Bok: Jag utan dig av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: Jag utan dig
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me without you
Översättare: Helena Stedman
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 april 2026




Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.

Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.

Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.

Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.

Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.

Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.

Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.

Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 14 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag utan dig: Fru E:s böcker, Bina's Books och Idas recensioner

Bok: Vi två av Andy Jones

Författare: Andy Jones
Titel: Vi två
Genre: Drama
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The two of us
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2026




Första meningen: Folk frågar: Hur länge har ni varit tillsammans?

Baksidetext
Fisher och Ivy har bara varit ett par i nitton dagar. Båda har haft förhållanden tidigare, men de vet båda två att det är annorlunda den här gången: De är ämnade för varandra. Att de egentligen vet väldigt lite om varandra känns mindre viktigt.

Men under det kommande året, en period då deras liv förändras oåterkalleligt, upptäcker Fisher och Ivy att det är en sak att bli förälskad och en helt annan att fortsätta vara förälskad.

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag Problemet med Henry och Zoe, som verkligen fick mig på fall. Så klart ville jag läsa mer av Andy Jones, och köpte hans debut, Vi två. Det har ju tagit mig några år, men i år la jag till den i min Vi möts igen-utmaning och nu har jag äntligen läst den.

Den här boken är en fin djupdykning i hur det kan bli. En relation som på många sätt börjar i slutet. Man kan säga att hela boken är ett worst case scenario, som ändå får ett bra avslut. På något ytterst besynnerligt sätt. Trots allt sorgligt.

Allt berättas ur ett manligt perspektiv, vilket ju inte händer alltför ofta i den här typen av bok. Det är väldigt uppfriskande och faktiskt realistiskt. Det finns en del drama, men helt utan dramaqueen-inslag. Det passar mig utmärkt.

Ivy känns både blasé och avståndstagande. Hon verkar inte alls lika kär. Eller sympatisk. Vi får ju egentligen aldrig veta vad hon tänker och känner och får i stort sett lära känna henne samtidigt som William, eller Fisher som han kallas. Sedan förändras en del av mitt sätt att se på henne, när hon delar med sig av det som både Fisher och jag tyckte var viktigt. Men faktum är att Ivy hela tiden känns nästan kall och ganska självupptagen. Medan Fisher är tålamodet självt och otroligt kärleksfull och omtänksam. Jag skulle nästan vilja säga att hon inte förtjänar honom. Åtminstone så är det mycket svårt att förstå varför han är så kär i henne.

En dos manlig vänskap får vi också och den är riktigt fint beskriven. Ett annat par får vi också lära känna. Jag undrar om inte El och Phil är mina favoriter här. Deras liv påverkar mig mycket i alla fall. Och så har vi ju Ivys bror Frank. Han är helt gränslös. Han respekterar i alla fall inte andras gränser. Så kan man ju inte bete sig. Även om man nu råkar vara ett syskon som behöver någonstans att bo.

Den stora grejen här är nog sorgen. Visst är det så att det som händer här även händer i verkligheten, men det är så obeskrivligt sorgligt. Sorgen är väldigt fint skildrad. Inte ett dugg påträngande eller närgånget och utan att skriva mig något på näsan. Det är precis den distans som gör att jag känner den tydligt.

Vi två är inte alls lika humoristisk och charmig som Problemet med Henry och Zoe, utan är en helt annan typ av bok. Jag gillar (kräver) svärta, speciellt i feelgood, som jag definitivt inte skulle kalla detta. Nu med facit i hand. Här är det mörka verkligen becksvart. Ändå ger den mig lite hopp. Märkligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 2 990 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vi två: Bina's books, Fru E:s böcker och hyllan (engelsk utgåva)

Bok: En man att lita på av Nicholas Searle

Författare: Nicholas Searle
Titel: En man att lita på
Genre: Thriller
Antal sidor: 252
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A fatal game
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 januari 2026




Första meningen: Abu Omar stannade till när han steg ut genom lastbilens bakre dörr, såg sig om, tog sedan på baseballkepsen igen och fortsatte framåt.

Baksidetext
Jake Winter har misslyckats. Både civila och säkerhetspersonal har omkommit under ett terroristdåd på en tågstation, en attack som underrättelseofficer Winter hade i uppgift att stoppa. Men trots att han nu är under utredning och tvingas granska sin egen kompetens, sina instinkter och beslut, så undanhåller Jake något.

Utan sina chefers vetskap har Winter planterat en källa bland fyra jihadister, som planerar ytterligare ett dåd. Han hoppas att Rashid, en ung brittisk man som nyligen återvänt, desillusionerad, från krigsfältet, ska vara nyckeln till hans professionella återlösning.

När hans tidigare handlingar ifrågasätts och dissekeras hänger allt på att denna operation lyckas. Men kan han verkligen lita på Rashid?

Min kommentar
Våren 2019 läste jag en bok av Nicholas Searle, Den gode lögnaren, som var väldigt bra. Den var dessutom hans debut så det kunde väl egentligen bara bli bättre. Tänkte jag. Alltså önskade jag mig hans tredje bok, En man att lita på, i julklapp samma år.

Man ska ju gräva där man står, har jag hört, och det är väl vad Nicholas Searle gör här. Innan han blev författare så jobbade han inom brittisk underrättelsetjänst i 25 år. Nu sticker jag ut hakan lite här och slänger ur mig att det kanske inte alltid är så bra att gräva där man står. Min känsla när jag läser den här boken är att det förutsätts att man är väldigt insatt i allt som har med brittisk underrättelsetjänst att göra. Det är inte jag.

Början av boken känns inte som början, för den tycker jag saknas. Om man med det menar att man får veta vilka alla är och vilken funktion de har. Alla olika människor på olika(?) avdelningar gör mig bara förvirrad. Speciellt när det kombineras med otaliga politiska detaljer, som inte betyder något för mig. Det är mycket svårt att hänga med där.

Inte blir det heller bättre av att upplägget är rörigt och ologiskt. Historien ska handla om ett terroristdåd, men mer än halva boken handlar om utredningen av ett annat terroristdåd. Vilket blir väldigt märkligt när uppdelningen i boken är per dag, alltså måndag, tisdag och så vidare, men större delen av en dag är en enda lång tillbakablick till en annan dag. Det finns inga avgränsningar som berättar när man är. För mig blir det svårt att avgöra vad som händer nu och vad som hände tidigare.

Här är det mest snack och ingen verkstad. De pratar och pratar. Lite oklart om vad. Personer gör saker, men jag förstår inte varför. Det antyds saker, men exakt vad har jag ingen aning om. Dialogen mellan Jack och mrs Massoud är bara absurd och känns oerhört krystad. Jag avskyr innerligt när folk talar i gåtor. Även i verkligheten. Inte ens slutet ger mig något, det blir bara en stor antiklimax. Om meningen var att man inte skulle förstå något så är mission accomplished. Det finns en del bra idéer i boken och även en del insikter. Tror jag. Men de slarvas i så fall bort.

En man att lita på ger mig strängt taget absolut ingenting, eftersom jag inte får veta något. Jag gillar när inte alla svar serveras, men här vet jag faktiskt inte ens vilka frågor jag ska ställa. Bara en: Vad är egentligen meningen? Man kommer inte fram till något alls, vilket säkert är trovärdigt i den här branschen, men ett litet ben kunde han väl ha kastat till oss i alla fall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 148 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En man att lita på: Bokprataren, DAST Magazine och Vargnatts bokhylla

Vi möts igen 2026

Något jag har märkt sedan jag startade den här bloggen är att gamla favoritförfattare får stryka på foten till förmån för nytt och spännande. För att inte tala om alla de författare som jag gillat efter att ha läst bara en enda ynka bok av dem. Den här utmaningen är till för att råda bot på det problemet.

Nionde året nu, som jag gör den här utmaningen. Den känns som en evighetsutmaning, även den. Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del har nästan skyhöga förväntningar på sig och jag hoppas verkligen att jag kan bortse från det och att de lever upp till dem 😁

De författare och böcker jag har tänkt mig är följande:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)