onsdag 28 oktober 2020

Läsplanering november 2020

Det blir en fortsättning på mitt mini-skräcktema som påbörjades i oktober. November är ju perfekt för skräck, märkt och ruggigt som det är. För ovanlighetens skull så blir det fem böcker på listan, men flera av dem är ganska tunna. Min förhoppning är, som vanligt, att jag ska hinna med fler ändå.

Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson.
Barnflickan av Hanna von Corswant. Hyllvärmare.
De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton.
Kallbrand av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series.
Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong. Boktolva. Hyllvärmare.

tisdag 27 oktober 2020

Tisdagstrion: Parhästar/duos/kärlekspar (etc.) i litteraturen

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Parhästar/duos/kärlekspar (etc.) i litteraturen.

Kärlekspar förekommer ibland i de böcker jag läser, men jag väljer att fokusera på parhästar och då poliser/deckare. De är vanligast hos mig.

1. Dennis Lehane har skrivit om en intressant duo; Patrick Kenzie och Angela Gennaro. Tror att det finns sex delar och att det inte kommer fler.

2. Washington Poe och Tilly Bradshaw blev en ögonblicklig favoritduo när jag tidigare i år läste Brännaren av M W Craven

3. Duon Dushan Zigic och Mel Ferreira är något så ovanligt som duktiga poliser och det är Eva Dolan som skriver om dem.

måndag 26 oktober 2020

TV-serie: Deutschland 86 #2 (2018)

Titel: Deutschland 86
Originaltitel: Deutschland 86
Genre: Thriller
Skapad av: Anna Winger, Jörg Winger
TV-bolag: UFA Fiction
Skådespelare: Jonas Nay, Maria Schrader, Sylvester Groth, Sonja Gerhardt, Uwe Preuss
Premiär: 2018-10-19
Produktionsland: Tyskland
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på C More september-oktober 2020





Handling
Den östtyska ex-spionen Martin har varit avskärmad från sin familj i tre år och fördriver sina dagar på ett barnhem i Angola. Plötsligt blir han uppsökt av sin gamla spionkollega, moster Lenora, som behöver hjälp med ett hemligt uppdrag.

Min kommentar
För drygt fyra år sedan såg jag Deutschland 83 och blev alldeles överväldigad av att nu även tyskarna kunde göra bra TV-serier. Sedan dess har jag väntat på att fortsättningen, Deutschland 86, skulle leta sig fram till svensk TV. Till slut hände det.

Jag kan, som väntat, inte påstå att jag minns några detaljer från den tidigare säsongen. Naturligtvis minns jag personer och deras relationer, men det är egentligen allt. Lyckligtvis så kommer en del tillbaka medan jag tittar. Det har i alla fall gått tre år och de tre åren har Martin "Kolibri" Rausch spenderat i Afrika. Det är väldigt mycket här som handlar om Afrika och det som hände där, i olika länder, med alla möjliga olika grupperingar. Jag är inte speciellt insatt i detta och alla dessa förkortningar på för mig okända organisationer gör mig bara trött. Den enda jag känner till är liksom ANC.

Om det är mitt dåliga minne som gör att jag upplever det här som rörigare än Deutschland 83 vet jag inte. Det kan också bero på att det känns som att man har försökt få med så mycket som möjligt av allt som hände 1986. Oavsett vad. Bland annat nämns Tjernobyl, men bara i förbifarten. Det gör det lite splittrat. Och rörigt.

Som jag minns det så gillade jag Martin Rausch i förra säsongen. Han var liksom oskyldig till allt som hände honom, egentligen vara han bara naiv, idealistisk och hade otur. Nu är han bara hård och beräknande. Det kanske i och för sig inte är så konstigt med tanke på allt han har varit med om, men ändå. Skildringen av det forna DDR är, av förklarliga skäl, inte speciellt positiv. Här närmar man sig bankrutt och allt går ut på att tjäna pengar, i detta icke-kapitalistiska DDR, till vilket pris som helst.

Jag blir inte alls lika påverkad och berörd av Deutschland 86, vilket kan bero på för höga förväntningar, men soundtracket är så klart bra. Vi snackar ju 80-tal.



TV Time har serien 9,02 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 2 930 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Le Mans '66 (2019)

Titel: Le Mans '66
Originaltitel: Ford v Ferrari
Genre: Biografi
Regissör: James Mangold
Manus: Jez Butterworth, John-Henry Butterworth, Jason Keller
Skådespelare: Christian Bale, Matt Damon, Jon Bernthal, Caitriona Balfe, Noah Jupe
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 152 min
Serie: -
Såg den på DVD 4 oktober 2020




Handling
Baserad på den sanna historien om den legendariska bildesignern Carroll Shelby och den orädde föraren Ken Miles. Samtidigt som de kämpar mot sina inre demoner bygger de en revolutionerande racerbil för att göra det ingen trodde var möjligt – att utmana Ferrari under 24-timmarsloppet i Le Mans 1966.

Min kommentar
Trots att min syster (eller kanske tack vare) har tävlat i racing så har jag aldrig vare sig gillat eller förstått mig på det här med bilsport. Le Mans '66 var därför en film som jag faktiskt inte hade tänkt att se. Helt oavsett att Matt Damon är med. Sedan skrev Lotten om filmen och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Så när sambon hittade filmen i bok- och filmbytarhyllan på sitt jobb så blev ordern omedelbart "Ta hem den!".

Något som alltid funkar och som alltid är detsamma, oavsett vad det gäller, är stor passion. Den kan jag förstå, vad den än handlar om. Och passion finns det i överflöd här. Då menar jag inte det som Henry Ford II och Leo Beebe (åh, vad han gjorde mig förbannad!) känner, där handlar det bara om kärleken till pengar och de kvalificerar sig inte. Jag pratar om det där som man verkligen brinner för, som man egentligen inte kan leva utan.

Matt Damon och Christian Bale lyser verkligen i den här filmen, den senare lite mer, men den kan bero på att Bales karaktär är betydligt mer... färgrik. Deras prestation och kemi är det som håller mig i stort sett trollbunden i 2,5 timme. Tonen de har när de pratar med varandra är obetalbar. Jag fick anstränga mig för att inte googla under själva filmen, för att kolla upp fakta. Risken var alltför överhängande att jag skulle få veta något som jag inte ville veta. Efter filmen, däremot, så tokgooglade jag.

Jag tycker det är bra att titeln ändrades till Le Mans '66, i stället för originalet Ford vs Ferrari. Det var liksom inte just den biten som var grejen. I alla fall inte för mig som icke-amerikan. Det är fantastiskt ändå att man kan göra en så här bra film av nästan ingenting. Mer än ett stort hjärta behövs egentligen inte, för då lyckas man beröra. Oavsett ämne.



Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 182 189 betyg).
IMDb hade den 8,1 i genomsnitt (beräknat på 262 383 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 25 oktober 2020

Smakebit på søndag: Lockdown

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Lockdown av Peter May, som jag läser just nu, skrev han för femton år sedan. Då var ingen intresserad. De brittiska förläggarna tyckte att den var alldeles för orealistisk. Inte skulle väl ett land behöva stänga ner för ett litet virus? Som vanligt så hittar verkligheten sätt att överträffa dikten och just den biten blev sann i alla fall. Resten kan jag inte uttala mig om än för jag har bara precis börjat läsa.

Min smakebit är från sida 23:
    MacNeil fortsatte längs Charing Cross Road, genom Trafalgar Square och in i Whitehall. Här var aktiviteten livligare eftersom statsförvaltningen fortfarande fungerade, åtminstone delvis: tjänstemännen gjorde sitt bästa för att hantera det kollapsade samhället. Män och kvinnor i masker gick in och ut i maktens korridorer med samma djupa förtvivlan som de flesta av huvudstadens invånare kände.

lördag 24 oktober 2020

Kommande böcker november 2020

Ett tag funderade jag på om jag eventuellt gick igenom novembersläppen alldeles för tidigt. Jag hittade inte många alls. När jag kollade på hur det sett ut tidigare år så verkar det ändå vara normalt att det saktar av i november. Dock kommer en bok som jag har väntat på ska översättas i evigheter.

Nio liv av Emelie Schepp
Genre: Kriminalroman
Serie: Jana Berzelius (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-11-05
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
En tidig aprilmorgon sprids en film på en ung man på Youtube. Han är misshandlad och har en sprängladdning fastsatt om kroppen. Polisen förstår att ett fruktansvärt öde väntar honom. De lyckas identifiera platsen men hinner inte fram förrän bomben exploderar. Det är den fjärde medlemmen i det kriminella nätverket Komados som har mördats på kort tid. Men rör det sig verkligen om samma gärningsperson?

Kriminalinspektör Mia Bolander får hjälp av den nye utredaren Patrik Wiking att lösa fallen. Problemet är att ingen vill prata med dem. Ingen har hört något. Ingen har sett något. När Jana Berzelius dras in i utredningen inser hon att fallet har en direkt koppling till henne själv. Som åklagare har det alltid varit hennes uppgift att ta reda på sanningen. Nu får hon oväntad hjälp med att dölja den.


Jag har bara läst de två första delarna, men jag gissar att jag kommer att fortsätta.



Stormvakt av Kristina Ohlsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Strindbergserien (1) Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-11-05
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
en ny deckarserie om den stillsamme före detta finansmannen August Strindberg. Han anländer till Hovenäset i Bohuslän samma blåsiga natt som den mycket omtyckta läraren Agnes spårlöst försvinner. Bakom sig har August lämnat en framgångsrik karriär för att förverkliga sin dröm och öppna "Strindbergs second hand". Äntligen ska han få ägna sig åt något han älskar, och dessutom på en plats som han längtat efter att återse.

Men hela västkustidyllen skakas av Agnes försvinnande. Polisen, med den empatiska och drivna Maria Martinsson i spetsen, söker efter henne dag och natt. Hoppet om att Agnes ska hittas vid liv blir allt mindre. Vad är det hon har råkat ut för? Och varför får August den obehagliga känslan av att han själv sitter på en del av gåtans lösning?


Nytt från Kristina Ohlsson är auto-buy.



Sista dagen av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2020-11-17
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Pete Banning var stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: "Jag har inga kommentarer" och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer.

Auto-buy gäller även John Grisham, men han är så osannolikt produktiv att jag har ganska många olästa redan.



Det sista brevet av Cecelia Ahern
Genre: Feelgood
Serie: PS: Jag älskar dig (2)
Antal sidor: 380
Utgivningsdatum: 2020-11-04
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
Det har gått sju år sedan Holly Kennedys man dog sex år sedan hon läste hans sista brev som uppmanade henne att våga släppa taget och gå vidare. Hon har funnit kärleken på nytt och är stolt över hur mycket hon har växt och utvecklats sedan dess. Men när hon söks upp av en grupp människor som inspirerats av Gerrys brev - och kallar sig själv PS: jag älskar dig-klubben - dras hon mot sin vilja tillbaka in i en värld hon försökt lämna bakom sig. Det blir början på en resa där Holly tvingas utforska vad det innebär att älska någon för evigt och om man kan omfamna framtiden utan att svika det förflutna.

Den här bara måste jag läsa ju.



Under ytan av Cecilia Sahlström
Genre: Kriminalroman
Serie: Sara Vallén (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-11-04
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Sara Vallén och hennes team från lundapolisen får i uppdrag att utreda en trafikolycka där två civilpoliser omkommit.

Sara är överhopad med arbete och Malva Gran kommer in som välbehövlig förstärkning. När ytterligare en polis, Niklas Verja, rekryteras till gruppen reagerar Malva negativt. Hon säger ingenting, men Sara anar oråd.

De två omkomma poliserna var uppskattade inom kåren, men ju mer Sara och hennes utredare gräver i deras död, desto mer får de känslan av att något inte stämmer. Bilen har ett skotthål på höger däck. Hur kunde brottsplatsundersökningen missa det? Det som såg ut att vara en tragisk olycka verkar nu vara mord.


Jag har fortfarande inte läst en enda del i den här serien. Trots att den utspelar sig i staden där jag bor.



Se dig aldrig om av Michael Bussi
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-11-11
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Ett älskande par i turkosvattnet på Île de la Réunion. Slappande, palmer, sol. En perfekt cocktail. Men drömmen tar slut.

När Liane försvinner från hotellet blir hennes make, Martial, den självklare syndabocken. Skräckslagen, utan att veta hur han ska bevisa sin oskuld, flyr han med parets 6-åriga dotter. För polisen blir detta samma sak som ett erkännande.


Jag är väldigt nyfiken på hans böcker och har varit så varenda gång han har släppt något nytt.



Mess av Dmitrij Gluchovskij
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2020-11-12
Förlag: Ersatz

Från Bokus
Moskva, hösten 2016. Ilja återvänder hem efter sju års straffläger. Där hemma är ingenting sig likt. Modern har avlidit i hjärtinfarkt bara några dagar före hans återkomst, och hans flickvän har lämnat honom för länge sedan. Ilja dränker sin besvikelse i alkohol, och i det förtvivlade ruset uppsöker han polismannen Petja som satte dit honom, trots att han var oskyldig. I handgemänget hugger han ihjäl den korrumperade polisen och tar hans mobiltelefon, där han hittar komprometterande spår ur dennes förflutna. Hela tiden nås han av oroade meddelande från Petjas mor och hans gravida flickvän. Ilja börjar svara i stället för Petja, och gradvis smälter hans identitet samman med den döda polismannen.

En modern Brott och straff? Ja, den kanske jag måste läsa.



Station elva av Emily St John Mandel
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2020-11-12
Förlag: Trut Publishing

Från Bokus
En vinternatt i Toronto dör skådespelaren Arthur Leander av en hjärtattack i Kung Lears fjärde akt. Hans död väcker lite uppmärksamhet eftersom en snabbt spridande influensapandemi just har nått Nordamerika, med en uppskattad dödlighet på över 99 %. Inom några dagar är samhället under upplösning, inom några veckor har elnätet och telekommunikationerna kollapsat, och inom några månader har civilisationen som vi känner den nått sitt slut. Femton år senare, då Symfonin med skådespelarna framför Shakespeare och klassisk musik i de spridda bosättningarna efter civilisationens kollaps, försvinner två av Symfoniens musiker från en stad som styrs av en våldsam profet. De tvingas nu att fly bortom gränserna för det kända territoriet. Berättelsen flätar samman liv och öden för en rad personer i denna postapokalyptiska värld.

Men alltså... denna. Hur många år har jag väntat på att ett förlag skulle förbarma sig och översätta? Det är förfärligt många i alla fall.



Skandal i svart av Jessica Fellowes
Genre: Kriminalroman
Serie: Mitfordmorden (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-11-23
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Året är 1928. Ett hembiträde förolyckas på ett glamoröst party anordnat av arvtagaren Bryan Guinness. Bryan har precis friat till arton år gamla Diana, den vackraste av de sex Mitford-systrarna. Hembiträdets död avfärdas som en olyckshändelse och de nygifta lägger händelsen bakom sig för att inleda ett virvelvindsliknande liv i Londons Mayfair, chica Paris och hedonistiska Berlin. Mitford-systrarnas jungfru, Louisa Cannon, följer med på resorna, liksom ett entourage av vänner, familj och hangarounds från Nancy Mitford till Evelyn Waugh. När ett andra offer hittas i Paris 1931 börjar Louisa se samband med dödsfallet två år tidigare. Nu måste hon övertyga Mitford-systrarna om att en mördare kan finnas i deras närhet. Detta medan skuggorna tätnar i Europa, och i Diana Mitfords hjärta.

Den här serien är jag nyfiken på.

fredag 23 oktober 2020

Mer nytt

När man tror att det inte ska komma fler så dimper det ner ytterligare en.
Vinterland av Kim Faber och Janni Pedersen lockar rejält. Danska deckare brukar passa mig och att det är en debut gör mig extra nyfiken. Och så är det första delen i en serie också, om mordutredaren Martin Juncker. Låter hur spännande som helst tycker jag. Tack till Modernista!

torsdag 22 oktober 2020

Hett i hyllan #270

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter med bokrean 2017.
Normal av Graeme Cameron såg jag överallt, tyckte jag, när den kom 2015.

Det här är en typisk bok som lockar mig. En vardag som verkar högst normal, men som döljer fasansfulla saker. Vem vet liksom vad ens granne håller på med? Vardagsskräck som kan drabba vem som helst och helt slumpmässigt. Det ger mig nästan mardrömmar. Får nog se till att läsa den snart.

Så här står det på baksidan:
Han bor i ditt kvarter, i ett fint hus med en välskött trädgård. Han handlar i samma mataffär som du och vinkar glatt när du svänger in på garageuppfarten. Han är helt normal.

Vad du inte känner till är att han har byggt en bur i sin källare, och att maten han köper är till den unga kvinna han håller fången där. Hon är bara en i raden av kidnappade kvinnor som inte har en aning vad som väntar. Han känner en tillfredsställelse i att plåga andra, så har det alltid varit. Det är helt normalt.

Så träffar han expediten i fiskdisken och plötsligt förändras allt.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 21 oktober 2020

"New Yorks gudar" av Lyndsay Faye

Författare: Lyndsay Faye
Titel: New Yorks gudar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 418
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The gods of Gotham
Översättare: Jessica Hallén
Serie: Timothy Wilde 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2020




Första meningen: När jag satt vid skrivbordet i Graven och författade min första rapport, skrev jag: På kvällen den 21 augusti 1845 rymde ett av barnen.

Baksidetext
Året är 1845 och staden New York bildar sin första poliskår. Samma år drabbar den stora svälten Irland och dessa två händelser kommer tillsammans att förändra New York för alltid.

Irländaren Timothy Wilde jobbar som bartender och drömmer om att spara tillräckligt med pengar för att gifta sig. När en eldsvåda förstör stora delar av nedre Manhattan drabbas han hårt. Hemlös, arbetslös och vanställd ser han ingen annan räddning än att tacka ja till sin brors erbjudande om ett jobb inom poliskåren. Timothy hamnar i det ökända sjätte distriktet. En kväll under sin patrullering stöter han på en blodig flicka som berättar om de begravda kropparna norr om 23rd Street. Kampen för rättvisa kan komma att kosta honom livet.

Min kommentar
New Yorks gudar hörde jag så otroligt mycket bra saker om, då när den kom. Bara på hörsägen köpte jag den, skulle man kunna säga. Sedan blev den stående oläst i hyllan i (väldigt) drygt fyra år. Alltså tog jag med den i min Boktolva i år och efter att ha läst en riktigt mörk och eländig bok tyckte jag att jag inte orkade med en likadan till och så valde jag denna i stället. Aldrig anade jag att denna var ännu mörkare och än mer eländig.

Det är en ganska märklig känsla att läsa om ett Manhattan med åkrar och skog och det är helt klart att författaren gör ett bra jobb med att beskriva allt. Det är mörkt, det är skitigt, det är fattigt och eländigt. Det luktar illa eftersom alla häller allt de inte vill ha direkt ut på gatan. På vissa ställen står skiten upp till anklarna. Jag kan i stort sett se allt framför mig och till och med känna lukterna.

Mitt stora problem med den här boken är språket, jag har så otroligt svårt för det. Förmodligen är det vad andra skulle kalla poetiskt, men för mig blir det tillkrånglat, pretentiöst och segt. Jag vet inte om det är översättningen, men vissa meningar/stycken är helt obegripliga. Det är svulstigt och det är rikt utsmyckat med liknelser och krusiduller. Jag känner att jag måste ge ett exempel...(från sida 65)
Den tysta rännilen av honungsfärgat ljus rann tillbaka nedför trappan medan jag bytte förband på ansiktet i det annalkande gryningsljuset och njöt av en halvtimmes sval luft innan solen besmittade den.
Jodå, jag kan visst uppskatta den här typen av språk. Bara det inte blir för mycket av det. Nåväl, antingen vänjer jag mig efter ett (bra) tag eller så förändras språket, men mot slutet blir det likadant igen. För att spä på det lite så är alla mått i fot, vilket betyder att jag måste stanna upp och räkna ut hur många meter det handlar om. Det stör mig också.

Timothy Wilde är huvudpersonen och han är extremt lätt att tycka om. Han är en perfekt polis med en fantastisk iakttagelseförmåga och hög moral. Det händer att han gör fel saker, men då gör han dem av rätt orsaker. Ibland slår moralen lagen. Även hans bror Valentine är en spännande karaktär och deras relation är komplicerad. Minst sagt.

Jag gillar ändå tonen i boken, den är humoristisk och trots elände så kan jag inte låta bli att le. Här finns en del vändningar, några mer väntade än andra, men upplösningen var inte alltför överraskande. Till vissa delar inte alls.

New Yorks gudar utspelar sig 1845, men tragiskt nog så är den mer aktuell än någonsin. Hur jag ska göra med resten av serien har jag inte bestämt ännu. Som det känns just nu så är de senare delarna inte prioriterade. Dessutom tror jag att det återigen är så att förlaget har översatt första och andra delarna, men inte den tredje och sista.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 13 107 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om New Yorks gudar: Bibliotekskatten, Books ABC och Eli läser och skriver.

tisdag 20 oktober 2020

Tisdagstrion: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro).

Här finns det en del att välja på, kan man säga... Jag gör mitt bästa för att koka ner det till endast tre.

1. En väktares bekännelser av Elin Säfström är självskriven här. Hela triologin. Här finns både tomtar och troll och andra mytologiska väsen.

2. Den osynlige väktaren av Dolores Redondo är en spansk... ja, det går nog att kalla den för deckare, men egentligen så är det inte helt rätt. Spansk folktro alltså.

3. I Outsidern av Stephen King förekommer El Chuco, en mytomspunnen mexikansk spökfigur.

måndag 19 oktober 2020

TV-serie: Yellowstone #1 (2018)

Titel: Yellowstone
Originaltitel: Yellowstone
Genre: Western
Skapad av: Taylor Sheridan, John Linson
TV-bolag: Paramont Network
Skådespelare: Kevin Costner, Luke Grimes, Kelly Reilly, Wes Bentley, Cole Hauser
Premiär: 2018-06-20
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på C More september-oktober 2020





Handling
Yellowstone följer den mäktiga ranchägarfamiljen Dutton och deras kamp för att behålla kontrollen över sitt land och sina tillgångar. John måste ta till alla medel han kan för att försvara sitt imperium och sina nära mot både yttre och inre faror när ranchen hotas av ondsinta landutvecklare.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om Yellowstone, men jag är helt säker på att det var namnet Kevin Costner som gjorde att jag ville se den. Trots att det är en Western (en sanning med modifikation, för den är inte bara det). Min förvåning blev stor när jag upptäckte att det faktiskt finns tre säsonger redan. Och jag har alltså missat den helt, tills nu.

Min första reaktion, när vi började titta, var att det här gillar jag inte. Inte alls. Familjen Dutton är en otroligt märklig familj. De verkar hata varandra allihop och de har alla olika grader av stördhet. Skillnaden är marginell, men Beth skulle jag kalla den mest störda. Hon är på riktigt inte kopplad rätt. I och för sig är det inte helt oförståeligt, men ändå. Sådana här barn får man när man behandlar dem på det här sättet.

Det är egentligen först när jag börjar fästa mig vid karaktärerna som serien blir riktigt bra. Och det smyger sig på mig. Inte helt oväntat så är det inte de i knasiga familjen som blir mina favoriter. Det är de som jobbar på ranchen som vinner mitt hjärta. Alla på olika sätt. Storfavoriter får nog anses vara Rip. Mer lojal människa får man leta efter, ibland går det till och med över gränsen.

Jag gillar inte alls Kevin Costners karaktär, vilket betyder att han måste göra sin roll riktigt bra (han börjar ju på väldigt mycket plus, kan man säga). Det här gäller alla, både de jag inte gillar och de jag gillar.

Mycket av det som händer/görs är på gränsen till obegripligt, men det är fascinerande och helt omöjligt att sluta titta. Jag får vibbar av den gamla TV-serien Dynastin, bara en annorlunda miljö. Och miljön alltså... vilka fantastiska vyer. Jag blir sugen på att åka till Montana. Om det nu faktiskt är inspelningsplatsen (jodå, mestadels verkar det vara det, men även Utah så...)

Helt klart kommer jag att fortsätta se Yellowstone, men kanske får andra säsongen vänta lite. Jag klarar inte för mycket av den här typen av familj på en gång.


TV Time har serien 9,48 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 23 611 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Tills Frank skiljer oss åt (2019)

Titel: Tills Frank skiljer oss åt
Originaltitel: Tills Frank skiljer oss åt
Genre: Komedi
Regissör: Leif Lindblom
Manus: Peter Magnusson
Skådespelare: Liv Mjönes, Peter Magnusson, Erik Johansson, Allan Svensson, Emma Molin
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sverige
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 25 september 2020





Handling
Vera har tröttnat på singellivet och längtar efter den stora kärleken. Hon är visserligen dödligt kär i sin charmige kollega Frank, men hennes livscoach tycker det är dags att Vera sänker sina krav, mållåser på en hyfsad kille och sätter fart på sitt liv. En komedi om beslutsångest, längtan efter att hitta den rätte och om hur små vita lögner leder till oväntade situationer utom all kontroll.

Min kommentar
På sambons jobb har de en bok- och filmbytarhylla och när han var på kontoret en dag så rekommenderade en av hans kollegor Tills Frank skiljer oss åt. Vi brukar ju väldigt gärna se svenska komedier, men denna hade vi av någon anledning missat. Det kan i och för sig bero på Peter Magnusson. Jag har lite svårt för honom. I alla fall så gav vi filmen en chans.

Det börjar väldigt bra och överraskande nog så är det perfekt nivå på humorn. Ett tag. Sedan bara sjunker den. Och fortsätter sjunka. Efter runt halva filmen eller så har det blivit mer buskis. Något jag inte alls uppskattar. Jag blir mest bara förbannad på alla korkade karaktärer. Det blir så osannolikt överdrivet och hysteriskt. Faktiskt precis som Peter Magnussons alster brukar vara, som att han inte vet när det är dags att sluta. Det roligaste i filmen är högtalarutropen när de är på Stockholm C. Så borde de säga. Då kan man ju åtminstone skratta åt eländet.

Skådespelarprestationerna skulle jag vilja säga är så där, men det känns som att det är meningen att det ska vara precis som det är. Det passar liksom med resten. Lite oväntat, för mig, med Liv Mjönes i en humorroll. Hon gjorde det bra.

Kort sagt kan man nog säga att om man gillar Peter Magnusson så kommer man att gilla även Tills Frank skiljer oss åt.



Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 104 betyg).
IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 404 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 18 oktober 2020

Smakebit på søndag: Sov du lilla videung

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag vill inte gå så långt som att säga att jag saknar pendlingen till jobbet, nu när jag jobbar hemifrån, men det påverkar läsningen väldigt negativt. Eller, om jag ska vara helt ärlig så är det nog faktiskt inte min icke-pendling som är boven i dramat. Det är nog mer att även sambon jobbar hemifrån, vilket betyder att han redan är hemma när arbetsdagen tar slut, så jag har inte längre den där egentiden (och lugn och ro) efter att jag har kommit hem från jobbet. Det positiva är att vi hinner gå lunchpromenad och en eftermiddagspromenad. Det är ju inte heller så dumt.

I dag fyller faktiskt sambon år, men inte heller det här kalaset blir av. Lite tråkigt, men vi gör det bästa av det och ska åka och äta middag på Östarps Gästgivaregård. Där har de en fantastisk äggakaka (enligt sambon) och en fantastisk hemrökt regnbågslax (enligt mig). Kanske blir det efterrätt också, men till kvällen blir det helt säkert varsin Budapest-bakelse.

Just nu läser jag fjärde delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton, Sov du lilla videung, av Cilla och Rolf Börjlind. Som vanligt, skulle jag vilja säga, en spännande och aktuell historia.

Min smakebit är från sida 224:
    - Så egentligen kokar hela resan ner till en trolig identitet på offret, Ionel, och en nationalitet på honom.
    Lisa reagerade och gav Bosse en blick.
    - Vilket väl är ett rätt ordentligt steg framåt, sa hon. Pojken är ingen John Doe längre. Dessutom har vi en tidpunkt för hans försvinnande från Bukarest och en eventuell koppling till en rumänsk kriminell liga.
    - Inte eventuell, sa Olivia. Den är väl rätt bekräftad.
    Det var alla överens om, vilket födde samma frågor som Stilton och Olivia redan hade ställt sig i Bukarest. Varför blir en storgangster som Mihai Stelea så störd av att de undersöker Ionel och hans död? En fattig romsk pojke. Kunde Stelea eller hans liga vara inblandade i själva mordet. Häruppe i Sverige?

lördag 17 oktober 2020

"VIP-rummet" av Jens Lapidus

Författare: Jens Lapidus
Titel: VIP-rummet
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Teddy & Emelie 1
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 oktober 2020




Första meningen: Tystnaden som uppstod när Cecilia stängde av motorn kändes en kort stund som ett slags lugn.

Baksidetext
Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.

Emelie är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.

Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.

Emelie vill upp och Teddy vill bli av med sina skulder. Hon har valts för att hon är kompetent och plikttrogen, han har valts för att ... ja, varför? Uppdragsgivaren vet något om Teddy som ingen annan känner till.

Och kidnapparnas tålamod rinner undan som sand i ett timglas.

Min kommentar
Det var nu ganska många år sedan jag läste den tredje och sista delen i Lapidus trilogi Stockholm noir och första delen i den här serien om Teddy och Emelie har stått i hyllan ännu längre. Jag vet inte vad det är som har gjort att det har tagit emot att plocka upp den, men tagit emot har det gjort. Till slut la jag till VIP-rummet i min utmaning Vi möts igen, där jag återknyter bekantskapen med "bortglömda" författare.

Jag får problem direkt. Början är extremt rörig, med massor av trådar och folk (nej, egentligen är det inte så många karaktärer, men det kändes så), som till synes inte hänger ihop på något sätt. Det gör de ju så klart, tänker jag, men inte där och då. Den här typen av start gillar jag inte alls, det påminner om det jag kallar för MTV-klipp (för den som är gammal nog att komma ihåg) och de är högst irriterande.

Språket var ju väldigt speciellt i den förra serien och även om det inte är riktigt lika mycket slang i den här boken, men det är fortfarande annorlunda. Det tar lite tid att vänja sig, men efter ett tag tänker jag inte på det längre. Jag tycker det är väldigt bra gjort med de olika rösterna, det är stor skillnad på vem som pratar. Oftast.

Karaktärerna är förhållandevis (och förvånande) få. De är hyfsat lätta att hålla isär. Förutom att det är osannolikt många namn som börjar på C. Speciellt kvinnonamn alternativt överklassnamn. Jag kan inte alltid skilja dem åt och det gäller specifikt för mor och dotter Schale. Teddy är den ena huvudpersonen och han är inte den vanliga brottslingen. Han framställs inte som imbecill, han kan uttrycka sig väl och han, hör och häpna, läser böcker. Han vill så gärna hålla sig på rätt sida lagen, men det är inte så lätt när alla gamla gangsterkompisar gör sig påminda. Den andra huvudpersonen är Emelie. Om henne får man inte veta speciellt mycket. Bara att hon typ jobbar dygnet runt. Den något spända relationen mellan Teddy och Emelie är fascinerande. Jag tror att det är bra att fösa ihop människor som är så olika, då kompletterar de varandra i stället för att vara samma likadana.

Det som är intressant här är att det inte är så stor skillnad mellan överklassen och gangstrarna. Båda anser sig stå över lagen. Den som på riktigt är dum i huvudet här är pappa Schale. Eller egentligen gäller det hela familjen. De ser verkligen ner på "vanligt" folk och tycker på allvar att de är bättre. Dessvärre tror jag att det ligger ganska mycket sanning i detta.

Jag förmodar att tråden med Teddys brott kommer att vara den röda tråden genom den här serien, den är den enda som inte knyts ihop. Egentligen är jag inte så förtjust i trådar som sträcker sig genom flera böcker. Mest för att jag har så lätt för att glömma detaljer.

VIP-rummet är både spännande och klurig, men lite för utdragen. Det ska bli intressant att läsa de andra delarna. Jag hoppas verkligen att inte Teddy och Emelie får ihop det, det skulle vara så uppfriskande om en man och en kvinna kunde jobba ihop utan att få en kärleksrelation.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 1 185 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Kungariket: Kulturbloggen, Booze'n'Books och Tankar från en samlares hjärna.

fredag 16 oktober 2020

Överraskningar!

Jag skulle nästan våga drista mig att säga att jag ligger väldigt bra till för att inte skaffa fler nya böcker än vad jag läser i år. Mina inköp är minimala, men ibland så dyker det upp lite överraskningar.

Jag har läst en del böcker av Peter May och Lockdown är den senaste översatta, dock är det inte den senaste han skrivit. Upptäckte jag. Denna skrev han 2005, men ingen var intresserad av att ge ut den. Förrän 2020, när hela världen drabbades av just det som boken handlar om. Tack till Modernista!

Den första frosten av Anna Kuru var en av böckerna i septembersläppen jag blev nyfiken på. Det är en debut, en psykologisk thriller och den utspelar sig i Kiruna. Jag brukar vara väldigt svag för skildringar uppifrån norr så det här ska nog bli bra. Tack till Modernista!

torsdag 15 oktober 2020

Hett i hyllan #270

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så ytterligare en från bokrean 2017.
Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent tyckte jag syntes precis överallt när den kom.

Enbart titeln på den här boken lockar ju. Tänk bara vilken grej, om någon satt och läste högt på tåget på morgonen. Dock är det ju den där lilla grejen med att jag med en dåres envishet fortsätter att hävda att jag inte gillar franskt. Trots att jag faktiskt blir överbevisad, i stort sett, varje gång jag läser en fransk bok. De brukar visserligen vara ganska annorlunda mot vad jag är van vid, men jag tror inte att jag ännu har blivit besviken på någon när jag väl läst. Det är något med dem som lockar ändå... Den här boken borde bli läst snart, speciellt med tanke på mitt behov av feelgood.

Så här står det på baksidan:
Guylain Vignolles är en man som inte gör något väsen av sig direkt. 36 år gammal sammanbor han med sin guldfisk Rouget de Lisle, döpt efter sin namne, kompositören till Marseljäsen. Dagarna tillbringar Guylain vid den stora papperskrossen på en återvinningsstation för makulerade böcker och enda ljuspunkten i hans monotona tillvaro är morgonens tågresa in till jobbet då Guylain läser högt för sina medresenärer ur boksidor som han räddat ur papperskrossens käftar.

Varje torsdagskväll ringer Guylain hem till sin stolta mor och berättar om sitt arbete i bokbranschen. Hon tror nämligen att sonen är fin förläggare på ett stort bokförlag i Paris och Guylain låter henne leva i den villfarelsen. Men så en dag förvandlas Guylains trista liv och får ett rosenrött skimmer över sig. I pendeltågsvagnen hittar han en USB-sticka där en viss Julie har samlat sina dagboksanteckningar. Som genom ett trollslag drabbas Guylain av blind kärlek till den förmodat vackra Julie, vars dagbok han mer eller mindre lär sig utantill, och han beslutar sig för att leta upp henne. Problemet är att han vet tre saker om Julie: att hon är toalettvakt på ett stort köpcentrum i Paristrakten, men inte vilket, att hon heter Julie och att toaletten där hon sitter och skriver sin dagbok har 14 717 vita kakelplattor, eftersom Julie varje vårdagjämning räknar dem i hopp om att ett mirakel ska inträffa...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 14 oktober 2020

"Kungariket" av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Kungariket
Genre: Drama
Antal sidor: 606
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kongeriket
Översättare: Per Olaisen
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 september 2020




Första meningen: Det var den dagen Dog miste livet.

Baksidetext
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?

Min kommentar
Det finns vissa författare vars böcker, oavsett vad, automatiskt hamnar på min autobuy. När en av dessa böcker erbjuds mig som recensionsexemplar så är det helt omöjligt att säga nej. Kungariket av Jo Nesbø är precis en sådan bok. Dagen efter den kom med posten började jag läsa. Och det var med en viss oro. Detta är den första fristående jag läser av honom och texten på baksidan hintade om att detta inte alls skulle vara någon deckare/thriller.

Faktum är att Kungariket påminner lite om Stina Jacksons Ödemark. I alla fall vad gäller tema. Det handlar om familjer och deras hemligheter. Skam och skuld. Dock är det inte alls lika magisk och vibrerande stämning här, utan mer hårdkokt. Precis som en Nesbø "ska" vara, men ändå lite mjukt. Ungefär som självaste Harry Hole (som ju detta inte är en bok om). Beskrivningen av byn och de som bor där gäller inte bara för byar norröver, den passar alla små byar. Bland annat den jag själv växte upp i.

Karaktärerna blir tydliga utan att de beskrivs. Deras handlingar får tala för dem och berättar vilka de är. Det gäller även huvudpersonen Roy och det är genom hans ögon vi får ta del av allt som händer. Roy är alltid beredd att skydda sin lillebror Carl. Förutom den gången när de var yngre, den gången då det verkligen behövdes. För detta har Roy ständigt dåligt samvete, som han försöker döva/rensa genom att göra vad som helst för att skydda Carl, nu när han är vuxen. Själv sitter jag och är lite skeptisk till att samtliga karaktärer (som inte är poliser) har problem med sin moraliska kompass.

Det är ganska uppenbart att detta är en modern version av Kain och Abel. Med en knorr (eller två). Har man ansvar för andra (vuxna) människor? Hur långt sträcker sig i så fall det ansvaret? Mord? Jag känner att min gräns korsas långt innan det. Jag hoppas och tror att min känsla för moral slår högre än familj. Jag kände mig tidigt ganska säker på vad som hade hänt, skulle hända och varför och så blev det också, i stort sett. Det förtar dock inte något alls av det spännande/obehagliga. Boken håller mig i ett järngrepp, trots det långsamma tempot. Som för övrigt passar berättelsen perfekt.

Kungariket är inte någon deckare eller thriller. Med en annan författare så hade den aldrig hamnat på deckar-/thrillerhyllan. Det känns orättvist mot boken och inte alls bra att läsare kan ha felställda förväntningar. Det här är nämligen en riktigt bra bok. Om man inte förväntar sig en deckare/thriller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 346 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Kungariket: Kapprakt.

tisdag 13 oktober 2020

Tisdagstrion: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter.

Inte en helt enkel fråga, men inte heller helt främmande. Jag har många gånger funderat på vad jag skulle vilja döpa min katt till (om jag någon gång skaffade mig en igen) och det finns många namn. En hel del av dem är från fiktiva karaktärer som jag har tyckt om. Här är tre av dem.

1. Bilbo - det har stått där överst ända sedan jag läste boken Bilbo (någon gång på 80-talet). Min bror "stal" namnet till sin katt.

2. Arthur - efter Arthur Dent i Liftarens guide till galaxen.

3. Cathbad - efter druiden i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway. Och då så klart uttalat kattbaaad...

måndag 12 oktober 2020

Film: The gentlemen (2019)

Titel: The gentlemen
Originaltitel: The gentlemen
Genre: Action
Regissör: Guy Ritchie
Manus: Guy Ritchie, Ivan Atkinson, Marn Davies
Skådespelare: Matthew McConaughey, Charlie Hunnam, Michelle Dockery, Colin Farrell, Hugh Grant
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 11 september 2020





Handling
När den amerikanske affärsmannen Mickey Pearson beslutar att sälja sit blomstrande och enorma marijuanaimperium i London för att kunna dra sig tillbaka så sätter han igång en kamp på liv och död om kontrollen över sin verksamhet. Han vill helst sälja till Oklahomamiljardären Matthew Berger, men ett gäng East End-gangstrar, den kinesiske rivalen Dry Eye och den förslagne privatdetektiven Fletcher vill också ha en del av kakan.

Min kommentar
Jag köper inte många filmer nu för tiden. Om det beror på att jag i stället använder mig av streamingtjänster eller om det beror på att det inte görs så många filmer jag vill ha (jag vill inte använda mig av ordet "bra", det är ju oerhört subjektivt, alltså blir det den här omskrivningen...) låter jag vara osagt (men jag tror det beror på det senare). När jag hittar The gentlemen, en ny film med Matthew McConaughey, Colin Farrell och Hugh Grant finns det dock inte så mycket att tveka på. Vilket startfält! Den tar jag osedd.

Det här är en film som kanske inte är så väldigt spännande, men den är intressant så det räcker. Och smart. Man kan inte slappna av för en sekund, det händer saker mest hela tiden. Det är väldigt underhållande och den har sina roliga stunder. Det är något visst med de här brittiska gangsterfilmerna.

Hugh Grant spelar en väldigt annorlunda roll, han pratar inte ens likadant. Lite meta blir det när han står framför en filmposter som visar The man from U.N.C.L.E. Han är briljant. Matthew McConaughey är fantastisk. Colin Farrell är obetalbar. Charlie Hunnam är mästerlig.

The gentlemen är som en film av Quentin Tarantino, men utan det brutala. Jag kan lätt tänka mig att se om den. Det känns som att det hände massor av saker som jag missade.



Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 93 658 betyg).
IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 181 498 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 11 oktober 2020

Smakebit på søndag: New Yorks gudar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag tyckte att jag behövde något som inte var så mörkt och eländigt så jag bytte lite ordning på läsplaneringen och lät New Yorks gudar av Lyndsay Faye hoppa längst fram i läskön. Inte anade jag då att detta skulle bli både mörkare och eländigare än mycket annat jag läst. Det här handlar om New York 1845, poliskåren har precis skapats och det är en hel del bråk mellan protestanter och de invandrade katolikerna från Irland. Det känns lite underligt att läsa om åkrar i Harlem och hästskjutsar på Broadway. Jag kände att jag ville ha en smakebit som hade med lite av den ovana miljön, men hittade inte längre det stycke jag tänkte på så det fick bli detta i stället.

Min smakebit är från sida 137:
New York upptar den södra delen av ön Manhattan där skeppsindustrin blomstrar och när vi får brist på utrymme för att leva och arbeta är det naturligt att vi sprider oss norrut. Greenwich Village, till exempel, där jag föddes, är nu helt och hållet omgivet av New York, och tanken på att överklassen faktiskt bebor området norr om Fjortonde gatan upphör aldrig att förbluffa mig. Medan själva staden mer eller mindre tar slut strax om bostadsområdet Chelsea, trängs fyrahundratusen människor på den här lilla landmassan vilken därför är uppdelad i tolv vaktområden. Och det skulle alldeles strax gå upp för mig att det - när man just grävt upp en ohelig begravningsplats mitt i skogen - är ganska angeläget att ta reda på vart man förväntas ta vägen för att skaffa hjälp.

lördag 10 oktober 2020

"Stjärnfall" av Lars Wilderäng

Författare: Lars Wilderäng
Titel: Stjärnfall
Genre: Science fiction
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stjärnklart 2
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 september 2020




Första meningen: I den stjärnklara sensommarnattens tystnad blandades skogens dofter med den varma lukten från snabbt svalnande, sprucken asfalt under Lena Svenssons fötter.

Baksidetext
I den nya världen är elektroniken ett minne blott. Nu får människorna sätta sin tillit till de böcker som finns kvar, och den kunskap som fortfarande hittas hos yrkesmän och kvinnor. Överlevarna från perioden som kallas Nedsläckningen har efter tio år börjat vänja sig. Carlstens fästning är nu en plats att räkna med, även om missnöjet med Bohusläns allsmäktige landshövding Gustaf Silverbane växer. Folket kräver demokrati, men är de verkligen redo?

Just som livet återgått i en ny vardag hörs något i fjärran. Ljuden rör upp många frågor men utan svar. En sen kväll när Lena Svensson är på väg hem får hon syn på något i skogen. Något som kan vara förklaringen till allt, och som får blodet att isa sig i ådrorna.

Plötsligt står mänskligheten inför ett än större hot. Hela Västsverige måste samla sina styrkor, medan forskningschefen Anna Ljungberg försöker analysera den motståndare de inte vet mycket om.

Min kommentar
Jag har nog alltid gillat science fiction, det finns inget som kan sätta igång fantasin som det. Dystopier är ju en subgenre, skulle man väl kunna säga, och även den genren brukar passa mig. Förutsatt att man inte blandar in zombiesar. Då tappar man mig. Rejält. Stjärnfall är andra delen i den här dystopiska serien och i förra boken slutade all teknik att fungera. Och då menar jag verkligen all teknik. Bara mekaniska saker funkar fortfarande. Läskigt så in i bänken.

Boken börjar runt nio år efter Nedsläckningen, men ganska snart hoppar vi tillbaka till år 0. Här blir det lite rörigt för mig, när det hoppas fram och tillbaka i tid och mellan personer. Dessa personer behandlas dessutom som att jag borde veta vilka de är. Små minnesbilder kommer visserligen tillbaka till mig ganska snart, men de är vare sig speciellt många eller särskilt detaljerade.

Stjärnfall spinner vidare på det som antyddes i slutet av Stjärnklart och så långt är allt väl. Det dröjer tyvärr inte alls länge innan jag suckar djupt. [spoiler]Återigen zombiesar. Hur kommer det sig att så många dystopier slutar med zombiesar? Alla virus skapar inte zombiesar. Bara titta ut i verkligheten. Det är minsann läskigt nog.[/spoiler]

Det som var spännande och skrämmande i första delen är i stort sett borta när halva boken är en enda lång strid. För mig blir det på tok för mycket "militäriska" och jag tappar direkt intresset så fort det börjar handla om truppförflyttningar och grupperingar. Jag är inte överdrivet förtjust i skildringar av strider. För att inte tala om vapen. Jag bryr mig inte ett dugg om med vilka vapen de tar död på varandra.

Karaktärerna är nog egentligen inte speciellt många, men jag fäster mig inte vid någon av dem. Vilket i det här fallet är något positivt, för de dör som flugor och vem som helst kan bli nästa offer. De blir i alla fall inga riktiga människor för mig, allt fokus ligger utanför den lilla människan. Och egentligen är det ju den lilla människan jag vill läsa om. Jag hade nog gillat detta mer i en film. I en bok vill jag ha mer "varför" än "hur".

Mitt stora problem med den här historien är själva förklaringen, orsaken till att all teknik slutar fungera. Det är precis den här "lösningen" som jag är rent allergisk mot. För mig blir det för överdrivet och osannolikt för att skrämma mig. Därmed inte sagt att boken är oläskig, den har en del detaljer som fastnar. Som att Fria Republiken i Göteborg har ganska många likheter med dagens verkliga Göteborg. Logiken funkar i alla fall tillfredsställande, men helt nöjd är jag inte. Om detta är scenariot för jordens undergång så är det ingen mening med att preppa och det känns lite hopplöst. Lite intryck har det gjort, hur som helst, för när sambon gick igenom en låda i garderoben och hittade massor av gammaldags glödlampor som han ville slänga så sa jag att de kan vara bra att ha när all teknik slutar att fungera...

Stjärnfall borde ha varit gastkramande spännande (och det tar sig mot slutet), men det är alldeles för detaljerat och framför allt utdraget. Slutet gör i alla fall att jag får hopp om tredje och avslutande delen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 972 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Stjärnfall: Bokhuset, Ms Hisingen och Bokhyllan.