Film: Project Hail Mary (2026)

Titel: Project Hail Mary
Originaltitel: Project Hail Mary
Genre: Science fiction
Regissör: Phil Lord, Christopher Miller
Manus: Drew Goddard, Andy Weir (bok)
Skådespelare: Ryan Gosling, Milana Vayntrub, Sandra Hüller, Ken Leung, James Ortiz
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 156 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 3 juli 2026





Handling
Ryland Grace, lärare i naturvetenskap på högstadiet, vaknar upp på ett rymdskepp ljusår hemifrån utan att minnas vem han är eller hur han hamnade där. När hans minne återvänder börjar han upptäcka sitt uppdrag: att lösa gåtan om det mystiska ämne som får solen att dö ut. Han måste ta tillvara på sin vetenskapliga kunskap och sina oortodoxa idéer för att rädda allt på jorden från utrotning... men en oväntad vänskap innebär att han kanske inte behöver göra det ensam.

Min kommentar
Den ordinarie fredagsfilmen var spikad. Trodde jag. När vi startade upp streamingtjänsten så hoppade reklam för Project Hail Mary ut från skärmen och påkallade min uppmärksamhet. Jag stammade förvirrat "men, har den kommit nu" och så blev det ett snabbt byte. Tur att man är flexibel.

Boken läste jag när den kom på svenska, för fem år sedan, och ända sedan dess så har jag väntat på filmen. Jag kände att jag inte kom ihåg speciellt mycket, innan jag började titta, men jag verkar ha haft fel. Till och med en bra bit innan slutet så drog jag efter andan och sa till sambon att jag nu kom ihåg hur den slutade.

Filmen, precis som boken, berättas i två olika trådar; det som hände innan Ryland skickades iväg ut i rymden och det som händer i rymden. Jag tycker båda trådarna är lika intressanta, men det som utspelas i rymden är mer spännande och håller mig i ett järngrepp. Eventuellt tack vare Rocky (Flinta i boken), som jag nog inte hade föreställt mig se ut som han gör i filmen. Jag vet inte hur jag tänkte mig honom, men det här funkar.

Humorn, som jag saknade i boken, är mer framträdande i filmen. Här har man valt att förstärka de humoristiska inslagen. Det hjälper också att Ryan Gosling har en väldigt lättsam och självironisk spelstil. Han kan få en ganska vardaglig replik att bli rolig bara genom sitt kroppsspråk eller sin tajming, och det gör att huvudpersonen känns lite mer charmig och lättillgänglig än jag upplevde honom i boken.

Min nya, stora insikt är att jag snart måste sluta hävda att jag inte gillar Ryan Gosling. Han gör sin karaktär fantastiskt bra. Sandra Hüller, som spelar Eva Stratt, är minst lika bra. Jag verkar ha glömt hur Ryland egentligen hamnade i rymdskeppet, för jag minns inte att jag reagerade så som jag gjorde när jag såg filmen. Dock tycker jag fortfarande att Eva Stratt är en person man vill ha vid sin sida i en kris. Stratt är varken hjälte eller skurk. Hon är en person som tar ett beslut de flesta av oss hoppas att vi aldrig ska behöva ta. Det gör att man kan beundra henne och samtidigt vara upprörd över vad hon gör, vilket ofta är ett tecken på en riktigt välskriven karaktär.

Trots att filmen är långt över två timmar så tycker jag att de har gjort ett bra jobb med att korta ner handlingen. I boken var vissa händelser mycket mer utdragna. För övrigt tog det två timmar innan jag ens tittade på klockan och då var det inte för att jag var uttråkad. Det var för att jag undrade hur länge det var kvar, om de skulle hinna få ihop allt, eftersom jag tyckte att det saknades en del.

Jag älskar verkligen science fiction när den är sådan här, med fokus på science-delen, inte rymdmonster och stora effekter (även om jag gillar det också). Vänskap och lojalitet är inte bara mänskligt, det är universellt. Liksom vetenskapens språk. Det vill jag gärna tro på.

Filmen Project Hail Mary är bättre än boken, tycker jag. Den är charmig, rolig, spännande och faktiskt också lite berörande. Jag tycker inte att filmen ersätter boken, som har mer vetenskap och fler detaljer, men jag tycker att den är ett ovanligt lyckat exempel på en adaption som vågar stryka sådant som fungerar bättre på papper än på film. Resultatet blir en berättelse med högre tempo, utan att förlora det som gör historien speciell.


På Letterboxd hade den 4,31 i genomsnitt (beräknat på 3 369 931 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 395k betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Mauritanian (2021)

Titel: The Mauritanian
Originaltitel: The Mauritanian
Genre: Biografi
Regissör: Kevin Macdonald
Manus: Michael Bronner, Rory Haines, Sohrab Noshirvani, Mohamedou Ould Slahi (bok)
Skådespelare: Tahar Rahim, Jodie Foster, Benedict Cumberbatch, Zachary Levi, Shailene Woodley
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 22 maj 2026




Handling
The Mauritanian berättar den sanna historien om Mohamedou Ould Slahi, som hölls fången och torterades i det amerikanska fånglägret i Guantánamo Bay i tio år utan åtal eller rättegång. Efter att ha tappat tron ser han hopp i försvarsadvokaten Nancy Hollander och hennes kollega Teri Duncan, som möter otaliga juridiska hinder i sin strävan efter rättvisa.

Min kommentar
Det börjar nästan bli det nya normala, att jag bestämmer vilken film vi ska se för att sedan byta i sista stund. Så blev det även den här veckan. När jag såg att The Mauritanian bara skulle gå att streama i en vecka till så var det ju faktiskt tvunget att göra ett byte. När den nu har legat på vår lista så länge så får vi ju se den.

Jag visste nog inget om den här filmen när vi började titta. Om jag vetat något någon gång så hade jag glömt det. Detta är alltså en sann historia, baserad på en bok skriven av den som råkade ut för allt detta. Under eftertexterna så visas verkliga filmer. Det gör mig både ledsen och glad. Hoppfull.

För mig är det obegripligt att man inte bara kan överleva sådant här utan att dessutom gå vidare. För det verkar han ju faktiskt ha gjort. Förmodligen tack vare att han också har förlåtit dem, vilket är otroligt storsint. Inte heller förstår jag hur de som utsätter honom för allt detta kan leva med sig själva. Klarar de verkligen att se sig själva i spegeln? Kan de sova på nätterna? Det här ärbara fel. På så många sätt. Alldeles oavsett om man är skyldig eller oskyldig.

Jodie Foster är lysande, som vanligt. Tyvärr är det ju dock så att med henne i den rollen så blir filmen kanske lite förutsägbar. Om man då inte kände till historien innan, vilket jag inte gjorde. Tahar Rahim var mästerlig. Det måste ha varit en mycket svår roll att spela. Höll på att bli tokig på att jag så väl kände igen den som spelade Couch och nu känner jag mig lite smått dum. Det var ju Benedict Cumberbatch! Och Jodie Fosters assistent var ju Shailene Woodley, från, bland annat, Divergent. Det var fantastiskt skådespeleri av samtliga.

Något som gör mig oerhört glad och tacksam är att den som översatt filmen har tänkt själv, så att nine-eleven blir 11/9. Inte nionde november som det ju blir om man skriver på det amerikanska sättet. Det här har irriterat mig så mycket i andra filmer/böcker och det var så skönt att se att det faktiskt går att få rätt.

The Mauritanian är en väldigt lång film, men det märktes inte. Plötsligt var den bara slut. Det är en förfärlig film och den fick mig att må riktigt dåligt. den illustrerar på ett tydligt sätt hur amerikanskt rättsväsende fungerar. Någon måste stå till svars. Det är mindre viktigt att det är rätt någon.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 60 283 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 72k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mercy (2026)

Titel: Mercy
Originaltitel: Mercy
Genre: Science fiction
Regissör: Timur Bekmambetov
Manus: Marco van Belle
Skådespelare: Chris Pratt, Rebecca Ferguson, Kali Reis, Noah Fearnley, Chris Sullivan
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 27 mars 2026





Handling
I en nära framtid anklagas en kriminalpolis för mordet på sin fru. Nu har han bara 90 minuter på sig att bevisa sin oskuld inför en obeveklig AI-domare – samma system han själv en gång dedikerade sitt liv åt att försvara.

Min kommentar
En film som jag la en bevakning på för ganska längesedan nu är Mercy och plötsligt dök det upp ett mejl om att den gick att hyra. Det hade jag ju ingen lust med, men så såg jag att den ändå fanns på en av våra streamingtjänster. Snabbt och lätt bestämde jag att den fick bli fredagsfilmen. När Chris Pratt och Rebecca Ferguson är med i en film så måste den ses.

Det är riktigt svårt att genrebestämma den här filmen. På filmsajterna står den som action (nej, det tycker jag absolut inte), thriller (nja, med lite god vilja, men ändå inte) och science fiction. Eftersom den utspelar sig i en väldigt nära framtid och innehåller både AI och mycket fräck teknik så fick det bli den senare.

Starten är kanske lite långsam och märklig, men jag är svag för långsam uppbyggnad. Jag funderade, ganska snart, på om Chris Pratt skulle sitta i den där stolen hela filmen. Efter ett tag satte det igång.

Tanken med en helt fördomsfri rättegång, som helt baseras på fakta är onekligen en god tanke. Jag tycker dock ett det var löjligt lite tid man hade för att bevisa att man är oskyldig. Eller ja, visa att det finns tveksamheter. Även om man nu har tillgång till all upptänklig teknik. Det där med sannolikhet och statistik är ju emellertid sällan svart eller vitt. Om något är säkert till 97% så lämnar det ändå 3% till osäkerhet. Om sannolikheten aldrig hade fel så skulle det ju vara 100% säkert. Jag fortsätter envist att hävda att magkänsla, som AI sällan har, inte alls bara är gissningar, utan helt baserad på lång erfarenhet.

Tittaren får försöka lösa gåtan tillsammans och samtidigt som Chris (ja, hans karaktär heter faktiskt också Chris). Lyckligtvis så är han polis så han kan använda sina kollegor också. Man kan nog med största säkerhet säga att en "vanlig" människa aldrig hade haft en chans i den "domstolen". Jag är nöjd med att mina misstankar tidigt riktades mot en viss person, även om jag inte kunde förstå motivet, för det visade sig att den personen var inblandad. Till viss del.

Till skillnad från många andra (om man ska döma efter betygen på filmsajterna) så gillar jag Mercy. Det är ett intressant och skrämmande tema, med bra intrig och bra vändningar. Många verkar ha satt ett lågt betyg för att den är pro-AI och jag undrar hur i hela friden man kan tolka den så. Då kan man ju omöjligt ha sett hela filmen. För mig är den varken eller, utan faktiskt hyfsat nyanserad.


På Letterboxd hade den 2,46 i genomsnitt (beräknat på 114 936 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 41k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The life of Chuck (2024)

Titel: The life of Chuck
Originaltitel: The life of Chuck
Genre: Drama
Regissör: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Stephen King (novell)
Skådespelare: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Mark Hamill, Karen Gillan, Samantha Sloyan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 20 februari 2026





Handling
När världen långsamt börjar falla sönder sitter läraren Marty Anderson i sin lägenhet och ser hur verkligheten krackelerar omkring honom. Internet försvinner. Nyheterna tystnar. Stjärnorna slocknar en efter en. Och överallt dyker samma namn upp: Charles “Chuck” Krantz.

Vem är han – och varför tycks hela världen tacka honom?

I The Life of Chuck, baserad på en berättelse av Stephen King, vecklas en till synes apokalyptisk historia ut baklänges. Det som börjar som slutet visar sig vara något mycket större – och mycket mer mänskligt.

En stillsam, existentiell berättelse om livets skörhet, minnets kraft och om hur varje människa rymmer ett helt universum.

Min kommentar
För två år sedan läste jag den ganska korta novellen Chucks liv, i novellsamlingen Blod säljer. Det var en annorlunda Stephen King-historia, lite på grund av att den berättas baklänges, men mest för att man inte förstår vad den egentligen handlar om förrän den är slut. När jag fick veta att The life of Chuck skulle filmatiseras så åkte den direkt upp på min lista. Jag orkade inte ens vänta tills den kom till en streamingtjänst, utan hyrde den på SF Anytime.

Om man förväntar sig skräck (det är ju trots allt en King) så förstår jag att man blir besviken och sätter ett lågt betyg. Det här är nämligen väldigt långt ifrån skräck. Det är en fin och hoppfull historia, väldigt vacker, och existentiell. Med en liten knorr.

Det här är en film om att leva fullt ut, att vara tacksam för det man får. Hur alla val man gör påverkar andra. Hur all samlad erfarenhet och möten med andra människor gör en till den man är. Om värdet av ett liv.

Självklart blir jag fundersam över att samma affischer hänger på anslagstavlan i trettio år och att ingen känner igen namnet Krantz. Det var ju ändå många som hade med familjen att göra. Faktum är att detta är fullkomligt logiskt. När man vet allt.

När eftertexterna rullade så upptäckte jag att jag helt missat Mark Hamill. Jag kände inte alls igen honom 😳. Många andra kände jag igen, men kunde inte placera. Däremot så är det så att alla är lysande i den här filmen. Och voiceovern gillar jag. Det är som att någon läser novellen för mig. Med bilder.

Sambon tyckte mest om andra akten, det var den enda som var glad. Han är allergisk mot allt svart och sorgligt och han missar hela poängen med filmen. Personligen så tycker jag bäst om första delen, om jag måste välja. Precis som när jag läste novellen. Att jag tyckte den var mer hoppfull och vacker beror nog på att jag visste lite om vad som väntade. Det som hände var ju inte okänt och överraskande. Ibland gör förförståelse att man kan uppleva något djupare i stället för starkare. Man sitter inte och försöker lista ut vad det är som händer. Man känner det.

The life of Chuck är en film som får mig att vilja bli en bättre människa. Det jag tar med mig är citatet "I am wonderful, I deserve to be wonderful, and I contain multitudes." Varenda människa är ett eget universum. När ett liv tar slut, gör ett helt universum det också. Kanske är det just därför som varje liv är oändligt.


På Letterboxd hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 269 272 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 60k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: F1 (2025)

Titel: F1
Originaltitel: F1
Genre: Drama
Regissör: Joseph Kosinski
Manus: Joseph Kosinski, Ehren Kruger
Skådespelare: Brad Pitt, Damson Idris, Javier Bardem, Kerry Condon, Sarah Niles
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 155 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 6 februari 2026





Handling
Sonny Hayes, kallad "den största som aldrig var", var Formel 1:s mest lovande fenomen på 1990-talet tills en olycka på banan nästan satte stopp för hans karriär. Trettio år senare är han en nomadisk förare-att-hyra när han kontaktas av sin tidigare lagkamrat Ruben Cervantes, ägare till ett kämpande Formel 1-team som är på gränsen till kollaps. Ruben övertygar Sonny att komma tillbaka till Formel 1, för en sista chans att rädda teamet och bli bäst i världen. Han kommer att köra tillsammans med Joshua Pearce, teamets heta rookie som är fast besluten att gå sin egen väg.

Min kommentar
En film som jag omedelbart blev sugen på att se när den kom är F1. Ja, delvis tack vare Brad Pitt, för jag är ju egentligen inget fan av bilsport, i någon form. Däremot så är jag riktigt svag för (sport)filmer där passionen för sporten är det viktigaste. Som i den här.

Det är en överdrift att påstå att jag någonsin har hängt med i racingvärlden, men ända fram till Ronnie Petersons död 1978 så tittade jag ibland på F1. Åtminstone slutet av loppen. Sedan blev jag avskräckt. När min syster några år senare började köra racing, dock inte F1, så följde jag den världen lite vid sidan om. Så ja, lite kan jag i alla fall.

Brad Pitt har jag alltid gillat, mer eller mindre, och han är väldigt bra i den här filmen. Kanske framför allt för att han spelar sin ålder. Men för mig kändes det lite som att han försökte vara Tom Cruise. Han har till och med samma ansiktsuttryck. Det är en jämförelse som han inte går vinnande ur. Skådespelarinsatserna är starka, tycker jag, rent generellt. Även om en del karaktärer inte ens har namn så lär jag ändå känna dem. Här finns även riktiga förare med, som spelar sig själva, och Lewis Hamilton står med som producent.

Jag känner mig tudelad till Hayes påhitt på banan. Det känns inte helt okej, men framför allt inte schysst. För att inte tala om hur tveksam jag är till om detta verkligen skulle tillåtas. Om man är intresserad så får man också en hel del information om sporten, i alldeles lagom mängd. Även humor finns det och en hel del roliga repliker. Min typ av humor, helt enkelt.

Filmen är lång, så klart, men det är inget jag egentligen tänker på. Jag tappar aldrig intresset och jag är engagerad hela tiden. Jag älskar teamkänslan, att helheten är större än de enskilda delarna. Förutsägbar är den, mycket, men det gör inget alls. Och traumatiskt var det att se olyckan på (det som skulle föreställa) Monzabanan.

F1 är mycket bättre än jag förväntade mig. Framför allt så hade jag inte räknat med att bli berörd, men det blev jag. Den är en riktigt bra blandning av spänning, information, humor och, faktiskt, romantik. Kanske är den inte helt trovärdig (ska kolla med min syster), men vem bryr sig. Den är riktigt bra.


På Letterboxd hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 1 582 127 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 311k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The storied life of A.J. Fikry (2022)

Titel: The storied life of A.J. Fikry
Originaltitel: The storied life of A.J. Fikry
Genre: Dramakomedi
Regissör: Hans Canosa
Manus: Gabrielle Zevin (bok)
Skådespelare: Kunal Nayyar, Lucy Hale, Christina Hendricks, Scott Foley, David Arquette
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 januari 2026





Handling
Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans gravida fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok, originalutgåvan av Edgar Allan Poes diktsamling ”Tamerlane”. I skotskrutig badrock och löparskor ger han sig iväg till polisstationen för att anmäla stölden. Men egentligen bryr han sig inte om förlusten, inte ens böckerna ger honom någon glädje längre och han isolerar sig på ön där han bor. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på hans tillvaro.

Min kommentar
För bara någon vecka sedan, när jag scrollade lite på streamingtjänsterna, så anade jag en titel som jag kände igen. När jag förstorade bilden så stod det där; The storied life of A.J. Fikry. Blev själaglad och la omedelbart till den på listan. Den här fredagen smög jag in den. Osäker på vad sambon skulle tycka.

Den här boken läste jag för nästan åtta år sedan och jag minns ju så klart inte s mycket av den. Bara själva grunden. Jag visste inte ens att den hade blivit film. Det mest oväntade är nog i alla fall att filmen är faktiskt minst lika bra som boken. Åtminstone som jag minns det.

Jag tyckte om det långsamma tempot, att allt liksom fick växa fram i lugn och ro. Det krystas inte fram några löjliga och konstruerade problem. Inte heller några tramsiga missförstånd tvingas på oss. Det är befriande att se en vanlig historia, med vanliga människor.

Karaktärerna är sympatiska och jag gillar dem. Förutom svägerskan då. Och hennes man. Fikry är en så sur och bitter man i början, men väldigt rolig. Han är mycket bra på både ironi och sarkasm. När han får någon annan att än sig själv att tänka på vänder det. Polisen Lamboise har de verkligen lyckats få till. Han var lätt att tycka om i boken också. Så klok och medmänsklig.

Många skådespelarna kände jag igen, men varifrån vet jag inte. Kunde inte hitta att jag sett något med dem. Däremot så trodde jag att jag inte sett Kunal Nayyar i något, men det är ju han som är Raj i The Big Bang Theory. Kul att se honom som vuxen och lite mer seriös.

Mitt största problem med filmen (och jag minns inte om det var samma i boken) är en spoiler. [spoiler]Hur svägerskan tänkte och rättfärdigade det hon gjorde kan jag inte alls förstå. På vilka grunder ansåg hon att Fikry, mannen som var gift med hennes syster, skulle betala för hennes mans snedsteg? Kunde hon verkligen få det till något som hon tyckte var rätt?[/spoiler]

Mot slutet av The storied life of A.J. Fikry så kniper det till lite i tårkanalerna, men mest av allt så är detta en finstämd och lite vemodig historia. Den är så mysig, charmig och varm. Dessutom är den rolig också. Och lite sorglig. Till och med sambon gillade den. Även om han inte uppskattade slutet så mycket.


På Letterboxd hade den 2,88 i genomsnitt (beräknat på 5 171 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 4,6k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Wake up dead man (2025)

Titel: Wake up dead man
Originaltitel: Wake up dead man
Genre: Crime
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daniel Craig, Josh O'Connor, Glenn Close, Mila Kunis, Josh Brolin, Jeremy Renner
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 146 min
Serie: Knives out 3
Såg den på Netflix 29 december 2025





Handling
När den unge prästen Jud Duplenticy skickas för att assistera den karismatiske eldsjälen Monsignor Jefferson Wicks, blir det tydligt att allt inte står rätt till i kyrkbänkarna. Efter ett plötsligt och till synes omöjligt mord som skakar staden, får avsaknaden av en uppenbar misstänkt den lokala polischefen Geraldine Scott att samarbeta med den berömda detektiven Benoit Blanc för att reda ut ett mysterium som trotsar all logik.

Min kommentar
När julen var över så var det äntligen dags att börja beta av de filmer som kommit i december. Många av dem såg jag fram emot och det var svårt att välja en ur den digra listan. Till slut blev det Wake up dead man, ett Knives out-mysterium.

Även den här filmen är en pusseldeckare och i stort sett oblodig. Tempot är långsamt och det mesta handlar om att ta reda på vem eller vilka som är skyldiga. Kanske kan smarta oblodiga filmer få en renässans. Jag håller tummarna för det.

Josh O'Connor gör ett jättejobb och bär mycket av filmen. Det dröjer ganska länge innan Daniel Craig gör entré, men då gör han det med besked. Hans fjantiga accent är kvar, men nu skär den bara lite i öronen. Glenn Close är fantastisk som hemska Martha. Det som gör mig allra gladast är att se Jeremy Renner i en film igen, att han verkar vara återställd. Alla skådespelarna är riktigt bra. Alla karaktärer har en mening och även sina egna drivkrafter.

Humorn är inte speciellt framträdande, men den finns där och då är den mycket lågmäld. Lite som brittisk sarkasm. Benoit Blanc har en del roliga repliker. Det har även prästen Jud, som i övrigt har mycket fina tankar om religion och präster. Hur det borde vara.

Finurligheten är hög och filmen förklarar ingenting i onödan. Man får tänka lite själv också. Man skulle nog kunna kalla den för eftertänksam, men det är ju kanske inget ord som man förknippar med den här typen av film.

Wake up dead man kan vara bäst i serien. Åtminstone så är den lika bra som de två tidigare. Historien är väldigt mycket Agatha Christie och Hercule Poirot. Det menar jag på ett bra sätt. Jag var nästan beredd att sätta ett högre betyg, men speltiden är smått löjlig. Det finns ingen anledning för en film att vara 2,5 timmar.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 1 438 190 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 148k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Dune: Part Two (2024)

Titel: Dune: Part Two
Originaltitel: Dune: Part Two
Genre: Science fiction
Regissör: Denis Villeneuver
Manus: Denis Villeneuve, Jon Spaihts, Frank Herbert (bok)
Skådespelare: Timothée Chalamet, Rebecca Ferguson, Zendaya, Javier Bardem, Josh Brolin
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 166 min
Serie: -
Såg den på HBO max 12 december 2025




Handling
Paul Atreides förenar sig med Chani och fremenfolket samtidigt som han är ute efter hämnd på konspiratörerna som förgjorde hans familj. När han ställs inför valet mellan sitt livs kärlek och universums öde, måste han kämpa för att förhindra en fruktansvärd framtid som bara han kan se.

Min kommentar
Dune: Part Two har legat på min lista väldigt länge, men eftersom det är en film som jag måste se utan sällskap (sambon har en förmåga att prata sönder alla filmer som han tycker är för tråkiga) så har det dröjt ett tag. Men till slut så skulle sambon på något slags AW/julfest på jobbet och det var fritt fram för mig att bänka mig framför TV:n.

Det är nästan tre år sedan jag såg den förra filmen och jag minns ju så klart ingenting. Nästan. Här finns inga återblickar. Inga förklaringar. På något sätt så går det bra ändå, överraskande nog.

Föga förvånande så blir befriaren en despot, precis som det brukar bli även i verkligheten. Det finns en fel del beröringspunkter med vår värld, nu, men man ska kanske inte lägga in för många tolkningar. Jag tycker att år 10191 är bra illustrerat. Relationerna är stela och kalla. Alla pratar lite styltigt. Känslor finns knappt.

Rebecca Ferguson gör ett fantastiskt jobb och hon ger ett ansikte till uttrycket Bakom varje framgångsrik man står en (maktgalen) kvinna. Jag kan dock knappt låta bli att fnissa när hon pratar med "rösten". Där blir det lite för fjantigt för mig. Det är för övrigt helt omöjligt för mig att tro på att Jessica, som hon spelar, ska vara mamma till Paul. De hade nästan kunnat vara lika gamla (det skiljer tolv år i verkligheten). Timothée Chalamet känns inte riktigt trovärdig i rollen som ledare, han saknar, nästan helt, pondus och auktoritet. Det är väl det enda jag egentligen har att klaga på när det gäller skådespelarprestationer.

En sak återstår att visa, tycker jag. Fremenerna rider på gigantiska maskar och det hela ser väldigt fräckt ut. Men hur kommer de av när de är framme/klara? Jag hade så gärna velat se det, men det är ett fullständigt mysterium. Ja, sådana funderingar har jag när jag tittar på film.

Dune: Part Two är mäktig, storslagen och rent av episk. Jag är nog allt lite svag för det här långsamma berättandet och det är en motpol till allt det snabba som görs nu. Det är så vilsamt med något som får ta tid. Tredje delen planeras ha premiär i december nästa år, på bio gissar jag. Så det dröjer väl ett tag innan den hamnar på en streamingtjänst. Men jag kan vänta.


På Letterboxd hade den 4,4 i genomsnitt (beräknat på 2 816 698 betyg).
På IMDb hade den 8,4 i genomsnitt (beräknat på 691k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Champions (2023)

Titel: Champions
Originaltitel: Champions
Genre: Dramakomedi
Regissör: Bobby Farrelly
Manus: Mark Rizzo, Javier Fesser, David Marqués
Skådespelare: Woody Harrelson, Kaitlin Olson, Madison Tevlin, Casey Metcalfe, Bradley Edens
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 124 min
Serie: -
Såg den på Netflix 15 november 2025





Handling
En före detta baskettränare i en lägre liga beordras av domstolen att leda ett lag av spelare med intellektuella funktionsnedsättningar. Han inser snart att trots sina tvivel kan detta lag tillsammans gå längre än de någonsin föreställt sig.

Min kommentar
Det fick bli en film även på lördagen och eftersom man inte kan titta på bara skräck och dysterheter så valde jag något som jag trodde var en sportfilm, Champions. Nu handlade den visserligen om ett basketlag, men den är så mycket mer än en sportfilm.

Något jag funderade på under filmen var om den baserades på verkligheten. Historien verkade vara något som man inte bara hittar på. Det visade sig att jo, den baseras på en verklig historia. Den är en remake på den spanska filmen Campeones, som inspirerats av ett basketlag från Valencia.

Woody Harrelson har väl spelat ungefär samma figur de senaste åren, men den här rollen gör han så bra. Förmodligen tack vare den fantastiska kemin mellan honom och resten av ensemblen. Vilken stjärna Madison Tevlin är! Hon stjäl varenda scen hon är med i. Castingen är inget annat än perfekt. Jag bara älskar alla karaktärer. Förutom Bennys chef då.

Komedi vet jag inte om jag vill kalla den här filmen. Den är inte ha ha-rolig och temat är egentligen för allvarligt för en renodlad komedi, men det är helt omöjligt att inte småle åt alla underliga situationer. Mest hela tiden alltså. Den är mer feelgoodig än något annat, för den får mig att må så bra.

Champions är en så fin film med oerhört mycket glädje och värme. Mer än något annat så visar den att även den allra största idiot kan förändras och bli en bättre människa. Ja, den är förutsägbar. Ja, den är full av klyschor. Men den gör det så bra. Däremot så hade den inte behövt vara över två timmar. Väldigt få filmer behöver det.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 58 619 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 35k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Weapons (2025)

Titel: Weapons
Originaltitel: Weapons
Genre: Skräck
Regissör: Zach Cregger
Manus: Zach Cregger
Skådespelare: Julia Garner, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Amy Madigan, Benedict Wong
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på HBO max 14 november 2025





Handling
Klockan 02:17 på en onsdagsmorgon vaknade 17 barn i sina sängar, gick ner för trappan, öppnade ytterdörren, och sprang ut i natten. De kom inte tillbaka.

Klassens lärare blir snabbt anklagad av anhöriga för att hemlighålla något, men hon försäkrar att hon vet precis lika lite som alla andra.

Min kommentar
I november passar det bra med skräck, tycker jag. Då är det ingen sol som lyser in på TV:n och förstör stämningen. När jag la märke till Weapons så visste jag inte vad det var för typ av film, men av någon anledning så ratade jag den. Sedan hörde jag mer och mer om den och tyckte att jag kanske får ge den en chans. Den blev fredagsfilmen.

Uppbyggnadsfasen här är väldigt lång och det är väl egentligen den, den första timmen, som är bäst. Då vet man egentligen ingenting. Sedan avslöjas allt och filmen byter karaktär. Då blir den mer eller mindre som många andra filmer i genren. Dock inte riktigt lika utflippad, eller så beror det på sättet den berättas. I början undrade jag nästan om det verkligen var en skräckfilm. Det var det.

Vi får följa fem karaktärer, som berättar en i taget. Jag gillar det, historierna krokar i varandra på ett riktigt bra sätt. Skådespelarna är generellt väldigt bra, till och med barnen, och de har en bra kemi. De är trovärdiga, kort sagt. Kul att se Julia Garner, det var ett tag sedan. Även här ser hon ledsen ut hela tiden. Och allvarlig talat, den där mostern hade skrämt skiten ur mig i verkligheten (också).

Logiken brister i vissa avseenden. Det är en del saker som jag undrar över, somligt förklaras. På sätt och vis, men inte tillräckligt tillfredsställande. Å andra sidan så hör ju inte logik direkt till tema och genre.

Framför allt så är det kul att se en skräckfilm som är otäck utan att använda sig av billiga trick. Faktum är att det är kusligt att sitta och vänta på jump scares och så kommer de inte. Läskigare än när de faktiskt kommer. Ganska ofta så används tystnad för att förstärka otäcka scener, i stället för "spännande" musik. Det funkar så bra. Även den svarta humorn fungerar överraskande bra.

Weapons är en väldigt obehaglig, annorlunda och kreativ skräckfilm. Det är en ganska oblodig historia, tack och lov inget splatter. Man får själv föreställa sig det av bilderna man ser. Vilket ju faktiskt är mycket läskigare.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 2 030 347 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 239k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A house of dynamite (2025)

Titel: A house of dynamite
Originaltitel: A house of dynamite
Genre: Thriller
Regissör: Kathryn Bigelow
Manus: Noah Oppenheim
Skådespelare: Idris Elba, Rebecca Ferguson, Gabriel Basso, Jared Harris, Tracy Letts
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 november 2025





Handling
USA upptäcker att en kärnvapenbestyckad missil avfyrats och är på väg mot en av deras storstäder. Amerikanerna har ingen aning om vem som är ansvarig men de har 18 minuter på sig att bestämma sig för hur de ska svara på attacken.

Min kommentar
En film som jag fick ögonen på för ett tag sedan, redan innan den hade börjat streama, är A house of dynamite. Jag kan inte påstå att jag hade någon koll på vad den handlade om, bara att det var något med en missil. Och så visste jag att Rebecca Ferguson är med i den. Första möjliga helg så bestämde jag enhälligt att vi skulle se den.

Filmen visar väl i stort sett där vi är nu, minus kärnvapenmissil på väg. Frågeställningen är oavsett det samma: Ska vi våga lita på varandra? Eller kanske snarare, just nu, med tanke på vilka som är ledare i de olika länderna: Går det överhuvudtaget att lite på vad någon av dem säger? Filmen ger upphov till massor av frågor, men ger inga svar alls.

Precis när man tror att spänningen ska stegras ytterligare så byts perspektivet. Det enda det egentligen betyder är att man nu får se folk säga det som man tidigare bara har hört dem säga. Det var lite rörigt första gången detta hände, innan man (jag) fattar upplägget, men andra gången hängde jag med. För ja, det upprepas ett par gånger. Jag är osäker på om detta faktiskt tillför något eller om det bara gör filmen onödigt utdragen. Förmodligen så är det första alternativet sant, eftersom jag aldrig blir uttråkad.

Rebecca Ferguson är riktigt bra, tycker jag, men det brukar hon ju vara. Hon kunde i alla fall gott ha fått större utrymme. Idris Elba kände jag faktiskt inte ens igen, men han är också bra.

Min stora undran, och lite av elefanten i rummet, är hur i hela friden man hämnas en attack när man inte vet vem som attackerat. Är det verkligen lämpligt att bomba hela världen i det läget? Bara för säkerhets skull, liksom?

A house of dynamite (älskar titeln, för övrigt, efter att den förklarades i filmen) är en viktig film. Nu mer än någonsin. Jag sällar mig för övrigt till klicken som gillar slutet. De frågor som man ställer sig är inga som kan besvaras av oss vanliga människor, men vi kan/måste ställa dem till de som kan svara.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 144 215 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 63k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mission: Impossible - The Final Reckoning (2025)

Titel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Originaltitel: Mission: Impossible – The Final Reckoning
Genre: Action
Regissör: Christopher McQuarrie
Manus: Bruce Geller, Christopher McQuarrie, Erik Jendresen
Skådespelare: Tom Cruise, Hayley Atwell, Pom Klementieff, Simon Pegg, Ving Rhames
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 170 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 oktober 2025



Handling
Ethan Hunt och hans IMF-team fortsätter sitt sökande efter den skrämmande AI som kallas ENTITETEN som har infiltrerat underrättelsenätverk över hela världen. Samtidigt har de världens regeringar och en mystisk vålnad från Ethans förflutna hack i häl. Tillsammans med nya allierade befinner Hunt sig i en kapplöpning mot tiden för att förhindra att världen som vi känner den att förändras för evigt.

Min kommentar
Nu för tiden är det så sällan jag köper film att jag faktiskt hade problem att hitta någonstans att köpa Mission: Impossible - The final reckoning. För äga den måste jag ju. Tyvärr så hade vi inte tid att titta på den första helgen efter att jag hade fått den, utan den fick vänta en vecka till. Jag var så taggad.

För mig personligen så är det en evinnerlig tur att den där AI-entiteten framställs så inte trovärdig. Lite töntig, till och med. Annars så hade den skrämt mig ordentligt. Då skrämmer de där stridpittarna mig mycket mer, men lyckligtvis så fanns det även en stor ledare som vågade visa tillit. Precis vad världen behöver nu. Vissa scener gav mig också ångest på riktigt. Speciellt den där orimligt långa flygplansscenen. Exakt så där kan mina mardrömmar se ut, när/om jag har några.

Ett litet märkligt fenomen, som jag bara delvis har reagerat på tidigare, är de människor som omger Ethan Hunt. Alla kvinnor är utan undantag undersköna (och även smarta och starka), vilket jag har tänkt på tidigare. Den här gången började jag fundera på männen runt honom. De är, i stort sett utan undantag, mer eller mindre ordinära (till utseendet då). Inga hunkar så långt ögat kan nå. Förutom Ethan Hunt själv. Kan det vara så att det är meningen? Eller är det så att endast vackra kvinnor får en roll i Hollywood?

Jag är så vansinnigt imponerad av Tom Cruise och de stunts han gör. Speciellt med tanke på att han ju inte är någon ungdom längre. Hannah Waddingham dyker upp lite överallt nu och det är kul tycker jag. Hon gör det bra. Min favorit i den här filmserien kommer emellertid alltid att vara Benji.

Det största (enda?) problemet med filmen är att den är väldigt lång. Väldigt, väldigt lång. Nästan tre timmar. Kanske hade den inte behövt vara det. Även om den nu faktiskt aldrig var tråkig. Tvärtom. Här snackar vi äkta underhållning. Från första filmrutan till den sista. Det är till och med så att det nästan har gått inflation i i-sista-sekunden scener. De är faktiskt så många att jag inte orkar bry mig längre.

Mission: Impossible - The final reckoning har riktigt många tillbakablickar till de tidigare filmerna. Det får mig att fundera på om detta kan vara den sista. Om det är det så är det snyggt hopknutet. Många scener är egentligen helt orimliga, men vem bryr sig? Detta är underhållning när den är som bäst.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 624 194 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 177k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Det kommer alltid en ny himmel (2025)

Titel: Det kommer alltid en ny himmel
Originaltitel: The life list
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Adam Brooks
Manus: Adam Brooks, Lori Nelson Spielman (bok)
Skådespelare: Sofia Carson, Sebastian de Souza, Connie Britton, Kyle Allen, José Zúñiga
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 augusti 2025





Handling
När Alex mamma dör får Alex inte något i arv, varken pengar eller företag. Bara sin gamla bucket list, som hon skrev när hon var tonåring. För att få sitt arv måste hon bocka av (nästan) alla punkter på listan. Inom ett år. För varje avklarad punkt får hon en DVD med meddelande från sin mamma.

Min kommentar
När fredagen kom så kände jag att vi båda behövde något ljus och glatt. Kanske en rom-com. Trots att vi har blivit ganska besvikna på genren det senaste decenniet eller så. Som av en händelse så hittade jag en på våra listor; Det kommer alltid en ny himmel.

Den här titeln blev jag väldigt fundersam över. I original heter den The life list. Hur i hela friden kan man få The life list till Det kommer alltid en ny himmel? Vad betyder det ens? Sedan ser jag att filmen baseras på en bok, med samma titel, både i original och på svenska. Jag förstår den inte. I alla fall, jag är ganska säker på att det ligger en liknande lista i min "minneslåda" i källarförrådet.

Sofia Carson, som spelar Alex, är inte en jättebra skådespelare, tycker jag. Hon verkar inte alls ha förmåga att visa känslor och är hon ens berör när hennes mamma har dött. Nåväl, det stämmer ju ändå ganska bra med min uppfattning om Alex. Hon är bortskämd och självcentrerad. Hon är så tydligt favoritbarnet (åtminstone mammans). Hon är solen som alla ska kretsa kring och kan inte se något från något annat håll än sitt eget. Och hur sårad hade inte jag blivit om någon av mina föräldrar lämnade filmer till något av mina syskon. Bara.

Då är Kyle Allen, som spelar Brad, mycket bättre på att agera. Han klarar av flera ansiktsuttryck och han känns faktiskt trovärdig. Han och Alex har en bra kemi. Och energi. Även Sebastian De Souza, som spelar Garrett, är väldigt bra.

Det är ganska uppenbart för mig att jag måste ha en svag punkt för historier om en död förälder och syskon. För mig så blir kvällen som syskonen har i huset det bästa i hela filmen. Den knäcker mig nästan. Det var nog först där som de blev en riktig familj. Där blev det väldigt berörande.

Det kommer alltid en ny himmel är söt, charmig, upplyftande och faktiskt lite inspirerande. Jag både skrattar och gråter (nästan). Den är väldigt förutsägbar, men det gör inget alls. Resan till det enda möjliga slutet är både bra och underhållande. En av de bättre rom-coms vi har sett de senaste åren.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 224 564 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 31k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Gorge (2025)

Titel: The Gorge
Originaltitel: The Gorge
Genre: Science fiction
Regissör: Scott Derrickson
Manus: Zach Dean
Skådespelare: Miles Teller, Anya Taylor-Joy, Sigourney Weaver, Sope Dirisu, William Houston
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 11 juli 2025





Handling
Två elitsoldater får uppdraget att bevaka en djup och hemlig ravin. Från vakttorn på på varsin sida av ravinen skyddar de världen från ett oupptäckt, mystiskt ont som lurar långt därnere. De knyter an på avstånd samtidigt som de försöker vara vaksamma i försvaret mot en okänd fiende. När hotet avslöjas för dem måste de samarbeta för att inte hemligheten ska slippa ut och de behöver både sin fysiska och mentala styrka för att ha en chans.

Min kommentar
En film som jag la till på listan efter lång tvekan är The Gorge. Eftersom jag var lite osäker på om det verkligen var en film för oss så har den fått vänta länge, men den här fredagen tyckte jag att hela stämningen, inklusive vädret, var lämpligt för den.

Förutom att jag visste att två personer skulle vakta/skydda en ravin så visste jag ingenting mer om filmen. Jag hade ingen aning om vad vi kunde förvänta oss. Efter ett tag så blev det ganska tydligt vart det var på väg. Då stönade vi båda två "nej, nej" och jag bad om ursäkt till sambon. Men det visade sig faktiskt inte vara så illa och han gillade den. Också.

Rent krasst så är det en ganska rimlig historia, även om resultatet är lite over the top. Mer tänker jag faktiskt inte säga om det. Med tanke på allt så vore det konstigt om det inte fanns en del saker som jag uppfattar som logiska luckor. En del saker verkar bara fungera när det passar historien. Eller kanske snarare tvärtom. De funkar inte när handlingen kräver så. [spoiler]Och så gillar jag inte att De ihåliga liknar Grooth. De ser ju alldeles för trevliga ut då.[/spoiler]

Tydligen har jag sett både Miles Teller och Anya Taylor-Joy i ganska mycket annat, men jag kände inte igen någon av dem. Eftersom de två i stort sett är de enda som är med så är det ganska viktigt att de är bra och det tycker jag att de är. Jag gillar dessutom deras kemi. Det enda som egentligen talar emot dem är att de båda två verkar vara extremt professionella, så det de gör känns faktiskt otänkbart. Tyvärr är det nödvändigt för historien.

The Gorge är ingen självklar 4:a, men en film som lyckas ge mig ångest under minst två scener förtjänar ett högre betyg. Så jag friar hellre än fäller. Dessutom var jag svältfödd på spänning. Om man ska precisera genre så är den nog en romantisk sci-fi-skräckthriller och de lyckas förvånansvärt bra.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 337 677 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 133k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Konklaven (2024)

Titel: Konklaven
Originaltitel: Conclave
Genre: Thriller
Regissör: Edward Berger
Manus: Peter Straughan, Robert Harris (bok)
Skådespelare: Ralph Fiennes, Stanley Tucci, John Lithgow, Lucian Msamati, Carlos Diehz
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 121 min
Serie: -
Såg den på Max 5 juli 2025





Handling
När kardinal Lawrence får i uppdrag att leda en av världens mest hemliga och uråldriga händelser, att välja en ny påve, befinner han sig i centrum för en väv av konspirationer och intriger som kan skaka själva grunden för den katolska kyrkan.

Min kommentar
När en bok jag har läst och gillat blir film så vill jag gärna se den, samtidigt som jag blir orolig för att de ska ha "förstört" den. Boken Konklaven läste jag 2018 så det har dröjt ett tag innan den blev film. Och så fick jag ju vänta på att den skulle komma till en streamingtjänst.

Sedan filmen hade premiär så har det hänt en del. En påve har faktiskt dött och en ny har valts. Det känns lite märkligt med ett så aktuellt tema. Under verklighetens konklav befann jag mig till och med i Italien, dock inte i Rom. Men det märktes av även där jag var. Speciellt efter att den nya var vald.

Det är väldigt intressant att få lite insikt i hur en konklav går till och det säga vara korrekt återgivet i filmen. Jag trodde väl inte att nunnorna sprang runt fritt i kardinalernas bostadsdel och jag trodde inte heller att kardinalerna fick ha någon som helst kontakt med omvärlden. Inte ens dekanen.

Dessa män ska ju egentligen vara bland de godaste i världen, men i mina ögon så är de i många fall värre än gemene man. Hyckleriet gör mig bara trött. Tyvärr så är det väl oftast så att de som vill ha makten inte borde få den.

Många kända ansikten dyker upp och det som syns mest är Ralph Fiennes. Han är inget annat än fenomenal här. Han förmedlar alla känslor bara genom sitt ansiktsuttryck. Jag har ju sett honom i många filmer, men jag undrar om inte detta är det bästa han har gjort. Lite förvånad blev jag av John Lithgow. För mig har han varit mest en komiker, men han är också bra här. Nunnan Agnes fick mig att rycka till och tänka att hon var otroligt lik Isabella Rossellini. Och det var minsann hon. Inte en jättestor roll, men hon gör den bra.

Eftersom det var ganska många år sedan som jag läste boken så vet jag inte vad och hur mycket som är ändrat. Jag brukar ju inte komma ihåg slut, men detta kom jag ihåg. Trodde jag. Jag kom dock inte ihåg det exakt så som det var i filmen, men när jag kollade i boken så stämde det faktiskt.

Filmen är väldigt snygg och ibland blir det extra effektfullt. Som när kardinalerna i sina röda kläder och vita paraplyer filmades uppifrån när de gick över gården. Vilket osökt för mig in på hur många kardinaler det egentligen var. Antalet verkar inte alltid stämma. I ovan nämnda scen är de väldigt många för många. Och antalet röster verkar en del ha räknat och de påstår att det inte heller alltid blev rätt. Jag har ingen åsikt där, jag räknade dem aldrig. Men jag har nästan lust att göra det.

I filmen Konklaven så har mycket av det politiska spelet tagits bort och det vinner den faktiskt på. Jag tycker att filmen är bättre än boken. Egentligen så är det lite märkligt att en film om ett påveval kan vara så spännande, men detta är som vilken thriller som helst. Den innehåller hemligheter, intriger, maktbegär och svek, men miljön är ju annorlunda.


På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 552 943 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 206k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Accountant² (2025)

Titel: The Accountant²
Originaltitel: The Accountant²
Genre: Thriller
Regissör: Gavin O'Connor
Manus: Bill Dubuque
Skådespelare: Ben Affleck, Jon Bernthal, Cynthia Addai-Robinson, Allison Robertson, Daniella Pineda
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 5 juni 2025





Handling
När en gammal bekant mördas känner sig Christian Wolff tvingad att att lösa fallet. Wolff inser att mer extrema åtgärder är nödvändiga och rekryterar sin främmande och mycket dödliga bror, Brax, för att hjälpa till. Tillsammans med Marybeth Medina avslöjar de en dödlig konspiration och blir måltavlor för ett hänsynslöst nätverk av mördare som inte skyr någonting för att hålla sina hemligheter begravda.

Min kommentar
Helgens film fick bli redan på torsdagen och jag hade varit så duktig att jag redan valt ut en. Men. När jag gick till streamingtjänsten så hoppade en filmposter rätt ut och slog mig i ansiktet. Nog för att jag hade läst att The Accountant 2 var på gång, på bio, men tydligen så hade den redan hittat till Prime Video. Det fick så klart bli ett snabbt byte.

Lite överraskad blev jag när jag insåg att vi såg den första filmen för åtta år sedan. Det känns inte alls så längesedan. Min vana trogen så hade jag ändå glömt en del, även om jag kom ihåg det stora hela. Min stora behållning här är de udda och kantiga karaktärerna. De är så lätta att relatera till. För mig.

Det är inte bara action, slagsmål och explosioner här. Mycket fokus ligger på den komplicerade syskonrelationen mellan Chris och Braxton. Den är bland det bästa (och finaste) i filmen. Så olika, men ändå så lika. Det visar sig att de har en hel del de kan lära av varandra (vem kunde ana det⸮). De har en fantastisk kemi och ett fantastiskt samspel. Inte minst i actionscenerna.

Personligen så har jag alltid gillat Ben Affleck och förstår inte alls de klagomål andra har. Men inte ens hans största kritiker kan ju påstå att han är dålig här. Den här rollen är som klippt och skuren för honom. Det finns flera kick-ass karaktärer, som jag är så svag för. Och humor. Den passar mig perfekt och jag skrattar högt flera gånger.

När filmen är slut så tycker jag att en tråd inte får någon förklaring, eller så missar jag den i allt som händer. Med tanke på hur allt hängde ihop så ställer jag mig lite undrande till första scenen. [spoiler]Gav alltså Ray King den här kvinnan uppdraget att hitta sig själv? Och var medveten om det?[/spoiler]

Eftersom The Accountant 2 är den andra filmen så är den inte lika överraskande som den första, man är ju liksom beredd nu. Men det här är fortfarande väldigt bra. Den är, så klart, lite för lång, men det blir aldrig tråkigt. Det gäller bara att inte fundera för mycket över moral och etik. Då kan man få för sig att det är massor av problem med den här filmen. Nu undrar jag när trean kommer. Jag kan i alla fall se många fler i denna serie.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 75 404 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig