Originaltitel: Normal
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Derek Kolstda, Bob Odenkirk
Skådespelare: Bob Odenkirk, Ryan Allen, Billy MacLellan, Lena Headey, Henry Winkler
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 oktober 2026
Handling
För sheriff Ulysses skulle den tillfälliga tjänstgöringen i den idylliska mellanvästernstaden Normal vara ett välkommet avbrott från både äktenskapsproblemen och de moraliska sår han nyligen ådragit sig i tjänsten. Men när ett misslyckat bankrån vänder upp och ner på stadens lugna vardag avslöjas av en slump en mörk hemlighet. Ulysses inser snart att staden är allt annat än vad namnet antyder.
Min kommentar
När sambon och jag var ute på lunchpromenad denna fredag så sa jag att jag vill se en film som [PSSSCHRRR]. Jag trodde faktiskt inte att vi hade någon sådan på någon av våra listor, så jag tänkte att vi kanske får ta en som är tillräckligt nära. En action alltså. Då blev det Normal.
Filmen är beskriven med, bland annat, genrerna svart komedi och action och det ligger ganska nära sanningen. Faktum är att den påminner lite om en Quentin Tarantino-film. Den är våldsam, absurd och rolig. Men den är inte alls på samma nivå som Tarantino. Inte på någon av de tre kännetecknen. Däremot så är det tillräckligt bra gjort för att det ska funka för mig.
Själva grundhistorien är väldigt förutsägbar. Den la vi upp direkt i början. Den stora anledningen är nog starten på filmen, den avslöjar allt. Personligen så tycker jag att den scenen borde ha lagts någonstans i mitten, som en förklarande tillbakablick. Det som händer på vägen är dock inte ett dugg förutsägbart. Det blev till och med en del [woah] och andra liknande ljud av överraskning. Det räddar allt.
Ulysses är en karaktär som jag verkligen gillar. Han är så laid-back och lågmäld. Eftertänksam. Inget kan liksom rubba honom. Hans favorituttryck verkar vara Calm cleans messy, som han verkligen demonstrerar. Och jag kan relatera till. Annars var det bankrånarna som överlag gjorde ett stort intryck. De var ju liksom bara vanliga människor. Som ville ha pengar. Andras pengar. Men när det gick överstyr så vände de snabbt och blev medmänskliga.
Många spektakulära sätt att dö får vi se och det låter kanske underligt, men det är roligt. Många scener ackompanjeras av fullständigt opassande musik, men jag tycker inte att det är tillräckligt många. Det knepet är underutnyttjat här.
Här finns en del bekanta namn och det blev ett litet glädjetjut för The Fonz. Det var länge sedan jag såg Henry Winkler i något. Jag blir alltid glad när jag ser honom, även om han nu inte var sympatisk här. Men han dog på ett spektakulärt sätt i alla fall. Som så många andra. Det var fler som var bekanta, men som jag inte kunde placera. Inte ens Cersei (Lena Headey) och inte självaste Bob Odenkirk heller.
Slutet gillar jag egentligen inte. Vi har i stort sett inte rört oss framåt alls. I det lilla samhället är det status quo. Trots allt häpnadsväckande som har hänt. Den enda som har förändrats är Ulysses själv.
Normal är faktiskt allt annat än normal. Men kul är det. Och fartfyllt. Filmen slutar dessutom med ett ganska tydligt upplägg för en tvåa. Om det blir en är inte bestämt än, men möjligheten finns. Frågan är väl egentligen om man kan göra det utan att upprepa sig.
På Letterboxd hade den 2,95 i genomsnitt (beräknat på 97 836 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
| Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
| Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
| Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
| Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
| Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
| Sorglig | För kort | Läskig | ||
| Rå | Charmig | Intensiv |














