Titel: Det sista brevet
Genre: Drama
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Postscript
Översättare: Inger Lernevall
Serie: PS: Jag älskar dig 2
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 15 mars 2021
Första meningen: Sikta mot månen och även om du missar så landar du bland stjärnorna.
Baksidetext
Det har gått sju år sedan Holly Kennedys man dog sex år sedan hon läste hans sista brev som uppmanade henne att våga släppa taget och gå vidare. Hon har funnit kärleken på nytt och är stolt över hur mycket hon har växt och utvecklats sedan dess. Men när hon söks upp av en grupp människor som inspirerats av Gerrys brev - och kallar sig själv PS: jag älskar dig-klubben - dras hon mot sin vilja tillbaka in i en värld hon försökt lämna bakom sig. Det blir början på en resa där Holly tvingas utforska vad det innebär att älska någon för evigt och om man kan omfamna framtiden utan att svika det förflutna.
Min kommentar
För snart nio år sedan läste jag PS: Jag älskar dig och den knockade mig nästan. Kanske blev jag mer berörd än vad jag egentligen brukar bli på grund av att en kollega precis hade mist sin man. Efter 20-25 års äktenskap så dog han, bara så där och utan förvarning. Det tog oerhört styggt på henne och jag hade inga som helst problem att känna med henne. Själv hade jag varit förskonad mot stor sorg, ändra fram till slutet av det året, 2012, när min pappa dog. Eftersom jag har något att relatera till nu så kan man ju tycka att uppföljaren Det sista brevet skulle påverka mig ännu mer.
Jag har nog egentligen ganska stora problem i början av boken, starten är lite som sentimental smörja. Först och främst så förstår jag inte riktigt premissen för historien. Holly har ju inte själv skrivit några brev, bara fått. Därför känns det lite märkligt att den här underliga klubben ber henne om hjälp. Eller kanske snarare försöker tvinga henne att hjälpa dem. Utan att för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad de egentligen ber henne om och hur det kan påverka henne. Sanningen är att jag mest blir irriterad på alla dessa egoistiska, självupptagna och okänsliga människor. De må vara döende, men man måste ändå tänka sig för lite.
Mitt största problem där i början är nog trots allt att jag känner det som att författaren på riktigt försöker trycka ner sorgen i halsen på mig. Medelst upprepningar, ältande och korvstoppning. Det blir i det närmaste desperata försök att trycka på de rätta knapparna och allt gör på något sätt på stället marsch. Jag tröttnar bara när så många ord används för att förklara något som är självklart och det blir bara fel. Dessutom är sorg så oerhört olika för olika människor.
Någonstans vänder det ändå och det är när de kommer till insikt om först varför och sedan hur. Jag känner mig dock rejält tudelad till den här affärsidén. En del av mig tycker att det är fint och berörande. En större del av mig tycker att det känns lite osmakligt att göra detta till "affärer". Det blev ju ganska bra till slut, men ändå. Kanske är det något fel på mig, men jag blir bara riktigt berörd vid ett enda tillfälle och det är när Hollys pappa plockar fram alla sina egna utifall-att-brev.
Helt ärligt så tycker jag inte att Det sista brevet behövs som uppföljare. Jag kände mig väldigt nöjd med avslutet i första boken, men visst, det är kul att se att det har gått bra för Holly.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,12 i genomsnitt (beräknat på 12 473 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Det sista brevet: Nellon bookish och Bokprataren.
