Bok: Det mörka av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Det mörka
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 408
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dark
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Lacey Flint 5
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 februari 2026




Första meningen: Några timmar efter midnatt satt två unga kvinnor i en bil nära en klippkant.

Baksidetext
När ett spädbarn rycks från sin barnvagn och kastas i Themsen befinner sig poliskonstapel Lacey Flint av en slump i närheten. Trots att hon för tillfället inte är i tjänst lyckas hon förhindra katastrofen. Men vem skulle vilja skada ett barn?

Kriminalkommissarie Mark Joesbury är inte förvånad. Under sin övervakning av ett komplext nätverk av Darknet-sajter har Joesbury och hans team identifierat ett nytt terrorhot från en kvinnohatande grupp som kallar sig själva incels. Joesburys team försöker infiltrera gruppen, men Darknet är skapad för anonymitet, och incelarmén är stor.

Trycket ökar när teamet får veta att överfallet vid Themsen bara var det första i en rad våldsamma attacker i syfte att terrorisera kvinnor. Dessutom tycks rörelsens ledare tycks ha valt ut Lacey som själva symbolen för allt de hatar – vilket innebär att hon nu befinner sig i extrem fara.

Min kommentar
Det kan hända att det kom som en väldigt stor överraskning för mig när jag upptäckte att det skulle komma en femte del om Lacey Flint. Om jag visste det så hade jag glömt bort det. Det mörka åkte i alla fall direkt upp på min läslista.

Tolv år har det gått mellan fjärde och femte delen, i alla fall den svenska utgivningen. "Bara" åtta i den engelska. Märkligt nog så har det alltså tagit nära fyra år för den här boken att översättas. Men nu är det här och det är jag glad för. Sharon Boltons böcker brukar vara väldigt mörka, men jag var nog inte riktigt beredd på att det här skulle vara en så mörk historia. Trots titeln.

Karaktärerna är inte speciellt många och märkligt nog, tycker jag, så är det mer än dubbelt så många poliser än andra karaktärer. Mitt största problem är att man verkar förväntas komma ihåg alla återkommande människor och deras inbördes relationer. Efter tolv år, eller åtta så, som det gått i den engelska utgivningen. Alldeles särskilt så minns jag inte Dana och Helen överhuvudtaget. Det stör mig väldigt mycket. Themsen är som en helt egen karaktär och jag uppskattar verkligen beskrivningen. Så mycket att jag den senaste tiden roat mig med att sitta och titta på Apple TV:s skärmsläckare när de flyger över London.

Lacey är Lacey, som hon har varit mest hela tiden. Dock tycker jag att det känns som ett riktigt korkat val att lämna porten öppen, med nycklarna till lägenheten innanför. Kanske inte något som en duktig och försiktig polis som Lacey skulle ha gjort. Mark Joesburys turkosa ögon nämns bara en enda gång, vilket jag ör oerhört tacksam för.

Det enda jag eventuellt kan ha lite problem att tro på är att man känner igen en person, som man mötte i tonåren i några minuter, mitt i natten så att det var mörkt, för tolv år sedan. Omöjligt är det så klart inte, men nog ganska ovanligt. Lite less är jag på Laceys ständiga personliga inblandning. Och att hon alltid hamnar i livsfara på grund av det. Och hennes hemlighet. Tycker det är nog av och om det nu.

Fanatiker skrämmer mig så oerhört mycket, nästan mest av allt. Det går liksom inte att resonera med dem. Det är så typiskt för den här sortens individ, att allt alltid är någon annans fel. De har själva inget som helst ansvar för det som händer i deras liv. Vilket ju är ett besynnerligt synsätt för oss andra. Jag har dock svårt att tro att det skulle vara så här enkelt att göra det som de gjorde. Kanske av den enkla anledningen att jag inte vill tro det. Jag hoppas ju att flertalet människor är bra och klokare än så här. Vad jag grundar det på har jag ingen aning om. Det var ju inte alltför många år sedan som polisen gick ut och bad kvinnor att inte röra sig ensamma ute på nätterna. I åtminstone två svenska städer; Malmö och Östersund.

Det mörka är skrämmande otäck läsning, så nära verkligheten, och realistiskt beskrivet, att jag faktiskt blev lite rädd. Så obehagligt att läsa. Kanske är detta sista boken, det vet jag inte, men om det är det så är jag nöjd.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 2 990 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det mörka: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Tofflan och Fiktiviteter (engelsk utgåva)

"En mörk och förvriden flod" av Sharon Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 474
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dark and twisted tide
Översättare: Lilian Fredriksson, Karl G Fredriksson
Serie: Lacey Flint 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 4 februari 2015





Första meningen: Jag är Lacey Flint, intalar hon sig när gryningen randas och hon lyfter först den ena armen, sedan den andra, samtidigt som hon sparkar hårt med ben som är längre och kraftfullare än vanligt, tack vare ett par bastanta fenor.

Baksidetext
För att påbörja ett nytt och stillsammare kapitel av sitt liv har Lacey Flint lämnat sitt jobb på The Metropolitan Police och i stället tagit anställning vid Londons flodpolis. Nu lever hon ensam på sin husbåt, där hon hoppas få tid att i lugn och ro slicka sina sår och glömma Mark Joesbury, mannen hon älskar men inte kan få.

Men lugnet blir kortvarigt. En tidig sommarmorgon hittar Lacey ett kvinnolik i floden inte långt ifrån sitt hem, och trots att hon borde veta bättre kan hon inte låta bli att själv försöka lösa den gåta som kommit i hennes väg. Vem är kvinnan och hur hamnade hon i Themsens förrädiskt snabba vatten? Och var det verkligen en tillfällighet att det var just Lacey som fann henne?

Samtidigt som Lacey dras in i mordutredningen börjar det dyka upp främmande föremål på hennes husbåt. Hon har en krypande känsla av att någon bevakar henne någon som vet precis vem hon är och vad som kan få hennes slumrande instinkter att vakna till liv.

Min kommentar
S. J. Bolton har nu blivit Sharon Bolton, men det är fortfarande samma författare. Och faktiskt också nästan samma bok. Denna fjärde del är mer lik de två första än den tredje. Vilket, för mig, är lite synd, eftersom jag tyckt bäst om Odödlig.

Precis som i de andra böckerna så vill Lacey inget annat än sköta sitt, men precis som i de andra böckerna så dras hon motvilligt(?) in i något, som i precis som i de andra böckerna är personligt. Och precis som i de andra böckerna så blir det livsfarligt. Jag kan ju inte låta bli att undra i hur många böcker man kan använda det där konceptet innan de flesta tröttnat på det. För min del är jag redan lite less.

Början är lite seg och inte så lite hoppig. Det är många röster som ska göra sig hörda (ett tiotal faktiskt) och många av dem ligger ett bra tag tillbaka i tiden. Det tar ett tag innan jag orkar fundera på vad alla de där rösterna är för några och helt ärligt så tycker jag att tillbakablickarna helt kunde ha tagits bort. De tillför absolut ingenting. Tack och lov så är det i alla fall väldigt tydligt vems röst vi för tillfället lyssnar på och när vi befinner oss.

Den här boken har inte så mycket av London-miljöer, man håller mest till i eller på Themsen och jag blir lite ledsen för att jag inte kollade in den bättre senast jag var i London, även om jag faktiskt till och med åkte på den då. Jag kan inte alls få ihop floden som beskrivs här med den jag såg, men jag såg ju turistvarianten. Dagtid. Inte heller är den här delen lika mörk som de föregående, även om det nu är ganska skitigt i denna också, men allt känns inte lika hopplöst.

Upplösningen är väldigt underlig, för att inte tala om sista uppgörelsen. Den blir bara krystad och det känns som att den bara är där för att försöka snurra till det ett extra varv. Ett varv som är helt onödigt. Det har snurrats ganska bra ändå. Jag har läst tillräckligt många deckare för att förstå att när författaren introducerar karaktärer så betyder de någonting. Därför blir jag inte fullständigt överraskad över vad som hänt och vem som gjort en del av det. Däremot blev jag helt tagen på sängen vad gäller mördaren. Det gillar jag.

Det känns som att jag är den enda i hela världen som inte gillar Lacey. Hon är alldeles för velig för mig och låter mest saker hända henne. Det känns lite som att hon sitter i baksätet på sitt eget liv och hon har ingen riktning. Visst, hon har varit med om en hel del otäckheter, men hon är ju stark så just den där baksätesdelen har jag svårt att förstå. Det är också otroligt skönt att Mark inte har så stor roll i den här fjärde delen, jag är ganska less på deras relation och något måste snart hända. Antingen att de får till det eller att de helt enkelt avslutar något som aldrig påbörjats. Och Marks turkosa ögon nämns kanske bara två gånger i hela boken. När jag ser turkosa ögon framför mig så är det ingen bra sak.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 (beräknat på 24 betyg).
På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 1 424 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En mörk och förvriden flod: Lotten (engelska upplagan), Bokdetektiven och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Odödlig" av S.J. Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 438
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Like this, for ever
Översättare: Lilian & Karl G. Fredriksson
Serie: Lacey Flint 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 24 april 2014






Första meningen: "Det sägs att det är som att skära i smör, när man skär i ungt kött."

Baksidetext
Elvaårige Barney Roberts - liksom alla andra som läser dagstidningarna - vet att mördaren snart kommer att slå till igen.

Offret kommer att vara ännu en pojke, som han själv. Kroppen kommer att ha tömts på blod och lämnats kvar någonstans på en strand längs Themsen. Det kommer inte att finnas några ledtrådar för London-poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury. Ingen förvarning om vem som blir nästa offer. Ingen riktig anledning för Barneys vän och granne, Lacey Flint, att bli involverad, eftersom hon är ledig från sitt jobb på Londonpolisen - och inte en chans att hon ska kunna hålla sig borta.

Klockan tickar, våldet eskalerar och barns liv står på spel - Lacey och Barney vet att de inte har råd med ett enda felsteg om de ska klara sig igenom det här med livet i behåll.

Min kommentar
Tredje delen i serien om Lacey Flint har förblivit stående oläst mest på grund av att jag inte varit speciellt förtjust i de två första. När jag fick höra att varken Lacey eller Mark var huvudpersoner i den här boken så blev jag lite mer sugen på att läsa den. Och nu är jag glad att jag gjorde det.

Det känns oerhört befriande att slippa den tramsiga relationen mellan Lacey och Mark. Helt och hållet slipper jag den inte, men det lilla som är kan jag stå ut med. Tyvärr så börjar Dana bete sig väldigt underligt i stället och jag känner mig ganska så less på de här välutbildade(?), omogna vuxna människorna som reagerar fullständigt irrationellt på det mesta. Framför allt så kan jag inte sluta fundera över hur i hela friden Lacey kunde bli polis. Måste man inte gå igenom massor av tester, bland annat psykologiska, för att bli polis? Jag kan bara hoppas att det inte finns så labila poliser i verkligheten...

I stället för tramsiga relationer så fokuseras här på det viktiga; vem, varför, hur... och liknande. Lite inte så tramsiga relationer får vi oss också till livs. Som den mellan Barney och hans pappa, Barney och Lacey och Barney och de andra barnen. Ja, du gissar rätt. Jag var väldigt förtjust i Barney. Detta underliga barn, som var så vuxen på vissa sätt och fortfarande liten på andra. Jag hoppas verkligen jag får träffa honom igen. Det var för övrigt ganska många barn med och det måste vara svårt att beskriva barn på ett trovärdigt sätt. Enligt mig lyckades det bra.

Jag får också en väldigt bra miljökänsla och kan nästan känna London runt omkring mig. Ett London som jag visserligen inte känner igen, för här är mörkt och skitigt. Inte alls den bild man får som turist, i alla fall inte om man håller sig till de platser där jag håller mig, men jag har inte alls svårt att köpa den här versionen heller.

En extra pluspoäng blir det för att jag inte var helt säker på vem den skyldige var förrän mot slutet, men jag var i alla fall före både Dana och Lacey. Jag gillar verkligen när det inte är uppenbart vem som är skyldig. Enda klagomålet jag egentligen har är den lilla sidohistorien med hon som sitter i fängelse. Den känns onödig och jag undrar om den fanns där bara för att inte glömma Laceys bakgrund. Eller kanske, ännu värre, för att kollra bort läsaren i början.

Det här var faktiskt så bra att jag nu ser fram emot nästa del. Som av en händelse upptäckte jag att fjärde delen, A Dark and Twisted Tide, släpptes på engelska för en vecka sedan. När kommer den på svenska?

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. På Goodreads hade den 4.18 i genomsnitt. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Odödlig: Lotten, Bokdamen och Skuggornas bibliotek.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Livrädd" av S J Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 410
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead scared
Översättare: Karl G Fredriksson
Serie: Lacey Flint 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 13 maj 2013






Första meningen: När ett stort föremål faller från hög höjd accelererar hastigheten med vilket det färdas tills luftmotståndets uppåtriktade bromskraft blir densamma som gravitationskraftens nedåtriktade drivkraft.

Baksidetext
En våg av självmord sköljer över Cambridges universitet. Varje gång är det en kvinnlig student. Och varje självmord är begått under mer chockerande omständigheter än det föregående.

Polisen vet att det inte kan vara en rad sammanträffanden. Men de kan inte bevisa det.

Enda sättet att utreda fallen är att placera någon under täckmantel. En ung polis, en kvinna lika utsatt som de andra. Lika oförberedd på den mardröm hon möter.

Lacey Flint har all anledning att vara försiktig.

Min kommentar
Det var med en viss tvekan som jag började läsa den här boken, andra delen om Lacey Flint. Första boken, Nu ser du mig, drabbade mig inte alls lika mycket som den verkar ha gjort alla andra, även om jag nu inte tyckte den var dålig. Livrädd hade mer av det som jag gillar, men fortfarande mycket av det som jag ogillar.

En av anledningarna till att jag gillar denna lite bättre är att mer händer i huvudet, det är inte lika mycket frossande i blod och likdelar utan mer psykologiskt. Det som händer läkaren Evi Oliver är precis sådant som skrämmer mig; det mystiska, otäcka, osynliga, "är det jag eller händer det verkligen".

Det är fortfarande på tok för uppenbart vem/vilka som är skyldiga, åtminstone till en viss del. Om någon beter sig oprovocerat vänligt så är det ofta något skumt med den personen. Om denna karaktär dessutom känns lite krystat "placerad" så är det definitivt en mördare. Minst en sådan hittade jag första gången h*n presenterades. Det är lite tråkigt när det blir så tydligt. Mer vill jag egentligen inte avslöja. Här finns också luckor stora som Grand Canyon, men till viss del kan jag leva med det för det är ändå lite gastkramande och faktum är att det i själva verket inte behöver vara realistiskt i den här genren.

Relationen mellan Lacey och Mark är alltjämt bara underlig. Det här handlar ändå om vuxna människor och de beter sig bara löjligt och irrationellt. Kanske fungerar det så nu för tiden, men jag kan inte alls relatera till det. Jag tycker inte om någon av dem och jag bryr mig inte så mycket om vad som händer med dem heller. Det är ingen bra förutsättning när man känner så inför huvudkaraktärerna.

Slutet är en antiklimax av rang och jag känner mig på något sätt snuvad på konfekten. Det gick lite för enkelt lite för snabbt.

Kanske beror den här uteblivna kärleken till Bolton på att jag har för höga förväntningar, eller så beror det på att det hon skriver helt enkelt inte framkallar de känslorna hos mig. Oavsett så kommer jag att fortsätta läsa henne.

Det här blir mitt bidrag till Spänningsutmaningen för maj månad.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Livrädd: Lotten, Marias bokliv och Fru E.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Nu ser du mig" av S J Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 435
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Now you see me
Översättare: Lilian & Karl G Fredriksson
Serie: Lacey Flint 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2013






Första meningen: Löv, lervälling och gräs dämpar ljud, till och med skrik.

Baksidetext
Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla...

Min kommentar
Det här är min allra första bok av Bolton och som jag såg fram emot att läsa den efter allt bra jag hört. Jag vill inte påstå att jag blev besviken, men så bra tyckte jag verkligen inte att den var. Tyvärr kan jag nog inte heller skylla allt på för höga förväntningar, för här var mycket av sådant jag inte tycker om representerat.

Först och främst, Lacey Flint. Hur gammal är hon egentligen? Hon sägs vara drygt 25, men det hon säger och gör tyder på att hon är en kärlekskrank tonåring. Herregud, vad irriterad jag var på henne och hennes förhållningssätt till Mark Joesbury. Jag blev illa berörd och nästan lite generad å hennes vägnar. Och Mark Joesbury var inte mycket bättre han. Personteckningarna ger jag inte mycket för, faktiskt.

Och oförutsägbarheten? Nej, inte det minsta. Allt är så uppenbart att det inte kunde varit tydligare om det så stått på en banderoll fastspänd över Tower Bridge eller annonserats i tidningen. Det "antyds" saker och ting så tydligt att jag faktiskt blir lite irriterad på det också. Ibland ville jag bara skaka om Lacey och skrika svaren till henne. Ändå var det hon som på sätt och vis satt inne med facit. Jösses.

Jack the Ripper-kopplingen då? Nja, inte så mycket det heller. Eller jo, jag fick lära mig en massa om morden, vem som blev mördad när och hur. Det var också väldigt intressant att läsa om teorierna om vem mördaren var, men någon egentlig "koppling" var det väl faktiskt inte. Speciellt äcklig eller grotesk tycker jag inte heller att boken var. Kanske säger det mer om mig och mina läs- och filmvanor än om boken, men ändå. Det mesta känns som en riktigt lång turistreklam för London. Minus morden då.

Men missförstå mig nu inte, jag gillade boken ändå. Det var spännande, trots att upplösningen var uppenbar och alla de olika irritationsmomenten. Nästa bok, Livrädd, står redan redo i läslistan. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas att den är strået vassare.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Nu ser du mig: Lingonhjärta, Bokstävlarna och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.