Visar inlägg med etikett Film - Betyg 3. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Film - Betyg 3. Visa alla inlägg

måndag 16 november 2026

Film: Normal (2025)

Titel: Normal
Originaltitel: Normal
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Derek Kolstda, Bob Odenkirk
Skådespelare: Bob Odenkirk, Ryan Allen, Billy MacLellan, Lena Headey, Henry Winkler
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 oktober 2026





Handling
För sheriff Ulysses skulle den tillfälliga tjänstgöringen i den idylliska mellanvästernstaden Normal vara ett välkommet avbrott från både äktenskapsproblemen och de moraliska sår han nyligen ådragit sig i tjänsten. Men när ett misslyckat bankrån vänder upp och ner på stadens lugna vardag avslöjas av en slump en mörk hemlighet. Ulysses inser snart att staden är allt annat än vad namnet antyder.

Min kommentar
När sambon och jag var ute på lunchpromenad denna fredag så sa jag att jag vill se en film som [PSSSCHRRR]. Jag trodde faktiskt inte att vi hade någon sådan på någon av våra listor, så jag tänkte att vi kanske får ta en som är tillräckligt nära. En action alltså. Då blev det Normal.

Filmen är beskriven med, bland annat, genrerna svart komedi och action och det ligger ganska nära sanningen. Faktum är att den påminner lite om en Quentin Tarantino-film. Den är våldsam, absurd och rolig. Men den är inte alls på samma nivå som Tarantino. Inte på någon av de tre kännetecknen. Däremot så är det tillräckligt bra gjort för att det ska funka för mig.

Själva grundhistorien är väldigt förutsägbar. Den la vi upp direkt i början. Den stora anledningen är nog starten på filmen, den avslöjar allt. Personligen så tycker jag att den scenen borde ha lagts någonstans i mitten, som en förklarande tillbakablick. Det som händer på vägen är dock inte ett dugg förutsägbart. Det blev till och med en del [woah] och andra liknande ljud av överraskning. Det räddar allt.

Ulysses är en karaktär som jag verkligen gillar. Han är så laid-back och lågmäld. Eftertänksam. Inget kan liksom rubba honom. Hans favorituttryck verkar vara Calm cleans messy, som han verkligen demonstrerar. Och jag kan relatera till. Annars var det bankrånarna som överlag gjorde ett stort intryck. De var ju liksom bara vanliga människor. Som ville ha pengar. Andras pengar. Men när det gick överstyr så vände de snabbt och blev medmänskliga.

Många spektakulära sätt att dö får vi se och det låter kanske underligt, men det är roligt. Många scener ackompanjeras av fullständigt opassande musik, men jag tycker inte att det är tillräckligt många. Det knepet är underutnyttjat här.

Här finns en del bekanta namn och det blev ett litet glädjetjut för The Fonz. Det var länge sedan jag såg Henry Winkler i något. Jag blir alltid glad när jag ser honom, även om han nu inte var sympatisk här. Men han dog på ett spektakulärt sätt i alla fall. Som så många andra. Det var fler som var bekanta, men som jag inte kunde placera. Inte ens Cersei (Lena Headey) och inte självaste Bob Odenkirk heller.

Slutet gillar jag egentligen inte. Vi har i stort sett inte rört oss framåt alls. I det lilla samhället är det status quo. Trots allt häpnadsväckande som har hänt. Den enda som har förändrats är Ulysses själv.

Normal är faktiskt allt annat än normal. Men kul är det. Och fartfyllt. Filmen slutar dessutom med ett ganska tydligt upplägg för en tvåa. Om det blir en är inte bestämt än, men möjligheten finns. Frågan är väl egentligen om man kan göra det utan att upprepa sig.


På Letterboxd hade den 2,95 i genomsnitt (beräknat på 97 836 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 9 november 2026

Film: Animals (2026)

Titel: Animals
Originaltitel: Animals
Genre: Thriller
Regissör: Ben Affleck
Manus: Connor O McIntyre, Billy Ray, Ben Affleck
Skådespelare: Ben Affleck, Kerry Washington, Gillian Anderson, Steven Yeun, Adriana Paz
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 oktober 2026





Handling
Mark är en framgångsrik advokat och politiker i Los Angeles, med en fru och två barn. Men en kväll förändras allt när hans son blir kidnappad. Mark får snart klart för sig att det inte handlar om en slumpmässig kidnappning, men medan jakten på sonen pågår börjar det också komma fram saker om Marks eget förflutna. Och när sanningen så småningom börjar nystas upp blir det allt svårare att veta vem som egentligen är offer och vem som bär ansvar.

Min kommentar
För någon vecka sedan så såg jag att det kommit en ny film på Netflix, Animals, där Ben Affleck är med. Jag gillar ju honom och kollade så klart upp betyget på filmsajterna. Det var hemskt dåligt. Egentligen under vår minimigräns, men som med så mycket annat så finns det gråzoner. Och olika viktning. Alltså blev det den och förväntningarna var ju inte höga.

Efter att ha sett den så kan jag förstå varför många har satt så låga betyg. Om man förväntar sig en thriller så kan man bli besviken. Här handlar det mer om moraliska dilemman, vilket ju kanske inte står så högt i kurs hos andra, men som jag verkligen går igång på. En film som får mig att fundera på om det är moraliskt rätt att göra något som är juridiskt fel är en bra film. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.

Vissa delar i filmen är förutsägbara, andra inte. Det är mest fokus på personerna och deras relationer. Jag gillar ju som sagt Ben Affleck och han är bra här, men det är lite som att han tar överhanden. Han är med i nästan varenda scen. Hans fru, Abigail, är en förfärlig människa. Hur kan man vara så j-la självgod och verklighetsfrånvänd? Men Kerry Washington gör henne bra och trovärdig. Jag har nog bara svårt för en enda karaktär, Dayle Burton (Gillian Anderson). Hon känns verkligen som en karaktär. Inte en person. Och med tanke på hela hennes personlighet så tycker jag att hon blir lite väl oförsiktig mot slutet.

Den här filmen fokuserar helt på offren, kan man nog säga. Jag tror inte att man entydigt får veta vem eller varför. Det antyddes dock, men allt det sker i bakgrunden och det blir svårt att uppfatta när man samtidigt ska fokusera på det som händer i förgrunden. Jag känner mig, som vanligt, förvirrad när "rätt" är "fel" enligt lagen och jag vill egentligen inte leva i en värld där den gränsen är flytande. Det blir jobbigt för mig att förstå vad jag egentligen tycker. Man kan vara offer och förövare samtidigt och inga människor ska avfärdas som oviktiga.

Animals är inte alls någon dålig film. Inte på något sätt. Kanske hade jag inte velat kalla den för thriller, i så fall psykologisk thriller. Om det finns en genre som heter dramathriller så ligger den kanske närmre sanningen. Den lämna mig i alla fall med en hel del funderingar och det är ett bra betyg.


På Letterboxd hade den 2,24 i genomsnitt (beräknat på 67 856 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 2 november 2026

Film: Matchbox the Movie (2026)

Titel: Matchbox the Movie
Originaltitel: Matchbox the Movie
Genre: Action
Regissör: Sam Hargrave
Manus: David Coggeshall, Matt Westbrook
Skådespelare: John Cena, Jessica Biel, Arturo Castro, Sam Richardson, Teyonah Parris
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 126 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 9 oktober 2026





Handling
Sean är en hemlig CIA-agent som återvänder till sin hemstad efter att en gammal vän gått bort. Där återförenas han med sina barndomsvänner, men när han anklagas för att ha stulit en kärnvapenspets dras hela det gamla Matchbox-gänget in i en internationell jakt. Tillsammans måste de försöka rentvå Sean och hitta kärnvapnet innan det hamnar i fel händer.

Min kommentar
Egentligen ville jag se en komedi den här fredagen, men sambon var sugen på den nya filmen som precis börjat streama på Apple TV+; Matchbox the Movie. Den har ju komedi som subgenre, så vi valde den. En riktigt bra actionkomedi är ju perfekt underhållning en fredag.

Naturligtvis så kollade jag upp vad det där Matchbox var för något, innan vi tittade, och det är ju vanliga leksaksbilar. Då kan man ju kanske förvänta sig en film om leksaksbilar eller åtminstone något som har med dem att göra. men då blir man besviken. Leksaksbilar har inget alls med handlingen att göra. Inte bilar överhuvudtaget. Jag lekte själv med småbilar när jag var liten, så jag borde kanske vara målgruppen för nostalgikopplingen. Men jag satt mest och undrade vad filmen egentligen hade med Matchbox att göra.

Vi kan lika gärna fortsätta med produktplaceringar, för det finns det fler av. Eller om de bara är med som humoreffekt, det vet jag inte. En är att Leatherman nämns otaliga gånger, men jag kan faktiskt köpa att man många gånger har användning för ett multiverktyg. Värre är det med Duolingo, som en karaktär har använt och det gör att hon kan prata arabiska, iten bara flytande konversation, utan flytande i en alldeles specifik situation på akuten på ett sjukhus. Jag har själv provat Duolingo och kan nog med säkerhet säga att man inte lär sig ett språk flytande där.

Filmen börjar lovande, men sedan blir det bara ett hopkok av många andra filmer. Kontentan är att man har sett den här filmen många gånger förut. En del bättre, många sämre. Det känns som att den vill vara The Goonies, men när barnen har blivit vuxna. Det går så där.

Skådespelarprestationerna är ganska bra, överlag, men de har ju egentligen inget att jobba med. Ingen sticker ut, vare sig på ett bra eller dåligt sätt. Däremot så känns dialogen väldigt krystad. Vem pratar så där.

Visuellt är det inga som helst problem med den här filmen. Det vimlar av fräcka scener och halsbrytande stunts. Många av dem har jag aldrig sett tidigare. Men en film kan ju inte bygga på fräcka scener allena. Med en så här urvattnad handling så måste man ha bra karaktärer, men de är så endimensionella att man skulle ha svårt att se dem om man tittade från sidan. De är bara placerade där för sin funktion och jag kunde knappt bry mig mindre.

Matchbox the Movie är underhållande, fartfylld och lite smårolig, men tyvärr med en handling som inte alls räcker till för drygt två timmar. Det är action för dess egen skull och med koppling till leksaksbilar som ... ja, inte finns.


På Letterboxd hade den 2,35 i genomsnitt (beräknat på 8 335 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 6,2k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 26 oktober 2026

Film: Superman (2025)

Titel: Superman
Originaltitel: Superman
Genre: Action
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn, Jerry Siegel, Joe Shuster
Skådespelare: David Corenswet, Rachel Brosnahan, Nicholas Hoult, Sara Sampaio, Nathan Fillion
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 oktober 2026





Handling
Superman, Metropolis hjälte, försöker göra världen till en bättre plats. Detta kompliceras när hans fiende Lex Luthor bestämmer sig för att sätta stopp för honom. Med hjälp av både avancerad teknologi och en hel del manipulation försöker Luthor vända människorna mot Superman, samtidigt som Superman måste försöka balansera sitt liv som världens mäktigaste superhjälte med sitt liv som Clark Kent.

Och mitt i allt finns Lois Lane, Jimmy Olsen och en rad andra mer eller mindre välbekanta ansikten. Det blir snart tydligt att det här är en Superman som redan har en historia – och att kampen mellan Superman och Luthor bara är början på något betydligt större.

Min kommentar
Filmtittandet blev satt på paus på grund av semester, då har man ju annat att göra. Eventuellt kan det vara så att jag redan på hemvägen bestämde vilken film vi skulle titta på efter hemkomst; Superman. En film som jag egentligen inte hade tänkt att se, från början. Sedan visade det sig att den fick bra betyg på filmsajterna. Jag är inte den som är den och så blev jag ju lite nyfiken också.

Någon Superman-expert är jag inte, men jag läste serietidningen när jag var liten. Med behållning. Och jag har ju sett otaliga filmer. Känns det som. Den här filmen är en omstart på hela sagan (hur många finns det nu egentligen?), men utan att liksom börja från början. När filmen börjar så är allt redan etablerat. Den här gången är det James Gunn, mannen bakom Guardians of the Galaxy, som står bakom rodret. Det märks.

Handlingen är inte så mycket att orda om, det är Superman vs Lex Luthor. Det ovanliga är att medlemmar i Justice League dyker upp också, vilket ju är ganska kul. Jag har ju sett att serien Lanterns nu streamar, men jag hade inte tänkt se den heller. Men nu vet jag inte. Jag tyckte nämligen att Green Lantern var så väldigt bekant, men jag hade aldrig någonsin känt igen honom. Det är Nathan Fillion, han som spelar Castle i Castle. Så nu är jag sugen på serien också.

Castingen är mycket lyckad, tycker jag. Karaktärerna ser till och med (nästan) ut som i serietidningen. Som jag minns det, men det var ju ganska många decennier sedan. Jag är i alla fall nöjd med David Corenswet som ny Superman. Rachel Brosnahan som Lois Lane får kanske inte så mycket tid, men hon gör det bra. Nicholas Hoult, som spelar Lex Luthor, gör ett fantastiskt jobb. Jag avskyr honom verkligen. Men var verkligen Jimmy Olsen (Skyler Gisondo) en sådan kvinnokarl? Ja, uppenbarligen var han det i original. Kul!

För första gången någonsin(?) förklaras varför ingen känner igen Clark Kent/Superman, bara tack vare ett par glasögon. Något som har stört mig i alla år. Jag känner mig faktiskt nöjd med den förklaringen.

Det finns också en politisk underton som jag hade lite svårt att värja mig mot. När ett mindre land hotas av ett mäktigare land gick mina tankar ganska omedelbart till Ukraina och Ryssland. Och när Lex Luthor sedan använder sin makt, sitt inflytande och sin retorik för att få andra att göra det han vill, gick mina tankar åt ytterligare ett håll. Jag tänker inte skriva någon på näsan vad jag såg för paralleller där, men jag kan säga att det gjorde mig betydligt mer illa berörd än jag hade väntat mig.

Superman blev en positiv överraskning för mig, jag gillar den. Det är underhållande och småroligt. Känslan är att man har gått tillbaka till rötterna och satsat på att få fram den glättiga och lekfulla serietidningskänslan. En lyckad satsning.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 3 415 421 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 449k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 19 oktober 2026

Film: The whisper man (2026)

Titel: The Whisper man
Originaltitel: The Whisper man
Genre: Thriller
Regissör: James Ashcroft
Manus: Ben Jacoby, Chase Palmer, Alex North (bok)
Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Monaghan, Adam Scott, Michael Keaton, Hamish Linklater
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 september 2026





Handling
När Jake, en åttaårig pojke, plötsligt försvinner ställs hans pappa Tom inför sitt livs mardröm. Polisen kopplar snabbt försvinnandet till en serie gamla mord där offren lockades bort av den så kallade Whisper Man. Samtidigt tvingas Tom återknyta kontakten med sin egen pappa, den pensionerade polismannen Pete, och tillsammans börjar de nysta i ett fall där det förflutna visar sig vara betydligt närmare än de kunnat ana.

Min kommentar
Den här fredagen hann jag inte välja en film aktivt, men jag kom ihåg att jag hade sett att en film som heter The whisper man hade börjat på Netflix. Utan några som helst förberedelser så fick det bli den. Jag hade ingen större koll på vare sig vad den handlar om eller vilka som är med.

Min känsla är att filmen så förtvivlat försöker vara suggestiv och i så fall misslyckas den. Ibland är den så mån om att plantera sina ledtrådar att det blir ganska lätt att räkna ut vart den är på väg. Föreställ dig, typ, en blinkande neonpil som pekar på vad det nu är man inte vill att någon ska kunna missa.

För mig är början på en film väldigt viktig, där ska tonen sättas och allt ska etableras. Här ägnas den åt mängder av korta klipp av mängder av scener/människor som jag inte hunnit få någon relation till. Just i relationerna tycker jag att filmen missar en hel del. Dessutom visas många klipp på mördaren, men utan att visa vem det är. Förmodligen är det tänkt att vara spännande, men i mitt tycke är det mest irriterande.

Skådespelarensemblen är helt osannolik, det ena kända ansiktet efter det andra dök upp. De flesta kände jag bara igen, men kunde inte alls placera. Robert De Niro och Michael Keaton var det i alla fall inga tveksamheter om. Så roligt att se dem båda två i något nytt och de är lika bra som de brukar. Redan när Tom Kennedy öppnade munnen kände jag igen rösten, men jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån. När jag sedan kollade upp det visade det sig vara Adam Scott, vilket förklarade saken. Det var tydligen skägget som lurade min hjärna.

Det är oklart för mig om det var Adam Scott eller hans karaktär som störde mig. Jag blev i alla fall irriterad varje gång han dök upp i blickfånget. Han verkade framställas som handlingskraftig, men när det verkligen gällde så kunde han inte tänka att det bara var att ta en av de lösa tegelstenarna och drämma till mördaren i huvudet.

Filmen misslyckas helt med att få mig engagerad. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av vare sig fallet eller karaktärerna. Det är ganska bra gjort. Med tanke på att det är barn inblandade. Alla känns mer eller mindre som pappfigurer.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det finns minst två osannolika överlevanden här. Den ena mer än den andra. Och på riktigt, slutet där i fängelset ... det blir bara för mycket för mig.

The Whisper man är för lång och lite för långsam. Tempot hade fungerat, om känslan hade varit mer intensiv. Eller thrilleraktig, om man så vill. Med den här ensemblen borde filmen vara bättre. Den förtjänar att vara bättre än så här.


På Letterboxd hade den 2,69 i genomsnitt (beräknat på 208 426 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 12 oktober 2026

Film: Sinners (2025)

Titel: Sinners
Originaltitel: Sinners
Genre: Skräck
Regissör: Ryan Coogler
Manus: Ryan Coogler
Skådespelare: Michael B Jordan, Jack O'Connell, Hailee Steinfeld, Miles Caton, Wunmi Mosaku
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 137 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 september 2026





Handling
Året är 1932 och tvillingbröderna Smoke och Stack återvänder till sin hemstad i Mississippi efter några år på annat håll. De öppnar en juke joint där den svarta befolkningen kan samlas, dricka, dansa och lyssna på musik. Deras kusin Sammie, som är en mycket lovande bluesmusiker, står för öppningskvällens musik.

Men när natten faller förändras stämningen och det står snart klart att något mycket mörkt har intagit staden. Smoke, Stack och de andra gästerna tvingas kämpa för sina liv, samtidigt som Sammies musik visar sig ha en betydelse som sträcker sig långt bortom den lilla lokalen.

Min kommentar
När jag började kolla upp vilka Oscarsvinnare jag hade sett så visade det sig att jag hade sett förvånansvärt många. Utan att medvetet välja dem av den anledningen. Då tänkte jag att man ju kan göra en grej av det hela och faktiskt försöka se dem. På den vägen är det. Den här fredagen hade jag två att välja mellan och av olika anledningar så var det lite pest eller kolera, men till slut så blev det Sinners.

Lite av vad den handlade om hade jag inte lyckats undvika, eller snarare en liten detalj och det var den som gjorde att den här filmen kvalificerade sig till pest eller kolera; [spoiler]vampyrer[/spoiler]. Vad jag hade att förvänta mig av resten var däremot oklart. Filmen är full av symbolik. Något jag brukar hävda att jag inte gillar. Det här med att behöva tolka saker är bara jobbigt. Men faktum är nog att det mer handlar om att jag inte gillar att få någon annans tolkning nedtryckt i halsen. Vilket är fallet här.

Det trycks så ofta, så hårt och så länge på alla möjliga knappar att jag hinner bli smått irriterad. Det är ingen bra grund för en film. För mig gäller att symbolik ska kännas. Inte förklaras. Och jösses, vad det förklaras här. Allt blir för tydligt. Som att man inte litar på att den som tittar kan tänka själv.

Filmen är ganska sansad från början. Då tänkte jag att det här går nog bra. Sedan blev det lite musikal. Och lite drama också. Sedan blev det splatter. Sedan blev det något slags action med maskingevär. Många genrebyten. Jag har ju sett att den klassas som skräck, med flera olika subgenrer. Någon skräckfilm tycker jag dock inte att det är. Oavsett subgenre. Den är inte skrämmande på det sättet.

Dialogen var lite väl grov i mitt tycke och jag har lite svårt för att tro att folk pratade så 1932. För mig blev det så att ordval tog fokus från handlingen och det är kanske inte vad filmmakare tänker sig. Detsamma gäller vissa scener.

Något jag inte hade förväntat mig var oprovocerade sång- och dansnummer. Eller nja, oprovocerade var de kanske inte. Åtminstone inte alla. Det finns en scen som jag väljer att kalla dansscenen, den tyckte jag om. Men som för nästan allt annat i den här filmen så höll den på för länge. En sak som jag verkligen uppskattade var att man följde de traditionella [spoiler]vampyrreglerna[/spoiler]. I alla fall för det mesta. Slutet tyckte jag också om. Det var fint. Och faktiskt inte alls överförklarat.

Sinners vill alldeles för mycket och lämnar mig faktiskt ganska oberörd. Med några få undantag. Mer handling, mindre symbolik efterlyses. Det är ändå en snygg film. I alla fall tills ungefär en timme in. Sedan dyker [spoiler]vampyrerna[/spoiler] upp.


På Letterboxd hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 4 846 631 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 524k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 5 oktober 2026

Film: Predestination (2014)

Titel: Predestination
Originaltitel: Predestination
Genre: Science fiction
Regissör: Michael Spierig, Peter Spierig
Manus: Michael Spierig, Peter Spierig, Robert A Heinlein
Skådespelare: Ethan Hawke, Sarah Snook, Noah Taylor, Madeleine West, Christopher Kirby
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: Australien
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 september 2026




Handling
En tidsresande agent får i uppdrag att förhindra ett bombattentat som har krävt många människoliv. Jakten på den så kallade Fizzle Bomber leder honom till en bar, där han träffar en person med en minst sagt ovanlig livshistoria. Ett samtal om identitet, kärlek och märkliga sammanträffanden utvecklas snart till något betydligt mer komplicerat, och agenten dras in i ett uppdrag där dåtid, nutid och framtid inte längre är så lätta att skilja åt.

Min kommentar
Ibland får jag för mig att vi ska se någon äldre film, om man nu kan säga så om en film från 2014. Men helt ny är den ju faktiskt inte. Predestination dök i alla fall upp som ny på Netflix och den lät intressant. Jag hade heller inget antecknat om att vi hade sett den så den fick bli söndagsfilmen.

Tidsresor ger mig alltid huvudvärk, men jag har en sällsam fascination för historier om dem. Några av mina absoluta favoritfilmer handlar om tidsresor eller parallella världar. Den här filmen kommer inte att kvalificera sig dit. Faktum är att det nog är mest prat i den här filmen och det händer inte särskilt mycket. Jag vill inte kalla den tråkig, men den lyckas inte engagera mig. Sambon använde tiden till att sova. Idén är ju jätteintressant, annorlunda och kul, men utförandet håller inte riktigt samma nivå. Om du inte har sett filmen, men tänker göra det: Sluta läs här! Från och med nu blir det massor av spoilers.

Kanske låter det som att jag satt där och försökte lösa mysteriet, men så var det inte. Filmen verkade däremot väldigt mån om att hjälpa mig. Ledtrådarna är så tydliga att de nästan lika gärna kunde ha visats med en neonskylt och en pil pekandes på dem. Hela diskussionen om hönan eller ägget. Någon som sjunger "han var sin egen farfar". Läkaren som gör en stor grej av att den brännskadade personen inte kommer att se ut som tidigare. Tidsmaskinsväskan som visar Error Fail. Det är inte direkt subtilt.

Dialogen där i baren är det nästan skämskudde på: Om jag ramlade in på en bar och bartendern pratade så med mig skulle jag nästan säkert ha gått därifrån. Det finns så många andra barer. Hela filmen avslutas med att allt förklaras för mig. För säkerhets skull, antar jag, utifall att jag inte redan hade förstått vad det var som hände. Jag läste faktiskt novellen, som filmen bygger på, efteråt och den är nästan motsatsen till filmen. Man får en enda ledtråd och den är väldigt subtil. Plus att man får minst två oförklarade detaljer. Där kan man snacka om att man får en del att fundera på.

Till skillnad från filmer som Interstellar, Inception och Vanilla sky, som gav mig huvudvärk på riktigt och som är fascinerande i allt som är oförklarat, så är Predestination bara konstig-konstig. Logiken haltade. Om inget barn föddes från början så skulle det ju inte finnas något barn att stjäla. Något som manusförfattarna kanske tyckte att de förklarade med hönan eller ägget. Om detta hade varit ett Exceldokument så skulle man ha fått upp det där irriterande felet Cirkelreferens och inte kunnat fortsätta.

Predestination är mer form än funktion. Det känns som att den är mer upptagen och fokuserad på att konstruera något som är vansinnigt snyggt och glömmer den där lilla detaljen att göra allt intressant. Jag kan se varför den här filmen tilltalar människor. Det finns en ambitiös konstruktion här. Konstruktionen blev helt enkelt viktigare än berättelsen, ledtrådarna alldeles för tydliga och resultatet inte särskilt engagerande. Det blir som att filmen säger: Titta hur elegant jag har konstruerat det här! Jo, fast det är inte särskilt intressant att titta på.


På Letterboxd hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 287 279 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 340k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 14 september 2026

Film: Anyone but you (2023)

Titel: Anyone but you
Originaltitel: Anyone but you
Genre: Komedi
Regissör: Will Gluck
Manus: Ilana Wolpert, Will Gluck
Skådespelare: Sydney Sweeney, Glen Powell, Alexandra Shipp, Josh Bonello, Hadley Robinson
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Australien
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på HBO 16 augusti 2026





Handling
Bea och Ben träffas av en slump på ett café och det dröjer inte länge innan de inser att de har en alldeles speciell kemi. Efter en fantastisk första dejt ser det ut som att de kanske har hittat något riktigt bra. Men morgonen därpå går allt fullständigt åt skogen och det som började så lovande förvandlas snabbt till ett rejält agg mellan dem.

Sex månader senare korsas deras vägar igen. Den här gången är det inte lika lätt att bara gå därifrån, eftersom de båda ska på samma bröllop i Sydney. Och inte nog med att de tvingas tillbringa flera dagar tillsammans – både Beas och Bens ex finns på plats och deras familjer har dessutom åsikter om deras kärleksliv.

När Bea och Ben inser att de faktiskt kan använda varandra för att få omgivningen att sluta lägga sig i, bestämmer de sig för att låtsas vara ett par. Problemet är bara att det kan vara betydligt svårare än de tror att skilja på vad som är på låtsas och vad som faktiskt är på riktigt.

Min kommentar
Helgen hade varit så jobbig att jag tyckte att det behövdes ännu en film. När jag då dessutom upptäckte att det på streamingtjänsten stod Sista chansen på Anyone but you, så var valet ganska enkelt. Och vad kan egentligen vara bättre än en (romantisk) komedi på en söndag eftermiddag.

Det här med humor är ju bland det svåraste som finns och den här filmen passerar gränsen till det plumpa. Med råge. Jodå, det finns en del riktigt roliga scener, men för det mesta så är de alldeles för billiga och bygger mest på att det ska bli pinsamt. Och det blir det. Tyvärr så står det inte pinsam = rolig i min ordbok.

Handlingen är papperstunn. Det är väl det snällaste jag kan säga. Jag gillar i alla fall hur Ben och Bea möts. Att Ben så snabbt uppfattar situationen och kommer till räddning. Sedan blir pinsamheterna för många. Deras fiendskap blir bara löjlig när de inte ens kan behärska sig på ett bröllop. Så de förstör det. Två gånger. Det jag minns mest är dock Beas hemska föräldrar, som inte bara lägger sig i hennes liv, utan faktiskt försöker styra det.

Inte ens om jag verkligen försöker kan jag påstå att Sydney Sweeney är en bra skådespelare. Hon är ganska medioker. I alla fall i de två filmer jag minns att jag har sett henne. Tydligen så har hon förekommit i andra också. I vilket fall så är hon välkommen att motbevisa det, när som helst. Glen Powell är inte heller lysande i denna. Jag har ju sett även honom i annat, nyligen, och vet att han kan. Dock så är han mer trovärdig, eftersom han fullkomligt lyser av självironi när han står där som en Ken-docka. Lite som Ryan Reynolds, men mer lik Ken. I det här fallet så tror jag egentligen att medelmåttigheten mer beror på manuset.

Den stora ljuspunkten (och filmens räddning för mig) var Bryan Brown. Han har varit en favorit ända sedan jag såg Fem svarta höns i början av 80-talet. Jag hade ingen aning om att han var med i denna. Han uppträder med en nästan parodisk australiskhet och rättframhet som kontrast till de andra blivande svärföräldrarna. Lite som en DMZ. Ja, jag erkänner. Jag gav till ett litet glädjetjut när han överraskande dök upp.

Anyone but you är småtrevlig och smårolig, men samtidigt tramsig och barnslig. Det är mer en film om vackra(?) människor än något annat. Allt bygger på något som nog måste vara det löjligaste missförståndet som förekommit på film. Åtminstone topp tre.


På Letterboxd hade den 2,82 i genomsnitt (beräknat på 2 039 632 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 179k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 7 september 2026

Film: Greenland 2: Migration (2026)

Titel: Greenland 2: Migration
Originaltitel: Greenland 2: Migration
Genre: Katastroffilm
Regissör: Ric Roman Waugh
Manus: Mitchell LaFortune, Chris Sparling
Skådespelare: Gerard Butler, Morena Baccarin, Roman Griffin Davis, Amber Rose Revah, Gordon Alexander,
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på HBO 14 augusti 2026





Handling
Fem år efter att kometen Clarke slog mot jorden och civilisationen kollapsade har familjen Garrity försökt skapa sig ett nytt liv i säkerhet. Men livet i bunkern är inte längre hållbart och de tvingas ge sig ut på jakt efter en ny plats att kalla hem. Resan leder dem genom ett förändrat Europa, där både naturen och människorna har anpassat sig till den nya världen.

Min kommentar
Alla som följer mig måste ju veta att det här med katastroffilmer, det är något som jag verkligen går igång på. Så mycket att de nu har fått en egen genrekategori här på bloggen. Ända sedan jag såg att det var en uppföljare på gång för Greenland så har jag väntat på att den skulle komma till någon streamingtjänst. Den här fredagen var det äntligen dags för Greenland 2: Migration.

Precis som vanligt så tyckte jag att jag inte kom ihåg speciellt mycket av den första filmen. Bara att jag verkade gilla den mer än många andra. Jag bestämde mig för att ge mig tid att se om den, innan vi skulle se uppföljaren. Faktum är att den nog var ännu bättre än första gången och kanske var det dumt att se den först. Det gjorde dels att förväntningarna på tvåan steg och, tyvärr, också att vissa saker fanns väldigt färskt i minnet.

Den här recensionen är faktiskt lite jobbig att skriva, för jag blev ganska så besviken. Det fanns så många sätt som detta kunde ha blivit en bättre film, men manusförfattarna valde att det var själva katastrofen som skulle vara åkattraktionen. I den första filmen var katastrofen fonden, den fanns i bakgrunden och påverkade människors beteende. Vardagliga saker hade plötsligt blivit livsfarliga. I tvåan är vardagen en serie katastrofscener. Man visar upp situationer som alla förstår är livsfarliga och skriker oupphörligt "TITTA VAD FARLIGT DET ÄR!". För mig är det billig, lättköpt spänning. Inget som känns mer än i just den stunden.

Här finns så mycket ologiska saker och ibland, tror jag, rena fel. Jag är dock varken geolog, naturvetare eller på annat sätt särskilt bekväm i ämnet, men ett axplock av det som jag reagerade på.

• Nathan har lyckats bli åtta år äldre på fem år.
• Hans diabetes, som var ett stort problem i första filmen och egentligen borde vara ett ännu större problem efter fem år utan ett fungerande samhälle, verkar inte längre innebära några större bekymmer.
• Havsnivån tycks ha stigit rejält. Samtidigt som Engelska kanalen har försvunnit och går att ta sig över utan att bli blöt om fötterna.
• Dovers vita klippor ser ändå ut ungefär som vanligt, trots att det rimligen måste ha skett enorma geologiska förändringar där.
• En 14 kilometer stor komet tycks ha lämnat efter sig en förvånansvärt liten krater.
• Och i denna krater har det på bara fem år hunnit uppstå ett närmast idylliskt, frodigt landskap.
• Radioaktiva stormar verkar vara ett nytt fenomen. Jag är ingen fysiker, men jag har svårt att se hur ett kometnedslag skulle kunna skapa sådana.
• En hel bergskedja påstås vara ny. Ändå finns det växtlighet som täcker den.
• Hur man tar sig från västkusten på Grönland till Liverpool i en liten livbåt, mestadels drivande utan motorkraft, på bara några dagar skulle jag väldigt gärna vilja veta.

Jo, jag vet att detta är en film och det är okej att bryta mot reglerna. Grundkravet är dock att man åtminstone måste följa sina egna regler. Man kan liksom inte bryta mot vad som helst, bara för att det passar handlingen. Man behöver inte mer än grundläggande matematik för att inse att man inte kan bli åtta år äldre på fem år.

Det enda som jag egentligen inte hade några problem att tro på var väl det att människor aldrig förnekar sig. Trots att mänskligheten nästan har blivit utplånad, så finns det alltid några som tycker att det är viktigt att fortsätta slåss. Om vad är oklart. Jag tycker det är så tråkigt att se den sidan av den mänskliga naturen och ser mycket hellre den som vill hjälpa till när livet är svårt. Jag hoppas att jag aldrig får veta vilket, men jag hoppas att jag kommer att vara av den mer godhjärtade sorten.

Greenland 2: Migration är egentligen en film som borde få ett lägre betyg. Men jag har en svag punkt för katastroffilmer. Uppenbarligen räcker det ganska långt att kasta in en komet, jordbävningar, översvämningar och en massa människor som försöker överleva för att jag ändå ska ha ganska roligt. Faktum är att betygen för katastroffilmer nog egentligen är en ångestmätare. Ger den utslag så får man minst en trea.


På Letterboxd hade den 2,23 i genomsnitt (beräknat på 107 446 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 17 augusti 2026

Film: The Housemaid (2025)

Titel: The Housemaid
Originaltitel: The Housemaid
Genre: Thriller
Regissör: Paul Feig
Manus: Rebecca Sonenshine, Freida McFadden (bok)
Skådespelare: Sydney Sweeney, Amanda Seyfried, Brandon Sklenar, Michele Morrone, Indiana Elle
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 17 juli 2026





Handling
En ung kvinna med ett mörkt förflutet tror att hennes lycka har vänt när hon får jobb som inneboende hembiträde hos ett rikt par. Hon inser dock att parets hemligheter är mörkare än hennes egna. Snart befinner hon sig i livsfara.

Min kommentar
Förra veckan såg jag att The Housemaid äntligen hade kommit till en streamingtjänst nära mig, men den fick vackert vänta till den här fredagen. Boken läste jag för nästan exakt två år sedan och för ovanlighetens skull så kom jag ihåg twisten. Vilket inte var så bra i det här fallet.

Trots att jag inte kom ihåg några detaljer från boken så blev det alltså inte någon överraskningseffekt för mig. Det är ju jättesvårt att bedöma en film, som lever på ovissheten, när man har läst boken och minns åtminstone vem som var galen. Sambon gillade den i alla fall. Han tittade inte ens i sin mobil under tiden. Det brukar han göra när han är uttråkad.

Naturligtvis så har de ändrat saker i filmen. Den allra största förändringen, tycker jag, är att de har gjort Cece mer som ett vanligt barn. I boken var hon väldigt mycket mer obehaglig. Det är synd att de har ändrat på just det. För mig så förstärkte hennes beteende ovissheten i boken. Hon var en aktiv del i mysteriet och gjorde mig osäker på vad som var fel, helt enkelt för att antalet lösningsalternativ blev fler.

Alla karaktärer var skarpare och tydligare i boken. Nina var mer ombytlig och det var helt omöjligt att veta var man hade henne. Enzo har en riktigt nedtonad roll i filmen, han är knappt med alls och det tog också bort lite av det gåtfulla.

Amanda Seyfrid var en trevlig överraskning. Jag har inte varit så imponerad av henne förut, men det här gjorde hon bra. Sydney Sweeney trodde jag att jag inte hade sett i något tidigare. Det har jag. Tydligen gjorde hon inget större avtryck. Ungefär som här. Hon verkar faktiskt mest vara castad för att visa upp sitt ansikte och sin kropp. Något direkt skådespeleri tycker jag inte att hon presterar.

Jag har jätteproblem att sätta betyg på The Housemaid. Boken fick 4.0 och jag tycker ju att boken var bättre, men man kan ju inte riktigt jämföra dem. Jag vill hemskt gärna sätta 4.0 även på filmen, men vet inte om den egentligen är värd det. Det var ju spännande och de två timmarna bara flög förbi, men 4 är ett jättebra betyg och jag vet inte om den var jättebra. Det känns helt enkelt inte rättvist mot filmen att jag hade läst boken. Till syvende och sist så är det ändå en bra adaption.


På Letterboxd hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 1 562 421 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 175k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 10 augusti 2026

Film: Jack Ryan: Ghost war (2026)

Titel: Jack Ryan: Ghost War
Originaltitel: Jack Ryan: Ghost War
Genre: Action
Regissör: Andrew Bernstein
Manus: Aaron Rabin, John Krasinski, Noah Oppenheim
Skådespelare: John Krasinski, Wendell Pierce, Sienna Miller, Michael Kelly, Max Beesley
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 juli 2026





Handling
Jack Ryan dras motvilligt tillbaka in i spionvärlden när ett internationellt hemligt uppdrag avslöjar en dödlig konspiration. Med tiden emot sig slår han sig samman med CIA-kollegorna Mike November och James Greer samt MI6-agenten Emma Marlowe för att stoppa en hemlig paramilitär styrka.

Min kommentar
Filmen jag hade tänkt att vi skulle ha sett förra veckan var Jack Ryan: Ghost war så valet för den här veckan kan tyckas ha varit enkelt. Det var det också. Ända tills jag öppnade streamingtjänsten och upptäckte att ännu en film jag vill se har släppts där. Men nu fick det vara nog. Inget snabbt byte den här gången.

Vi hade inte tittat speciellt länge innan jag kände att något måste saknas. Jag tyckte att det refererades till saker som måste ha hänt tidigare och många av karaktärerna verkade känna varandra. Det blev nästan obegripligt. När jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att filmen är en fortsättning på en TV-serie, som har gått i fyra säsonger. Som jag inte har sett. Det förklarar en hel del.

Den här filmen innehåller en del som jag har riktigt svårt för. Först och främst så är det ibland så snabba klipp att man knappt hinner uppfatta något. Jag önskar att jag kunde ha sagt att fotot är snyggt, men det var oftast så mörkt att man inte såg mycket. Karaktärsuppbyggnad? Fanns det ens någon? Ja, kanske om man sett fyra säsonger av en TV-serie innan. Detta är nog ett typiskt exempel på en film där tempo är viktigare än handling. Vilket ju inte alltid är fel, men här blir det väldigt tunt. Dessutom känns det nästan som en lång reklamfilm för Dubai. Speciellt med tanke på loggan som återkom ett otal gånger.

Tom Clancy står som executive producer och det är ju lite intressant. Liksom att böckerna om Jack Ryan har hans namn i störst text. Mannen har varit död i tretton år. En reflektion jag har är att de här historierna faktiskt var bra, när det var han som skrev dem. Till och med Shadow recruit, som kom efter hans död, var bra. Men detta? Nej. Kanske hade jag gjort en annan bedömning om jag hade haft TV-serien som grund.

Jack Ryan: Ghost war är inte dålig, men inte heller bra. Om man kopplar bort hjärnan och inte känner ett behov av att det man ser ska vara begripligt så är filmen ändå något underhållande. Jag var inte uttråkad, bara inte intresserad. Men hur någon, som har sett samtliga fyra säsonger av TV-serien, kan göra bedömningen att filmen står på egna ben övergår mitt förstånd. Det gör den absolut inte.


På Letterboxd hade den 2,43 i genomsnitt (beräknat på 32 360 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

måndag 27 juli 2026

Film: Enola Holmes 3 (2026)

Titel: Enola Holmes 3
Originaltitel: Enola Holmes 3
Genre: Crime
Regissör: Philip Barantini
Manus: Jack Thorne
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Louis Partridge, Himesh Patel, Sharon Duncan-Brewster, Henry Cavill
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 juli 2026





Handling
Äventyret följer detektiv Enola Holmes till Malta, där hennes planer på att gifta sig grusas när Sherlocks försvinnande kastar henne in i ett farligt fall.

Min kommentar
Ganska tidigt så såg jag att Enola Holmes 3 skulle släppas 1 juli och jag tyckte att det kunde vara en perfekt film att se dagen efter att vi kommit hem från vår semester. Jag tyckte ju att första filmen var bra, även om den andra inte passade mig lika bra.

Själva fallet här är inte lika komplicerat som i, speciellt, den första filmen. Faktum är att det är ganska tunt. Inte heller handlingen är det inte så mycket bevänt med. Det känns helt enkelt inte så intressant. Jag blev inte direkt uttråkad, men inte heller särskilt engagerad. Något jag dock uppskattar är att titlarna inte är tillkrånglade, de är enklast tänkbara; 2 och 3 för andra respektive tredje filmen.

Enola fortsätter att bryta mot den fjärde väggen. Till skillnad mot många andra så gillar jag det greppet. Ganska mycket är ologiskt och en del är bara konstigt. Enola själv ägnar sig åt ogiltiga slutledningar av typen Om någon är en hund, så är den ett däggdjur. Det här är ett däggdjur. Alltså är det en hund. I hennes fall så blir slutledningen ändå rätt, men det är bara tur. Inte logik.

Det händer mycket och allt ser snyggt ut, men klippningen lämnar en del att önska. Kanske är det just klippningen som har ställt till det i handlingen. För hur hade Enola egentligen hamnat ute på klipporna när hon upptäckte att det brann i slottet och sprang tillbaka? Och vem ropade egentligen på hjälp när Enola slogs mot Moriarty? Både Sherlock och Lady Tewkesbury hade ju munkavle när de hittades. Det här är bara två av alla underliga saker man kan fundera på.

Enola Holmes 3 är ändå sevärd, tycker jag, men man får inte förvänta sig storverk. I mina ögon så har franchisen tappat lite av charmen och känns på gränsen till krystad. Jag skulle nog säga att det är den svagaste av de tre filmerna, men den är underhållande och den har sina roliga stunder.


På Letterboxd hade den 2,99 i genomsnitt (beräknat på 129 204 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 8k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

måndag 13 juli 2026

Film: Nordsjön (2021)

Titel: Nordsjön
Originaltitel: Nordsjøen
Genre: Katastroffilm
Regissör: John Andreas Andersen
Manus: Lars Gudmestad, Harald Rosenløw-Eeg
Skådespelare: Kristine Kujath Thorp, Henrik Bjelland, Rolf Kristian Larsen, Anders Baasmo, Bjørn Floberg
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Norge, Sverige, Danmark
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 12 juni 2026





Handling
En oljeplattform välter plötsligt utan for oljefältet Ormen Långe. Forskarna försöker desperat finna lösningen på den till synes oförklarliga händelsen. Hela landet håller andan när det visar sig att olyckan bara är inledningen på något som ska bli mycket mer allvarligt.

Min kommentar
Den första semesterresan närmade sig och eftersom den går till Norge så tyckte jag att det kunde vara kul att ladda upp med norska filmer. Nordsjön har legat på vår lista ganska länge och nu blev det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att se den.

Det har blivit en hög med norska katastroffilmer nu och jag tycker att de är ganska bra på det. Generellt så är det inte särskilt lika de som kommer från Hollywood. I de norska är det oftast människorna som är det viktiga. Inte katastrofen i sig. Det brukar passa mig bra, men denna är tyvärr inte en av de bättre.

Jag kan inte påstå att jag bryr mig något nämnvärt om karaktärerna. De engagerar mig inte och jag får inget band till dem. Jag vet inte om allt det här beror på att jag i största allmänhet har svårt för tänket "jag riskerar tre människors liv för att rädda ett". Jag har inga problem att förstå reaktionen/viljan, men att göra det ... Här blev då nettosumman i liv densamma. Bara det att det drabbade någon annan. Vilket jag förutsätts tycka är okej. Jag är ganska säker på att även den det drabbade hade någon som brydde sig om den.

Filmen är otroligt förutsägbar. Redan efter några minuter så kunde jag berätta vad som skulle hända, med vem. Det gör egentligen inte så mycket, om det är bra gjort, men den här gången lyckas handlingen inte ta tag i mig. Ett plus i kanten blir det för att man inte faller i fällan med Hollywoodeffekter och att det egentligen inte finns någon skurk.

Nordsjön är en stabil film, men lite seg och långsam för att vara en katastroffilm. Jag hade väntat mig mer. Framför allt mer som kunde engagera mig, på något sätt.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 5 831 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 9,3k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

måndag 6 juli 2026

Film: A real pain (2024)

Titel: A real pain
Originaltitel: A real pain
Genre: Drama
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Jesse Eisenberg
Skådespelare: Kieran Culkin, Jesse Eisenberg, Will Sharpe, Jennifer Grey, Kurt Egyiawan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Polen
Längd: 90 min
Serie: -
Såg den på HBO 5 juni 2026





Handling
De omaka kusinerna David och Benji återförenas för en resa genom Polen för att hedra sin älskade farmor, men deras äventyr tar en mörk vändning när den udda duons gamla spänningar återuppstår mot bakgrund av deras familjehistoria.

Min kommentar
Varför jag valde A real pain som fredagsfilm är lite oklart, trots att det inte var så speciellt längesedan. Jag tror att jag fick uppfattningen att den var en komedi, eller åtminstone en dramakomedi och så handlade den om att de reser runt i Polen. Det är allt jag minns och jag tror nog att jag vill kalla det för falska grunder.

För mig är det oerhört märkligt att ha en brittisk guide på en sådan här resa till ett annat land, för att utforska sin bakgrund. Oavsett hur mycket han har läst om Östeuropa och judar så kan han aldrig förstå eller förmedla känslan. Det enda han kan göra är att rabbla fakta. Och det gör han.

Resandet runt i Polen var det inte så mycket bevänt med. De var en stund i Warszawa och sedan i Lubin. Jag hade önskat mig betydligt mer utemiljöer från Polen. Benji klagade också, hos sin guide, på att de inte fick träffa och umgås med några polacker. Det fanns massor av tillfällen till det. På tåget, till exempel. Då vet jag inte vad han gjorde. Eller kanske i stället för att gå upp på taket och röka på.

Det mesta av filmen går ut på att det gör ont att vara David. Därför önskar han att han var (mer som) Benji i stället. Att vara Benji gör också ont. Jag kan med största säkerhet påstå att det gör ont att vara människa. Det är liksom det som är grejen på något sätt. Gräset verkar alltid grönare på andra sidan, men är det väldigt sällan.

Benji är en sällsamt osympatisk person. Speciellt när han är ensam med undfallande David. Med alla andra är han oftast charmig och rolig. Tycker de. Och han. Jag kan inte relatera till någon av dem. De är bara jobbiga att titta på och halv hysteriska båda två. Däremot kan jag relatera till resan till sin bakgrund. Själv hade jag en infödd guide då, vilket garanterat förhöjde upplevelsen. Framför allt så förklarade den mycket om vem jag är som person. Inga sådana insikter drabbade varken David eller Benji.

Jennifer "nobody puts Baby in a corner" Grey hade en roll här. Jag kände inte igen henne, men namnet i rollistan var bekant och det var minsann hon. Det var längesedan det!

Personligen så skulle jag aldrig komma på idén att kalla A real pain för komedi. Den har inte en enda rolig sekund. Tror jag bestämt. Den är tvärtom riktigt tragisk.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 1 109 417 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 156k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

måndag 29 juni 2026

Film: Je m'appelle Agneta (2026)

Titel: Je m'appelle Agneta
Originaltitel: Je m'appelle Agneta
Genre: Dramakomedi
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Emma Hamberg (bok), Isabel Nylund, Johanna Runevad
Skådespelare: Eva Melander, Claes Månsson, Jérémie Covillault, Anne-Marie Ponsot, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Sverige
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 maj 2026




Handling
Agneta är en färgstark och rolig person, men det syns inte på ytan. Hon har precis fyllt 49, hennes barn har flyttat ut, hennes jobb på trafikkontoret står stilla och Agneta känner sig osynlig. Hennes man, å andra sidan, har funnit mening i livet genom att ta iskalla bad och cykla snabbt i dyr utrustning.

Min kommentar
Filmen vi inte såg förra veckan, när vi bytte till en sista-chansen film, var Je m'appelle Agneta. Den passade förmodligen lika bra att se den här veckan. Jag vill göra det klart med en gång att jag inte har läst boken, så jag vet inte vad som skiljer sig och inte heller om filmen är bättre om man har läst boken.

Nu hör det till saken att mina känslor för Frankrike förmodligen är nära motsatsen till vad Agneta känner. Jag vet inte om jag tycker att det är modigt eller bara korkat att ge sig iväg till Frankrike utan att kunna ett enda ord franska. Och hur man inte kan ha snappat upp ett enda franskt ord, efter att i åratal ha frossat i franska TV-program, är en gåta.

Jag är glad att det görs filmer om äldre kvinnor. Om man nu kan kalla runt 50 för äldre. Livet är inte slut bara för att man är 50+. Det kunde ha varit en upplyftande och inspirerande film, om de inte hade betett sig så korkat. Som allt var nu så var det svårt för mig att relatera till de här människorna. Av den anledningen så berörde den mig inte på riktigt. Jag känner liksom inte att jag får kontakt med karaktärerna. Jag förstår inte vad som driver dem. Varför de är som de är.

Överlag är det bra skådespelarinsatser, tycker jag. Eva Melander är riktigt bra. Tydligen har jag sett henne i massor, men jag kände inte igen henne. Claes Månsson är lysande som Einar, men hans karaktär är bara för mycket. Visst ska man njuta av livet, men man måste ta hand om det tråkiga också. Annars hoppar det till slut upp och biter en i ändalykten. Och så gillar jag inte att Björn Kjellman spelar en skitstövel. Även om han gör det bra.

Je m'appelle Agneta är en fin film, charmig och mysig. Ibland lite rolig. Budskapet är tydligt och bra. Den är dock en riktig klyschfest och varför måste frigörelse och hitta-sig-själv alltid sluta med att kvinnan kastar kläderna?


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 5 637 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig