Visar inlägg med etikett Bill Hodges. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bill Hodges. Visa alla inlägg

onsdag 27 mars 2019

"Sista vakten" av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Sista vakten
Genre: Thriller
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: End of watch
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2019




Första meningen: Det är alltid mörkast före gryningen.

Baksidetext
För sju år sedan körde den ökände "Mercedesmördaren" Brady Hartsfield rakt in i en folkmassa. Åtta människor dog och långt fler fick men för livet. Den pensionerade kriminalpolisen Bill Hodges har inte kunnat lägga vansinnesdådet bakom sig, och när han nås av den oroande nyheten att en efter en av de överlevande efter Mercedesmassakern försökt ta sina liv under mystiska omständigheter, inser han att mardrömmen är långt ifrån över.

Hodges blir allt mer övertygad om att Brady Hartsfield har ett finger med i spelet i det som börjar likna en självmordsepidemi. Men hur kan det vara möjligt, när Hartsfield som är dömd till psykiatrisk vård, sitter i rullstol och knappt kan prata? Vad döljer sig bakom Mercedesmördarens tomma blick?

Min kommentar
I höstas läste jag förra delen i den här trilogin och slutet i den gjorde att jag helt enkelt inte kunde vänta längre. Sista vakten var helt enkelt tvungen att klämmas in i läskön. Samtidigt är jag ju en luttrad King-läsare, vilket gjorde att jag var väldigt orolig för slutet. En farhåga som besannades. Och inte.

Återigen så börjar vi när dådet, det som är själva grunden i den här historien, inträffar. Vi möter ytterligare personer som blev drabbade. Eller möter och möter... I Sista vakten är Bill Hodges med ända från start. Det är bra. Han har ju blivit något av en favorit. Tillsammans med den fantastiska Holly. Och Jerome, så klart, som är med aningens mer i den här delen. En trojka som kommer att leva kvar hos mig länge. Det är en hel hög andra karaktärer med, osannolikt många, men jag har aldrig några problem att hålla isär dem. De viktiga är väldigt tydliga.

Trots den lilla föraningen i slutet av Den som finner och trots att jag ju faktiskt läser King så blir jag överraskad av vilken väg historien svänger in på. Faktum är att jag nog mer ryggar tillbaka och blir lite besviken. I mitt tycke fixade King thrillergenren med den äran och så klarar han liksom inte att hålla ihop det utan att återfalla till det där andra som han gör så bra. Jag kan villigt erkänna att jag känner mig helt bortkollrad av hur zappitarna är tänkta att fungera. Kanske för att det faktiskt inte går. Men vem bryr sig?

Det blir lite utdraget ibland, speciellt Bradys tillbakablickar. Allt förklarande blir för... förklarande. Kanske är det det som skaver lite. Mystik ska inte förklaras. Samtidigt har vi ju en logiskt tänkande huvudkaraktär som vill ha förklaringar och logik. Det är när saker inte kan förklaras med logik som det blir knepigt. Mot slutet tar det fart igen och där bränner det till ordentligt.

Jag gillar att King tar med den där hemska kriminalaren som är en rejäl känga mot (amerikanska) polisväsendet, där rättvisa är politik. Han brukar passa på att klämma in något samhällskritiskt och just den biten är bara förfärlig.

Även om jag fortfarande inte vet riktigt vad jag tycker om upplösningen så är Sista vakten ett värdigt slut på en bra trilogi. Ett väldigt okingskt slut, skulle man kunna säga utan att avslöja för mycket. Kan det vara så att han har lärt sig att behärska även de så viktiga sluten?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 67 825 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Sista vakten: Bokdamen, Midnattsord och Icepick.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

onsdag 14 november 2018

"Den som finner" av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Den som finner
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 oktober 2018




Första meningen: "Upp och hoppa, geniet."

Baksidetext
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.

Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.

Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.

Min kommentar
Stephen King är min absoluta favoritförfattare, alla kategorier, och har så varit de senaste 35 åren eller så. Ändå lyckas jag ha olästa böcker av honom i hyllan. Den som finner har visserligen inte stått där så länge (bara 2,5 år), men underligt är det. Nu i höst tittade jag på TV-serien Mr Mercedes och blev inspirerad. Och så vill jag naturligtvis se andra säsongen, som redan har släppts. Dock verkar den inte alls ha något att göra med den här boken.

Jag blir faktiskt nästan lite förskräckt i början, för jag upplever det som lite segt. Det hoppas fram och tillbaka mellan två skeenden och ingen av dem har med Bill Hodges att göra. Det tar en förfärlig tid innan han till slut dyker upp.

När det vänder vet jag inte, men plötsligt är det nästan omöjligt att sluta läsa. Man skulle kunna tycka att jag borde vara van vid Kings något längre startsträcka, då när allt byggs upp, för att sedan eskalera. Det är så jäkla skickligt.

En av Kings styrkor är hans förmåga att skildra barn och ungdomar. Jag tror inte det finns någon som gör det bättre. Det är som om han har direktkontakt med sitt inre barn. Jag vet inte vad det säger om honom när hans förmåga att skildra psykopater/sociopater/galna är minst lika bra.

Jag blir så glad när Holly dyker upp också, hon är precis min typ av karaktär. Även Jerome gästspelar, tyvärr inte jättemycket. Hodges känns inte lika tydlig i Den som finner, men det kan ju bero på hans lite nedtonade roll. I stället är det syskonen Pete och Tina som har fokus. Och Morris Bellamy så klart. Han är så otrolig och trovärdig på samma gång.

Även om jag inte kan relatera till den här besattheten som boken handlar om så funkar litteraturvinklingen bra. Jag drar i alla fall slutsatsen att detta är något som skrämmer King, rejält. Den som finner är väl tredje boken om ett galet fan som ger sig på sin favoritförfattare.

Alla dessa händelser som nästan händer gör spänningen olidlig och hade jag haft möjlighet så hade jag sträckläst boken. Något som King inte brukar vara bra på är slut, men alltså... vilket slut! Måste läsa tredje delen snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 68 betyg).
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 83 001 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den som finner: Bokdamen, Bokhyllan och Icepick.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

lördag 1 augusti 2015

"Mr Mercedes" av Stephen King

Genre: Thriller
Antal sidor: 427
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mr. Mercedes
Översättare: Boo Cassel
Serie: Billy Hodges 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 23 juli 2015






Första meningen: Augie Odenkirk hade en Datsun -97 som fortfarande gick bra trots många körda mil men bensinen var dyr, särskilt för den som var utan jobb, och City Center låg på andra sidan stan så han beslöt att ta kvällens sista buss.

Baksidetext
Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa snart ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas.

Månader senare kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med "Mr Mercedes", mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof?

Min kommentar
Stephen King goes deckare. Kan det vara något? För mig spelar det ingen roll vad han skriver, jag vill (måste) läsa det. Har man följt en karriär sedan 80-talet så fortsätter man. Och hur dåligt skulle det kunna vara? Jag menar, det är ju King vi snackar om.

Med tanke på titeln så blev jag väldigt nyfiken, jag var ju väldigt förtjust i hans böcker Christine och Om en Buick 8. Dock handlar det inte om en ondskefull bil här, utan en ondskefull förare. Vi får dessutom reda på vem denna förare är redan på sida 48, sedan får vi följa även honom, hur han tänker och vad han gör. Och det är en av sakerna som King är en av de bästa på, att ta oss med på en resa i en psykopats hjärna. Det är ruggigt.

Boken börjar lite rörigt, det hänvisas till saker som man ännu inte vet något om och eftersom jag är en person som älskar struktur så stör det mig riktigt mycket. Men oj, vad spännande det blir, jag vill ju veta. Jag roar mig också med att försöka gissa TV-personligheter (två tar jag direkt, den tredje är jag osäker på) och jag småler åt alla referenser till filmer, TV-serier och böcker. Bland annat nämns både Christine och Det och jag undrar om det är en slump att boven bor på Elm Street. Här finns också en hel del tidsmarkörer, som exempelvis Eyjafjallajökulls utbrott.

Protagonisten är inte den vanliga försupne polisen med relationsproblem, men farligt nära. Han är pensionerad, frånskild och var nära att bli alkoholist innan skilsmässan. Hodges medhjälpare är ganska osannolika, speciellt Jerome och Holly, men det är också dem jag tycker bäst om. Udda personligheter verkar vara något för mig. Det enda som egentligen stör mig bland relationerna är den som uppstår mellan Hodges och Jayne. Varför? Boken hade funkat precis lika bra utan den.

Man skulle kunna kalla berättelsen lite för ordrik, om man nu vill vara lite negativ. Samtidigt är det ju lite det som är Kings signum, men det blir faktiskt en aning långsamt i mitten någonstans. King är som vanligt fenomenal på att fånga samtiden, att ta något som nästan alla kan relatera till (arbetslöshet, recession, hopplöshet) och beskriva det utan sentimentalitet. Något annat som King är nästan ensam om att klara av är att ta det fullständigt vardagliga och göra det skräckfyllt. Som glassbilar, till exempel. Tack och lov så sköter jag i alla fall min egen IT-support.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,38 (beräknat på 32 betyg).
På Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 70 305 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Mr Mercedes: Bokhyllan, Kulturbloggen och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.