Bok: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardóttir
Titel: Snövit jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 265
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Náhvít jörð
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 februari 2026




Första meningen: Kylan.

Baksidetext
En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daníel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daníels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daníels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daníel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Min kommentar
I slutet av 2023 läste jag första delen i den här serien och blev mycket positivt överraskad. Den var annorlunda på ett väldigt bra sätt. Andra delen, som jag läste förra våren var inte lika bra, men fortfarande lite speciell. Alltså köpte jag snabbt tredje delen, Snövit jord, och nu var det äntligen dags för den.

Redan i andra delen så hade Áróras medverkan minskat betänkligt. Nu är det ännu mindre hon är med. Hon gör i princip bara några få inhopp här (i sin egen serie alltså). Mysteriet om hennes försvunna syster, Isafold, har helt gått i stå och ingen ny information kommer där. Faktum är att det bara nämns i en bisats, typ. Jag förstår inte varför serien heter Áróra, nu när det bara handlar om poliserna Daníel och Helena.

En polishistoria är ju inte så illa, egentligen, men det är ju faktiskt Áróra jag vill läsa om. För det mesta, när det handlar om henne, så får jag bara läsa om hur hon tränar och hur länge. Som hur många armhävningar hon gör och hur länge hon står på huvudet. Och liknande. Även Lady Gúgúlú, som brukar vara den stora behållningen, förekommer på tok för lite.

Brottet, som det handlar om här, är ett avskyvärt brott. Ett som jag alltid har svårt att ta till mig och ens greppa att människor kan göra så mot andra människor. Just dessa brottslingarna har är inte heller de vassaste knivarna i lådan. Jag vet ju att kriminella inte alltid är de smartaste, men jag trodde inte att man kunde vara så korkad att man satte folk i en container och skeppade den till Island. Mitt i vintern. Det måste ju vara en ny lägstanivå.

Urvalet av karaktärer känns konstruerat och de känns mer eller mindre placerade bara utifrån sin nationalitet, hudfärg eller sexuell läggning. Så perfekt mix blir det sällan eller aldrig i verkliga livet. Även brottslingarna känns placerade där utifrån sin nationalitet. Lite stereotypiskt.

Tempot är behagligt, det lunkar på. Dock är det så att ganska mycket privatliv och privata relationer gör att jag ideligen tappar både tempo och fokus. Speciellt när brottet inte är så klurigt. Man behöver överhuvudtaget inte fundera på vem som är skyldig. Det får man veta nästan från start.

Med Snövit jord så har den här serien blivit en helt ordinär deckare, vilket ju ju är riktigt synd. Den som kändes så ny och annorlunda i första boken. Det finns ytterligare två delar, men de är inte översatta. Frågan är väl om de blir det. Den fjärde delen släpptes redan 2022.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 2 010 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snövit jord: Bokstunder, enligt O och Mina skrivna ord

Bok: Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardottir
Titel: Blodrött hav
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Blóðrauður sjór
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 april 2025




Första meningen: Vi har din fru Guðrun Aronsdóttir.

Baksidetext
När den framgångsrike entreprenören Flosi kommer hem en kväll är köket upp- och nedvänt och hans fru Guðrún försvunnen. Ett brev har lämnats kvar på köksbordet. I det står det att hon blivit kidnappad och att om Flosi inte betalar en gigantisk lösensumma kommer Guðrún att dö.

Brevet innehåller tydliga instruktioner om att inte kontakta polisen, och Flosi vänder sig till Áróra, som är finansiell utredare med inriktning på att spåra upp undangömda pengar. Tillsammans med sin avlägsne släkting, kriminalkommissarien Daníel, tar hon sig an fallet.

Samtidigt fortsätter Áróra sökandet efter sin försvunna syster, Ísafold. Hon är djupt besviken på den isländska polisen, som mer eller mindre tycks ha lagt ner utredningen. Själv tänker Áróra aldrig ge upp, även om hon inser att det bästa hon kan hoppas på är att slutligen hitta en kropp att begrava.

Min kommentar
För drygt ett år sedan läste jag första delen i den här serien och blev väldigt positivt överraskad. Andra delen dök upp här dök upp här innan jag hade läst den första, men har fått vänta ett tag. När jag nu hade ganska mycket månad kvar och påskledigt så tyckte jag att det kunde vara dags för Blodrött hav.

Isländskt brukar passa mig väldigt bra. Om man ska generalisera så verkar isländska författare, ofta, ha samma typ av berättande. Dessutom har de lika ofta ett språk som passar mig. Det är kort och koncist, inte direkt några utsvävningar, inga långrandiga miljöbeskrivningar och läsaren förutsätts veta hur man utför vardagliga saker utan att det beskrivs. Detaljerat. Det gäller även för den här boken.

Här är det inte så jättemycket om Áróra och hon är inte huvudperson i sin egen serie. Hennes egen utredning om den försvunna systern hamnar mycket i bakgrunden. Den här gången är det mer fokus på poliserna och då speciellt Helena, som hade en biroll i förra boken. Kanske skiftar fokus i varje bok och det är i så fall alltid trevligt.

Den där Flosi var en riktigt obehaglig och osympatisk man och jag kunde inte få ihop hans agerande på ett tillfredsställande sätt. Några av karaktärerna reagerar överdramatiskt, tycker jag. Jag tror att jag har svårt att se islänningar reagera så. Det är dock inget som stör speciellt mycket. Vad som emellertid stör mig är att ingen verkar reagera på 2 miljoner euro i lösensumma. Jag tycker det låter som oerhört mycket pengar och kanske inte ett normalt belopp för "vanliga" människor. För mig antyder det att kidnapparen vet något som varken staten eller polisen vet.

Intrigen är lite krystad och jag får känslan att författaren anstränger sig för att komma på olika vändningar. Det finns ju inte så många invånare på Island så det är kanske naturligt med de kopplingar som finns här. Jag vet inte hur polisen jobbar, men det kändes som att det gjordes många antaganden och en del misstag. [spoiler]Och jag kan inte för mitt liv begripa hur Karen lyckades få med sig dessa skrymmande pengar utan att någon märkte det.[/spoiler]

Blodrött hav är inte riktigt lika bra som första delen, men det är inte långtifrån. Den avslutas med en rejäl cliffhanger så jag får se till att läsa tredje boken snart. Som så klart redan står i hyllan.

På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 2 157 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodrött hav: enligt O, Mina skrivna ord och Deckarlogg

Bok: Dimma av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Dimma
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 256
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Mistur
Översättare: Arvid Nord
Serie: Hulda Hermannsdóttir 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 januari 2025




Första meningen: Hulda Hermannsdóttir slog upp ögonen.

Baksidetext
1987. En isolerad bondgård på östra Island. Snöstormen borde ha hållit alla främmande människor borta, men det har den inte gjort. Paret som bor på bondgården borde inte heller ha släppt in den oväntade gästen. Men det gjorde de. En oväntad gäst. En lögnare. En mördare.

Alla kommer inte att överleva natten. Och det kommer att bli ett fall som ska hemsöka kommissarie Hulda Hermannsdóttir för alltid.

Min kommentar
När jag planerade min januariläsning så tänkte jag att jag börjar med en tunn bok så jag kommer igång snabbt. Dimma har verkligen inte många sidor, men den dessutom så spännande att man lätt kan läsa den på en dag. Vilket jag inte gjorde, men nära på.

Eftersom det var fem år sedan jag läste förra boken så ställde det till lite problem för mig. Böckerna i serien går, förutom detta, baklänges så man vet redan vad som har hänt i Huldas liv. Mitt problem är att jag minns att det var något med hennes dotter, men exakt vad var jag lite osäker på. Jag önskar lite att jag hade väntat med alla böckerna och läst dem direkt efter varandra.

Den här isolerade och ödsliga miljön är något som jag verkligen går igång på. Jag bara älskar den klaustrofobiska känslan som liksom osar ut från sidorna. Förutom att den där bondgården ligger helt isolerad också i vanliga fall så är det dessutom snöstorm och kyla så de är helt avskurna. Passande nog så var det liknande väder här också, men inte alls lika mycket snö.

Karaktärerna är inte många, bara en handfull, och de är mänskliga. Även om nu ingen är direkt sympatisk. Alla har de sina egna demoner att fajtas med. En hel del aktuella samhällsfenomen avhandlas. Boken är fantastiskt innehållsrik, med tanke på de få sidorna.

Det är en väldigt mörk historia som vecklar ut sig och det är så spännande att jag knappt kunde lägga ifrån mig den. Den är dessutom otroligt snyggt upplagd. En bra bit in i boken så förstår man visserligen hur det hänger ihop, men det blev ändå nästan så att jag drog efter andan när den ena knorren efter den andra presenterades.

Ragnar Jónasson är en författare som jag helt klart ska läsa mer av, men jag tycker det är lite oklart vilka böcker som hör ihop. Alla verkar ha lite med varandra att göra och då blir det lite oklart i vilken ordning de ska läsas. Den här serien är inte ett dugg fristående, om nu någon skulle få för sig det. De hör ihop i allra högsta grad. Däremot så kan just denna läsas i motsatt ordning, men underligt nog så rekommenderar jag att man läser böckerna i den ordning det är tänkt. Alltså omvänd kronologi. Det är inte många författare som skulle ro det i land och det ger faktiskt en extra dimension.

Dimma är en typisk isländsk bok. Här finns inga onödiga ord, allt är effektivt berättat. Trots fruktansvärda händelser så är det skildrat på ett lugnt och långsamt sätt. Inget frossande i våld och blod.

På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 8 948 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dimma: Lottens bokblogg, Ugglan & boken och och dagarna går

Bok: Iskall sol av Lilja Sigurðardottir

Författare: Lilja Sigurðardottir
Titel: Iskall sol
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 267
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Helköld sól
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 december 2023




Första meningen: Han försökte sätta sig till rätta på den vassa lavastenen, hittade en stadig ställning och sträckte sig efter handen som stack upp ur väskan.

Baksidetext
De isländska systrarna Áróra och Ísafold bor i olika länder och pratar inte med varandra, men när deras mamma tappar kontakten med Ísafold återvänder Áróra motvilligt till Island för att söka upp henne. Hon upptäcker snart att systern inte håller sig undan familjen... hon har försvunnit, spårlöst.

När Áróra konfronterar Ísafolds våldsamma pojkvän Björn och börjar ställa frågor till grannarna - som har egna skäl att hålla sig undan - leds hon in i en mörk väv av intriger och manipulation.

Förbryllad över de motstridiga detaljerna kring systerns liv och bländad av den isländska sommarens midnattssol tar Áróra hjälp av polisen Daníel. Deras spår leder till Björn, men det visar sig att de inte är de enda som gör efterforskningar ...

Min kommentar
När det fortfarande var för många dagar kvar för att börja läsa den inplanerade boken för Göteborgsturen så kände jag att det kanske var dags för något isländskt. Det var ju ett bra tag sedan, tror jag. Då hittade jag Iskall sol i hyllan. Jag började läsa helt förutsättningslöst, för jag kom faktiskt inte ihåg att jag hade läst vare sig något positivt eller negativt om den.

Det finns nog inte mycket som går upp mot den isländska miljön, jag bara älskar den. Jag har ju varit i både Reykjavik och ute på lavafälten så det var inga större problem att se saker framför sig. Även om nu staden måste ha växt en del sedan jag var där. Det isländska lynnet är också något jag uppskattar, men det kan nog vara obegripligt för en amerikan. Tack vare att Áróra är halvbritt så får vi intressanta reflektioner över det isländska.

Visserligen så är detta en deckare, men det handlar mycket om inte så hälsosamma familjerelationer. Bland annat skuldbeläggning och dåligt samvete. Áróra gillar jag nog, även om hon gör en del underliga saker. Med hennes bakgrund är det kanske ändå inte så märkligt.

Språkmässigt så är det blandad kompott, tycker jag. Ibland blev det nästan talspråk, men det var bara någon enstaka gång som det störde mig. Annars är detta en väldigt snyggt berättad historia. Små pusselbitar pytsas ut lite i taget. Hela tiden försökte den dra en vid näsan och jag blev allt lite osäker. Jag var nog ganska säker på vem som inte var skyldig och vem som egentligen borde vara det, men kunde inte riktigt få ihop pusselbitarna. Det visar sig att man ska gå på sin magkänsla. Tempot är jämnt, inte forcerat högt och inte heller speciellt långsamt. Bekvämt.

Emellanåt dyker det upp kursiva kapitel, som uppenbarligen inte har samma berättare. Dessa har jag svårt att förstå, eftersom flertalet av dem har Áróras röst och hon är ju berättare i andra kapitel också. Som inte är kursiverade. Även några grannar får en egen röst, varav en är en väldigt annorlunda och intressant karaktär och en annan som har en mycket spännande inneboende.

Island har ju inte så stor befolkning (ungefär som hela Malmö), men utspridda över ganska stor och oländig yta. Det är inte speciellt förvånande att det sker mycket få mord där, ungefär två om året. Däremot så är det väldigt många som försvinner och kanske är det inte svårt att förstå att alla, inklusive polisen, utgår från att allt bara handlar om ett "vanligt" försvinnande, när någon helt plötsligt slutar att höra av sig.

Iskall sol överraskade mig, på ett mycket positivt sätt. Det här var så mycket bättre än jag hade förväntat mig. Den har framför allt en snygg och smart intrig. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa andra delen, som redan står i hyllan.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 2 592 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Iskall sol: Lottens bokblogg, enligt O och Bokprataren

"Snöblind" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Snöblind
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 269
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Snjóblinda
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Det mörka Island 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 mars 2021




Första meningen: Den röda färgen var som ett genomträngande skrik i tystnaden.

Baksidetext
I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död.

Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva.

Min kommentar
Jag har tidigare läst och gillat två böcker i serien om Hulda, så jag kan inte påstå att jag blev ledsen när Snöblind plötsligt en dag dök upp på hallmattan. Den här boken skrevs många år innan böckerna i Hulda-serien. Trots att den släpps som... Vad är det nu? Fjärde boken? Det visste jag inte när jag började läsa och det var kanske bra. Då kanske jag hade läst med andra ögon. Men helt ärligt... det märks inte på något sätt att detta är en av författarens första böcker.

Vi befinner oss, till största delen, i en ganska liten stad längst upp i norr. Runt 1200 invånare bor det här och alla känner alla. Det går inte att dölja någonting. Eller? Småstadsmentaliteten verkar vara samma över hela världen i alla fall. Dessa stackars människor är helt utlämnade åt varandra och vädrets makter, vintertid. Ofta går det varken att åka till eller åka ifrån, på grund av väder och laviner som stänger den enda tunneln. Hur konstigt det än kan låta så bara älskar jag hur snön yr och piskar. Jag kan på riktigt, fysiskt, känna hur den känns. Hur den luktar och smakar. Känslan av isolering. Mörkret. Utsattheten. Det är nog miljön som gör hela historien.

Det är inte många karaktärer och jag tycker att jag får en bra känsla för dem allihop. Vad de är för några, vad som driver dem. Deras olika bakgrunder är precis tillräckligt noga beskrivna. På det vanliga isländska sättet; kort och med massor av tomrum som man själv får fylla i. Huvudpersonen är då den nyblivna polisen Ari, men det är inte bara han som är berättare. Många får komma till tals. Ari är ung och energisk, med ett stort rättspatos. Han ser allt utifrån, med nya fräscha ögon, utan att vara färgad av gamla åsikter om alla invånare. Till skillnad från Tómas och Hlynur, som utgår från att vissa saker är på ett visst sätt. För så har det alltid varit. Något som gör mig lite förundrad är de är tre poliser i en stad med 1200 invånare. Så borde vi kanske också ha det...

Tempot är väldigt långsamt, men inte alls på något tråkigt sätt. Man drivs hela tiden framåt. Det är egentligen inte brottet som är i fokus här, det hamnar lite i bakgrunden, men det gör mig ingenting. Upplösningen blir lite mer än en aning Poirotsk (kan man säga så?). Tyvärr så fungerar "överraskningarna" bara på grund av att författaren gör det som jag betraktar som ett gigantiskt no no i deckare. Han undanhåller information. Vid flera (alla?) förhören i slutet, när upplösningen närmar sig med stormsteg alltså, så får Ari veta viktiga saker. Detta vidarebefordras inte till läsaren. Det gör mig alltid lika irriterad.

Jag kan bara hoppas att nästa bok i serien kommer väldigt snart, för Snöblind gav mersmak och jag vill fortsätta läsa om Ari. Till min stora glädje så upptäckte jag att andra delen, Aska, är beräknad att släppas i juli i år.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 12 305 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Snöblind: Idas recensioner, Bokprataren och Karins boktips.

"Höglandet" av Steinar Bragi

Författare: Steinar Bragi
Titel: Höglandet
Genre: Skräck
Antal sidor: 296
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Hálendid
Översättare: Inge Knutsson
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2020




Första meningen: Hela naturen var stilla.

Baksidetext
Island, efter börskraschen. Två par gör en utflykt till det ensliga isländska höglandet i öns inre delar. Landskapet är kargt och ogästvänligt och i den tjocka dimman kör de rakt på ett hus. Bilen går sönder och de tvingas övernatta hos husets ägare, två gamlingar som lever isolerade. De beter sig märkligt, låser om sig och verkar vara rädda för någon ute i mörkret. De fyra försöker komma därifrån, men misslyckas gång på gång. Snart blir sprickorna inom gruppen uppenbara.

Egill och Hrafn är sedan länge rivaler. De har båda tillhört finanseliten på Island men har i kraschen förlorat allt och försöker dämpa sin ångest med alkohol, droger och porr. Journalisten Anna är avundsjuk på psykologen Vigdis. Samtidigt är hon den enda som försöker ta reda på vad paret i huset egentligen döljer. Allt tyder på att mannen flytt upp på höglandet för att gömma sig efter att ha begått ett fruktansvärt dåd. Den mardrömslika situationen intensifieras. De fyra måste samarbeta och själva ta sig därifrån, samtidigt som deras förflutna hinner ikapp dem i allt snabbare takt.

Min kommentar
Höglandet är en bok som jag blev väldigt sugen på för några år sedan. Den lät precis som något för mig. Bara miljön gör ju att i alla fall jag blir lockad, Islands högland är ju liksom det perfekta stället för skräck. Nästan folktomt och kargt. Dumma stadsbor som ger sig ut i naturen. Vad kan gå fel med det? Väldigt mycket, visade det sig.

Miljön är det dock inte alls något fel på, det är precis så ödsligt, kargt och ogästvänligt som jag förväntar mig. Resten däremot... Vi kan väl börja med karaktärerna. De är inte många. De två paren plus gubben och gumman i huset. De där två paren, de beter sig verkligen som idioter. Deras respektive bakgrunder berättas i långa, onödiga, långrandiga avsnitt. För mig är detta helt ointressant och det gäller särskilt deras olika sexuella preferenser. Vad har det med resten av historien att göra? Absolut ingenting. Det läggs ofantligt många sidor på att beskriva hur, var, när, varför de har sex. De två kvinnorna i paren är skrivna lite som jag tror att män eventuellt kan uppfatta kvinnor. Eller önskar att de vore. Det som ändå stör mig mest, eller kanske att jag har mest problem med det, är hur de springer ut och in i det där huset som om det var deras. Om någon, okänd människa, visade mig vänligheten att upplåta en sängplats till mig så hade jag varit otroligt tacksam och visat en hel del hänsyn och respekt.

Det kan vara så att den här historien är full av symbolik, men det kan också vara så att han har rökat på. Alternativt fått en rejäl snedtändning. Ingenting betyder något. Jag blev inte rädd en enda gång, inte minsta lilla rysning bevärdigade sig att dyka upp. Jag brydde mig inte tillräckligt för att ens orka fundera på vad som egentligen hände. Det är lite tråkigt, för det började ganska lovande och det finns en del moment som kan kvalificera sig som skräck, men väldigt snart stack det iväg. Ordentligt. Det är bara att konstatera att symbolik/metaforer inte passar mig alls. Om det nu är det det är.

Höglandet är ingen tjock bok, precis under 300 sidor, men jag får ändå känslan av ordbajseri. Därtill osar det av bitterhet, mot vem eller vad är inte helt solklart. Dessutom anar jag ett politiskt budskap och jag gillar verkligen inte när politiska åsikter skrivs mig på näsan. Det passar mig ytterst sällan, men speciellt inte när jag förväntar mig en skräckhistoria.

På Goodreads hade den 2,65 i genomsnitt (beräknat på 799 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Höglandet: Bloggbohemen, LitteraturMagazinet och Läsa & Lyssna.

"Ön" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Ön
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 299
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Drungi
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Hulda Hermannsdóttir 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 december 2019




Första meningen: Flickan som skulle sitta barnvakt var sen.

Baksidetext
Utanför Islands södra kust ligger den isolerade ön Elliðaey. En plats känd för sin vackra, oförlåtande terräng - och där det är lätt att försvinna...

När en grupp vänner reser till ön för att tillbringa tid tillsammans i en jaktstuga och en av dem aldrig återvänder, hamnar utredningen på Hulda Hermannsdóttirs bord. Hulda befinner sig på toppen av sin karriär och är fast besluten att lösa mysteriet. Kan det finnas en koppling till mordet på en ung kvinna tio år tidigare ute på Västfjordarna? Rör sig en mördare runt landets karga utposter? Hulda påbörjar en resa för att avslöja öns isande hemligheter.

Hon måste söka sanningen i det mörka landskapet - samtidigt som hon hemsöks av händelser i sitt eget förflutna.

Min kommentar
I somras läste jag första delen i den här serien där kronologin är omkastad, eller bakvänd om man vill det. Jag trodde att det skulle underlätta om jag (kanske) kom ihåg lite fler detaljer än vad jag brukar, men tydligen sträcker sig inte mitt minne ens över fyra månader. En liten överdrift är det, för jag minns många saker fast då bara de stora händelserna. Det var en utmaning för mig att inte hela tiden gå tillbaka till Mörkret för att kolla upp detaljerna.

Ön börjar med ett dödsfall 1987 för att sedan hoppa fram till 1997, där ännu en person dör. Det är runt femton år innan händelserna i Mörkret tar plats. Hulda är 50 år och hon har inte stigit i graderna som hon tycker att hon borde ha gjort. Detta på grund av Lýður, som blev en stjärna när han löste fallet från 1987. Jag gillar Hulda, hon är lugn och finurlig. Och systematisk. Det kommer en del tillbakablickar till Huldas bakgrund, men den är mer utförlig i första boken.

Det finns, så klart, lite härlig isländsk natur här. Speciellt den där isolerade och svårtillgängliga sorten. Just miljön är en av anledningarna till att isländska böcker är värda att läsa. Ön skulle jag vilja beskriva som typiskt isländsk; vemodig, långsam, eftertänksam, avskalad. Här finns inga onödiga utvikningar eller utsmyckningar. Allt är relevant.

När det gäller utredningen så får jag veta samma saker som Hulda och samtidigt. Det gillar jag. Nagelbitarfaktorn är nästan noll, men det är ändå spännande. På ett mer stillsamt sätt. Man skulle också kunna kalla Ön för en pusseldeckare, det finns bara ett fåtal väldigt specifika misstänkta. Jag hade mina funderingar på vem som var skyldig, men helt säker blir jag inte förrän mot slutet.

Kronologin i den här serien verkar vara helt omkastad för tredje delen, som planeras komma i mars, utspelar sig 1987, förmodligen innan första mordet i Ön sker. Jag brukar verkligen inte gilla när saker och ting inte sker i kronologisk ordning, men det funkar här och det är tack vare att det är riktigt bra gjort. Det är väldigt snyggt ihopknutet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 1 505 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Ön: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Det tredje tecknet" av Yrsa Sigurðardóttir

Författare: Yrsa Sigurðardóttir
Titel: Det tredje tecknet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 379
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: þriðja táknið
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Þóra Guðmundsdóttir 1
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 november 2019




Första meningen: Tryggvi, vaktmästaren, tittade sig förvånat omkring.

Baksidetext
En ung tysk student hittas mördad och torterad på universitetet i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan. Þóra, en kvinnlig isländsk advokat, åtar sig fallet och inser snabbt att det finns förgreningar långt bakåt i tiden samt utanför öns gränser. Och till den nordvästra delen av Island, där de isländska häxbålen brann. Þóra får inblick i en värld hon inte trodde existerade.

Min kommentar
Yrsa Sigurðardóttir har stått på min vill-läsa lista ända sedan jag köpte Det tredje tecknet för drygt åtta år sedan. Man kan verkligen fråga sig varför den har stått oläst så länge och tro mig, det gör jag.

Det dröjer inte många sidor (två? tre?) innan jag inser att den här Þóra kommer jag att gilla att hänga med. Hennes självironiska tankar är roliga på riktigt. När sedan hennes tillfälliga(?) medarbetare Matthew dyker upp så blir det ännu bättre. Deras kemi och jargong är härlig. Det är sannerligen inte vanligt att jag skrattar när jag läser deckare med gruvliga mord, men här gör jag det.

Jag har läst en del andra isländska författare och Det tredje tecknet liknar inte de böckerna överhuvudtaget. Trots det ganska makabra mordet så är detta inte alls lika mörkt och kargt som det "brukar". Allt runt omkring är mycket ljusare, främst tack vare Þóras personlighet. Det är också smart att slänga in en utomstående, som inte begriper det isländska. På det viset kan man få in det speciella på ett naturligt sätt.

Tempot är långsamt och det dras ner ännu mer av all information om historiska personer och dokument. Framför allt så blev det lite rörigt och jag tappade ofta tråden där. Själva brottet försvann också i alla historieutvikningar. Det var intressant, men för mycket.

Det tredje tecknet är inte någon speciellt spännande bok när det kommer till nagelbitarfaktor, men jag hålls ändå i ett järngrepp. Þóra är definitivt en trevlig bekantskap och nu är jag glad för att jag redan har flera av de efterföljande delarna.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat 7 969 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Det tredje tecknet: Lottens bokblogg, Bokstunder och Böcker emllan.

Boken kan inte längre köpas som ny.

"Mörkret" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 254
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Hulda Hermannsdóttir 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2019




Första meningen: "Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermannsdóttir.

Baksidetext
En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord. Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Min kommentar
Island har alltid fascinerat mig, ända sedan jag var liten och hörde alla de där gamla sagorna. Fascinationen för Island har gjort så att jag automatiskt blir nyfiken på isländska författare så när den här boken dök upp blev jag väldigt nyfiken på att läsa den. Ändå har den fått stå där, oläst, i hyllan. Ända tills nu.

Det finns inte speciellt mycket beskrivningar av miljön, vilket inte gör mig så mycket. Jag har hyfsat tydliga minnesbilder från mitt besök där och det kanske underlättar. Allt i boken andas Island, det är kort och lite bistert. Kargt, till och med. Det finns inga utvikningar alls och det är förmodligen därför jag gillar. För den som gillar ordbajseri så rekommenderar jag någon annan bok.

Även Hulda är som det isländska landskapet, karg och svårtillgänglig. Hon har inte haft det speciellt lätt genom livet och det förklarar nog en hel del om den hon har blivit. Hon är väldigt kantig, vilket talar för att jag borde gilla henne. Jag är lite osäker på vad jag egentligen tycker om henne. Hon gör väldigt mycket som jag tycker att en polis inte borde göra. Hon påminner lite om det svenska kynnet; hon tar inte för sig och hon säger inte ifrån utan knyter näven i fickan och tycker att hennes avstannande karriär helt och hållet är andras fel. Hon är själv inte helt lätt att ha att göra med.

Mörkret är uppbyggd av tre olika trådar; Hulda i nutid, en ensamstående mor och hennes kamp för att få behålla sin dotter och en kvinna som ger sig ut bland bergen på ett äventyr tillsammans med en man. Det är inte helt uppenbart vilka de här andra är och jag tycker det är skickligt gjort. Det sker en del överraskande saker och detta kan nog vara den märkligaste första del i en trilogi som jag någonsin har läst.

Jag har redan andra delen, Ön, i hyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Det ska bli väldigt intressant att få lära känna Hulda som ung/yngre och se hur hon blev som hon blev. Man får en hel del spännande antydningar om hennes tidigare liv.

På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 2 767 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Mörkret: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den som glömmer" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Den som glömmer
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Kamp Knox
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 12
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 oktober 2017




Första meningen: En vass vind drog över Miðnesheiði.

Baksidetext
1979. En kropp hittas flytande i en avlägsen damm ute på lavafältet. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks på något vis höra ihop med basen, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen och kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor får istället ta andra vägar för att skaffa sig information om fallet.

Samtidigt kan Erlendur inte släppa tankarna på den artonåriga flicka som försvann en mörk vinter för över tjugofem år sedan.

Min kommentar
Det var ganska många år sedan (nästan exakt sju, faktiskt) jag läste den första boken i den här serien och även om jag kanske inte har varit stormförtjust i dem alla tolv så har de här böckerna alltid varit ett välkommet avbrott i den hektiska tid vi lever i. För att inte tala om den fantastiska miljön.

Faktiskt är det lite så att jag saknar miljön i den här boken. Jag tycker inte alls att det är så mycket som det brukar vara. Visst, det är en liten lerpöl (som är konstgjord) och en och annan blink av det stora berget vid Reykjavik, men sedan är det inte så mycket mer. För det mesta tycker jag att det springs runt på den där amerikanska basen.

När jag läste vad jag hade skrivit om förra boken, Nätter i Reykjavík, så märkte jag att jag hade reagerat på exakt samma saker i denna, när det gäller språket. Jag kan inte komma ihåg att jag har haft ont av det förut, men dialogerna är i det närmaste usla. Poliserna ställer konstiga och ologiska frågor (som den om vart på Grönland den amerikanska soldaten skulle, som om det skulle finnas fler alternativ). Reaktionerna är också väldigt underliga. Kvinnorna känns som hysteriska våp, som plötsligt börjar skrika otidigheter åt varandra och männen känns som imbeciller. Kanske var detta naturligt på Island i slutet av 70-talet, men märkligt är det i alla fall.

Erlendur, som är ung och hyfsat nybakad kriminalare, är precis lika butter och envis som när han blir äldre. En riktig dysterkvist, kan man säga. Jag kan tycka att även han ställer märkliga frågor, kommer till underliga slutsatser och reagerar konstigt. Men det är ändå ganska kul att träffa honom som ung. Han verkar inte förändras speciellt mycket.

Det som var det riktigt intressanta i den här boken var konflikten mellan islänningar och amerikaner. När jag var på Island för några år sedan så fanns det fortfarande kvar massor av spår av den amerikanska militären. Jag uppfattade det som att islänningarna var lite stolta över "samarbetet", men så verkar det inte alls ha varit om man ska döma efter den här berättelsen. Ordet "ockupation" nämndes till och med och de verkar inte ha gillat varandra speciellt mycket.

Även som tidsdokument är Den som glömmer intressant. Det är ju 1979 och här finns inga mobiler utan man fick vackert sitta och vakta telefonen om man väntade samtal, ringa från telefonkiosker och krypa till grannen för att larma om man råkade bli skadad i ett hus utan telefon. Och matvanorna... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dem, men jäst rocka med stekt fårister finns på menyn.

Som vanligt är tempot långsamt och sävligt, det händer inte speciellt mycket. Inga dramatiska och våldsamma mord, inget blodsplatter och inälvor. Det är faktiskt ganska skönt. Framför allt så känns det trovärdigt.

Jag vet inte om detta är den sista boken om Erlendur och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag nog egentligen inte de här tre senaste, som alltså är prequels. Jag har alltid haft lite svårt för det, både när det gäller böcker och film. Det är lite som att idéerna har tagit slut, men man vill fortsätta att krama ur de sista dropparna ur en karaktär. Faktum är att jag lite hoppas att både jag och Arnaldur är färdiga med Erlendur nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 54 betyg).
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 1 715 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den som glömmer: Bokdamen, Bokstunder och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Nätter i Reykjavík" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Nätter i Reykjavík
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Reykjavíkurnætur
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 11
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2017




Första meningen: Pojkarna petade på den gröna jackan som stack upp över vattenytan.

Baksidetext
Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld.

Min kommentar
I denna elfte del om den isländska polisen så fortsätter vi på tråden från Den stora matchen, där Erlendur dyker upp alldeles i slutet, som nybakad ordningspolis. De här böckerna har snabbt blivit lite av favoriter, det är något speciellt med det isländska, det mörka, långsamma och vemodiga. Den här boken är inget undantag.

Det har gått två år sedan slutet av förra boken och Erlendur jobbar mest natt, då han får ta hand om fyllon, uteliggare och trafikolyckor (ofta beroende på fylla). För mig känns det som att det är ovanligt mycket fylla och andra sociala problem för att vara en väldigt liten stad på 70-talet, men jag vet ju att Island länge hade ett speciellt förhållande till alkohol. Öl starkare än typ lättöl var till exempel förbjudet ändra fram till 1989. Erlendur är fortfarande bara ordningspolis, men på sin frihet driver han en egen utredning vilket betyder att vi oavbrutet springer runt på gatorna i Reykjavík. Flera gånger kände jag ett nästan obetvingligt behov av att öppna Google Maps för att följa med.

Erlendur är egentligen den enda det handlar om här, det dyker upp några andra också, men de befinner sig i periferin och är bara verktyg för att komma vidare. Två av hans kollegor får vi komma lite närmre, speciellt den ena som är helt såld på snabbmat, men har fått för sig att pizza är amerikanskt. Hela boken är full av tidsmarkörer från 70-talet, bland annat en liten blinkning till Sjöwall & Wahlöö, och det gillar jag. Erlendur har redan som ung den där tungsinta, grubblande personligheten, men han är lite mjukare och snällare, lite mer medmänsklig helt enkelt. Man får också veta hur han träffade Halldóra och nu förstår jag plötsligt hans osentimentala inställning till det som händer senare.

Jag upplever den här boken som mörkare än vanligt, vilket säkert beror på alla de där sociala problemen som hela tiden är närvarande. Som vanligt så är det ytterst sparsamt med blodiga detaljer, om det finns några alls, och det finns inte ens ett "nytt" lik. Det är oerhört långsamt, nästan snigeltempo, och det är en skön omväxling jämfört med andra deckare jag brukar läsa. Det mesta handlar om Erlendurs funderingar.

Det jag tycker skiljer Nätter i Reykjavík mot de övriga böckerna i serien är att det inte är samma flow som vanligt. Det är väldigt ryckigt berättat och ofta känns texten som stapelvara. Jag har också svårt att avgöra om saker som händer är tillbakablickar eller händer nu. Det som stör mig mest är dock alla märkliga reaktioner och dialoger. Ibland blir jag faktiskt illa berörd över hur underligt de beter sig. Kanske var det så på Island på 70-talet. Vad vet jag.

Boken slutar i alla fall med en blick på nästa fall som Erlendur tydligen ska privatutreda. Den ska jag ta och läsa snart.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 71 betyg).
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 2 822 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Nätter i Reykjavík: Bokstunder, Bokdamen och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den stora matchen" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Den stora matchen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 301
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Einvígið
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 10
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 januari 2017




Första meningen: Inte förrän filmen var slut, ljuset tänts och alla hade lämnat salongen upptäckte vaktmästaren kroppen.

Baksidetext
Sommaren 1972 och Reykjavik är en orolig stad. Schackmästerskapet skall hållas i stadens sportcenter och det kryllar av utländska gäster och korrespondenter. Det kalla kriget pågår för fullt och representanter från öst och väst eskorterar sina män, Spasskij och Fischer, till matcherna.

När förberedelserna når sin klimax blir en ung man grovt misshandlad på en biograf. Polisen har redan fullt upp men Marion Briem, som ansvarar för ärendet, är fast besluten att ta reda på vad som ligger bakom attacken.

Min kommentar
Av någon okänd anledning så har jag haft ett långt uppehåll i den här serien. Det beror definitivt inte på att böckerna är dåliga, för det är de inte. Jag uppskattar verkligen det lugna och lite dystra. Arnaldurs böcker kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, eftersom de alltid får mig att tänka tillbaka på resan till Island.

De senaste böckerna har ju varit lite speciella, med olika huvudpersoner och ingen Erlendur (förutom i Den kalla elden) och i Den stora matchen är det Marion Briem som gestaltas. Det är tydligen oklart om Marion Briem är man eller kvinna och faktiskt är det så att h*n aldrig har kallats vare sig han eller hon i någon av böckerna. Det är otroligt imponerande. För mig har Marion i alla fall alltid varit en kvinna. Nog om detta.

Marion är den enda karaktär som man känner igen från de tidigare böckerna på grund av att denna utspelar sig 1972. Jag var i och för sig väldigt liten då, men känslan av 70-tal är väldigt stark. Här finns mängder av referenser till både musik och film och jag förflyttas effektivt flera decennier tillbaka i tiden. Det är väldigt intressant att läsa om Island på 70-talet, som verkar ha varit en turbulent tid och känns som en annan värld. Det är politik på hög nivå; det kalla kriget, fiskegränser och den amerikanska basen. Island ligger ju väldigt strategiskt där, mittemellan USA och Sovjet (som det var då). Och för att tillsätta en extra krydda "århundradets match" i schack, mellan den sovjetiske världsmästaren Boris Spasskij och den amerikanske titelutmanaren Bobby Fischer. Jag var alldeles för liten för att ha något minne av den här stora händelsen och allt ståhej som omgärdade den, men naturligtvis har jag hört om den i efterhand och det var spännande att läsa.

Varvat med brottet som ska lösas så får vi ta del av Marions barndom, när h*n led av tbc, en sjukdom som tydligen härjade ordentligt på Island. Bland annat får man ta del av en fruktansvärd operation som tydligen användes på den tiden. Den innefattar, bland annat, borttagning av flera revben och lunga. Jag var faktiskt tvungen att googla detta, för det lät så otroligt, men givetvis var det sant.

Som vanligt är det mycket stämningar och melankoli, men jag tycker ändå inte att det är riktigt så mörkt och dystert som när Erlendur är inblandad. Det kan också bero på att det i den här boken är sommar och ljust. Det regnar inte ens.

Det är inte mycket action i de här böckerna, om någon, det är inte heller speciellt mycket blod eller ond, bråd död. Oftast är det bara ett enda lik i Arnaldurs böcker och det räcker faktiskt. Med tanke på att hela Islands befolkning är som en mellanstor stad så hade det inte heller varit trovärdigt med fler. Som alltid känns det bra att återvända hit och nu ska det inte dröja så länge innan jag tar tag i nästa del.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 138 betyg).
På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 544 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den stora matchen: Bokhyllan, Bokstunder och Bokdamen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Den kalla elden" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 288
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Furðustrandir
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 9
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 augusti 2015






Första meningen: Han fryser inte längre.

Baksidetext
Erlendur befinner sig i sitt barndomshem vid Islands östra fjordar när det förflutna hinner ikapp honom. Händelser som han själv har varit med om och olösta fall.

För flera decennier sedan hände det hemska saker när en stor grupp brittiska soldater gick vilse i bergen. En storm tog dem med överraskning. Några av soldaterna lyckades efter stora svårigheter ta sig tillbaka till staden, medan andra försvann.

Samma kväll, i samma område, försvann en ung kvinna spårlöst. Hennes öde väcker Erlendurs nyfikenhet. Desperat söker han svaren på de två fallen, oavsett hur smärtsam utgången blir.

Min kommentar
Vissa serier har en förmåga att nästan gömma sig i bokhyllan och denna om Erlendur har gjort ett bra jobb med det. Jag gillar verkligen de här böckerna, men det var ändå nästan ett och ett halvt år sedan jag läste förra delen.

I Den kalla elden är det äntligen Erlendur som är i fokus igen och faktiskt så utspelar sig ingen del av boken i Reykjavik. Erlendur åkte ju till de östra delarna i Frostnätter (del 6) och det som händer i den här boken sker ungefär samtidigt som Elínborg och Sigurður Óli löser fallen i Mörka strömmar och Svart himmel. Faktum är att denna slutar där Mörka strömmar slutar, med Erlendurs övergivna bil.

Tempot är om möjligt ännu långsammare i denna än i de tidigare och det händer inte speciellt mycket, rent actionmässigt. Det som sker växer fram väldigt långsamt och försiktigt. Nu gör det absolut ingenting, för som vanligt när jag läser Indriðason så får miljön och människorna som befolkar den också mig att sakta ner. Jag andas långsammare och hetsar inte genom läsningen. Det känns avkopplande på något sätt. Trots hemskheterna som berättas.

Det är en otroligt sorglig historia som sakta vecklar ut sig. Eller egentligen två. Det handlar om svartsjuka, hämnd och mörkret som finns inom alla(?) människor. Och sorgen över att förlora någon. Den här boken är betydligt mörkare och dystrare än de tidigare, till och med naturen, som faktiskt kan betraktas som en självständig karaktär, gör sitt bästa för att förmedla det tungsinta.

Äntligen får vi också veta mer om vad som hände när Erlendurs lillebror försvann, den röda tråden som gått genom alla böcker. Jag blir rent ledsen när jag läser och jag förstår varför Erlendur varit som besatt av detta. Faktiskt får jag nog erkänna att jag, som kanske inte varit så förtjust i Erlendurs personlighet, plötsligt börjar tycka rätt bra om honom.

Jag tycker Den kalla elden är en av de bättre i serien och med tanke på slutet så undrar jag ju lite vad efterföljande böcker egentligen ska handla om.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,68 (beräknat på 156 betyg).
På Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 1 835 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den kalla elden: Annika, Bokstunder och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Svart himmel" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 327
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Svörtuloft
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 8
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2014






Första meningen: Han tog upp lädermasken ur kassen.

Baksidetext
En kvinna som anklagas för utpressning misshandlas till döds. Detta sker framför ögonen på polisen. Ändå lyckas förövaren komma undan. Allt pekar på att det är en torped som driver in narkotikaskulder. Samtidigt försöker en småkriminell alkoholist komma i kontakt med polisen. Med mycket dunkla avsikter.

Huvudpersonen är denna gång Sigurður Óli, som vi känner igen från de tidigare böckerna. Förutom den spännande och täta mordhistorien får vi också en kritisk inblick i det korrupta bankväsendet både på Island och i andra länder innan den stora bankkraschen ägde rum 2008.

Min kommentar
Jag har i drygt tre år och många delar njutit av den isländska naturen i Arnaldur Indriðasons serie om polisen Erlendur Svensson. Detta är den åttonde (översatta) delen och i den är fortfarande inte Erlendur med alls, förutom att han nämns av de andra poliserna ibland. I stället får vi fortsätta lära känna hans kollegor.

Eftersom Erlendur stuckit på några dagars semester till östra Island så har Sigurður Óli tagit över föreställningen. Det gör han inte speciellt bra. Han är en otroligt osympatisk, intolerant och fördömande människa och borde egentligen aldrig ha blivit polis.

Inte heller berättelsen håller samma standard som de tidigare böckerna, det är hoppigt och blir egentligen aldrig riktigt intressant. Detta trots (eller kanske på grund av) att det är två olika trådar, som inte alls har med varandra att göra. Den ena är då huvudberättelsen med kvinnan som blir ihjälslagen, den andra handlar om en gammal bekant från Vinterstaden, mannen som gav sken av att veta något om pedofiler. Mest av allt beror nog ändå mitt ointresse på Sigurður Ólis karaktär, jag tycker inte alls om honom.

Miljön är inte heller speciellt intressant, för det mesta springer de runt i ett höstgrått Reykjavik, inte en enda gång är de utanför stadsgränsen. Det är i och för sig intressant att försöka komma ihåg hur det ser ut där, men jag är mer glad i det öde, karga och kalla.

Det som är lite intressant, men som beskrivs så ofta och mycket att det nästan blir en egen tråd, är den ekonomiska uppgången på Island. Hur de startade upp riktiga skrytbyggen med lånade pengar. Innan allt föll ihop som ett korthus. De där tomma och/eller inte klara byggnaderna fanns det fortfarande spår efter 2011, när jag var där. Gissar jag rätt om jag anar en fortsättning på detta?

På något sätt verkar den här boken utspela sig samtidigt som förra boken, Erlendur har bara varit borta ett kort tag och cliffhangern i slutet av Mörka strömmar nämns överhuvudtaget inte här.

Jag hoppas verkligen att Erlendur snart kommer tillbaka. Jag saknar honom.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.59 i genomsnitt. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svart himmel: Annika, Bokbrus och Bokbabbel.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Mörka strömmar" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Myrká
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: -
Serie: Erlendur Sveinsson 7
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 oktober 2012





Första meningen: Han klädde sig i svarta jeans, en vit skjorta och en bekväm kavaj, tog på sig ett par finskor han haft i tre år och tänkte på ställena i centrum som en av dem nämnt.

Baksidetext
Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bakåt i tiden till den yttersta orsaken.

En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.

Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.

Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen - hon är ju intresserad av all slags matlagning och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.

I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttande ned mot ett blygrått hav.

Min kommentar
I den här sjunde delen om de isländska poliserna så är Erlendur puts väck, han har stuckit österut för att finna svaret på gåtan om vad som hände hans lillebror, när han försvann i snöovädret för en evighet sedan. I stället är det Elínborg och hennes matlagning som står i fokus.

Det är väldigt uppfriskande att slippa den mörka, dystra Erlendur och hans ältande av lillebrors försvinnande. Elínborg är väl inte heller världens mest sympatiska och lättillgängliga människa, men det är i alla fall en avsevärd skillnad. Vi får lära känna Elínborg och hennes familj och kommer dem ganska nära inpå livet. Bland annat får vi veta det mesta om Elínborgs matlagning och det är faktiskt hennes matintresserade näsa som hjälper till att lösa fallet. Hennes familj verkar vara som familjer är mest, men till skillnad mot många litterära kvinnliga poliser så har hon en förstående man.

Språket är som vanligt kargt och lite minimalistiskt, inget onödigt sägs eller skrivs, alla ord betyder något. Det passar mig som handen i handsken. För att vi inte ska bli helt förvirrade av bytet av huvudkaraktär så dyker det upp ett gammalt fall som har med ett försvinnande att göra även här. Vad är det egentligen med Indriðason och försvinnanden? Eller är det något specifikt isländskt?

Vem som är den skyldige är inte solklart för mig förrän det faktiskt blir solklart även för Elínborg, det gillade jag. Och jag tyckte jättemycket om hennes klurande och sätt att tänka, men hennes förhörsmetoder hoppas jag verkligen inte är signifikativa för polisen, vare sig den isländska eller någon annan.

I slutet blir det en liten cliffhanger. Någon ringer Elínborg och säger att de hittat Erlendurs övergivna bil och de kan inte få tag på honom. Vad har egentligen hänt Erlendur?

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka strömmar: Boksnoken, Bokbrus och hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.