Film: Kärlek fårever (2025)

Titel: Kärlek fårever
Originaltitel: Kärlek fårever
Genre: Komedi
Regissör: Staffan Lindberg
Manus: Staffan Lindberg
Skådespelare: Matilda Källström, Charlie Gustafsson, Kjell Bergqvist, Anja Lundqvist, Claes Malmberg
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Sverige
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 februari 2025





Handling
Hon kommer från Stockholm, han är från Gotland. Nu ska de lämna storstaden för att ha ett litet intimt och avslappnat bröllop på Samuels familjegård, med bara de allra närmaste. Men Samuels föräldrar Leif och Majgun tänker annorlunda. De vet ju bättre.

Min kommentar
Den här veckan blev det då dags för komedin som det nästan blev förra veckan. Kärlek fårever, som jag var lite skeptisk till först, men sedan läste jag ett par positiva kommentarer på Instagram och ändrade mig. Och så är det ju det här med att jag gärna vill se de svenska filmer som kommer. Även om de väldigt sällan är riktigt bra.

Varenda personlighetstyp är lätt igenkännbar, jag tror att jag känner (till) någon i varenda en. De är inte ens speciellt överdrivna. Var för sig. Det är när man sätter ihop dem allesammans, samtidigt, som det eventuellt kan bli lite mycket. Det här med föräldrar som inte bryr sig om hur brudparet självt vill ha det är förmodligen inte helt ovanligt och det gör mig alltid ledsen när andra tror sig veta bättre.

Filmen hade inte varit igång speciellt länge när jag blev rent förskräckt när Claes Malmberg började prata. Han hade nog den värsta gotländska jag någonsin har hört. Det har sin förklaring och det är en riktigt snygg räddning. Babben är perfekt som brudgummens förfärliga mamma och Kjell Bergqvist är lysande. Jag avskyr innerligt hans karaktär. Niklas Engdahl är lite av en favorit och han är bra här också. De som gjorde mins intryck var nog faktiskt det blivande brudparet. De var nästan som bifigurer i sin egen historia.

Komedier brukar ju innehålla en del pinsamma ögonblick och den här filmen är inget undantag, men jag tycker att det mesta funkar. Det roligaste var ordet dyngrauk i "baren". Det fick mig att skratta högt. Ett ord jag aldrig hört förut, men som är precis min typ av humor.

Kanske måste man vara svensk för att uppskatta Kärlek fårever, men jag tycker i alla fall inte att den är så dålig som filmsajternas betyg antyder. Den är underhållande, lite charmig, lite rolig och det är vackra bilder över Gotland.


På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 1 108 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: En bättre man

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En riktig vårvecka har det varit, varmt och soligt, men lite blåsigt. I torsdags såg jag magnoliaknoppar. Det känns bra.

Jag har tjuvstartat på aprilläsningen och börjat på En bättre man av Louise Penny. Den femtonde delen i serien om Armand Gamache, hans kollegor och, bäst av allt, den lilla byn Three Pines. Den har jag sett fram emot att läsa.

Min smakebit är från bokens början:

"Merde."
    "Merde?" Myrna Landers såg på sin vän över skålen med café au lait.
    "Förlåt", sa Clara Morrow. "Jag menade fuck. Fuckity fuck fuck."
    "Så ska det låta. Men varför det?"
    "Kan du inte gissa?"
    "Är Ruth på väg hit?" Myrna såg sig omkring på bistron i låtsad panik. Eller kanske inte riktigt låtsad.
    "Värre."
    "Det kan det väl inte vara."

Bok: Armasjärvi av Thomas Engström & Margit Richert

Författare: Thomas Engström & Margit Richert
Titel: Armasjärvi
Genre: Science fiction
Antal sidor: 320
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Nordmark 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2025




Första meningen: Som vanligt hade det inte lönat sig att vara duktig.

Baksidetext
Välkommen till Nordmark, år 11 Efter Befrielsen.

Syskonen Sofia och Erik har skilts åt. I Kiruna, där tillvaron ändå är bättre än på andra håll i det nya riket i norr, har Sofia mer att stå i än andra barn i hennes ålder. Vid sidan om skolan och arbetet på ett värdshus är hon spion åt säkerhetstjänsten. Sextonårige Erik har infiltrerat de mystiska hesekelianerna och hamnat på församlingens elitskola i Armasjärvi. Inte en dag går utan att han längtar efter att få återförenas med sin syster.

Min kommentar
Förra året, när vi gjorde en norraste-norr-tour, så läste jag Nattavaara och den var en väldigt positiv överraskning. När jag kom hem igen så köpte jag omedelbart nästa del, Armasjärvi. Då visste jag att det var tänkt att bli en trilogi, men vad jag inte visste var att det (förmodligen) aldrig kommer att komma en tredje och sista del.

När jag sätter betyg på den så försöker jag verkligen bortse från det trista att trilogin är oavslutad och kommer att så förbli. Lite svårt är det, för nu är ju detta plötsligt sista delen och det blir en hel del lösa trådar som hänger och slänger. Vi kommer ju liksom aldrig att få veta vad som var syftet med den där Murmanskexpeditionen. Vi kommer aldrig att få veta om Erik och Sofia hittar varandra igen. Eller vad som har hänt Malin. Eller om Hartmann klarar sig (hoppas inte). Eller om Sebastian klarar sig bättre eller sämre utan Hartmann (bättre, tror jag). Och en massa andra saker.

Boken börjar med ett kapitel om Mårten. Varför har jag ingen aning om för den tråden återkommer inte förrän i kapitel 19. Drygt halvvägs in i boken. Jag tror att det totalt blev tre korta kapitel från hans tråd. Just den här biten stör mig nog mest av allt. För att inte tala om hur märkligt det är att slutet på Mårtens tråd i förra boken inte nämns med så mycket som ett enda ord. Vem skulle inte tänka på det som hände, typ hela tiden?

Sju olika POV tror jag att jag räknade till, men faktum är att det ändå inte blir rörigt. Det som eventuellt gör det lite svårt är att de tre viktigaste kvinnorna, Sonja, Elsa och Elina, är väldigt svåra att hålla isär. Vilka de är och vilken roll de har i det stora hela. De kunde lätt ha gjorts lite tydligare. Egentligen så gäller, nästan, samma sak för Hartmann och Sebastian. Inte i lika hög grad, men de låter nästan likadant.

Sofia är väl den enda karaktären som jag inte tycker illa om. Hon är bara tio, så hon vet inte bättre när hon gör dumma saker. Hon läser Momo eller kampen om tiden, men gör mig besviken när hon inte verkar gilla den. Hennes bror Erik är inte heller genomrutten och jag tycker nog egentligen inte illa om honom heller.

Insprängt i texten kommer ibland nyhetsartiklar, som ger mer än en hint om hur det står till i världen. Jag tycker dock det är lite svårt att veta från när de är, före det som händer i Kiruna eller samtidigt. Allt i den här berättelsen är hopplöst och becksvart. Jag kan inte ana den minsta lilla ljusglimt. Till skillnad från den första boken, där det mest handlade om överlevnad, så är det här mer fokus på det politiska spelet än på vardagen för vanliga människor. Spännande och intressant på ett annat sätt än Nattavaara.

Armasjärvi gavs ut 2021 och utspelar sig i en så nära framtid att de lite äldre har upplevt "vår" tid. Den känns nästan läskigt aktuell och jag kan se (alltför) många likheter med vår värld, just nu. Jag tror dessvärre att detta är ett realistiskt scenario i en tid när alla vill ha det på sitt sätt, alla roffar åt sig så mycket de bara kan, ingen kompromissar och, värst av allt, all empati och moral har gått förlorad.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 493 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Armasjärvi: Zombieöverlevnad, Vargnatts bokhylla och Tankar från en samlares hjärna

Kommande böcker april 2025

Många nya intressanta böcker släpps i april. De var egentligen ännu fler, men ibland triggas några helt inofficiella regler. Tråkigt nog så saknas omslag på en, men den låter så spännande att den fick vara med ändå.

Generation noll av Stefan Ahnhem
Genre: Kriminalroman
Serie: Fabian Risk (7)
Antal sidor: 570
Utgivningsdatum: 2025-04-01
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Ett drygt decennium efter händelserna i "Den sista spiken" återvänder Fabian Risk till ett förändrat Sverige. Plötsligt en sensommarnatt slocknar stora delar av Skåne. Fabian bevittnar mörkläggningen från Öresund ombord på sin segelbåt tillsammans med sin vuxna dotter Matilda. Tillbaka i Helsingborg ställs han och hans kollegor inför ett antal till synes oförklarliga fall i efterdyningarna av den mystiska nedsläckningen. Utredningar där vittnen beter sig underligt och ingenting verkar stämma. Samtidigt kontaktas Fabian av en gammal flickvän vars dotter har försvunnit. Är hon kidnappad, eller är det i själva verket hennes far som ligger bakom försvinnandet? I sökandet efter flickan börjar Fabian ana ett mönster. Men vad är det han inte ser?

Se där. Den här serien var egentligen avslutad, men än verkar inte sista ordet vara sagt.

---

Staden och dess ovissa mur av Haruki Murakami
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 532
Utgivningsdatum: 2025-04-10
Förlag: Norstedts

Från Bokus
En ung mans flickvän försvinner på ett mystiskt sätt och för att hitta henne måste han ta sig till staden där hennes sanna jag bor. Staden är omgiven av en mur som rör på sig och en väktare ser till att ingen lämnar eller går in i staden. Den är endast tillgänglig för människor utan skuggor och bara enhörningar kan obehindrat komma in och ut. När han äntligen når fram till den muromgärdade staden visar det sig att flickvännen inte har något minne av deras liv tillsammans i den andra världen och när gränserna mellan verklighet och fantasi börjar suddas ut måste han bestämma sig för vad han är villig att förlora.

Konstigt, men bra är väl en sammanfattning av det jag har läst av honom tidigare.

---

Nattankare av Kristina Ohlsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Strindbergserien (5)
Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2025-04-28
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
På idylliska Hovenäset rustar man för bröllop mellan August och Maria Martinsson, men lyckan hotas från flera håll. August gräver frenetiskt i det förflutna för att avslöja en familjehemlighet, men verkar motarbetas av alla som han vänder sig till. Och någon skickar anonyma, obehagliga meddelanden till Maria. Är det ett av hennes tidigare fall inom polisen som spökar?

Samtidigt söker en man upp polisen för att berätta vad han råkade se en kylig natt ute på Guleskär. En ung kvinna, springande med panik i stegen, lättklädd och haltande. Maria och kollegan Ray-Ray gör ett makabert fynd på platsen; en benprotes i metall med tydliga blodstänk. Vad var det egentligen som hände den där kvällen? Och varför är den norska främlingen som rest hela vägen från Tromsö till Kungshamn så intresserad av just Guleskär?

En serie som jag ännu inte har påbörjat, men jag är säker på att jag kommer att gilla.

---

Det sista mordet vid världens ände av Stuart Turton
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-04-10
Förlag: Modernista

Från Bokus
I en nära framtid lever Emory och hennes familj på en isolerad ö i havet. Bortom den finns ingenting: världen ligger öde efter att en dimma av insekter svept fram över planeten och dödat allt som kommit i kontakt med den. Men på ön lever fortfarande ett hundratal människor i ett slags mikrokosmos.

Tillvaron slås i spillror när en av öns tre forskare och ledare, Niema, hittas knivhuggen till döds. Emory är den enda som vågar söka svar bland alla lögner och hemligheter som omgärdar dödsfallet, och hennes jakt på sanningen leder henne till de underjordiska tunnlar som utgör öns laboratorium, Blackheath.

Hon inser snart att hela samhällets existens är hotad. Mördaren har sänkt nivån i det säkerhetssystem som skyddar ön, och om Emory inte lyckas klara upp mordfallet inom 92 timmar kommer dimman att svepa in och förgöra allt i sin väg.

Hans första bok var fenomenal!

---

Förbli begravd av Kate Webb
Genre: Kriminalroman
Serie: Kommissarie Lockyer (1)
Antal sidor: 348
Utgivningsdatum: 2025-04-16
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
På grund av ett ödesdigert beslut under en utredning har kommissarie Matt Lockyer förvisats på obestämd tid till avdelningen för ouppklarade brott i Wiltshire. Har har i alla fall kommit närmare sina föräldrar som börjar bli äldre, och får möjlighet att undersöka vissa fall som håller honom vaken om nätterna. Ett av dem är det meningslösa mordet på hans bror, som förblivit ouppklarat och ständigt upptar hans tankar.

En eftermiddag får Lockyer ett samtal från fängelset från Hedy Lambert, kvinnan han satte dit för mord fjorton år tidigare. Hon berättar att mannen som hon dömts för att ha mördat nu dykt upp igen - i högsta grad levande - och bönfaller Lockyer att öppna utredningen igen.

Lockyer kommer ihåg henne och trots att han var den som listade ut motivet för mordet har han alltid haft svårt att innerst inne tro att hon var den skyldiga. Men kanske har fallet blivit för personligt och är det möjligt att han blivit manipulerad? Vissa saker borde kanske bara förbli begravda .

Denna blev jag nyfiken på!

---

Flykten av Jane Harper
Genre: Kriminalroman
Serie: Aaron Falk (3)
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2025-04-25
Förlag: Modernista

Från Bokus
En varm vårnatt försvinner Kim Gillespie från en festival utanför den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.

Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk - till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.

Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på.

Första delen har jag läst och den var bra.

---

Efter stormen av G D Wright
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 362
Utgivningsdatum: 2025-04-29
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
En stormig dag i Beachbrook tar Andrew och Sophie med sin dotter och hennes kompis till havet. De vuxna blir tillfälligt distraherade och de båda barnen försvinner ut i vattnet. Andrew kastar sig i, men kommer bara tillbaka med sin dotter. Joe, son till Andrews bästa vän Chris, har drunknat. Men det var bara en tragisk olycka . Eller?

Poliserna Sue Willmott och Mike Adams kallas in för att utreda vad som verkligen hände på stranden den där eftermiddagen. Samtidigt börjar tragedin på allvar påverka invånarna i det lilla samhället, och Adams och Willmott måste ta reda på sanningen innan deras kollega - den sörjande och desperata pappan Chris - tar utredningen i egna händer.

Denna låter inte alls dum.

---

Vägen in av Anders Nilsson & Peter Lindmark
Genre: Thriller
Serie: Frank Wagner (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2025-04-14
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Barägaren Frank Wagner hamnar i hetluften när han försvarar en av sina kvinnliga anställda mot en brutal MC-gängmedlem. Snart inser han att den enda räddningen från att han själv eller hans närstående ska drabbas, är att sälja sin själ till djävulen och börja samarbeta med en av Göteborgs mest ökända gangsters. Seth Rydell.

Men Frank döljer en farlig hemlighet. På anmodan av Göteborgspolisens specialenhet, GSI, går han med i Rydells gäng. Men inte som en av dem, utan som infiltratör.

Ja. Nej. Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att lägga den på min läslista.

---

Inte helt kosher av Johanna Schreiber
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 420
Utgivningsdatum: 2025-04-01
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Sommaren 1997 möts tre flickor på ett sommarkollo. Det är Hanna, med dyra märkeskläder, nedbitna naglar och bat mitzvahn alla fortfarande pratar om. Det är den vackra, otämjbara Josefin, som nyss har börjat utforska familjens judiska arv. Och så är det Dahlia, hon som alltid hamnar i kläm mellan såväl sina vänner som sina svensk-israeliska föräldrar. När deras liv och familjer flera år senare flätas samman verkar allt som det ska, men under ytan pågår något helt annat.

När en favoritförfattare rekommenderar en bok, då lyssnar man.

---

Följ alla mina råd av Björn Gustafsson
Genre: Humor
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-04-21
Förlag: Mondial

Från Bokus
Är det slut på idéer finns här i alla fall tydliga förslag på en väg att gå. Allt som oftast är självhjälpsböcker komplicerade och kräver eftertanke. Här är äntligen en bok som bara säger åt dig rätt och slätt vad du ska göra så du slipper reflektera och tänka själv. Den är lättläst men passar ändå inte för de allra minsta.

Jag läser inte självhjälpsböcker, men jag är beredd att göra ett undantag för Björn Gustafsson.

Hett i hyllan #502

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi gör ett litet hopp fram till slutet av februari 2023 och bokrean.

När jag såg En rysk gentleman av Karin Alfredsson på bokrean så var jag faktiskt tvungen att köpa den.

Karin Alfredsson har varit lite av en favorit ända sedan jag upptäckte hennes serie om Ellen Elg, som den här boken faktiskt är en del av. Sjätte delen, tio år efter att den femte släpptes. Ingen trodde väl att det skulle komma någon mer bok, men jag tror att jag talar för fler än mig själv när jag säger att det gjorde mig glad att det gjorde det. Faktum är att jag har tagit med den här i min Finish That Series-utmaning i år, så under årets lopp kommer den att bli läst.

Så här står det på baksidan:

Efter att tidigare ha varit förlossningsläkare arbetar Ellen Elg nu inom hemsjukvården. Det är intressant, men kanske inte så spännande. När så Ellen får erbjudandet att åka till Sankt Petersburg och föreläsa för kvinnliga läkare om mödrahälsovård, tackar hon ja. Äntligen ska hon få göra något som verkligen gör skillnad.

I Sankt Petersburg finns Masjenka som, efter ett långt liv i samhällets utkant flytt till sin nya kärlek, läkaren och gentlemannen Oleg. Men någonting är allvarligt fel. Korruption och förljugen kvinnosyn leder till brutalt våld med oväntade konsekvenser. Masjenka förstår snart att burar kan byggas även av rosor och champagne.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Tusende våningen av Katherine McGee

Författare: Katherine McGee
Titel: Tusende våningen
Genre: Romance
Antal sidor: 427
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The thousandth floor
Översättare: Carina Jansson
Serie: Tusende våningen 1
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 mars 2025




Första meningen: Ljudet av skratt och musik dog ut på tusende våningen och festen dog långsamt slut när till och med de stökigaste av gästerna slutligen stapplade in i hissarna och åkte ner till sina hem.

Baksidetext
Från tusende våningen är fallet högt. Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.

Min kommentar
Av någon anledning, som jag inte längre minns, så blev jag nästan omåttligt nyfiken på Tusende våningen när den kom. Det är ju ändå onekligen något som lockar (och skrämmer) med en byggnad som har tusen våningar. Naturligtvis antog jag att boken måste vara en science fiction (eventuellt dystopi) med den förutsättningen. Dessutom så utspelar den sig året 2118.

Det finns så många problem med den här boken. Droger, övergrepp, incest, otrohet, utpressning för att bara nämna några. Allt är skrivet som att det ska vara sexigt och hett. Det är det inte. Jag är verkligen inget fan av att läsa om drogande ungdomar, när det ses som något fullt normalt. Drogromantik är något som aldrig kommer att vara okej för mig. Ja, trots alla andra hemskheter som förekommer så är nog detta värst.

Byggnaden är väl det som egentligen är intressant i hela den här historien. Den är som en egen stad, men på höjden. Bara tanken på att bo i en så hög byggnad gör mig lite illamående. Ibland är det lite oklart huruvida de befinner sig i Tornet eller utanför (det går alldeles utmärkt att vistas i den "vanliga" staden). Platser verkar heta likadant och det finns parker och allt där, i Tornet.

Karaktärerna är inte alltför många, men inte en enda av dem är sympatisk. Här finns inte en äkta vänskap, på lika villkor. Alla utnyttjar varandra. Alla är mer eller mindre creepy. För att göra det hela än värre så uppfattar jag det som att det är meningen att man ska hoppas på att incestparet ska få ihop det. Vilket ju är förfärligt. Den enda karaktären som jag inte tycker intensivt illa om är Mariel. Hon ger ett närmast normalt intryck.

Vad gäller tekniken så är det ju svårt att veta hur den är om hundra år, men däremot så borde inte människans fysik ha förändrats nämnvärt. Så det finns en del orimligheter. Tror jag. Jag är ju ingen vetenskapsperson, men man borde kanske inte må speciellt bra om man, från normalt tryck, kliver rätt ut till 4000 m höjd. Då förutsätter jag ju naturligtvis att det finns tryckutjämning i hela byggnaden. Annars hade nog även hissturerna blivit rent farliga.

Tusende våningen är ingen science fiction, trots att den utspelar sig i framtiden och det finns fräck teknik, och ingen dystopi. Här är det glammigt och glittrigt. Detta är romance. När den är som sämst. Boken är lite naivt skriven, men det tänker jag inte klaga på. Jag accepterar den biten, detta är ändå en YA. Det kan ju hända att det utvecklar sig åt ett helt annat håll i efterföljande böcker, men det tänker inte jag ta reda på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 46 922 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tusende våningen: C.R.M. Nilsson, Midnattsord och Prickiga Paula

Tisdagstrion: Tid och klockor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Tid och klockor

Jag hittade många fler böcker med tid eller klockor i titeln (vilket jag bestämde mig för att välja) än vad jag trodde. Tre riktigt bra böcker blev det.

1. Pestens tid av Stephen King är den bok jag alltid säger när någon frågar vilken som är den bästa bok jag har läst. Nu var det ju många decennier sedan, drygt tre, men det är fortfarande den som gäller.

2. Tid för Odd av Dean Koontz är fjärde boken om den specielle Odd. Just den här senare boken minns jag inte som speciellt bra, men de tidigare är riktiga höjdare.

3. När alla klockor stannat av Ninni Schulman är sjätte delen i Hagforsserien, som är en riktigt bra serie. Journalisten Magdalena Hansson är den som ska räknas som huvudperson och även om man kan bli irriterad på saker hon gör så är böckerna bra.

TV-serie: Running point #1 (2025)

Titel: Running point
Originaltitel: Running point
Genre: Komedi
Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido
Premiär: 2025-02-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Netflix mars 2025





Handling
Isla, den enda systern i en familj av bröder, är ambitiös och ofta försummad av resten av familjen. Men när hennes bror tvingas avgå från sin position som president för Los Angeles Waves utser han henne i sitt ställe. Nu när hon tar steget in i familjeföretaget kommer hon att behöva bevisa för sina skeptiska bröder, styrelsen och den större idrottsgemenskapen att hon är rätt val för jobbet. Under seriens gång bestämmer hon sig för att göra just det – särskilt i sportens oförutsägbara, mansdominerade värld.

Min kommentar
I väntan på att alla avsnitt av en annan serie ska ha släppts så jagade vi en hyfsat kort att titta på. Bara några dagar innan vi började leta så hade ögonen fallit på Running point och den blev så klart intressant direkt när jag såg att Kate Hudson var med. Så den fick det bli.

Jag skulle nog inte kalla detta för en sportserie, det är inte jättemycket basket. Det är människorna som är i fokus. Basketlaget hade kunnat vara vilket (mansdominerat) familjeföretag som helst. När jag skulle sätta ihop det här inlägget så upptäckte jag att serien är (löst) baserad på Jennie Buss historia. Hon är ägare till LA Lakers. Med den vetskapen så kommer ju serien i ett annat ljus.

Alla karaktärer är bra castade, tycker jag. De har bra kemi och funkar bra ihop. Syskonrelationerna är spot on. Med vissa överdrifter, så klart. Detta är ju en komedi och utan överdrifter blir det liksom inte speciellt roligt. Jag gillar verkligen de här udda och galna figurerna. Till och med bröderna.

Man bjuds inte direkt på några överraskningar. Det enda som var lite oväntat var väl Jackie. Det skulle kunna vara så att man kallar serien för stereotypisk, men jag tycker inte det. Den hanterar uppfattningen om stereotyper och visar upp fördomar så att man kan skratta åt dem. För de flesta kommer faktiskt på skam. Samtliga karaktärer är mer än vad man tror.

Running point är ingen ny Ted Lasso. Långt ifrån. Men den är bra, rolig och charmig, underligt nog, på sitt sätt. Enkel humor och enkel handling. Precis vad jag ville ha. Det är redan klart att det blir en andra säsong och den ser jag fram emot.


På Trakt.tv har serien 3,8 i genomsnitt (beräknat på 462 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 8,4k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Knock at the cabin (2023)

Titel: Knock at the cabin
Originaltitel: Knock at the cabin
Genre: Skräck
Regissör: M. Night Shyamalan
Manus: Paul Tremblay (bok), M. Night Shyamalan, Steve Desmond, Michael Sherman
Skådespelare: Dave Bautista, Rupert Grint, Jonathan Groff, Ben Aldridge, Kristen Cui
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 21 februari 2025




Handling
När de är på semester i en avlägsen stuga, tas en ung flicka och hennes föräldrar som gisslan av fyra beväpnade främlingar som kräver att familjen gör ett otänkbart val för att avvärja apokalpsen. Rädda sin familj. Eller rädda mänskligheten.

Min kommentar
Förra veckan såg vi en komedi och det var väldigt nära att det blev en sådan även den här veckan. Plötsligt kände jag att det kanske kunde bli för kul, liksom. Alltså bytte jag, enhälligt, till något som kallades för skräck och som legat länge på vår lista; Knock at the cabin.

M Night Shyamalan har varit någon sorts favorit, ända sedan Sjätte sinnet (någon sådan har han dock inte lyckats göra mer), men han har en hyfsat hög lägstanivå. Tycker jag. Den här filmen ser jag nog som en av hans bättre, på senare tid. Jag blir inte besviken, men inte heller imponerad. Någon renodlad skräck är det inte, mer ett thrillerskräckdrama.

Själva grundidén är ju jätteintressant. Speciellt i de tiderna som vi lever nu, där alla bara tänker på sig. Tyvärr så händer det inte alltför mycket med den här idén. Jag tycker det trycks alldeles för lite på det moraliska dilemmat, det kunde man ha gjort så mycket mer av. Egentligen så räcker frågeställningen ganska långt, men inte riktigt ända fram.

Ovanligt nog så visas inte våldet överhuvudtaget. Det är jag tacksam för, för det behövs inte. Man vet ju ändå vad som händer. Det är också skönt att inga billiga filmiska knep används för att skrämma tittaren. Det är inte den typen av film. Man måste kunna sätta sig in i situationen och fundera lite själv. Det är ju det som gör den bra. Hur ska man kunna tro på vad fyra främlingar säger? Att de är apokalypsens fyra ryttare.

Vad filmen går ut på är ju enkelt att förstå, men jag saknar ett varför. Inte kan de väl ha valts ut helt slumpmässigt? Jag tror inte på slumpen. Missade jag kanske något? Avslöjade tillbakablickarna något? Jag tror inte det, men säker är jag inte.

Dave Bautista har jag ju sett i annat, men inte i en så här bärande roll. Det är på något sätt han som är filmen. En annan skådespelare som jag har sett i annat är ju Rupert Grint, också känd som Ron Weasley i Harry Potter-filmerna. Den här rollen är något helt annat och det är kul att se honom.

Tydligen så bygger filmen på boken The cabin at the end of the world av Paul Tremblay (ännu en version verkar vara på gång). Om jag har förstått det rätt (ja, jag googlade) så är slutet helt ändrat. Jag tror att jag kanske hade uppskattat bokens slut mer. Även om det hade gjort mig mer arg.

Om man vill se en riktigt läskig skräckfilm, så ska man nog välja en annan än Knock at the cabin. Det är en väldigt långsam film och den kräver att man börjar fundera på vad man själv hade gjort i samma situation, annars är jag ganska säker på att den faller platt. Hade du offrat dig för resten av världen?


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 408 046 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 132k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Operation Garbo del ett

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Våren verkar ha kommit tillbaka igen och det har varit strålande solsken i flera dagar. Temperaturen ligger mellan tio och femton grader på dagarna. Igår var det dags för Skånska deckarmässan, som jag så klart besökte. En väldigt trevlig, liten och intim mässa är det och får väl betraktas som en tradition nu när det är tredje året. Något som också är en tradition är att efter mässan gå och äta Lunds bästa napolitanska pizza.

Boken jag läser nu, Operation Garbo av Harry Winter, är första delen i en trilogi. Den handlar om när Sverige blir attackerat av Sovjetunionen. Det som var en dyster fantasi 1988 när boken gavs ut känns numer som ett ganska sannolikt scenario. Och det har ju hänt. Inte för oss, men för Ukraina. Så här långt en hemsk bok, på många helt olika sätt. Ett av dem är den minsta lilla text jag någonsin har sett i en bok. Det är faktiskt helt omöjligt att läsa så jag läser den på läsplattan i stället.

Min smakebit är från sida 254:

    - Men all vår försvarsplanering säger att kärnvapenkriget inte kan börja i Skandinavien, sade Becker.
    - Kriget nej, svarade Berg. Men hotet alldeles säkert, som vi nu ser och som vi praktiskt taget bett om i vårt agerande. Här har vi resultatet av vår folkhemska försvarsplanering, som inte begripit att man i omvärlden tänker annorlunda och strategiskt.
    - Det kan de bara inte göra. Vi avvisar noten med förakt, sade Becker. Han hade fatalt missbedömt situationen, men någon landsförrädare var han inte. De andra nickade tyst. Ambassadören kallades in.
    - Hälsa er regering följande, sade statsministern: Sovjetunionen har i dag angripit oss med vapenmakt och därmed brutit vår 177-åriga fred. Vi tillbakavisar alla Sovjetunionens krav och försvarar med alla medel vår frihet.

Bok: Lämna inget spår av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: Lämna inget spår
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Leave no trace
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 februari 2025




Första meningen: "Jag räknar till tio", varnade kriminalintendent Kat Frank.

Baksidetext
När en kropp hittas korsfäst på toppen av Mount Judd läggs fallet på AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – och kriminalintendent Kat Frank. Det är det unika polisparets första icke-kalla fall, och de hamnar omedelbart i rampljuset.

När ännu en kropp påträffas, även den korsfäst, ser det ut som att mördaren bara börjat. Polisen uppmanar traktens män att vara på sin vakt, och Framtidens polisenhet kastas in i ett fientligt mediedrev samtidigt som de desperat söker efter kopplingar mellan de två offren. Ska de ha en chans att förhindra ytterligare ett mord måste de agera blixtsnabbt.

Kat Frank förlitar sig inte minst på sin instinkt, Lock drivs av ren logik. Båda kommer att behöva prestera på toppnivå för att sätta dit gärningsmannen – en mördare som vet allt om rädsla och hur man utnyttjar den.

Min kommentar
Ibland hittar man böcker som verkligen tilltalar en, på många (eller alla) sätt. Det gjorde jag förra våren, när jag läste Jo Callaghans första bok. När andra delen, Lämna inget spår, släpptes i höstas så var jag väldigt sugen på att köpa den, men jag önskade mig den i julklapp i stället. Redan två månader senare så är den läst.

Det som gör de här böckerna så bra, tycker jag, är AI-delen. Det märks att författaren är AI-forskare, för hon får fram både nackdelar och fördelar med AI. Vad är den bra på? Vad är den mindre (inte alls) bra på? Det lyckas hon få med på ett väldigt bra sätt. För egen del så tycker jag det är befriande att läsa något som inte förbehållslöst tycker att AI är lösningen på allt.

Kat och Lock är ett typexempel på när helheten blir större än delarna. De är en fantastisk duo. Humor uppstår ju när man kombinerar människor med maskiner, det är nog ofrånkomligt. Det är lite av charmen med de här böckerna. Teamet känns väl lite åt det tillrättalagda hållet, men jag köper det. Värre är det med professor Okoneda. Hon gör mig så otroligt irriterad. Hon gör som så många andra, som påstår sig kämpa mot orättvisor och fördomar. Bara för att hennes bror råkade ut för några polisers fördomar så är ALLA poliser korrumperade och fördomsfulla. Vilket ju är precis lika fördomsfullt som att bara för att man är svart så är man en brottsling. Sådana självrättfärdiga människor gör mig bara arg. Det allra värsta är ändå att ingen påpekar för henne att hon inte är ett dugg bättre själv.

Lock spelar en mindre roll i den här boken, vilket är synd. Tycker jag. Det är ingen tillfällighet att robotar/datorer/AI öfta är mina favoritkaraktärer, om sådana finns tillgängliga. De är precis så fyrkantiga som jag egentligen är och skulle ha varit om jag hade släppt mig lös. De är så löjligt relaterbara, jag känner mig lugn och trygg när jag läser om dem. Lock förstår sig inte på människors irrationella beteende, men, å andra sidan, vem gör det?

Hela grejen med AI gör de här böckerna väldigt speciella, på ett bra sätt. Det är ju oundvikligt att det uppstår en del problem med AI, just för att den bara följer explicita regler och protokoll. Den kan liksom inte ta med något outtalat i sina beräkningar. Det gör den väldigt stelbent. Bara för att något är n% troligt, statistiskt sett, så betyder det bara, för de flesta människor, att det ändå är n% som talar emot det. Magkänsla och intuition är egentligen bara erfarenhet, något som är svårt att omsätta till algoritmer. I den mänskliga världen är saker sällan svart eller vitt.

För mig utvecklar sig den här historien till något av en politisk agenda, tyvärr. Det känns som att författaren/de kvinnliga karaktärerna samt en icke-binär väldigt gärna vill få fram att alla män (nåja, merparten i alla fall) är hemska varelser och/eller korkade. En bra man är en död man, typ. Många repliker blir lite krystade i försöken att få fram kritik mot en del företeelser. Visst är det bra (och nödvändigt) med samhällskritik, men när det blir så här uppenbart och tjatas så mycket så blir det bara tröttsamt.

Lämna inget spår känns inte lika välskriven som förra boken. Dessutom så tycker jag att boken tappar lite när det är så uppenbart att författaren har en (inte så väl) dold agenda. Nåväl, detta kanske är den berömda "mellanboken". Tredje delen släpps på engelska nu i april. När blir den översatt?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,26 i genomsnitt (beräknat på 1 562 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lämna inget spår: Lottens bokblogg och Fiktiviteter (originalupplaga)

Läsplanering april 2025

April är snart här! Då är det ju vår på riktigt. Som vanligt hoppas jag att jag hinner med många fler än de fyra jag planerar in, men eftersom april avslutas med en (upplevelse)semesterresa så är det inte helt säkert. Nåväl, sista boken hintar om vart resan bär.

• En bättre man av Louise Penny.
• Isola av Åsa Avdic. Boktolva. Hyllvärmare.
• Våroffer av Anders de la Motte. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone.

Hett i hyllan #501

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Även veckans bok är från läsretreaten i Varberg i slutet av januari 2023.

Det traditionsenliga pocketbytet gav mig Bakvatten av Maria Broberg.

Det här var egentligen inte den bok jag fick i själva utlottningen, men jag bytte snabbt till mig den efteråt. Den lockade verkligen till läsning, när vem-det-nu-var berättade om den. Jag minns faktiskt inte ens vad den handlar om eller några som helst detaljer. Inte ens vad det var som lockade mig, men det är något med böcker som utspelar sig norröver. Även den här boken borde ligga bra till när jag ska välja reselektyr i samband med ett eventuellt besök hos mina kollegor i Umeå.

Så här står det på baksidan:

Alla tror att Nilas har drunknat, att han har försvunnit i Vindelälvens vatten. Men Nilas ligger gömd under mossan med isblommor på kinderna, bredvid sugande myrmarker och ilande små skogsbäckar, på platsen där Hebbe dog. Det ska dröja många decennier innan vårfloden avslöjar vad som egentligen hände.

Bakvatten handlar om Assars förbjudna kärlek till Margareta, om Håkan som vill ha en pappa men som får en lillebror, och om Håkans sambo Petra som många år senare inte står ut längre utan vill att han berättar sanningen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Smugglaren av Jan-Erik Fjell

Författare: Jan-Erik Fjell
Titel: Smugglaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 447
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Skyggerom
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 februari 2025




Första meningen: En gammal moped och några backar tomglas var det enda som fanns inne i den mörka gränden.

Baksidetext
Det är snart jul och den småkriminelle Bernandas från Litauen kör in i Norge med en förseglad last, på uppdrag av den ryske gangsterbossen Doskino. Men kontakten som ska ta emot lasten dyker aldrig upp där de stämt träff, vid en avlägsen stuga utanför Fredrikstad. När Bernandas inser vad det är för last han smugglat över gränsen grips han av panik. Dagen efter hittas den äldre läraren Viggo Holm brutalt knivmördad i sitt hem i Sarpsborg, och det visar sig att han var Bernardas kontakt. En motvillig Anton Brekke får fallet, och medan han börjar följa spåren kämpar Bernardas desperat för att ta sig ur fällan han fastnat i - strandad i ett främmande land med polisen på ena sidan och sin uppdragsgivare på den andra.

Min kommentar
Hösten 2017 dök Smugglaren upp som en överraskning från förlaget. Tyvärr, upptäckte jag, så är den andra delen i en serie, som jag så klart inte hade läst första delen i. Det tog mig några år att komma till ett beslut om hur jag skulle göra (läsa den första först), sedan hitta den första boken och därefter läsa den. Det visade sig, när jag väl läste den, att den inte passade mig jättebra så det har tagit onödigt lång tid för mig att ta tag i andra delen.

De här böckerna är för grabbiga för mig, känner jag. Då menar jag den flåsiga sortens grabbighet. Jargongen mellan poliserna misslyckas helt med att vara rolig, den blir bara krystad. Om det nu är det som är meningen. Jag kan nästan se (och höra) författaren frusta när han skrev det, han tycker antagligen att det är vansinnigt kul. För mig är det dock inte alls humor. Hemligheten med att få en sådan jargong att fungera är att personerna som använder den måste tycka om varandra. Det måste finnas värme (och respekt) mellan dem. Annars blir det bara elakt.

Ingen av karaktärerna här är väl egentligen ens en aning tilltalande. Anton Brekke är så genuint osympatisk att man nästan blir förbluffad. Jag tror inte att han har ett enda försonande drag. Två av karaktärerna har jobbat ihop i evigheter, men verkar fortfarande kalla varandra ni. Detta ni skrivs till råga på allt med stort N. Det är visserligen språkligt rätt, men så skriver väl ingen numer, på 2000-talet. Otroligt störigt är det att läsa i alla fall.

Antalet lösa trådar som lämnas oknutna är så många att det närmast är att likna vid en trasselsudd. Som om att en del karaktärer bara var utfyllnad och där för att historien skulle gå ihop. Inte för att vi skulle bry oss om dem. Till exempel smugglarens syster och, för att inte tala om, hela biten med "Löjtnanten". Den känns märklig, men framför allt onödig. Jag förstår överhuvudtaget inte varför de ska vara med i varenda(?) bok, vad författaren vill med det här gänget. För jag förmodar ju att det finns en mening.

Historien spretar åt alla håll och kanter, vilket gör att det ibland blir lite långrandigt. Det tar sig rejält mot slutet, precis som förra boken gjorde. Om jag minns rätt. Då slutar det att spreta och allt som händer sker i samma tråd. Där blir det stundtals riktigt spännande.

Den här serien påstås vara den nya Jo Nesbø/Harry Hole, men då tycker jag faktiskt att man har läst Nesbøs böcker på ett väldigt märkligt sätt. Där Harry Hole är lojal, medkännande och med ett hjärta av guld så är Anton Brekke bara osympatisk, självcentrerad och helt empatilös. Jo Nesbø skulle dessutom aldrig låtit en bok sluta med en så stor mängd lösa trådar.

Det är svårt att sätta betyg på Smugglaren. En hel del är bra, men minst lika mycket är inte bra. Hela jämförelsen med Nesbøs Harry Hole gör mig bara irriterad. Anton Brekke är så långt ifrån Harry Hole som man kan komma. Jag kommer med största sannolikhet inte att läsa vidare i serien. Det är åtminstone inget som är prioriterat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 520 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Smugglaren: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och DAST Magazine

Tisdagstrion: Vår

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Vår - i handling eller på omslag

Oväntat svårt blev det här. Sedan kom jag ju på den perfekta titeln att ha med här och då lossnade det.

1. Vårbedrift av Stephen King. Den är ju inget annat än klockren. Mer känd under titeln Shawshank redemption och/eller Nyckeln till frihet och då som film. Etta av alla filmer på IMDb. Andy Dufresne, en gammal kåkfarare, sitter inne på livstid sedan han var 30 år, oskyldigt dömd för ett dubbelmord. Till synes accepterar han sitt öde och blir fängelsets mönsterfånge. Ingen anar dock vad Andy planerar i tysthet.

2. Gröna, sköna vårvindar av Christoffer Holst är en mysdeckare, den ganska nya genren som blivit hyfsat stor nu. Cilla Storm är kriminalreporter ägare av en kolonilott på Bullholmen. Där händer det en del, kan man nog säga. Detta är fjärde och sista delen i serien.

3. Den grymmaste månaden av Louise Penny, som förutom magnolia på omslaget också utspelar sig under våren. När några bybor bestämmer sig för att fira påsk genom att hålla en seans på Old Hadley House hoppas de kunna befria byn från dess ondska. Men i stället dör en av deltagarna av skräck. En naturlig död? Eller har offret på något sätt fått hjälp på vägen?

TV-serie: Unstable #2 (2024)

Titel: Unstable
Originaltitel: Unstable
Genre: Komedi
Skapad av: Victor Fresco, John Owen Lowe, Rob Lowe
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Rob Lowe, John Owen Lowe, Sian Clifford, Lamorne Morris, Emma Ferreira
Premiär: 2024-08-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 24 min
Såg den på Netflix mars 2025





Handling
Ellis knuffar sin motvilliga son mot rampljuset på Dragon Industries eftersom bioteknikföretagets framgång betyder nytt blod – och nya rivaliteter.

Min kommentar
Jag tyckte att det kändes som en bra idé att försöka se klart på serier som vi påbörjat och med det menar jag att titta på nya/senare säsonger. Unstable såg vi första säsongen av förra vintern, så det är inte speciellt längesedan, men det känns liksom bra att avsluta något.

Att jag inte verkar minnas något alls av hur sista avsnittet slutade förra säsongen är, när det gäller den här serien, inte alls något problem. Det finns inte någon egentlig handling, vågar jag nog påstå. Märkbart är i alla fall att den här säsongen har valt en helt annan riktning än den vi var på väg mot i den förra. Vilket inte alls är positivt.

Det som var lite mer åt det seriösa hållet i första säsongen är helt borta i den här andra. Nu försöker serien bara att vara rolig. Dessvärre försöker man alldeles för mycket och för desperat. Man kan förledas att tro att det händer massor av saker, men när allt är slut så har vi egentligen inte rört oss framåt alls.

Serien är dock inte helt utan komiska inslag. En del scener är roliga och oftast innefattar de Anna. Hon är min solklara favorit. Det är så befriande med det svalt brittiska mitt i allt det hysteriskt amerikanska.

En del nya karaktärer dyker upp och om jag ska vara helt ärlig så tillför de inte jättemycket. Peter är ju så klart en sympatisk person och jag gillar det som antyds hända mellan honom och Anna, men det är inte mycket mer. Georgia däremot, hon är en förfärlig människa. Jag kommer aldrig att tycka om den här personlighetstypen eller tycka att de är roliga. Inte ens lite. Faktum är att det känns som att det nu är fler irriterande karaktärer än roliga.

Unstable är ett ganska bra exempel på vad som kan hända när man gör en komedi helt utan svärta. Det blir helt enkelt inte så kul. Åtminstone inte när det är övertydligt när det är meningen att man ska tycka att något är roligt. Vilket det tyvärr inte alltid är. Någon tredje säsong blir det inte och jag är inte speciellt förvånad.


På Trakt.tv har serien 3,25 i genomsnitt (beräknat på 4,8k betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger den 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: You're cordially invited (2025)

Titel: You're cordially invited
Originaltitel: You're cordially invited
Genre: Komedi
Regissör: Nicholas Stoller
Manus: Nicholas Stoller
Skådespelare: Will Ferrell, Reese Witherspoon, Geraldine Viswanathan, Meredith Hagner, Jimmy Tatro
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 14 februari 2025





Handling
När två bröllop dubbelbokas, på samma dag och på samma plats, blir det en stor utmaning för båda bröllopssällskapen att upprätthålla sina egna speciella ögonblick. I en energisk strid om tid och plats blir det en rejäl sammanstötning mellan pappan till en brud och den andra brudens syster. De låter inget stoppa dem ifrån att göra bröllopet till ett oförglömligt firande för sitt respektive sällskap.

Min kommentar
Den här fredagen var det alla hjärtans dag och även om vi nu inte firar det så passar det ju inte med vilken film som helst en sådan dag. En romantisk komedi hade ju passat allra bäst, men det fick duga med en vanlig hederlig komedi, You're cordially invited.

Lite orolig var jag allt, en film med Will Ferrell kan bli vad som helst, tycker jag. Reese Witherspoon kände jag mig dock trygg med. Och jo, visst blir det lite hysteriskt ibland, men det är faktiskt oftast kul. Oväntat nog så är den stora behållningen Ferrells och Witherspoons duett under eftertexterna. Missa inte den.

Personligen så tycker jag att filmen är både charmig och underhållande. Och lite obehaglig ibland, då speciellt i far-/dotterrelationen. Den känns inte helt sund. Läskigt är också dotterns entourage. Precis som jag föreställer mig en flock av 20-någonting. Helt utan kontakt med verkligheten och utan tillstymmelse till självkritik. Egentligen så gillar jag dynamiken mellan de fyra syskonen, åtminstone att de genast sluter leden när de får en yttre fiende. Allt bara eskalerar och eskalerar, tills allt brakar samman. Exakt som det ju verkar fungera i världen nu. Jag. Jag. Jag.

Will Ferrell är minsann ganska återhållsam här. Då är han bra. Reese Witherspoon är lika bra som hon väl alltid är. Tydligen så är både Nick Jonas (som visserligen var bekant) och Peyton Manning (fullständigt obekant) stora stjärnor. De är dock totalt bortkastade på mig.

Filmen är för lång, tycker jag. En komedi behöver sällan vara mer än 90 minuter. Speciellt inte en som inte har någon egentlig handling. Jag har visserligen inte tråkigt, men det kändes lite utdraget. Soundtracket tyckte jag om, men jag har nog svårt att se att 80-talsmusik passar in här. Även om det är det bästa decenniet.

You're cordially invited är inte alls så dålig som filmsajternas betyg antyder. Jag förstår återigen inte vad folk förväntar sig när de tittar på en sådan här film. Den är extremt förutsägbar, som sig bör, och nej, det är ingen djup film, men lite mening har den allt. Det kan ju dock vara en mening som bara vi utan barn ser.


På Letterboxd hade den 2,36 i genomsnitt (beräknat på 59 485 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 18k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig