart några favoriter, konstigt vore det ju annars. Objektet är så absurd och otroligt intressant. Jag vill veta mer. Var frimärkena värda något? Blev huset sålt? Vad hände med Tommy?

Drönarbin hade det lite motigt i starten. Den är som ett brev till någon som benämns "du". När jag väl har vant mig vid det lossnar det. Här levereras poängen på ett snyggt sätt, i sista meningen.

Farbror Kent har jag inga problem att relatera till och då berättarröstens känsla, mer specifikt. En del människor vet verkligen inte när det är nog.

Många noveller känns lite meningslösa, precis som livet självt, och representerar en ögonblicksbild ur vardagen. De är ofta trovärdiga och, tyvärr, sannolika. Absurda kan man också kalla dem då. Och lite åt det satiriska hållet. Jonas Karlsson är fenomenal på att sätta fingret på det mänskliga beteendet, i alla former, och verkligen visa hur underliga vi är. Gemensamt för samtliga noveller där jag kan hitta en mening är att den kommer i allra sista meningen. Det är otroligt snyggt gjort.

Novellerna i Nya människor i fel ordning känns annorlunda mot romanerna. Det är mer nedstämt, eftertänksamt och existentiellt, av typen Vem är jag?. Det finurliga är kvar, men det levereras på ett mindre roligt sätt.

Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 185 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Nya människor i fel ordning: Karenina, Den läsande kaninen och och dagarna går.

tisdag 6 december 2022

Tisdagstrion: Litteraturpristagare

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Litteraturpristagare

En riktig kluring blir det här. Jag har inte koll på vilka böcker som har vunnit något av alla de litteraturpriser som finns. Det blir till att leta alltså.

1. Brännaren av M W Craven vann Gold Dagger 2019. En riktigt bra bok, dessutom med väldigt intressanta och lätt-att-gilla-karaktärer.

2. Silvervägen av Stina Jackson blev Årets bok 2019. Den var väldigt bra, första halvan, men själv tycker jag att hennes nästa bok var bättre.

3. Sly av Sara Strömberg vann Bästa svenska kriminalroman 2021. Mycket bra är den och hennes nästa bok är minst lika bra.

måndag 5 december 2022

TV-serie: Tunna blå linjen #2 (2022)

Titel: Tunna blå linjen
Originaltitel: Tunna blå linjen
Genre: Drama
Skapad av: Cilla Jackert
TV-bolag: Anagram Film
Skådespelare: Amanda Jansson, Oscar Töringe, Gizem Erdogan, Per Larsson, Sanna Ekman
Premiär: 2022-09-18
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på SVT Play november 2022





Handling
Poliserna Sara, Magnus, Jesse och de andra på polisstationen i Malmö möter dagligen saker som hat, våld, smärta och ilska och kämpar med att hålla isär yrkesroll och privatliv. Det är inte alltid så himla enkelt. Vad gör man när ens egen moral säger att något är fel men lagen säger att det är rätt? Man följer lagen, givetvis, men det dämpar knappast det dåliga samvetet. Vad gör man av de känslorna?

Min kommentar
När första säsongen av Tunna blå linjen kom så började vi inte titta på den förrän efter ett bra tag. Typ sist av alla. Så skulle det inte bli med andra säsongen, det bestämde vi snabbt. Men vi väntade tills alla avsnitt fanns på SVT Play så att vi kunde se alla avsnitt i ganska snabb takt. Det brukar bli så mycket bättre då.

Det tog oss lite drygt en vecka att se de åtta avsnitten (varför så få den här gången?) och egentligen så kunde vi ha klarat det på betydligt kortare tid. Problemet var att efter varje avsnitt så var vi lite knäckta och behövde återhämtning. Det blev ofta för mörkt och deprimerande.

För mig blev det lite svårare att tycka om många av karaktärerna den här säsongen. Inklusive Sara och Jesse. Det dyker upp en del nya ansikten (tror inte jag gillar någon av dem) och många av de gamla bekanta är också här. Tyvärr så tycker jag att serien har halkat ner lite i såpaträsket. För många ligger med fel personer och då blir det liksom en helt annan historia.

Oftast känns det väldigt äkta och trovärdigt. Förutom det där att hela polisstyrkan hänger utanför Mopaz lokal. Utan någon egentlig anledning, om man ska vara krass. Jag känner det lite som att den har tappat i seriositet. Åtminstone så är den inte det hela tiden. Större delen av tiden är den dock bra. Ibland också mycket bra. Det är då den berör som mest, när den får mig att tänka och känna. Allra bäst är den när den gräver djupt i det personliga. Hur det är att mötas av så mycket hat. Bara på grund av sitt jobb. Man förstår ju varför så många slutar.

Jag skulle önska att den här serien fick folk att tänka efter före. Så väl är det nog tyvärr inte. Källkritik och eftertanke verkar saknas helt hos alltför många. Endast snabba poäng räknas. Det ironiska är väl att de som spyr mest galla över polisen också är de som gapar mest om polisen inte kommer när de behöver den.

Tunna blå linjen är med den här andra säsongen tyvärr inte längre en solklar fullpoängare Det sista som händer i sista avsnittet ... hur ska man kunna gå vidare efter det?! Och då menar jag både mig och produktionen. Helt ärligt så vet jag inte ens om jag vill att det ska bli fler säsonger nu.



TV Time har serien 9,4 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 4 596 betyg).
Jag ger den 4,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: The black phone (2021)

Titel: The black phone
Originaltitel: The black phone
Genre: Skräck
Regissör: Scott Derrickson
Manus: Scott Derrickson, C Robert Cargill, Joe Hill (novell)
Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, James Ransone
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 11 november 2022




Handling
Finney Shaw, en blyg men smart 13-årig pojke, kidnappas av en sadistisk mördare och blir inlåst i en ljudisolerad källare där det är lönlöst att skrika. När en urkopplad telefon på väggen börjar ringa, upptäcker Finney att han kan höra rösterna från mördarens tidigare offer. Och de är fast beslutna att se till att det som hände dem inte händer Finney.

Min kommentar
Jag bokade The black phone redan i augusti och när den dök upp här i början av november så kom jag inte längre ihåg på vilka grunder jag köpte den. För anledning finns det liksom alltid. Sedan såg jag ju att den är baserad på en novell av Joe Hill och då förstod jag ju.

Det är ju självklart att Joe Hill har påverkats av sin far, konstigt vore det ju annars, men är det verkligen en slump att Gwens regnrock är gul? Och att vi har en mördare med ballonger? I stort känns ändå filmen hyfsat ny och fräsch och faktum är att det inte alltid behöver vara så himla nyskapande. Hela tiden.

Filmen är ganska obehaglig, på ett lågmält och långsamt sätt. Här finns liksom inga stora gester eller grälla färger. Atmosfären, stämningen och känslan är riktigt bra. Inget splatter, knappt något blod alls, och inga billiga jump-scares. Det obehagliga förtjänar filmen helt på egen hand. Men vad är det egentligen med Joe Hill och horn?

Skådespelarprestationerna är på riktigt hög nivå, till och med barnen. Eller speciellt barnen, faktiskt. Fotot känns exakt som 70-tal, hela filmen andas 70-tal. Ethan Hawke som ond vet jag inte om jag har sett tidigare (det ringer någon liten klocka), men han gör det med bravur.

Tyvärr så finns det en hel del som är oerhört svårt att tro på. Som att polisen skulle anlita en liten flicka. Som drömmer saker. 1978. Lite pajasvarning blev det också när de döda barnen gjorde entré, rent visuellt. Jag är ganska säker på att alla förstod vilka som var i andra änden ändå utan det. Och gallret för fönstret? Såg inte The Grabber att det saknades? Verkligen?

The black phone är nog egentligen mer en thriller än en skräck, men så är det ju det där med det ... ja, övernaturliga, eller vad man ska kalla det. Om alla logiska luckor hade täppts till så kunde den kanske ha fått ett högre betyg. Kanske borde den ha det ändå. Jag kan helt klart tänka mig att se om den och det brukar betyda en fyra.



Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 351 234 betyg).
IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 130 638 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 4 december 2022

Smakebit på søndag: Råttjakten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag ska vi faktiskt åka och äta julbord på Sankt Markus vinkällare i Malmö. Innan pandemin så var det nog det nästbästa man kunde hitta i Skåne. Nu har jag sett en del negativa recensioner, men vi får väl hoppas på det bästa. Sill och lax, som jag äter mest av, brukar man ändå inte kunna förstöra speciellt mycket.

Lite läsning hoppas jag hinna med också, kanske på bussen till och från Malmö. I alla fall så har jag börjat läsa fjärde delen i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw, Råttjakten av M W Craven. De första tre böckerna har varit riktigt bra så jag ser fram emot den här.

Min smakebit är från början av boken:
Mannen i Sean Connery-mask vände sig till mannen i Daniel Craig-mask och sa: "Apan Bertrand och katten Raton satt framför brasan i den öppna spisen och kollade på kastanjerna som rostades över glöden."
    För att få uppmärksamhet dög det lika bra som något annat.
    "Okej", sa Daniel Craig.
    Männen med George Lazenby- och Timothy Dalton-maskerna avbröt vad de höll på med för att lyssna . Pierce Brosnan, som hade på sig hörlurar och vars laptop spottade fram komplicerade instruktioner, var blind och döv för allt annat än dörren till valvet med kombinationslåset av märket Diebold som de hade framför sig. Roger Moore väntade utanför i skåpbilen.
    "Bertrand försökte få undan de glödande kolen men var rädd att bränna handen", fortsatte Sean Connery. "Men han ville gärna ha kastanjerna och orkade inte vänta på att brasan skulle brinna ut. Så han övertalade Raton att peta ut dem med tassen och lovade att dela lika."
     "Och det gör katten?"

lördag 3 december 2022

Just nu - december

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Everland av Lars Göran Persson. En bok som utspelar sig under andra världskriget, på gränsen mellan Norge och Sverige skulle man nog kunna säga. Förmodligen så läser jag ut den i dag. Den är faktiskt betydligt bättre än vad jag förväntade mig.

... ser jag på massor av julfilmer. Från första advent till julhelgen ska det väl hålla i sig. I övrigt tittar jag på andra säsongen av The Handmaid's tale.

... lyssnar jag på Kim Larsen och Gasolin. Jag har ju bokat biljetter till musikalen Mitt om natten. Märkligt nog så kan jag texter till låtar som jag inte hört på 30 år. Och jag kan ju inte ens danska.

... längtar jag efter julhelgen, som visserligen inte är så många extra lediga dagar, men jag har några semesterdagar kvar som jag har sprinklat slutet av 2022 och början av 2023 med.

fredag 2 december 2022

Månadsbokslut november 2022

Antal lästa böcker i november 2022: 7

66. Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
67. Mannen mellan väggarna av Emma Ångström
68. Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson
69. I tystnaden begravd av Tove Alsterdal
70. Summan av alla synder av Louise Penny
71. Angivaren av Jan-Erik Fjell
72. Defekta superhjältar av Hans Olsson

Antal lästa sidor: 2446
Genomsnitt/dag: 81
Genomsnitt/bok: 349

Snittbetyg: 3,64
Ingående i serie: 3
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 0

Chick-lit: 0
Drama: 1
Fantasy: 0
Feelgood: 1
Humor: 0
Kriminalroman: 2
Lad-lit: 0
Romance: 0
Science fiction: 1
Skräck: 1
Thriller: 2

Boktolvan: 1 (11/12)
Finish that series: 0 (12/12)
Hyllvärmare: 3 (45/36)
Vi möts igen: 1 (6/6)

Kvinnor: 3
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 13

Antal nykomna böcker: 0
Antal bortskänkta böcker: 19

Månadens bästa: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Månadens överraskning: I tystnaden begravd av Tove Alsterdal
Månadens besvikelse: Mannen mellan väggarna av Emma Ångström
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Summan av alla synder av Louise Penny
Månadens otäckaste: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Kommentar:
Jag vet inte varför det verkar omöjligt att få läst mer än knappt 2500 sidor. Då tycker jag ändå att jag läser så mycket jag bara orkar och har tid med. Eventuellt så skulle det kunna, just den här månaden i alla fall, bero på att de flesta böckerna har varit lite av mellanmjölk. Betygssnittet är exakt samma som förra månaden, men nu är fördelningen så att bara två böcker fick en fyra i betyg. Resten fick 3,5.

I november blev det bara tre böcker som ingår i serier (Ajvide Lindqvist, Fjell, Penny). Två av dem (Ajvide Lindqvist, Fjell) är första delen i sin respektive serie. Ingen är sista/senaste delen. En bok (Alsterdal) blev den sista boken i min Vi möts igen-utmaning så nu är även den avklarad. En Boktolva (Fjell) blev det också och den utmaningen är den enda som inte är slutförd.

Tre hyllvärmare blev det och samtliga har varit med i Hett i hyllan. Endast ett recensionsexemplar blev läst.

Några nya böcker blev det inte den här månaden. Det är ju bra, med tanke på vilken månad som kommer nu. Inga böcker flyttade härifrån heller.

Om månadens bästa: Så svårt att välja bästa, det var nästan jämnt skägg mellan Penny och Ajvide Lindqvist, men Himmelstrand vinner på målfoto.
Om månadens överraskning: Jag var ju inte speciellt förtjust i Alsterdals första bok, men I tystnaden begravd var riktigt bra.
Om månadens besvikelse: Jag förväntade mig en skräckhistoria av Mannen mellan väggarna, men det tycker jag inte att det var.
Om månadens roligaste: Nej, inget roligt alls.
Om månadens mysigaste: Att vistas i Three Pines är alltid mysigt och speciellt vintertid av någon anledning, så Summan av alla synder vinner lätt.
Om månadens otäckaste: Himmelstrand var otäck, på många olika sätt.

torsdag 1 december 2022

Hett i hyllan #381

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från början av februari 2019.
Under läsretreaten i Varberg sker också ett bokbyte och det här året blev Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout mitt kap.

Trots att jag har hört hur mycket som helst (bra saker, bara) om den här boken så har jag ingen riktig koll på vad den egentligen handlar om. Men nyfiken är jag på den. Mycket. Tydligen är detta en serie också och det verkar finnas fyra böcker i den, så här långt. Gillar jag boken när jag väl läser den så utökas alltså tbr-listan. Det är både bra och dåligt. Jag tror att denna kan vara en kandidat för Boktolvan. Dock inte nästa år, för den är fulltecknad.

Så här står det på baksidan:
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka tillvarandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 30 november 2022

Bok: Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

Författare: Emma Ångström
Titel: Mannen mellan väggarna
Genre: Thriller
Antal sidor: 309
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2022




Första meningen: Utrymmet är mörkt och mycket smalt.

Baksidetext
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad. Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten? Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.

Min kommentar
Mannen mellan väggarna blev jag otroligt sugen på när den släpptes för sex år sedan. Det lät som att det skulle kunna vara en bok för mig och jag fick den när jag fyllde år det året. Trots min nyfikenhet så fick den alltså vänta tills nu, när jag hade bestämt mig för att ha ett litet skräcktema i oktober/november.

Nu i efterhand så kan jag tycka att titeln avslöjar för mycket. Det var inte till bokens fördel att man visste vad som fanns mellan väggarna. För egen del så tycker jag inte att detta är skräck, kanske mer en thriller i så fall. Speciellt läskig tycker jag inte att den är och det blev egentligen aldrig riktigt intressant. Ibland känns den som en barnbok, men med tanke på innehållet så är det nog inte så troligt att den är det.

Karaktärerna är inte många, men trots det så är de för många. Flera olika trådar startas upp med invånare i huset, men de flesta fortsätter inte. De blir bara hängande i luften. I stort sett så är det tre karaktärer som är viktiga. Alva, trodde jag, var den som man skulle känna med, men det är svårt. Att tycka om henne är omöjligt för mig. Hon är faktiskt den som är mest otäck här, eller mer oroande egentligen. Det är ett mycket bättre ord. Som mest tycker jag nog synd om henne. Jag tycker synd om alla barn som har vuxna som bestämmer att barnen måste skyddas, genom att inte berätta viktiga saker för dem. Bara för att den vuxne tycker att det är lite jobbigt att förklara. Vanja, som är Alvas mamma, är en förfärlig människa och mor och det är allt jag har att säga om henne. Och så har vi då mannen mellan väggarna ...

Det finns ett grepp som jag verkligen ogillar i böcker och det är när man sitter där med en stor textmassa (ofta dessutom kursiverad) som är/ska föreställa utdrag ur artiklar/faktaböcker. Det greppet överanvänds i den här boken. Jag behöver verkligen inte en lång text som förklarar vad en lönndörr är. Eller spöken. Eller voodoo. Eller typ faktarutor om någon seriemördare. Ge mig en sammanfattning eller till och med bara en blänkare så kollar jag själv upp det som jag blir nyfiken på. I det här fallet så tillför inte texterna någonting. Det enda som händer är att jag blir irriterad.

Inte ens läsaren får veta vad som har hänt tidigare i familjen Wärns liv. Inte i någons liv, faktiskt. Jag brukar inte klaga på att det saknas bakgrund till karaktärer, men här är den i stort sett obefintlig. Jag får egentligen inte den information som krävs för att göra boken rejält otäck. I stället sitter jag där med en massa frågetecken vad gäller drivkrafter och bakgrund. Ovisshet är något som jag gillar, men då ska den handla om vad det är som är läskigt. Inte själva grunden till allt. Det skrapas liksom bara på ytan.

Fastän det då saknas en hel del förklaringar så är boken ibland oerhört detaljrik. Detta funkar ibland, eller specifikt när det handlar om W. Där kan jag tycka att det passar att beskriva exakt hur han, typ, gör en mugg te. I alla andra fall så blir det bara för många ord. Personligen så tycker jag att det saknas en del ord i slutet också för hela historien känns oavslutad.

Det känns som att jag hade fel ingång på Mannen mellan väggarna. I alla fall så hade jag väntat mig en helt annan historia. När jag bortser från att mina förväntningar var felställda så är den ändå värd en extra halv poäng i betyget. Potentialen är ju hög, men det händer liksom ingenting. Det känns som att historien inte kan bestämma sig för om den ska vara övernaturlig eller ej. Och så blir det varken eller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 613 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Mannen mellan väggarna: booksessed, Stories from the city, stories from the sea och I bokhyllan.

tisdag 29 november 2022

Tisdagstrion: Kyla (eller andra kalla ord) i titeln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Kyla (eller andra kalla ord) i titeln

Jag var faktiskt tvungen att kolla efter synonymer till kyla och då löste sig allt.

1. Kall, kall jord av Adrian McKinty utspelar sig i Nordirland, på 80-talet. Första delen om kriminalinspektör Sean Duffy, mitt bland bomber, mitt i konflikten.

2. Snömannen av Jo Nesbø var faktiskt den första boken jag läste om Harry Hole. Trots att den är sjunde delen i serien, men det visste jag inte då. Den var så bra att jag var tvungen att läsa serien från början.

3. Den första frosten av Anna Kuru är den första delen i Kirunatrilogin, som handlar om Allis. En helt fantastisk serie.

måndag 28 november 2022

Film: Top Gun: Maverick (2022)

Titel: Top Gun: Maverick
Originaltitel: Top Gun: Maverick
Genre: Action
Regissör: Joseph Kosinski
Manus: Peter Craig, Justin Marks, Ehren Kruger, Christopher McQuarrie, Eric Warren Singer
Skådespelare: Tom Cruise, Miles Teller, Jennifer Connelly, Lewis Pullman, Monica Barbaro
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 130 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 4 november 2022




Handling
Efter mer än 30 års tjänstgöring som en av flygvapnets bästa piloter, är Pete "Maverick" Mitchell där han hör hemma – en modig testpilot som ständigt tänjer på gränserna och undviker den befordran som skulle komma att hålla honom nere på marken istället för uppe i luften. När han tränar en grupp avgångselever från Top Gun för ett specialuppdrag som ingen pilot någonsin utfört tidigare, träffar Maverick löjtnant Bradley Bradshaw, även kallad "Rooster" - sonen till Mavericks bortgångne vän, radar-officeren löjtnant Nick Bradshaw, även känd som "Goose". Med en osäker framtid framför sig, och hemsökt av spöken från det förflutna tvingas Maverick att konfrontera sina största fasor.

Min kommentar
Den tredje köpefilmen i rad ... och då blir det Top Gun: Maverick. En film som jag har längtat efter i evigheter. Den blev ju först försenad av otydliga skäl. Sedan kom pandemin. Jag har stålsatt mig och väntat på att filmen skulle landa i brevlådan, i stället för att hyra den online. Det har varit tufft. Ännu tuffare var nog de skyhöga förväntningarna.

Jo, jag har en relation till originalfilmen. Det är väl lika bra att klargöra det på en gång. Om jag hade satt betyg på den tiden så hade den varit en solklar femma. Jag minns fortfarande känslan när jag såg den. Första gången. Jag kunde inte begripa vad alla andra pratade om när de blev alldeles strålögda när de pratade om Tom Cruise. Så jag gick ju och såg filmen. Oerhört skeptisk. Resten är historia.

Om man vill vara elak så kan man nog säga att historien här är samma som i förra filmen, men jag vill inte vara elak. Själv älskar jag de nostalgiska blinkningarna till den. Det blir som en hyllning. En snygg sådan. Musiken var dock bättre i den första, men det var ju 80-tal så ...

Det blir ju en del nya karaktärer här (och en del gamla också) och jag tycker de har lyckats bra med blandningen. Speciellt Gooses son är perfekt castad. Man såg ju direkt att det var han. Men vem f-n är Penny? Efter lite googlande så visar det sig att Penny är amiralens dotter. Den som Maverick blir bestraffad för att ha haft en affär med i första filmen. Nåväl, det är skönt ändå att slippa se en krystad och sliskig kärlekshistoria.

Flygscenerna är så fräcka. Jag kunde nästan känna farten. Och skräcken. När de utför själva uppdraget är det så spännande att jag får svårt att andas. Jag kunde knappt sitta ner i soffan, eftersom jag blev adrenalinstinn. Det är så otroligt läckert alltihop. Precis som Tompas alla filmer så innehåller den också humor. På precis lagom nivå.

Ja, Top Gun: Maverick är klyschig, grabbig och osar av testosteron. Men vem bryr sig. Detta är en hederlig actionrulle, så som de gjordes förr. Fast med ny teknik. Det är också Tom Cruises show och han gör det så bra. Men varför är inte Take my breath away med? Det är det enda jag egentligen saknar i filmen.



Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 558 861 betyg).
IMDb hade den 8,4 i genomsnitt (beräknat på 417 193 betyg).
Jag ger den 5,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 27 november 2022

Smakebit på søndag: Defekta superhjältar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Hela gårdagen gick åt till middag hos sambons extrapappa. Det är verkligen trevligt att man kan träffas igen, men det är jobbigt att lägga en hel dag på det. Jag känner lite att jag skulle behöva ladda mina batterier, inte bara ladda ur dem. Nåja, det lär bli värre innan det blir bättre. Nu kommer ju snart december, som brukar vara fulltecknad.

Förmodligen kommer jag att läsa ut Defekta superhjältar av Hans Olsson i dag, men det blir en smakebit ur den ändå. En ganska intressant historia om, ja, defekta superhjältar 🙂

Min smakebit är från sida 165:
    "Jag äger dig", spottade hon fram. "Låt det sjunka in. Jag. Äger. Dig. Om du någonsin försöker något liknande igen kommer du inte ostraffat undan. Om vi tack vare det här inte får den uppmärksamhet jag vill ha, blir det du som dör där ute, till allmänhetens belåtenhet. Just nu ..." hon fick tvinga sig själv att andas ut. In. Ut. Lugnt och fint. "Vi får se om det räcker med nästa överraskningsmoment. Men jag glömmer inte det här. Aldrig."
    Hang Mans näsborrar vidgades, men han sa inget. Temperaturen återgick till det normala när hon släppte greppet.
    "Borealis", sa hon och han slöt genast upp bakom henne.
    "Det är din tur. Är du redo?"
    "Jag är redo."
    "Få världen att se oss."
    "Ingen risk att de missar", sa han med ett snett leende.

lördag 26 november 2022

Kommande böcker december 2022

I december brukar det inte komma så många nya böcker. Det gäller tydligen även i år. Några hittade jag och en av dem är ett måste.

Det låsta rummet av Elly Griffiths
Genre: Kriminalroman
Serie: Ruth Galloway (14)
Antal sidor: 322
Utgivningsdatum: 2022-12-08
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe - till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna. Han ber om hjälp med utredningen av en rad misstänkta självmord med kopplingar till en arkeologisk fyndplats. Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.


En självklar post på önskelistan inför jul.



På ett ögonblick av Suzanne Redfearn
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-12-27
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
Livet är över på ett ögonblick för sextonåriga Finn Miller när hon och tio andra personer störtar rakt nerför ett berg i en fruktansvärd bilolycka. I gränslandet mellan liv och död ser Finn hjälplöst på när de hon älskar kämpar för sina liv.

De överlevande måste fatta omöjliga beslut och plågas i efterhand av sorg och ånger på grund av sina val. Finn kan inte släppa taget utan vakar över dem, medan de försöker återgå till sina liv. Hennes pappa Jack vill hämnas på den enda person han kan ge skulden förutom sig själv. Mo, hennes bästa vän, söker modigt efter sanningen när berättelsen om vad som hände förvanskas. Finns syster Chloe känner av hennes närvaro och längtar efter att förenas med henne. Deras mamma Ann räddade alla men förföljs av dåligt samvete för de val hon gjorde. Finn måste ge sig av, men hur kan hon göra det när livet har slagits i spillror för hennes familj?


Den låter kanske inte som ett solklart val för mig, men jag vet att den här typen av böcker verkligen kan krypa in under skinnet på mig.



Purpurvinter av Lupina Ojala
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2022-12-07
Förlag: Catoblepas Förlag

Från Bokus
Den 14:e december 1907 tar fröken Qwelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?

Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.


Jag har bara läst noveller av henne och dem har jag tyckt om.



Liv Brooks nya liv av Alexandra Potter
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2022-12-27
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
Liv Brooks liv har vänts upp och ned. Nyligen skild och osäker på hur hennes framtid kommer att se ut väljer hon att byta sitt ordnade liv i London mot Yorkshires vilda natur. Hon är fast besluten att få en nystart, men att börja om är svårare än hon tror och hon känner sig både vilsen och ensam. Lite på impuls bestämmer sig Liv för att adoptera den gamla hunden Harry som sällskap och med ens blir tillvaron i Yorkshire lite ljusare.

Liv upptäcker snart att hon inte är den enda i byn som behöver en nystart i livet. Under hennes och Harrys dagliga promenader runt byn stöter de på Valentine, en äldre man som lider av ensamhet, Stanley, en liten rädd pojke som gömmer sig bakom trädgårdsgrinden, och tonåriga Maya som är arg på allt och alla.

När vänskapen gror börjar livet i den lilla byn långsamt förändras.


Den här låter väl trevlig.

fredag 25 november 2022

Läsplanering december 2022

Snart är november avklarad och julen står för dörren. I år blir det faktiskt i alla fall en bok som åtminstone skulle kunna gå som julbok. Dessa fyra står på planeringen för december.

Everland av Lars-Göran Persson. Boktolva.
Råttjakten av M W Craven.
Kalla vita vinternätter av Christoffer Holst.
Tyst savann av Sigbjørn Mostue.

torsdag 24 november 2022

Hett i hyllan #380

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är fortfarande början av februari 2019 som gäller här.
Ännu en bok som jag hittade i hyllorna på Hotell Gästis i Varberg blir det och det är Jaktsäsong av Mats Strandberg.

Det här är tydligen hans debut och det är ju egentligen jätteintressant att läsa den. Det visste jag i och för sig inte när jag ryckte den ur hyllan, men jag förstod ju att den måste vara tidig, eftersom jag aldrig hört talas om den. Jag har läst ganska många böcker av Mats Strandberg och jag har verkligen gillat allihop. Många skiftande genrer och teman har det varit, men gemensamt för dem är att karaktärerna, och deras relationer, är magnifikt skrivna. Jag hoppas ju att det är något han alltid har haft med sig.

Så här står det på baksidan:
Melinda är i trettioårsåldern och på jakt efter drömprinsen. Ett problem är att hon bara umgås i bögkretsar. Livet består till stor del av nattklubbsliv, misslyckade dejter och tv-tittande. Allt kompliceras ytterligare då hon blir handlöst förälskad i Andreas, även han homosexuell.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 23 november 2022

Bok: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Himmelstrand
Genre: Skräck
Antal sidor: 411
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 1
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2022




Första meningen: På bristen känner man en människa.

Baksidetext
Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Min kommentar
John Ajvide Lindqvist. Han har en förmåga att skriva om saker (tänk varelser), som jag inte alls gillar att läsa om, på ett sätt som gör att jag trots alla invändningar tycker om. Jag har lite gjort en grej av att läsa hans böcker i den ordning de har kommit ut (med undantag för noveller och novellsamlingar). Nu hade turen, äntligen, kommit till Himmelstrand. En bok som har stått i hyllan i nästan åtta år.

Speciellt läskig skulle jag nog inte kalla den här boken (även om det finns vissa passager som nog skulle kvala in där). Den är mer underlig och får hjärnan att arbeta för högtryck. Jag vet nog faktiskt inte vad den egentligen handlar om, men det spelar ingen som helst roll. Jag blir inte klok på den, men jag kan knappt sluta läsa. Hade jag haft möjlighet så skulle jag ha sträckläst den.

Karaktärerna är inte många, tio stycken. Åtta vuxna och två barn. Och så en hund och en katt också då. Man får följa med in i huvudet på samtliga. Till och med hunden, dock inte katten vad jag kan minnas. Det är fullkomligt genialiskt att ha med en hund och en katt, dessutom att man får vara med i hundens huvud. Så klart blir Benny (hunden) och Maud (katten) mina favoriter. De få karaktärerna fascinerar mig. De har så olika livsöden och det är spännande att se hur olika människor reagerar på samma sak. Här finns alla sorter. Till och med foliehatten. Och Molly. Jösses, Molly gör mig rädd på riktigt. Alla slåss de mot sina inre demoner. Man kommer så obehagligt nära. Det är helt underbart att upptäcka den här Platsen tillsammans med och samtidigt som dem. På betryggande avstånd. Så klart.

Perspektivbytena är perfekt avpassade, de gör att jag hela tiden vill fortsätta läsa. Jag blev rörd, berörd och oroad. Vid ett tillfälle så blev det nästan för mycket, till och med för mig. Jag kunde på riktigt känna, rent fysiskt ... ja, du som har läst den vet nog vilket tillfälle jag menar. Ibland får jag oväntat nog skratta också, eller kanske mer le. Den stora frågan, för mig, när jag läser är Vad är det som händer?! Varför? Vad har dessa människor gemensamt egentligen? Varför just dessa? Och varför stackars Peter Himmelstrand? Det är oerhört fantasieggande och trots all osäkerhet så känner jag mig trygg när jag läser.

När jag har läst ut Himmelstrand har jag nog fler frågor än svar. Jag försöker tolka. Jag försöker förstå vad författaren vill uppnå. Det är bara att ge upp det. Jag skulle så gärna vilja diskutera det som händer med någon, men jag kan inte tvinga sambon att läsa. Han skulle avsky den här boken. Den är egentligen mer en roman om skräck än en skräckroman. Jag tror ändå, på något sätt, att boken betyder olika för olika personer. Och att det är meningen så. Jag nöjer mig med det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 3 860 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Himmelstrand: Carolina läser, Romeo and Juliet och Bokblomma.

tisdag 22 november 2022

Tisdagstrion: Runt Medelhavet

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Runt Medelhavet (böcker eller författare från länder med medelhavskust)

Oj, det är ju många länder det ... Hur ska man välja?

1. Från Turkiet - Bastarden från Istanbul av Elif Shafak har varit med i många tisdagstrior, men jag tar med den varje gång jag kan. Jag vill ju att alla ska läsa den.

2. Från Spanien - Den osynlige väktaren av Dolores Redondo utspelar sig visserligen i Baskien, men det ligger ju fortfarande i Spanien så att ... Det är en deckare, men det finns så många andra ingredienser här att det är lätt att glömma bort.

3. Från Italien - Ond bråd död i Venedig av Donna Leon är första delen i serien om Guido Brunetti, poliskommissarie i Venedig. Jag hade (har) en föreställning om att jag skulle (ska) läsa hela den här serien, det finns i skrivande stund 31 delar utgivna, och just den här boken läste jag faktiskt i just Venedig.

måndag 21 november 2022

TV-serie: The terminal list (2022)

Titel: The terminal list
Originaltitel: The terminal list
Genre: Thriller
Skapad av: David DiGilio. Jack Carr (bok)
TV-bolag: Amazon Prime Video
Skådespelare: Chris Pratt, Constance Wu, Taylor Kitsch, Jeanne Tripplehorn, Riley Keough, Matthew Rauch
Premiär: 2022-07-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: 53-67 min
Såg den på Amazon Prime Video oktober-november 2022



Handling
Örlogskapten James Reece bestämmer sig för att hämnas mot de mörka krafter som ligger bakom mordet på hela hans pluton. Fri från militärens kommandostruktur tillämpar Reece de lärdomar han har lärt sig från nästan två decennier av krigföring för att hitta de ansvariga.

Min kommentar
Chris Pratt blev ju en omedelbar favorit när vi (jag) såg Guardians of the galaxy och jag ska inte säga att jag tittar på allt han gör, automatiskt, men The terminal list blev jag ju så klart nyfiken på när den dök upp på min radar.

Egentligen så hade jag inte tänkt se den här serien, eftersom det från början bara hördes en massa negativt om den. Det här ändrade sig efter ett tag och blev helt tvärtom. Så när vi skaffade Amazon Prime Video, igen, så stod den överst på listan. Nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget så inser jag att det verkar som att "riktiga" recensenter inte gillar den, men "vanliga" människor gör det. Jag är stolt över att höra till den senare kategorin.

De två första avsnitten var så röriga, och lite sega och långsamma också, att det inte alls lockade att fortsätta titta. Det dröjde så länge att jag kände mig tvungen att se om dem (de var faktiskt lika röriga då). Sedan övertygade jag sambon om att vi skulle fortsätta se och, minsann, redan i det tredje avsnitten tar det ordentlig fart. I början var det lite osäkert om Reece hade rätt eller om han bara hade hjärnspöken. Jag bestämde mig för vilken linje jag skulle hålla, sedan var det bara att åka med.

Jag vet inte om det var meningen eller om min magkänsla bara är lyhörd, men det var en karaktär som var lite off. Redan första gången h*n dök upp. Sambon tyckte att jag var paranoid (mer än vanligt) när jag sa det, men det var faktiskt rätt. Konspirationsteorierna flödar och många frågor blir det. Alla besvaras, så vitt jag kan se. Och våldet, sättet Reece hämnas på, eskalerar för varje gång.

Glädjande nog så kan Chris Pratt inte bara spela en rolig figur, detta är en riktig karaktärsroll. Även om han mest är sammanbiten och tyst. Han gör det i alla fall mycket bra. Constance Wu balanserar Chris Pratts sammanbitna och tysta karaktär, genom att vara pratglad och utåtriktad. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt.

The terminal list är en snårig och komplicerad historia, men ändå rättfram och enkel. Uppenbarligen är den också en vattendelare. Jag tyckte att det ju var helt säkert att det inte skulle (kunde) bli fler säsonger av den här serien, men den står inte som avslutad. Och självaste Chris Pratt har tydligen sagt att fans inte behöver vara oroliga.



TV Time har serien 9,74 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 86 384 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Jurassic World Dominion (2022)

Titel: Jurassic World Dominion
Originaltitel: Jurassic World Dominion
Genre: Action
Regissör: Colin Trevorrow
Manus: Emily Carmichael, Colin Trevorrow, Derek Connolly
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Chris Pratt, Sam Neill, Jeff Goldblum, Laura Dern
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 161 min (extended version)
Serie: -
Såg den på blu-ray 28 oktober 2022




Handling
Fyra år efter att Isla Nublar förstörts lever - och jagar - dinosaurier i människors närhet över hela världen. Denna bräckliga balans kommer att omforma framtiden och avgöra, en gång för alla, om människor kommer att förbli de främsta rovdjuren på den planet som de nu delar med historiens mest skrämmande varelser.

Min kommentar
Jodå, så atte ... det blir några köpefilmer i några veckor här. För mig är det helt omöjligt att motstå Jurassic World Dominion. Jag älskade verkligen den första filmen, den där gamla alltså, som kom för nästan 30 år sedan. Det fanns egentligen inget annat alternativ än att köpa den.

Lite förvånad blev jag när jag såg betyget på filmsajterna, nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget. Jag kan inte låta bli att fundera över vad andra egentligen förväntar sig när de väljer att titta på en sådan här film. Själv förväntade jag mig - och ville även ha - en dinosauriefilm, med massor av action och fräcka effekter. Det var vad jag fick. Nästan exakt.

Som vanligt så blev jag förvirrad i början, när jag trodde att jag inte kom ihåg något av förra filmen. Det gjorde jag. Visade det sig. Däremot verkar kanske inte manusförfattarna komma ihåg. Det känns lite som att upplägget från Fallen Kingdom inte fortsätter här. Eller jo, filmen börjar med en storyline, den som eventuellt kunde ha varit fortsättningen, men det blir en helt annan historia en bit in. Det mest märkliga är nog ändå att det är status qou när filmen är slut. Allt är som det var från början.

Det jag saknar här är humorn. Den har ju alltid legat och pyrt i bakgrunden, åtminstone i de fyra första filmerna. Nu blir det inte mycket utrymme för ironiska kommentarer, vilket är synd. Jag fortsätter att hävda att det inte går att göra en seriös film på det här temat. Ändå tänker jag att jag vill klaga lite på det ologiska i velociraptorernas snabbhet. Claire kunde precis hålla undan när hon sprang. Det kunde Owen också. På motorcykel. Och ett startande flygplan.

Nostalgifaktorn blir stor när original-trion samlas igen. Jag blev så förtjust att jag började stamma. Skådespeleriet är som förväntat, tycker jag. Det går liksom inte att uttala sig om trovärdighet i en film om dinosaurier som lever samtidigt som människan. Jag hade kunnat tro på det. Sam Neill kan lyfta vilken film som helst i alla fall. Liksom Chris Pratt.

Jag valde att se extended version av Jurassic World Dominion, runt 14 minuter längre än theatrical version. Den kändes lång, men inte för lång. Påkostad kändes den också, i alla fall visuellt. Manuset ... kanske inte så mycket. Alla dinosaurier kända för människan, och några till, kastas in. Som att detta är sista filmen. Jag hoppas det, för nu räcker nog inte historierna till mer.



Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 212 720 betyg).
IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 144 713 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 20 november 2022

Smakebit på søndag: Angivaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag tror att hösten, rent meteorologiskt, har kommit även till Skåne nu. Det var nästan så att vi gick från sommar till vinter, utan att passera höst ... Den här helgen har vi inte haft något alls planerat. Riktigt skönt.

Jag har börjat läsa den sista boken som var planerad för november, Angivaren av Jan-Erik Fjell. Det ska vara första delen om kriminalkommissarie Anton Brekke och det finns tydligen åtta 😲 Där har jag att göra ett tag om det här passar mig. Jag började på den igår och har kommit en bit in, men den här starten är så där lagom otäck så min smakebit får bli pro-prologen. Eller vad man ska kalla det som kommer innan prologen.

Min smakebit är från bokens början:
I två dagar hade han väntat.
    Mannen hade uppenbarligen inte känt igen honom från de två korta mötena utanför lägenheten och vid gångbron. Nu, på pizzerian, gav mannen honom ett lite uppgivet leende när en påträngande gatumusikant sjöng om att det var trist att vara ensam och att någon måste hjälpa honom att ta sig igenom natten. Själv hade han lagt den lilla blå broschyren som han hittat i hotellets lobby i knäet och lett varmt tillbaka.
    Nu befann han sig tio steg bakom mannen, som var på väg in genom porten. Mobilen måste ha ringt för han lyfte den till örat och började prata.
    Åtta steg.
    Mannen försvann in genom glasdörren medan han fortsatte prata och tryckte på hissknappen. Sa ytterligare ett par ord och stoppade sedan telefonen i fickan utan att lägga märke till att porten bakom honom öppnades igen.
    Fyra steg.

lördag 19 november 2022

Bok: Stockholmspesten av Sofia Albertsson

Författare: Sofia Albertsson
Titel: Stockholmspesten
Genre: Skräck
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 oktober 2022




Första meningen: Hon stod på Kungsbron och tittade ner på rälsen, sju tåg stod stilla.

Baksidetext
Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över.

Min kommentar
Stockholmspesten kom som en återupplivningspresent när Swedish Zombie bestämde sig för att börja med sina nyhetsbrev igen. Jo, jag vet att det var väldigt längesedan, men det kan bli så där ibland. Trots att man egentligen är rejält nyfiken på boken. När läsningen i oktober gick undan så blev det tid över och då bestämde jag mig för att inspireras av skräcktober.

Det finns väldigt mycket som är oklart i den här historien. Missförstå mig rätt, jag gillar ovisst, men här blir det bara förvirrande. Det är svårt att förklara, men på något sätt så måste det finnas max ett par klara alternativ. Här blir jag inte klok på någonting. Händer det eller ej? Det är för många sidohistorier som inte är i närheten av att förklaras. Uppenbarligen befinner vi oss en bit in i framtiden också, men framgår inte när. Ungefär en tredjedel in så nämns i alla fall 2027 som "ett tag sedan".

Berättandet är forcerat och det gör mig stressad, nästan andfådd. Det hjälper inte heller till att texten är underlig formaterad. Nya stycken finns inte där de borde finnas, vilket gör läsningen ryckig och utan flyt. Huvudpersonen kan i ena stunden vara hemma i lägenheten för att i nästa vara på kontoret. Det där med tid som går är för övrigt mycket rörigt. Ibland verkar det ha gått lång tid, men man får ingen uppfattning om tid som går. Det tycks ha gått nästan ett år i boken.

Hela tiden saknas det information. Det känns nästan som att saker har redigerats bort, men tillhörande, senare bitar, ligger kvar. Till exempel nämns två namn i början av boken, men det är inte förrän långt senare som man får veta vilken relation de har till Elin. Boken är för övrigt uselt korrekturläst, om alls. Det hjälper inte heller till. Jag blir inte klok på varför de skumma typerna agerar som de gör. Eller ens vilka de är. Och vad hade den där radiostationen med något att göra? Det blir inte läskigt utan bara konstigt.

Jag förväntade mig en ren skräckhistoria, men fick en erotisk roman. Kanske inte i stället, men blandat. Det är två genrer som inte blandar sig speciellt väl i min värld. Kanske hade detta gjort sig bättre i novellformat för jag tycker inte riktigt att historien räcker till en roman. Det blir väldigt mycket samma sak, det står och stampar och jag kommer liksom inte vidare. Ibland är det tajtare och då blir det genast mycket bättre. Ibland glimmar det till av humor och då tycker jag det är riktigt bra.

Stockholmspesten tar ordentlig fart mot slutet och blir spännande. Tack vare det så blir det en trea i betyg. Det känns som en allegori för något. Vad vet jag inte. Speciellt läskigt tycker jag i alla fall inte att det här var, det enda som gjorde mig orolig var katten.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,37 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Stockholmspesten: I bokhyllan, Bokdivisionen och Nerdreadingbooks.

fredag 18 november 2022

Fullbordad utmaning 2022:2

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är femte året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2022 blev Andra chansen för följande författare:
Tove Alsterdal (I tystnaden begravd)
Katarina Bivald (Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt)
Anders Björkelid (Eldbärare)
Kate Mosse (Kryptan)
Graeme Simsion (Rosieeffekten)
Sarah Waters (Hyresgästerna)

I denna femte upplaga har jag bara valt författare som jag endast har läst en enda bok av, det är det enda de har gemensamt. Någon författare är det tio år sedan jag läste, för andra är det åtta eller bara fem år sedan. Hälften av dem är dessutom av den sorten som riktigt tar emot, eftersom jag inte riktigt gillade det jag läste första gången. Men alla är ju värda en andra chans.

När det gäller Anders Björkelid så blev det faktiskt ytterligare två böcker lästa av honom. Jag läste klart hela Berättelsen om Blodet. Han verkar inte ha skrivit något mer än den serien, egentligen, så jag behöver inte ens fundera på om jag vill läsa mer eller ej.

Av Kate Mosse vill jag nog inte läsa något mer, men jag har en liten tunnis av henne stående i hyllan. Den blir säkert läst, eftersom jag har svårt för att ge bort böcker som jag inte har läst.

Tove Alsterdal, Katarina Bivald, Graeme Simsion och Sarah Waters har samtliga förvaltat sin andra chans på ett förtjänstfullt sätt. Jag har inga fler böcker i hyllan av någon av dem, men jag kan helt klart tänka mig att läsa mer.

Slutresultatet är att jag definitivt kan plocka bort två författare ur min vill-läsa-mer-av-lista. Tre av författarna kommer det med största säkerhet att bli mer av. En är det lite mer osäkert, men fullt möjligt att jag läser någon ytterligare bok av.

Betygssnittet för 2022 blev 3,5 och det var det minsann även 2021.