Bok: Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Den sorgsne busschauffören från Alster
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 augusti 2023




Första meningen: "Så det är dags för holländaren att vända norrut?"

Baksidetext
Jag borde verkligen inte leva. Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in. Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?

Min kommentar
Drygt sex år har gått sedan jag läste en Håkan Nesser. Däremot så har jag fortsatt att köpa alla böcker han skriver. Nu tyckte jag att det var dags att återknyta bekantskapen och tog med serien om Gunnar Barbarotti i min Finish That Series-utmaning. Huruvida Den sorgsne busschauffören från Alster är den sjätte eller sjunde delen i serien är oklart, men jag räknar den som den sjätte.

Att läsa Håkan Nesser, för mig, är som att sakta gungas i favorithängmattan, lyssna till vinden i träden och fåglarnas kvitter. Det är helt enkelt lugnt och tryggt. Jag känner att hela jag saktar ner. Detta är så härligt Nesserskt (ja, det är faktiskt ett adjektiv), trots att jag inte minns något luguber. Nu, med facit i hand, så kan jag inte förstå varför jag inte läser honom oftare. Jag har ju ett helt gäng olästa.

Det är en mycket tragisk och berörande historia som vecklar ut sig, lager för lager. Mycket sker mellan raderna så man får tänka och känna själv. Det uppskattar jag. Här är många turer och vändningar. Det enda jag egentligen är helt säker på är att saker och ting i alla fall inte är det man ska förledas att tro. Jag gissar och funderar. En av mina många gissningar var rätt. Konstigt hade det kanske varit annars för jag gissade nog på allt.

Jag tycker så mycket om Gunnar Barbarotti. Han påminner lite om Louise Pennys Armand Gamache, men väldigt mycket roligare. Dialogen sprudlar av underfundig humor. Speciellt replikskiftena mellan Barbarotti och Backman, de är härliga och oftast roliga. Och hur uppfriskande är det att läsa om poliser som ställer de rätta frågorna, analyserar och drar slutsatser!

Nessers böcker om Barbarotti är ganska oblodiga och framför allt så är de långsamma. Det lunkar på, sakta och stadigt. Ungefär som Barbarotti själv. Det är uppenbart att det går att skriva bra deckare utan vare sig mord, blod eller våld. Ett bra och fantasieggande mysterium räcker långt. Om jag hade tänkt lite innan jag började läsa så skulle jag ha läst De vänsterhäntas förening först, där Van Veeteren och Barbarotti träffas. Det kommer en del referenser till den, men jag räknade tydligen inte den som en i serien.

Den sorgsne busschauffören från Alster är kanske inte så spännande, om man menar biter-på-naglarna-spännande, men det är otroligt intressant och finurligt. Det är helt enkelt en ren njutning att läsa. Och jag blir så sugen på ett höstigt Gotland.

Avdelningen för olika funderingar:
Har Sorgsen bytt namn från Gerald till Lars? För visst hette han Gerald i de tidigare böckerna? Nu presenterar han sig som Lars.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 932 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den sorgsne busschauffören från Alster: Bokblomma, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt.