Bok: Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Ung mans färd mot natt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 9
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juni 2025




Första meningen: Det var en afton i slutet av maj.

Baksidetext
Det är försommar och betygssättningstider i Kymlinge. Idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling bestämmer sig en kväll – på tvärs mot sina vanliga kosthållningsregler – för att beställa hem en pizza. Innan pizzan hunnit kallna ligger han död i sin egen hall. Två skott i bröstet, ett i huvudet. Kriminalinspektör Borgsen, ofta kallad Sorgsen på grund av sin dystra framtoning, får fallet på sitt bord då han bor i samma bostadsområde. Han lider dock av sviterna efter covid och har svårt att sköta sitt jobb. När ett andra mord inträffar praktiskt taget nedanför Borgsens balkong är det dags för kollegorna Barbarotti och Backman att rycka in på allvar. Kopplingen mellan de bägge morden är oklar och kanske har någon ställt sig frågan: Är det alltid fel att döda?

Min kommentar
Håkan Nesser har varit en favorit i väldigt många år nu och hans böcker är på autobuy. Ibland kan det dröja länge innan jag läser dem, men serien om Gunnar Barbarotti är så bra att de böckerna läses (relativt) omgående. Ung mans färd mot natt köpte jag strax efter att den släpptes i juli förra året. Inte ens ett år senare så har jag läst den.

En av anledningarna till att jag är så förtjust i hans böcker är att han är så finurlig, den käre Nesser. En riktig ordekvilibrist. Väldigt ofta använder han utrotningshotade ord, men i den här boken finns inte ett enda luguber. Däremot så finns det två andra utdöda ord; auspicier (järtecken) och malträterad (illa behandlad, som man kanske gissa sig till med lite härledning). Ett annat exempel är namnet på karaktären Åke Lager, som är ett anagram av hans yrke. Älskar det!

Förvånansvärt nog, för att vara en bok av Håkan Nesser, så sker mordet direkt i början. Jag är osäker på om det har hänt förut. Det är i alla fall inget jag har registrerat tidigare. Vi får dessutom även veta vem mördaren är och följa dennes olika tankar och funderingar. I övrigt följer vi, precis som vanligt Barbarotti själv, men nu också Borgsen eller Sorgsen), som har det väldigt tufft med postcovid.

Barbarotti känns lite trött och uppgiven, som vi väl är lite till mans nu, med allt elände i vår omvärld. Är det ens någon mening att slåss mot ondskan? Han grubblar och pratar med Vår Herre (tacksam för att både grubblandet och samtalen är tillbaka). Dock kan jag tycka att han förenklar det hela. Jag tror inte att lösningen är att döda alla galna makthavare för att få världen att bli bra. En annan viktig beståndsdel, som jag har saknat i de senaste böckerna, är den underfundiga humorn. Den är också tillbaka, tycker jag.

Aktuella händelser och personer blir bra tidsmarkörer och ämnet självutnämnda hämnare är ju tyvärr också aktuellt. Kanske behöver man inte döda någon bara för att man känner sig kränkt. Vilket för mig in på det övergripande temat: Är det alltid fel att döda? En fråga som väl ändå besvaras med ett rungande Ja! Vem ska annars bestämma vem som är ond nog för att dödas eller ska det vara lite godtyckligt?

Det som är allra bäst med Nessers böcker är att han bara visar upp problemen, utan (påhittade och framkrystade) enkla lösningar. Några sådana finns inte. Och så får jag ju då ynnesten att göra det som jag gillar mest; fundera lite själv.

I Ung mans färd mot natt är det ingen action. Knappt något blod. I stället är det långsamt och faktiskt ganska mysigt emellanåt. Jag känner mig helt enkelt trygg när jag läser Nesser. Nu i dagarna såg jag också att böckerna ska bli TV-serie. Hoppas de väljer en bra Barbarotti. I serien som skulle bestå av fem böcker är det snart dags för den tionde. Den nya släpps i slutet av juli. Den ska jag ha.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 284 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ung mans färd mot natt: och dagarna går, Fiktiviteter och Ljudboksbloggen

Bok: Det kom ett brev från München av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det kom ett brev från München
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 390
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 8
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 november 2024




Första meningen: När Lars Rute stod och tankade på en bensinstation i närheten av Jönköping två dagar före julafton i Herrens år 2020, insåg han - i ett ögonblick av tillfällig klarsyn - att han var förbannad på i stort sett allting.

Baksidetext
Det är jul, pandemiåret 2020, och den kände konstnären Ludvig Rute bjuder – på tvärs mot alla restriktioner – in sina syskon till firande i avlägsna Sillingbo. Han har något han vill säga dem. De har inte setts på många år och stämningen är minst sagt spänd. Det blir inte bättre av att ett mord inträffar under julnatten.

Paret Barbarotti–Backman kallas in och påbörjar en utredning som under ett ymnigt snöande och i pandemins slagskugga nästan erinrar om en gammal engelsk deckare. Åtminstone inledningsvis. Frågan är: Finns det en utomstående gärningsman eller är det "all in the family" – och i det förflutna?

Min kommentar
Håkan Nesser är ännu en av mina favoriter, vars böcker jag alltid köper. Det var inte längesedan jag kom ikapp i den här serien, men det varade inte något längre tag. Han är ju produktiv så varje gång jag har läst den senaste så kommer det en ny. Det är ju också bra, förstås. Det kom ett brev från München är den åttonde delen om Barbarotti och den är inte längre den senaste.

Jag skulle nog våga påstå att jag alltid känner mig trygg när jag läser Nesser. Jag vet att jag kan lita på både historia och upplösning. Här finns (oftast) vare sig våld eller blod och morden får man ta del av i efterhand. Förutom ett av dem, men jag tror att det är mer undantag än regel. Det är både vilsamt och avstressande att läsa hans böcker. I alla fall om man har läst några och vet vad man får.

Den här boken är nästan lite åt pusseldeckarhållet och "introt" är väldigt långt. Först nästan en fjärdedel in i historien dyker Barbarotti upp. Tempot är oerhört långsamt och det är väldigt mycket utredning (som jag gillar), som faktiskt inte går i mål för egen maskin. Jag tyckte dock det var ganska uppenbart vem som var skyldig och jag blev allt lite förvånad när poliserna helt sonika plockade bort den mest troliga. [spoiler]Bara baserat på att vederbörande inte hade ett eget rum. Som ju visade sig inte spela någon som helst roll, men hur h*n smet ut får man inte veta.[/spoiler]

Dialogen mellan poliserna ligger ibland farligt nära pinsamhetens gräns, men den är kvick, finurlig, eftertänksam och oftast ganska kul. Bara lite för mycket, men även jag har kollegor som inte vet när det är dags att sluta så jag vet ju att de finns. Men de är ganska pinsamma även i verkligheten. Något jag saknar är dock Barbarottis dividerande med Vår Herre. Han gör det visserligen, men visst var de mer förekommande förut? Nu pratar han mest med Backman. Jag tycker nog att Barbarotti har tappat lite av sin skärpa och underfundighet sedan han blev sambo med Backman.

Pandemin tar väldigt stor plats även i den här delen och nu är vi mitt i den. Det börjar kännas lite uttjatat, men jag tycker det är bra att ha med i böcker. Det blir som ett tidsdokument för framtiden. Det "extra" mordet tycker jag inte om, det var bara onödigt och verkar inte heller klaras upp. Dock gillar jag att efterspelet aldrig(?) är med i historierna. Det räcker liksom med att brottet är löst.

Det kom ett brev från München är helt enkelt en njutning att läsa. Precis som vanligt. Jag bara älskar när titeln får en så tydlig förklaring. Men. Det börjar nästan kännas lite som att trampa vatten och kanske borde man fundera på att avsluta den här serien. Som från början bara var tänkt att bestå av fem böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 443 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det kom ett brev från München: och dagarna går, Ljudboksbloggen och Deckarlogg

Bok: Schack under vulkanen av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Schack under vulkanen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 7
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 september 2023




Första meningen: Klockan kvart över tio en kväll sent i oktober ligger den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde utsträckt på rygg med kläderna på i en hotellsäng i en mellansvensk stad.

Baksidetext
"En skriftställares sista dagar och död" är titeln på en icke avslutad kortroman av den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde. Texten framstår som en oroväckande skildring av Lundes egna upplevelser under hösten 2019, och så småningom hamnar manuset i händerna på kommissarie Gunnar Barbarotti.

Märkliga saker tycks tilldra sig i författarvärlden. Motvilligt dras Barbarotti in i skeendet, men borde han inte ägna sin tid åt viktigare saker? Under 2020 kommer också covid-19 in i bilden, och inte förrän på självaste nationaldagen har det förbryllande fallet fått sin mörka förklaring.

Min kommentar
Eftersom serien om Gunnar Barbarotti är med i min Finish That Series-utmaning i år så tog jag, med risk för att överdosera Nesser, tag i nästa del Schack under vulkanen, bara en månad efter att jag läst den förra. Tills för bara några månader sedan så var detta den sjunde, och senaste delen, i serien som bara skulle bestå av fem böcker.

Trots att både luguber (två gånger, faktiskt) och påvert, som jag saknat ett tag, förekommer så känns denna inte som samma höga klass som vanligt. Även Boorkmans punkt nämns och det gör även en Paul (inte Paula) Polanski. Det räcker inte riktigt när hela den underbara interaktionen mellan Barbarotti och Backman är borta. Den återkommer visserligen lite i slutet, men det är alldeles för lite och alldeles för sent.

De filosofiska funderingarna är också färre, så även samtalen med Gud. Däremot så är språket, precis som vanligt, på topp och en njutning att läsa. Om jag skrev böcker så hade jag velat skriva precis så här. Det som felar, för mig, är att jag inte blir lika intresserad och engagerad som jag brukar. Kanske beror det på den ganska sega och långsamma starten eller så beror det på att storyn känns mer än lovligt tunn och lite krystad.

Pandemin får också vara med på ett hörn och jag tycker det sköts på ett bra sätt. Den förekommer lagom mycket och bara i bakgrunden. Det blir lite meta när vi ger oss in i bok- och förlagsbranschen. Om man känner till den hittar man alldeles säkert massor av blinkningar. Eftersom det är en Nesser så handlar det mer om tankearbete än våld och action, det händer egentligen inte så mycket. Här är det till och med lite långsammare än vad det brukar.

För ovanlighetens skull, vad jag kan minnas, så har Nesser tagit med en hel del samhällskommentarer. Inga närmare betraktelser, bara kommentarer som tydligt visar att Barbarotti tycker "rätt". Förutom när det gäller den unga, svarta, snygga, smarta kvinnliga kriminalpolisen. Hon får alltid dessa fyra epitet.

Den något underliga och mystiska titeln Schack under vulkanen får sin förklaring, så klart. Det är ju ändå Nesser, det är både underfundigt och klurigt. Och jag vet nu att även en Nesser på lite lägre nivå är en fantastisk läsupplevelse. Nästa del är redan inköpt och väntar i hyllan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 554 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Schack under vulkanen: och dagarna går, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen.

Bok: Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Den sorgsne busschauffören från Alster
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 augusti 2023




Första meningen: "Så det är dags för holländaren att vända norrut?"

Baksidetext
Jag borde verkligen inte leva. Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in. Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?

Min kommentar
Drygt sex år har gått sedan jag läste en Håkan Nesser. Däremot så har jag fortsatt att köpa alla böcker han skriver. Nu tyckte jag att det var dags att återknyta bekantskapen och tog med serien om Gunnar Barbarotti i min Finish That Series-utmaning. Huruvida Den sorgsne busschauffören från Alster är den sjätte eller sjunde delen i serien är oklart, men jag räknar den som den sjätte.

Att läsa Håkan Nesser, för mig, är som att sakta gungas i favorithängmattan, lyssna till vinden i träden och fåglarnas kvitter. Det är helt enkelt lugnt och tryggt. Jag känner att hela jag saktar ner. Detta är så härligt Nesserskt (ja, det är faktiskt ett adjektiv), trots att jag inte minns något luguber. Nu, med facit i hand, så kan jag inte förstå varför jag inte läser honom oftare. Jag har ju ett helt gäng olästa.

Det är en mycket tragisk och berörande historia som vecklar ut sig, lager för lager. Mycket sker mellan raderna så man får tänka och känna själv. Det uppskattar jag. Här är många turer och vändningar. Det enda jag egentligen är helt säker på är att saker och ting i alla fall inte är det man ska förledas att tro. Jag gissar och funderar. En av mina många gissningar var rätt. Konstigt hade det kanske varit annars för jag gissade nog på allt.

Jag tycker så mycket om Gunnar Barbarotti. Han påminner lite om Louise Pennys Armand Gamache, men väldigt mycket roligare. Dialogen sprudlar av underfundig humor. Speciellt replikskiftena mellan Barbarotti och Backman, de är härliga och oftast roliga. Och hur uppfriskande är det att läsa om poliser som ställer de rätta frågorna, analyserar och drar slutsatser!

Nessers böcker om Barbarotti är ganska oblodiga och framför allt så är de långsamma. Det lunkar på, sakta och stadigt. Ungefär som Barbarotti själv. Det är uppenbart att det går att skriva bra deckare utan vare sig mord, blod eller våld. Ett bra och fantasieggande mysterium räcker långt. Om jag hade tänkt lite innan jag började läsa så skulle jag ha läst De vänsterhäntas förening först, där Van Veeteren och Barbarotti träffas. Det kommer en del referenser till den, men jag räknade tydligen inte den som en i serien.

Den sorgsne busschauffören från Alster är kanske inte så spännande, om man menar biter-på-naglarna-spännande, men det är otroligt intressant och finurligt. Det är helt enkelt en ren njutning att läsa. Och jag blir så sugen på ett höstigt Gotland.

Avdelningen för olika funderingar:
Har Sorgsen bytt namn från Gerald till Lars? För visst hette han Gerald i de tidigare böckerna? Nu presenterar han sig som Lars.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 932 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den sorgsne busschauffören från Alster: Bokblomma, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt.

"Styckerskan från Lilla Burma" av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Styckerskan från Lilla Burma
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 442
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 december 2015




Första meningen: En morgon vilken som helst.

Baksidetext
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som styckerskan från Lilla Burma. Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarotti sätts på ett av Kymlingepolisens "cold cases", som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit elva år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barbarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.

Min kommentar
Efter mitt första och inte så positiva möte med Gunnar Barbarotti för några år sedan så har han nu blivit något av en favorit. Och det är lite vemodigt att läsa denna, som är den sista i serien.

Att läsa Håkan Nesser är lite som att komma hem. Jag är inte människa att reda ut exakt vad det är som gör att det blir så speciellt, men jag tror inte det är någon enskild detalj. Det är hela paketet. Orden han använder (nej, det är ingen riktig Nesser utan ordet luguber), språkmelodi, tempo, karaktärer. Allt. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta och ibland glömmer jag faktiskt att här har skett (minst) ett brott som ska lösas.

Boken börjar med en otroligt traumatisk händelse och det färgar hela berättelsen. Hela mitt jag bara skriker NEEJ! Det här måste vara den mest nedstämda delen om Barbarotti, vilket i och för sig är passande. Vi ska ju skiljas åt nu.

Parallellt med Barbarottis utredning så hoppar vi tillbaka till 1989 och får i små portioner veta vad som hände då. I slutet av boken får vi även veta vad som skedde 2007. Upplösningen är inte helt oväntad, men eftersom Nessers böcker inte går ut på rafflande spänning så blir det ändå inte förutsägbart och trist. Dock tycker jag det känns lite krystat att han får meddelanden direkt från Gud, bland annat. Nog för att han tidigare har pratat med Gud, men inte så direkt, och det stör mig en aning. Det blir helt enkelt lite för filosofiskt för min smak. Annars älskar jag Barbarottis inre monologer, de sätter en extra krydda på hela anrättningen. Och ibland fnissar jag högt.

Det dyker upp en del gamla bekanta från de tidigare böckerna och jag gillar det. Vi får veta lite om hur det har gått för en och annan och det gör att i alla fall jag får ett avslut. De tre fall som avhandlas här (Eva Backman har ett eget) knyts ihop på ett otroligt snyggt sätt och hela serien slutar riktigt bra. Jag är nöjd. Speciellt nöjd är jag över att ha flera Nesser-böcker olästa i hyllan.

Tyvärr var det väldigt svårt att hitta någon som skrivit om boken utan att nämna det traumatiska som händer alldeles i början, i klartext. Själv tyckte jag det var så traumatiskt att vara oförberedd på detta att det satte tonen för hela boken och det tycker jag att alla ska få uppleva, men jag lyckades i alla fall hitta några inlägg som jag kan länka till.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,74 (beräknat på 326 betyg).
På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 285 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Styckerskan från Lilla Burma: Bokstunder, Sannas bokhylla och Vaduville.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"De ensamma" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 583
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2015






Första meningen: Han vaknade av grälande röster.

Baksidetext
Det börjar 1969. Sex unga människor kommer till Uppsala. Omständigheterna för dem samman, under några år umgås de och utvecklar en sorts vänskap. En sommarresa i Östeuropa förändrar förutsättningarna radikalt och när Uppsalatiden tar slut har också något annat tagit slut.

En mansålder senare hittas en Lundadocent död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. En gammal ättestupa enligt folktron. Platsen är exakt den där en av de unga Uppsalastudenterna dog 35 år tidigare.

Min kommentar
Serien om Gunnar Barbarotti är en jag uppskattat väldigt mycket, trots det är detta ännu en serie som av någon underlig anledning blivit undanskuffad av andra böcker. Det var fyra år sedan jag läste förra delen.

I början upplever jag boken som rörig, det hoppas friskt mellan berättarperspektiv och tid. Naturligtvis finns det en då-historia här, som i nästan varenda deckare nu för tiden, och den utspelar sig 1969, i alla fall börjar den då för att sakta gå framåt. Den här tråden skiftar perspektiv mellan tre personer. I nutiden finns Barbarotti med kollegor och själva mordgåtan. Generellt kan man nog säga att dåtid/nutid varvas i vartannat kapitel.

Det tar egentligen inte speciellt lång tid att komma in i boken och det går förvånansvärt lätt att ta sig tillbaka till Kymlinge. Något jag blir förvånad över är att gåtan och Barbarotti dyker upp med en gång. Det har jag inget minne av i de tidigare böckerna, snarare tvärtom. Något som gör mig ännu mer förvånad är att Barbarotti slutat att prata med Gud, här finns inga av de dialoger som jag uppskattat så mycket.

Det här är ingen nagelbitande spänning, men det är något som hela tiden driver mig framåt. Egentligen är det mer intressant än spännande. Relationerna mellan kompisarna 1969 är det som är bokens kärna och det är nog den biten jag uppskattar mest. Här finns mängder av filosofiska och existentiella funderingar, vilket jag inte brukar uppskatta, men Nesser gör det så bra. Jag vill inte påstå att jag sträckläser, men det går undan.

Som vanligt när det handlar om Nesser så är språket speciellt och konstigt nog har jag inte något emot det heller. Jag brukar inte gilla ålderdomliga uttryck och knepiga ord som inte någon använt på hundra år eller så. Medan jag satt och läste så funderade jag lite på när ordet luguber skulle dyka upp, ett ord som ofta har dykt upp i tidigare böcker. Det dök upp till slut, men bara en gång. Tror jag. I alla fall var det lite som att komma hem.

Slutet kom som en fullständig överraskning för mig, jag hade ingen aning om vem eller varför förrän det stod svart på vitt. Och prologen/epilogen kan vara något av det sorgligaste jag har läst. Men varför var den där?

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 507 betyg).
På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 389 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De ensamma: Annika, Bokhyllan och Boklandskap.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Berättelse om herr Roos" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 511
Serie: Gunnar Barbarotti 3
Utgivningsdatum: 2008-05-15

Baksidetext
Ante Valdemar Roos, 59-årig ekonom med pyrofil läggning, Anna Gambowska, 21-årig flicka på glid, kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i gips, kriminalinspektör Eva Backman utan gips.

Ett falurött torp mitt i skogen och en lång kedja av hotell, motell och bensinstationer på sträckan mellan Kymlinge och Maardam hör till spelplatsen - allt till de ödesmättade tonerna av Sånt är livet, The Balladof Lucy Jordan, As tears goes by, Valdemar, the Penguin och Should I stay or should I go: Ante Valdemar Roos Song-lines

Min kommentar
Jag tycker jättemycket om Nessers sätt att skriva och jag gillar verkligen Barbarotti & Co, ändå kan jag inte ge boken mer än en trea, visserligen en stark sådan, men dock en trea. Själva brottet sker inte förrän nästan halvvägs in i boken. Första halvan är bra, men inte som deckare kanske. Det mesta bara lunkar på och jag saknar nagelbitarspänningen, de kluriga intrigerna och den oväntade upplösningen. Inget av det får man här, i denna sällsamt tragiska historia. Men ibland är det skönt att läsa en deckare utan allt det också.

"En helt annan historia" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 588
Serie: Gunnar Barbarotti 2
Utgivningsdatum: 2007-04-03

Baksidetext
Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början av 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader.

Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Fallet uppmärksammas stort i media och drevet mot polisen går. Mördaren fortsätter dock att gäcka utredarna och framstår som alltmer obegriplig och undflyende.

Min kommentar
Jag är verkligen förtjust i Nessers sätt att skriva, all torr humor inräknad och Barbarottis kohandlande med de högre makterna. Det långsamma tempot känns också bra, mestadels, men det blir lite för pratigt och lite för långsamt ibland. Mycket transportsträckor. Och vad är det här med sluten på de två Barbarotti-böckerna? Jag vill ju veta mer. Vad hände egentligen? Och varför? Var deras teori rätt? Visst, jag kan förstå tjusningen med slut som skapar mer frågor än svar, men inte på en deckare.

"Människa utan hund" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 525
Serie: Gunnar Barbarotti 1
Utgivningsdatum: 2006-04-07

Baksidetext
December i Kymlinge. Familjen Hermansson samlas för att fira pappa Karl-Erik 65 och äldsta dottern Ebba 40. Men inget är vad det synes vara. Familjesammankomsten får mörka och oanade följder - och när den italienskättade kriminalinspektören Gunnar Barbaroti försöker reda ut vad som egentligen hänt, är det inte utan att han önskar sig en godartad högre makt att ty sig till.

Min kommentar
Passar min typ av humor perfekt. Den torra, lite cyniska stilen är obetalbar, skrattade högt flera gånger. Barbarotti känns som en frisk fläkt i deckarträsket, där i stort sett alla andra har alkoholproblem och det ena med det andra. Samtidigt som jag gillade att fokus låg mer på karaktärerna än på själva kriminalgåtan, så önskar jag verkligen att jag hade fått veta vad som egentligen hände. Visst kan jag föreställa mig, men lite mer om slutet hade jag velat ha. Och hur blev det med mamma och pappa? Det blir i alla fall definitivt fler böcker om Barbarotti i min läslista, men i valet och kvalet om en trea eller fyra, så får han hålla till godo med mittemellan, mest för alla lösa trådar som blev kvar.