Bok: Snöängeln av Anki Edvinssson

Författare: Anki Edvinsson
Titel: Snöängeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotte von Klint och Per Berg 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 21 maj 2026




Första meningen: Anton stirrade på sitt framdäck som skar genom snön i uppförsbacken, det fastnade i de grova skårorna för att sekunden senare slungas vidare.

Baksidetext
En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. De tre tragiska händelserna verkar först inte ha någon koppling, men Charlotte von Klint och Per Berg vid Umeåpolisen börjar se tecken på att allt hänger samman. Den gemensamma nämnaren stavas narkotika.

Medan vintern har ett fast grepp om Umeå och snötäcket växer allt högre, kämpar Per och Charlotte mot klockan. De måste ta reda på vem som är ansvarig för tragedierna som drabbat och fortsätter att drabba staden, och de måste till varje pris hitta den försvunna flickan - innan det är för sent.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien och avslutade mina tankar om den att jag var osäker på om jag skulle läsa vidare. Eventuellt om jag någon gång kom till Umeå (där boken utspelar sig). Sedan dess har jag faktiskt varit där två gånger, men egentligen bara passerat på väg till någon annanstans. Men ... plötsligt händer det. Årets jobbträff för vår grupp skulle vara på kontoret i Umeå. Alltså plockades andra delen, Snöängeln, genast fram.

En miljö som inte är Stockholm, Västkusten eller Gotland är ganska ovanlig i böcker, upplever jag det som. Jag uppskattar verkligen att hänga lite i Umeå, men tyvärr blev det inte så mycket stadsvandring i verkligheten. Dels fanns det inte tid och dels så hade (har) jag en skadad fot som inte direkt lockar till promenader. Dessutom så höll de i boken mestadels till i ett helt annat område än där jag befann mig.

Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan förra boken och Charlotte är fortfarande rik och Per har fortfarande diabetes. Något som gärna påpekas vid ett flertal tillfällen. För mycket kraft läggs på att berätta det här för mig. Om och om igen. Jag vet att hon är snuskigt rik. Jag vet att han har diabetes. Nog. Jag kan egentligen inte påstå att någon av karaktärerna här är intressanta. De engagerar mig helt enkelt inte. En del gör mig bara upprörd, som föräldern som använder sitt barn som något slags accessoar.

Utstuderat våld är inget jag, strängt taget, gillar att läsa om. Jag har väldigt svårt för det, åtminstone inte när våldet känns som att det är där för sin egen skull. Här finns en del av den sorten och jag tycker inte att det för historien framåt på något sätt. Jag vet att det alldeles säkert finns sådana här sjuka människor, men jag är inte så glad i att läsa om dem. En karaktär var så extremt tydligt skyldig att det dessutom gjorde upplösningen väldigt förutsägbar.

Ibland blir texten lite osammanhängande. Lösryckta meningar, som inte har något med något att göra, dyker med jämna mellanrum plötsligt upp. Det känns nästan som om författaren kommit på en riktigt bra beskrivning och stoppat in den lite slumpmässigt. För med skulle den. Här finns också lite för många onödiga förklaringar av hur man gör saker. Till exempel vet nog alla att man ska öppna en dörr innan man går in någonstans. Det blir också en del upprepningar och det gör det lite tjatigt.

En annan sak jag funderade på är att jag fick känslan att ett par avslöjanden här var meningen att vara oväntade vändningar, men det är de inte. Hur det ligger till har ju framgått med all önskvärd tydlighet tidigare i historien. Författaren litar sedan inte på sin läsare utan känner sig manad att förklara allt lite senare. Med ganska många ord.

Snöängeln är bättre än första boken, men dras med lite av samma problem som den. Här är på tok för många olika trådar, som ju så klart hänger ihop, och allt löser sig med hjälp av olika tillfälligheter. Jag önskar att författaren inte så desperat försökte krångla till det. Oftast är faktiskt less more.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 3 651 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snöängeln: Tankar från en samlares hjärna, Läsvärd eller inte och hyllan