Bok: Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone

Författare: Silvia Avallone
Titel: Där livet är fullkomligt
Genre: Drama
Antal sidor: 381
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Da dove la vita é perfetta
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 30 april 2025




Första meningen: Den kom från en värld som dolde sig inuti henne.

Baksidetext
Där livet är fullkomligt följer nio månader i sjuttonåriga Adeles liv i höghusområdet Villaggio Labriola, utanför Bologna. Adele blir gravid med den småkriminelle pojkvännen Manuel och våndas över beslutet om hon ska behålla barnet eller adoptera bort det. Ska hon ge barnet, och sig själv, en möjlighet att komma bort från förorten, till ett bättre liv?

Parallellt får vi följa akademikerparet Dora och Fabio i den välmående universitetsstaden Bologna. Deras relation är låst av de misslyckade försöken att få barn och ett uppbrott kommer allt närmare. När de till slut ger upp sina försök och ansöker om att bli adoptivföräldrar tänds hoppet på nytt.

Min kommentar
Årets upplevelsesemester gick till Italien och därför letade jag frenetiskt efter italienska böcker. En av städerna som skulle besökas var Bologna och efter ett fasligt sökande så valde jag till slut Där livet är fullkomligt, som sägs utspela sig just i Bologna. Något jag egentligen inte var helt nöjd med, men det var inte lätt att hitta något som passade.

Detta är Silvia Avallones tredje bok och det är också den tredje jag läser. Stål tyckte jag om jättemycket, men Marina Bellezza passade mig inte alls. Den här boken är precis samma historia som de tidigare två, bara med andra karaktärer och i en annan stad.

Upplägget i den här boken är otroligt rörigt. Det är många berättarröster som vill komma till tals och jag tycker att alla karaktärer låter likadant. För att göra det än mer besvärligt så är det så gott som alltid oklart vems röst vi lyssnar till när nya kapitel börjar. Väldigt långt in i kapitlen så står det liksom bara hon/han, vilket gör att mitt fokus hamnar på att gissa vem det är som berättar och inte på vad personen berättar.

Länge var jag tveksam till vilken stad den egentligen utspelar sig i och jag är inte helt säker på att Bologna någonsin nämns vid namn. För mig så kunde detta ha varit vilken italiensk stad som helst. Nu står det ju i eftertexterna att det är Bologna och då får jag väl tro på det.

Ett stort problem med språket och/eller berättarstilen är att det ältas för mycket. På tok för många ord används för att beskriva vad karaktärerna känner. Upprepade gånger. Jag får inte lov att känna något själv. Deras detaljerade och exakta känslor skrivs mig på näsan och det är ett sätt som aldrig har funkat för mig. Det är extremt sällan som mina känslor yttrar sig på exakt samma sätt som andras och när de då beskrivs utan att lämna något till läsaren så gör det att jag inte blir berörd och inte alls kan relatera.

Egentligen så vill jag inte kalla en bok för pretentiös och det är inte heller riktigt rätt ord här. Det är mer en känsla av att boken så oerhört gärna vill vara en vackert berättad historia och författaren anstränger sig helt enkelt för mycket. Det blir bara omständligt. Nu blir det inte fler böcker av henne, för mig.

Där livet är fullkomligt är outhärdligt utdragen och även denna är ett inlägg i klassdebatten. För min del blir det för mycket politisk propaganda, eller vad man ska kalla det. Mycket offermentalitet och uppgivenhet. Det är ju visserligen annorlunda i Italien, där inte alla har samma möjlighet, utan man måste ha pengar för att utbilda sig, men jag klarar inte riktigt den här typen av berättande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,50 i genomsnitt (beräknat på 60 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Där livet är fullkomligt: Fru E:s böcker, Mösstanten och Enligt Jenny

"Marina Bellezza" av Silvia Avallone

Författare: Silvia Avallone
Titel: Marina Bellazza
Genre: Drama
Antal sidor: 531
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Marina Bellezza
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 september 2018




Första meningen: Ett svagt ljus lyste från en plats någonstans mitt i skogen, ungefär en mil från provinsväg 100, som gick mellan två enorma, mörka berg.

Baksidetext
En avfolkad småstad i norra Italien, omgiven av nedlagda fabriker. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen. Husen står tomma, butikerna är stängda och Italiens ungdomar föredrar att bygga sin framtid långt härifrån.

Marina är tjugotvå och slående vacker. Hon använder sitt utseende till att söka den uppmärksamhet hon aldrig har fått av sina föräldrar. Hon vill vara en Lady Gaga, en Rihanna, och drömmer om att resa till USA och vara med i X-factor.

Andrea arbetar deltid på biblioteket, men längtar efter ett enklare liv närmare naturen. Föräldrarna tycker att han är misslyckad och jämför honom ständigt med brodern som är forskare i USA.

Trots sina olikheter inleder Marina och Andrea en relation. De förenas i sin strävan att förändra sina livsvillkor, men deras drömmar ser olika ut.

Min kommentar
När jag läste Stål av Silvia Avallone blev jag helt tagen så jag var ju naturligtvis bara tvungen att läsa hennes "nya" (den är inte längre speciellt ny). Temat är i stort sett samma; att komma bort, till vilket pris som helst, men Marina Bellezza blir inte på långa vägar samma läsupplevelse som Stål. Jag valde den här boken när jag skulle resa till norra Italien, eftersom Marina Bellezza utspelar sig där.

Miljön är de avfolkade byarna i norra Italien, mitt ute i ingenting, mitt bland bergen och jag blev väldigt överraskad när det visade sig att jag befann mig bara 3-4 mil från byarna där allt händer. Det är ett nästan hopplöst läge som målas upp, i krisens Italien. Det ser inte speciellt ljust ut och ungdomarna har inte många val. Ett är att bli känd, ett annat är att vända tillbaka till sina rötter, ett tredje är att försöka förändra samhället. I Marina Bellezza finns alla tre representerade.

Marina Bellezza, huvudpersonen, satsar på att bli känd. Hon beskrivs som så vacker att ingen levande kan stå emot henne (så vackra människor finns inte) och hon sjunger som ingen annan. Redan där känner jag att jag har invändningar. Hon är inte lätt att tycka om (jag avskyr henne), hon är en barnrumpa som tycker att alla andra är där för hennes skull, att använda som och när hon vill. Hon beter sig som en otrevlig diva, utan att ens vara känd (förutom i sin lilla, lilla by). Andrea är inte heller speciellt lätt att tycka om, även om jag tycker att hans ideal och dröm är något bättre. Hans sätt är däremot inte sympatiskt. Han vill bestämma över andra och påtvinga dem ett liv de inte vill ha. Marina och Andrea är väldigt lika, men samtidigt väldigt olika.

Slutet förstår jag inte alls, vare sig när det handlar om Marina eller Andrea. Vad gick det egentligen ut på? Mitt största problem med boken är nog att jag inte bryr mig om någon av karaktärerna. För min del spelar det ingen som helst roll hur det går för dem, om de får varandra och lever lyckliga i resten av sina liv eller tvärtom och allt däremellan. Ämnet är dock intressant (och då menar jag avfolkningsbygder), det händer ju här i Sverige också. Detsamma gäller väl det där med att många tror att berömmelse är vägen till lycka/rikedom/makt. Så överraskade de blir... Det jag ändå reagerade mest på var deras otroliga spritkonsumtion. Gärna i samband med bilkörning. Men det kan bero på att jag ju faktiskt befann mig på de här vägarna och inte ville möta sådana förare.

Detta är en extremt långsam och ordrik historia, det händer i stort sett ingenting på dessa 500 sidor. Jag tycker den är väldigt mycket för lång, men samtidigt skulle kanske stämningen (som jag gillar) förstöras om man kortade ner det hela.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 77 betyg).
På Goodreads hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 635 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Marina Bellezza: Som ett sandkorn, Feministbiblioteket och Booze'n'Books.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Stål" av Silvia Avallone

Genre: Drama
Antal sidor: 394
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Acciaio
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2015






Första meningen: I linsens suddiga cirkel stod gestalten nästan stilla, utan huvud.

Baksidetext
De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toscanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell. Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.

Min kommentar
Det var ett tag sedan jag köpte Stål och meningen var egentligen att jag skulle ta med den på en semesterresa till Italien. Nu blev det inte så, men boken blev framröstad hos boktokarna som valet i mars-april och då tyckte jag det var lika bra att läsa den.

Jag har varit i Italien två gånger, men den bild som växer fram här är långt ifrån den jag upplevt. Stål ger inte någon positiv bild av Italien och italienarna och det är nog tur att jag har en annan bild att mana fram när det blir för tungt.

Efter att ha läst bara några sidor så tänker jag att jag inte vill läsa den här boken, det är så obehagligt och jag känner en sådan stor avsky och avsmak att det känns omöjligt att ta sig igenom. Jag fortsätter ändå och jag vet fortfarande inte om det var rätt eller fel val, den här historien är så otäck att den slår det mesta jag läst i skräckväg. Lite som att läsa en post-apokalyptisk dystopi, men framtiden är redan här i form av 2001 i Italien. Det dröjer inte speciellt länge innan jag sugits in i berättelsen och jag bara måste få veta hur det ska gå för alla.

Här härskar hopplöshet och desperation, enda hoppet som eventuellt finns är att komma bort ifrån Piombino och stålverket som både ger och tar. Det är som en helt egen värld och aldrig blir det så tydligt som när de två flygplanen flyger in i de två tornen i New York, 11/9 2001, då det första alla tänker är att de äntligen kommit med i historieskrivningen. Ingen bryr sig om något, förutom att vara snygg. Att barnen sitter och kissar i trappuppgångarna är helt naturligt. Att grannfrun och hennes dotter blir misshandlade, att en 14-årig flicka är tillsammans med en kille som är 23, att en annan 14-årig flicka dansar på strippklubb är saker man väljer att inte se. Utseende är det enda som är viktigt, om du är ful eller tjock (samma sak) så är du ingen. Männen är macho och sliter tungt och festar hårt, kvinnorna är tysta, undergivna och servar sina män. 13-åriga flickor är lovligt byte och ses bara som objekt.

Jag tycker stilen är lite rörig, flera karaktärers tankar blandas hej vilt. Vissa saker upprepas i det oändliga. Det finns inte heller alltid naturliga avbrott när POV skiftar, vilket gör det svårt att få ett sammanhang ibland. Inte heller hänger jag med på alla tankevurpor och associationer.

Karaktärerna är verkliga och jag tycker om dem allihop, utom Enrico. Han har inga försonande drag alls. Detta är en annorlunda och omtumlande bok och det finns egentligen mycket mer att säga om den. Trots mina invändningar mot stilen så är språket fantastiskt. Jag känner solens hetta och den allestädes närvarande lukten av stål, jag är helt enkelt där.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 439 betyg).
På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 1 776 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Stål: Lotten, TinaO och Jennys bokstavliga vardag.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.