Bok: Snöängeln av Anki Edvinssson

Författare: Anki Edvinsson
Titel: Snöängeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotte von Klint och Per Berg 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 21 maj 2026




Första meningen: Anton stirrade på sitt framdäck som skar genom snön i uppförsbacken, det fastnade i de grova skårorna för att sekunden senare slungas vidare.

Baksidetext
En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. De tre tragiska händelserna verkar först inte ha någon koppling, men Charlotte von Klint och Per Berg vid Umeåpolisen börjar se tecken på att allt hänger samman. Den gemensamma nämnaren stavas narkotika.

Medan vintern har ett fast grepp om Umeå och snötäcket växer allt högre, kämpar Per och Charlotte mot klockan. De måste ta reda på vem som är ansvarig för tragedierna som drabbat och fortsätter att drabba staden, och de måste till varje pris hitta den försvunna flickan - innan det är för sent.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien och avslutade mina tankar om den att jag var osäker på om jag skulle läsa vidare. Eventuellt om jag någon gång kom till Umeå (där boken utspelar sig). Sedan dess har jag faktiskt varit där två gånger, men egentligen bara passerat på väg till någon annanstans. Men ... plötsligt händer det. Årets jobbträff för vår grupp skulle vara på kontoret i Umeå. Alltså plockades andra delen, Snöängeln, genast fram.

En miljö som inte är Stockholm, Västkusten eller Gotland är ganska ovanlig i böcker, upplever jag det som. Jag uppskattar verkligen att hänga lite i Umeå, men tyvärr blev det inte så mycket stadsvandring i verkligheten. Dels fanns det inte tid och dels så hade (har) jag en skadad fot som inte direkt lockar till promenader. Dessutom så höll de i boken mestadels till i ett helt annat område än där jag befann mig.

Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan förra boken och Charlotte är fortfarande rik och Per har fortfarande diabetes. Något som gärna påpekas vid ett flertal tillfällen. För mycket kraft läggs på att berätta det här för mig. Om och om igen. Jag vet att hon är snuskigt rik. Jag vet att han har diabetes. Nog. Jag kan egentligen inte påstå att någon av karaktärerna här är intressanta. De engagerar mig helt enkelt inte. En del gör mig bara upprörd, som föräldern som använder sitt barn som något slags accessoar.

Utstuderat våld är inget jag, strängt taget, gillar att läsa om. Jag har väldigt svårt för det, åtminstone när våldet känns som att det är där för sin egen skull. Här finns en del av den sorten och jag tycker inte att det för historien framåt på något sätt. Jag vet att det alldeles säkert finns sådana här sjuka människor, men jag är inte så glad i att läsa om dem. En karaktär var så extremt tydligt skyldig att det dessutom gjorde upplösningen väldigt förutsägbar.

Ibland blir texten lite osammanhängande. Lösryckta meningar, som inte har något med något att göra, dyker med jämna mellanrum plötsligt upp. Det känns nästan som om författaren kommit på en riktigt bra beskrivning och stoppat in den lite slumpmässigt. För med skulle den. Här finns också lite för många onödiga förklaringar av hur man gör saker. Till exempel vet nog alla att man ska öppna en dörr innan man går in någonstans. Det blir också en del upprepningar och det gör det lite tjatigt.

En annan sak jag funderade på är att jag fick känslan att ett par avslöjanden här var meningen att vara oväntade vändningar, men det är de inte. Hur det ligger till har ju framgått med all önskvärd tydlighet tidigare i historien. Författaren litar sedan inte på sin läsare utan känner sig manad att förklara allt lite senare. Med ganska många ord.

Snöängeln är bättre än första boken, men dras med lite av samma problem som den. Här är på tok för många olika trådar, som ju så klart hänger ihop, och allt löser sig med hjälp av olika tillfälligheter. Jag önskar att författaren inte så desperat försökte krångla till det. Oftast är faktiskt less more.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 3 651 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snöängeln: Tankar från en samlares hjärna, Läsvärd eller inte och hyllan

Bok: Lust att döda av Anki Edvinsson

Författare: Anki Edvinsson
Titel: Lust att döda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 385
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotte von Klint och Per Berg 1
Förlag: MiMa Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juni 2022




Första meningen: Saras ögon ryckte under ögonlocken.

Baksidetext
Ett möjligt terrorattentat i centrala Umeå lamslår den annars så livfulla staden. Parallellt sker ett brutalt mord som förbryllar den lokala poliskåren. Hänger de två händelserna ihop? Hur kan detta ske här? Polisparet Per Berg och Charlotte von Klint utses till att jaga skuggor som inte syns i en stad lamslagen av sorg. I utkanten rör sig också två unga, trasiga män, på väg utför i full fart, och en invandrartjej vars livssituation blir allt svårare att hantera. I detta kriminaldrama finns monster av alla de slag, både väntade och oväntade. Men de drivs alla av lust att döda.

Min kommentar
Lust att döda dök plötsligt upp som en överraskning hemma på hallgolvet för ett bra tag sedan. Jag hade nog varken hört talas om bok eller författare innan det, men jag är alltid nyfiken på svenska deckardebutanter. Trots det så kan det ta lång tid innan boken blir läst, som i det här fallet. I år tog jag med den i min Boktolva.

Om jag hade vetat att boken utspelar sig i Umeå (jo, jag vet att det står på baksidan, men den ser jag inte när jag väljer bok) så kanske jag hade sparat den till senare i sommar. Då kommer jag att resa norrut och åtminstone passera Umeå. Som det är nu så har jag aldrig varit där och har därför ingen aning om hur det ser ut. Dock är miljön ett plus, jag är ganska less på de vanliga deckarmiljöerna.

Man kastas rätt in i handlingen här, eller ja, det där förskräckliga eventuella terrorattentatet har redan hänt. Just den här händelsen, eller egentligen verkningarna av den, ställer jag mig lite frågande till. Kanske var det så man trodde att ett samhälle skulle reagera vid ett sådant här tillfälle för några år sedan, men en hel stad stänger inte ner i flera veckor på grund av en skjutning (eller annat attentat). Det tror jag vi allihop har ett exempel på i verkligheten.

I början är jag lite lätt förvirrad, bland annat får jag inte grepp om hur gamla David och Kalle är. Jag fick uppfattningen att de var 25-30, men efter ett bra tag får man veta att de går i skolan. Om det är högstadium eller gymnasium framgår inte vid den tidpunkten. Ungefär halvvägs in i boken får man veta att de är runt 17 år gamla. Det hade underlättat om jag hade vetat det från början.

Något annat som gör det lite jobbigt att läsa är att det är en aning rörigt skrivet, osammanhängande om man hellre vill det. Bland annat så kommer det oannonserade tidshopp, visar det sig. Det här är ett billigt och väldigt onödigt trick (fusk) för att försöka lura läsaren. En bra bok ska inte behöva ta till sådant. Upprepningarna står också som spön i backen, eller egentligen är det samma sak som beskrivs flera gånger, men med lite andra ord. Gärna i form av en-ordsmeningar staplade på varandra. Jo, jag brukar uppskatta tempohöjningen som automatiskt sker med snabba, korta meningar, men jag klarar inte att läsa staccato hela tiden. Då blir det bara tjatigt.

Själva huvudbrottet, om man ska gå efter baksidetexten, spelar efter ett tag andrafiolen. Eller eventuellt tredje. Det hamnar helt i bakgrunden och upplösningen blir lite som av en slump. Kidnappningsfallet har mest luckor (se nedan) och jag tycker det är synd att det inte fick ta större plats. Det är ju ett högaktuellt ämne. Fortfarande.

I stort så är Lust att döda en lovande debut. Jobbiga saker hanteras på ett bra sätt, men jag får lite känslan av att författaren har försökt få in lite för mycket för det spretar en hel del. Om jag kommer att läsa andra delen? Jag vet faktiskt inte. Kanske om jag någon gång kommer till Umeå.

Avdelningen för olika funderingar:
Hela kidnappningsfallet känns lite som ett korthus och jag blir osäker på om det saknas information eller om jag bara missade det. Som vem kidnappade nn? Vem lämnade över nn till vem på bensinmacken? Varför? Vem misshandlade xx? Varför? När?

Det kanske var annorlunda när den här boken skrevs, men jag är osäker på det. En polis med insulinbehandlad diabetes får inte ha yttre tjänst. Av säkerhetsskäl.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 106 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Lust att döda: hyllan, Romeo and Juliet och Tankar från en samlares hjärna.