Bok: Rester av döden av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: Rester av döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Human remains
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 november 2025




Första meningen: I tre månader har han iakttagit kriminalintendent Kat Frank, och inte en enda gång har hon fått syn på honom.

Baksidetext
När en kropp utan huvud och händer påträffas på en gård i Warwickshire får Framtidens polisenhet fallet, och de påbörjar arbetet med att identifiera offret och spåra mördaren. När en andra kropp upptäcks blir fallet ännu mer dramatiskt: oron växer för att det är den ryktbara strypmördaren i Aston som återvänt.

Kriminalintendent Kat Frank anklagas för att många år tidigare ha satt fel man bakom galler i Aston-fallet, och samtidigt börjar AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – gräva efter sanningen. Kat är å sin sida fast besluten att låta det förflutna förbli begravt. När hon blir måltavla för en skugglik figur som söker hämnd slits Lock mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme, med explosiva konsekvenser.

Samtidigt som insatserna höjs ökar också de interna spänningarna i teamet. När allt ställs på sin spets återstår frågan: hur mycket kan en AI egentligen lära sig – och vad händer när den gör det?

Min kommentar
Ibland är det lite märkligt vilka böcker man (jag) prioriterar att läsa. Merparten av böckerna jag får/köper får vänta i många, många år på att bli lästa. Och så finns det sådana som Rester av döden, som jag läser bara två veckor efter att den kom hem till mig. Olika falla ödets lotter.

Att Jo Callaghan jobbar/har jobbat med AI-forskning är väldigt tydligt i de här böckerna. Dessa tre, som jag hittills har läst, har varit det enda jag råkat på som poängterar både för- och nackdelar med AI. Jag gillar verkligen det. Dessutom lyckas hon göra det utan att föreläsa eller använda pekpinnar. Personligen så tycker jag att det är uppenbart att det finns en del uppgifter som AI inte kommer att kunna utföra (under överskådlig framtid). Det stora problemet är att den tar bara hänsyn till fakta och statistik (och har ingen aning om huruvida inmatade uppgifter är sanna eller falska). Men människor är inte fakta och statistik. Människor är känslor och irrationellt beteende.

Kat börjar bli lite irriterande och hon är inte speciellt kommunikativ. Hon talar om (ger order) vad de andra ska göra, men är inte speciellt intresserad av att höra någon annans åsikt. Av någon anledning så verkar hon också tycka att "tro mig" räcker för att bevisa något. Hur kan hon ha kommit undan med det? Det känns i alla fall som att hennes personliga ... fall får ett avslut här. Det vore jag tacksam för.

Lock ... ja, vad ska jag säga om honom (han vill bli kallad han)? Jag tycker i alla fall inte att han är så himla läraktig. Ett flertal gånger har han nu blivit överbevisad om att statistik inte alltid har rätt, men han fortsätter att stirra sig blind på den och tycker att Kat gör dumma val eftersom hon litar på sin magkänsla. Nu är det ju så att magkänsla är inte något som man bara "känner på sig", utan den baseras på lång erfarenhet. Faktum är att jag nog börjar tycka lite illa om Lock. Det känns konstigt att säga, men han har blivit lite för mänsklig. Han är, i bästa fall, både beräknande och manipulativ. Vilket så klart är direkt farligt.

Även hans skapare, professor Okoneda, trycker på en del knappar som jag går igång på. Hon gör mig fullständigt tokig och inte heller hon verkar vara så smart som det antyds. Hon är totalt oförmögen att förstå att hon gör exakt samma sak som hon anklagar polisväsendet för att göra. Att döma människor efter fördomar om deras hudfärg/kön/samhällsklass/yrke.

Kanske är den här historien lite väl förutsägbar. Det var inte speciellt svårt att gissa hur det hängde ihop. Jag kan dock leva med det, för det är egentligen inte själva gåtan som är det viktiga. Något jag har betydligt svårare att gilla är slutet. Jag kommer aldrig att gilla ett sådant slut. I vissa fall så kan jag ändå förstå och i mer sällsynta fall uppskatta det, men här ... nej.

Rester av döden är minst lika bra som de två tidigare böckerna, men jag är lite rädd för att böckerna tycks vara på väg åt ett håll som jag nog inte tycker om. I vilket fall så förbereder jag mig på en lång väntan på nästa bok. Den verkar vara planerad att släppas, på engelska, i maj nästa år.

På Goodreads hade den 4,38 i genomsnitt (beräknat på 1 253 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rester av döden: Lottens bokblogg, Tofflan och DAST Magazine

Bok: Lämna inget spår av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: Lämna inget spår
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Leave no trace
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 februari 2025




Första meningen: "Jag räknar till tio", varnade kriminalintendent Kat Frank.

Baksidetext
När en kropp hittas korsfäst på toppen av Mount Judd läggs fallet på AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – och kriminalintendent Kat Frank. Det är det unika polisparets första icke-kalla fall, och de hamnar omedelbart i rampljuset.

När ännu en kropp påträffas, även den korsfäst, ser det ut som att mördaren bara börjat. Polisen uppmanar traktens män att vara på sin vakt, och Framtidens polisenhet kastas in i ett fientligt mediedrev samtidigt som de desperat söker efter kopplingar mellan de två offren. Ska de ha en chans att förhindra ytterligare ett mord måste de agera blixtsnabbt.

Kat Frank förlitar sig inte minst på sin instinkt, Lock drivs av ren logik. Båda kommer att behöva prestera på toppnivå för att sätta dit gärningsmannen – en mördare som vet allt om rädsla och hur man utnyttjar den.

Min kommentar
Ibland hittar man böcker som verkligen tilltalar en, på många (eller alla) sätt. Det gjorde jag förra våren, när jag läste Jo Callaghans första bok. När andra delen, Lämna inget spår, släpptes i höstas så var jag väldigt sugen på att köpa den, men jag önskade mig den i julklapp i stället. Redan två månader senare så är den läst.

Det som gör de här böckerna så bra, tycker jag, är AI-delen. Det märks att författaren är AI-forskare, för hon får fram både nackdelar och fördelar med AI. Vad är den bra på? Vad är den mindre (inte alls) bra på? Det lyckas hon få med på ett väldigt bra sätt. För egen del så tycker jag det är befriande att läsa något som inte förbehållslöst tycker att AI är lösningen på allt.

Kat och Lock är ett typexempel på när helheten blir större än delarna. De är en fantastisk duo. Humor uppstår ju när man kombinerar människor med maskiner, det är nog ofrånkomligt. Det är lite av charmen med de här böckerna. Teamet känns väl lite åt det tillrättalagda hållet, men jag köper det. Värre är det med professor Okoneda. Hon gör mig så otroligt irriterad. Hon gör som så många andra, som påstår sig kämpa mot orättvisor och fördomar. Bara för att hennes bror råkade ut för några polisers fördomar så är ALLA poliser korrumperade och fördomsfulla. Vilket ju är precis lika fördomsfullt som att bara för att man är svart så är man en brottsling. Sådana självrättfärdiga människor gör mig bara arg. Det allra värsta är ändå att ingen påpekar för henne att hon inte är ett dugg bättre själv.

Lock spelar en mindre roll i den här boken, vilket är synd. Tycker jag. Det är ingen tillfällighet att robotar/datorer/AI öfta är mina favoritkaraktärer, om sådana finns tillgängliga. De är precis så fyrkantiga som jag egentligen är och skulle ha varit om jag hade släppt mig lös. De är så löjligt relaterbara, jag känner mig lugn och trygg när jag läser om dem. Lock förstår sig inte på människors irrationella beteende, men, å andra sidan, vem gör det?

Hela grejen med AI gör de här böckerna väldigt speciella, på ett bra sätt. Det är ju oundvikligt att det uppstår en del problem med AI, just för att den bara följer explicita regler och protokoll. Den kan liksom inte ta med något outtalat i sina beräkningar. Det gör den väldigt stelbent. Bara för att något är n% troligt, statistiskt sett, så betyder det bara, för de flesta människor, att det ändå är n% som talar emot det. Magkänsla och intuition är egentligen bara erfarenhet, något som är svårt att omsätta till algoritmer. I den mänskliga världen är saker sällan svart eller vitt.

För mig utvecklar sig den här historien till något av en politisk agenda, tyvärr. Det känns som att författaren/de kvinnliga karaktärerna samt en icke-binär väldigt gärna vill få fram att alla män (nåja, merparten i alla fall) är hemska varelser och/eller korkade. En bra man är en död man, typ. Många repliker blir lite krystade i försöken att få fram kritik mot en del företeelser. Visst är det bra (och nödvändigt) med samhällskritik, men när det blir så här uppenbart och tjatas så mycket så blir det bara tröttsamt.

Lämna inget spår känns inte lika välskriven som förra boken. Dessutom så tycker jag att boken tappar lite när det är så uppenbart att författaren har en (inte så väl) dold agenda. Nåväl, detta kanske är den berömda "mellanboken". Tredje delen släpps på engelska nu i april. När blir den översatt?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 1 562 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lämna inget spår: Lottens bokblogg och Fiktiviteter (originalupplaga)

Bok: På ett ögonblick av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: På ett ögonblick
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 336
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: In the blink of an eye
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2024




Första meningen: Han ser ingenting.

Baksidetext
Var nittionde sekund försvinner en person, och kriminalintendent Kat Frank vet en del om förluster. Som änka och ensamstående mamma har hon lärt sig att lita på sin magkänsla, en egenskap hon har nytta av även i polisyrket. När Kat blir vald till ett pilotprogram där hon paras ihop med den tekniska landvinningen Lock - en AI som projiceras som ett hologram - ställs hennes instinkt och erfarenhet mot Locks logik.

Samarbetet är långt ifrån friktionsfritt, men snart sker ett genombrott i ett kallt fall gällande två försvunna personer, och Kat och Lock måste hitta ett sätt att förena sina olika egenskaper innan ytterligare människoliv förvandlas till offer i statistiken. Lock är dessutom den enda som kan hjälpa Kat när fallet tar en oväntat personlig vändning.

Min kommentar
Redan när jag gick igenom boksläppen för augusti förra året så hamnade På ett ögonblick på min rader. När boken sedan dök upp som en överraskning i oktober så blev jag riktigt glad och tänkte att jag ville läsa den ganska snart. Det har inte kommit så många recensioner av den, men de jag har sett har verkligen varit bra.

AI är väl något jag ser på med skräckblandad förtjusning, tror jag man kan säga. Ända sedan filmen/boken År 2001, där datorn HAL9000 gjorde entré. Vad som står för förtjusningen i det hela är ju själva AI. Skräcken står människorna för. Om något kan missbrukas så kommer någon att göra det. Redan nu kan man ju använda AI till rent illvilliga saker. Det skrämmer mig.

Den här historien utspelar sig i Birmingham, det är ju inte den vanliga miljön i Storbritannien så det tycker jag är kul. Jag tror knappt att jag har läst någon bok som utspelar sig där förut. Det är också en liten bit in i framtiden, inte speciellt många år, men kanske mellan fem och tio gissar jag.

Karaktärerna är inte speciellt många. Faktiskt väldigt få för att vara en brittisk deckare. Jag tycker om Kat, hon verkar vara en bra person. Dessutom en bra polis. Det är ju inte direkt något det vimlar av i deckare. Hennes mänskliga teamkollegor, Hassan och Debbie, verkar också sympatiska. Även om jag nu hade en del problem med Hassan i början. Han hade en exceptionell oförmåga att inse att han gjorde exakt det som han beskyllde Kat för. Men så är det ju, alla utgår från sina egna erfarenheter. Något annat vore ju bara konstigt.

Om man nu kan kalla det Kat har med AI-assistenten Lock för en relation så gillar jag den också. Det blir ju en del humor, eftersom det är en maskin inblandad. De tenderar ju att ha problem med nyanser, ironi och humor. Eftersom poliser jobbar med människor så funkar det inte så bra att bara vända sig till statistiken. Det blir ju lika fel som när fördomar får styra. För visst är det ju så att intuition och magkänsla "bara" är all ens samlade erfarenhet som gör snabba kvalificerade gissningar och drar slutsatser. Så gör jag också i mitt jobb. I alla fall så gillar jag Lock också. Han blir nästan lite mänsklig.

Jag tycker om att inte alla förhör/utfrågningar sker i "realtid". Det brukar ju bli både tjatigt och krystat. I stället så används förhörsprotokoll på ett mycket bra sätt när man snabbt ska tillgodogöra sig information.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att Jo Callaghan tydligen har en bakgrund som AI-forskare. Det förklarar ju en hel del och det känns tryggt om fler i den branschen är så här insiktsfulla.

På ett ögonblick behandlar AI-problematiken på ett väldigt bra sätt, utan att egentligen komma med några värderingar. Än mindre lösningar. Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Kat och Lock så nu undrar jag när översättningen av nästa bok kommer. Snart, hoppas jag.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 4 322 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om På ett ögonblick: Bokstunder och Kapprakt