"Silhuetten" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Silhuetten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 4
Förlag: Tre Böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2021




Första meningen: Maria Vargas log för sig själv, där hon låg väl dold bland rododendronbuskarna vid Näckrosdammen och betraktade baksidan av den stora souterrängvillan som var belägen på Lyckans väg.

Baksidetext
När kriminalkommissarie Ingrid Bergman, efter ett par ljuvliga drömveckor i Thailand, återvänder till Göteborg hinner planet inte nå marken på Landvetter förrän den tuffa verkligheten överrumplar henne.

Larmet hade under natten gått fem gånger i hennes hem på Lyckans väg ? men varför, och vad hade hänt?

På Polishuset var hon mycket saknad och efterlängtad. Ett berusat svensexegäng, som tagit sig in i de gamla underjordiska befästningsgångarna innanför Vallgraven, upptäcker en död tonårsflicka. Mördad. Av vem eller vilka? Under utredningens gång blir Ingrid Bergman brutalt medveten om den kvalificerade Ondskan.

Samtidigt börjar hon långsamt närma sig insikten att det också finns ett annat liv - ett liv utanför det krävande polisarbetet.

Min kommentar
Det har blivit något av en tradition att ta med sig en bok i den här serien när vi åker till Göteborg. Silhuetten är fjärde delen och det är också fjärde året som den här traditionen upprepas. Jag kan ju erkänna att början var lite skakig, första boken gjorde mig mest irriterad, men eftersom jag ju hade de andra böckerna redan så fortsatte jag att läsa. Vilket ju var en evig tur.

Jag verkligen älskar att vandra runt på Göteborgs gator tillsammans med de här karaktärerna. Det är extra roligt när de rör sig i områden där jag själv har vistats och handlar i affärer där jag själv har handlat.

Karaktärerna ja, de börjar kännas som gamla bekanta och deras egenskaper kommer snabbt tillbaka till mig. De har verkligen tagit sig i de senare böckerna. Poliserna känns dock inte som de vassaste knivarna i lådan och jag hoppas att verklighetens poliser är mer logiska och analyserande. Ingrid själv har också blivit mycket bättre, det är nästan så att jag kan tycka om henne nu. Förutom det här med att hon så snabbt vände sig mot Adam. Hon borde verkligen lita mer på sin förmåga att bedöma människor. Det är ju lite det som är hennes jobb. Nu var hon ju inte riktigt frisk, men ändå. Den jag egentligen uppskattar mest av alla i polishuset är buttre Bertil och jag är så glad att vi får lära känna honom lite bättre.

Brottet som allt börjar med hamnar ganska snart i bakgrunden. Vilket jag tycker är synd. Det är ett brott som är högaktuellt 2021 (boken släpptes 2010) och förmodligen kommer det att öka än mer. Jämlikhet kan inte betyda att man ska ta efter allt det dåliga. I den världen vill inte jag vara. Upplösningen av det här brottet känns nästan som en bisats. Sidotråden, som på något underligt sätt blir huvudtråden, är jag egentligen inte så förtjust i. Kanske främst för att jag inte alls förstår Marias val av syndabock. Nu brukar väl inte psykopater vara rationella, men mitt val hade varit ett helt annat.

Jag skulle nog inte kalla den här boken för spännande, inte om man med det menar nagelbitande. Det är mer en angenäm nivå. Den ena brottslingen vet man ju vem det är. Den andra vet man vem det inte är.

Silhuetten är, hittills, den bästa i serien, trenden att böckerna blir bättre och bättre håller alltså i sig. Handlingen är ganska enkel och det är väldigt underhållande. Det var med glädje jag såg att det finns sju delar, alltså tre till. Traditionen med Ingrid Bergman à la Christina Larsson kan alltså fortsätta i åtminstone ytterligare tre år.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har haft bank-ID i ganska många år nu och även flyttat det mellan datorer, men inte någon gång så har det räckt med att ha själva bank-id:t. Man måste alltid ange ett lösenord. Hur fick hon tag på det?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 98 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Silhuetten: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och DAST Magazine.

"Du kommer inte undan..." av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Du kommer inte undan...
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 3
Förlag: Tre Böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2020




Första meningen: Kriminalkommissarie Ingrid Bergman tittade på klockan för säkert tionde gången den här eftermiddagen.

Baksidetext
När den kände Göteborgsprofilen Erik W Sternheg hittas brutalt ihjälslagen i sin villa i Örgryte dagarna före jul, skapar det stor turbulens i vissa kretsar i staden.

För två unga stalkade kvinnor, som hetsas till desperation, är kaoset inte mindre; deras lust att leva förflyktigas.

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team får svårt att glädja sig åt en fridfull helg när utredningen växer och växer. Samtidigt uppdagas oväntade och kaotiska sammanhang i Ingrid Bergmans familj.

Min kommentar
Trots pandemi så blev det en resa till Göteborg under semestern. Dock blev det inga släktbesök eller -träffar överhuvudtaget, men det var skönt att få rensa öronen från skånska i några dagar. Min vana trogen så tog jag med en bok av Christina Larsson på resan. Du kommer inte undan... är tredje delen i serien om Ingrid Bergman och förra delen gav mig hopp om att böckerna blev bättre.

I den här serien handlar det väldigt mycket om utredning, att samla information, analysera och dra slutsatser. Det är något jag verkligen uppskattar, men hur mycket jag än gillar det så skulle jag i det här fallet ha uppskattat lite mer utemiljöer (ja, jag vet, detta är ett typiskt fall av dubbelmoral, men nu snackar vi Göteborg). Mordet visar sig ha skett ganska nära där jag en gång har bott, vilket ju alltid är speciellt.

Något som är väldigt annorlunda med de här böckerna är att det nästan är fler poliser än andra karaktärer. Jag vet inte om jag varit med om det hos andra författare. Den enda vi egentligen får veta något om är huvudpersonen Ingrid. Hon är speciell. Minst sagt. Hon lever bara för jobbet och jag har nog svårt att se att någon skulle klara att jobba dygnet runt ett längre tag. Vi får ännu några fler byggstenar till Ingrids person och hennes familj. Ju mer man får veta desto lättare är det att förstå att hon är som hon är. Jag är inte särskilt förtjust i henne som chef, men på det viset är hon ganska trovärdig. Och hon har blivit betydligt bättre. De andra poliserna känns lite som utfyllnad, men Malin får en lite större roll i den här boken. Jag tycker hon reagerar väldigt underligt på det som händer, hon är ju ändå polis.

Jag kan tycka att det är lite för många sidohistorier här, det blir lite spretigt. Tråden med trakasserierna var ganska förutsägbar och jag tycker att stalkern kom för lindrigt undan. Och det gick lite för lätt där mot slutet. Historien med halvsystern känns lite uppenbar och onödig, men jag gissar att vi får träffa henne igen. Mordfallet får en ganska oväntad upplösning(?), men att gissa mördaren var inte särskilt svårt. Det stör dock inte alls att det mesta är lätt att lista ut för det är intressant att följa utredningen (-arna) och det är underhållande.

Trådar som fortsätter genom flera böcker gillar jag egentligen inte, här är risken överhängande att det blir just så. För mig är det svårt att komma ihåg detaljer när det går lång tid mellan delarna. Vi får väl se om det dröjer ett år till nästa bok.

Avdelningen för olika funderingar:
Är det inte så att inbrottslarm loggar när de på- och avlarmas? Då borde det ju lätt ha gått att se när allt hände.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Du kommer inte undan...: Bokstunder, Jennys blogg och DAST Magazine.

"Slaskjobbet" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Slaskjobbet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 2
Förlag: Tre böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2019



Första meningen: Äntligen, tänkte Lennart.

Baksidetext
Vad döljer sig i frysboxen som änkan Elsa Karlsson och hennes hund Lufsen upptäcker på parkeringsplatsen en strålande oktobermorgon?

Vad har hänt fyra familjefäder bosatta i samma del av Göteborg, som spårlöst försvunnit under sommaren?

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes sammansvetsade team tror sig snabbt ha löst fallet, men...

Samtidigt plågas Ingrid av sin egen familjetragedi som pågår och pågår.

Min kommentar
Förra året, på den årliga hotellweekenden i Göteborg, så läste jag första delen i den här serien. Jag tyckte inte speciellt mycket om den, det fanns liksom för mycket att störa sig på där, men alla författare förtjänar minst två chanser. Därför tog jag med mig andra delen när det var dags för årets hotellweekend i Göteborg. Böcker läses ju bäst i den miljö där de utspelar sig.

Även i Slaskjobbet befinner vi ju oss, självklart, i Göteborg. Det är visserligen inte speciellt ofta de är utanför polishuset, men när de gör det så är det mysigt att färdas på gator som man känner till. Precis som i 5:e Moseboken så sker det mesta av handlingen i utredningsrummen, vilket jag tycker är något positivt. Jag älskar logiska resonemang, analyser och slutsatser.

Ingrid, ja, vad ska man säga om henne? Jag tycker inte om henne. Hon sysslar uppenbarligen med projicering, eftersom hon skäller andra för att vara precis som hon själv är. Bland annat så klagar hon på griniga gubbar, men själv är hon inte heller speciellt trevlig. Hon har verkligen alla taggar ut. I Slaskjobbet får man lära känna henne mer och kanske på ett mer personligt plan då vi också fick träffa hennes familj; en förfärlig mor och två fega bröder. Även om jag fortfarande inte gillar Ingrid så känns det lite som att jag kanske kan lära mig att tycka om henne. Det övriga persongalleriet består nästan av fler poliser än andra karaktärer, men det är egentligen bara Ingrid som är viktig.

Det som jag gillar mest med den här boken är att poliserna faktiskt utreder. Inte för att jag känner till hur poliser jobbar, men det här känns trovärdigt. Det mesta av det jag störde mig på i första boken verkar vara borta. Slaskjobbet är både spännande och oviss. En väldigt positiv överraskning.

På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Slaskjobbet: Bokberoende, Mysterierna och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"5:e Moseboken" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: 5:e Moseboken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 335
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 1
Förlag: Tre böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2007
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2018




Första meningen: "Vakna Erik, vakna."

Baksidetext
Tidigt en grådisig, kulen måndagsmorgon i april får 112 larm om ett brutalt överfall på en medelålders man på Andra Långgatan i Göteborg. Den morgonpigga äldre anmälaren ringer på nytt efter en trekvart och är synnerligen upprörd över att larmet har negligerats.

För kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team börjar den nya veckan hektiskt. Vem är den bestialiske gärningsmannen som tycks ha upplösts av gryningsljuset?

Min kommentar
Jag är ju svag för böcker som utspelar sig i min gamla hemstad Göteborg, så när jag hittade den här serien på bokrean 2013 kunde jag bara inte stå emot. Alla de fyra delar som var utgivna då (nu ska det komma en femte del också) hamnade i min kundkorg. Tillfällena att läsa första delen har varit många, men sanningen är nog att den inte har lockat mig tillräckligt. När det nu var dags för den årliga hotellvistelsen i Göteborg så fick den till slut följa med.

Miljön är det inte så mycket att säga om, för det mesta så befinner de sig inne i polishuset eller på Andra Långgatan. Eller i Grebbestad. Ingen av dem är platser som jag brukar röra mig på. Däremot så bor Ingrid Bergman i ett område som jag befann mig mycket i under min gymnasietid. Vi vistas inte speciellt mycket utomhus, det mesta handlar om utredningsarbetet. Vilket ju tilltalar mig.

Rent generellt så är poliserna inte de vassaste knivarna i lådan. De ligger många steg bakom mig och jag tycker de är otroligt långsamma med att förstå vad det handlar om. Ingrid Bergman själv är ganska trist och dessutom en dålig chef. Hon skäller ut en av sina underordnade inför alla kollegorna. Ett hundratal sidor senare så tänker hon att det får man absolut inte göra. Vilket hon ju redan har gjort. Jag tycker inte att det är hennes kollega Thomas som är labil, det är hon själv som verkar vara det. Behandlingen av Grebbestadspoliserna kan man tycka vad man vill om, men de frågades ju ut och man kan ju lämna ifrån sig viktig information frivilligt.

Dialogen känns lite stolpig. Kanske främst för att poliserna har en förmåga att förklara självklarheter för varandra. Det blir också väldigt upprepande och jag tycker nog att det ältas en del här. När jag närmade mig slutet så tänkte jag att det var uppfriskande med en deckare där huvudpersonen inte hamnar i livsfara. Jag hade fel. Själva slutet kommer lite väl abrupt och det känns konstigt att allt utredande plötsligt upphörde och vi i stället fick lösningen i en epilog. Nästan som att författaren tröttnade och tyckte att det fick vara nog.

Boken är väldigt dåligt korrekturläst och droppen som fick bägaren att rinna över var "situationstecken". Det. Heter. Inte. Så. Jag hoppas verkligen att nyutgåvan är rättad. I alla avseenden.

Nu har jag ju ytterligare tre delar av den här serien i hyllan och jag har en förhoppning att det bara kan bli bättre.

Avdelningen för olika funderingar:
Okej, jag är den första att erkänna att alla omöjligt kan veta allt om allt. Men att en webbsida ligger på en server någonstans, inte på en godtycklig dator på kontoret, borde vara något som man känner till. Jag undrade så varför de inte bara kollade upp vem som hade registrerat domänen där webbsidan låg, men sedan förstod jag att kunskapen inte fanns där. Tråkigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 82 betyg).
På Goodreads hade den 3,17 i genomsnitt (beräknat på 41 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om 5:e Moseboken: Mysterierna..., En bokcirkel för alla och Läsvärd eller inte?.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.