söndag 9 augusti 2020

Smakebit på søndag: Ett frågetecken är ett halvt hjärta

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Värmeböljan håller på att ta kål på mig. 30 grader och över är på tok för mycket för en som trivs bäst när det är runt 22-23. Det finns ju absolut ingenting man kan göra för att "skydda" sig, det är bara att gilla läget. På den inglasade balkongen mot söder är det på tok för varmt för att ligga och läsa, så det får bli den nya läsfåtöljen i stället.

Jag har börjat läsa Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg och det är den första jag läser av henne. Den utspelar sig dels på Gotland 1979 och dels i New York 2017. Det här är en riktigt tragisk historia. I båda trådarna, så här långt.

Min smakebit är från sida 109:
    Elin sträckte tveksamt fram handen och rörde bland lotterna, valde en. Skrapdelen var en nymodighet hon bara sett på avstånd. Marianne gav henne en krona.
    "Skrapa du, du är min turtös."
    Hon skrapade omsorgsfullt bort folieringen, vartenda spår. Det blev ingen vinst. Gerd nickade.
    "Säg ingenting", fräste Marianne.
    "Det är dragning också, så spara lotten. Den 25:e."
    "Skit."
    "Mm."
    "Jag borde ha köpt mjölk till barnen i stället."
    Gerd nickade.
    "Nästa gång. Jag gör det nästa gång. Nästa månad. Det är snart den 25:e. Då kommer det lite pengar."

lördag 8 augusti 2020

"Sonja och Rebecka" av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sonja och Rebecka
Genre: Feelgood
Antal sidor: 97
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sonja 4
Förlag: Bonnier Bookery
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 14 juli 2020




Första meningen: Fönstren stod på vid gavel.

Baksidetext
Vi träffar Sonja, tillsammans med Rebecka, Maggan och Susanne, 6 år innan allas liv vändes upp och ned. Sonja har bestämt sig för att göra något åt sitt testamente och i den här förhistorien till succéromanerna om Sonja får vi äntligen veta hur det gick till. Det hela startade med att Sonja och Rebecka tillbringade en vecka på Mallorca.

Min kommentar
Jag har läst alla de tre tidigare böckerna om Sonja och verkligen uppskattat att läsa om kvinnor i 50-årsåldern. Det är sannerligen inte det vanligaste. Av en ren tillfällighet upptäckte jag att det fanns kortromaner också, bland annat Sonja och Rebecka, på Storytel. När jag behövde en bok som fanns där, som e-bok, för att det var dags för en utflykt tillsammans med min Storytel Reader, så föll valet på den.

Det är kul att få lära känna Sonja (som ju har varit död i de andra böckerna) genom hennes egna tankar och handlingar, inte bara genom hennes väninnors ögon. Som en levande människa. Tyvärr så blir hon inte mer sympatisk i livet än vad jag har fått för uppfattning och jag gillar henne egentligen inte. Hon är alldeles för dominant, tar nästan över och vill gärna bestämma hur hennes väninnor ska leva sina liv. Vilket ju stämmer bra med resten av serien. I den här boken får vi också veta lite mer om Rebecka, hur hon hade det innan Sonja dog. Just Rebecka är nog den jag har lättast att relatera till, jag har nog mest gemensamt med henne. Även om vi inte alls är speciellt lika.

Ingen av de här kvinnorna är egentligen lätt att tycka om. Jag blir arg på dem, irriterar mig på dem, men samtidigt så gläds jag med dem och skrattar med dem. Alla har de sina fel och brister och det är förmodligen därför jag gillar dem. Trots allt. Det känns lite som att de är mina vänner, men jag föredrar nog att bara läsa om dem. Inte att umgås i verkligheten.

Sonja och Rebecka är en trevlig och underhållande liten bagatell. Precis perfekt en dag i solen. Nu ser jag fram emot att läsa om Sonja och Maggan som firar jul (till jul så klart) och sedan den som släpps nu i augusti, om en sommar med Sonja och Susanne, men den får nog vänta till nästa sommar.

Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 22 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Sonja och Rebecka: Romance på svenska och Mias bokhörna.

fredag 7 augusti 2020

Åh! Barbarotti!

Jag gjorde ett litet besök på Akademibokhandeln på Nova Lund och efter en liten vända bland böckerna kom jag fram till att det här med att stötta bokhandeln är ju en väldigt bra anledning att köpa en bok.

Egentligen hade jag inte behövt någon anledning till att köpa Håkan Nessers Den sorgsne busschauffören från Alster. Det är en Nesser och det är en Barbarotti. Tänk, serien skulle ju vara slut efter den förra, men nu kom det alltså ytterligare en. Den var ett självklart tillskott i min överfulla hylla.

torsdag 6 augusti 2020

Hett i hyllan #260

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

En till från Bokmässan 2016.
Rosieeffekten av Graeme Simsion är andra delen om den fyrkantige Don Tillman.

När jag hittade den här boken i goodiebagen från feelgoodbubblet så nästan jublade jag. Första delen, Projekt Rosie, är fantastiskt bra. Han är en härlig prick, Don Tillman, och jag kan känna igen mig i väldigt mycket. Det bästa är att man aldrig skrattar åt honom, utan med honom. Tror att jag snart måste läsa denna för nu har det visst kommit en tredje del också.

Så här står det på baksidan:
Don Tillman har gift sig med sin Rosie och de har flyttat till New York, där båda forskar vid Columbia University. Don har svårt att passa in i sociala sammanhang och försöker desperat upprätthålla sitt strukturerade liv som styrs av scheman, listor och rutiner. Det går helt överstyr när Rosie meddelar den glada nyheten: hon är gravid!

Att bli förälder är svårt för vem som helst att förbereda sig på, men för Don är det nästan oöverstigligt. Han måste nu se till att Rosie inte äter något olämpligt, räkna ut att han förväntas vara med vid ultraljudet, och han får mycket men kanske inte så god hjälp av sina sex vänner. Den blivande pappan leds in på helt fel banor och när han till slut inser det är det kanske för sent. Då riskerar han åtal, landsförvisning och värst av allt: att förlora Rosie.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 5 augusti 2020

"Viskaren" av Karin Fossum

Författare: Karin Fossum
Titel: Viskaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 308
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Hviskeren
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Konrad Sejer 13
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 juli 2020




Första meningen: Vacker var hon inte, och det insåg hon naturligtvis, hon rörde sig som de flesta oansenliga kvinnor, försiktigt över golvet och med urskuldande blick.

Baksidetext
Kommissarie Konrad Sejer sitter i polisens förhörsrum med en kvinna. Ett fruktansvärt brott har begåtts. Sejer söker sanningen och försöker förmå kvinnan att berätta sin historia.

Ragna Riegel tar ingen plats, hon är liten och tunn, viskar till och med fram orden efter en misslyckad stämbandsoperation. Ragna arbetar på Europris, där vanliga människor köper vanliga, mörka dunjackor till lågpris. Efter föräldrarnas död bor hon ensam i barndomshemmet, sin son har hon inte mycket kontakt med, han har flyttat till Berlin och skickar bara enstaka jul och födelsedagskort.

Hennes liv följer fasta rutiner, det är så hon vill ha det. Hon sitter på samma säte i bussen varje dag, handlar i samma närköp. Hon har ordning på livet. Tills den dag då hon får ett hotbrev. Någon vill döda henne. Rutinerna förvandlas till skräck och förvirring, Ragna måste försvara sig. Till varje pris.

Min kommentar
Karin Fossum var länge en favoritförfattare, men de senaste böckerna har jag blivit lite besviken på. Det kanske hör till när en serie har kommit upp i ansenliga dussinet, men det har i alla fall gjort att det tar emot lite att läsa. Därför har Viskaren blivit stående att bra tag i väntan på läslust. I stället för att bara vänta på den så la jag till serien i min Finish That Series-utmaning i år och nu har jag äntligen läst den.

Den här boken är lite mer lik de tidigare böckerna, avseende titten in i förövarens psyke. Dock är det i kubik, eftersom nästan hela boken är det, skulle man kunna säga. Brottet har skett och förövaren sitter häktad. Det finns ingen utredning överhuvudtaget. I stort sett allt är Sejers förhör med Ragna. Efter ett tag dyker det också upp brev mellan Ragna och hennes son. De känns väldigt detaljerade och ordrika. Jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin har skrivit sådana brev. Inte ens min dagbok hade så mycket information.

Känslorna för Ragna ändrar sig några gånger under läsningen, men jag är för det mesta irriterad på henne. Hon gnäller på att ingen här och ser henne, men själv ser hon inga andra. Hon är inte ett dugg intresserad av andra människor. I början tycker jag lite synd om henne, men det dröjer inte länge innan jag börjar misstänka att det är något annat fel på henne. Förutom att hon har tappat rösten. Hennes tankar och fantasier är märkliga.

Layouten på boken finns det en hel del att säga om. Allt är som en enda stor textmassa, nästan. Det finns inte ett enda talstreck eller citationstecken för att markera tal. Inte heller finns det egentligen något som markerar skiftet mellan förhör och berättelse. Ibland finns det en asterisk mellan två stycken. Ibland inte. Jag kan inte hitta någon som helst logik i dem.

Slutet på Viskaren är ovisst, tvetydigt. Antingen Sejer eller Ragna har fel, man får liksom inte veta vem. Jag kan ju tycka att en deckare utan avslut på något sätt inte är en deckare. Jag vet i alla fall vad jag tror att slutet betyder. Bara för att man är paranoid betyder det inte att man inte är förföljd.

Goodreads hade den 3,53 i genomsnitt (beräknat på 1 247 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Viskaren: Tofflan, Läsvärd eller inte? och Gunillas bokblogg.

tisdag 4 augusti 2020

Tisdagstrion: De senaste böckerna jag fick hem

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: De senaste böckerna jag fick hem.

Åh, en lätt uppgift!

1. Fränder av Emma Donoghue. Jag gillade hennes Miraklet så jag hoppas att denna nya inte ska ligga oläst lika länge.

2. Morden i London av Mick Finlay. Andra delen i en serie som jag inte alls kände till.

3. Flickan från Terra av Cornelia Johansson. Ännu en rymdopera från Fafner Förlag och denna är redan läst.

måndag 3 augusti 2020

Film: Mortal engines (2018)

Titel: Mortal engines
Originaltitel: Mortal engines
Genre: Science fiction
Regissör: Christian Rivers
Manus: Peter Jackson, Philippa Boyens, Fran Walsh, Philip Reeves (bok)
Skådespelare: Hera Hilmar, Robert Sheehan, Hugo Weaving, Jihae, Leila George
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 4 juli 2020




Handling
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London – nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöra allt i dess väg.

Min kommentar
Mortal engines har jag kikat på många gånger, men jag har helt ärligt blivit avskräckt av betyget filmen har på olika filmsajter. Och steampunk. Inte min bästa gren när det gäller böcker (som ju denna bygger på). Den har legat på min lista på Viaplay i evigheter. En regnig lördag blev det i alla fall dags att ta tag i den.

Vi befinner oss långt in i framtiden, x antal tusen år. Hur vi har kommit från 2000-talet till den här framtiden förtäljer inte historien, men det finns heller inget behov av att veta det. Så här är det, så här ser det ut. Tyvärr har inte mycket förändrats vad gäller människor.

Karaktärerna är helt okej, men jag kan inte påstå att jag bryr mig om dem på riktigt. Filmen är egentligen för förutsägbar för det. Kärleksparet gissade jag till och med innan de ens hade träffats. Men varför dog Shrike? Missade jag anledningen?

Uppfriskande nog så är detta ingen superhjältefilm, i grund och botten är detta vanliga människor. Det här är riktigt underhållande och det känns både nytt och fräscht. Och så otroligt snyggt. Steampunk funkar uppenbarligen väldigt bra som film.

Mortal engines är mycket bättre än vad jag trodde. En fantastisk början, en bra mitten och ett lite för utdraget slut sammanfattar det hela. Den får i alla fall ett litet poängpåslag tack vare de helt fantastiska maskinerna.



Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 35 488 betyg).
IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 95 844 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 2 augusti 2020

Smakebit på søndag: Den tredje rösten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har äntligen tagit tag i paret Börjlinds serie om Rönning & Stilton. Första delen läste jag för 2,5 år sedan så jag hoppas att jag kommer ihåg lite nu när jag har börjat på andra delen, Den tredje rösten.

Min smakebit är från sida 75:
Mette gick mycket snabbt genom korridoren, utan att nicka mot en eller annan medarbetare i glasrummen innanför. Hon hade bråttom. Hon vek runt ett hörn med en tjock pärm under armen och öppnade dörren till det samlingsrum hon hade valt. Bosse Thyrén och Lisa Hedqvist var redan i rummet, två av hennes unga favoritutredare. Än så länge ville hon hålla gruppen så tight som möjligt. Hon släppte pärmen på bordet längst fram och sjönk ner i stolen bakom. För mindre än en timme sedan hade hon fått besked från Rättsmedicinska; Bengt Sahlmann hade bragts om livet. Det var ställt utom allt tvivel.

lördag 1 augusti 2020

Månadsbokslut juli 2020

Antal lästa böcker i juli 2020: 9

41. Skintown av Ciarán McMenamin
42. Du kommer inte undan... av Christina Larsson
43. Större än störst av Andreas Roman
44. Viskaren av Karin Fossum
45. Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg
46. Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson
47. Vita spår av Emelie Schepp
48. MemoRandum av Anders de la Motte
49. Flickan från Terra av Cornelia Johansson

Antal lästa sidor: 2918
Genomsnitt/dag: 94
Genomsnitt/bok: 324

Snittbetyg: 3,61
Ingående i serie: 6
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 0

Drama: 2
Feelgood: 2
Kriminalroman: 3
Science fiction: 1
Thriller: 1

Boktolvan: 1 (8/12)
Finish that series: 1 (11/18)
Hyllvärmare: 5 (31/36)
Vi möts igen: 1 (4/6)

Kvinnor: 6
Män: 3
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 1

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 3
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Större än störst av Andreas Roman
Månadens överraskning: Större än störst av Andreas Roman
Månadens besvikelse: Skintown av Ciarán McMenamin
Månadens roligaste: Flickan från Terra av Cornelia Johansson
Månadens mysigaste: Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Året som inte liknar något annat fortsätter. Jag brukar läsa som minst under semestern, men i år blev juli en rekordmånad. Årets "gamla" rekord, från juni, slogs med hela arton sidor. Betygssnittet blev blygsamma 3,61. Det var väldigt många mellanmjölksböcker.

Det blev väldigt många böcker som ingår i olika serier, sex stycken faktiskt, men bara en av dem ingår i min Finish That Series-utmaning. I början av året så var den också den senast utgivna i serien. Två stycken var första delen i respektive serie. I den utmaningen ligger jag i fas. En Boktolva blev det också och där ligger jag lite före. Även en bok i utmaningen Vi möts igen hanns med och där ligger jag också i fas. Fantastiska fem böcker var hyllvärmare och tre är recensionsexemplar.

Tre nya böcker hittade hem till mig i juli. Alla tre är recensionsexemplar, en av dem tackade jag aktivt ja till, de andra två var överraskningar. Kalasen lyser fortfarande med sin frånvaro så inga böcker har lämnat hyllorna.

Om månadens bästa: Inga böcker den här månaden kunde mäta sig med Större än störst.
Om månadens överraskning: Det var en väldigt positiv överraskning att Andreas Roman kan skriva en så här vacker bok. Inte bara skräck.
Om månadens besvikelse: Drogromantik och ständigt påtända/onyktra karaktärer gjorde att Skintown inte alls passade mig.
Om månadens roligaste: Tonen i Flickan från Terra är lysande.
Om månadens mysigaste: Det blir ju inte så mycket mysigt så Sonja och Rebecka hade egentligen inga konkurrenter.
Om månadens otäckaste: Förmodligen är det något fel på mig, men något otäckt tycker jag inte att det var i någon bok.