Bok: Finns det hjärterum av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Finns det hjärterum
Genre: Drama
Antal sidor: 312
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 oktober 2025




Första meningen: Det är morgon och barnen i Uppsala lämnas hos sina förskollärare.

Baksidetext
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?

I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.

I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.

I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.

Min kommentar
Då var det till slut dags att ge sig på sista delen i serien om Kouplan, Finns det hjärterum. En resa som har tagit mig sju och ett halvt år. Kouplans resa har inte varit lika lång tidsmässigt, men väl lika lång på andra sätt.

Det var med blandade känslor som jag tog tag i den här boken. Det är sorgligt att skiljas från Kouplan, jag tycker verkligen om honom. Världen behöver fler Kouplans. Goda människor som genuint bryr sig om andra. Hur svårt de själva än har det.

Den lilla, lilla dippen i förra boken var högst tillfällig och här är vi tillbaka till det vanliga igen. Det är en gripande och berörande historia och rolig ibland också. Som när Kouplan tycker att det är konstigt att Hilla heter som en möbel. Det fick mig faktiskt att skratta högt.

Att ta upp och belysa samhällsfrågor med hjälp av skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma problem. Böckerna väcker frågor som man förmodligen aldrig har funderat på. Om de inte gör det så vågar jag nog påstå att att något är väldigt galet. Det enda underliga är att Kouplan själv tydligen inte ens har reflekterat över det. Onekligen ett delikat problem.

Sara Lövestam gör det så bra. Det märks att hon har träffat många som har haft mycket att berätta. Och att hon faktiskt bryr sig. Tack vare det så bryr sig även läsaren. Det är helt omöjligt att inte bli engagerad i Kouplans och hans vänners öden.

Titlarna på böckerna i serien är så finurliga och jag uppskattar verkligen dem. Samtliga är väldigt svenska uttryck, det är oerhört genomtänkt.

Finns det hjärterum är ett fint och värdigt avslut på serien. Jag kan bara rekommendera alla att läsa de här böckerna. I rätt ordning, så klart. Jag önskar Kouplan (eller Daniel då) alla lycka och välgång. Och nej, det är inte deckare. Inte alls och inte ens i närheten. Nu ska jag kolla vilka andra böcker av henne jag ska ge mig på. Kanske grammatikböckerna. Det vore kul.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Finns det hjärterum: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Den läsande kaninen

Tisdagstrion: Kvinnliga författare utanför Sverige

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kvinnliga författare utanför Sverige

Det blev faktiskt lite svårt att plocka ut bara tre. Lite enklare blev det när jag bestämde mig för att överge de "vanliga" länderna.

1. Kelly Rimmer är från Australien och den enda bok jag har läst av henne, En mors bekännelse, har nog varit med i Tisdagstrion åtminstone ett par gånger. En helt fantastiskt bra och berörande bok.

2. Claudia Piñeiro är från Argentina, hon har skrivit massor av böcker, men jag tror att endast Torsdagsänkorna är översatt till svenska. En riktigt bra bok och det hade varit kul att läsa mer av henne.

3. Dolores Redondo är från Spanien och även av henne har jag bara läst en enda bok, Den osynlige väktaren. Den är lite annorlunda mot vad i alla fall jag är van vi, men när man har vant sig så är det bra. Det är den enda av hennes böcker som har blivit översatt till svenska. Tyvärr.

TV-serie: The Capture #2 (2022)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Isaac Turner, Indira Varma, Ron Perlman, Lia Williams
Premiär: 2022-08-28
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Viaplay 1 oktober - 3 oktober 2025





Handling
Storbritannien utsätts för hackad media och politisk manipulation. Kriminalinspektör Rachel Carey utreder en politiker som utsätts för en serie handlingar som involverar deepfake-teknik, "osynliga" lönnmördare och korruption inom media. Hon måste navigera i en farlig värld där det blir allt svårare att lita på vad hon ser.

Min kommentar
I sjukstugan i Portugal gick det åt TV-serier med en otrolig fart. Det var liksom nästan det enda jag orkade med. Egentligen så ville jag inte titta på något som krävde något av mig, men samtidigt så var jag så sjukt sugen på att se fortsättningen på The Capture. Så den fick det bli.

Om man inte gillar konspirationer eller teorier om dem så kan det kanske vara värt att undvika den här serien. Vi andra kan med stor behållning se den, vågar jag nog påstå. Här är det konspirationer på riktigt hög nivå. Faktum är att jag egentligen tycker att alla ska se den. Bara så att man är medveten om att man inte ska tro allt man ser.

Att man inte längre kan lite på det man ser, förutom med alldeles egna ögon, vet vi väl allihop. I vilket fall så borde vi veta det. Jag tror (eller så är det bara för att jag hoppas så intensivt) att det inte går att göra det de gör. Men vem vet. I bästa fall så är det bara en tidsfråga tills man kan det.

AI är i många fall oslagbart, men när det används fel så blir det snabbt väldigt farligt. Människan (vissa i alla fall) är ju tyvärr funtad så att om det går att missbruka något så gör man det. Det blir ju inte jättebra när de som är menade att skydda oss andra vänder systemet mot oss, när de som är satta att övervaka att vi vanliga medborgare följer lagen själva bryter den. För vår skull. Påstår de. Jag har så otroligt svårt för det där med att ändamålet helgar medlen. Det är inte alltid så.

Den här andra säsongen var inte riktigt lika bra som den första, tycker jag. Bara marginellt, men ändå. Främst kanske för att det var mer förutsägbart vem som låg bakom och varför. Jag kastade ur mig den teorin ganska tidigt. Nu stör det inte speciellt mycket, för det är ändå mycket spännande.

The Capture är en mindblowing serie, med en otroligt skrämmande handling. En tredje säsong är tydligen på gång, men hur man ska fortsätta efter slutet på denna förstår jag inte. Det känns nästan omöjligt. Men, britterna vet verkligen hur man gör bra TV, så det löser de säkert.


På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mission: Impossible - The Final Reckoning (2025)

Titel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Originaltitel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Genre: Action
Regissör: Christopher McQuarrie
Manus: Bruce Geller, Christopher McQuarrie, Erik Jendresen
Skådespelare: Tom Cruise, Hayley Atwell, Pom Klementieff, Simon Pegg, Ving Rhames
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 170 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 oktober 2025



Handling
Ethan Hunt och hans IMF-team fortsätter sitt sökande efter den skrämmande AI som kallas ENTITETEN som har infiltrerat underrättelsenätverk över hela världen. Samtidigt har de världens regeringar och en mystisk vålnad från Ethans förflutna hack i häl. Tillsammans med nya allierade befinner Hunt sig i en kapplöpning mot tiden för att förhindra att världen som vi känner den att förändras för evigt.

Min kommentar
Nu för tiden är det så sällan jag köper film att jag faktiskt hade problem att hitta någonstans att köpa Mission: Impossible - The final reckoning. För äga den måste jag ju. Tyvärr så hade vi inte tid att titta på den första helgen efter att jag hade fått den, utan den fick vänta en vecka till. Jag var så taggad.

För mig personligen så är det en evinnerlig tur att den där AI-entiteten framställs så inte trovärdig. Lite töntig, till och med. Annars så hade den skrämt mig ordentligt. Då skrämmer de där stridpittarna mig mycket mer, men lyckligtvis så fanns det även en stor ledare som vågade visa tillit. Precis vad världen behöver nu. Vissa scener gav mig också ångest på riktigt. Speciellt den där orimligt långa flygplansscenen. Exakt så där kan mina mardrömmar se ut, när/om jag har några.

Ett litet märkligt fenomen, som jag bara delvis har reagerat på tidigare, är de människor som omger Ethan Hunt. Alla kvinnor är utan undantag undersköna (och även smarta och starka), vilket jag har tänkt på tidigare. Den här gången började jag fundera på männen runt honom. De är, i stort sett utan undantag, mer eller mindre ordinära (till utseendet då). Inga hunkar så långt ögat kan nå. Förutom Ethan Hunt själv. Kan det vara så att det är meningen? Eller är det så att endast vackra kvinnor får en roll i Hollywood?

Jag är så vansinnigt imponerad av Tom Cruise och de stunts han gör. Speciellt med tanke på att han ju inte är någon ungdom längre. Hannah Waddingham dyker upp lite överallt nu och det är kul tycker jag. Hon gör det bra. Min favorit i den här filmserien kommer emellertid alltid att vara Benji.

Det största (enda?) problemet med filmen är att den är väldigt lång. Väldigt, väldigt lång. Nästan tre timmar. Kanske hade den inte behövt vara det. Även om den nu faktiskt aldrig var tråkig. Tvärtom. Här snackar vi äkta underhållning. Från första filmrutan till den sista. Det är till och med så att det nästan har gått inflation i i-sista-sekunden scener. De är faktiskt så många att jag inte orkar bry mig längre.

Mission: Impossible - The final reckoning har riktigt många tillbakablickar till de tidigare filmerna. Det får mig att fundera på om detta kan vara den sista. Om det är det så är det snyggt hopknutet. Många scener är egentligen helt orimliga, men vem bryr sig? Detta är underhållning när den är som bäst.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 624 194 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 177k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Andnöd

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här veckan har gått riktigt fort, det sa bara swish så var det fredag. Jag har haft precis lagom att göra, förutom det fullständigt dränerande att ha ett kombinerat utvecklingssamtal och 1-on-1. Drygt två timmar tog det. Nu är det gjort för den här gången och det känns väldigt bra.

En bok som har stått i hyllan ett par år är Andnöd av Amy McCulloch och nu tyckte jag att det kunde vara dags att ge sig på den. Jag har hört både bra och dåligt om den, så det ska bli intressant att ta reda på vilken sida jag hamnar på. Filmer om bergsbestigning och annat gastkramande brukar passa mig, men böcker vet jag inte om jag har läst. Hoppas det funkar minst lika bra.

Min smakebit är från sida 76:

Leden följde handmålade plåtskyltar som visade hur de skulle gå för att komma till Manaslus basläger. De tågade uppåt på ett led med Doug i täten, efter kom Grant och Elise. Doug hade händerna nedkörda i fickorna och gick med slokande axlar. Sedan följde Zak och Mingma medan Cecily bildade eftertrupp. Hon kramade om remmarna till sin ryggsäck medan hon knatade på och försökte fokusera på uppgiften: att ta sig uppåt till baslägret.

Bok: Svikaren av Katarina Wennstam

Författare: Katarina Wennstam
Titel: Svikaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 375
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotta Lugn & Shirin Sundin 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2025




Första meningen: Solen letar sig upp över ännu regnblanka plåttak, det svarta färgas brinnande rött av gryningsljuset.

Baksidetext
Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa för kriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Min kommentar
För tio år sedan läste jag den tredje och sista delen i Katarina Wennstams serie om Madeleine Edwards. Sedan dess å har jag bara köpt på mig hennes böcker, men utan att läsa dem. I år tyckte jag att det var hög tid att återknyta bekantskapen, så jag la till första delen i serien om Charlotta Lugn och Shirin Sundin i min Vi möts igen-utmaning. Dagen innan hemresan från Portugal började jag läsa Svikaren.

I början var jag faktiskt lite orolig, men mitt bristande fokus berodde inte på boken utan på att jag var sjuk. Flygresan, som brukar vara ämnad för läsning blev bara plågsam och jag kunde helt enkelt inte komma in i boken. Lite drygt halvvägs in så fångas den skyldige och det hela blir mer av ett rättegångsdrama i stället. Faktum är att det nästan blir mer spännande då. Eller så berodde det bara på att jag äntligen hade kommit hem, kunde slappna av och vara sjuk i lugn och ro.

Boken är kanske mer ett debattinlägg än en spänningsroman, men utan att man egentligen märker det och det funkar alldeles utmärkt. Någon faktisk utredning är det strängt taget inte tal om. Polisen verkar inte direkt undersöka något alls utan ledtrådar mer eller mindre ramlar ner i knät på dem. Nu är det ju inte den typen av bok, alltså deckare, men det finns ju ändå en polis med.

Förutom det lilla embryot till polisutredning så är det mycket åklagarpolitik och ännu mer relationsproblem. Och så själva kärnan så: sport och homosexualitet. Skulle det verkligen vara omöjligt att kombinera? Sporten är ju onekligen en speciell värld, men för kvinnor verkar det vara helt okej att vara homosexuell, både som fotbollsspelare och hockeyspelare. I alla fall inget man behöver dölja. För män verkar det vara betydligt svårare och jag kan, på stående fot, bara komma på en öppet homosexuell (före detta) fotbollsspelare. Vad kan det bero på?

Den här historien kunde så lätt ha känts en aning tillrättalagd, med tanke på huvudpersonerna, men det är inget som jag ens reflekterar över under läsningen. De känns helt naturliga i sina roller. Däremot så tycker jag inte att de kliver fram riktigt och de får egentligen bara konturer. Det är nog i och för sig inte de som är det viktiga här och detta är ju trots allt första delen i en serie, så jag hoppas att det blir bättre. Gamla bekanta från böckerna om Madeleine Edwards dyker också upp (även Shirin Sundin hör till dem). Jag gillar verkligen när man får lite återkoppling till tidigare böcker och när författare återanvänder sina karaktärer.

Svikaren är full av spännande frågeställningar och jag kan inte låta bli att fundera på om ett brott är ett hatbrott om hatet är riktat mot en själv, alltså förövaren. Ämnet är inte direkt mindre aktuellt nu, tretton år senare. Inte något av ämnena faktiskt, för det finns mer än ett. Nu ska jag göra mitt bästa för att det inte ska tio år innan jag fortsätter läsa den här serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,53 i genomsnitt (beräknat på 696 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Svikaren: Boktanken, Tankar från en samlares hjärna och med näsan i en bok

Månadsbokslut oktober 2025

Antal lästa böcker i oktober 2025: 9

64. Trekropparsproblemet av Liu Cíxin
65. Svikaren av Katarina Wennstam
66. Finns det hjärterum av Sara Lövestam
67. Hungermyren av Anna Kuru
68. Flickan med gåvorna av M R Carey
69. Låt mig vara av Clare Mackintosh
70. Solsken och parmesan av Christoffer Holst
71. Krypskytten av M W Craven
72. Isgudarna av Mons Kallentoft

Sidor
Totalt lästa	3197
Genomsnitt/dag	103
Genomsnitt/bok	355

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	5
400	-	499:	3
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	1
3:	1
3,5:	0
4:	5
4,5:	1
5:	1

Snittbetyg: 3,72

Serier
Ingående i serie:		7
Påbörjade serier:		4
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		4

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		2
Romance:		0
Science fiction:		1
Skräck:		1
Thriller:		3

Utmaningar
Boktolvan:		1	(11/12)
Finish That Series:		2	(16/18)
Hyllvärmare:		5	(42/39)
Tre på tre:		0	(3/3)
Vi möts igen:		1	(6/6)

Författare
Olika författare:		9
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		5
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		2
Inbunden/Kartonnage:		6
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		5
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		8
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

2

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		12

Månadens nominerade
Månadens bästa: Flickan med gåvorna av M R Carey
Månadens stämningsfulla: Hungermyren av Anna Kuru
Månadens överraskning: Flickan med gåvorna av M R Carey
Månadens besvikelse: Trekropparsproblemet av Liu Cíxin
Månadens roligaste: Solsken och parmesan av Christoffer Holst
Månadens mysigaste: Solsken och parmesan av Christoffer Holst
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
I oktober blev det väldigt mycket läst, tre veckor som sjuk gör tydligen underverk för läsningen (dock inget jag vill återuppleva). Återigen blev det drygt 3000 sidor och många av böckerna var väldigt bra. Till och med en fullpoängare, vilket hör till ovanligheterna. Betygssnittet blev bra, men inte jättehögt. En bok drog ner det ordentligt, men trots det så blev det 3,72.

Sju av böckerna (Carey, Craven, Holst, Kallentoft, Liú, Lövestam, Wennstam) ingår i olika serier. Av dessa är fyra (Carey, Holst, Liú, Wennstam) första delen i sin respektive serie och även fyra (Craven, Kallentoft, Liú, Lövestam) den senaste/sista. En sanning med modifikation dock, för om knappt två veckor släpps andra delen i Liús serie. Två av böckerna (Kallentoft, Lövestam) ingår i min Finish That Series-utmaning. En av böckerna (Carey) är en Boktolva och en (Wennstam) är en Vi möts igen. Den senare utmaningen är därmed klar och i de andra ligger jag före.

Fem av böckerna var hyllvärmare och det innebär att även den utmaningen, att läsa 10% av samtliga hyllvärmare, är avklarad. Och det kommer att bli fler lästa. Ett par recensionsexemplar, två alltså, blev också lästa. En av böckerna lästes via streamingtjänst, alla andra kom från min egen hylla/läsplatta.

Ett kalas i oktober gjorde att tolv böcker adopterades av andra. Det hjälpte att jag sa att de böcker som ingen tar kommer att skänkas bort till Erikshjälpen 🙂 Tre böcker hittade hem till mig, samtliga recensionsexemplar. En överraskning och två som jag själv bad om. En av de böcker jag bad om är redan läst och den andra läser jag faktiskt nu. Nettoresultat: -9 🙂

Om månadens bästa: Jösses, så bra Flickan med gåvorna var. En solklar fullpoängare.
Om månadens stämningsfulla: Jag var helt enkelt tvungen att göra en egen kategori för Hungermyren.
Om månadens överraskning: Med tanke på temat i Flickan med gåvorna så överraskade den mig ordentligt.
Om månadens besvikelse: Trekropparsproblemet var inte alls det jag förväntade mig. Eller så hängde inte min utmattade hjärna med.
Om månadens roligaste: Dialogen i Solsken och parmesan var riktigt kul.
Om månadens mysigaste: Trots att vi inte alls hamnade i Toscana så var Solsken och parmesan fantastiskt mysig.
Om månadens otäckaste: En del otäckt var det nog, men inte så att det platsar här.

Fler nya böcker

När jag kom hem från semestern så hoppades jag att brevlådan skulle vara full av bokpaket. Det var den inte. Inte ett enda låg det där och väntade på mig. Däremot så kom det ett veckan efter 🙂

Av Freida McFadden så har jag nu läst totalt fyra böcker. Hur mycket de än liknar varandra i uppbyggnad och intrig så är de omöjliga att låta bli att/sluta läsa. Hon verkar vara otroligt produktiv och släpper två till tre böcker om året. Läraren är den senaste som har släppts på svenska. Jag hoppas och tror att den ska vara minst lika spännande som de övriga. Tack till Modernista!

Det var väldigt många år sedan jag själv bad om recensionsexemplar, men nu var det dags. Två böcker, som jag verkligen, verkligen ville ha, hade missat mig så jag bad om dem.

Rester av döden av Jo Callaghan är tredje delen i serien om kriminalintendent Kat och hennes sidekick Lock. Som är att AI-hologram. Eller vad man ska säga. De två tidigare böckerna har varit riktigt bra och det bästa med dem är att de varken är för eller emot AI, utan både och. Jo Callaghan har varit AI-forskare och vet vad hon pratar om. Denna läser jag faktiskt just nu. Tack till Modernista!

Krypskytten av M W Craven är sjunde delen i serien om kriminalinspektör Washington Poe och hans fantastiska sidekick Tilly Bradshaw. Som är en människa, men en väldigt speciell sådan. Det här är en av mina favoritserier, böckerna är fantastiskt bra. Denna är faktiskt redan läst. Tack till Modernista!

Bok: Trekropparsproblemet av Liu Cíxin

Författare: Liu Cíxin
Titel: Trekropparsproblemet
Genre: Science fiction
Antal sidor: 416
Originalspråk: Kinesiska
Originaltitel: 三体
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Serie: Remembrance of Earth's past 1
Förlag: Gondol
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 3 oktober 2025




Första meningen: Kina, 1967.

Baksidetext
Mot bakgrund av Kinas kulturrevolution skickar ett hemligt militärt projekt signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. En utomjordisk civilisation på randen av förstörelse fångar signalen och planerar att invadera jorden. Under tiden, på jorden, börjar olika läger bildas, som planerar att antingen välkomna de överlägsna varelserna och hjälpa dem att ta över en värld som ses som korrupt, eller att kämpa mot invasionen.

Min kommentar
När Trekropparsproblemet började streama på Netflix så drog den omedelbart till sig mitt intresse. Det snackades ganska mycket om den och då var det ju svårt att undvika att nämna boken som den bygger på. Eftersom science fiction är en favoritgenre så la jag till den på min lista, men tänkte spara den till när både huvud och själ var utvilade eftersom den här typen av böcker tenderar att kräva en del.

När min semester hade kommit en bit in så tyckte jag att det kunde vara dags att sätta tänderna i den. Tyvärr så slumpade det sig så att dagen efter jag hade startat på den så blev jag sjuk. Vilket kan ha påverkat min upplevelse negativt, för nu var det inte längre tal om en pigg och utvilad hjärna utan en trött och febrig. Om det var det eller boken som gjorde att jag, så fort jag började läsa, somnade tänker jag inte ens försöka gissa. Jag har ju läst en hel del science fiction under åren, inklusive många klassiker, men inte kan jag minnas att man var tvungen att vara fysiker för att tillgodogöra sig dem.

Vilken märklig bok! Det den består av, till 90%, är teoretiserande och vetenskapliga förklaringar/monologer. Sida upp och sida ner. Vad hade den för mening egentligen? Var det någon (icke-fysiker alltså) som ens förstod ett uns av allt det? I så fall är jag omåttligt imponerad. Det kanske är ett problem jag har, men jag vill gärna förstå det jag läser och det här gör boken oerhört tungläst. Och plötsligt, mitt i allt detta abstrakta, så hamnar man ibland mitt i ett VR-spel.

Karaktärerna är i stort sett själlösa och jag undrar genom hela boken vilka de egentligen är. Jag får inte veta något alls om dem, förutom när det gäller Ye Wenjie då. De andra har inte så mycket form att de ens ger en skugga. De verkar också vara fullständigt känslomässigt avstängda. Ingen reagerar alls på vad som händer. Eftersom de uppenbarligen inte bryr sig så gör inte jag heller det.

Ibland hände det något som väckte lite engagemang och skapade spänning, men omedelbart kom då en evighetslång vetenskaplig förklaring, som effektivt tog död på allt intresse. Några saker tycker jag inte fick någon vettig förklaring, som till exempel hur jorden fick reda på sofonerna. Är det meningen att jag ska tro att trisolaranerna informerade om det? Varför skulle de göra det? Det är ju en ganska stor och radikal sak, som kanske hade kunnat få den där gruppen att ändra sig. Eller åtminstone fundera på saken. Och hur kunde de veta så mycket om människan, som till exempel ögats beskaffenhet, efter bara två(?) meddelanden?

Historien i Trekropparsproblemet är både intressant, spännande och annorlunda, men tyvärr så försvinner det i all mumbo jumbo. Jag ville så hemskt gärna tycka om den, men detta kan nog vara det torraste jag någonsin har läst. Det är egentligen utförandet som inte på något sätt passar mig. Jag låter det vara osagt om detta är ett klassiskt fall av att läsa en bok vid fel tillfälle, men nu ska jag väl snart se TV-serien för att kolla vad jag tycker om den. Och när andra delen i trilogin släpps i mitten av november så får vi se vad jag gör.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 474 444 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Trekropparsproblemet: Kulturbloggen, Martin Ackerfors och DAST Magazine

Tisdagstrion: Fäder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fäder

Först tänkte jag att det här skulle bli svårt. När jag väl började fundera så kom jag på en klockren och sedan fyllde det bara på.

1. Varsel (The Shining) av Stephen King är den klockrena. Hela boken handlar ju om en fullständigt heltokig pappa.

2. Fädernas missgärningar av Åsa Larsson tar jag med tack vare titeln och jag är så glad att hon får vara med i en trio. Hennes böcker har varit helt fantastiska.

3. Himmel över Alaska av Kristin Hannah hittade jag efter en del letande, men den är faktiskt också klockren. Även här handlar det om en pappa som skulle behöva lite psykvård. Eller mycket.

TV-serie: Alien: Earth #1 (2025)

Titel: Alien: Earth
Originaltitel: Alien: Earth
Genre: Sciende fiction
Skapad av: Noah Hawley
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sydney Chandler, Alex Lawther, Samuel Blenkin, Babou Ceesay, Timothy Olyphant
Premiär: 2025-08-12
Produktionsland: USA, Thailand
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 57 min
Såg den på Disney+ 21 september - 28 september 2025




Handling
En mystisk rymdfarkost kraschlandar på jorden och när medlemmar av bärgningsteamet letar efter överlevande bland vraket stöter de på mystiska, rovgiriga livsformer som är mer skrämmande än de någonsin kunnat föreställa sig. Med detta nya hot måste sökbesättningen kämpa för överlevnad, och vad de väljer att göra med denna upptäckt kan förändra planeten Jorden för alltid.

Min kommentar
Ända sedan jag såg den allra första Alien-filmen, någon gång i början av 80-talet, så har jag varit ett fan. Skulle man nog kunna säga. Jag har sett alla filmerna, men när jag fick nys om att det skulle komma en TV-serie så tänkte jag, trots det, först inte se den. Då var det en kollega på jobbet som rekommenderade den. Han sa att Alien: Earth var något av det bästa han sett.

Den här TV-serien, som är en prequel till originalfilmen från 1979, är något helt annat än Alien-filmerna. I stort sett ingen skräck är kvar, i stället har det blivit något slags kärlekshistoria mellan AI och rymdmonster. Egentligen så är det bara politik och moraliska frågor (och djupa filosofiska funderingar) kvar. Förutom att det blir flummigt och bara ... konstigt så blir tempot outhärdligt långsamt. Mellan de händelserika scener som ändå finns här och där.

Serien är väldigt snyggt gjord, jag har inget att klaga på när det gäller det visuella. Allt verkar vara extremt påkostat. Bland annat så är det inte bara det "vanliga" Alien-monstret som har råkat komma till Jorden. Det finns en del andra livsformer som är minst lika dödliga. Men allt det är ju bara yta. Ingen karaktär lyckas få mig engagerad. Jag kunde knappt bry mig mindre om dem. Det är ingen bra grej.

Kanske handlar min besvikelse bara om helt felställda förväntningar, men om jag väljer att se något ur Alien-franchise så är det ju för att det är Alien-grejen jag vill ha. Manuset är faktiskt inte speciellt bra och inte utförandet heller.

Alien: Earth försöker vara filosofisk och djup, tror jag minsann. För mig blir det bara tråkigt och en aning pretentiöst. Jag lyckades inte hitta någon Alien-känsla överhuvudtaget och jag blev så besviken.


På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 3,8k betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 76k betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Moonfall (2022)

Titel: Moonfall
Originaltitel: Moonfall
Genre: Science fiction
Regissör: Roland Emmerich
Manus: Roland Emmerich
Skådespelare: Halle Berry, Patrick Wilson, John Bradley, Michael Peña, Carolina Bartczak
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Hong Kong, Storbritannien, USA
Längd: 124 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 11 oktober 2025





Handling
En mystisk kraft kastar månen ur sin omloppsbana och skickar den på kollisionskurs mot jorden. Med bara några veckor kvar innan världen förintas är NASA-chefen och före detta astronauten Jo Fowler övertygad om att hon har nyckeln som kan rädda världen. Men bara en astronaut och en konspirationsteoretiker tror på henne. Dessa osannolika hjältar har ett omöjligt sista uppdrag i rymden framför sig och lämnar alla de älskar, bara för att få reda på att vår måne inte är vad vi tror att den är.

Min kommentar
Filmtittandet har det ju inte varit mycket med den senaste månaden eller så, därför tänkte jag att det var lika bra att se en till. På lördagen. Moonfall är en film som jag länge funderade på att köpa, men jag kom på andra tankar när jag såg vad den har för betyg på filmsajterna. Men se den ville jag ju och plötsligt fanns den på en streamingtjänst nära mig.

Då och då händer det ju att man ser en film som kanske inte är speciellt bra, men som man ändå kan njuta av eftersom specialeffekterna är så bra gjorda. Tyvärr är det inte fallet i den här filmen. Effekterna är så vansinnigt dåliga och det syns otroligt tydligt att det är fejk och det gör mig omåttligt besviken. Det är ju ändå en film från 20-talet. Och då menar jag 2020-talet.

Historien vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka om. Den är definitivt annorlunda och jag har nog aldrig sett en film med det här temat tidigare. Kanske finns det en anledning till det. Den har inte heller åldrats speciellt väl, med tanke på den uppenbara flirten med Elon. Som eventuellt var okej 2022, men inte 2025.

Konsekvenserna av månen är fullständigt ologiska. Ibland sugs saker upp av månen på grund av den gravitation. Ibland ramlar saker i stället ner på jorden. Lite efter hur det passar historien, tycks det. Riktigt så funkar ju inte fysik. Detta är inte det enda som är galet. Långtifrån. Inte ens dialogen kan rädda den här filmen. Den är ungefär lika stolpig som resten av historien.

Ibland är det obegripligt hur man kan få för sig att det är en bra idé att filma ett uselt manus. Så är fallet med Moonfall. Det är egentligen superkorkat, men som katastroffilm så har den ändå ett visst underhållningsvärde. Man får dock se den som komedi, vilket den vare sig är eller utger sig för att vara, men det gör att man står ut. Det är faktiskt inget annat än tragiskt att Roland Emmerich har hemfallit till att göra så här dåliga filmer. Vad hände?


På Letterboxd hade den 1,9 i genomsnitt (beräknat på 141 377 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 110k betyg).
Jag ger den 2,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Hjärtlinjer

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Förra veckan hade vi kortvecka, Allhelgonaafton har vi ledigt på mitt jobb och sambon tog en semesterdag och så stack vi iväg på en liten hotellweekend. Jag kände att jag behövde komma bort, nu när jag mår mycket bättre. Bara en liten kort tågresa bort finns Helsingborg och det passade jättebra just nu. Så torsdag till lördag var vi där och bara tog det lugnt.

Jag tjuvstartade novemberläsningen redan i början av veckan och har kommit till bok nummer två i planeringen; Hjärtlinjer av Brit Bennett, en bok som jag fick i pocketbytet på läsretreaten 2022. Tanken var egentligen att jag skulle läsa den när vi gjorde den sedan länge planerade (men pandemi-uppskjutna) USA-resan, men nu vet jag inte när jag kommer dit så det är väl lika bra att bara läsa den.

Min smakebit är från sida 155:

Samma kväll som en av de försvunna tvillingarna återvände till Mallard sattes det upp lappar på varenda ytterdörr till vartenda hus i Palace Estates, som kallade till krismöte med villaägarföreningen. The Estates, det nyaste bostadsområdet i Brentwood, hade bara kallat till krismöte en gång tidigare, när kassören anklagades för att ha förskingrat pengar, så på kvällen när medlemmarna samlades i klubbhuset viskades det hetsigt bland mötesdeltagarna som förväntade sig något av en skandal. Vad de inte förväntade sig var detta: att den sittande ordföranden Percy White skulle resa sig och rödbetsröd i ansiktet förmedla en beklagansvärd nyhet. Paret Lawson på Sycamore Way tänkte sälja sitt hus och en färgad man hade precis lagt bud på fastigheten. Rummet sprakade till liv och Percy höjde händerna, plötsligt befann han sig framför en exekutionspluton.

Just nu - november

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

läser jag Hjärtlinjer av Brit Bennett, en bok som jag fick i pocketbytet på läsretreatet 2022. Tanken var att jag skulle läsa den när vi gjorde den sedan länge planerade (men pandemi-uppskjutna) USA-resan, men nu vet jag inte när jag kommer dit så det är väl lika bra att bara läsa den.

ser jag på ja, var ska jag börja? TV-hösten har verkligen kommit igång. Det kanske låter mycket, men det är bara ibland som det kör ihop sig 🙂 Hela Sverige bakar, Allt för Sverige, Robinson, Över Atlanten, Förrädarna, Solsidan, Race across the world, Wahlgrens värld, Bäst i test, På spåret, Idol och Sveriges mästerkock. Av ganska självklara skäl så hinner vi inte med någon "riktig" TV-serie nu, men när jag får tillfälle att titta själv så har jag återvänt till One Chicago-träsket där jag har kommit till Chicago Fire säsong 6, Chicago P.D. säsong 5 och Chicago Med säsong 3.

lyssnar jag på frukostljud på ett hotell. Lite senare blir det tågljud.

njuter jag av en nästan långhelg (tre dagar) och att befinna mig på ett hotell utan att vara sjuk.

längtar jag efter ja, jag får väl säga julledigheten då. Det som skulle bli årets avkopplingssemester blev ju något som inte alls var speciellt avkopplande, så jag behöver verkligen bara vara ledig nu.

Kommande böcker november 2025

I november kommer det inte jättemånga böcker som jag är sugen på. Men jag saknar julböckerna. Var är de? Har de redan kommit? Var jag inte på humör då?

Nattjägaren av Anders de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Asker (4)
Antal sidor: 507
Utgivningsdatum: 2025-11-05
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död.

I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.

Kort därpå får Leo Asker veta att en antik järnmask, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet, oväntat har hittats i ett dödsbo. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Och kan Avdelningen för förlorade själar ta reda på hur allt hänger samman, trots att inget på plan minus ett är som det brukar?

Samtidigt kämpar Martin Hill för att ta sig ur Prepper-Pers grepp och på samma gång ta reda på hans hämndplaner. Vad väntar honom själv - och Leo?.

Jo, jag vet att jag inte har börjat läsa den här serien än, men Anders de la Motte är ett säkert kort.

---

Angelz av Mons Kallentoft
Genre: Kriminalroman
Serie: Herkules (10)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-11-19
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Två gängtoppar fritas i en spektakulär aktion med hjälp av militära drönare. Kort därefter drabbas en åklagare och en minister av koordinerade sprängattentat mitt i Stockholm. Har gängen bokstavligt talat förklarat krig mot samhället?

Zack och hans team får uppgiften att leda en omfattande utredning som skakar samhället i sina grundvalar. Landet går samtidigt mot ett riksdagsval där opinionen svänger fram och tillbaka i takt med att utredningen byter spår. Är det verkligen gängen som tappat alla spärrar, eller ligger andra motiv bakom händelserna? Då Zack kommer allt närmare lösningen blir också han själv och hans familj en måltavla. Vilket pris ska han behöva betala för att kunna ta det här i mål?

De senaste böckerna har väl inte varit jättebra, men jag har så svårt att avsluta en serie i förtid.

---

Kidnappningen av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 344
Utgivningsdatum: 2025-11-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Advokat Mitch McDeere har undkommit döden, flera gånger. För femton år sedan lurade han maffian. Nu, med sina fiender bakom galler eller döda, har han kämpat sig upp till toppen på en av världens största advokatfirmor. När ett nytt uppdrag tar Mitch till Libyen väntar faran: han dras in i det största gisslandramat i modern tid, med terrorister som redan har mördat och som kommer att mörda igen. Deras krav är ofattbara: en lösensumma på 100 miljoner dollar måste betalas inom tio dagar. Men det är inte en slumpmässig kidnappning - det är personligt. Och ingen, inte ens Mitchs hustru i New York, går säker. Klockan tickar, kan Mitch hinna före sina fiender? Den här gången finns det ingenstans att gömma sig ...

John Grisham har funnits på min autobuy-lista i evigheter. Egentligen borde han kanske inte vara där längre, för jag verkar inte läsa böckerna jag köper.

---

Dödens stenar av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Shetlandskvartetten (9)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-11-07
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Några dagar innan jul drar en kraftig storm in över Orkneyöarna. När vinden avtar upptäcks en död man nära en arkeologisk utgrävning på ön Westray. En bit ifrån kroppen ligger mordvapnet - en sten med flera tusen år gamla inristningar, stulen från öns museum. Mannen visar sig vara Archie Stout, en omtyckt och tongivande öbo, vars död lämnar det lilla samhället i chock.

Kriminalkommissarie Jimmy Perez, som bor på Orkney tillsammans med sin partner Willow och deras son, är snabbt på plats på Westray. Archie och Perez var barndomsvänner och fallet berör honom djupt. Snart dras Perez in i öbornas liv och upptäcker att många av dem bär på mörka hemligheter. På en plats vars historia är oskiljbar från dess mytologi måste Perez hålla huvudet kallt i sin jakt på sanningen. Samtidigt blir mördaren alltmer desperat - och gör sig redo att slå till igen.

Nää, nu får det väl ändå räcka? Det som skulle vara fyra böcker har nu blivit nio. Kommer jag att läsa den? Alldeles säkert. Och ja, jag envisas med att kalla serien Shetlandskvartetten.

---

Hulda av Ragnar Jónasson
Genre: Kriminalroman
Serie: Hulda Hermannsdóttir (4)
Antal sidor: 232
Utgivningsdatum: 2025-11-12
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
En baby försvinner på självaste julafton 1960 och återfinns aldrig. Tjugo år senare dyker nya spår upp: en nallebjörn som tillhörde det försvunna barnet har hittats i en fiskestuga långt norrut. Kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir tar sig an utredningen och beger sig till en isolerad dal där de misstänkta skickligt döljer sina hemligheter. När en storm slår till och el och telefonförbindelser bryts inser Hulda att sanningen är farligare än hon trott. Vad hände egentligen den där natten 1960?

Den här var ju oväntad!

---

Den mörka skogen av Cíxīn Liú
Genre: Science fiction
Serie: Remembrance of Earth's past (2)
Antal sidor: 626
Utgivningsdatum: 2025-11-19
Förlag: Gondol

Från Bokus
Universum är en mörk skog där varje civilisation jagar i tystnad - och den som avslöjar sin plats riskerar utplåning. Jorden har gjort just det. Nu är något på väg.

Jag var ju inte så förtjust i första delen, men det kan ha berott på att jag var sjuk medan jag läste. Jag har nog inte bestämt än hur jag ska göra med denna.

---

Skriket av Jørn Lier Horst & Jan-Erik Fjell
Genre: Kriminalroman
Serie: Markus Heger (1)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2025-11-18
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
VMarkus Heger klarade varken av tiden inom det militära eller studierna till polis men nu spelar han istället in en mycket populär podcast om verkliga brott från sin husbil. "Skriket ingen hörde" var tänkt att bli en serie om sjuåriga Leah Forsberg, som försvann från Fagernes för 15 år sedan, men det blev bara ett avsnitt. Trots att Leahs kropp aldrig hittades dömdes hennes pappa för mordet på henne.

När ytterligare en flicka försvinner dras Markus tillbaka in i fallet, och information från en pålitlig källa får honom att ifrågasätta om rätt man verkligen sitter bakom lås och bom.

Samtidigt fortsätter saker från hans förflutna, som han desperat försökt tränga undan, att göra sig påminda. Hans frånvarande far skriver till honom från fängelset och ber om ett möte. Kanske kan han hjälpa Markus att lösa fallet - och kanske kan de också laga den trasiga relationen mellan dem.

Jag är nog ändå lite nyfiken på denna.

Nyss - Nu - Nästa #44

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Krypskytten av M W Craven. Sjunde delen i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. Den är lika bra som de tidigare böckerna.

Nu: Isgudarna av Mons Kallentoft, som är den femtonde delen om den alkoholiserade polisen Malin Fors. Om jag hade haft lättare att göra slut med en serie så hade denna nog faktiskt kunnat vara en av de jag hade släppt.

Nästa: Hjärtlinjer av Brit Bennett, en bok som jag fick i pocketbytet på läsretreatet 2022. Tanken var att jag skulle läsa den när vi gjorde den sedan länge planerade USA-resan, men nu vet jag inte när jag kommer dit så det är väl lika bra att bara läsa den.

Bok: Viva España av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Viva España
Genre: Feelgood
Antal sidor: 257
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Spanska hjärtan 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 27 september 2025




Första meningen: Mia stortjöt.

Baksidetext
Äntligen befinner sig de tre väninnorna från Fjällfors på varmare breddgrader! Varje dag tackar Noora Gud, änglarna och sina vänner för att flytten till Torrevieja blev av. I butiken har hon både seanser och magiska stenar, allt känns toppen.

Lotta upptäcker däremot att jobbet som begravningskonsult har sina problem. Åldringarna verkar inte ett dugg intresserade av att planera för livet efter detta, tvärtom verkar de tro att de ska leva för evigt.

När Mias arbetsgivare dör verkar äventyret i Spanien vara över. Lika över som relationen till Pedro, som har gått vidare där hemma i Norrland. Mia ärver det stora spanska huset men livet känns ändå tomt och ensamt. Ända tills Dolores anländer. Och krukan med askan som ska stå på altanen.

Min kommentar
Redan förra året, när jag läste första delen i den här serien, så visste jag att det skulle komma åtminstone ytterligare en del. Den tänkte jag spara till semesterresan i år, som tyvärr inte gick till Spanien, men väl till grannlandet Portugal. Den var tänkt som första bok i oktober, men läsningen gick undan så jag både påbörjade och avslutade Viva España redan i september.

Det blir ett kärt återseende med de tre vännerna och det är både roligt och givande att hänga med dem. Det är inte alltför vanligt med kvinnlig vänskap i litteraturen. Tycker jag. Än mer ovanligt är böcker som handlar om kvinnor som är 60+. I Åsa Hellbergs böcker får man både och.

Fina människor och fina relationer, del med lite gnissel. Så klart. Det hör ju till. Kärleksdramat är jag, som vanligt, inte så förtjust i, men det här ju till det också. Och det kunde ha varit mycket, mycket värre. Nu blir det mest en extra krydda. En som jag kanske inte tycker så mycket om för sig själv, men ihop med det andra så funkar det trots allt.

De tre kvinnorna är så olika och jag gillar verkligen att de låter varandra vara det. Jag blir så hoppfull när det stormar in sådana här karaktärer, som visar att det är möjligt att följa sin dröm. Trots att man är "gammal". Något som inträffar betydligt senare än vad många verkar tro. De är så otroligt modiga. Det underlättar ju så klart att de har stöd av varandra och det gör mig glad. Jag tror inte att min dröm inbegriper att flytta till Spanien, men långsemester varje vinter är inte otänkbart.

Baksidetexten på Viva España avslöjar lite väl mycket kan jag tycka och jag är glad att jag faktiskt inte läste den innan jag läste boken. Det hade förtagit en del, tror jag. Nu undrar jag ju så klart om det kommer fler böcker. Eller är det slut nu? Boken känns ganska avslutande, men det hade helt klart varit kul att göra ett nedslag hos dem om några år.

På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Viva España: malins bokblogg, bokbesatt och Boktokig

Tisdagstrion: Norge

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Norge - norska författare eller Norge i handlingen

Det finns en hel del norskt i mina hyllor och det gör det nästan omöjligt att välja. Så jag väljer böcker som jag ännu inte har läst.

1. Blodsband av Jo Nesbø är andra delen i serien om bröderna Carl och Roy. Den första har jag läst och den var riktigt bra. Det finns ingen anledning att tro något annat om denna.

2. Maestro av Geir Tangen verkar vara första delen i en serie, om journalisten Gudmundsson och polisen Skeisvoll. Det är lite av en skam att jag fortfarande inte har läst denna.

3. Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk är också lite av en skamfläck. Den har stått i hyllan i över tio år nu. Även denna är första delen i en serie, om poliserna Krüger och Munch.