Bok: Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström

Författare: Boel Bermann & Olle Söderström
Titel: Det som växer
Genre: Skräck
Antal sidor: 182
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: SAGA Egmont
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 januari 2025




Första meningen:Med en kraftlös rörelse sträcker jag ut handen och drar i sänglampans metallkedja.

Baksidetext
Mardrömmarna vill inte lämna Mirjam ifred. Nyligen var hon en hyllad författare men sen kom sammanbrottet och tillvaron rämnade. Nu kan hon inte kan sluta tänka på dagen när Astor Paléus försvann. Ingen vet att hon var där när det hände. Ingen vet att hon är den mytomspunne författarens barnbarn.

I ett försök att gå vidare återvänder Mirjam till sin farfars hus. Hon är trasig och härjad, men fast besluten att skriva en bok om honom och konfrontera sina minnen från sommaren i huset.

Men snart känner hon att något är fel. Byborna har en märklig relation till Astor och själv känner hon sig ständigt iakttagen. Att vara isolerad i det öde huset tär på Mirjam. Är det hon ser faktiskt verkligt eller närmar hon sig ännu ett sammanbrott? Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Min kommentar
Efter att ha läst ut en tegelsten på bara två dagar så villhövde jag något snabbläst, ljust och glatt. Jag letade och letade bland alla mina sparade böcker på Storytel och hittade inte någon som ropade ut till mig. Inget ljust och glatt i alla fall. I stället blev det en skräck. Det som växer, som jag har haft sparad i många år nu.

Boel Bermann blev något av en favorit när jag läste Den nya människan, 2013. Sedan dess har jag haft henne på min radar, men någon fullängdare har jag inte hittat. Däremot så har jag läst mängder av noveller. Jag blev riktigt glad när jag upptäckte Det som växer, men det har ändå dröjt många år för mig att ta tag i den.

Allt börjar så underbart lovande, med en osannolikt obehaglig stämning. Det är krypande och mystiskt. Sedan blir det mest konstigt och för surrealistiskt för mig. Jag vet inte alls vad jag ska tro. Hände detta på riktigt eller bara i hennes huvud? Det var lite som att ha feberdrömmar, som ju är läskigt och ofta lite absurt.

Mirjam känns som en trovärdig person, med allt som hon har varit med om. Jag kan känna med henne och förstå henne. Vem skulle inte bli besatt av ett sådant mysterium liksom. Jag gillar den lite udda lösningen på hur Mirjam börjar minnas mer och mer. Som att hennes möte med sitt yngre jag representerar minnet. Vilket ju också får mig att fundera på om allt verkligen hände.

Det jag dock funderar på allra mest är vad grannarnas motiv var. Om nu detta hände. De måste ju inte bara ha vetat utan till och med hjälpt till. Vad fick de ut av alltihop?

Det som växer ger mig lite Lovecraft-vibbar, vilket inte är odelat positivt. Och så är det ju det här med tentakelmonster, som detta nog påminner för mycket om. Åtminstone för mig, som inte alls gillar dem. I grund och botten är detta en sorglig berättelse egentligen. Om ordets makt, kan man kanske säga.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 30 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det som växer: Lottens bokblogg och C.R.M. Nilsson