"Den som glömmer" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Den som glömmer
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Kamp Knox
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 12
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 oktober 2017




Första meningen: En vass vind drog över Miðnesheiði.

Baksidetext
1979. En kropp hittas flytande i en avlägsen damm ute på lavafältet. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks på något vis höra ihop med basen, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen och kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor får istället ta andra vägar för att skaffa sig information om fallet.

Samtidigt kan Erlendur inte släppa tankarna på den artonåriga flicka som försvann en mörk vinter för över tjugofem år sedan.

Min kommentar
Det var ganska många år sedan (nästan exakt sju, faktiskt) jag läste den första boken i den här serien och även om jag kanske inte har varit stormförtjust i dem alla tolv så har de här böckerna alltid varit ett välkommet avbrott i den hektiska tid vi lever i. För att inte tala om den fantastiska miljön.

Faktiskt är det lite så att jag saknar miljön i den här boken. Jag tycker inte alls att det är så mycket som det brukar vara. Visst, det är en liten lerpöl (som är konstgjord) och en och annan blink av det stora berget vid Reykjavik, men sedan är det inte så mycket mer. För det mesta tycker jag att det springs runt på den där amerikanska basen.

När jag läste vad jag hade skrivit om förra boken, Nätter i Reykjavík, så märkte jag att jag hade reagerat på exakt samma saker i denna, när det gäller språket. Jag kan inte komma ihåg att jag har haft ont av det förut, men dialogerna är i det närmaste usla. Poliserna ställer konstiga och ologiska frågor (som den om vart på Grönland den amerikanska soldaten skulle, som om det skulle finnas fler alternativ). Reaktionerna är också väldigt underliga. Kvinnorna känns som hysteriska våp, som plötsligt börjar skrika otidigheter åt varandra och männen känns som imbeciller. Kanske var detta naturligt på Island i slutet av 70-talet, men märkligt är det i alla fall.

Erlendur, som är ung och hyfsat nybakad kriminalare, är precis lika butter och envis som när han blir äldre. En riktig dysterkvist, kan man säga. Jag kan tycka att även han ställer märkliga frågor, kommer till underliga slutsatser och reagerar konstigt. Men det är ändå ganska kul att träffa honom som ung. Han verkar inte förändras speciellt mycket.

Det som var det riktigt intressanta i den här boken var konflikten mellan islänningar och amerikaner. När jag var på Island för några år sedan så fanns det fortfarande kvar massor av spår av den amerikanska militären. Jag uppfattade det som att islänningarna var lite stolta över "samarbetet", men så verkar det inte alls ha varit om man ska döma efter den här berättelsen. Ordet "ockupation" nämndes till och med och de verkar inte ha gillat varandra speciellt mycket.

Även som tidsdokument är Den som glömmer intressant. Det är ju 1979 och här finns inga mobiler utan man fick vackert sitta och vakta telefonen om man väntade samtal, ringa från telefonkiosker och krypa till grannen för att larma om man råkade bli skadad i ett hus utan telefon. Och matvanorna... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dem, men jäst rocka med stekt fårister finns på menyn.

Som vanligt är tempot långsamt och sävligt, det händer inte speciellt mycket. Inga dramatiska och våldsamma mord, inget blodsplatter och inälvor. Det är faktiskt ganska skönt. Framför allt så känns det trovärdigt.

Jag vet inte om detta är den sista boken om Erlendur och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag nog egentligen inte de här tre senaste, som alltså är prequels. Jag har alltid haft lite svårt för det, både när det gäller böcker och film. Det är lite som att idéerna har tagit slut, men man vill fortsätta att krama ur de sista dropparna ur en karaktär. Faktum är att jag lite hoppas att både jag och Arnaldur är färdiga med Erlendur nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 54 betyg).
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 1 715 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den som glömmer: Bokdamen, Bokstunder och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.