onsdag 1 augusti 2018

"5:e Moseboken" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: 5:e Moseboken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 335
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 1
Förlag: Tre böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2007
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2018




Första meningen: "Vakna Erik, vakna."

Baksidetext
Tidigt en grådisig, kulen måndagsmorgon i april får 112 larm om ett brutalt överfall på en medelålders man på Andra Långgatan i Göteborg. Den morgonpigga äldre anmälaren ringer på nytt efter en trekvart och är synnerligen upprörd över att larmet har negligerats.

För kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team börjar den nya veckan hektiskt. Vem är den bestialiske gärningsmannen som tycks ha upplösts av gryningsljuset?

Min kommentar
Jag är ju svag för böcker som utspelar sig i min gamla hemstad Göteborg, så när jag hittade den här serien på bokrean 2013 kunde jag bara inte stå emot. Alla de fyra delar som var utgivna då (nu ska det komma en femte del också) hamnade i min kundkorg. Tillfällena att läsa första delen har varit många, men sanningen är nog att den inte har lockat mig tillräckligt. När det nu var dags för den årliga hotellvistelsen i Göteborg så fick den till slut följa med.

Miljön är det inte så mycket att säga om, för det mesta så befinner de sig inne i polishuset eller på Andra Långgatan. Eller i Grebbestad. Ingen av dem är platser som jag brukar röra mig på. Däremot så bor Ingrid Bergman i ett område som jag befann mig mycket i under min gymnasietid. Vi vistas inte speciellt mycket utomhus, det mesta handlar om utredningsarbetet. Vilket ju tilltalar mig.

Rent generellt så är poliserna inte de vassaste knivarna i lådan. De ligger många steg bakom mig och jag tycker de är otroligt långsamma med att förstå vad det handlar om. Ingrid Bergman själv är ganska trist och dessutom en dålig chef. Hon skäller ut en av sina underordnade inför alla kollegorna. Ett hundratal sidor senare så tänker hon att det får man absolut inte göra. Vilket hon ju redan har gjort. Jag tycker inte att det är hennes kollega Thomas som är labil, det är hon själv som verkar vara det. Behandlingen av Grebbestadspoliserna kan man tycka vad man vill om, men de frågades ju ut och man kan ju lämna ifrån sig viktig information frivilligt.

Dialogen känns lite stolpig. Kanske främst för att poliserna har en förmåga att förklara självklarheter för varandra. Det blir också väldigt upprepande och jag tycker nog att det ältas en del här. När jag närmade mig slutet så tänkte jag att det var uppfriskande med en deckare där huvudpersonen inte hamnar i livsfara. Jag hade fel. Själva slutet kommer lite väl abrupt och det känns konstigt att allt utredande plötsligt upphörde och vi i stället fick lösningen i en epilog. Nästan som att författaren tröttnade och tyckte att det fick vara nog.

Boken är väldigt dåligt korrekturläst och droppen som fick bägaren att rinna över var "situationstecken". Det. Heter. Inte. Så. Jag hoppas verkligen att nyutgåvan är rättad. I alla avseenden.

Nu har jag ju ytterligare tre delar av den här serien i hyllan och jag har en förhoppning att det bara kan bli bättre.

Avdelningen för olika funderingar:
Okej, jag är den första att erkänna att alla omöjligt kan veta allt om allt. Men att en webbsida ligger på en server någonstans, inte på en godtycklig dator på kontoret, borde vara något som man känner till. Jag undrade så varför de inte bara kollade upp vem som hade registrerat domänen där webbsidan låg, men sedan förstod jag att kunskapen inte fanns där. Tråkigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 82 betyg).
Goodreads hade den 3,17 i genomsnitt (beräknat på 41 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om 5:e Moseboken: Mysterierna..., En bokcirkel för alla och Läsvärd eller inte?.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Jag har ju ingen speciell relation till Göteborg så det låter som en serie jag kan hoppa över ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det ju, men kanske blir serien bättre :)

      Radera
  2. Den här läste jag innan bloggtiden, när jag började komma igång med läsandet igen. Jag undrar vad jag tyckt om jag läste boken nu? Jag har även läst del två och tre men misstänker att jag hade varit mer kritiskt nu än jag var då. Och då var jag inte odelat positivt heller. Men jag gillade dem tillräckligt för att läsa de tre första böckerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite det som är en del av problemet, tror jag, att man har blivit lite mer kritisk när man läser. På både gott och ont. Jag ska verkligen försöka att inte låta det gå alltför lång tid innan jag läser resten...

      Radera
  3. Det var en sällsynt trög och långrandig bok. Tråkigt att allt handlade om utredningen som inte var speciellt trovärdig och svårt att tro att poliserna är sådär trögtänkta.
    Irriterades också över detaljer som att Ingrid gick till postlådan för att kolla vad tidningen skrivit. Hört talas om webben? Eller att man vid bokningen av Folkets hus skulle använda snigelpost istället för e-post.
    Nej verkligen ingen höjdare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är ju det här en gammal bok och i början av 2000-talet så använde i alla fall jag inte mejl till allt. Alla hade inte ens det och det var fortfarande mycket snigelpost. Webbsidor var inte heller något som alla hade.

      Radera
    2. Aj jo det visste jag inte. Nå hursomhelst så var det en ganska långdragen historia.
      Kunde ha förkortats med hälften.

      Radera
    3. Där är vi helt överens.

      Radera