lördag 22 april 2017

"Allegiant" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Allegiant
Genre: Science fiction
Antal sidor: 392
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Allegiant
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2017




Första meningen: Jag vandrar fram och tillbaka i vår cell i De lärdas högkvarter samtidigt som hennes ord ekar i mitt huvud: Mitt namn kommer att vara Edith Prior, och det finns mycket som det kommer att bli skönt att få glömma.

Baksidetext
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.

Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Min kommentar
Så var det då äntligen dags att ge sig på tredje och sista delen i Divergenttrilogin. En bok som tydligen lyckats med konststycket att dela upp fansen i två delar. Varför visste jag inte, för tro det eller ej, jag har helt lyckats undvika spoilers. Vilket förmodligen boken vann på.

I Allegiant så har även Tobias (Four) fått en röst, vilket gör mig väldigt förvirrad eftersom både han och Tris berättar i jag-form. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det, men det är intressant att även ta del av Tobias (ja, jag kallar honom det, det gör alla andra i den här boken också) tankar och faktum är att berättelsen inte hade funkat om inte uppdelningen hade gjorts. Tris är sitt vanliga jag, i stort sett, bara ännu mer hämndlysten, självgod och full av dubbelmoral. Hennes funderingar på förlåtelse gör mig nästan förbannad. Hon blev ju själv förlåten för att ha dödat en av sina bästa vänner. Tobias förlorar en hel del på att få en egen röst. Han framstår mest som naiv och dumdristig, jag tycker inte alls att hans reaktioner stämmer överens med den personlighet jag uppfattat att han har.

Tris och Tobias relation ger mig som vanligt nästan kräkkänslor. Det är ett förhållande som går ut på att antingen hångla eller gräla, inget där emellan. Destruktivt och inte ett dugg sunt. Då är Tris relation med brodern Caleb mycket intressantare och den som berör mig mest. Kanske främst för att jag inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara att vara ovän med ett syskon.

Temat, eller själva "förklaringen" är väldigt intressant och något som jag inte alls har speciellt svårt att tro på. Det där med "defekta" och "rena" gener är tänkvärt och alternativa sanningar är ju i allra högsta grad aktuellt. Jag kan se en hel del likheter i den verkliga världen, både förr och nu. Människor förnekar sig aldrig.

Mittendelen var en aning seg och jag funderade länge på att sätta 3,5 i betyg, men det otroligt modiga slutet gör att det höjs till 4. Jag gillar verkligen att Veronica Roth har modet att göra oväntade och drastiska saker med sina karaktärer och vågar nog påstå att det är speciellt sällsynt i ungdomsböcker. Personligen tycker jag att det höjer trovärdighetsfaktorn och det gör också att jag minns hur allt slutar. Nu ska jag bara se filmen också och jag är nästan beredd att slå vad om att den inte slutar likadant.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 273 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 645 117 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Allegiant: C.R.M. Nilsson, Bokhuset och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

12 kommentarer:

  1. Tyckte ju också boken höll, och att slutet var starkt. Jag ska inte spoila filmen men i vanlig ordning så har de ju tänkt två filmer för att täcka boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det sant? Det betyder att man aldrig kommer att få veta hur filmen slutar? Men jösses, vad trist!

      Radera
  2. Jag håller med om att bilden en hade fått av Four i de första två böckerna och den en fick i tredje boken inte riktigt överensstämde. Slutet är verkligen modigt. Men jag tyckte att det här var en riktigt svag bok jämfört med de andra två. Särskilt den första, som ingen av de efterföljande levde upp till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte Four var så olik sig att jag bara blev förvirrad, det blev så fel. Det är imponerande att våga göra oväntade saker, tycker jag, och det är alltid de jag minns :) Första delen var så ruggigt bra och även om de två andra var spännande så kom de aldrig upp i samma division.

      Radera
  3. Kom ihåg att det skulle ha blivit en till film men det blev inget av det. Det pratade som en miniserie istället. Så filmen handlar bara om första delen av boken som jag kommer ihåg det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar inte vara något på gång, har kollat på IMDb och där finns i alla fall inget. Det är tråkigt när de gör så där. Jag avskyr oavslutade saker :)

      Radera
  4. Tycker båda blev skitjobbiga i sista boken. Det började lite smått i bok två men i trean var det så mycket hit och dit mellan dem att jag tröttnade på båda. Så när DET hände hade jag redan ledsnat så mycket att jag faktiskt inte riktigt brydde mig. Divergent är ändå en riktig favorit, har tappat räkningen på hur många gånger jag faktiskt har läst den boken. Så det är jag ändå glad för, att slutet inte lyckades ta kål på min kärlek till första boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker de blev jobbiga redan i andra boken, då höll jag på att bli tokig. Jag kan väl inte heller egentligen påstå att jag brydde mig jättemycket, även om det var oväntat men jag gillar ju oväntat så att... :)

      Första delen är verkligen så mycket bättre än resten.

      Radera
  5. Nu blir jag riktigt sugen på att läsa Allegiant. Jag har ganska blandade känslor till de två första böckerna. Men jag är väldigt nyfiken på vad som finns utanför staketet och hur allt hänger ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ju det där med att få reda på hur det hängde ihop :) Jag tycker det var ett bra tema, men kanske inte lika bra utfört.

      Radera
  6. Åh såg nu att du ju länkat till mig, så då visste du redan vad jag tyckte haha. Sorry för upprepning, men tack för länk. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, jag tycker du gjorde en bra sammanfattning här ovanför så det gör inget :)

      Radera