Smakebit på søndag: Tystnaden

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Det har varit en ganska lugn vecka, det märks att många har semester. Vädret är fortfarande vad jag kallar för en typisk svensk sommar, lite halvkallt och regnigt, men igår trotsade vi skurarna och stack iväg på utflykt. Till Tomelilla, av alla ställen. Jag ville prova en restaurang som jag läste om i den senaste boken av Tina Frennstedt. En "dansk" restaurang. Med fläskesteg och äpplekaka.

I fredags läste jag ut tegelstenen Himlakroppar, det tog tolv dagar. Den var så tung (bokstavligt alltså) att jag fick problem med både nacke och rygg under läsningen. Jag är glad att jag har läst den, men jag gör inte om det. Däremot så får den som har läst den gärna höra av sig, för det är en del som jag inte alls förstår. Nåväl, boken jag läser nu, Tystnaden av Dean Koontz, har bara lite drygt 400 sidor så det är en liten tunnis, i jämförelse. Detta är första delen om agenten Jane Hawk och det är ingen skräck. I egentlig mening.

Min smakebit är sida 164:

Den nionde hade varit en trettiosjuårig universitetsprofessor och uppskattad poet som kastat sig framför ett tunnelbanetåg.
    Jane läste: "'Frigörelsen från handling och lidande, frigörelsen från inre och yttre tvång.'"
    Moshe Steinitz stirrade ut i natten genom fönstret ovanför diskbänken och sa: "Det låter som poesi."
    "Det är det, men inte hans egen. Jag kollade upp det. Det är från 'Burnt Norton' av T.S. Eliot."
    Hon hade en till. Den tionde döda var den ojämförligt yngsta, en tjugotvåårig doktorand, så begåvad att hon börjat i college vid fjorton års ålder, klarat av sin kandidatexamen vid sexton, sin magisterexamen i astrofysik vid arton och arbetade på en doktorsavhandling i kosmologi. Hon hade tänt eld på sig själv.
    Jane läste: "'Jag måste bort. Jag måste bort. Jag är inte rädd. Är jag inte rädd? Hjälp mig, någon.'"

Bok: Kedjan av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Kedjan
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Chain
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn
Serie: -
Förlag: Mondial förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2025




Första meningen: Hon sitter på busshållplatsen och kollar sina gillamarkeringar på Instagram.

Baksidetext
Det är en morgon som vilken som helst. Rachel Klein har just lämnat sin dotter Kylie vid busshållplatsen när ett samtal från dolt nummer förändrar allt. En kvinnoröst meddelar att Kylie är kidnappad och om Rachel någonsin vill återse dottern måste hon betala en lösensumma -- och hon måste kidnappa ett annat barn.

Den som ringer är själv en mamma vars son blivit bortförd, och gör Rachel inte exakt som hon säger kommer både pojken och Kylie att dö. Rachel är nu en del av KEDJAN, en skoningslös turordning där någon tjänar pengar på att göra föräldrar till förövare. Reglerna är enkla: hitta pengarna, hitta ditt offer och begå sedan en handling du aldrig trodde dig kapabel till för bara 24 timmar sedan.

Hjärnorna bakom KEDJAN vet om att föräldrar är beredda att göra vad som helst för sina barn. De vet däremot inte att de snart kommer stå öga mot öga med Rachel. Ska det bli hon som lyckas bryta KEDJAN?

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag Adrian McKintys böcker om Sean Duffy och jag tyckte om dem väldigt mycket. Av någon, för mig, okänd och obegriplig anledning så har inte resten av serien översatts. Däremot så har två av hans fristående böcker släppts på svenska. Den ena av dem är Kedjan, som jag tog med i min Vi möts igen-utmaning i år. Den är något helt annat än Sean Duffy-böckerna.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så hittade jag en del intressant information, om både författare och bok. Tydligen så hade han precis gett upp författardrömmarna (han fick bra recensioner, men sålde väldigt lite), när en en amerikansk litterär agent. Agenten övertalade Adrian McKinty att skriva en amerikansk historia. Det här är resultatet.

Rachel är nog ett praktexempel på vad en mamma kan göra för att rädda sitt barn. Jag tycker att hon reagerar och agerar trovärdigt. Under rätt (eller fel då) omständigheter så kan vi alla bli inbrottstjuvar, kidnappare och mördare. Däremot så är hennes övervakartendenser, om än förståeliga, otäcka. De skrämmer mig nästan lika mycket som brottet. Att det alltid är fel att förhandla med terrorister, som de skyldiga väl måste betraktas som, är ju lätt att tycka när man inte är påverkad själv.

Det blir en aning repetitivt ett tag i mitten. Där tappar det fart och lite av mitt intresse. Det är dock bara tillfälligt, för sedan brakar det loss på riktigt. Lite kul är det att en matematiker tycker, av olika skäl, att alla böcker borde avslutas med det sjuttiosjunde kapitlet. Så klart var jag tvungen att kolla och jodå, den här boken gör det. Min reflektion, när boken är slut, är att man verkligen får hoppas att både polisen och FBI har (mer) rigorösa tester för att sålla bort psykopater. Men okej, det vete katten. Verkligheten visar väl något annat, kanske.

Jag har nog svårt att se att det här skulle funka i verkligheten, men det är förmodligen främst för att jag inte vill att det ska göra det. Detta är en så fruktansvärt ryslig och hemsk idé. Det känns omöjligt att skydda sig emot det och det skrämmer mig ofantligt mycket. Trovärdigheten dras ner lite av att den missar lite i logiken ibland. Som, till exempel, hur Hoggs kunde godkännas av Kedjan. När det gällde Rachels val så la de ju sig i allt.

Boken består av två delar och den första är rejält spännande. Den andra halvan, hämnddelen, är inte alls lika nervkittlande. Här känns det konstruerat och krystat. Det är nästan som att andra delen är skriven av en annan person. Slutet blir lite väl mycket. Av allt. Hollywoodaktigt. Kanske blir det så när man skriver något som ska passa den amerikanska marknaden. Jag tycker den tappar all trovärdighet där.

Kedjan är en riktig bladvändare och temat är en fascinerande idé, ren ondska kan man nog säga. Under läsningen tänkte jag många gånger att det skulle passa perfekt som film och filmrättigheterna är faktiskt sålda och status är pre-production. Nåväl, kanske boken egentligen inte är värd en fyra, som helhet, men det är vad den får. Den höll mig ändå i ett järngrepp i mer än halva boken.

På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 146 326 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kedjan: Deckare med mera (engelska utgåvan)

Nya fina böcker

När jag fyllde år för ett tag sedan så fick jag nya presentkort att spendera i en bokhandel. Jag vilade inte på hanen.

Redan helgen efter min födelsedag besökte jag Akademibokhandeln, det hade ju släppts två nya böcker sedan dess. Två stycken som jag bara villhövde. Skugga över Slagtjärn av Cilla och Rolf Börjlind är den nionde delen i serien om Rönning och Stilton. I den här serien är jag faktiskt i fas och har bara denna nya kvar att läsa. Annat är det med serien Mord under solen av Anders och Anette de la Motte. Intrig i Amalfi är andra delen, men jag har inte läst den första än.

Hett i hyllan #517

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Fyra av böckerna jag fick i julklapp 2023 är fortfarande olästa, detta är den andra.

Förra veckans författare är en stor favorit och det gäller även denna veckas; John Ajvide Lindqvist. Sommaren 1985 var självklar på önskelistan.

Även John Ajvide Lindqvist är autobuy-böcker. Jag brukar inte ens bry mig om att läsa vad de handlar om. Även han är osannolikt produktiv och bara sprutar ur sig böcker. Även dessa försöker jag läsa i den ordning de har getts ut. De har en del gemensamt alltså och det gäller också det här med att berätta en bra historia. Däremot så skiljer sig typen av historier ganska mycket. Oftast. Det kommer nog att dröja innan jag läser denna. Det är tre bara av den här författaren före i kön.

Så här står det på baksidan:

På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng – fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras. För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungfru. Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Etthundra mil av Jojo Moyes

Författare: Jojo Moyes
Titel: Etthundra mil
Genre: Feelgood
Antal sidor: 384
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The one plus one
Översättare: Emö Malmberg
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2025




Första meningen: Ed Nicholls drack kaffe med Ronan inne på utvecklingsavdelningen när Sidney kom in i rummet.

Baksidetext
Jess Thomas liv suger. Hennes man har stuckit och hon tvingas ha dubbla jobb för att försörja sina två barn. Styvsonen Nicky kommer ständigt hem från den ruffa kommunala skolan med nya blåmärken, och stänger in sig med datorn på sitt rum. Dottern Tanzie är lite av ett mattegeni, men när hon erbjuds en plats på en trevlig privatskola räcker pengarna inte till. Om hon inte kan vinna första pris i Skottlands matematikolympiad? Men Jess har varken bil eller pengar till tågbiljetter.

IT-miljonären Ed, med ett eget kaotiskt förflutet, blir av en tillfällighet deras riddare i skinande rustning. När han erbjuder sig att köra den lilla familjen, inklusive illaluktande hunden Norman, tvärsigenom England till Skottland är det hans första osjälviska gärning på åratal - kanske någonsin. Men kommer de att hinna? Och om de gör det - kommer deras problem att vara över?

Min kommentar
Många är de som läst och gillat Jojo Moyes, men själv har jag bara sett (och gillat) två filmer som baseras på hennes böcker. Trots att jag vann Etthundra mil i en utlottning för så länge sedan som, nästan, tio år. Till slut kändes det nästan löjligt att inte ha läst något av henne, så jag tog med boken i min Boktolva i år.

Feelgood är en svår genre att få till, åtminstone om den ska passa mig. Det krävs en del svärta för att det ska bli bra. Det finns det här. Alldeles lagom mycket och alldeles lagom svart. Det hjälper ju så klart till att man vet att allt kommer att lösa sig, något annat är inte möjligt i den här genren. En så otroligt söt historia, som på något sätt känns fullt rimlig.

Lite orolig blev jag allt i början, jag hade jättesvårt att komma in i den. Det kändes som att jag kastades rätt in i mitten av en historia. Utan att jag märkte det hade jag sedan plötsligt fallit som en fura. De här personerna, och det som händer (med) dem är helt omöjligt att inte sugas in i. Oväntat nog, för mig.

Den människotyp som Jess är brukar annars göra mig omåttligt irriterad. De där positiva, som bara ser möjligheter, aldrig problem. Skillnaden, tror jag, är att Jess erkänner problemen. Accepterar dem och försöker göra något åt dem. Hon gör kanske inte alltid rätt saker och det går inte alltid bra, men hon gör verkligen sitt bästa. Hon har dock några sidor som inte alls tilltalar mig (men som Moyes ändå får mig att inte bry mig om, så mycket). Hon har en liten översittartendens, eller hon tycker sig vara en bättre människa än rika. Bara av den anledningen att hon är fattig. Som att rika inte har jobbat hårt för att bli just rika (inte alla, jag vet, men några). Hon verkade inte heller vara rädd om andras grejer, på ett lite respektlöst sätt. Bara för att man har gott om pengar så vill man kanske inte att någon ska slänga upp sina smutsiga skor och fötter på instrumentbrädan i ens bil. Det hade inte jag heller uppskattat. Men jag gillar henne mer än jag ogillar henne. Mest för att hon aldrig förlorar sin stolthet.

Dottern Tanzie är underbar och jag kan lätt relatera till mitt tioåriga jag. Minus mattesnillet då. Styvsonen Nicky är så otroligt gullig och jag blir så förbannad när andra människor tycker sig ha rätt att ha åsikter om hur någon annan är. Det har de inte. Jag bara älskar hur Jess och barnen pratar med varandra. Så pratar man bara med människor som man är väldigt nära. Och tycker om.

Nästan mest av allt tycker jag att det är så skönt och befriande att läsa en bok där inte alla män är svin (här är det väl bara två som kan kvala in, tror jag). Inte heller är alla rika svin, tvärtom. Det känns riktigt, riktigt bra.

Etthundra mil är rolig, sorglig och berörande. I lika delar. Faktum är att feelgood knappt kan bli bättre än det här. Den lever verkligen upp till sin genre. Den får mig att må riktigt bra. Lite som en roadmovie, i bokform, kombinerad med en romantisk komedi. Ja. Den här filmen vill jag se.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 187 418 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ung mans färd mot natt: Lottens bokblogg, Carolina läser och C.R.M. Nilsson

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Den här veckan får det bli en lista över böcker som jag hemskt gärna vill läsa, men inte äger och som ligger i min bokhylla på Storytel.

Den här listan var lite svår att rangordna, till och med att bara välja fem är nästan omöjligt. Tydligen så har jag 65 böcker i den bokhyllan ... Rangordningen har dock inget alls att göra med i vilken ordning jag kommer att läsa dem.

1. Trekropparsproblemet av Cixin Liu
2. Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
3. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
4. De döda och de levande av Anders Nilsson
5. Vårt liv är inte vårt av Orest Lastow

Lite gott och blandat blev det, men hela tre böcker som väl måste kallas för science fiction. Det är här de är alltså 🤔

TV-serie: Parenthood #1 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-03-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix juni 2025





Handling
Familjen Braverman. Fyra syskon, i olika skeden av föräldraskap. En är förvirrad. En är förnuftig. En är upptagen. Och en kämpar på. Plus de två som startade allt.

Min kommentar
En serie som jag verkar ha missat totalt är Parenthood. Den är gammal, från 2010, (allt är relativt, du vet) och tydligen gick den på TV3 när det begav sig. Tack vare enligtO, som skrev om den för ett tag sedan, så hamnade den på min lista och nu har jag sett första säsongen. I raketfart.

Att hänga med den här storfamiljen är både härligt och skrämmande. Själv växte jag upp med föräldrar och två syskon. Fem stycken. Det var allt som fanns. Här är de ... ja, jag har inte orkat räkna, men de är många. Och de låter. Hela tiden. En del av mig är lite avundsjuk och skulle så gärna ha velat ha en sådan här storfamilj. En annan del av mig får panik bara av att tänka tanken.

Det här med syskon är ju speciellt, det är typ den längsta relation man har i sitt liv. De här fyra är så fina mot varandra, även om tonläget ibland är väldigt högt. Som det ju kan vara mellan syskon. De är så olika varandra och de har alla både bra och dåliga sidor, vilket gör det trovärdigt.

Lauren Graham spelar i stort sett samma roll som i Gilmore Girls; en impulsiv, förvirrad och virrig ensamstående mamma. Mikrostyrningsföräldrarna Adam och Kristina gör mig nästan tokig. De gör typ allt fel. Haddie är femton år och behöver också lite privatliv. De måste väl ändå lita på att de har gjort ett bra jobb med uppfostran och att hon har blivit en bra person. Det är verkligen inte konstigt att hon gör uppror när de behandlar henne som de gör. Och självaste patriarken, gamla pappa Braverman borde få en rejäl uppsträckning. Sådana mansgrisar har varit omoderna i många år.

Alla, även barnen, gör sina roller helt perfekt. Jag tror på dem allihop. Någon riktig favorit har inte utkristalliserat sig, men Drew och Crosby ligger nog bäst till. De känns inte så dramatiska och använder inte så stora gester som resten av familjen. Det är lugnare att umgås med dem.

I Parenthood finns någon/något att relatera till för alla, tror jag. Det ska bli spännande att följa dem och se om de lär sig något. Fem säsonger till finns det, så där har jag att göra ett tag, men jag får nog vila lite mellan för det är utmattande att vara en del av den här familjen.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,7k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 42k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Accountant² (2025)

Titel: The Accountant²
Originaltitel: The Accountant²
Genre: Thriller
Regissör: Gavin O'Connor
Manus: Bill Dubuque
Skådespelare: Ben Affleck, Jon Bernthal, Cynthia Addai-Robinson, Allison Robertson, Daniella Pineda
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 5 juni 2025





Handling
När en gammal bekant mördas känner sig Christian Wolff tvingad att att lösa fallet. Wolff inser att mer extrema åtgärder är nödvändiga och rekryterar sin främmande och mycket dödliga bror, Brax, för att hjälpa till. Tillsammans med Marybeth Medina avslöjar de en dödlig konspiration och blir måltavlor för ett hänsynslöst nätverk av mördare som inte skyr någonting för att hålla sina hemligheter begravda.

Min kommentar
Helgens film fick bli redan på torsdagen och jag hade varit så duktig att jag redan valt ut en. Men. När jag gick till streamingtjänsten så hoppade en filmposter rätt ut och slog mig i ansiktet. Nog för att jag hade läst att The Accountant 2 var på gång, på bio, men tydligen så hade den redan hittat till Prime Video. Det fick så klart bli ett snabbt byte.

Lite överraskad blev jag när jag insåg att vi såg den första filmen för åtta år sedan. Det känns inte alls så längesedan. Min vana trogen så hade jag ändå glömt en del, även om jag kom ihåg det stora hela. Min stora behållning här är de udda och kantiga karaktärerna. De är så lätta att relatera till. För mig.

Det är inte bara action, slagsmål och explosioner här. Mycket fokus ligger på den komplicerade syskonrelationen mellan Chris och Braxton. Den är bland det bästa (och finaste) i filmen. Så olika, men ändå så lika. Det visar sig att de har en hel del de kan lära av varandra (vem kunde ana det⸮). De har en fantastisk kemi och ett fantastiskt samspel. Inte minst i actionscenerna.

Personligen så har jag alltid gillat Ben Affleck och förstår inte alls de klagomål andra har. Men inte ens hans största kritiker kan ju påstå att han är dålig här. Den här rollen är som klippt och skuren för honom. Det finns flera kick-ass karaktärer, som jag är så svag för. Och humor. Den passar mig perfekt och jag skrattar högt flera gånger.

När filmen är slut så tycker jag att en tråd inte får någon förklaring, eller så missar jag den i allt som händer. Med tanke på hur allt hängde ihop så ställer jag mig lite undrande till första scenen. [spoiler]Gav alltså Ray King den här kvinnan uppdraget att hitta sig själv? Och var medveten om det?[/spoiler]

Eftersom The Accountant 2 är den andra filmen så är den inte lika överraskande som den första, man är ju liksom beredd nu. Men det här är fortfarande väldigt bra. Den är, så klart, lite för lång, men det blir aldrig tråkigt. Det gäller bara att inte fundera för mycket över moral och etik. Då kan man få för sig att det är massor av problem med den här filmen. Nu undrar jag när trean kommer. Jag kan i alla fall se många fler i denna serie.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 75 404 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Himlakroppar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

En märklig vecka har det varit, vädermässigt. I onsdags hade vi 34 grader, dagen efter var det typ 15. De senaste dagarna har det regnat och blåst nästan konstant. Tur ändå att man inte måste gå ut.

Det har blivit dags för den där tegelstenen nu. Himlakroppar av Eleanor Catton, med sina 1112 sidor, är en av de tjockaste böcker jag någonsin har läst. Jag gissar att det kommer att ta mig runt två veckor. Lyckligtvis så är den inte dålig, utan ganska intressant och faktiskt lite smårolig. Den är bara väldigt ordrik. Det jobbigaste med den är att den är så oerhört tung och att den inte är ett dugg lämplig att ha med i ryggsäcken när man pendlar. Tyvärr finns den inte som e-bok så jag kan inte byta till läsplatta. Det är därför jag läser den nu i juli, när det nästan är tomt på jobbet och jag inte behöver åka dit så ofta.

Min smakebit är sida 477:

Det blev tyst i rökrummet på Crown Hotel - en tystnad som för en kort stund tycktes få alla männen att hålla andan och som hejdade röken som steg upp från piporna, cigaretterna, cigarillerna och cigarrerna.
    Det var efter midnatt. Mörkret hade mjukat upp rummets hörn, och de ljuskäglor som kastades av fotogenlamporna och som tidigare verkat svaga och kyliga tycktes nu vara starka och värmande. Lördagskvällens ljud hördes från gatan - ett dragspel, avlägsna rop, då och då ett skrik, klappret från hovar. Det hade slutat regna men molnen hade ännu inte skingrats och månskäran syntes bara som en svag ljusfläck genom de låga molnen.
    "Så är det", sa Thomas Balfour. "Så är det. Det var dit vi hade kommit."

Just nu - juli

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... Himlakroppar av Eleanor Catton och det kommer jag nog att göra ett tag. Den har 1112 sidor. Och den finns inte som e-bok så jag planerar att jobba hemma tills den är utläst 😁 Nej, men någon pendlingsbok är den inte. Får se vad jag kan hitta på där.

... ser jag på ... en väldig massa serier och annat. Jag vet inte hur det har blivit så, men det är väldigt mycket Australien just nu. Det är Australian Survivor (typ, Robinson, fast mycket bättre), Master Chef Australien - Dessertmästarna, The Tourist (australisk serie) och Alone Australien. Och så har jag börjat titta på de sista avsnitten i Greys anatomys 21:a säsong. Dessutom är det ju fotbolls-EM också.

... lyssnar jag på ... ja, det är faktiskt fortfarande den där koltrasten som bråkar. Nu har han börjat hoppa ner och sprätta ut jorden ur krukorna också.

... njuter jag av ... ingenting? Det låter kanske lite tråkigt, men så är det nog dessvärre. Inte ens vädret är ju bra liksom.

... längtar jag efter ... att gurkorna och tomaterna på balkongen ska mogna. Där är massor på gång i alla fall.

Månadsbokslut juni 2025

Antal lästa böcker i juni 2025: 8

35. Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser
36. Etthundra mil av Jojo Moyes
37. Kedjan av Adrian McKinty
38. Mirakelkammaren av Angie Kim
39. Dödens klackar av Tina Frennstedt
40. Falska vänner av Jane Harper
41. Akrobaten av Anders Sundkvist
42. Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert

Sidor
Totalt lästa	2906
Genomsnitt/dag	96
Genomsnitt/bok	363

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	6
400	-	499:	1
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	0
3,5:	2
4:	6
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,87

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		0
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		0
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		4
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		2

Utmaningar
Boktolvan:		1	(7/12)
Finish That Series:		1	(10/18)
Hyllvärmare:		5	(27/39)
Tre på tre:		0	(3/3)
Vi möts igen:		1	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		5
Män:		3
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		4
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

2

In/ut
Antal nykomna böcker:		0
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Falska vänner av Jane Harper
Månadens överraskning: Etthundra mil av Jojo Moyes
Månadens besvikelse: -
Månadens roligaste: Etthundra mil av Jojo Moyes
Månadens mysigaste: Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert
Månadens otäckaste: Kedjan av Adrian McKinty

Kommentar:
Så många bra böcker jag läste i juni! Läsflowet var nästan osannolikt. Både antal böcker, antal sidor och betyg stack iväg. Sidantalet närmade sig det gamla normala och betygssnittet blev fantastiska 3,87.

Fem av böckerna (Devert, Frennstedt, Harper, Nesser, Sundkvist) ingår i olika serier. Endast en av dem (Nesser) ingår i min Finish That Series-utmaning. Ingen av dem är första delen i sin respektive serie, men två av dem (Frennstedt, Nesser) är den senaste i sin. När det gäller Nesser så är det sant bara i några veckor till. En av böckerna (Moyes) är en Boktolva och en (McKinty) är en Vi möts igen. Utmaningarna går riktigt bra och jag ligger i fas eller före i samtliga.

Fem av böckerna var hyllvärmare och alla fem har faktiskt varit med i Hett i hyllan. Målet att läsa 10% av mina hyllvärmare under året börjar faktiskt närma sig, trots att bara halva året har gått. Där ligger jag drygt två månader före. Läsningen av recensionsexemplar går inte riktigt lika bra, men två blev lästa i juni. Sju av de lästa böckerna kom från min egen hylla och en läste jag på min streamingtjänst.

Inga böcker flyttade in och inga böcker flyttade heller ut. Det var helt stiltje på den fronten. Nettoresultat ±0 alltså.

Om månadens bästa: Det var ganska jämnt mellan sex av böckerna, som alla fick 4 i betyg, men Falska vänner vann med en noslängd.
Om månadens överraskning: Många positiva överraskningar var det också, men att jag skulle tycka så mycket om Etthundra mil hade jag inte alls förväntat mig.
Om månadens besvikelse: Det säger sig självt att det inte fanns några besvikelser, med det betygssnittet.
Om månadens roligaste: Jag minns kanske inte några skratt, men Etthundra mil var kul.
Om månadens mysigaste: En ö i Bohuslän på sommaren är mysig, per definition, så Andra sommaren på Katthotellet vinner här.
Om månadens otäckaste: Det som händer i Kedjan är otäckt på riktigt, eftersom det inte går att skydda sig mot det.

Hett i hyllan #516

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då var det dags för julklappsböckerna och de sista olästa från 2023 (därmed faktiskt de sista som räknas som hyllvärmare av mig).

Anders de la Motte har nog varit lite av en favorit ända sedan jag läste hans debut. Hans böcker är på min autobuy-lista så att jag skulle önska mig Glasmannen i julklapp var ingen högoddsare.

Det finns en del författare som är nästan löjligt produktiva. Anders de la Motte hör till dem. Jag har hur många som helst av hans böcker olästa i hyllan och fler kommer det att bli. Han har till på köpet många serier igång. Samtidigt. Just den här boken är andra delen i serien om Leo Asker, men eftersom jag ju dessutom försöker läsa dem i den ordning de har kommit ut, så betyder det att den här serien kommer att få vänta ett tag. Trots det så är jag helt säker på att jag kommer att skaffa mig, på ett eller annat sätt, den fjärde delen när den släpps i november.

Så här står det på baksidan:

Kriminalinspektör Leo Asker har just funnit sig till rätta som chef för Avdelningen för förlorade själar då hennes far hör av sig, efter år av tystnad. En kropp har hittats vid hans gård, polisen är honom i hälarna och han kräver Leos hjälp. Men är pappan så oskyldig som han hävdar eller försöker han återigen fånga Leo i sitt nät? Samtidigt flyttar Martin Hill till ett avskilt gods för att skriva företagsledaren Gunnar Irvings biografi, lockad av att de mytomspunna ägorna rymmer en privat ö med ett övergivet stjärnobservatorium. Snart upptäcker Hill att trakten har fler berättelser – om mystiska ljussken och illa tilltygade kroppar. Medan Asker och Hill nystar i virrvarret av trådar stiger Glasmannen upp ur det mörker från vilket ingen återvänder. Ingen utom han.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Ung mans färd mot natt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 9
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juni 2025




Första meningen: Det var en afton i slutet av maj.

Baksidetext
Det är försommar och betygssättningstider i Kymlinge. Idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling bestämmer sig en kväll – på tvärs mot sina vanliga kosthållningsregler – för att beställa hem en pizza. Innan pizzan hunnit kallna ligger han död i sin egen hall. Två skott i bröstet, ett i huvudet. Kriminalinspektör Borgsen, ofta kallad Sorgsen på grund av sin dystra framtoning, får fallet på sitt bord då han bor i samma bostadsområde. Han lider dock av sviterna efter covid och har svårt att sköta sitt jobb. När ett andra mord inträffar praktiskt taget nedanför Borgsens balkong är det dags för kollegorna Barbarotti och Backman att rycka in på allvar. Kopplingen mellan de bägge morden är oklar och kanske har någon ställt sig frågan: Är det alltid fel att döda?

Min kommentar
Håkan Nesser har varit en favorit i väldigt många år nu och hans böcker är på autobuy. Ibland kan det dröja länge innan jag läser dem, men serien om Gunnar Barbarotti är så bra att de böckerna läses (relativt) omgående. Ung mans färd mot natt köpte jag strax efter att den släpptes i juli förra året. Inte ens ett år senare så har jag läst den.

En av anledningarna till att jag är så förtjust i hans böcker är att han är så finurlig, den käre Nesser. En riktig ordekvilibrist. Väldigt ofta använder han utrotningshotade ord, men i den här boken finns inte ett enda luguber. Däremot så finns det två andra utdöda ord; auspicier (järtecken) och malträterad (illa behandlad, som man kanske gissa sig till med lite härledning). Ett annat exempel är namnet på karaktären Åke Lager, som är ett anagram av hans yrke. Älskar det!

Förvånansvärt nog, för att vara en bok av Håkan Nesser, så sker mordet direkt i början. Jag är osäker på om det har hänt förut. Det är i alla fall inget jag har registrerat tidigare. Vi får dessutom även veta vem mördaren är och följa dennes olika tankar och funderingar. I övrigt följer vi, precis som vanligt Barbarotti själv, men nu också Borgsen eller Sorgsen), som har det väldigt tufft med postcovid.

Barbarotti känns lite trött och uppgiven, som vi väl är lite till mans nu, med allt elände i vår omvärld. Är det ens någon mening att slåss mot ondskan? Han grubblar och pratar med Vår Herre (tacksam för att både grubblandet och samtalen är tillbaka). Dock kan jag tycka att han förenklar det hela. Jag tror inte att lösningen är att döda alla galna makthavare för att få världen att bli bra. En annan viktig beståndsdel, som jag har saknat i de senaste böckerna, är den underfundiga humorn. Den är också tillbaka, tycker jag.

Aktuella händelser och personer blir bra tidsmarkörer och ämnet självutnämnda hämnare är ju tyvärr också aktuellt. Kanske behöver man inte döda någon bara för att man känner sig kränkt. Vilket för mig in på det övergripande temat: Är det alltid fel att döda? En fråga som väl ändå besvaras med ett rungande Ja! Vem ska annars bestämma vem som är ond nog för att dödas eller ska det vara lite godtyckligt?

Det som är allra bäst med Nessers böcker är att han bara visar upp problemen, utan (påhittade och framkrystade) enkla lösningar. Några sådana finns inte. Och så får jag ju då ynnesten att göra det som jag gillar mest; fundera lite själv.

I Ung mans färd mot natt är det ingen action. Knappt något blod. I stället är det långsamt och faktiskt ganska mysigt emellanåt. Jag känner mig helt enkelt trygg när jag läser Nesser. Nu i dagarna såg jag också att böckerna ska bli TV-serie. Hoppas de väljer en bra Barbarotti. I serien som skulle bestå av fem böcker är det snart dags för den tionde. Den nya släpps i slutet av juli. Den ska jag ha.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 284 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ung mans färd mot natt: och dagarna går, Fiktiviteter och Ljudboksbloggen

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig ett antal teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem-i-topp känns som ett lämpligt antal för det här.

Först ut får bli det som kanske känns mest aktuellt just nu. Det har ju ändå varit ett halvårsskifte och då tänker man (jag) ju på en lista med de bästa böckerna hittills i år.

Det har varit lite tunnsått med höga betyg så här långt, men jag har ett par 4,5:or och ganska många 4:or. Det blir svårt att rangordna, men jag gör ett försök.

1. Hipp hipp hurra av Malin Stehn
2. Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
3. Våroffer av Anders de la Motte
4. Holly av Stephen King
5. Nådastolen av M W Craven

Den observante uppmärksammar att medaljplatserna alla intas av svenska författare. Det är alls ingen tillfällighet. Jag läser mest av dem och det är oftast dem jag tycker bäst om. Tre sörlänningar är det också, två från Skåne och en från Halland. Det är nog faktiskt inte heller någon slump.

TV-serie: Överlevarna #1 (2025)

Titel: Överlevarna
Originaltitel: The survivors
Genre: Thriller
Skapad av: Jane Harper, Tony Ayres
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Charlie Vickers, Yerin Ha, Damien Garvey, Robyn Malcolm, Jessica De Gouw
Premiär: 2025-06-06
Produktionsland: Australien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix juni 2025





Handling
För femton år sedan slet förlusten av tre unga människor denna sömniga kuststad i stycken. Nu väcker en ung kvinnas mystiska död det förflutna igen.

Min kommentar
För tre år sedan läste jag boken som TV-serien Överlevarna bygger på och den nästan knockade mig. När jag fick veta att den skulle filmas så blev jag både glad och lite orolig, men det var ju omöjligt att motstå den. Bara ett par dagar efter premiären så började vi titta.

Precis som vanligt så är mina minnen av boken inte speciellt detaljerade och jag har ingen aning om serien följer boken eller ej. Mitt intryck är att mycket har ändrats, känslan blir inte alls samma.

Första avsnittet börjar med båtolyckan som egentligen var startskottet för hela händelseförloppet. Den är så sanslöst dåligt filmad att det borde vara omöjligt på 2020-talet. Tyvärr satte den lite tonen på hela serien. Det jag minns allra bäst från boken är den konstiga stämningen i stan, som att alla döljer något. Den har man lyckats förmedla.

Skådespelarprestationerna är väl inte på topp här, tycker jag, men de är okej. Karaktärerna känns lite för konstruerade. Kierans mamma, var hon en så förfärlig person även i boken? Och Brian, Kierans pappa, jag blir nästan lite rädd för honom här. Han ser superläskig ut och hans blick är otäck på riktigt. En annan karaktär drog till sig mitt intresse direkt, just för att h*n var så ointressant. Jag minns inte om denna var den skyldiga i boken, men i serien är h*n det. Det kan jag se som ett misslyckande av serieskaparna, att göra någon så osynlig att den blir synlig.

I boken spelar miljön en betydligt större roll, nästan som en egen karaktär. De har nog försökt att få till det i serien, men de lyckas inte. Man bjuds trots det på en del fina vyer. Jag minns det också som att det var mycket mer fokus på stormen i boken och på Toby och Finn som åkte ut i båten. Här nämns allt det bara i en bisats, nästan.

Överlevarna handlar mer om sorg och skuld än om mord och vad sådana känslor kan göra med människor om de inte bearbetas. Genren är lite oklar, men det var den faktiskt även för boken. Resultatet är i alla fall inte alls lika intressant, berörande och suggestivt som boken. Även med ett nästan perfekt manus så levererar Netflix en ganska medelmåttig serie.

Avdelningen för olika funderingar:
Det finns en del logiska hål här och nej, jag minns inte om det var samma i boken. [spoiler]Varför kunde inte Kieran berätta att han var med Olivia? Kieran, Olivia, Sean och Gabby var alltså på nästan samma ställe? Samtidigt? Utan att se varandra ens på håll?[/spoiler]


På Trakt.tv har serien 3,35 i genomsnitt (beräknat på 128 betyg).
På IMDb har serien 6,6 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Hajar i Paris (2024)

Titel: Hajar i Paris
Originaltitel: Sous la Seine
Genre: Skräck
Regissör: Xavier Gens
Manus: Yannick Dahan, Maud Heywang, Xavier Gens
Skådespelare: Bérénice Bejo, Nassim Lyes, Léa Léviant, Nagisa Morimoto, Anne Marivin
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Frankrike
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Netflix 30 maj 2025





Handling
Sommaren 2024. Paris är värd för världsmästerskapen i triathlon, som ska gå av stapeln på floden Seine, för första gången. Sophia, en briljant vetenskapsman, får veta av Mika, en ung miljöaktivist, att en stor haj har förirrat sig in i floden och simmar mitt i stan. För att undvika ett blodbad i hjärtat av Paris har de inget annat val än att slå sig samman med Adil, chefen över flodpolisen på Seine.

Min kommentar
Det fick ju bli en fredagsfilm även på fredagen och jag tänkte först att vi skulle se en väldigt lång och förmodligen ganska tung film, men sambon hade en jobbig dag på jobbet (själv var jag ledig) så jag bytte och tänkte att Hajar i Paris skulle vara en bra dålig film att se under de förutsättningarna.

Mitt förhållande till hajar har varit ytterst komplicerat ända sedan jag, tretton år gammal, såg den första Hajen-filmen. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att se filmerna, men jag ångrar mig (nästan) alltid när jag väl börjar titta.

Filmen är faktiskt ganska bra, oväntat långt in i filmen. Jag minns inte längre vad det var som gjorde att det vände, men vid något tillfälle tänkte jag bara "nej, nej, nej". Sedan var det kört.

Varken borgmästaren eller "miljöaktivisten" (inom citationstecken, eftersom kampen tydligen bara gällde djur, inte människor) Mika hanterar situationen på ett bra sätt. De befinner sig på varsin ytterkant och precis som vanligt så är det den gyllene medelvägen som är bäst. Förmodligen så är jag en förfärlig människa, men jag kan inte låta bli att känna att båda får vad de förtjänar. Och det är verkligen inte vanligt att jag hejar på hajen. De har å andra sidan gjort det väldigt svårt att sympatisera med miljöaktivisterna, när content verkar betyda mer än säkerheten (och förnuft).

Det skulle antagligen bara vara konstigt om det inte fanns några underligheter i en sådan här film, men det fanns några som var lite för knepiga och i vissa fall ologiska. Var kom egentligen allt det där vattnet i slutet ifrån? Även om slussarna skulle ha förstörts så fanns det väl inga tecken på att det hade regnat orimliga mängder den senaste tiden. Eller det där att militären (som tagit över ansvaret för säkerheten på floden) inte kommer direkt när en bomb briserar i centrala Paris. Märkligt är det också att man accepterar hajens ändrade fysiologiska egenskaper, men inte tänker sig att även beteendet har ändrats.

På plussidan hamnar filmens längd (den är inte två timmar lång) och att det kommer in lite verklighet, i form av OS i Paris förra året. Och att historien är helt utan romantik. Det är oerhört skönt och det hade bara blivit krystat med en kärlekshistoria här (även om man kan ana att en är på gång).

Hajar i Paris är hyfsat välgjord och faktiskt en av de bättre hajfilmerna de senaste åren. Åtminstone till att börja med. Det är tydligen en uppföljare på gång, men jag har svårt att se vad den ska handla om. Med tanke på slutet på denna.


På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 171 580 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 37k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Andra sommaren på Katthotellet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Förra året när jag fyllde jämnt så fick jag ett presentkort från mina kollegor. Problemet med det var att det endast gällde på vissa ställen. I Malmö. Man kan nog säga att jag bara är på jobbet i Malmö och det har gjort det lite besvärligt att använda. Nu går det snart ut så därför plockade jag med mig sambon igår och så åt vi smørrebrød på Åhus Bryggeri & Restaurang. Fast i Malmö då. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det är inte osannolikt att det blir fler besök. Glassen efteråt, på Lilla Glassfabriken, var dock det bästa. Den glassen är så god att den inte hinner fastna på bild.

Jag kände att jag behövde något lättsamt och snabbläst inför mitt stundande möte med en gigantisk tegelsten (1112 sidor!) så jag valde Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert. Den klarar båda punkterna. Och den passar bra nu på sommaren, även om det just nu inte är så mycket sommar. Mer höst.

Min smakebit är sida 374 i e-boken:

Jonna studsade glatt nerför trappan och glömde helt bort att femte trappsteget knarrade högljutt, och Salsa som hängt efter henne ner hoppade till av rädsla. Igår hade Jonna fått två sms med bara ett par minuters mellanrum. En kvinna som ville hysa in sin Smokie i en vecka för hon hade fått en överraskningsresa av sina barn och ytterligare en som hade en katt som hette Elvis.

Kommande böcker juli 2025

Men vad hände här? Det brukar ju inte släppas några böcker över sommaren, men här är det minsann fyra måste-ha-böcker och så några till som jag gärna vill läsa.

Ena stunden här av Liane Moriarty
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 550
Utgivningsdatum: 2025-07-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Under en flygning mellan Tasmanien och Sydney reser sig en äldre kvinna upp och börjar tala om för de andra passagerarna, i tur och ordning, när och hur de kommer att dö: Ett nygift par på smekmånad. En utmattad mamma med två små barn. En ung man på väg hem från sin bästa väns begravning. En sjuksköterska som ser fram emot pensionen. Vissa får veta att de kommer att leva ett långt liv, andra att de bara har månader kvar.

Planet landar säkert, men för människorna ombord har livet förändrats. Vem var den mystiska kvinnan? Ett medium? En bedragare? En galning? Oavsett vad så får hennes ord stora konsekvenser, och binder samman främlingarna på flyget på de mest oväntade sätt. "Ena stunden här" är en överraskande, tankeväckande och underhållande roman om döden, livet och det som fyller det med mening.

Jag har ju äntligen läst min första Liane Moriarty och jag vet helt säkert att det inte var den sista. Denna låter ju intressant.

---

Underverken av Arne Dahl
Genre: Kriminalroman
Serie: Novagruppen (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-07-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
En morgon när Stockholm vaknar står en staty på Skinnarviksberget, en kopia av den Zeusstaty som var ett av antikens sju underverk. I ett knappt dygn får stockholmarna leva i tron att deras stad har berikats med ett nytt och mäktigt anonymt gatukonstverk. Sedan kommer verkligheten ifatt dem. Med full kraft.

Den luttrade utredningsgruppen Nova under ledning av Eva Nyman får i uppdrag att försöka spåra statyns ursprung, vem som placerat den där och varför. Och tänk om det följer fler underverk? De var ju faktiskt sju under antiken?

Arne Dahls böcker är auto-buy.

---

Solen skiner alltid på Tjurkö av Emma Bouvin
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 247
Utgivningsdatum: 2025-07-25
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Mirijam är död. Hon som var mamma till Niklas, Kenneth och Tom, farmor till Hanna, Simon och Isabelle, och familjens självklara samlingspunkt och sammanhållande länk. Hur ska de klara sig utan henne? Och framför allt: vad ska hända med Tjurkö? Stugan i Karlskrona skärgård, där familjens historia har formats och sönerna växt upp. Nu går egendomen till dem och deras barn. Men hur ska arvet efter farmor hanteras?

De tre brödernas relationer är invanda och dysfunktionella. De förstår inte varandra, kan inte prata med varandra. Kusinerna i sin tur har alla sin egen agenda. Simon jagas av spelskulder och vill sälja huset för att få in cash. Hanna ser det som ett sätt att äntligen få bekräftelse från sin pappa, och Isabelle är mest upptagen av hur hon kan bli av med sin systers nya kille.

Stugans öde ska avgöras under en midsommarhelg, den första på över ett decennium när de alla är tillsammans på Tjurkö. Men hur ska de kunna komma överens? Vilka minnen och konflikter kommer att blossa upp i sommaridyllen?

Jag blev nog mest intresserad av denna på grund av titeln. Tjurkö har jag aldrig varit på, men Blekinge skärgård har jag besökt och där är så fint.

---

Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser
Genre: Kriminalroman
Serie: Gunnar Barbarotti (10)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-07-30
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kommissarie Asunander, reumatisk och tillbakadragen, bor numera på ett välskött äldreboende i den muromgärdade staden Visby, och för anteckningar om ett trettio år gammalt fall som antingen rörde sig om ett mord eller ett märkligt försvinnande. Ouppklarat hursomhelst. Egendomliga omständigheter - till exempel ett par avkortade lillfingrar och ett fynd på den gotländska landsbygden - väcker liv i den bisarra historien om Harry Krona och Marlene Horwath. Vad var det egentligen som hände, och varför?

Gunnar Barbarotti och Eva Backman, på väg mot pensionen och ett lugnt liv på norra Gotland, dras motvilligt in som hjälpredor åt sin gamle chef i dennes efterforskningar. Med insatser som ska visa sig vara högre än någonsin.

Denna sägs vara den sista boken i serien, men det har jag ju hört förut.

---

Sista ordet av Elly Griffiths
Genre: Kriminalroman
Serie: Harbinder Krau (4)
Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2025-07-10
Förlag: Modernista

Från Bokus
Natalka och Edwin driver en detektivbyrå i Shoreham, Sussex. Trots en ström av mindre fall är Natalka frustrerad och längtar efter en större utredning.

När den lokala författaren Melody Chambers hittas död får de sin chans. Författarens familj är övertygad om att det rör sig om ett mord, och Edwin, som alltid läser tidningens dödsannonser, upptäcker en märklig detalj i författarens dödsruna.Spåren leder till en författarretreat med en något olycksbådande atmosfär, och det dröjer inte länge förrän ännu en författare avlider.

Polisen behöver nu kopplas in och Natalka och Edwin söker därför upp en gammal vän: polisinspektör Harbinder Kaur. Verkligheten visar sig snart överträffa dikten – men kanske finns gåtans lösning trots allt bland författarnas sista ord?

Den här serien har jag inte börjat läsa än, men det spelar ingen roll. Auto-buy.

---

Alla djävlar är här av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (16)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2025-07-15
Förlag: Modernista

Från Bokus
Under sin första kväll i Paris samlas familjen Gamache för en familjemiddag med Armands gudfar, miljardären Stephen Horowitz. Men kvällen slutar i tragedi när Stephen blir påkörd av en skåpbil och allvarligt skadad. Armand är övertygad om att det inte är någon olycka, utan ett medvetet mordförsök.

En märklig nyckel som finns i Stephens ägo blir upptakten till en jakt på sanningen som tar Armand, hans fru Reine-Marie och hans före detta kollega, Jean-Guy Beauvoir, från toppen av Eiffeltornet till det franska nationalbibliotekets djupaste gömmor. Och en ohygglig upptäckt i Stephens lägenhet får dem att inse att faran är mycket större, och mer överhängande, än de först trott.

När Armand börjar avslöja hemligheter som hans gudfar hållit dolda i årtionden finner han sig insnärjd i ett nät av lögner som hotar att förgöra allt han håller kärt. För till och med i Ljusets stad finns långa skuggor, och i mörkret gömmer sig djävulen själv.

Men oj, kommer denna redan?! Också auto-buy.

---

Den låsta dörren av Freida McFadden
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2025-07-18
Förlag: Modernista

Från Bokus
Elvaåriga Nora Davis brukade undra vad hennes pappa hade för sig i källaren medan hon själv satt på sitt rum och gjorde läxor. En dag knackar polisen på och hittar resterna av flera mördade kvinnor i pappans verkstad.

Decennier senare avtjänar Noras pappa fortfarande sitt livstidsstraff, medan hon själv har en framgångsrik karriär som kirurg. Privat lever hon ett tillbakadraget och stillsamt liv. Ingen i hennes omgivning vet att hennes pappa är en ökänd seriemördare, och hon tänker göra allt för att det ska förbli så.

Men när en ung kvinnlig patient hittas mördad, på exakt samma sätt som Noras pappa brukade döda sina offer, börjar hemligheterna komma upp till ytan. Någon vet vem hon är och vill att hon ska få skulden för brottet. Men Nora är inte en mördare som sin far, och polisen har inga bevis mot henne – så länge de inte letar i hennes källare ...

Denna måste jag nog faktiskt läsa.

Läsplanering juli 2025

Juli är inte långt bort, men det blir ingen sommarsemester för mig i år. Däremot så kommer jag förmodligen att jobba hemma större delen av månaden. Det är ju ändå inga andra på jobbet. Då kan man passa på att läsa en rejäl tegelsten, som dessvärre inte finns som e-bok. På grund av tegelstenen så blir det bara tre planerade böcker.

• Himlakroppar av Eleanor Catton. Boktolva, Hyllvärmare.
• Tystnaden av Dean Koontz. Vi möts igen. Hyllvärmare
• Skendöda av Louise Boije av Gennäs. Finish That Series. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #515

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi rör oss sakta framåt till mitten av december 2023.

Morden i Great Diddling av Katarina Bivald ramlade oväntat in i ett överraskningspaket.

Det här året var jag med på SelmaStoris digitala julmys och vi som var där fick efter några dagar ett litet julpaket, som bland annat innehöll den här boken. Jag har tidigare läst två andra (feelgood)böcker av henne, som har varit trevliga. Denna verkar dock vara något slags (mys?)deckare och första delen i en serie om Berit Gardner. Cornwall lockar ju alltid som miljö i böcker, även om jag inte har varit där i verkligheten. Än.

Så här står det på baksidan:

Den svenska författaren Berit Gardner har dragit sig tillbaka till en stuga i Cornwall för att bota sin skrivkramp. Hon har svårt att komma igång efter en oväntad försäljningssuccé och hoppas finna lugnet i en nedgången by långt från idylliska kustcaféer och turister. Men när en tebjudning skakas av ett brutalt mord blir det precis tvärtom.

Kommissarie Ian Ahmed vid Devon & Cornwall-polisen får ansvaret för utredningen. Han är fast besluten att hitta gärningsmannen innan fler mord sker. De udda byborna vill däremot utnyttja dådet för att locka dit turister. Berit Gardner är snart indragen i både deras intriger och mordutredning. Och eventuellt en ny bokidé.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.