Titel: Tusende våningen
Genre: Romance
Antal sidor: 427
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The thousandth floor
Översättare: Carina Jansson
Serie: Tusende våningen 1
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 mars 2025
Första meningen: Ljudet av skratt och musik dog ut på tusende våningen och festen dog långsamt slut när till och med de stökigaste av gästerna slutligen stapplade in i hissarna och åkte ner till sina hem.
Baksidetext
Från tusende våningen är fallet högt. Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.
Min kommentar
Av någon anledning, som jag inte längre minns, så blev jag nästan omåttligt nyfiken på Tusende våningen när den kom. Det är ju ändå onekligen något som lockar (och skrämmer) med en byggnad som har tusen våningar. Naturligtvis antog jag att boken måste vara en science fiction (eventuellt dystopi) med den förutsättningen. Dessutom så utspelar den sig året 2118.
Det finns så många problem med den här boken. Droger, övergrepp, incest, otrohet, utpressning för att bara nämna några. Allt är skrivet som att det ska vara sexigt och hett. Det är det inte. Jag är verkligen inget fan av att läsa om drogande ungdomar, när det ses som något fullt normalt. Drogromantik är något som aldrig kommer att vara okej för mig. Ja, trots alla andra hemskheter som förekommer så är nog detta värst.
Byggnaden är väl det som egentligen är intressant i hela den här historien. Den är som en egen stad, men på höjden. Bara tanken på att bo i en så hög byggnad gör mig lite illamående. Ibland är det lite oklart huruvida de befinner sig i Tornet eller utanför (det går alldeles utmärkt att vistas i den "vanliga" staden). Platser verkar heta likadant och det finns parker och allt där, i Tornet.
Karaktärerna är inte alltför många, men inte en enda av dem är sympatisk. Här finns inte en äkta vänskap, på lika villkor. Alla utnyttjar varandra. Alla är mer eller mindre creepy. För att göra det hela än värre så uppfattar jag det som att det är meningen att man ska hoppas på att incestparet ska få ihop det. Vilket ju är förfärligt. Den enda karaktären som jag inte tycker intensivt illa om är Mariel. Hon ger ett närmast normalt intryck.
Vad gäller tekniken så är det ju svårt att veta hur den är om hundra år, men däremot så borde inte människans fysik ha förändrats nämnvärt. Så det finns en del orimligheter. Tror jag. Jag är ju ingen vetenskapsperson, men man borde kanske inte må speciellt bra om man, från normalt tryck, kliver rätt ut till 4000 m höjd. Då förutsätter jag ju naturligtvis att det finns tryckutjämning i hela byggnaden. Annars hade nog även hissturerna blivit rent farliga.
Tusende våningen är ingen science fiction, trots att den utspelar sig i framtiden och det finns fräck teknik, och ingen dystopi. Här är det glammigt och glittrigt. Detta är romance. När den är som sämst. Boken är lite naivt skriven, men det tänker jag inte klaga på. Jag accepterar den biten, detta är ändå en YA. Det kan ju hända att det utvecklar sig åt ett helt annat håll i efterföljande böcker, men det tänker inte jag ta reda på.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 46 922 betyg).
Jag ger den 2,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Tusende våningen: C.R.M. Nilsson, Midnattsord och Prickiga Paula
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar