Smakebit på søndag: Tusende våningen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit så härligt nu, när man kan börja gå ut på lunchpromenad utan att halvt frysa ihjäl i vinden. En dag i veckan hade vi tio plusgrader och sol. Det var helt fantastiskt. Tänk att man glömmer det varje år.

Jag har börjat läsa en bok som jag tyckte alla läste för några (ganska många) år sedan, Tusende våningen av Katherine McGee. Själva premissen är ju svindlande, ett hus med tusen våningar. Mitt på Manhattan. Det är så mycket med det som är galet, men året i boken är 2118 och vad vet jag. Kanske är det möjligt då. I vissa andra avseenden har vi i alla fall inte rört oss något alls framåt, men det är en helt annan sak. Egentligen så ville jag ha en smakebit som på något sätt beskrev den här byggnaden, men jag hittade inget bra kortare stycke. Så det blev något annat hisnande i stället.

Min smakebit är från sida 190:

    "Ett A och ett B, det är vi", sa Cord och gick fram till deras rad.
    Rylin blev stående i mittgången. "Cord, jag kan inte gå med på det här. Det är för mycket." Hon hade ingen aning om hur mycket en förstaklassbiljett med Hyperloop kostade, och hon hade en känsla av att hon inte ville veta.
    "Skyll dig själv." Cord sjönk ner på fönsterplatsen. "Följ inte med om du inte vill. Jag åker till Paris i alla fall. Men bestäm dig snabbt", tillade han när en nedräkning påbörjades i högtalarna, "för om nittio sekunder kommer det här tåget att vara djupt under Atlanten, på väg mot Europa i tolvhundra kilometer i timmen."