Bok: Smugglaren av Jan-Erik Fjell

Författare: Jan-Erik Fjell
Titel: Smugglaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 447
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Skyggerom
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 februari 2025




Första meningen: En gammal moped och några backar tomglas var det enda som fanns inne i den mörka gränden.

Baksidetext
Det är snart jul och den småkriminelle Bernandas från Litauen kör in i Norge med en förseglad last, på uppdrag av den ryske gangsterbossen Doskino. Men kontakten som ska ta emot lasten dyker aldrig upp där de stämt träff, vid en avlägsen stuga utanför Fredrikstad. När Bernandas inser vad det är för last han smugglat över gränsen grips han av panik. Dagen efter hittas den äldre läraren Viggo Holm brutalt knivmördad i sitt hem i Sarpsborg, och det visar sig att han var Bernardas kontakt. En motvillig Anton Brekke får fallet, och medan han börjar följa spåren kämpar Bernardas desperat för att ta sig ur fällan han fastnat i - strandad i ett främmande land med polisen på ena sidan och sin uppdragsgivare på den andra.

Min kommentar
Hösten 2017 dök Smugglaren upp som en överraskning från förlaget. Tyvärr, upptäckte jag, så är den andra delen i en serie, som jag så klart inte hade läst första delen i. Det tog mig några år att komma till ett beslut om hur jag skulle göra (läsa den första först), sedan hitta den första boken och därefter läsa den. Det visade sig, när jag väl läste den, att den inte passade mig jättebra så det har tagit onödigt lång tid för mig att ta tag i andra delen.

De här böckerna är för grabbiga för mig, känner jag. Då menar jag den flåsiga sortens grabbighet. Jargongen mellan poliserna misslyckas helt med att vara rolig, den blir bara krystad. Om det nu är det som är meningen. Jag kan nästan se (och höra) författaren frusta när han skrev det, han tycker antagligen att det är vansinnigt kul. För mig är det dock inte alls humor. Hemligheten med att få en sådan jargong att fungera är att personerna som använder den måste tycka om varandra. Det måste finnas värme (och respekt) mellan dem. Annars blir det bara elakt.

Ingen av karaktärerna här är väl egentligen ens en aning tilltalande. Anton Brekke är så genuint osympatisk att man nästan blir förbluffad. Jag tror inte att han har ett enda försonande drag. Två av karaktärerna har jobbat ihop i evigheter, men verkar fortfarande kalla varandra ni. Detta ni skrivs till råga på allt med stort N. Det är visserligen språkligt rätt, men så skriver väl ingen numer, på 2000-talet. Otroligt störigt är det att läsa i alla fall.

Antalet lösa trådar som lämnas oknutna är så många att det närmast är att likna vid en trasselsudd. Som om att en del karaktärer bara var utfyllnad och där för att historien skulle gå ihop. Inte för att vi skulle bry oss om dem. Till exempel smugglarens syster och, för att inte tala om, hela biten med "Löjtnanten". Den känns märklig, men framför allt onödig. Jag förstår överhuvudtaget inte varför de ska vara med i varenda(?) bok, vad författaren vill med det här gänget. För jag förmodar ju att det finns en mening.

Historien spretar åt alla håll och kanter, vilket gör att det ibland blir lite långrandigt. Det tar sig rejält mot slutet, precis som förra boken gjorde. Om jag minns rätt. Då slutar det att spreta och allt som händer sker i samma tråd. Där blir det stundtals riktigt spännande.

Den här serien påstås vara den nya Jo Nesbø/Harry Hole, men då tycker jag faktiskt att man har läst Nesbøs böcker på ett väldigt märkligt sätt. Där Harry Hole är lojal, medkännande och med ett hjärta av guld så är Anton Brekke bara osympatisk, självcentrerad och helt empatilös. Jo Nesbø skulle dessutom aldrig låtit en bok sluta med en så stor mängd lösa trådar.

Det är svårt att sätta betyg på Smugglaren. En hel del är bra, men minst lika mycket är inte bra. Hela jämförelsen med Nesbøs Harry Hole gör mig bara irriterad. Anton Brekke är så långt ifrån Harry Hole som man kan komma. Jag kommer med största sannolikhet inte att läsa vidare i serien. Det är åtminstone inget som är prioriterat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 520 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Smugglaren: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och DAST Magazine