Bok: Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Författare: William Älgebrink
Titel: Huset vid Pärlälvens slut
Genre: Skräck
Antal sidor: 208
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2026




Första meningen: Ella-Kajsa ser det Ella-Kajsa hör.

Baksidetext
En man måste rädda sitt hjärta. En pojke måste rädda sig själv.

I de urgamla skogarna utanför Jokkmokk lever busschauffören Dylan ensam i ett gammalt hus vid Pärlälven. Saknaden efter storasyster Ella-Kajsa kväver honom, men ändå hoppas han att hon en dag ska återvända. Han är övertygad om att hans hjärta krymper för varje dag som går – och att han behöver en annan människas blod för att bota det.

Här finns också en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan varje dag. En snöig eftermiddag följer han med sin mamma till affären samtidigt som Dylan nått ett bottenläge.

En kamp på liv och död tar sin början. Dylan måste rädda sitt hjärta, och pojken måste rädda sig själv.

Min kommentar
På läsretreaten varje år så har vi alltid ett bokbyte. För första gången så gjorde vi så att alla drog varsitt nummer och den som fick nummer 1 fick först välja vilken bok den ville ha. Jag fick nummer 1. Huset vid Pärlälvens slut beskrevs som "det äckligaste jag har läst" och andra hemska saker. Eftersom jag är den jag är så valde jag den.

Först en liten reflektion. När jag tittar på olika sajter, som Goodreads och StoryGraph, så har boken ett ganska lågt modest betyg, men när jag söker så hittar jag egentligen inga recensioner som är negativa eller ens icke-hyllande. Det här gör mig mycket fundersam och faktiskt lite irriterad. Man får ju en väldigt skev uppfattning om boken då. Min känsla när jag läser det jag hittar är att det nästan verkar vara så att icke-skräckläsare höjer den till skyarna, medan vana skräckläsare inte alls är så förtjusta. Nu är detta ingen empirisk undersökning. Bara en känsla.

Upplägget är lite rörigt. Man hoppar vilt mellan då och nu, helt utan markeringar. Det är ändå inte särskilt svårt att hänga med i bytena. Det ger sig, liksom. Jag gillar väldigt mycket att det är skrivet så att man hör norrländskan i huvudet. Det jag inte gillar är den stereotypiska glesbygdsnorrlänningen.

Hemskheter beskrivs, men jag får ingen riktig känsla för det som händer. Lite beror det nog på språket, det vill hemskt gärna vara poetiskt och "litterärt" tror jag. Dock är nog det största hindret att jag inte får någon känsla för karaktärerna och inte heller någon riktig bakgrund till något. Jo, det kommer en del information en bit in, men då är det för sent. Familjen Häggström är så dysfunktionell och, vad det verkar, inavlad i flera generationer, så hälften hade varit nog. De är helt enkelt för skadade.

Den enda som berör är Pojken och jag tycker verkligen om hur han skrivs. Trots att det är åtskilliga decennier sedan jag var i den åldern så känner jag så väl igen mig. Särskilt de underliga (för en vuxen) tankarna och den underliga, men då solklara, logiken. Med tanke på epilogen så tror jag att det är meningen att bara Pojken ska beröra på djupet.

Lite samhällskritik tror jag minsann att författaren fått in också. Ett typiskt besök på en vårdcentral beskrivs. En läkare med förutfattade åsikter, som inte lyssnar eller bryr sig. Man tycker att den här patienten borde ha fått alla larm att gå av, men detta är ju psykvården i ett nötskal. Sist i boken kommer också ursprungsnovellen. Den är inte speciellt lik slutresultatet.

Huset vid Pärlälvens slut är om ovanliga människor i ovanliga situationer. Personligen så föredrar jag att läsa om vanliga människor i ovanliga situationer, så det här blir liksom mer än tvärtom. Jag kan inte alls relatera till det här. Speciellt läskig eller äcklig tycker jag inte att den är.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Huset vid Pärlälvens slut: Ljudboksbloggen, Boktokig och enligt O