Och så ytterligare en från bokrean 2017. Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent tyckte jag syntes precis överallt när den kom.
Enbart titeln på den här boken lockar ju. Tänk bara vilken grej, om någon satt och läste högt på tåget på morgonen. Dock är det ju den där lilla grejen med att jag med en dåres envishet fortsätter att hävda att jag inte gillar franskt. Trots att jag faktiskt blir överbevisad, i stort sett, varje gång jag läser en fransk bok. De brukar visserligen vara ganska annorlunda mot vad jag är van vid, men jag tror inte att jag ännu har blivit besviken på någon när jag väl läst. Det är något med dem som lockar ändå... Den här boken borde bli läst snart, speciellt med tanke på mitt behov av feelgood.
Så här står det på baksidan:
Guylain Vignolles är en man som inte gör något väsen av sig direkt. 36 år gammal sammanbor han med sin guldfisk Rouget de Lisle, döpt efter sin namne, kompositören till Marseljäsen. Dagarna tillbringar Guylain vid den stora papperskrossen på en återvinningsstation för makulerade böcker och enda ljuspunkten i hans monotona tillvaro är morgonens tågresa in till jobbet då Guylain läser högt för sina medresenärer ur boksidor som han räddat ur papperskrossens käftar.
Varje torsdagskväll ringer Guylain hem till sin stolta mor och berättar om sitt arbete i bokbranschen. Hon tror nämligen att sonen är fin förläggare på ett stort bokförlag i Paris och Guylain låter henne leva i den villfarelsen. Men så en dag förvandlas Guylains trista liv och får ett rosenrött skimmer över sig. I pendeltågsvagnen hittar han en USB-sticka där en viss Julie har samlat sina dagboksanteckningar. Som genom ett trollslag drabbas Guylain av blind kärlek till den förmodat vackra Julie, vars dagbok han mer eller mindre lär sig utantill, och han beslutar sig för att leta upp henne. Problemet är att han vet tre saker om Julie: att hon är toalettvakt på ett stort köpcentrum i Paristrakten, men inte vilket, att hon heter Julie och att toaletten där hon sitter och skriver sin dagbok har 14 717 vita kakelplattor, eftersom Julie varje vårdagjämning räknar dem i hopp om att ett mirakel ska inträffa...
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Samma grej för mig. Om det franska... Tror maken har den här boken.
SvaraRaderahttps://lottensbokblogg.wordpress.com/2020/10/15/hett-i-hyllan-217/
Kanske är det snart dags att sluta säga att jag inte gillar franskt, det brukar ju gå bra. Vilket ju i och för sig kan bero på mina väldigt låga förväntningar...
RaderaDen här boken verkar trevlig och lite galen. Jag tror att jag stoppar in den i min läslista så får vi se.
SvaraRaderahttp://mosstanten.se/2020/10/15/hett-i-hyllan-77-stinas-moten/
Ja, visst gör den? På min läslista har den funnits i några år nu 🙂
RaderaHar aldrig hört talas om den boken. Min hyllvärmare finns här https://boklysten.blogspot.com/2020/10/hett-i-hyllan-270.html
SvaraRaderaDen är nog inte speciellt känd egentligen, men jag tyckte jag såg den överallt ett tag.
RaderaDet var en ny bok för mig med. Franskt och feelgood låter inte helt fel!
SvaraRaderaHär är mina hyllvärmare för dagen: https://jmholmstrom.blogspot.com/2020/10/hett-i-hyllan-v-42-2020.html
Fransk feelgood är inte som den feelgood jag är van vid, men det har funkat tidigare 🙂
RaderaLåter lite som en mysig bok, har för mig jag har hört talas om den men är inte helt säker.
SvaraRaderaMin bok denna vecka finns här
https://mittbokintresse.blogspot.com/2020/10/hett-i-hyllan-vecka-42-2020.html
Själva idén är ju mysig, att någon läser högt på tåget 🙂
Radera