"[bubble]" av Anders de la Motte

Genre: Thriller
Antal sidor: 424
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: HP Pettersson 3
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2015





Första meningen: Som ett knytnävsslag i bröstet - det var ungefär så det kändes.

Baksidetext
Medan HP desperat försöker slingra sig ur Spelets järngrepp har Rebecca påbörjat sin nya karriär på säkerhetsavdelningen i PayTags växande IT-imperium. Men ett gammalt bankfack visar sig ha ett mycket oroande innehåll och hon tvingas återigen vända sig till den mystiske Tage Sammer för att be om hjälp. Är han verkligen pappans gamle officerskamrat, eller är det som HP påstår - att Sammer i själva verket är SpelLedaren?

Och vilka är egentligen den avhoppade grupp Spelare som jagar HP, vad vill de honom, och framför allt, var kommer syskonens barndomsvän Mange Sandström, alias Farook Al-Hassan, in i bilden?

Samtidigt som Stockholm ännu en gång rustar för prinsessbröllop hamnar HP och Rebecca på en sista dödlig kollisionskurs. Men om verkligheten bara är ett spel, hur skiljer man då vän från fiende? Eller kan fienden i själva verket visa sig vara en vän?

Min kommentar
Jag har ju alltid gillat konspirationsteorier och teknik (specifikt IT) är ett av mina största intressen. Två saker som verkligen tillgodoses med hela den här serien, i vilken [bubble] är den tredje och sista. Min största undran när jag började läsa var om jag skulle få svar på alla frågor jag samlat på mig under vägen.

I början känner jag mig helt förvirrad över alla referenser till vad som hänt tidigare, det tar ett tag att leta upp all information som finns där i minnet. Även om jag var lite irriterad där en stund så tycker jag att tillbakablickarna sköts på ett föredömligt sätt. Det mesta kommer tillbaka till mig bara genom korta meningar, inga långa förklarande textmassor alltså. Skönt.

Det dröjer inte många sidor innan jag i stort sett är svettig av paranoia. Jag börjar tänka underliga tankar och vet knappt vad jag ska tro längre. Detta trots att jag haft min åsikt klar sedan bok ett. Jag blir imponerad över hantverket och att Anders de la Motte faktiskt får mig att tvivla på mig själv genom hela boken (nu hade jag rätt från början på alla punkter, utom en. Den där Micke hade jag tydligen fel om. Eller? Ja, du ser. Inte ens nu är jag helt säker.).

Tempot är högt och det är så spännande att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Den är snabbläst så det är inte något problem någon längre stund. Det som gör att allt går så snabbt, tror jag, är de väldigt korta besöken i de två händelsetrådarna; en för HP och en för Rebecca. Jag kan nog tycka att det ibland blev lite för korta stycken, vilket gjorde det hela ganska ryckigt. Men det blev ju lite extra spännande också.

HP har verkligen tagit sig som karaktär, från en lat slusk till en modig snabbtänkt hjälte. Rebecca har väl också gjort framsteg, men i den här boken blev jag irriterad på henne för att hon var så korkad och godtrogen. Hon missar gigantiska ledtrådar. Ska hon verkligen vara kvalificerad för Säpo?

Jag tycker jag får svar på alla mina frågor och alla trådar knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt. Förutom en. Var det Erman HP såg? Det tror jag inte att jag fick veta. De här böckerna skulle bli väldigt bra som film, tror jag och det gläder mig att läsa att det tydligen är (har varit?) på gång. Men var är den?

Nu när jag läst ut den här serien så har jag gett mig själv lov att köpa på mig hans andra serie, den som börjar med MemoRandom.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,52 (beräknat på 178 betyg).
På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 576 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om [bubble]: Bokstunder, Bokberoende och En bok om dagen håller doktorn borta.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"[buzz]" av Anders de la Motte

Genre: Thriller
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: HP Pettersson 2
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2015






Första meningen: I två snabba språng var han över henne.

Baksidetext
[buzz] inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.

Min kommentar
Jag gillade verkligen [geim], den kändes fräsch och ny. Eftersom den också slutade med en cliffhanger så såg jag verkligen fram emot att läsa andra delen, [buzz].

Egentligen ska jag nog inte läsa sådana här böcker. Jag är nämligen paranoid redan innan och de här böckerna gör inte saken bättre. [buzz] spär på paranoian ordentligt. Här handlar det inte så mycket om Spelet, utan mer om konspirationsteorier om Internet. Det är sökresultat som manipuleras genom troll som bloggar, kommenterar och skapar trådar i olika forum. Det här är alltid intressant eftersom det är så lätt att uppnå och jag köper allt rakt av.

Det var ett drygt halvår sedan jag läste första delen och mitt minne är ganska selektivt, men vad som hänt sammanfattas på ett väldigt snyggt sätt och jag är snabbt mitt i det igen. Precis som i [geim] så sker berättandet växelvist av HP och Rebecca. Det är snabba byten och nästan alltid avslutas en tråd med en cliffhanger, vilket ju gör att man hela tiden måste läsa lite till.

Det är inte riktigt samma fart och fläkt i den här boken, men det både räcker och blir över. Språket känns lite nedtonat jämfört med [geim] och det är nog en fördel, men det är väldigt trovärdigt i just den yrkeskåren. Som jag ju själv tillhör. Mitt absoluta favorituttryck är Scarlet O'Harade, som HP gjorde med ett problem, och jag fnissade en del när jag läste det.

HP själv är en riktig antihjälte, han har nog inte ett rätt, men han har blivit en mer intressant karaktär eftersom han plötsligt visar mer än en sida av sig. Rebecca har också rest sig, hon var ju farligt nära att falla i offerfällan, men här tar hon tag i sina problem. Lite i alla fall.

Vad jag inte gillar är att viss information undanhålls mig, som till exempel vem det är som Rebecca har en affär med. Det är ju liksom inte som att hon inte vet det, men jag får inte veta förrän alldeles mot slutet.

Slutet ja... gissa om det är en cliffhanger. Det är ju tur att jag snart ska läsa den avslutande delen [bubble].

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 (beräknat på 260 betyg).
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 790 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om [buzz]: Tankar från en samlares hjärna, Annika och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"[geim]" av Anders de la Motte

Genre: Thriller
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: HP Pettersson
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 november 2014





Första meningen: Texten dök för femtioelfte gången upp i displayen och för samma gång i ordningen klickade HP irriterat bort den.

Baksidetext
Henrik HP Pettersson är en småhustlare som skiter i det mesta. En dag kommer han över en mobiltelefon som märkligt nog verkar veta det mesta om honom, och via den blir han inbjuden till en fascinerande ny upplevelse. Ett Alternate Reality Game som utspelar sig mitt i den intet ont anande Svennevärlden. Efter att han klarat inträdesprovet erbjuds han en rad olika kittlande uppdrag som alla filmas för att senare visas upp på en rankinglista och bedömas av ett slutet nätcommunity. I takt med att spänningen, belöningarna och inte minst creden från fansen växer tar HP allt större risker och snart är han beredd att göra nästan vad som helst för att få fortsätta spela.

Polisinspektör Rebecca Normén är HP:s totala motsats. Hon är anställd på Säpos livvaktsrotel och har järnkoll på sitt liv, ändå känner hon sig inte säker. Någon vet obehagligt mycket om hennes förflutna. Om sådant som ingen borde veta. Som till exempel att hon är en mördare... Är det någon som leker med henne?

Efterhand som Spelet tränger sig allt djupare in i deras liv närmar sig HP:s och Rebeccas världar oundvikligen varandra. Men om verkligheten bara är ett Spel, vad är då egentligen på riktigt? Och är du verkligen säker på att du vill Spela?

Min kommentar
Detta är ännu en av de där böckerna som fått bli stående olästa i flera år. För mig, som tekniknörd, så låter ju det här som en passande historia, men sedan började jag höra en del negativa saker om språket i den, att det var krystat och mängder av engelska uttryck. Något som jag normalt avskyr. Alltså lät jag bli att läsa den. Tills nu.

Förvånande nog så gillar jag språket, med slang, anglifieringar och ren engelska ibland. Det passar verkligen till karaktären HP. Jag vet inte om det är trovärdigt att en man som är 30+ pratar så där, för mig låter det eventuellt lite yngre, men å andra sidan så är ju HP inte speciellt mogen. I vilket fall så hör jag ungdomar prata så där varje dag, när jag åker buss, så jag vet att de finns.

Tempot är vansinnigt högt, åtminstone i de bitar som handlar om HP. När Rebecca har stafettpinnen så sänks tempot, lagom för att hinna andas lite innan HP tar över igen. Röstbytet mellan Rebecca och HP är för övrigt lysande, de har helt olika röster. Det måste ha varit svårt att få till.

Intrigen är snygg och jag kan nog nästan rakt av köpa att det skulle kunna vara så här. Om inte annat så skulle det förklara en hel del oförklarliga händelser. Men jag gillar ju i och för sig konspirationsteorier. Villospåren i början gick jag på i alla fall, trots att jag vet att saker och ting sällan är vad de verkar. Jag gillar det. Det enda jag skulle kunna ha invändningar mot, dock inte alltför kraftiga, är att jag har lite svårt att förstå att någon skulle utföra de uppgifter de får i Spelet, men det är ändå lite typiskt för vår tid. Att inte tänka på konsekvenserna av ens handlande, allt är en lek och bara jag har roligt så är allt OK.

Det är ett härligt driv i boken och jag vill hela tiden framåt, få veta vad det egentligen är som händer. Det, i kombination med de korta kapitlen, gör boken väldigt snabbläst. Och så är ju alltihop väldigt spännande också. Slutet gillar jag väldigt mycket, men är det verkligen slut? Vilken tur att jag redan har de andra två böckerna i serien...

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 445 betyg).
På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 1385 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om [geim]: Kajsas bokblogg, Bokomaten och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.