"Dödens märken" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Dödens märken
Genre: Science fiction
Antal sidor: 448
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Carve the mark
Översättare: Katarina Falk
Serie: Carve the mark 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2021




Första meningen: Fridsblomster blommade alltid när natten var som längst.

Baksidetext
Det är en värld full av våld och hämndlystnad. En värld där alla som föds utvecklar en "flödesgåva" - en unik förmåga avsedd att forma framtiden. De flesta har nytta av sina förmågor, men Cyra och Akos har gåvor som samtidigt gör det lättare för andra att kontrollera dem.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt - vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.

Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.

När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva - eller förgöra varandra Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

Min kommentar
Jag är en av de där som verkligen gillade hela Divergent-serien så när jag såg att Veronica Roth skulle släppa nytt stod jag först i kön. Sedan dök det upp en hel del negativa recensioner och Dödens märken orsakade en hel storm på Goodreads. Eftersom jag inte gillar att ha förutfattade meningar när jag läser så släppte jag den som en het potatis. Det är först nu som allt har lagt sig och jag trodde att jag kunde läsa den utan att vara påverkad.

Förvirringen var stor, för att inte säga total, i början. Massor av underliga namn, knepiga släktförhållanden och företeelser som jag inte visste något om. Inget förklarades heller, skulle jag vilja påstå. Det mesta klarnar dock, allt eftersom, men detta gjorde att det blev väldigt svårt att komma in i den. En lång startsträcka, helt enkelt.

Den här gången befinner vi oss någonstans i rymden, i ett ganska litet solsystem. Man märker kanske inte av det speciellt mycket, men det gör man ju å andra sidan inte på jorden heller. Däremot så bara älskar jag känslan som Cyra har när de ger sig ut till en annan planet. Så där känns det för mig när jag tittar på havet.

Egentligen är det nog inte så många karaktärer med här, det är bara lite komplicerade släktförhållanden där alla verkar vara släkt med alla. Jag kan inte påstå att jag bryr mig om de här människorna, men jag är inte heller likgiltig. De intresserar mig, men mer som objekt än som människor. Och eftersom jag är jag så tycker jag att det är riktigt trist att den förväntade kärlekshistorien faktiskt uppstår.

Första halvan av boken är extremt långsam, men andra halvan tar sig lite. Kanske inte tempomässigt, men det blir mer intressant. Det är väldigt mycket som är oklart i den här historien. Jag får inte veta något vettigt alls om det där Flödessvallet (motsvaras det måhända av Gud?). Inte heller får jag veta något om Rådsförsamlingen. Vilken funktion har de? De här så kallade "gåvorna" förstår jag mig inte på. Eller de där bestämda ödena. De var ju otroligt vaga att de kunde betyda precis vad som helst. Men icke då. Enligt oraklen var de solklara. Att jag förstår mig på allt är dock inget krav. Det bara stör mig lite att jag inte har all information som jag tycker att jag behöver. Däremot kan jag inte alls förstå varför inte Ryzek blir Eijeh, när Eijeh blir mer och mer Ryzek. Du som har läst den vet vad jag menar.

Tema och handling är det inget fel på, men det blir för utdraget och alldeles för många ord. Det har ju varit ett väldigt rabalder om den här boken och den har blivit skylld för olika saker, bland annat att vara rasistisk. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen, men i min mening så säger det mer om den som kallar boken för rasistisk än om boken. Personligen så gillar jag speciellt att de flesta (alla?) förutfattade meningar och fördomar som karaktärerna har visar sig vara felaktiga. Jag gillar att folken på planeterna är så olika, inte i utseende utan i karaktärsdrag och tekniskt kunnande, mer eller mindre påtvingade av planetens levnadsvillkor. Att de alla har något speciellt och unikt att tillföra helheten. Att de är stolta över sina egenheter och villigt delar med sig av det till de andra folken.

Jag vet egentligen inte vad jag tycker om Dödens märken, den är ovanligt svårbedömd. Det fanns så mycket som jag tyckte om, men samtidigt så var den var så väldigt…seg…ibland. Om jag kommer att läsa nästa del? Jag vet faktiskt inte. Jag funderar fortfarande på det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 74 633 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Dödens märken: Carolina läser, Bokhuset och Annas bokblogg.

"Allegiant" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Allegiant
Genre: Science fiction
Antal sidor: 392
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Allegiant
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2017




Första meningen: Jag vandrar fram och tillbaka i vår cell i De lärdas högkvarter samtidigt som hennes ord ekar i mitt huvud: Mitt namn kommer att vara Edith Prior, och det finns mycket som det kommer att bli skönt att få glömma.

Baksidetext
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.

Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Min kommentar
Så var det då äntligen dags att ge sig på tredje och sista delen i Divergenttrilogin. En bok som tydligen lyckats med konststycket att dela upp fansen i två delar. Varför visste jag inte, för tro det eller ej, jag har helt lyckats undvika spoilers. Vilket förmodligen boken vann på.

I Allegiant så har även Tobias (Four) fått en röst, vilket gör mig väldigt förvirrad eftersom både han och Tris berättar i jag-form. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det, men det är intressant att även ta del av Tobias (ja, jag kallar honom det, det gör alla andra i den här boken också) tankar och faktum är att berättelsen inte hade funkat om inte uppdelningen hade gjorts. Tris är sitt vanliga jag, i stort sett, bara ännu mer hämndlysten, självgod och full av dubbelmoral. Hennes funderingar på förlåtelse gör mig nästan förbannad. Hon blev ju själv förlåten för att ha dödat en av sina bästa vänner. Tobias förlorar en hel del på att få en egen röst. Han framstår mest som naiv och dumdristig, jag tycker inte alls att hans reaktioner stämmer överens med den personlighet jag uppfattat att han har.

Tris och Tobias relation ger mig som vanligt nästan kräkkänslor. Det är ett förhållande som går ut på att antingen hångla eller gräla, inget där emellan. Destruktivt och inte ett dugg sunt. Då är Tris relation med brodern Caleb mycket intressantare och den som berör mig mest. Kanske främst för att jag inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara att vara ovän med ett syskon.

Temat, eller själva "förklaringen" är väldigt intressant och något som jag inte alls har speciellt svårt att tro på. Det där med "defekta" och "rena" gener är tänkvärt och alternativa sanningar är ju i allra högsta grad aktuellt. Jag kan se en hel del likheter i den verkliga världen, både förr och nu. Människor förnekar sig aldrig.

Mittendelen var en aning seg och jag funderade länge på att sätta 3,5 i betyg, men det otroligt modiga slutet gör att det höjs till 4. Jag gillar verkligen att Veronica Roth har modet att göra oväntade och drastiska saker med sina karaktärer och vågar nog påstå att det är speciellt sällsynt i ungdomsböcker. Personligen tycker jag att det höjer trovärdighetsfaktorn och det gör också att jag minns hur allt slutar. Nu ska jag bara se filmen också och jag är nästan beredd att slå vad om att den inte slutar likadant.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 273 betyg).
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 645 117 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Allegiant: C.R.M. Nilsson, Bokhuset och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Insurgent" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Insurgent
Genre: Science fiction
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Insurgent
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 januari 2017




Första meningen: Jag vaknar med hans namn i min mun.

Baksidetext
Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.

Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.

Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Min kommentar
I februari 2015 läste jag den tokhyllade Divergent och jag sällade mig, mer eller mindre, till hyllningskören. Sedan dess har jag även sett filmen, köpt de två efterföljande delarna i bok- och filmformat. Trots att jag var gräsligt nyfiken på fortsättningen så kom jag mig aldrig för att ta tag i Insurgent, men nu tog jag mig i kragen och skrev upp serien i min Finish That Series-utmaning.

Jag kastas rätt in i handlingen, där Divergent slutade, utan minsta lilla resumé. I början av boken sitter jag mest som ett fån och funderar på vad i hela friden som hände i slutet av Divergent. Vem är Will och vad hände med honom? Hur var det nu med falangerna och vilka var med var? Och då läste jag ändå på recaptains innan. Efter ett tag kommer det mesta tillbaka, men det här gjorde att jag hade väldigt svårt att komma in i boken.

Det är inte speciellt många karaktärer med, men jag hade ändå lite svårt att hålla isär dem och vilken falang de tillhörde. Speciellt när de började blanda sig med varandra och byta sida hit och dit. Det slutade med att jag tog fram postit-lappar, en för varje falang, där jag skrev upp namnen. De lapparna ska jag minsann ha kvar till Allegiant...

Tris och Tobias (aka Four) är naturligtvis med även i Insurgent och deras kärlekshistoria fortsätter. Tyvärr får den på tok för mycket fokus. För det mesta känns den onödig och lite smålöjlig. Det är för mycket tjafs, kärleksgnabb och fram och tillbaka. Jag gillar Tris, men jag gillar inte den hon blir tillsammans med Tobias. Ibland tar hon sig för korkade saker bara för att han inte tycker att hon borde. Det är verkligen inget bra motiv för att göra något. Oavsett vad. Nej, varför måste det finnas med en tramsig kärlekshistoria? Varför kan inte Tris klara sig själv?

Många handlingar och reaktioner känns inte logiska och egentligen förstår jag inte alls varför De Lärda gör det de gör, bara på grund av det man får veta i slutet. Vilket för övrigt är den efterlängtade hinten om vad som egentligen hände innan människorna blev indelade i falanger. Dessvärre förstår jag varken varför eller hur.

Insurgent är inte lika bra som Divergent, mest på grund av att första halvan är lite seg och mest samma sak om och om igen. I andra halvan sätter det fart och då händer det så mycket att jag nästan blir andfådd. Jag är väldigt glad över att jag ska läsa även Allegiant senare i år. Och se filmen Insurgent också. Ska bara glömma lite av boken först.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 496 betyg).
På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 907 839 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Insurgent: Carolina läser, Boktycke och Booklovin.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Divergent" av Veronica Roth

Genre: Science fiction
Antal sidor: 362
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Divergent
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 februari 2015






Första meningen: Det finns en spegel hemma.

Baksidetext
I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.

Min kommentar
Divergent. Jag undrar hur många gånger jag läst om den här boken/serien på olika bokbloggar. Boken har legat på min läsplatta i evigheter och jag var nog lite orolig när jag började läsa. Sönderhyllade böcker brukar inte alltid hitta sin väg till mitt hjärta.

I det här fallet behövde jag inte vara det minsta orolig för jösses, vad spännande den var. Det finns en del invändningar som måste göras (kommer till dem), men boken höll mig i ett järngrepp hela vägen. Jag kan se vissa likheter med den verklighet vi nu lever i, men jag tycker att all eventuell samhällskritik sköts väldigt snyggt. Karaktärerna är komplicerade (trots att de bara ska ha en egenskap) och vältecknade. Jag kommer dem nära. Även om jag ibland inte alls håller med i vad de tycker och gör så kan jag förstå dem. Tris reagerar dumt ibland, men förmodligen trovärdigt för en 16-åring. Jag har svaga minnen av att jag inte alltid var så rationell när jag var 16. Jag blir imponerad av historien och kan inte låta bli att undra hur man kommer på den.

Tyvärr får man bara en pytteliten aning om vad det är som hänt och varför allt ser ut och fungerar som det gör nu. Där skulle jag ha önskat mer information (kanske kommer i efterföljande delar?), speciellt skulle jag vilja veta vilket ärkenöt som kom fram till att en människa bara ska ha en egenskap. Andra frågor jag hoppas få svar på i nästa del är: Varför är det så farligt att vara mänsklig, eller divergent som det kallas här? För att vara en komplett människa så behöver man ju både osjälviskhet, ärlighet, kunskap, frid och mod, inte bara en av dem. Vad är det med tågen som går fram och tillbaka? Hur vet man vart tåget går när man bara hoppar på ett i farten? Varför sitter låset på insidan? Vad finns på utsidan? Varför och hur har De tappra ändrat sitt tankesätt? Det borde ju vara självklart för alla att mod utan hjärta och hjärna bara är grymhet och dumhet.

När det gäller det rent berättartekniska så var det kanske lite väl puttenuttigt, simpelt och naivt ibland, men jag väljer att bortse från det. Jag är ju inte riktigt rätt målgrupp. Det var kanske lite väl detaljerat och långdraget när de tränade på att slåss, det hände att jag tappade lite intresse där. Lite, lite förutsägbart var det också och det var ett evigt tjat om hur liten Tris var. Ett tag kände jag att om jag fick läsa en gång till att hon gjorde något bra, trots sin litenhet så skulle jag slänga boken i väggen (det gjorde jag inte, det hade varit synd på läsplattan).

Jag lyckades hitta Insurgent på bokrean och ska väl försöka läsa den så fort det bara går, men först ska jag se filmen Divergent. Den står redan här och väntar.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 (beräknat på 541 betyg).
På Goodreads hade den 4,32 i genomsnitt (beräknat på 1 347 767 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Divergent: Lotten, C.R.M. Nilsson och Bokugglan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.