Smakebit på søndag: Skallra

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det sista kalaset i augusti klarades av igår. Fattar inte varför födelsedagarna kommer i kluster, det blir så jobbigt med många i följd. I morgon börjar sista jobbveckan innan jag ska ha semester i en och en halv vecka. Det ska bli så skönt. Jag har en förhoppning om att få läst mycket, eller snarare lyssnat då. Det blir många timmar på buss.

I veckan började jag läsa Skallra av Fiona Cummins. Jag fick lite oväntat hem den i sommar och när jag läste vad andra skrivit om den så blev jag oerhört nyfiken. Den kallades, bland annat, obehaglig, otäck och med morbida detaljer. Förmodligen är jag avtrubbad för jag har kommit halvvägs och jag kan inte påstå att jag har upplevt något av det. Eller kanske de morbida detaljerna då, sådana finns det ju. Mest kanske för att det är ett otroligt sjukt sinne inblandat.

Min smakebit är från sida 232.

    När hon är borta i sin drogade sömn skulle han kunna få huden av hennes händer. Han längtar efter att få se dessa griporgan utan den täckande vävnaden, se mekaniken bakom deras förmåga att fatta tag i föremål och nypa. Han vill studera dem i arbete, benklor fästa vid levande materia. Han vill ha ännu ett första exemplar i sin samling.
    Men det finns naturligtvis en möjlighet att hon kommer att dö. Av chock och blodförlust. Av infektion och smärta. Det finns en möjlighet att hon kommer att slippa undan. Dra till sig oönskad uppmärksamhet.