"Falleri fallera falleralla" av Carin Gerhardsen

Författare: Carin Gerhardsen
Titel: Falleri fallera falleralla
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 425
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 8
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 september 2017




Första meningen: Om jag inte vore helt säker på min förmåga att skriva och min underbara talang att uttrycka tankar med största elegans och livlighet...

Baksidetext
Hermann, en misslyckad affärsman som hellre skulle vilja vara författare, råkar under en skogspromenad på sin dubbelgångare. Han finner att de liknar varandra som "två droppar blod". Äcklad, fascinerad, så småningom besatt av sin "tvilling", får Hermann idén om det perfekta brottet.

Min kommentar
Jag var nog ganska sen på den här serien och började inte läsa den förrän 2013, när alla nästan hade tokhyllat sönder de första böckerna. Det kan ha varit det som gjorde att jag kanske inte var överförtjust i första delen, men jag fortsatte ändå att läsa. Främst för att jag redan hade ytterligare två delar i hyllan. De blev bättre och bättre och till slut hade även jag fastnat för den där polisgruppen. Detta är sista delen och jag var ganska orolig när jag började läsa. Vad skulle Carin Gerhardsen hitta på med sina karaktärer?

Det blev lite ansträngt i början och jag kände mig irriterad över att det inte kom fler tillbakablickar på vad som egentligen hände Jamal i förra boken. Jag kom nämligen inte ihåg det. Samtidigt så berättades det väldigt ingående om vad Gäddan råkade ut för, vilket jag faktiskt kom ihåg. Det kändes som ett onödigt irritationsmoment och jag är nog fortfarande osäker på detaljerna vad gäller Jamal.

Karaktärerna är, som vanligt i de här böckerna, helt otroligt många och ett tag kändes det som att alla hade komplicerade relationer till varandra. Jag var tvungen att rita upp ett träd över hur alla hängde ihop. Det hjälpte, men jag tycker inte att det ska behöva vara nödvändigt. En karaktär som jag överhuvudtaget inte minns från någon tidigare bok är Git Ljung. Plötsligt dyker hon upp som en inte så frisk fläkt. Tyvärr så är hon väldigt trovärdig.

Naturligtvis finns det en del saker som stör mig och de sakerna gäller nog ganska generellt för deckare. Varför i hela friden måste poliserna alltid bli personligt inblandade? Det känns inte som att det händer speciellt ofta i verkligheten, men i böckerna händer det varenda gång. Jag är ganska less på det. En annan sak som det har gått inflation i är att allt som händer i nutid hänger ihop med något för x antal år sedan. Det känns visserligen som att det kan vara hyfsat vanligt, men vartenda fall?

Det bästa med den här serien är den här lilla klicken poliser, en väldigt sammansvetsad grupp där alla är lika viktiga. Och om en faller så faller alla. Vilket blir ganska klart i den här boken. Jag är nog mest förtjust i det faktum att poliserna utreder. Man får följa tankegångar och analyser, vilket ger även mig chansen att lösa problemet. Här finns inga lyckosamma gissningar.

Tyvärr så tycker jag att boken är lite väl lång och trots att jag ofta har klagat på att jag velat ha mer Gäddan i böckerna så känner jag att tråden med henne är onödig. Även den med Jamal känns lite krystad.

Det är lite svårt att sätta ett betyg, det pendlar mellan 3,5 och 4, men det blir till slut det högre, eftersom detta är ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie. Jag känner mig nöjd och färdig med dem och det har varit ett sant nöje att umgås med de här karaktärerna genom åtta böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 237 betyg).
På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 197 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Falleri fallera falleralla: Lottens bokblogg, Bokblomma och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Tjockare än vatten" av Carin Gerhardsen

Författare: Carin Gerhardsen
Titel: Tjockare än vatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 388
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 7
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2017




Första meningen: Hennes liv hade kantats av vatten, tänkte Lillemor.

Baksidetext
En rad dräpta katter, omsorgsfullt utplacerade i anslutning till vatten, väcker känslor i Stockholms södra förorter. Men när en respekterad psykolog hittas dränkt och stympad i sitt eget badkar får Conny Sjöberg och hans team annat att tänka på.

Efter ett fall på tjugofem meter hamnar en man på framrutan till en bil, och utredningsarbetet tar en ny vändning. Spåren pekat mot en serie bestialiska handlingar i det förflutna, och så småningom går det upp för de inblandade att en ny katastrof väntar om hörnet. Medan klockan tickar rivs gamla sår upp, inte minst för några av poliserna själva.

Min kommentar
Carin Gerhardsen är en av Sveriges bästa deckarförfattare. Tycker jag. Med en liten, liten besvikelse på förra delen i serien i minnet så tog jag mig an denna näst sista del i Hammarbyserien, en aning orolig, men med tillförsikt. Det var ju dessutom en del trådar som jag var nyfiken på vad som skulle hända med.

Jag kan inte låta bli att bli besviken på denna också. Inte för att den är dålig för det är den absolut inte, men en bok blir inte bättre bara för att man stoppar in de mest osannolika sammanträffanden. Tvärtom. Här blir det som ett spindelnät, med trådar som spretar både upp och ner och åt sidorna. Fallen (ja, det är flera) var för sig är väldigt bra beskrivna, men tillsammans blev det så orealistiskt att jag nästan var tvungen att skratta åt det i stället för att bita på naglarna.

Som vanligt så är poliserna inblandade rent privat, vilket jag för övrigt också börjar bli less på, på de mest underliga sätt. Jag är glad att Gäddan får mer utrymme i den här boken, det har jag längtat efter länge, och nu får vi lära känna henne närmare. Det vi får veta och sättet är jag inte så glad i. Deprimerande historia. Jamal och Petra är inblandade redan från förra boken och den tråden klaras upp redan i den här boken. Våldtäkten på Petra, från första boken, verkar få sin slutgiltiga upplösning och jag hoppas verkligen att det var sista gången jag hörde talas om det fallet. Det verkar som att Sjöbergs tomtebolycka inte längre är i fokus och inte heller Sandéns dotter. Tack och lov. Jag gillar relationen mellan poliserna och jargongen de har sinsemellan. Den arbetsplatsen hade passat mig.

Namnvalen i den här boken är väldigt spännande. Namn som Freja, Ägir och Tor kittlar min fantasi. Generellt sett har de "nytillkomna" karaktärerna väldigt gamla, nordiska namn. Just Ägir finns det faktiskt ingen i hela Sverige som heter.

När polisen kom på ena delen av lösningen blev jag inte ett dugg förvånad, det hade jag själv listat ut långt före. Andra delen var dock lite klurigare. Slutet är väl så där. Det är väldigt snyggt ihopknutet, men om man behöver tio sidor på slutet för att förklara hur allt hänger ihop så har man gjort det för krångligt. Jag är imponerad över att inga lösa trådar blev hängande.

Det slutliga betyget blir ändå högt för när det är bra så är det riktigt bra. Nu ser jag fram emot att läsa den sista delen. Eller jag vet inte, det kommer att bli sorgligt att ta farväl av dem.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 335 betyg).
På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 204 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tjockare än vatten: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Zellys bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Hennes iskalla ögon" av Carin Gerhardsen

Författare: Carin Gerhardsen
Titel: Hennes iskalla ögon
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 6
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 februari 2017




Första meningen: - Hur mår vovvarna då, Eva-Lena? frågade Carina när maskinen där utanför tog några sekunders paus från vad det nu var den höll på med - fönster- och fasadrenovering av något slag.

Baksidetext
Ett oväder drar in över staden. Det hindrar inte stockholmarna från att söka sig ut i fredagsnatten, men två av dem kommer inte hem igen. En av dem sågs senast på ett av Söders populäraste vattenhål, den andra på sin arbetsplats inte långt därifrån.

När Conny Sjöberg och hans kollegor kopplas in finner de obehagliga likheter mellan fallen. Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.

Min kommentar
Carin Gerhardsens Hammarbyserie har jag tyckt väldigt mycket om, trots det har jag låtit det gå över två år sedan jag läste förra delen. Kanske beror det på att jag vet att serien nu är avslutad (har bara två kvar efter denna) och att jag inte vill att det ska ta slut, men i år har jag tagit med den i min Finish That Series Challenge för på något sätt vill jag ju ändå veta hur det ska gå för de här människorna.

Till min stora glädje så är i stort sett allt jag klagade på i förra boken borta i denna. Det gamla uttjatade fallet med Petras våldtäkt nämns inte med ett enda ord (är det verkligen löst?). Jag tycker också att de här fallen klaras upp med en ordentlig utredning, det känns inte som någon slump utan nya ledtrådar dyker upp efter att något har undersökts. Det är också oerhört skönt att slippa Connys tomtebolycka.

Intrigen är, som vanligt, väldigt komplicerad och det är många trådar som ska vävas samman. Eller inte. Det är inte speciellt svårt att lista ut "vem" i det ena fallet, det var ganska uppenbart, men att få ihop resten var inte lika enkelt. När lösningen presenteras så känner jag mig inte ett dugg lurad, det är snyggt gjort.

Det är ganska många sidohistorier också, naturligtvis, poliserna måste ju ha lite personliga problem. Jamal och Petra får ett nytt bekymmer, det ska bli spännande att få veta vart den tråden tar vägen. Odd blir kär och minsann, blir det inte lite instalove (ja, nu har jag lärt mig ett nytt ord, nu måste det användas), men det blir inte överdrivet på något sätt. Jens fortsätter att ha problem med sin dotter Jenny och hennes barn och jag kan nog tycka att just den biten får lite för mycket utrymme, speciellt inblandningen av Connys son Simon. Jag hade mycket hellre sett mer av Gäddan, det är alldeles för lite om henne.

Trots alla sidohistorier så blir det inte spretigt och jag tycker nog att balansen mellan deckaren och relationerna är ganska bra. Temat är lite övertydligt (män som kontrollerar kvinnor) och kanske är det ett litet för stort sammanträffande, men jag kan leva med det. Det här är riktigt bra.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 410 betyg).
På Goodreads hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 237 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hennes iskalla ögon: Lottens bokblogg, Bokstunder och Bokkatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Gideons ring" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 354
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 5
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2014






Första meningen: Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus.

Baksidetext
En naken ung kvinna springer på en väg i försommarnatten. Morgonen därpå hittar Hammarbypolisen henne utanför pianoteknikern John Gideons dörr på Söder i Stockholm. Men Veronica kan inte berätta vad hon har råkat ut för och varför hon hamnat just där, och John Gideon öppnar inte dörren. Grannarna skvallrar otaliga tjejer som sprungit där genom åren.

Conny Sjöberg och hans arbetslag vet inte riktigt vad de ska tro. Och vart har John Gideon tagit vägen? När fallet får sin upplösning visar sig många av deras fördomar komma på skam. Det finns medmänsklighet där man minst anar det. Och hos dem man tror att man kan lita på ibland ett mörker, större än det går att föreställa sig.

Min kommentar
Trenden från fjärde delen fortsätter i den här femte. Nu börjar det bli riktigt bra, men vissa irritationsmoment finns tyvärr fortfarande kvar.

Det är en oerhört snygg intrig i den här boken. Trots den komplicerade handlingen så blir det en aning förutsägbart, men det gör inget. Vad som däremot gör något är alla de olika sammanträffanden som ser till att lösa det här fallet. Det är inte så mycket polisens hårda arbete som fixar det, utan mer slump. Att någon hör något av misstag. Eller den otroligt krystade sidohistorien med Sandéns dotter Jenny, som av en tillfällighet leder in polisen på ett nytt spår. Nej, det måste gå att lösa på ett snyggare sätt.

Lite annat att irritera sig på är att det tydligen inte finns några andra webbsidor på nätet än Flashback. Där finns lösningen på alla brott, verkar det. Jag tycker det är otroligt märkligt att en högt uppsatt polis inte anmäler att han sett en naken flicka springa runt på stan. En flicka som han får in i sin bil och som är uppenbart utsatt för något hemskt, men som på vägen till sjukhuset lyckas rymma från bilen. Vem skulle inte anmält det? Lite förvånad, och förskräckt, blir jag också när en polis drar väldigt snabba slutsatser när han hittar ett foto på en blåslagen flicka i en mobil. Jag tänkte helt tvärtom.

Det som ändå stör mig allra, allra mest är den där uttjatade historien med "den andre mannen". Jag är så otroligt less på det och jag hoppas innerligt att den avslutas. Snart. Gärna med en gång.

Detta är ändå en spännande historia och jag ville bara fortsätta läsa. Det är snabbt, rappt och ett högt tempo. Ganska lagom nivå på de personliga problemen, men tyvärr på tok för lite Gäddan. Mer Gäddan åt folket! Jag känner mig också lite ambivalent till den nya trenden(?) att brottslingar kommer undan. Det har varit många sådana böcker på sistone och det gillar jag inte alls.

Min personliga favorit är ändå låten med Alan Parsons Project, Old and wise, den går som en röd tråd igenom boken. En av världens bästa låtar, som jag trodde jag var ensam om att känna till.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 389 betyg).
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 103 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gideons ring: Lotten, Bokbrus och Annika.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Helgonet" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 294
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2014




Första meningen: Nattens mättade dofter fyllde hans näsborrar och det var fullständigt vindstilla.

Baksidetext
När den högt älskade och respekterade familjefadern Sven-Gunnar Erlandssonskjuts till döds med ett skott i nacken efter en krogkväll i glada vänners lag lamslås omgivningen. Vem kunde önska livet ur Erlandsson? Enligt alla källor en varm och generös människa, med religiöst patos och ett brinnande intresse för barn- och ungdomsfotboll. Dessutom med ett stort engagemang för samhällets utstötta.

Det är semestertider, men kriminalkommissarie Conny Sjöberg kallar samman arbetslaget med Sandén, Hamad och Westman från Gerhardsens tidigare böcker. Styrkan har dessutom utökats med två nya förmågor. Den charmige rockaren Odd Andersson, känd från tv, och den oberäkneliga Hedvig Gerdin, som nyligen återvänt till Sverige efter trettio år som diplomathustru. Det enda man har att gå på är en uppblött papperslapp med utfluten text och en uppsättning spelkort man funnit i offrets ficka. Kan mordet ha med poker att göra? Var Erlandsson en fuskare som gått för långt och avrättades med en kula i huvudet? Eller var han ett offer för någon av de människospillror han brukade besöka i husvagnsgettot i Huddingeskogen, och så generöst dela med sig av sitt överflöd till?

Utredningen leder Hammarbypoliserna ut på en resa till skräckinjagande platser i mörkaste skogen, till ett hillbilly-Sverige de aldrig tidigare stött på, till andra sidan jordklotet och till de svartaste delarna av människans själ.

Min kommentar
Jag har läst och tyckt ganska bra om de tre tidigare delarna i den här serien, ändå dröjde det nästan ett år innan jag gav mig på denna fjärde del. Förväntningarna var ganska höga.

Vi kom nästan på kant direkt, Gerhardsen och jag. På de tjugo första sidorna fick jag träffa inte mindre än sjutton karaktärer. Det är i mesta laget, även om jag redan kände runt en tredjedel sedan innan. Jag kan bli väldigt avogt inställd på grund av sådant. Nu gick det över ganska snabbt, tack vare den väldigt snygga resumén som gjorde att jag förhållandevis snabbt kom tillbaka till Hammarbypolisens värld.

Poliserna känns tyvärr lika trögtänkta som i de första böckerna och jag har otroligt svårt att tro att ingen av de tiotalet inblandade poliserna vet vad de fyra spelkorten spader åtta, klöver ess, spader ess och klöver åtta utgör, nämligen (förmodligen) världens mest kända pokerhand. Lite "moderniteter", som Flashback och Internet överlag har stoppats in också, det kan man väl tycka är på tiden. Boken är ändå från 2011.

Karaktärerna är sina vanliga jag, i stort sett, men plötsligt börjar jag tycka hjärtligt illa om Sjöberg. Han är en dryg och fördomsfull man. Åtminstone slipper man hans lilla tomtebolycka i den här boken, det är ett stort plus. Den nya kollegan Gäddan gillar jag, hon verkar vara en intressant personlighet, hoppas hon blir kvar.

Det är ett högt tempo genom hela boken, kanske mest tack vare väldigt korta stycken och det är spännande. Och ovisst. Snygga villospår läggs ut och jag var inte helt säker på gärningsmannen förrän mot slutet, jag hade i alla fall fler än en att välja på. [spoiler]Med facit i hand så var ju inte det speciellt konstigt, det var ju fler än en, på sätt och vis.[/spoiler] Största fokus ligger på brottet, till skillnad mot de tidigare delarna, här finns inte alls så mycket med av polisernas privatliv. Det tackar jag för. Enda smolket i bägaren är nog Petras gamla fall, det borde verkligen ha avslutats redan och börjar bli lite tjatigt.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. [spoiler]En mördare som går fri för att det är OK att mörda pedofiler? Eller vilka slutsatser ska jag egentligen dra? Själv tycker jag att döden är ett för lindrigt straff.[/spoiler] I vilket fall så håller jag denna för den bästa i serien hittills. Och Gideons ring står redan uppskriven på läslistan.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 (beräknat på 467 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Helgonet: Lotten, Bokbrus och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Vyssan lull" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2013






Första meningen: För ett ögonblick lät det som en fågels kraxande, sedan blev det tyst.

Baksidetext
Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt, Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet.

Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott var död.

Min kommentar
Jag har läst de här tre böckerna i serien i hyfsat tät följd och det är nog en fördel när det gäller Hammarbyserien. Den ena boken tar vid nästan exakt där den förra slutade och många trådar följer med till nästa. Det är spännande. I några böcker. Sedan kan det kännas som att det blir långdraget.

Man kastas rätt in i handlingen när boken börjar, ett grymt mord utförs och jag gillar när historien liksom tar tag i en från start. Efter ett tag upptäcker jag att även den här boken handlar om något som hänt långt tillbaka. Har det inte gått lite inflation i historiska tillbakablickar? Måste allt handla om gamla oförrätter? En varning till dig som inte gillar kursiva stycken kan vara på sin plats också, för givetvis är tillbakablickarna kursiva. Och det är alldeles uppenbart vem det är som står för dem också.

Det är helt fantastiskt förutsägbart och det tar inte många sidor innan jag gissat vad det egentligen är som hänt, vem som är inblandad och varför. I början gör det inget, för det flyter på och är spännande ändå. Sedan händer något. Eller egentligen tvärtom. Det stannar upp och är farligt nära gränsen till att bli en relationsroman med deckarinslag i stället för tvärtom. Ett tag levde jag på hoppet att tomtebolyckan i alla fall skulle raseras så det hände något dramatiskt, men jag tror jag blev snuvad på det.

Sidohistorien med Petras andra fall fortsätter att vara just en sidohistoria. Lite närmare lösningen kom vi väl och jag hoppas verkligen just den tråden knyts ihop ganska snart, för som sagt, det kan bli lite långdraget om det bara fortsätter och fortsätter. Conny Sjöbergs mystiska förflutna, som hans mor inte vill prata om, kan man väl säga fick sin förklaring. Det tackar jag för. Just den biten var för övrigt tragisk på många sätt, men tyvärr inte helt osannolik.

Boken är tunn och lättläst och borde, med tanke på handlingen, vara en bladvändare. Men det är något som tar emot varje gång jag ska sätta mig och läsa. Förmodligen är det på grund av alla relationsproblem som tar överhanden. Det blir helt enkelt för mycket när allas privatliv ska gås igenom. Kanske kan det också bero på att jag egentligen inte tycker om någon av karaktärerna och det i sin tur beror nog på att jag inte alls kan relatera till dem, deras problem och deras sätt att reagera. Den enda jag överhuvudtaget känner något intresse för är Jamal.

Något att reta sig på då? Inte så mycket faktiskt, men en liten detalj stör mig en aning. Jag har väldigt svårt att se att en "datamänniska" har sin frus namn som lösenord. Men det kan ju vara jag som lägger in en helt annan betydelse i "datamänniska".

Fjärde boken, Helgonet, står redan och väntar i hyllan och jag ska nog försöka läsa den ganska snart, vilket förmodligen betyder inom några månader.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vyssan lull: Annika, Bokbrus och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 343
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juli 2013






Första meningen: Sov nu, sov nu, fort måste det gå.

Baksidetext
Hammarbypolisen i Stockholm måste handla snabbt. På kort tid inträffar det två mord som båda hamnar på kriminalkommissarie Conny Sjöbergs bord.

En sextonårig flicka med trassliga familjeförhållanden hittas strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Kvar finns hennes lillasyster som befinner sig i en situation ingen fjortonåring borde behöva hamna i.

Under ett joggingpass finner polisen Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och i närheten påträffas en kvinna utan id-handlingar död.

Samtidigt vaknar en treårig flicka en morgon och finner att hon är alldeles ensam. Hennes pappa är utomlands och alla tecken tyder på att hennes mamma har tagit lillebror med sig och flyttat därifrån. Hanna är ensam kvar, inlåst i lägenheten. Och tiden går.

Min kommentar
Den här andra delen i Hammarbyserien läser jag ganska tätt inpå den första och det var bra, eftersom många trådar fortsatte här. Även en del karaktärer dyker upp igen och då inte bara poliserna. Jag blev inte helt förtjust i Pepparkakshuset, men Mamma, pappa, barn var en klar förbättring.

Historien berättas ur flera perspektiv och skiftet mellan dem är tydligt och bra. Det är intressant att följa en treårings tankar när hon upptäcker att hon är helt ensam i den låsta lägenheten. Jag kan ju erkänna att jag inte alls minns hur jag tänkte när jag var tre år, men på något sätt förefaller Hanna vara lite annorlunda. Hon kan föra logiska resonemang med sig själv och hon är väldigt driftig. Bland annat lyckas hon ringa genom att slumpmässigt slå siffor. En av dem hon får tag i är pensionären Barbro, som också är spännande att följa, när hon ger sig ut på sitt eget detektivuppdrag eftersom hon inte tycker att polisen sköter sitt jobb tillräckligt snabbt. Jag hoppas jag skulle vara som Barbro.

Fallet med Paulas våldtäkt från Pepparkakshuset nystas det vidare i och jakten på den andra mannen går vidare (om nu mot all förmodan Paula skulle ha rätt i sin gissning så blir jag riktigt upprörd). Som om det inte hade varit nog med detta så råkar Paula även ut för sextrakasserier på jobbet. Det stör mig att den enda kvinnliga medlemmen i teamet hela tiden råkar ut för mulliga mansgrisar. Varför beter sig alla män i boken som svin, eller, för all del, tros vara svin? Finns det inga snälla män i Carin Gerhardsens värld? Den jag hade hoppats på var Sandén, men jag blir riktigt upprörd över hur han behandlar sin dotter (även om hans misstankar var välgrundade), som om hon inte alls kunde tänka själv på grund av det lilla handikappet som är så litet att det inte ens syns. För att inte tala om Conny Sjöberg själv. Inte ens han är speciellt sympatisk här.

Något jag funderar på är varför kvinnliga författare ofta skriver om en manlig polis och manliga författare ofta om en kvinnlig polis. Jag brukar ha väldigt svårt att tycka det är trovärdigt när en kvinna skriver om en mans innersta tankar och vice versa. Som Sjöberg i den här boken. Hans tankevärld känns väldigt feminin.

Och till slut lite lösa trådar. Om någon har svaren (inte gissningar alltså, utan svaren) så får ni gärna dela med er. Vem var egentligen pojken i prologen från 1964? Vem mördade egentligen Jennifer? Eftersom jag får gissa så gissar jag att dessa två är samma person (vilken skriver jag inte här), men faktiskt är jag inte säker på att det klargjordes. I vilket fall, tredje boken finns redan i hyllan och jag ska nog försöka läsa även den ganska snart.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mamma, pappa, barn: Pocketblogg, Bokstunder och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 323
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2013





Första meningen: Den bruna sekelskiftesvillan är ståtlig där den står på toppen av den gräsbevuxna kullen, omgiven av högresta tallar.

Baksidetext
En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se att en dyster figur följer efter honom.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Min kommentar
Så många har pratat så väl så länge om den här boken och nu var det alltså dags för mig att läsa den. Det var med lite oro som jag började läsningen, men i det stora hela så behövde jag inte vara orolig.

Jag gillade poliserna, allihop och det är befriande att läsa en deckare där inte huvudkaraktären har problem med alkohol, andra droger, relationer eller bara problem med allt möjligt. Nu tyckte jag väl i och för sig att paret Sjöberg blev lite väl puttenuttigt i all sin tomtebolycka, även om de nu hade något som påminde om ett gräl. I stort tycker jag att karaktärerna var bra, de hade både fel och brister, och eftersom detta är första delen i en serie så förmodar jag att vi får lära känna dem bättre i framtiden.

Morden var tydligen särdeles grymma och otäcka, men det var inget som jag som läsare fick ta detaljerad del av, tack och lov. Det räcker så bra med bara lite detaljer. Sidohistorien med Petra tyckte jag nästan mer om än huvudgåtan och jag hoppas verkligen man får följa utvecklingen i det "fallet".

Själva deckargåtan var väldigt förutsägbar, det var uppenbart vem som var mördaren bara några sidor in, trots (övertydliga) villospår, men det gjorde inte så mycket för vägen till upplösningen var ändå intressant. Vi får följa mördarens tankar i dennes dagbok och där får vi veta varför alla måste dö. Jag har ingen aning om det är realistiskt att man kan bli så påverkad av händelser i barndomen, men det räcker väl med att läsa tidningen för att inse att det inte är speciellt otroligt i alla fall.

Då kommer vi till det som nästan alltid finns med i mina små tyckanden; klagomålen. Jag börjar bli så otroligt less på samhällskritiken och den politiska korrektheten i svenska deckare, allt är så tillrättalagt att det blir lite löjligt och jag avskyr verkligen när jag blir skriven på näsan vad som är rätt och fel. Här är så många pekpinnar och kängor åt alla håll att jag bara blir trött. Lite frågande ställer jag mig också till att ingen från den gamla lekskoleklassen minns någonting. Själv har jag en del tydliga minnen därifrån, men kanske är det jag som är konstig då. Och till sist, korkade poliser gör ingen glad, utan att säga för mycket så tror jag det finns vissa tillfällen när poliser inser att det inte är bra att köra med sirenerna på.

När det gäller titeln, som jag hört många klaga på, att den inte har något med boken att göra, så tolkar jag det som att huset där allt började var som ett sagohus, men inuti hände otäcka grejer. Precis som i häxans pepparkakshus. Till syvende och sist, det här var i alla fall så bra att jag redan planerat in del två i läslistan.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Pepparkakshuset: en bok om dagen, Boktoka och PocketBlogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.