Film: The life of Chuck (2024)

Titel: The life of Chuck
Originaltitel: The life of Chuck
Genre: Drama
Regissör: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Stephen King (novell)
Skådespelare: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Mark Hamill, Karen Gillan, Samantha Sloyan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 20 februari 2026





Handling
När världen långsamt börjar falla sönder sitter läraren Marty Anderson i sin lägenhet och ser hur verkligheten krackelerar omkring honom. Internet försvinner. Nyheterna tystnar. Stjärnorna slocknar en efter en. Och överallt dyker samma namn upp: Charles “Chuck” Krantz.

Vem är han – och varför tycks hela världen tacka honom?

I The Life of Chuck, baserad på en berättelse av Stephen King, vecklas en till synes apokalyptisk historia ut baklänges. Det som börjar som slutet visar sig vara något mycket större – och mycket mer mänskligt.

En stillsam, existentiell berättelse om livets skörhet, minnets kraft och om hur varje människa rymmer ett helt universum.

Min kommentar
För två år sedan läste jag den ganska korta novellen Chucks liv, i novellsamlingen Blod säljer. Det var en annorlunda Stephen King-historia, lite på grund av att den berättas baklänges, men mest för att man inte förstår vad den egentligen handlar om förrän den är slut. När jag fick veta att The life of Chuck skulle filmatiseras så åkte den direkt upp på min lista. Jag orkade inte ens vänta tills den kom till en streamingtjänst, utan hyrde den på SF Anytime.

Om man förväntar sig skräck (det är ju trots allt en King) så förstår jag att man blir besviken och sätter ett lågt betyg. Det här är nämligen väldigt långt ifrån skräck. Det är en fin och hoppfull historia, väldigt vacker, och existentiell. Med en liten knorr.

Det här är en film om att leva fullt ut, att vara tacksam för det man får. Hur alla val man gör påverkar andra. Hur all samlad erfarenhet och möten med andra människor gör en till den man är. Om värdet av ett liv.

Självklart blir jag fundersam över att samma affischer hänger på anslagstavlan i trettio år och att ingen känner igen namnet Krantz. Det var ju ändå många som hade med familjen att göra. Faktum är att detta är fullkomligt logiskt. När man vet allt.

När eftertexterna rullade så upptäckte jag att jag helt missat Mark Hamill. Jag kände inte alls igen honom 😳. Många andra kände jag igen, men kunde inte placera. Däremot så är det så att alla är lysande i den här filmen. Och voiceovern gillar jag. Det är som att någon läser novellen för mig. Med bilder.

Sambon tyckte mest om andra akten, det var den enda som var glad. Han är allergisk mot allt svart och sorgligt och han missar hela poängen med filmen. Personligen så tycker jag bäst om första delen, om jag måste välja. Precis som när jag läste novellen. Att jag tyckte den var mer hoppfull och vacker beror nog på att jag visste lite om vad som väntade. Det som hände var ju inte okänt och överraskande. Ibland gör förförståelse att man kan uppleva något djupare i stället för starkare. Man sitter inte och försöker lista ut vad det är som händer. Man känner det.

The life of Chuck är en film som får mig att vilja bli en bättre människa. Det jag tar med mig är citatet "I am wonderful, I deserve to be wonderful, and I contain multitudes." Varenda människa är ett eget universum. När ett liv tar slut, gör ett helt universum det också. Kanske är det just därför som varje liv är oändligt.


På Letterboxd hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 269 272 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 60k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig