Visar inlägg med etikett Den femte vågen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Den femte vågen. Visa alla inlägg

lördag 29 augusti 2015

"Det oändliga havet" av Rick Yancey

Genre: Science fiction
Antal sidor: 329
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The infinite sea
Översättare: Jan Risheden
Serie: Femte vågen 2
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 13 augusti 2015






Första meningen: Det skulle inte bli någon skörd.

Baksidetext
Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. I Den femte vågen kämpade Cassie för att hitta sin lillebror. Hon lyckades, men striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie, Ben, Ringer och de andra måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad.

Min kommentar
Jag tror nog att jag vågar påstå att science fiction är min absoluta favoritgenre och jag fullkomligt älskade tvisten i förra boken, Den femte vågen. Nu har jag äntligen läst fortsättningen. Och jag rekommenderar ingen att läsa denna utan att ha läst första delen, trots att det står "fristående". Det är den inte.

Redan från början blir jag förvirrad. Berättaren är ett jag, som jag inte har en aning om vem det är. Det hjälper inte speciellt mycket när jag får veta vad personen heter heller. Ringer? Vem f-n är det? Jag får helt enkelt läsa in mig på Recaptains och då kommer lite minnen tillbaka. För att göra mig ännu mer förvirrad så byts POV hej vilt genom hela boken. Det hade verkligen underlättat om man inte hade behövt gissa vems berättelse vi lyssnar på.

Jag önskar jag kunde säga att det är en andlöst spännande och händelserik bok, men då skulle jag ljuga. Det händer inte speciellt mycket utan är mest en massa tillbakablickar på hur allt började för alla i den grupp vi följer. Visst, det är en hel del explosioner, eldstrider och morbida sätt att ta död på varandra, men historien rör sig inte en millimeter framåt. Och allt det här tjatet om "förbättringen", det upprepas i det oändliga, men jag tror att de flesta fattar: supermänniska.

Dessutom blir jag så outsägligt less på språket. Det känns som om Yancey har försökt skriva mystiskt och poetiskt, men det blir faktiskt bara jobbigt. Det är krystat, tillgjort och nedlusat med motsägelser (till exempel Min reaktion växer fram under flera månader. Och är ögonblicklig), som förmodligen är menat att ge det hela en filosofisk touch. Personligen tycker jag bara det blir fånigt. Och pretentiöst.

Karaktärerna är inte speciellt tydliga och inte heller ens en aning komplexa. Kanske blir man oskarp och enkel när man slåss för att överleva, vad vet jag, men någon av dem borde i alla fall sticka ut lite. Framför allt så borde någon av dem vara lätt att tycka om. Sanningen är att jag faktiskt är ganska ointresserad av dem och jag bryr mig inte så mycket om vad som händer dem.

Det här måste vara en typisk mellanbok och jag frågar mig lite vad den tjänar för syfte. Vad går det hela ut på? Egentligen? Det får man inte veta. Kanske skrevs den bara för att vi skulle få veta karaktärernas bakgrund? Nej, jag vet inte. Kommer jag att läsa tredje delen när den kommer? Ja, och jag hoppas verkligen att det händer något i den.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,61 (beräknat på 13 betyg).
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 28 213 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Det oändliga havet: Bokgalleriet, Romeo and Juliet och Min bokkista.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

lördag 12 oktober 2013

"Den femte vågen" av Rick Yancey

Genre: Science fiction
Antal sidor: 490
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The 5th wave
Översättare: Jan Risheden
Serie: Den femte vågen 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 25 september 2013






Första meningen: Det blir inget uppvaknande.

Baksidetext
Om vi skulle få besök av utomjordingar tror jag att det skulle sluta ungefär som när Christofer Columbus klev iland i Amerika - det vill säga inte så bra för ursprungsbefolkningen. Stephen Hawking

Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Min kommentar
Den här boken har synts på den ena bokbloggen efter den andra och det har varit helt skilda åsikter om den. Allt från lysande till.. ja, nästan usel. Jag funderade både länge och väl innan jag till slut bestämde mig för att ge den en chans. Jag är glad att jag gjorde det.

Jag har alltid gillat science fiction och berättelser om utomjordingar som anfaller jorden. Dessvärre, tycker jag, är det svårt att hitta en bra sci-fi nu för tiden. Så, svältfödd på den genren så fullkomligt slukade jag denna. Från början följer vi Cassie, en tjej på runt 16 år, som tror att hon kan vara den enda överlevande människan. Jag gillar Cassie, hon är tuff trots att hon är livrädd och hon har en tendens att hemfalla åt svart humor. Jag blir lite förvånad när berättarrösten byts och blir en, så gott som, jämnårig kille. Av baksidetexten drog jag slutsatsen att det var Cassie som var berättaren. Så var det alltså inte. Bytena är tydligt skilda åt med olika "delar" och det funkar bra.

Det är lättläst, spännande, rappt och tufft. Jag gillar tonen i hela boken, den är cynisk och härlig. Det bästa med boken, enligt mig, är att det inte finns tillstymmelse till vare sig vampyrer eller zombies och detta trots att jorden håller på att falla samman. Det känns oerhört befriande. Hela idén med vem som är fiende är fullständigt briljant. Boken tappar dock tempo i mittendelen och blir sedan nästan lite väl mycket till slutet. Men det gör inget. Det är inte heller svårt att räkna ut vad det egentligen är som pågår, men om man inte roar sig med att försöka göra det i förväg så kan nog överraskningen bli total. Jag har inte alls svårt att köpa hur alla reagerar och agerar. Speciellt att de är så naiva och okritiska. Vem skulle inte vara det om man förlorat hela sin familj och plötsligt hittar andra överlevande? Jag skulle så gärna tro på dem att jag nog valt att inte tänka på hur konstigt allt ändå låter. Det måste vara världens enklaste sak att vinna ett övergivet och ensamt barns förtroende.

När jag började läsa denna så visste jag redan att det ska bli en trilogi, därför blev jag inte speciellt förvånad över slutet. Eller egentligen frånvaron av ett. Och jag kommer att längta till andra delen.

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den femte vågen: Barnboksprat, Fridas bokhylla och Bookshelf.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.