Bok: Övergivna platser

Författare: Johannes Pinter / Anna-Karin Tellgren / Markus Sköld / Marie Metso / Mårten Dahlrot / Kristian Schultz / Lova Lovén / Åke Qvarfort / Joni Huttonen / Jonatan Olofsgård / Tomas Persson / Eira A. Ekre / K.G. Johansson
Titel: (13 svarta sagor) Övergivna platser
Genre: Skräck
Antal sidor: 287
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2022

Baksidetext
De övergivna platserna, de bortglömda eller kanske förbjudna – vilka mysterier döljer de? Vilka hemligheter ruvar de på? Vad sker på de platser där ingen levande människa satt sin fot på lång tid? Vad kan man hitta där? Vad eller vilka lever där i civilisationens allra mörkaste skuggsidor? Tretton skräckförfattare gör i den här antologin sitt allra bästa för att besvara de frågorna.

Min kommentar
Kanske är det en gnutta märkligt, men jag vill verkligen börja ett nytt år som ett blankt blad. Jag vill inte ha några "rester" kvar. När det nya året närmade sig hade jag fortfarande mer än hälften av novellerna i Övergivna platser olästa, men det var ändå gott om tid för att hinna läsa dem utan att stressa.

Det här med övergivna och folktomma platser är ganska läskigt utan att det skruvas till, tycker jag. Bland det mest otäcka jag visste upp till tonåren var en skolbyggnad utan människor. Det gav mig rysningar. Samtliga tretton noveller i den här antologin handlar om verkliga platser, vilket så klart gör allt lite läskigare. Efter varje novell finns det dessutom en faktaruta som berättar mer om platsen. Var den ligger och varför den är övergiven, till exempel.

Efter att ha läst de tre första novellerna så tänkte jag att det här kunde bli något i hästväg. De tre fick alla en fyra i betyg. Tyvärr så höll det inte i sig hela vägen, några noveller där i mitten förstod jag nog inte alls. Mot slutet blev det fler noveller som passade mig bättre.

Som vanligt så skriver jag bara om de noveller som blev något av favoriter. Den första av dem är den första i antologin, faktiskt, Ingenting bortom horisonten av Johannes Pinter. Den är väldigt fantasieggande och lite åt the devil you know-hållet. Evigresa av Anna-Karin Tellgren är den andra favoriten. För mig är den en äkta skräckhistoria. Tvisten är ganska uppenbar, men det gör inget alls. Denna skulle vara perfekt som film. Curro av Markus Sköld är en annan favorit. Den är läskig och precis så där mellan raderna, som jag vill ha det.

Favoriten blir nog ändå Kalyazins ängel av Eira A Ekre. Den kryssar i nästan varenda checkbox, till och med den om att bli överraskad. Det blir jag. Mycket. Det är en alldeles underbar tvist här. Jag började ana oråd när saker upprepade sig, men det där såg jag inte komma. Samtidigt så är den vacker, på något besynnerligt sätt.

Novellerna i Övergivna platser utspelar sig i olika länder, från Sverige till Australien, på platser som jag (med undantag för ett enda ställe) aldrig har hört talas om. Jag minns inga tentakelmonster, men annars så finns nog allt här. Från vackert till splatter. Om det behövs fler övergivna platser till ytterligare en antologi så kan jag tipsa om Dragon Gate, som ligger utmed E4:an, norr om Tierp. Ett märkligt ställe med potential för en bra historia.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Övergivna platser: Jag kan inte hitta någon.

"Maskinblod 3" en science fictionantologi

Genre: Science fiction
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Affront
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 6 februari 2015






Baksidetext
Maskinblod 3 innehåller nya noveller av några av Sveriges mest spännande science fiction- och fantastikförfattare. Dessutom ingår en kortroman av Caroline L Jensen, samt en äldre svensk sf-historia.

Min kommentar
Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för science fiction. Och då menar jag bra sådan. De senaste decennierna har jag haft väldigt svårt för att hitta riktigt bra sci-fi, men gett upp har jag inte. Därför var det med lite skräckblandad förtjusning som jag tackade ja till ett recensionsexemplar av Maskinblod 3.

Antologin innehåller 17 noveller av vilka alla utom en är nyskriven. Första novellen, ... och Kyria tystnade som här tydligen kallas kortroman, är skriven av en författare jag läst flera skräcknoveller av; Caroline L. Jensen. Den är en blandning av sci-fi och skräck och trots att den inte fick full pott (men nästan) så tänkte jag, medan jag läste, att om alla noveller är så här bra så håller jag i en guldklimp.

Inte mindre än två noveller fick en solklar femma, Paddan som sjöng av Erik Odeldahl och Pancasila av Oskar Källner. Den förra handlar om vad som kan hända om man tonsätter noter man hittar i en gammal tavla som illustrerar djävlar och annat otäckt. Den är spännande, mystisk, skräckinjagande, ja, helt enkelt perfekt. Den senare är en historia om människor som koloniserar en annan planet och utgår från att allt är som hemma på gamla Tellus. Jag gillar verkligen tonen i den, och temat. Människor som går fram som bulldozers är alltid intressant och skrämmande att läsa om.

En annan favorit är Vid brunnen av KG Johansson, som är en läskig sak om två människor som befinner sig på samma plats, rent fysiskt, men ändå är de inte på samma ställe. Den är fantastiskt mystisk och nästan lite konstig. På ett bra sätt då. Jag vill veta mer!

En novell som jag blev överraskad över att jag tyckte så bra om som jag gjorde är Arca Ferrum av Markus Sköld. Den handlar om zombies, eller "smittade" som de kallas här. Redan från början förstod jag hur det skulle sluta och ändå tyckte jag den var väldigt spännande.

Även Bortom inomhus av Sofie Berthet överraskade mig på ett bra sätt och handlar om en värld som är så förstörd av föroreningar att alla människor lever inomhus. Där finns personal som sätter samman dofter som gör att man tror att man är utomhus. Den fick mig att fundera och jag antar att slutet egentligen är en tvist.

Jag har vissa funderingar på att läsa även Maskinblod 1 och 2 också nu, när jag kommit till slutsatsen att det faktiskt finns bra science fiction även i nutid. Låt dig inte luras av det låga betyget. Eftersom det är ett genomsnitt så hade det varit betydligt högre om inte några noveller hade dragit ner det med en etta och två tvåor. Den här antologin är riktigt bra.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 8 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Maskinblod 3: Bokhuset, Fantastisk fiktion och Midnatts tankar.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Bländverk" en skräckantologi

Genre: Skräck
Antal sidor: 195
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2013






Baksidetext
Skräckantologin "Bländverk" innehåller tretton nyskrivna noveller av lika många svenska författare. De spänner över allt från socialrealism till fantasy. Den gemensamma nämnaren är lockropen från overkligheten. Eller är det verkligheten? Boken innehåller även två bonusnoveller som tidigare publicerats på Swedish Zombie.

Min kommentar
En skräckantologi? Ja, det låter ju jättebra. Om zombies? Nja, not so much. Zombies är inget jag är speciellt förtjust i. Men den var ju gratis, vad hade jag att förlora så sagt och gjort. Jag laddade ner och läste en novell då och då. Faktum är att jag upptäckte något nytt, zombies gör sig mycket bättre i bok än på film. Då slipper jag ju se deras ryckiga gång annat än för mitt inre öga och där ser det mycket bättre ut.

Alla författare var nya för mig, jag kände visserligen igen en del namn, men det var första gången jag stötte på deras alster. Jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad, för generellt höll novellerna hög standard, mycket bättre än vad jag faktiskt väntat mig eftersom det ju var zombies inblandade i nästan alla.

Ett par av novellerna var precis sådan skräck som jag gillar, där vardagen plötsligt innehåller något vanvettigt skrämmande och en alldaglig pryl är så mycket mer än så. Sådana som jag av Kristoffer Leandoer är en av dem och handlar om en man vars största skräck är att bli hemlös och anonym. En dag när han springer ut på sin joggingrunda glömmer han nycklarna hemma... Jag kan ju tycka att hans sätt att agera är lite konstigt och inte speciellt rationellt och klokt, men det är ju en skräcknovell och den är bra. En annan novell av den här sorten är Mattias Lönnebos Tulu, som handlar om en heliumballong...

Några av zombienovellerna tyckte jag också väldigt mycket om, som Byssan Lull av Oskar Källner och Malin Rydéns båda, Att stapla döda och Flygrakan. Flygrakan har ett stänk av verklighet, i alla fall i början, som gör att jag hädanefter kommer att tycka att det är riktigt läskigt att befinna mig på flygrakan utanför Ljungbyhed nattetid. Vilket tack och lov händer väldigt, väldigt sällan.

Kan jag tänka mig att läsa annat som innefattar zombies? Jajamän.

Eftersom boken inte går att köpa så finns den inte på Boktipset och därför finns inte heller något estimerat betyg. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bländverk: Med näsan i en bok, literature connoisseur och LitteraturMagazinet.

Boken finns att ladda ner kostnadsfritt i ett antal olika format på Smashwords eller som Android-app.