"Den röda damcykeln" av Mats Ahlstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 473
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Sören Högström och Fatima Wallinder 3
Förlag: Kabusa
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 april 2012

Första meningen: Det låg en cykel innanför grinden på gräsmattan till höger om den krattade grusgången.
Sista meningen: - Jag har redan två stycken.

Baksidetext
En drogpåverkad man hugger ihjäl sin fru med en yxa medan parets barn låser in sig i badrummet. Det ser ut att vara ett sorgligt rutinfall för kommisarie Sören Högström och hans kollega Fatima Wallinder vid länskriminalen i Göteborg, men det blir mer komplicerat när Wallinder upptäcker att mördaren för tio år sedan begick samma brott, då i närvaro av sin numera 17-åriga dotter. Dottern är försvunnen och Wallinder börjar söka efter henne, utan att förstå att hon utsätter sig själv för livsfara.

Samtidigt dyker en ung flicka plötsligt upp hos Oskar Lagerström, en lätt alkoholiserad och deprimerad änkling som fortfarande sörjer den trafikolycka som kostade hans fru och dotter livet tio år tidigare, en olycka som han själv orsakade. Den unga flickan flyr från något och har ingenstans att bo. Hon vägrar att tala om vad hon heter och Oskar kallar henne Felicia efter sin dotter. Men vem är hon? Och varför hittar han en röd damcykel i trädgården? Är det bara en slump att den ligger där eller har den något att göra med den bok Oskars fru publicerade precis före olyckan, en bok med namnet Den röda damcykeln, om mäns våld mot kvinnor?

Min kommentar
Det här är den tredje boken jag läser i serien om Sören Högström och Fatima Wallinder och nu äntligen tycker jag att det börjar likna något. Det som jag inte gillat i de tidigare två böckerna är nästan borta.

Jag har fortfarande svårt att egentligen tycka om någon av huvudpersonerna, men den här gången var räddningen Oskar och den "nya" Felicia. När det gäller dem tycker jag det flyter på bra och både karaktärer och dialog känns trovärdiga. När det gäller Sören och Fatima så tycker jag fortfarande att det känns väldigt krystat och styltigt. Det är nästan så jag inte alls bryr mig om vad som händer med dem, för jag gillar dem inte alls. Det är synd att brottslingen/brottslingarna inte får något djup överhuvudtaget. Frågan "Varför?" är alltid intressant att få ett svar på, men här lär man inte känna den/dem alls. Det är bara namn som passerar förbi.

Även i den här boken var det ibland svårt att veta vem som sa vad, samma person kunde ha flera repliker i rad och vid vissa tillfällen framgick det inte heller vem som började prata och då är det svårt att veta hur det fortsätter.

Till skillnad från de två första böckerna så tycker jag att det framgick väldigt tydligt vem som var skyldig i denna, men det gjorde inte så mycket. Däremot tycker jag nog att boken kunde ha kortats ner något och möjligtvis skiftat fokus från triangeldramat Sören/Fatima/Pia till själva brottet. Upplösningen är väldigt snabb och tunn, jag får alls inget grepp över varför allt hände.

De böcker jag hade i den här serien är nu utlästa och just nu vet jag faktiskt inte om jag kommer att fortsätta med de andra böckerna. Jag vet inte om jag orkar med Sören och Fatima mer, även om nu den bihistorien möjligtvis verkar få en lösning, om man ska döma efter vad som hände i den här boken.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den röda damcykeln: Bokbabbel, Helenas boksidor och Kristina Simar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Violinisten" av Mats Ahlstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 263
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sören Högström och Fatima Wall 2
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2011
Format: Pocket
Förlag: Kabusa
Utläst: 2 december 2011




Första meningen: Mannen vek försiktigt undan ett par grenar för att få fritt synfält.
Sista meningen: Pia såg honom försvinna på den lilla stigen ner mot havet med böjd rygg.

Baksidetext
En liten flicka på Marstrand försvinner och länskriminalen i Göteborg sätter in alla resurser för att söka efter henne. Spaningarna leds av Fatima Wallinder, en ung kriminalinspektör med rötterna i Somalia. Hon har inte bara kollegornas fördomar att kämpa emot. När flickan hittas mördad ställs hon inför sitt mest komplicerade fall hittills.

Samtidigt återvänder den världsberömda violinisten Beatrice Larsdotter till sitt hem i Göteborg för att vila ut efter en krävande utlandsturné. Men det blir inte som hon har tänkt sig. Någon förföljer henne. Långsamt förvandlas hennes liv till en mardröm.

Polisen utreder nu parallellt två fall av grov brottslighet, vilka visar sig ha lika oväntade som dramatiska beröringspunkter.

Min kommentar
Det här är andra delen om Göteborgspoliserna Sören Högström och Fatima Wallinder och den är betydligt bättre än den första, Dödsängeln. Dessvärre är det fortfarande massor jag stör mig på.

Det är alltjämt svårt att veta vem som säger/tänker vad och nu är det dessutom också svårt att veta hur lång tid som gått. Plötsligt var det flera veckor sedan flickan försvann och mördades, men det känns som att det bara gått några dagar. Karaktärerna är fortfarande inte direkt sympatiska och jag känner egentligen inte med någon av dem. Återigen upplever jag det som att det är alltför mycket som händer, mord, bortrövande, förföljselse, pedofili... you name it. Man måste liksom inte ha med alla brott som finns i samma bok. Och hur många sammanträffanden och egenskaper kan man egentligen klämma in i en historia respektive person?

Jag saknar också en riktig och trovärdig förklaring på mordet på flickan på Marstrand. Det kändes som det fanns massor av lösa trådar kvar i slutet och när det gäller deckargenren så vill jag att allt ska lösas och förklaras. Om du har läst boken eller inte bryr dig om spoilers, så kan du markera texten här nedanför.

Örjan Berndtsson, pedofil, utpressare, mördare, stalker, kidnappare, våldtäktsman. Många epitet fick han. Och inte tillstymmelse till förklaring till varför fick man. Det verkar som att det att han själv blev utnyttjad som barn skulle förklara alla dessa egenskaper. Att utnyttjade barn ofta själva blir pedofiler är väl ganska utrett(?), men allt det andra? Och varför i all världen skulle han mörda sambons dotter? Och hela tiden verkade han vara en mönstermedborgare med familj och allt.

Men det som egentligen fick mig att haja till mest i hela boken och nästan fick mig att äcklas, det var när författaren, genom kvinnan som blir våldtagen, kallar våldtäkt för att älska. Hur troligt är det att någon kvinna skulle tänka på upprepade våldtäkter som att älska och hur i hela friden kan man bara ge sig till att skriva något sådant?

Lite positivt också kanske... Som sagt så är den här boken bättre än förra, personerna känns lite mer trovärdiga även om de ännu inte är sympatiska. Jag är egentligen inte helt säker på vem som är skyldig förrän mot slutet. Det är en väldigt bra sak när det gäller deckare. Tempot är högt och det går hela tiden framåt. Det är svårt att sluta läsa och de korta kapitlen gör att man bara måste läsa ett till och ett till... för spännande det är det.

Det blir åtminstone en bok till av Mats Ahlstedt för mig, tredje delen står redan i bokhyllan. Kanske kan jag någongång lära mig att inte köpa mer än en bok i en serie innan jag läst den första. Även om böckerna utspelar sig i Göteborgsområdet.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 3.0.

Andra som bloggat om Violinisten: Amoroso, Bodil mitt i boken och Boktokig.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Dödsängeln" av Mats Ahlstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 317
Serie: Sören Högström och Fatima Wallinder 1
Första utgivningsdatum: 2003
Förlag: Mälaröbörsen

Baksidetext
En dressyrdomare från Göteborg skjuts till döds under en ryttartävling i Skåne. Den unge nynazisten som misstänks ha utfört dådet skadas svårt i en älgolycka när han flyr från mordplatsen. När han avlider under mystiska omständigheter och ytterligare två män mördas i snabb följd i Göteborg ställs spaningsledaren Sören Högström inför något som aldrig tidigare inträffat i staden. Har man med en seriemördare att göra? Vem står i så fall näst på tur?

Spaningsledningen vid länskriminalen i Västra Götaland står inför något obegripligt. En seriemördare som tar livet av vanliga, medelålders män utan något kriminellt förflutet på det mest bestialiska sätt och utan att lämna några spår.

Under tiden som jakten på mördaren pågår får Sören Högström en ny kollega, den unga kriminalinspektören Fatima Wallinder, född i Somalia, som gör starkt intryck på honom.

Men det är inte bara den unga vackra Fatima som hotar hans själsliv. Kommer mördaren att slå till även mot hans egen familj? Katastrofen närmar sig utan att han anar det.

Min kommentar
Nja, den här boken var väl inte direkt någon jättehit.

Själva historien kan man nog kalla mordisk, efter bara ett femtiotal sidor så hade man tre lik. Tack och lov så fick man i alla fall inga ingående beskrivningar över hur allt såg ut och hur blodigt allt var. Det tycker jag var ett bra beslut av författaren.

Jag tycker nog också att det var för mycket instoppat i historien. Det kändes lite som om författaren hade en checklista över saker som måste vara med och sedan bockade av en efter en; polis med försummad familj, kvinnlig polis, färgad polis, rasister, våldtäktsmän, knarkhandlare, vapenhandlare, stroppiga rika... ja, allt fanns där och det blev kanske lite för bra.

Ingen av huvudpersonerna var direkt sympatisk och jag kände mig inte välvilligt inställd till någon av dem och noll i igenkänningsfaktor. Jag tyckte de ofta betedde sig konstigt och inte trovärdigt. För mig var inte heller den skyldige speciellt trovärdig, det kändes lite som att hon/han tillskrevs på tok för mycket kunskaper om än det ena, än det andra.

Vad jag gillade var att jag faktiskt inte hade någon aning om vem den skyldige var förrän fram emot slutet (även om misstankarna fanns, men förkastats) och ändå hade han/hon blivit presenterad ett bra tag innan.

Vad jag upplevde som väldigt jobbigt med läsningen, var att jag ofta inte visste vem som sa vad. Ibland var det bara massa repliker, utan att man fick veta vems och uppenbarligen var det så att samma person kunde ha två repliker i rad. Det gjorde det hela lite besvärligt. En annan sak som irriterade mig var den dåliga korrekturläsningen. Det var en del särskrivningar och felstavningar.

Jag hoppas verkligen de andra böckerna i serien är bättre (totalt fem just nu), för jag har redan de två nästföljande.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1, jag ger den 3.

Andra som bloggat om Dödsängeln: Boktokig och Enligt O.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.