torsdag 7 juli 2022

Hett i hyllan #360

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi äntligen kommit till den sista olästa födelsedagspresenten från maj 2018.
Maestro av Geir Tangen var ett måste i min bokhylla.

Geir Tangen var en bokbloggare, som jag lite halvt om halvt följde, innan han fick sitt genombrott som författare. Eller ja, han har faktiskt kvar bloggen, men det verkar inte som att han lägger så mycket tid på den nu. Vilket man ju kan förstå. Han har fullt upp med att skriva böcker. Jag är egentligen vansinnigt nyfiken på den här boken, som är första delen i en serie, Haugesund. Det verkar ha kommit ytterligare två delar i den serien och tro det eller ej, men båda är översatta till svenska. Kanske kan denna dyka upp i en Boktolva snart.

Så här står det på baksidan:
Journalisten Viljar Ravn Gudmundssons karriär är på väg utför. Förr var han den stora stjärnan på lokaltidningen i den norska småstaden Haugesund, och hade fullt sjå med att stå emot anbuden från Oslotidningarna. Men efter ett ödesdigert misstag går Viljar från stjärna till iskall på redaktionen. Samtidigt kämpar han privat med att ta hand om sin ADHD-diagnostiserade son, och inte minst med att hantera sina egna ångestattacker.

När Viljar en dag får ett mejl av någon som påstår sig vilja straffa människor som undkommit rättvisan, skickar han det bara förstrött vidare till polisen. Nästa dag hittas en kvinna mördad. Och snart trillar ännu ett kryptiskt mejl ner i Viljars inkorg...

Lotte Skeisvoll leder polisutredningen. Många rynkar på näsan åt att hon 32 år ung blivit utnämnd till kriminalkommissarie, men Lotte själv – paragrafryttare och närmast tvångsmässigt överambitiös – tycker att hon borde ha fått chansen betydligt tidigare. Men nu möts hon av en gärningsman som ständigt verkar ligga steget före. Först när det framkommer att morden tycks spegla scener ur populära kriminalromaner står hon inför ett genombrott.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 6 juli 2022

Bok: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Dagboken jag faktiskt skrev
Genre: Feelgood
Antal sidor: 318
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Dagboken 2
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-boken
Källa: Storytel
Utläst: 9 juni 2022




Första meningen: Nytt år, nya föresatser.

Baksidetext
Efter ett år av 50-årsfirande blandat med vallningar, mormorsångest och viss romantik har vardagen nu återgått till det normala. Men att vara femtio plus verkar vara precis lika komplicerat som att vara fyrtionio! Speciellt när man tampas med en sambo som är fullkomligt förtjust i den där nya, snygga och unga arbetskamraten. Lägg också till en sjuk mamma, en knepig syster, akvarellkurser, misslyckade skönhetsbehandlingar och åldersnoja så är receptet komplett! Tur att allt får plats i den där dagboken...

Min kommentar
Förra året läste jag Dagboken jag aldrig skrev under det årliga Göteborgsbesöket. När jag såg att en fortsättning hade kommit, redan i vintras, så bestämde jag på stående fot att Dagboken jag faktiskt skrev under årets Göteborgsbesök. Det besöket gick av stapeln i juni och boken lästes, så klart.

Något jag reflekterade över när jag läste förra boken är att den här kvinnan inte hade något namn. Och så fortsatte det. Är det inte lite märkligt att ingen har kallat den här personen vid namn, i två hela böcker? Riktigt så blev det nu inte, i slutet av den här boken så får vi äntligen veta vad kvinnan heter. Till min stora glädje.

Jag upplever det som att det inte var riktigt lika mycket Göteborgsmiljöer i den här boken, vilket jag ju tycker är tråkigt. Men Linnégatan är med och där var jag faktiskt på ett kort besök. Kanske borde man ha tittat upp till henne. Det hade varit kul att träffa henne och det känns som att vi hade kommit bra överens.

För min del så blev det högre igenkänning här, när man i stort sett slipper åldersnojan. Hur konstigt det än kan låta så kan jag inte relatera till den. Jag är så pragmatisk att jag inser att enda alternativet till att bli gammal är... ja, inte ett bra alternativ. Om man säger så. Det är många situationer jag känner igen, när det nu handlar om en kvinna i min egen ålder. Eller i alla fall en ålder jag har passerat.

Det är betydligt mer svärta i den här fortsättningen, men jag tycker balansen mellan svärta och feelgood är bra. Precis som jag vill ha min feelgood. På något sätt är det uppfriskande med ett liv där inte allt är/blir rosaskimrande. Där någon får problem som faktiskt inte går att lösa, men som helt enkelt accepterar och lär sig leva med dem. Det är så skönt med en kvinna som har goda kvinnliga (och manliga) vänner och så väldigt skönt (och ovanligt) med en man som inte är ett svin. Det är ärligt, trovärdigt och helt utan försköningar. Bara en vanlig 50-årig kvinnas vardag. Med allt det innebär.

Jag tycker att Dagboken jag faktiskt skrev på många sätt är bättre än första boken och jag funderar på om jag kanske någon gång skulle lyssna på böckerna. Det hade varit kul att höra Klara Zimmergren ge röst åt den här kvinnan.

Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 71 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Dagboken jag faktiskt skrev: Stories from the city, stories from the sea, malins bokblogg och What You Readin?.

tisdag 5 juli 2022

Tisdagstrion: Hetta (eller andra "varma" ord) i titeln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Hetta (eller andra "varma" ord) i titeln

Två var ju självklara, trots att jag inte alls gillade en av dem. Den tredje var lite klurigare, men jag tycker ändå att jag lyckades.

1. 80° från varmvattnet av Karin Alfredsson är första delen i serien om läkaren Ellen Elg, som reser runt i världen och hjälper fattiga, specifikt kvinnor, och löser brott.

2. Hetta av Jane Harper är första delen i serien om Aaron Falk och utspelar sig i Australien. En bra bok och en bra film.

3. Hetta heter även boken av Ian McEwan som får vara med, trots att jag verkligen inte gillade den.

måndag 4 juli 2022

TV-serie: Ozark #4 (2022)

Titel: Ozark
Originaltitel: Ozark
Genre: Thriller
Skapad av: Bill Dubuque, Mark Williams
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Jason Bateman, Laura Linney, Julia Garner, Sofia Hublitz, Skylar Gaertner
Premiär: 2022-01-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 14
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Netflix juni 2022





Handling
Marty och Wendy vill ut. På något sätt vill de få iväg familjen från knarkkartellens klor. De gör upp en plan. Tyvärr så finns det andra som hela tiden sätter käppar i hjulen för dem. Inget blir som de tänkt och de får hela tiden hitta på nya lösningar.

Mitt i allt detta så bestämmer sig Wendy för att satsa på politiken. Hon är beredd att göra vad som helst för att komma in i maktens finrum.

Allt kompliceras ytterligare av att Wendys (och Bens) far kommer för att leta efter Ben och att en ovanligt nyfiken och grävande privatdetektiv dyker upp för att leta efter Helen.

Min kommentar
Ozark blev ju väldigt snabbt en stor favorit här. Det är en serie som har/hade allt. Första säsongen var helt magisk och även om allt kanske inte har varit exakt lika bra som då så har den höga nivån ändå bibehållits. Fjärde säsongen, som också är den sista, stod väldigt högt upp på listan.

Eftersom denna avslutande säsong var uppdelad i två delar, vardera bestående av sju avsnitt, så väntade vi tills alla fjorton fanns att streama innan vi började titta. När man väl har börjat så kan man liksom inte sluta. I de första sju avsnitten händer det kanske inte så mycket matnyttigt, det är mer placeringsarbete inför finalen. Känns det som. Tråkigt är det definitivt inte ändå. I de sista sju händer det desto mer.

Säsongens första avsnitt börjar egentligen, kanske inte i slutet, men väldigt långt fram i tiden. Efter en ganska omvälvande scen så hoppar vi tillbaka och får börja se hur vi hamnade där.

Som jag minns det så var det en hel del humor med, åtminstone i första säsongen. Den är helt borta nu. Här är det bara mörkt, för att inte säga becksvart. Det är nästan för mycket elände och det är kanske inte för många vändningar och turer, men de är extremt många. Den här serien är liksom motsatsen till förutsägbar. Det är helt omöjligt att gissa vad som ska hända härnäst.

I det stora hela så är det samma ensemble även i fjärde säsongen. En del nya pjäser introduceras och några gamla försvinner (det vill säga dödas). Det är mycket död här. Wendy har fortsatt utvecklas åt fel håll och blivit för mycket av psykopat. Jag gillar henne inte alls. Samtidigt så är det inte alls svårt att förstå hur både hon och Ben blev som de blev. Deras far är inte klok. På riktigt. Ruth är fortfarande den solklara favoriten, med hästlängder.

Det här ska då vara slutet på Ozark och med tanke på vad som händer i slutet så hoppas jag att det inte blir mer. Jag vill inte se mer.



TV Time har serien 9,58 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 294 936 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Hustle (2022)

Titel: Hustle
Originaltitel: Hustle
Genre: Drama
Regissör: Jeremiah Zagar
Manus: Taylor Materne, Will Fetters
Skådespelare: Adam Sandler, Queen Latifah, Juancho Hernangomez, Ben Foster, María Botto
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Netflix 10 juni 2022





Handling
Stanley Sugarman är en talangscout för Philadelphia 76ers som är trött på att ständigt resa jorden runt för att hitta talanger. Hans stora dröm är att en dag få bli tränare och det ser ut att bli verklighet, när lagets ägare äntligen ger honom det uppdraget. Oförutsedda saker händer och Stanley blir tvungen att försöka hitta ännu en talang och då helst en supertalang, innan han kan få axla tränarrollen.

Min kommentar
Första gången jag såg reklamen om Hustle så ratade jag den, kan jag väl erkänna, utan att veta något alls om filmen. Då bara på grund av Adam Sandler. Han är en skådespelare som man inte riktigt vet var man har. Ibland är han bara hysterisk och underlig (inte på något positivt sätt), ibland kan han vara riktigt bra. När jag kollade upp betygen på IMDb så ändrade jag mig och tyckte att vi kunde ge filmen en chans.

Jo, jag har ju alltså en liten soft spot för sportfilmer. Helt oberoende av sport egentligen. Det de riktigt bra filmerna har gemensamt är passionen som sportutövarna känner för sin sport och då är själva sporten oviktig. Den passionen finns även här och man behöver inte älska basket eller ens vara insatt för att uppskatta den här historien.

Det är en väldigt lågmäld Adam Sandler vi möter här, vilket känns oväntat men skönt. Han spelar den ena underdogen (jodå, här finns inte bara en, utan två underdogs) och han gör det på ett riktigt bra sätt. De har lyckats samla en stor del av basketens världsstjärnor till den här filmen och det är ju alltid roligt. Nu känner ju inte jag till dem utan det upptäckte jag först när jag skulle skriva ihop det här (eller jo, jag förstod det av eftertexterna, men jag känner fortfarande inte till dem). Världsstjärnorna spelar antingen sig själva eller fiktiva spelare och båda varianterna fungerar bra.

Jag tycker lite för mycket tid ägnas åt uppladdningen inför try-outen. Det blev för mycket samma likadant och en film måste faktiskt inte fyllas ut så att den blir två timmar. Inte särskilt mycket är överraskande eller nytt här, inget alls egentligen. Vi har nog alla sett samma historia förut, men det gör inget. Det är bra ändå och den här resan är ju i stort sett samma för alla som har gjort den.

Hustle är inte den bästa sportfilm jag har sett, men den håller sig helt klart i toppskiktet. Märk väl, detta är ingen komedi, även om den har en del humor. Och Adam Sandler är en bra skådespelare. När och om han vill/får chansen.



Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 54 295 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 34 164 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 3 juli 2022

Smakebit på søndag: Förbundsbryterskan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det bara en vecka kvar till semestern! Tyvärr så är det upplagt för en riktigt jobbig vecka, men eftersom semestern hägrar i slutet av den så tror jag att det finns en chans att det går bra.

Jag har börjat läsa tredje delen i Berättelsen om Blodet, Förbundsbryterskan av Anders Björkelid. Det här är ju fantasy och det är minsann inte alltid det funkar för mig, men det här går över förväntan.

Min smakebit är från sida 203:
Tjiwros kliade uttern under hakan.
    - Såja, sa han. Såja. Var inte så ivrig. Det är visst morgon nu.
    Han plirade upp mot himlen som stadigt blev ljusare. Piskat molnskum låg över fjälltopparna i öster och glödde blåbär och mjölk.
    Han reste sig långsamt upp. Det knäppte i de gamla lederna. Så böjde han sig fram och släppte ned uttern på marken.
    - Så där. Nu är du fri. Kom och gå som du vill. Jag behöver inget trolldjur längre.
    Han stod och såg hur den blanka kroppen svängde fram och tillbaka medan den rann ned mot sjön. Så lyfte han den smala silverringen med hornen av huvudet.
    - När jag tänker efter så är jag också fri nu.

lördag 2 juli 2022

Bok: Alibi AB av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Alibi AB
Genre: Drama
Antal sidor: 283
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juni 2022




Första meningen: Felix Koskinen låg i sängen med täcket uppdraget till hakan och funderade på vem han skulle välja i kväll - Hilary Duff, Lauren Conrad, Hayden Panetriere eller Victoria Silvstedt?

Baksidetext
Felix Koskinen, 19 år, har haft ett tufft halvår. Pappa Matti ligger på sjukhuset efter en propp i hjärnan, deras rörmokeri har gått i konkurs och storebrorsan Sebbe är dömd till fängelse för bokföringsbrott. Och alla skyller på Felix, numera alltså pank och arbetslös.

På arbetsförmedlingen charmar Felix till sig en Starta eget-kurs där han blir ihopparad med den kufiska Viola Eckerberg, en kvinna i femtioårsåldern som bor ensam i en enorm villa, slaviskt följer sin veckoplanering och skruvar på sin gamla motorcykel. Hon har 153 i IQ, fotografiskt minne, men har aldrig lyckas att få ett jobb. Nu ska det udda paret komma på en affärsidé tillsammans.

Och Felix får en snilleblixt. De ska starta Alibi AB, ett modernt tjänsteföretag som skapar alibin. Inte för att underlätta brott, utan för att underlätta folks vardag. En mellanchef kanske behöver en anledning att hastigt lämna konferensen och den där jobbiga presentationen, någon annan kanske är otrogen medan en tredje måste fejka en jobbresa för att slippa besöket hos svärmor.

En lysande affärsidé, visar det sig. Kunderna strömmar till och inget kan gå fel. Eller? Lite synd bara att Sebbe har skaffat sig nya vänner på fängelset: Jalle och Ryssen. De är nämligen mycket intresserade av Felix nya affärsverksamhet...

Min kommentar
Jag har läst ett flertal deckare av Christina Larsson, främst kanske för att de utspelar sig i Göteborg och jag har passat på att läsa dem under vår årliga hotellvistelse där. Alibi AB är ingen deckare. Faktum är att jag nog inte riktigt vet exakt vad det är, den är en aning svår att genrebestämma. I alla fall fick den följa med till Göteborg, men den utspelar sig inte där. Tyvärr.

Den här boken heter tydligen, numer, Allt eller inget Viola. Om jag har förstått det hela rätt så bytte den titel efter att den omarbetats och placerades sedan sist i en trilogi, där den egentligen släpptes först. Fast då hette den ju något annat. Jag tror inte att detta är en serie i dess snävaste betydelse, utan mer en serie om klimakteriekvinnor (jo, seriens namn är Klimakterierebellerna) i största allmänhet.

Karaktärerna har gjorts väldigt korkade, trots att i alla fall en av dem har extremt hög IQ. Vilket ju alla vet inte alls säger något om hur intelligent man är när det gäller livet i stort. Det verkar inte heller finnas något hopp om bättring för någon av dem. De gör, om och om igen, fullständigt huvudlösa val. Jag brukar inte ha så mycket invändningar mot (saknat) karaktärsdjup, men här är de för endimensionella. Helt enkelt för klyschiga och de blir närmast karikatyrer. Nu tycker ju jag egentligen att det här till den här typen av bok, men jag klarar inte riktigt av det. Jag gillade ju inte Hundraåringen heller... En liten reflektion är att rörmokaren Matti Koskinen verkar förekomma även i Slaskjobbet. Det är roligt när författare återanvänder sina karaktärer.

För mig blir det här en aning för tramsigt/hysteriskt och jag saknar att känna något för personerna som dyker upp. Man skulle kunna tycka att Viola är precis den typ av personlighet som jag brukar gilla, men även hon blir för mycket. Även om hon faktiskt ligger bäst till. Problemet, för mig, är att jag inte tycker att jag får lära känna dem, bakom fasaden. Jag kommer inte nära och jag känner i stort sett inte någonting för dem.

Alibi AB är rejält skruvad och även om den är bitvis underhållande så blir det för mycket Jönssonligan för mig. Om man gillar buskis/skrönor/revyer så är det högst troligt att man gillar även den här boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 54 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Alibi AB: Jennys blogg, Zidsel och DAST Magazine.

fredag 1 juli 2022

Månadsbokslut juni 2022

Antal lästa böcker i juni 2022: 8

33. Eldbärare av Anders Björkelid
34. Alibi AB av Christina Larsson
35. Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
36. Lust att döda av Anki Edvinsson
37. Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst
38. I Tanger av Christine Mangan
39. Döden för oss samman av Håkan Mattsson
40. Generation X av Douglas Coupland

Antal lästa sidor: 2427
Genomsnitt/dag: 80
Genomsnitt/bok: 303

Snittbetyg: 3,43
Ingående i serie: 5
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 2

Drama: 2
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Humor: 1
Kriminalroman: 1
Lad-lit: 0
Romance: 0
Science fiction: 0
Skräck: 0
Thriller: 2

Boktolvan: 2 (7/12)
Finish that series: 1 (7/12)
Hyllvärmare: 4 (26/36)
Vi möts igen: 1 (4/6)

Kvinnor: 4
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 6
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 4
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 1

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 1
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
Månadens överraskning: Döden för oss samman av Håkan Mattsson
Månadens besvikelse: Generation X av Douglas Coupland
Månadens roligaste: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
Månadens mysigaste: Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst
Månadens otäckaste: Döden för oss samman av Håkan Mattsson

Kommentar:
Jag vet inte vad som hände... det kändes som att allt flöt på så bra. Den ena boken efter den andra lästes ut och jag tänkte nog att det skulle bli många, många sidor. Så fel man kan ha. Trots att jag läste massor så blev det egentligen inte fler sidor än vad som nu nog måste betraktas som normalt. Betygssnittet blev inte heller särskilt bra. Till och med lägre än januari som hittills var sämst i år. Då tycker jag ändå att jag läste flera riktigt bra böcker.

Hur många böcker som ingår i serier är lite oklart för juni. Det kan vara fyra, eller kanske fem. Eller kanske till och med sex. Jag väljer den gyllene medelvägen och bestämmer mig för sex stycken (Björkelid, Devert, Edvinsson, Holst, Mattsson). Tre av dem (Edvinsson, Holst, Mattsson) är första delen i sin respektive serie och de båda senare kommer jag att läsa vidare i. Två av böckerna som ingår i serier är senaste/sista delen (Devert, Mattsson). En av böckerna ingår i min Finish That Series-utmaning (Björkelid). I juni blev det två boktolvor (Edvinsson, Mangan) och även en Vi möts igen (Björkelid). Utmaningarna går bra och jag ligger i fas eller före i samtliga.

Tre av böckerna jag läste har varit med i Hett i hyllan, så det var många riktigt varma hyllvärmare som blev lästa. Ytterligare en, inte lika varm, hyllvärmare hann jag med så totalt fyra. Tre recensionsexemplar hann jag med också.

Det blev endast en ny bok i juni. Eventuellt så kan det vara något slags rekord. Dessutom var denna enda bok inte en jag köpte själv utan en överraskning från förlaget. Jag lyckades inte göra mig av med någon bok.

Om månadens bästa: Det var en tuff kamp om förstaplatsen där både Söta, röda sommardrömmar och Döden för oss samman fick se sig slagna av Dagboken jag faktiskt skrev.
Om månadens överraskning: Jag hade hört en del bra om Döden för oss samman, men jag trodde nog egentligen inte på det. Det mesta stämde.
Om månadens besvikelse: Generation X var inte sämst i juni och inte heller faktiskt dålig, men jag hade förväntat mig betydligt mer.
Om månadens roligaste: Det är kul att känna igen sig när man läser så Dagboken jag faktiskt skrev vinner.
Om månadens mysigaste: Jo, det är en del hemska mord i Söta, röda sommardrömmar, men däremellan är den otroligt mysig.
Om månadens otäckaste: Det som är otäckt i Döden för oss samman är nog att jag faktiskt inte ser det som helt otroligt att detta skulle kunna hända.

torsdag 30 juni 2022

Hett i hyllan #359

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den näst sista olästa från min födelsedag i maj 2018.
Bakom stängda dörrar av B A Paris... vad lockas jag inte av i den beskrivningen, liksom.

Den här boken känns verkligen som att den borde passa mig. Det där som inte är som det ser ut, det är jag lite fascinerad av. När något låter för bra för att vara sant så är det oftast det. Jag fattar egentligen inte hur denna fortfarande kan vara oläst. Den har ju toppbetyg på Goodreads, dessutom. Och nu såg jag att den är på gång att bli film. Det är nog dags att läsa den då. Kanske en passande författare till Boktolvan 2023...

Så här står det på baksidan:
Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen? Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre. Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga. Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen. Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 29 juni 2022

Kommande böcker juli 2022

Det brukar inte släppas så många nya böcker under sommarmånaderna så jag blev lite förvånad när det visade sig komma flera stycken.

Ett oväntat val av Marian Keyes
Genre: Feelgood
Serie: Rachel (2)
Antal sidor: 563
Utgivningsdatum: 2022-07-21
Förlag: Norstedts

Från Bokus
25 år har gått sedan vi träffade Rachel Walsh senast. Då var hennes liv en enda röra. Men ett livsavgörande beslut får hennes liv att ta en helt ny riktning och nu har hon ett tryggt arbete som behandlingsterapeut, radhus, trädgård och en ny kärlek. Plus en bullrig familj som inte drar sig för att lägga sig i minsta beslut.

När Rachel får ett oväntat samtal som leder till att hon plötsligt står öga mot öga med sitt livs kärlek skakas hennes trygga tillvaro om rejält. Hon, som trodde att allt gick enligt plan och skulle fortsätta att göra det för alltid, inser att det inte spelar någon roll hur gammal man är, livet kan alltid förändras och ta nya, oväntade vändningar.


2002 läste jag En oväntad semester som detta alltså är en fortsättning på. Det vore kanske lämpligt att läsa den 20 år senare.



Bokälskare av Emily Henry
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-07-21
Förlag: Lavender Lit

Från Bokus
Hela Nora Stephens liv består av böcker. Som litterär agent i New York gör hon allt för sina författare, men också för sin älskade lillasyster Libby. Så när Libby ber Nora följa med till den idylliska småstaden Sunshine Falls i North Carolina ställer hon upp, om än motvilligt. Planen är att de ska ha en avkopplande systersemester tillsammans, samtidigt som Libby i hemlighet hoppas att Nora ska bli hjälte i sitt eget liv och inte bara i andras. Men i stället för picknickar i mysiga gläntor och heta möten med någon sexig skogshuggare eller snygg landsortsläkare, springer Nora ideligen på Charlie Lastra, en butter förläggare som också kommer från New York. Det skulle kanske ha kunnat bli gulligt och romantiskt, om det inte vore för det faktum att Nora och Charlie redan har träffats massor av gånger hemma i stan, och det har aldrig varit det minsta gulligt ...

En bok med den titeln... det förstår ju alla att man måste läsa den.



Överlevarna av Jane Harper
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-07-06
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Ett misstag förändrade Kieran Elliots liv för alltid och skuldkänslorna som fortfarande förföljer honom blossar upp när han besöker den lilla kuststad som en gång var hans hem tillsammans med sin fru och deras lilla dotter. Kierans föräldrar kämpar för att få saker att gå ihop i ett samhälle som är beroende av havet, både på gott och ont, och över dem hänger skuggan av den frånvarande brodern Finn.

När en kropp upptäcks på stranden hotar väl bevarade hemligheter att dyka upp i den mordutredningen som följer. Ett sjunket vrak, en försvunnen flicka och frågor som aldrig fått något svar.


Jag hade nog velat läsa denna oavsett, men just den här har faktiskt Mattias Edvardsson översatt.



Hennes rykte av Sarah Vaughan
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 380
Utgivningsdatum: 2022-07-08
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Emma Webster brinner för politiken. Men ju tydligare hon profilerar sig som parlamentsledamot, desto mer hat och hot tvingas hon utstå. När Emma drar igång en kampanj för att skydda offer för hämndporr på nätet riktas mediernas strålkastarljus mot hennes eget privatliv. Kort därefter händer det ofattbara: en man hittas död i Emmas övernattningslägenhet i London. Plötsligt finner sig Emma anklagad för mord.

Jag har ju liksom hört talas om Sarah Vaughan... den här låter spännande. Och aktuell.



Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 496
Utgivningsdatum: 2022-07-01
Förlag: Modernista

Från Bokus
Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.

Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.

Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna - och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord.


Åh! Jag tyckte så mycket om hans förra bok!

tisdag 28 juni 2022

Tisdagstrion: Tid i titeln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tid i titeln (ordet tid i olika varianter, klockor, tidsangivelser osv.)

Jaha, jo, det har jag ju några böcker med klockslag i titeln. Jag väljer att göra en triss i Agatha Chrstie, med tre olika huvudpersoner.

1. Klockan K är en bok där överkommissarie Battle medverkar.

2. Mord klockan fem? är en Poirot-deckare.

3. 4:50 från Paddington är ju en klassiker med Miss Marple.

måndag 27 juni 2022

Film: Interceptor (2022)

Titel: Interceptor
Originaltitel: Interceptor
Genre: Action
Regissör: Matthew Reilly
Manus: Matthew Reilly, Stuart Beattie
Skådespelare: Elsa Pataky, Luke Bracey, Aaron Glenane, Mayen Mehta, Zoe Carides
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Australien | USA
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på Netflix 3 juni 2022





Handling
Terrorister stjäl 16 ryska kärnvapenmissiler, som de tänker skjuta mot 16 amerikanska städer. Det enda som står i deras väg är två interceptorstationer, vars enda uppgift är att skjuta ner fientliga missiler. Den ena stationen är redan satt ur spel. På den andra, mitt ute i Stilla havet, finns Kapten JJ Collins.

Min kommentar
Jag hade egentligen redan bestämt vilken film vi skulle se den här fredagen, men när jag startade Netflix så visade det sig att en annan intressant film hade haft premiär samma dag. En film som jag måste ha missat i nyhetsbreven. De här snabba och oplanerade bytena brukar inte gå så bra, men ibland så kan man kanske hitta ett guldkorn så vi bytte. Det blev alltså Interceptor som vi tittade på i stället.

Själva grundhistorien är väl inte direkt purfärsk, men den har helt klart nya inslag. Ganska mycket oväntade saker händer dessutom på vägen till det enda möjliga och förutsägbara slutet. Det mest minnesvärda är nog faktiskt att Chris Hemsworth, självaste producenten, dyker upp i egen hög person.

Dialogen är i det närmaste pinsam och vissa scener är så osannolika att jag häpnar. Slagsmålsscenerna ser helt fejk ut och chefen för de onda är bara fjantig. Varför i hela friden skulle han berätta allt? Motivet till dådet känns som hittepå. Förutom pengadelen då. Man har också försökt klämma in lite samhällskritik, den känns desperat, krystad och malplacerad.

Skådespeleriet är under medel, skulle jag nog säga, men med det manuset kan man egentligen inte begära mer. Elsa Pataky, bad-ass hjältinnan, är för övrigt gift med Chris Hemsworth, producenten. Jag utgår från att hon kan agera, hon har i alla fall gjort massvis av filmer. Som jag inte har sett. Hon är i alla fall klart bäst i den här filmen. Vilket kanske inte säger så mycket.

Interceptor kunde ha varit en riktigt bra och spännande film, för det finns en viss spänning och så även underhållsfaktor, men utförandet brister. Rejält. Och trots att manusförfattarna är från Australien så blir det olidligt amerikanskt mot slutet.



Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 689 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 1 374 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 26 juni 2022

Smakebit på søndag: Döden för oss samman

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ja, då är midsommar avklarad och för att citera vad min pappa alltid sa vid midsommar, vartenda år: Nu vänder det igen. Jag tror att han gillade att se hur många nästan blev helt desperata 😁 För de flesta människor så har ju sommaren bara precis börjat. Jag fortsätter att räkna ner till semestern och nu är det bara två veckor kvar. Det är ju egentligen ingenting.

Läsningen har gått undan i juni och jag har fått plocka in lite oplanerade böcker och egentligen så är det ju precis det som är meningen med min planering. Jag såg ett par, i det närmaste, lyrisk recensioner av Döden för oss samman av Håkan Mattsson för någon vecka sedan och då bestämde jag att det minsann fick bli den jag skulle läsa. Jag har nästan kommit till slutet, men smakebiten är från betydligt tidigare. Jag tycker det är så "kul" att pandemin är där i bakgrunden och så här var det ju många som trodde att det skulle bli.

Min smakebit är från sida 75:
    Antonio log sorgset mot henne. "Sarina kommer också att få gå. Men det här är ju bara tillfälligt. Om nån månad är den här jäkla smittan förbi och då återgår allt till det normala. Jag lovar att ni har era jobb här igen innan påsk."
    De kramades hastigt och Antonio lovade att höra av sig så snart som möjligt. Hannah lämnade Café Bullen med en kall förtvivlan växande i bröstet. Vad skulle hon göra nu?
    På pendeln halvvägs till Trångsund ringde mobilen. Hon tittade uppgivet på displayen, såg att det var Sarina och tryckte på grön lur.
    "Ja hej, du har kommit till arbetslösa Hannah. Vad kan jag stå till tjänst med?" Hon hörde hur bitter hennes egen röst lät.
    "Sho bre, det är Sarina. Vad händish?" Sarina lät hurtig som vanligt. Hade hon inte hunnit prata med Antonio än?

lördag 25 juni 2022

Läsplanering juli 2022

Snart är det juli och det betyder första delen av årets semester. Då har jag tänkt mig norrut, vilket jag hoppas ska speglas av det jag läser. Till viss del. Jag vet inte riktigt hur mycket eller lite lästid jag kommer att få så jag väljer bara ut fyra böcker, men har flera i reserv.

Förbundsbryterskan av Anders Björkelid. Finish That Series. Hyllvärmare.
Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald. Vi möts igen. Hyllvärmare.
Fruset guld av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind.
Slöa hästar av Mick Herron. Boktolva. Hyllvärmare.

fredag 24 juni 2022

Nytt i hyllan

Jo, men, det händer ju att det ramlar in enstaka böcker även här.

Dubbelexponering av Sebastian Avindell dök upp som en oväntad överraskning. Jag kan helt ärligt säga att jag inte alls kände till den här boken innan den ramlade ner här. Det här ska tydligen bli en serie om Östgötamord. Just denna utspelar sig i Linköping. Bra att veta om jag får lurat iväg sambon på en hotellweekend där. Tack till Modernista!

torsdag 23 juni 2022

Hett i hyllan #358

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en av de olästa böckerna från när jag fyllde år i maj 2018.
Ett tag var det som att Dean Koontz böcker hade slutat översättas så när Tystnaden plötsligt dök upp så ville jag omedelbart ha den.

Det här känns som en lite annorlunda genre för skräck(nästan)mästaren Koontz, i alla fall vid första titten. När man läser vidare i beskrivningen så verkar det inte vara så enkelt som en ordinär agent-roman. En serie är det också och det har faktiskt kommit ytterligare två delar, som har översatts då. I original så är serien uppe i fem delar. Med tanke på att de senaste delarna kom 2018-2019 så ser det väl inte jätteljust ut för en översättning. Man kan ju alltid hoppas.

Så här står det på baksidan:
Jag måste verkligen dö nu, är de sista skälvande orden från en man som har allt men ändå tar sitt liv. I eftersvallet av hans handling står hans änka, FBI-agenten Jane Hawk. Hon är fast besluten att göra det som all sorg och ilska inom henne kräver: att finna sanningen.

Ett oroväckande mönster träder fram. Hawks make verkar inte vara ensam. Många framgångsrika människor, till synes lyckliga och rofyllda, har den senaste tiden begått självmord. Någon verkar försöka skydda en hemlighet så viktig eller hemsk att ett människoliv inte är värt någonting i jämförelse.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 22 juni 2022

Bok: Eldbärare av Anders Björkelid

Författare: Anders Björkelid
Titel: Eldbärare
Genre: Fantasy
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Berättelsen om Blodet 2
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juni 2022




Första meningen: - Den är fortfarande kvar!

Baksidetext
Tvillingarna Sunia och Wulf har tillbringat ett år i domarringen och lärt sig mycket om sitt arv. Under tiden har hotet från Kylan trappats upp och hirdjägarna tror att ett krig är oundvikligt. Deras ledare Fauho sänder Sunia och Wulf till en stad långt hemifrån. Där ska de försöka tända en av Imperiets gamla vårdkasar. Tillsammans tar de sig fram i en helt främmande värld. Dessutom måste de brottas med känslor och förväntningar som deras vuxenblivande innebär. I Wulfs fall en spirande kärlek, i Sunias en mycket motvillig invigning som kvinna av Blodet.

Min kommentar
Eldbärare är andra delen i serien Berättelsen om Blodet, något så ovanligt som svensk fantasy. Eller det var i alla fall ovanligt när de släpptes. De har några år på nacken. I år tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning, så nu ska jag äntligen få veta.

Jag minns egentligen ingenting av första boken, som jag läste för tio år sedan. Några små glimtar var allt som var kvar, men glimtarna blev både fler och större medan jag läste. Man kan ju tycka att jag inte kan ha gillat första delen, eftersom det tagit så lång tid att fortsätta läsningen och då har man delvis rätt. Jag var inte helt såld, men den stora anledningen till att det dröjt så länge är att det var väldigt svårt att hitta alla delar. Eller ja, fjärde och sista delen hittade jag faktiskt för fem år sedan, men det har tagit mig ytterligare fem år att ladda för att läsa klart den.

Boken börjar i mitten, skulle man nog kunna säga, sedan hoppar man tillbaka och får allt som hänt fram till dess berättat. Jag är inget fan av det upplägget och här kan jag överhuvudtaget inte se något behov av det. Hela första kapitlet kunde ha hoppats över. Jag är osäker på om det hade hjälpt där i början, för jag tycker det är lite segt där. Om det beror på att jag hade svårt att komma in i boken eller om jag hade svårt att komma in i den för att det var segt är oklart.

Ungefär halvvägs tar det sig, ordentligt. Det blir mer spännande när de kommer till Kasan (år det förresten en slump att invånarna i Kasan har väldigt ryskklingande namn?) och än mer när de lyckas fly därifrån. Detta kan också bero på att jag då kunde ge boken min odelade uppmärksamhet. En av styrkorna genom hela berättelsen är att jag, så att säga, får upptäcka världen samtidigt och tillsammans med Wulf och Sunia. Jag får dessutom veta mer om deras bakgrund och mer kött på benen är aldrig fel.

Världsbygget här är väldigt bra, om än ibland lite för detaljerat för mig. För mycket detaljer gör så att jag får svårare att se det framför mig. Det finns en karta över Funisburg sist i boken, men den är tyvärr oanvändbar. Det går inte att se en enda siffra där. Ett av mina stora problem med fantasy, rent generellt, är det stora persongalleri som brukar finnas. Det är inget problem här, endast en handfull karaktärer dyker upp, av vilka runt hälften var med redan i förra boken. Det funkar alltså att skriva fantasy utan detta myller.

Jag upplever det som att Eldbärare är bättre än sin föregångare. Mer engagerande. Den är en aning förutsägbar, men jag tycker att det lite hör till genren. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa fortsättningen och få veta ännu mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 277 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Eldbärare: bookiecookiez, Fiktiviteter och Skrivprocess.

tisdag 21 juni 2022

Tisdagstion: Tro, hopp och kärlek

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tro, hopp & kärlek (en av varje)

Oväntat svårt blev det här, egentligen mest beroende på min oförmåga att bestämma mig för hur jag skulle välja.

1. Det vackra mysteriet av Louise Penny får bli min tro, eftersom den utspelar sig i ett kloster.

2. Mitt hopp får bli Överlevaren av Bethany Clift. Titeln själv andas ju hopp, men jag kände att det fanns väldigt mycket hopp hos den namnlösa huvudpersonen genom hela boken.

3. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand får bli min kärlek och då är det inte bara den oväntade kärleken som huvudpersonen här råkar på utan också att boken är en enda stor kärleksförklaring till Indien.

måndag 20 juni 2022

Film: Senior year (2022)

Titel: Senior year
Originaltitel: Senior year
Genre: Komedi
Regissör: Alex Hardcastle
Manus: Andrew Knauer, Arthur Pielli, Brandon Scott Jones
Skådespelare: Rebel Wilson, Mary Holland, Sam Richardson, Zoe Chao, Justin Hartley
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på Netflix 25 maj 2022





Handling
Året är 2002 och Stephanie, skolans mest populära tjej och kapten för cheerleadinglaget, gör sitt sista år på high school. En olycka under ett framträdande gör att hon faller och hamnar i koma. 20 år senare vaknar hon. Till en helt ny värld. Fast besluten att ta igen allt hon har missat, som att bli prom queen, återvänder hon till high school. Nu 37 år gammal, men mentalt fortfarande 17.

Min kommentar
Efter en ganska jobbig period och ett flertal mörka filmer kände jag att det var dags för en komedi. Något som fick mig att glömma bort verkligheten en stund. Valet föll på Senior year, en high school-film. Något jag verkligen gillade för så där en 30 år sedan (och nu också).

Jag tror att jag såg varenda high school-film när jag var yngre och ja, de var bättre då, men jag fortsätter ändå att se dem. Detta är en typisk sådan film och det är lite 80-talsskimmer över det hela. Eller 90-tal, om man så vill. Musiken och färgerna osar nostalgi.

Temat är ju egentligen ganska tramsigt, men det är både lättsamt och underhållande. En del av mig förstår den där önskan om att ta igen allt man har förlorat, men en annan (större) del av mig tycker bara det är patetiskt att försöka leva som en tonåring när man är nästan 40. Jag tror att det kan vara precis så här 40-åringar (och äldre) upplever tonåringar. Lite kul är det.

Jag trodde att jag hade sett Rebel Wilson i många filmer, det känns så, men så verkar det ändå inte vara. Hon är i alla fall bra. Visst, hon spelar över, men det hör till rollen. I alla fall i det här fallet.

Skolan, som Stephanie, vaknar upp till efter 20 år får mig plötsligt att förstå termen woke. Jag är säker på att rektorn menar väl och tanken är god, men den skulle på riktigt kunna vara hämtad ur en skräckfilm. Tänk The Stepford wives. Något annat som är lite läskigt är att mordförsöket varken nämndes eller fick några följder. Men det är ju inte den typen av film, förstås.

Det tar bara några minuter så vet man precis hur Senior year kommer att sluta, men det var precis en sådan film jag behövde. Kort sagt så gör filmen sitt jobb och den får mig faktiskt att glömma bort den verkliga världen i nästan två timmar.



Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 57 874 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 26 066 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 19 juni 2022

Smakebit på søndag: Söta, röda sommardrömmar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ännu en vecka gjord och ni är det bara tre kvar till första halvan av semestern. Nästa vecka är ju dessutom en kort en så den kanske går fort.

När jag i höstas köpte Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (och även de tre efterföljande delarna i serien om Cilla Storm) så hade jag planen att läsa dem på rätt årstid. Nu har det då äntligen blivit dags för första delen och när jag började läsa den så upptäckte jag att den börjar på midsommarafton. Ändå ganska nära i tid, tycker jag. Och vilken bok det är! Den har allt; mord, mysterier, kärlek, humor, skärgårdsmys... ja, allt. Jag läste lite oväntat ut den igår, sent på kvällen, och har inte påbörjat någon ny bok än så smakebiten kommer från den ändå.

Min smakebit är från sida 180 i e-boken:
– Jösses, vilket väder! ropar Rosie under jackan som hon håller över huvudet.
    Regnet faller över Bullholmen, och på ett sätt är det skönt. Kanske kan lite regn skölja bort allt kaos. Svepa det med sig ner i Östersjön.
    Jag och Rosie tog ytterligare en drink efter att vi pratat med Benjamin. Sedan en kopp te. Mest väntade vi på att det skulle sluta regna, men nu är klockan tio och det är uppenbart att vädret inte kommer att bli bättre. Så vi håller våra jeansjackor över huvudena och springer ut. Det ska bli skönt att få komma hem, torka av sig och sedan bara krypa ner under loftsängens täcke. Men när vi kommer till slutet av backen som leder ner mot hamnen stannar vi upp.
    Synen som möter oss får både mig och Rosie att dra efter andan

lördag 18 juni 2022

Bok: 13 svarta sagor om ond bråd död

Författare: Helena Dahlgren / Jens Daniel Burman / Cia Sigesgård / Sofia Albertsson / Peter Erik Du Rietz / Katarina Emgård / Love Kölle / Lova Lovén / Hans Olsson / Camilla Linde / Johan Ring / Ida Tellestedt / Johannes Pinter
Titel: 13 svarta sagor om ond bråd död
Genre: Skräck
Antal sidor: 272
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2022

Baksidetext
Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi. Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av eller själva utövar mänsklig ondska.

Min kommentar
När jag var med och crowdfoundade antologin 1873 för några år sedan så fick jag även de tidigare böckerna. 13 svarta sagor om ond bråd död är den tredje "delen" och har ju en alldeles särskilt lockande titel. Omslaget minner också om skräckfilmens storhetstid, då när jag var ung.

Någonstans borde jag kanske ha anat att detta inte alls skulle passa mig. men det beror nog på vilka skräckfilmer man mest associerar med storhetstiden. Det verkar råda något slags konsensus om att ond bråd död måste vara splatter och jag håller inte alls med. I slutet av 70-talet såg jag min allra första skräckfilm och resten är historia, skulle man nog kunna säga. Jag älskade verkligen skräckfilmerna på 70- och 80-talet, men inte var väl allt splatter då? Eller åtminstone inte så splattrigt splatter (nej, jag såg aldrig Motorsågsmassakern, av den enkla anledningen att jag inte gillar splatter). I alla fall, de flesta novellerna här är splatter.

Samtliga noveller hamnar i spannet 2-4 i betyg och de som har fått det lägre betyget är inte dåliga, det är bara det att de inte passar mig så bra. En del av dem förstod jag nog inte ens.

Någon självklar favorit blev det inte, men fyra av novellerna fick en fyra i betyg och man skulle nog kunna säga att de har enkelheten gemensamt. Hotellet av Cia Sigesgård känns som en homage till The Shining och det gillar ju jag. Mycket läskigare än så blir det inte och ett oväntat slut är alltid uppskattat. Plumpudding av Peter Erik Du Rietz är, trots splattervarning, en annan novell som jag tyckte om. Miljön där är ju också speciell, isolerade platser är liksom läskiga i sig. Hallonfingrar av Lova Lovén är nog egentligen ganska förutsägbar, men tonen tilltalar mig. Och så är den ju lite äcklig också. Ett hemskt sätt att dö av Johan Ring är en fantastisk liten hämndberättelse. Den är kanske inte så skräckig, men den är hemsk.

Jag måste bara också nämna Sju sorters kakor av Camilla Linde och Rewind Tours av Johannes Pinter, som båda har teman som jag gillar. Den förra handlar om vad som skulle kunna hända om det kommer en sådan där läskig typ som vill omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Den senare handlar om att fysiskt resa in i skräckfilmens värld och bli en del av filmen.

13 svarta sagor om ond bråd död borde tilltala alla som växte upp med skräckfilmer på 70- och 80-talet. Eller de som inte var födda då, men som ändå gillar filmerna. Nästa "del" i 13 svarta sagor är den om superskurkar. Det låter ju spännande!

Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om ond bråd död: Barrikaden, Fear not the dark och Tentakelmonster.

fredag 17 juni 2022

Fem en fredag v 24: Antingen eller

I dag tänkte jag återigen hänga på Fem en fredag som utgår från elisamatilda. Varje fredag lägger hon upp fem frågor som vi ska svara på. Det låter kul, även om jag tror att det ibland kan bli svårt.

Veckans tema är Antingen eller

Äter du hellre pinnglass eller mjukglass?
Det här är ju en svår fråga, eller jag funderar egentligen på hur jag ska tolka mjukglass. Det som heter mjukglass för mig är jag inte så glad i, däremot är jag svag för kulglass på sommaren. Så mitt svar blir kulglass 😁

Väljer du en fysisk bok eller ljudbok?
Jag klarar inte av ljudböcker, i alla fall inte om jag ska hänga med i en handling. Biografier och liknande brukar däremot funka bra, men det är ju inte så ofta jag läser det. SÅ egentligen är det enkla svaret att jag alltid väljer en fysisk bok.

Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren?
Jag gillar inte att frysa, men fördelen med att frysa är att man kan klä på sig mer. När man är för varm så är det liksom kört. De där olidligt varma sommarnätterna... usch och fy, det går ju inte att sova då.

Bada i pool eller hänga på strand?
Egentligen inget av det, men jag badar väldigt sällan i pool så det får väl bli strand då.

Vakna till solsken eller somna till regn?
Somna till regn är ju så skönt och så döljer det även mycket av grannarnas ljud. När jag var yngre och bodde i tält så fanns det inget mysigare än regnsmattret mot tältduken. Förutsatt då att jag var helt säker på att tältet inte läckte.

torsdag 16 juni 2022

Hett i hyllan #357

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick många böcker när jag fyllde år i maj 2018. Några av dem är fortfarande olästa.
Här är det minsann en Jo Nesbø som har blivit hyllvärmare. Macbeth har väl en del likheter med den "riktiga" Macbeth.

Den här boken var så klart självklar för mig att önska mig. Jag vill ha allt Nesbø skriver. Ett tag efter att jag hade fått den så började det dyka upp lite negativa recensioner. Till och med pålitliga människor slutade läsa innan boken var slut. Det lockar ju inte till läsning, kan man väl säga. Inte heller lockar det att boken är så tjock. Kanske inte en tegelsten, men bra nära i alla fall. Om jag väntar några år till så kanske den kan vara med i en Vi möts igen-utmaning...

Så här står det på baksidan:
Kommissarie Macbeth är stadens främsta polis. När ett tillslag mot en stor knarkleverans förvandlas till ett blodbad blir det hans uppgift att rensa upp. Macbeth tycks ha allt inom räckhåll – makt, pengar och respekt. Men han är även en före detta missbrukare, med ett trasigt förflutet. Plågad av hallucinationer och paranoia kommer han inte att kunna få det som rättmätigt är hans, om han inte dödar för det.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 juni 2022

Bok: Terapeuten av Alex Michaelides

Författare: Alex Michaelides
Titel: Terapeuten
Genre: Thriller
Antal sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The maidens
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 maj 2022




Första meningen: Edward Fosca var en mördare.

Baksidetext
Edward Fosca är en mördare. Det är Mariana säker på. Men Fosca är oåtkomlig: en attraktiv, karismatisk professor i grekisk dramatik på Cambridge, omtyckt av både personal och studenter - och särskilt av medlemmarna i det hemliga sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfrurna.

Mariana Andros är en framstående men problemtyngd gruppterapeut som blir fixerad av Jungfrurna när en medlem - en vän till Marianas systerdotter Zoe - hittas mördad i Cambridge. Mariana misstänker att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. Och hon blir övertygad om att Edward Fosca - trots alibi - är skyldig.

Men varför skulle Fosca ha mördat en av sina studenter? Och varför återkommer han ständigt till jungfrun Persefones riter och hennes resa till Dödsriket? När ännu en kropp hittas eskalerar Marianas besatthet av fallet. Hon är fast besluten att hitta mördaren, även om det kan kosta henne allt.

Min kommentar
För snart två år sedan läste jag hans förra bok, som jag kände mig ganska ensam om att inte hylla. När Terapeuten överraskande dök upp på hallmattan så kände jag mig lite tudelad. I mångt och mycket så tycker jag ju att alla är värda en andra chans, men ibland tar det emot lite mer. När jag behövde en snabbläst bok i slutet av maj så föll då valet på den.

Min allra första reflektion blir att Alex Michaelides verkligen måste gilla terapeuter. Även den här boken handlar nämligen om en. Naturligtvis var jag ju tvungen att googla lite på honom och det visar sig att han har pluggat psykoterapi i tre år. Med facit i hand så kan jag ju tycka att man nog borde ha bättre insikt i det mänskliga sinnet då. Eller så är det ju fullt möjligt att det är bristen på det som gör att han faktiskt har bytt yrke.

Karaktärerna är inte speciellt många, men ingen av dem är egentligen speciellt bra skriven. Om man vill vara elak så är det inte någon av dem som är trovärdig. De gör och säger saker som passar in i historien, men som inte är ett dugg sannolika. Mariana själv, till exempel, hon verkar inte vara någon speciellt bra terapeut. Hon är ingen människokännare överhuvudtaget och är varken inkännande eller lyssnande. Hon gör underliga val och beter sig rent allmänt mycket märkligt. Inte alls som en välutbildad och klart tänkande människa. Självklart springer hon bort från ställen där folk rör sig, till helt öde platser, när hon tror att hon är förföljd.

För mig känns det som att författaren har kastat in "fakta" om psykologi, mytologi, grekiska och kanske något mer som jag har glömt. Det skulle kunna vara intressant, men problemet är att han kastar in det utan hänsyn till om det passar in. Tyvärr så är det sällan det gör det. Dialogen är krystad och ibland rent pinsam. Det händer att jag känner mig illa berörd. Jag undrar också lite över varför alla kvinnor (och oftast männen också) är vackra som en saga. Var är alla vardagliga kvinnor (och män)? Får de inte gå på Cambridge? Och allvarligt, hade tjejen verkligen en tom kokainflaska på rummet? Eller var det kanske en tom Coca Cola-flaska?

Det kommer ett flertal referenser till förra boken, psykologen (eller vad han nu är) i den förekommer även här. Detta är inte det enda gemensamma, upplägget här påminner väldigt mycket om Den tysta patienten. Med det menar jag att den har inte speciellt mycket substans och sedan en tvist som förändrar allt. Är det nog meningen i alla fall. Till skillnad från Mariana så lyssnar jag så ganska tidigt hade jag på känn vem. Däremot så var varför oklart för mig. Vilket det fortfarande är när boken är slut.

Historien i Terapeuten känns så oerhört konstruerad och alldeles för ospännande för att vara en thriller. Motivet kan vara det dummaste och mest inaktuella som jag någonsin har råkat på. Nej, boken är inte helt utan underhållningsvärde och många har faktiskt gillat den. Mig passar den inte så bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 162 548 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Terapeuten: DAST Magazine, Snowglitter och Bokprataren.