Visar inlägg med etikett Elif Shafak. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elif Shafak. Visa alla inlägg

onsdag 21 augusti 2013

"Heder" av Elif Shafak

Genre: Drama
Antal sidor: 267
Originalspråk: Engelska (Turkiska)
Originaltitel: Honour (Ískender)
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: -
Förlag: 2244
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 30 juli 2013






Första meningen: Mamma dog två gånger.

Baksidetext
Heder skildrar en kurdisk invandrarfamiljs liv i 1970-talets London. Det är en berättelse som tar oss från en avlägsen kurdisk by till Istanbul och vidare till England och Abu Dhabi. Det är historien om Esma och hennes bror Iskender och om hur deras liv förvandlas och slits isär när deras mamma mördas för att familjens heder ska upprätthållas.

En berättelse om lojalitet, våld och försoning, om hur traditioner och invanda föreställningar bryts mot det nya livets förhoppningar och krav - allt skildrat med den psykologiska skarpblick och djupa humanism som kännetecknar Elif Shafaks författarskap.

Min kommentar
Boken Heder är den andra jag läser av Elif Shafak och denna är nog lite lättare att relatera till än Bastarden från Istanbul. Vem har liksom inte hört talas om hedersmord och har åsikter om det? Personligen har jag väldigt svårt att se dessa två ord ihop, för på något sätt utesluter det ena det andra. I alla fall i min värld.

Tyvärr är det här ett aktuellt ämne och jag tycker att Shafak berättar på ett väldigt trovärdigt sätt. Det är sakligt och osentimentalt. Precis som jag vill ha det. Inga som helst ursäkter utan bara ett konstaterande att så här är det. Man är väldigt påverkbar i tonåren och ibland träffar man helt enkelt fel person som övertygar en om fel saker. Det är dessutom inte helt lätt att flytta till ett annat land, med så främmande kultur och att ta den till sig. Och att inte höra hemma någonstans.

Karaktärerna upplever jag som väldigt trovärdiga, jag har inga som helst problem att känna det de känner när de känner det. Speciellt känner jag för mamman, Pembe. Vilket liv hon levt och vilka uppoffringar hon varit tvungen att göra. Även sonen, Iskender, är lätt att förstå sig på, varför han gör det han gör.

Här finns flera olika berättarröster och inte nog med det, det berättas ur olika tidstrådar också. Samtidigt. Ibland känns det som att inte ens skildringen inom de olika trådarna sker i ordning. Det här är något som jag ofta tycker är väldigt förvirrande och nästan omöjligt att hänga med i, men av de författare jag stött på som provat det så är nog Shafak den som klarat det bäst. Men eftersom jag älskar ordning och struktur så är detta ett berättarsätt som inte alls tilltalar mig. Om berättelsen blir mer oförutsägbar och spännande så här är svårt att säga, för mig hade det nog funkat om allt skett kronologiskt.

Även om historien berättas utan sentimentalitet så är den inte helt utan känslor, men de känslor som finns är mer ens egna än påtvingade. För mig så lägger inte boken några som helst värderingar i vad som händer, utan det får man göra själv. Och det gör man. Det blir många känslor längs vägen, men mest blir jag ledsen och upprörd för detta är en väldigt sorglig historia. Med en osedvanligt oväntad twist i slutet.

Elif Shafak och jag kommer väldigt bra överens och jag hoppas att fler böcker av henne snart blir översatta till svenska.

Tack 2244 för recensionsexemplaret!

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom det bara var ett som var satt. Det var 4.0. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Heder: Lotten och Sladdertackan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

lördag 8 oktober 2011

"Bastarden från Istanbul" av Elif Shafak

Genre: Drama
Antal sidor: 382
Originaltitel: The bastard of Istanbul
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2011
Förlag: 2244

Första meningen: Du skall icke förbanna det som kommer ovanifrån.

Baksidetext
En regnig eftermiddag i Istanbul. I minikjol och högklackade skor skyndar den unga Zeliha fram genom trängseln. Hon rusar in på en läkarmottagning och förklarar att hon vill göra abort. Zeliha är 19 år och ogift. Det som sker den eftermiddagen kommer att förändra hennes liv och livet för alla runt henne.

Tjugo år senare: En familj med fyra generationers kvinnor bor tillsammans i en stor våning i Istanbul. Det vilar en förbannelse över familjen; alla männen i den dör i förtid. Bara Mustafa är kvar - och han har försökt undkomma sitt öde genom att bosätta sig i USA.

Asya Kazanci, Zelihas dotter, är den yngsta av de färgstarka och delvis excentriska kvinnorna i familjen. Hon är trotsig, stolt och upprorisk och på desperat jakt efter sin egen identitet. Asya är faderlös och har mer än en gång i livet blivit kallad oäkting, bastard.

En dag kommer Asyas armenisk-amerikanska kusin Armanoush på besök från San Francisco för att lära känna sin släkt i Turkiet. Ett besök som kommer att leda till livsavgörande insikter för både Armanoush och Asya.

Bastarden från Istanbul är en roman om det moderna Istanbul och om Turkiets turbulenta historia. En underhållande och livfull skildring av hur två unga kvinnor konfronteras med dramatiska familjehemligheter i det förflutna.

Min kommentar
Den här boken läste jag medan jag faktiskt semestrade i Turkiet och jag fick en del aha-upplevelser. En hel del om de turkiska traditionerna och deras "folksjäl" förklarades och det känns som att jag fick bättre förståelse för dem.

Jag gillar böcker där jag inte bara blir underhållen, utan också får lära mig saker sådär i förbifarten. Det fick jag här och det var inte bara angenäma kunskaper jag fick. Jag är inte alls insatt i turkisk-armeniska konflikten och ska jag vara ärlig så tror jag inte ens att jag kände till folkmorden under första världskriget. Men det får man lära sig om här, faktum är att det är själva kärnpunkten i boken, tillsammans med relationen historia-nutid-framtid. Den gjorde mig också nyfiken på att ta reda på mer.

Här finns alla möjliga konstiga typer, allt ifrån kvinnor som talar med djinner till moderna turkiska kvinnor som står på egna ben. Det kändes kanske lite tillrättalagt, alla olika fördomar behandlades, men det gör inget. Faktum är att det var både roligt och intressant, för allt beskrivs med kärlek och värme och inte så lite ironi. Gänget på Café Kundera och deras beskrivande, fördomsfulla smeknamn är obetalbart. Man skulle kunna tro att man skulle hitta pekpinnar och fördömanden, men jag uppfattar inga sådana toner, det enda jag känner är en sorgsenhet över två sidors envishet och den onödiga smärta som är resultatet av detta. Måste man älta gamla oförrätter eller ska man gå vidare och fortsätta sitt liv? Ska ättlingar till skurkar ställas till svars för vad deras förfäder gjorde? Är det så att man håller fast vid det gamla, för annars förlorar man sin identitet? Blir man lyckligare av att förneka sin historia? Tyvärr är det ju så att historien skrivs av segraren, förlorarens version får man nästan aldrig höra.

Det som var jobbigt var egentligen de många konstiga namnen (tänk Tchakhmakhchian), i början var det riktigt besvärligt att hålla ordning på dem allihop för de är många och de har väldigt invecklade släktförhållanden. Ett tag funderade jag på att rita ett släktträd, det hade nog hjälpt. Det var också väldigt långa kapitel och det upplever jag som lite besvärligt, eftersom det inte finns så många naturliga ställen att sluta läsa på.

Jag saknade någon sorts översättningslista på alla de delikata turkiska och armeniska maträtter som dukades upp och önskade att jag kunde känna smak och doft där jag satt. En del maträtter tror jag att jag åt, men min turkiska är inte så bra, snarare obefintlig. Den sträcker sig till "Hej", "Tack" och "Skål".

2006 blev Elif Shafak, på grund av den här boken, åtalad för att ha "förolämpat Republiken Turkiet" eftersom det är olagligt enligt turkisk lag att erkänna att det någonsin förekommit något folkmord på armenier och att "förolämpa turkiskheten". Egentligen säger det mer om Turkiets lagar än om boken. Åtalet lades dock ner. På Wikipedia kan man läsa mer om den Turkisk-armeniska konflikten.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom det bara satts 14 betyg på den, genomsnittet var 3.71. Jag ger den 4.


Andra som bloggat om Bastarden från Istanbul: bokmania, Bokblomma och Breakfast Book Club.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Bastarden från Istanbuk av Elif Shafak.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.