Bok: Finns det hjärterum av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Finns det hjärterum
Genre: Drama
Antal sidor: 312
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 oktober 2025




Första meningen: Det är morgon och barnen i Uppsala lämnas hos sina förskollärare.

Baksidetext
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?

I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.

I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.

I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.

Min kommentar
Då var det till slut dags att ge sig på sista delen i serien om Kouplan, Finns det hjärterum. En resa som har tagit mig sju och ett halvt år. Kouplans resa har inte varit lika lång tidsmässigt, men väl lika lång på andra sätt.

Det var med blandade känslor som jag tog tag i den här boken. Det är sorgligt att skiljas från Kouplan, jag tycker verkligen om honom. Världen behöver fler Kouplans. Goda människor som genuint bryr sig om andra. Hur svårt de själva än har det.

Den lilla, lilla dippen i förra boken var högst tillfällig och här är vi tillbaka till det vanliga igen. Det är en gripande och berörande historia och rolig ibland också. Som när Kouplan tycker att det är konstigt att Hilla heter som en möbel. Det fick mig faktiskt att skratta högt.

Att ta upp och belysa samhällsfrågor med hjälp av skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma problem. Böckerna väcker frågor som man förmodligen aldrig har funderat på. Om de inte gör det så vågar jag nog påstå att att något är väldigt galet. Det enda underliga är att Kouplan själv tydligen inte ens har reflekterat över det. Onekligen ett delikat problem.

Sara Lövestam gör det så bra. Det märks att hon har träffat många som har haft mycket att berätta. Och att hon faktiskt bryr sig. Tack vare det så bryr sig även läsaren. Det är helt omöjligt att inte bli engagerad i Kouplans och hans vänners öden.

Titlarna på böckerna i serien är så finurliga och jag uppskattar verkligen dem. Samtliga är väldigt svenska uttryck, det är oerhört genomtänkt.

Finns det hjärterum är ett fint och värdigt avslut på serien. Jag kan bara rekommendera alla att läsa de här böckerna. I rätt ordning, så klart. Jag önskar Kouplan (eller Daniel då) alla lycka och välgång. Och nej, det är inte deckare. Inte alls och inte ens i närheten. Nu ska jag kolla vilka andra böcker av henne jag ska ge mig på. Kanske grammatikböckerna. Det vore kul.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Finns det hjärterum: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Den läsande kaninen

Bok: Luften är fri av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Luften är fri
Genre: Drama
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 september 2025




Första meningen: Ulrika minns tvivlet, timmarna innan hon gick vid Håkans sida mot altaret.

Baksidetext
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre.

Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag första delen i den här serien och trots att jag verkligen tyckte om den så dröjde det fyra år innan jag läste den andra. Då var jag fast besluten att inte låta det gå så lång tid innan jag läste den tredje, Luften är fri. Om man är väldigt snäll så kan man säga att jag lyckades med det, för det dröjde bara tre år. Nu är den i alla fall läst.

I mitt tycke så är inte denna på riktigt samma nivå som de två första. Alla ingredienser finns där, men det är inte samma balans. Här blir det lite mer klassisk deckare av det hela än vad det har varit i de övriga. Därmed inte sagt att den är dålig på något sätt. Väldigt långt därifrån, men den ger mig inte samma känsla. Nåväl, till slut, att kalla dessa böcker för fristående är inte bara felaktigt, utan mer ett tjänstefel.

Man får veta betydligt mer om Kouplans bakgrund här och den är intressant. Och tragisk. Men det går att berätta en tragisk historia med humor. Inte ha ha-rolig utan med en mer lågmäld och finurlig humor. Min sort, helt enkelt. Kouplan får i alla fall ett, vad jag hoppas, ovanligt och delikat problem. Det är inte speciellt svårt att föreställa sig myndigheternas huvudbry. De är ju inte direkt kända för att vara flexibla. Men det är nog ett svårt problem att lösa och det finns nog ingen lätt, och säker, lösning. Själva "gåtan", fallet som Kouplan jobbar med, känns (för en van deckarläsare) lite i tunnaste laget.

Alla Sara Lövestams böcker har nog hittills varit väldigt samhällskritiska, men helt utan pekpinnar. Just i den här boken tycker jag dock att det blir mycket mer tydligt. Det gör inte så mycket, men jag är inte glad i när det trycks på så här tydliga knappar. En av dessa detaljer som jag reagerade på var när en karaktär vid ett tillfälle tyckte att hans fru inte shoppade så mycket. Hon köpte bara fem - max tio - par skor om året. Är det normalt?! Så många olika skor behöver väl ingen.

Slutet känns lite abrupt och jag fick, helt ärligt, ta mig en ordentlig funderare på hur den egentligen slutade. Då hade det bara gått någon timme sedan jag läste ut den. Men sista meningen ger mig hopp om Kouplans framtid.

Luften är fri ger mig lite känslan att det skulle ha varit sista boken. Allt knöts ihop, på ett väldigt övertydligt sätt. Det är inget som jag minns i de tidigare delarna, men nu finns det ju en fjärde del och jag hoppas väl att detta bara var en tillfällig svacka.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 270 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Luften är fri: Feministbiblioteket, Den läsande kaninen och DAST Magazine

Bok: Önska kostar ingenting av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Önska kostar ingenting
Genre: Drama
Antal sidor: 354
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2022




Första meningen: Golvet i Jennys kontor ger vika och hon faller baklänges.

Baksidetext
Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö.

Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra ­tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör ­henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne.

Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv.

Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Min kommentar
För ganska många år sedan köpte jag de två första delarna i serien om den ovanliga privatdeckaren Kouplan och det tog två år innan jag läste den första boken. Då passade jag på när jag behövde en e-bok på en Spanien-resa. Nu när det äntligen var dags att återigen åka till Spanien så tänkte jag att det här väl kunde bli en tradition så jag plockade fram Önska kostar ingenting. Även om den nu faktiskt blev utläst innan jag åkte.

Det mesta jag skrev om första delen stämmer bra även för denna. Jag vill fortfarande inte kalla detta för deckare, i alla fall inte om man med det menar våld, blod och mord. Det är mer en berättelse om en mycket intressant karaktär. Med en vardag som inte alls liknar min. Det måste finnas många liknande öden där ute. Till min stora överraskning och glädje så förflyttar vi oss till (bland annat) Göteborg i den här boken. En extra bonus.

I Sara Lövestams böcker är det en speciell ton som genomsyrar allt. Det vågar jag bestämt hävda nu, efter tre lästa böcker. En ton som uppenbarligen passar mig väldigt bra. Personligen så tycker jag att både mörkt och ljust blir tydligare om finns en balans mellan dem och här vävs det dramatiska och sorgliga in i väven med en lågmäld och finurlig humor. Men det är ingen rolig bok, det ska man inte förvänta sig, men det finns humor.

Kouplan är, som sagt, en mycket intressant karaktär och det finns så mycket värme i beskrivningen av honom. Det är tydligt att författaren verkligen tycker om honom. Precis som jag. Jag bryr mig om honom och vill att det ska gå bra för honom. Sara Lövestam är en fena på att beskriva hur han känner och tänker, utan att jag blir påtvingad känslor jag inte kan känna igen. Det finns inte speciellt många karaktärer här, men alla är tecknade på ett bra sätt. Till och med bedragaren har positiva egenskaper. Inte många, men de finns där. Vilket ju krasst betyder att bara för att någon gör/säger fel inte nödvändigtvis betyder att allt den personen gör/säger är fel. Något som väldigt många borde ta sig en funderare på.

Temat i de här böckerna är inte det enklaste, men jag tycker att Sara lyckas förmedla allt utan pekpinnar och utan att "undervisa". Man lär sig saker på köpet, utan att man märker det liksom. Allt man gör, alla beslut man fattar, påverkar någon annan. Det hade så lätt kunnat bli både plumpt och obekvämt (för läsaren, menar jag då, för de inblandade var det lika obekvämt som förväntat) när han träffar sitt ex. Det är ett känsligt ämne och måste hanteras varsamt. Jag tycker att båda sidorna kommer fram på ett fint sätt (ja, det finns två sidor, av allt). Ett jobbigt läge, helt enkelt. Det är mycket här som jag aldrig ens reflekterat över. Det sätter Sara ord på.

Efter att ha läst Önska kostar ingenting så är jag glad att jag redan har köpt på mig de efterföljande två delarna och så hoppas jag att det inte ska ta riktigt så många år innan jag läser tredje delen. Jag vill veta hur det ska gå för Kouplan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Önska kostar ingenting: Tofflan, Eli läser och skriver och DAST Magazine.

"Sanning med modifikation" av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Sanning med modifikation
Genre: Drama
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2018




Första meningen: Det regnade så konstigt den dagen när någon tog Julia.

Baksidetext
Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.

Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.

Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat?

Min kommentar
Av Sara Lövestam har jag läst en bok innan och redan då, för över fyra år sedan, lovade jag mig själv att läsa mer av henne. I år kände jag att det var dags och för säkerhets skull så fick hon vara med i två utmaningar för att det utan tvivel skulle bli av.

Nu var det ju som sagt ett bra tag sedan jag läste Udda, men Sanning med modifikation ger mig exakt samma vibbar. Vad jag minns. Redan efter bara några sidor så har jag dragit på munnen ett flertal gånger. Det är ett säkert tecken. Tro nu för all del inte att detta är en rolig bok, det är det definitivt inte, men det dramatiska och sorgliga vävs in i lågmäld och finurlig humor. För mig så är kulturkrockar något av det roligaste jag vet, om det sköts på rätt sätt, och här finns ganska mycket av den varan. Även en del okonventionella lösningar på sådana, där sanning med modifikation spelar en stor roll.

Det finns egentligen bara två karaktärer i den här berättelsen och de blir i stort sett verkliga. Jag känner det de känner. Det är så mycket värme i beskrivningarna att läsplattan nästan blir varm. Varken Kouplan eller Pernilla är några ordinära, vanliga personer och jag tycker så mycket om dem. Kouplan är en karaktär som jag helt klart vill träffa igen och jag är glad att jag redan har andra delen på läsplattan.

Berättelsen är skickligt konstruerad och när jag inser åt vilket håll det är på väg så blir jag till och med lite överraskad. Det händer inte så ofta. Om man sedan tror att det är slut med oväntade vändningar så väntar en ganska intressant i slutet. Boken är tunn, men berättelsen är tät och innehållsrik. Det är spännande och inkännande och jag vill bara fortsätta läsa.

Jag skulle inte vilja kalla Sanning med modifikation för deckare, den är mycket mer än så. Här finns inga alkoholiserade poliser med relationsproblem och inte heller några nyfikna journalister som envisas med att lägga näsan i blöt. Här finns dock en alldeles (o)vanlig papperslös flykting som leker privatdetektiv, med den äran. Det är en roman med ett mysterium, lite som livet självt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 119 betyg).
På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 237 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sanning med modifikation: Lottens bokblogg, Stories from the city och Eli läser och skriver.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Udda" av Sara Lövestam

Genre: Drama
Antal sidor: 235
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 december 2013






Första meningen: Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år.

Baksidetext
Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga. Det pinsamma, hemliga begäret till det avhuggna. Till stumpen. Som tur är finns Internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben.

Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med bandinspelningar av partikelverb. Hon är definitivt inte intresserad av någon uppvaktning, hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bortse från just det som ingen någonsin bortser från - hennes obefintliga ben och skeva ansikte. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på frågor om hur hon kör bil. Hon vill alldeles särskilt inte behöva konfronteras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Det har hon sannerligen aldrig bett om.

Lelle älskar kvinnor. Hon har dem lite som andra har choklad som något gott att njuta av när andan faller på. Hon skäms inte för det. Hon skäms heller inte riktigt för att storma in på folks kontor och tala om för dem vad de själva borde göra i sängen. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den saken att göra.

Min kommentar
Den här boken fick flytta hem till mig efter att jag läst om den på någon bokblogg (kommer inte alls ihåg vilken). Det var sommaren 2012. Nu har jag äntligen läst och kan inte alls förstå varför jag låtit den bli stående övergiven i bokhyllan så länge.

Detta ska alltså vara Sara Lövestams debutbok, men det märks inte ett dugg. Språket är precis som jag vill ha det, det är snabbt och lätt och allt flyter bara på utan några som helst irritationsmoment. Beskrivningarna är fantastiska och jag kan riktigt känna att jag befinner mig på plats. Karaktärerna skildras på ett kärleksfullt sätt, med både fel och brister. De känns äkta och deras sätt att reagera känns naturligt. Jag gillar dem allihop, utom möjligen Gun, och jag bryr mig om hur det ska gå för dem. Jag kan relatera till karaktärerna, det är inte homosexualitet, fetischism eller handikapp som är det viktiga här. Det viktiga är att vi allihop är människor och faktiskt inte ett dugg udda. För vem bestämmer egentligen vad som är norm och vad som är udda?

Jag gillar att det plötsligt dyker upp tre mystiska kvinnor, som inte verkar ha något alls med handlingen att göra. Det tilltalar den delen av min hjärna som tycker om att sysselsätta sig med problemlösning. Allt vävs ihop snyggt på slutet. Till och med språknörden i mig får sitt lystmäte, när Lelle och Paula har ett språk-battle. Otroligt finurligt och roligt. Lelle är för övrigt en person jag gärna haft som vän, hon bryr sig inte ett dugg om vad som passar utan är bara sig själv.

Boken är väldigt tunn och snabbläst, jag läste ut den på några timmar, men innehållet är på inget sätt tunt. Men vad har egentligen omslaget med innehållet att göra?

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Udda: Bokdivisionen, PocketBlogg och Bokhyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.