Bok: Mord och ingen julefrid

Författare: Inger Frimansson / Arne Dahl / Amanda Hellberg / Åke Edwardson / Lisa Förare Winbladh / Johan Theorin / Camilla Läckberg / Dag Öhrlund
Titel: Mord och ingen julefrid
Genre: Kriminal
Antal sidor: 175
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2024


Baksidetext
En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund.

Min kommentar
Varje jul så tänker jag att jag borde läsa mer julböcker och gärna även noveller. I januari förra året så var jag så förutseende att jag köpte antologin Mord och ingen julefrid, som jag då tänkte jag skulle ta mig an när december kom. Den här typen av antologi verkar ha kommit ut med väldigt ojämna mellanrum och just denna är från 2021. Det ska ju inte spela någon roll, för böcker är ju ingen färskvara.

Precis som vanligt i en novellsamling eller antologi så är det både högt och lågt. Det ska ju helst finnas något för alla och det gör det nog här. Någon av novellerna förstår jag inte alls, men så brukar det vara. Något jag tänkte på under läsningen var att jag hade förväntat mig betydligt mer mord/brott. Och definitivt mer jul.

Om det är meningen att detta ska vara nervkittlande kriminalnoveller (som det ju faktiskt står i beskrivningen) så är det ett gång som kanske inte passar in så bra. Novellen ABC passar dock inte in överhuvudtaget. Jag förstår inte alls vad den gör här. Inte ett enda brott inom synhåll. Inte en enda nervkittling heller. Den handlar om någon som heter Astrid och har skrivit ett manus om en Pippi Långstrump, som aldrig har blivit utgivet. I stället står hon och säljer batikkläder på en marknad.

Två av novellerna är riktigt bra. Chokladasken av Amanda Hellberg är den enda med en knorr på slutet. Den hör tydligen till Ulltunasviten och nu blir jag ju på riktigt sugen på att läsa de böckerna. Jag vet ju att jag har gillat hennes skräckböcker. Den andra som är jag vill nämna här är Änkornas kafé av Camilla Läckberg. Vilken affärsidé hon har kommit på! Tyvärr så är ju titeln ganska avslöjande, men novellen är ändå riktigt bra.

Rent generellt så är många av novellerna väldigt vaga. Så vaga att de varken blir spännande eller otäcka. Bara irriterande. Till exempel Här och nu av Arne Dahl och Tomten kommer av Åke Edwardson skapar fler frågor än svar. Inga svar alls, om jag ska vara ärlig. Kanske är det bara är jag, men jag behöver något slags bakgrund att hänga upp historien på och det får jag inte alls här. Det är ju så klart svårt att få med på bara några sidor, men det finns ju många som klarar det. Även de här två författarna som har skrivit andra bra noveller.

Jag måste bara nämna också ... en av mina exter är att samla på roliga, påhittade (hoppas jag) namn. I Svindlande affärer av Dag Öhrlund figurerar en Inge Munther, som nu får göra, exempelvis Inge Naning sällskap i min samling. Tack!

Mord och ingen julefrid blir nog den sista novellsamlingen av den här typen för mig. På något sätt så verkar det vara viktigare att ha med kända författare än att novellerna är bra. Eller ens passar in.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mord och ingen julefrid: Mina skrivna ord och bokbesatt

Bok: Under två timmar av Hanna Landahl

Författare: Hanna Landahl
Titel: Under två timmar
Genre: Drama
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Staffan & Anna 1
Förlag: Bokfärlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2024




Första meningen: Jag orkar inte mer

Baksidetext
Överallt finns de. De där ansvarsfulla människorna som håller sig i trim, som satsar hårt och springer långt och snabbt. Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls faktiskt. Därför är han ansvarslös. Och dessvärre också betydelselös, , åtminstone i sina egna ögon. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar och alltför långa, grå myndighetskorridorer på Migrationsverket där han prövar asylärenden har han tappat bort sig själv och den status han en gång hade. Men nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig, uppumpad av Håkan Hellströms musik, för att göra det alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur – på under två timmar.

Min kommentar
Det var fortfarande lite kvar av december när jag hade läst klart allt jag tänkt. Plus lite till. Jag tänkte att jag ville ha en ganska tunn och snabbläst bok och fastnade för Under två timmar. Som ju dessutom utspelar sig i Göteborg, där jag (nästan) befann mig när jag började läsa.

Man skulle kunna kalla det här en övning i frustration. Varken Staffan eller Anna känns som vuxna människor. De låter saker bara hända, i stället för att aktivt fatta beslut. Bara för att de är rädda att välja fel. Då gissar jag att det är lätt att tappa bort sig, eller egentligen aldrig hitta sig, när man inte ens börjar fundera över vad man egentligen tycker. Om något.

För mig så är det ett något jobbigt upplägg på boken. Här är det tillbakablickar till förbannelse. Mitt i en händelse så börjar Staffan se tillbaka på något som hände för längesedan och den tråden är så lång att jag har glömt var vi var innan den började. Det är omöjligt att hålla reda på vad som händer nu och vad som redan har hänt.

Staffan känns som ett stort barn, som aldrig någonsin har behövt ta ansvar för något. Jag blir bara irriterad när en vuxen människa, på nästan 40 år, försöker leva upp till andras, inbillade, förväntningar. Och på vuxna människor som får andra att må dåligt för att de inte är/gör som dessa andra tycker att man ska vara/göra. Man ska göra det man själv blir lycklig av. Hur kan man ens tro att man definieras av hur långt man kan springa, hur fort?

Anna är faktiskt inte mycket bättre. Jag får inte en alltigenom bra känsla för henne heller. Hon frågar mycket, men bryr sig inte om att lyssna på svaret. Jag känner mig också tudelad för människor som påtvingar andra sina egna åsikter och människor som gör saker för att det ser bra ut. För att de ska kunna visa upp för andra i ett "se vad jag gör, vad duktig jag är".

Det här känns som en ganska trolig människotyp ändå, om man tänker på män som är runt 40. De där som drar på sig fin märkesutrustning för att ge sig ut och jogga/cykla/spela paddel och så vidare. Lögnerna som Staffan dukar upp är inget vidare och det blir bara värre och värre. Vilket ju är trovärdigt. När man väl har börjat ljuga så blir det lätt en snöbollseffekt av alltihop. Det som Staffan till slut gör kan tyckas vara osannolikt, men fenomenet verkar bli vanligare och vanligare. Det är en affärsidé nu. Passar dem som inte har något emot att fuska, som tycker att yta är allt.

Kanske hade jag tyckt bättre om Under två timmar om jag hade gillat Håkan Hellström, som får väldigt mycket utrymme, men jag delar inte Staffans musiksmak. Heller. Det kan ju vara jag som är konstig, men jag kan inte alls relatera till detta. Dock är det bra gjort att inte får mig att avsky Staffan (och Anna). Jag blir både irriterad och frustrerad, men tycker inte direkt illa om dem. Bara det de gör. Och inte gör. De är typiska människor som jag hade valt att inte umgås med.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,14 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Under två timmar: Lottens bokblogg, Just nu - just här och C.R.M. Nilsson

Bok: Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Klubben för en lyckligare jul
Genre: Feelgood
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vid livets vägskäl 4
Förlag: Bokfärlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 december 2024




Första meningen: Albert Einstein lär ha sagt: "Det finns bara två sätt att leva sitt liv."

Baksidetext
Joy har egentligen allt, ändå är hon aldrig så glad som hennes namn antyder. När hon ser en annons om en skrivkurs som ska göra deltagarna lyckligare på sex veckor nappar hon. Kanske kan den förhindra ett sammanbrott före jul? Kursens deltagare är olika varandra men har en sak gemensamt: alla behöver de hitta ett sätt att klara av årets mest kravfyllda familjehögtid, späckad av traditioner och måsten. Kursledaren Sam, och hans medhjälpare och stora kärlek Cecilia, vet att pennans kraft faktiskt kan ta dem längre än så. Vänskapsband knyts, orden öppnar helt nya dörrar och julen … ja, den bjuder på oväntade överraskningar.

Min kommentar
Eftersom jag ogillar att ha en bok igång över ett årsskifte (det är så tillfredsställande att börja på en ny på första dagen av det nya året) så försöker jag avpassa så att det blir som jag vill ha det. När julafton kom och jag skulle påbörja en ny bok, så var det ju en hel vecka kvar på 2024 så jag tänkte att jag hade gott om tid för att läsa Klubben för en lyckligare jul. Den lästes dock ut på bara fyra dagar.

Caroline Säfstrand har blivit något av en favorit nu och den här serien, som faktiskt är fristående, bestående av fyra böcker är riktigt bra. Hon skriver på ett sätt som verkligen passar mig, som berör på djupet. Från start till mål. Dessutom så är det helt omöjligt att inte börja fundera på sitt eget liv under läsningen. Vad man eventuellt skulle vilja ändra eller förbättra. Jag blir helt enkelt inspirerad.

Berättelsen består av fyra olika perspektiv och alla är lika bra och intressanta. Så fort jag lämnar ett POV så längtar jag tillbaka. Fokus ligger på hur skrivkursen sätter igång saker i de olika karaktärernas liv. Just skrivterapidelen känns inte riktigt trovärdig, som den är skildrad. Det låter ju helt fantastiskt om det att skriva ett enda ord kan få sådana här följder. Men jag antar att de gör mer än det som läsaren får ta del av.

Karaktärerna är trovärdigt tilltufsade av livet och jag gillar dem allihop. Men Valter! Åh, vad jag tycker om Valter. Han är nog lättast att relatera till, med nära och kära på långt avstånd. Även om mina inte är riktigt så långt bort och jag har ju dessutom sambons familj att falla tillbaka på. Joy kan jag känna igen mig lite i. Jag hade inte heller kunnat låta bli att gräva lite i familjehemligheterna. Hon har i alla fall en bra man, även om han verkar ha lite samma tendens att rycka på axlarna åt problem som Joys mamma. Den som hade flest människor runt sig var den som var mest ensam, men Sannes liv har en utomordentligt vacker yta. Jag känner omedelbart att jag inte hade gillat vare sig hennes hem, man eller svärföräldrar. Så förljuget.

Jag är helt förvissad om att ingen blir lycklig av att vara glad hela tiden, att förneka/inte låtsas om det jobbiga. Man måste få känna alla känslor. inte låta vare sig sig själv eller någon annan förminska dem. Bara genom att läsa den här boken så får jag känna allt man kan tänka sig.

Är Klubben för en lyckligare jul den mest trovärdiga julroman jag har läst? Kanske. Den har i alla fall mer julångest än julmys, men jag mår ändå bra av den. Men vad händer nu med Sam och Cecilia? Det behövs ju ännu en uppföljare. Om du inte har läst de här böckerna, gör det! Låt dig inte luras att de är feelgood, i betydelsen chicklit eller romance, men de får dig att må bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 107 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Klubben för en lyckligare jul: Bokdivisionen, Bokstunder och enligt O

Bok: Julen är kommen av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Julen är kommen
Genre: Feelgood
Antal sidor: 234
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 5
Förlag: SAGA Egmont
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 22 december 2024




Första meningen: Klockan var tre på natten och klipporna på Sardinön låg i mörker.

Baksidetext
Äntligen vankas det bröllop och jul på Sardinön! Emelies höst på Sardinön är mer än lovligt stressig. Hon och Andreas planerar sitt bröllop med allt vad det innebär. Klänningen, som Birgitta och Linnea syr måste bli bra, maten och tårtan ska Linn fixa och ladan där vigseln ska hållas måste dekoreras.

När Andreas blir pappa har Emelie plötsligt en bebis i huset och livet vänds upp och ner. Hennes ex Ousman lyser med sin frånvaro vilket är både skönt och oroväckande och samtidigt fortsätter den anonyma Feskarn att racka ner på Emelies arbete. Julen är dock bara några veckor bort vilket fyller Emelie med hopp om framtiden, julhuset pyntas med Astrids fina dekorationer och Linn provar nya recept som sprider väldoft över hela ön.

När kommunen meddelar att hembygdsgården ska bli äldreboende orkar Emelie inte mer och funderar på om hon ska behöva lämna ön. Men var ska hon då ta vägen?

Min kommentar
Med Julen är kommen (och alla julfilmer) så skulle man kunna tro att jag har fått en tillräcklig dos av jul, men så är det inte. Man skulle också kunna tycka att jag borde ha lärt mig nu att de här böckerna har titlar som talar om när de slutar. Inte när de utspelar sig. Jag blir faktiskt lite besviken på att inte heller denna sista del är en julbok. Trots titeln. Julen är bara en pytteliten del i slutet.

Ett genomgående problem jag har haft med de här böckerna är att ön verkar befolkas av riktiga dramaqueens. Jag tycker ändå att serien har lugnat ner sig lite. Folk är inte riktigt lika hysteriska nu som de var i början. Det har helt klart blivit mer trevligt att hänga med dem en stund. Den röda tråden genom samtliga böcker är event på hembygdsgården och visst hade det varit mysigt att ha en sådan i sin närhet.

Emelie är inte min favoritperson, även om hon har blivit mycket bättre längs vägen. Jag blir lite irriterad på henne och hennes reaktion på att hembygdsgården kanske ska läggas ner. Den är värdig en dramaqueen. Och allt det här tassandet runt Sussi. Den är ju inte rimligt att hon ensam ska få bestämma allt, när det är tre andra människor inblandade. Men det allra värsta, som faktiskt gjorde mig rent bestört, är det som Sussi och Stina gör mot Andreas. Jag tycker det är att likställa med ett övergrepp. [spoiler]Liksom "God jul, här får du ett barn i julklapp". Hade de verkligen fryst ner befruktade ägg?[/spoiler] Vilka sällsamt osympatiska och självcentrerade människor de är.

Bakning är det otroligt mycket av. I alla böckerna. Det är tur att jag gillar att läsa om det. Trots att jag inte tycker om att äta bakverk, rent generellt. Ibland önskade jag att luktböcker var uppfunna. Det måste dofta ljuvligt.

En del trådar känns oavslutade, men det är gott så. Gränsdragning är något som har varit ett utmärkande drag hos många karaktärer och det är det fortfarande. Eller kanske egentligen mer att inte kliva över den.

Det kanske inte är nödvändigt att allt går att tro på, men det känns inte trovärdigt att en ö, med runt 1000 bofasta (det sägs i boken) har underlag för ett fint café, en livsmedelsaffär, växtvaruhus och en tjusig restaurang. Men jag önskar att det hade varit möjligt.

Julen är kommen är en mysig och varm historia, jag gillar verkligen tonen som genomsyrar böckerna, men om du vill ha rejäl svärta i din feelgood så är inte detta rätt för dig. Den här sista delen är nog faktiskt den bästa i serien. Jag hade tyckt om att vara på den här ön. Förmodligen så kommer jag, vid tillfälle, att ta tag i spin-offen, om Linn och Oskar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Julen är kommen: malins bokblogg och Mias bokhörna

Bok: Ond tro av Anna Bailey

Författare: Anna Bailey
Titel: Ond tro
Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tall Bones
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 december 2024




Första meningen: Dånet från brasan går knappt att urskilja i allt stoj från campingens pojkar och skolflickornas som hojtar och dansar i skuggan av Tall Bones.

Baksidetext
När sjuttonåriga Emma skiljs från sin vän Abigail på en fest ute i skogen tror hon – som de flesta tjejer i hennes ålder – att deras liv bara har börjat. Men mycket kommer att hända den natten, och hon kommer aldrig att få se Abigail igen.

Försvinnandet skapar sprickor i fasaden i småstaden Whistling Ridge, som under ytan bubblar av bittra fejder och motsättningar. Även inom Abigails familj finns det många frågor att ställa – till Noah, den äldre bror som Abigail svikit; till deras yngre bror Jude, som fortfarande haltar efter ett övergrepp i barndomen; till mamma Dolly och pappa Samuel, med deras respektive relationer till den eldige predikant som håller staden i sitt grepp.

Vad som helst kan hända i Whistling Ridge, denna krutdurk av småstadsilska. Det enda som behövs är en gnista – till exempel sanningen om vad som hände den där kvällen ute vid Tall Bones ...

Min kommentar
Eftersom jag hade läst så mycket julgood och kanske var lite mätt på ljust och glatt så tänkte jag att lite mörker kunde passa. Så jag valde Ond tro. Och mörker, det kan man säga att jag fick. En rejäl överdos faktiskt.

Kanhända är det jag som är konstig, men när allt bara är misär och mörker så blir i alla fall jag lite trött och avtrubbad. Här är det bara elände. Om något ljust hade brutit av så hade eländet blivit mer märkbart.

Hemligheter uppskattar jag i en historia och också antydningar om dåliga saker som ska hända längre fram. Precis som allt annat så bör man använda de här knepen med måtta. När var och varenda människa hela tiden antyds ha en stor och mörk hemlighet, som alla dessutom verkar påverka själva fallet, då blir det bara för mycket för mig. Man får inte ens veta vad folk hittar/gömmer, utan förväntas komma ihåg något väldigt diffust en bra bit tillbaka, då orkar jag bara inte med det.

Det är inte bara dessa antydningar som stör mig. Historien hoppar dessutom mellan då och nu och även perspektivet skiftar mellan otaliga personer. Det framgår inte vem som är berättare och skiftet mellan då och nu sker mitt i kapitlen. Det finns ingen som helst anledning att komplicera saker så till den milda grad. En bra historia ska klara sig utan det. Tycker jag.

Samtliga karaktärer är stereotyper i sin allra renaste form och dessutom tillskruvade många extra varv. Jag gillar verkligen inte när man gör så. Bara för att göra dem "intressanta". Så gott som allihop är sådana och även egoistiska, självgoda hycklare. För mig är det en stor miss och betyder snarare att man inte klarar att sätta ihop en bra historia som klarar sig själv. Jag är inte ett dugg intresserad av den typen av karaktärer och jag bryr mig inte om någon av dem. Den som var mest ogudaktig och drivande var prästen. Vilken skitstövel han var. Inte ett dugg kristen i mina ögon. Jag kan bara hoppas att han och hans gelikar fick något slags straff.

Själva temat i Ond tro är bra, ett litet samhälle som är fullständigt dysfunktionellt. Det är utförandet och överanvändningen av vissa skrivtekniska abrovinscher som inte passar mig alls. Det tar sig ganska rejält mot slutet, men tyvärr räcker det inte för ett högre betyg. Men det är alltså detta som världen är på väg mot.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 10 530 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ond tro: hyllan och Mina skrivna ord

Bok: Snöfall över strandcaféet av Lucy Diamond

Författare: Lucy Diamond
Titel: Snöfall över strandcaféet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 230
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Christmas at the Beach Café, Christmas Gifts at the Beach Café, A Baby at the Beach Café
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Strandcaféet 2-4
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2013, 2014, 2016 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2024



Första meningen: Det snöade i Carrawen Bay.

Baksidetext
Efter en hektisk sommar på strandcaféet ser Evie fram emot sin första jul med nya pojkvännen Ed – hon är fast besluten att det ska bli den mest perfekta, romantiska julen någonsin. Mysiga kvällar framför brasan bara de två, med vin och godsaker … underbart!

Men friden tar slut när Eds före detta fru plötsligt tar kontakt igen, och sedan dyker oväntade gäster upp: Eds grinige bror Jake och Evies bästa vän Amber, som just fått sitt hjärta krossat. Lägg till snöstormar och familjedraman, och det ser ut som om julen kommer att bli lite av en kalkon ...

Min kommentar
Det här med att läsa julfeelgood i december är faktiskt en lysande idé, har jag märkt, och något som jag verkligen ska försöka komma ihåg till kommande jular. Näst på tur var en riktig feelgood, Snöfall över strandcaféet.

I somras läste jag första delen i den här serien och efter det försökte jag hitta de resterande delarna i serien, vilket visade sig vara betydligt svårare än vad jag hade trott. Inga bibliotek i min närhet hade vare sig pappersversion eller e-bok. Och så var det bara den här andra delen jag letade efter. Till slut köpte jag den som e-bok. Tredje och fjärde gick bara inte att hitta. När jag väl hade börjat läsa den här så fattade jag att den egentligen är tre noveller/kortromaner, som har satts ihop till en roman. Så mycket tid jag la på att försöka hitta det som kallas bok 3 och 4. Helt i onödan. Här finns alltså Christmas at the Beach Café, Christmas Gifts at the Beach Café och A Baby at the Beach Café. Fast på svenska då.

Detta är en bok som passar utmärkt som mysig julläsning, men den innehåller faktiskt två jular och en sommar. Jag vet inte om tajmingen var mer rätt när jag läste denna, för jag uppskattar den mer än första boken där det var lite långsökt svärta, men framför allt för enkla och snabba lösningar. I denna är det inte riktigt så många olika problem och inte heller några tramsiga lösningar.

Evie och hennes nära och kära har nästan allt fokus här och det är väldigt mycket mindre om hennes präktiga och fantastiska grannar (OBS! detta är alltså en bra grej). Jag gillar Evie, även om hon ibland har svårt med impulskontrollen. Jag tror att hon kan vara något slags botemedel mot många olika slags åkommor. Det hjälper i alla fall att vara i hennes sällskap. Hennes syster Ruth får vi lära känna bättre också. Det är inte en dans på rosor att vara en duktig flicka. Speciellt inte när mattan under ens fötter plötsligt dras undan.

Några nya karaktärer dyker också upp. Bland annat Eds bror Jake. Han är väl smolket i bägaren, kan man nog säga. Alla hans symptom tyder på avundsjuka. Eds mamma, Victoria, gör också entré. Henne hade jag gärna fått veta mer om. I den tredje delen kommer det ännu en ny karaktär och och förtjänar nog faktiskt en egen historia.

Snöfall över strandcaféet är bättre än den första boken, tycker jag, och en väldigt söt historia. Julstämning finns det mycket av, åtminstone i de två första delarna, och här finns sorg och skilsmässor, men allra mest glädje.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 3 615 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snöfall över strandcaféet: enligt O, Tjalle läser och med näsan i en bok

Bok: Polcirkeln av Liza Marklund

Författare: Liza Marklund
Titel: Polcirkeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stenträsktrilogin 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 december 2024




Första meningen: Kroppen hittades en av de kortaste dagarna på året, de obefintliga, då solen övergivit människorna vid norra polcirkeln och knappt brydde sig om att förebåda ljus.

Baksidetext
Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad.

Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Min kommentar
Julböcker behöver kanske inte vara av den glättiga och glittriga sorten, tänkte jag, och hittade Polcirkeln. Själva brottet sker visserligen under sommaren, men nutidstråden utspelar sig dagarna runt jul. Ibland är det ju skönt att bryta av det ljusa med lite mörker.

Liza Marklund har jag läst många böcker av. Faktiskt nästan alla hon har skrivit innan denna. De har allihop varit bra eller till och med väldigt bra, så jag hade kanske för höga förväntningar och jag hade helt klart förväntat mig mer.

Miljön är ju, så klart, fantastisk. Jag vet inte varför jag är så lockad av böcker som utspelar sig norröver. Det är något speciellt med kyla, mörker, mygg och så vidare. Orten Stenträsk är inte den som finns, utan helt fiktiv, men jag undrar om den ändå inte ligger på ungefär samma plats som den riktiga. I så fall passerade jag alldeles i närheten i somras.

Karaktärerna är egentligen inte speciellt många, men något är det som gör att de aldrig fick liv. De viktiga personerna, de fem tjejerna i bokcirkeln, är för många och alldeles för skissartade. Det gör att jag aldrig får grepp om dem och jag har riktigt svårt att hålla isär dem. Både då och nu. Även deras eventuella syskon, pojkvänner och annat är oerhört rörigt för mig.

Under läsningen så förstår jag att jag är i ungefär samma ålder som huvudpersonerna, men jag kan överhuvudtaget inte relatera till dem och sådana som de är som tonåringar. Varken språk eller leverne var så hårt eller destruktivt när jag var i den åldern. Nu växte jag visserligen inte upp i ett mindre samhälle i det norrbottniska inlandet, men väl i en liten by. Mentaliteten torde vara liknande. Inte heller kan jag förstå varför de ens fortsatte träffas. Det var ju uppenbart att de inte gillade eller var bra för varandra.

Vissa antydningar/trådar tappas bort helt, de nämns en gång och aldrig mer. Det kan jag leva med, men det som är värre är att en hel dag hoppas över i nutid. För att hemlighålla viktig information, månne? Den får vi i stället serverad när allt är klart. Trots den hemlighållna informationen löste jag gåtan. När jag förstod hur det låg till så fattade jag alla ledtrådar längs vägen. De var väldigt snyggt planterade. I stället för den (oväntade) kulmen i slutet så blir det mer av en antiklimax. Det var liksom inte ens spännande.

Polcirkeln är ju första delen i en trilogi och jag kommer förmodligen att läsa nästa bok. Det kan ju vara så att upplägg och huvudpersoner i denna inte funkar så bra för mig. Om jag ska döma efter hur den här slutar så har inte Kallmyren fem (eller sex) huvudpersoner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 3 612 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Polcirkeln: Bokstunder, Stories from the city, stories from the sea och Punktslut

Bok: En oönskad julklapp av Sara Molin

Författare: Sara Molin
Titel: En oönskad julklapp
Genre: Feelgood
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 december 2024




Första meningen: Säga vad man vill om pratsjuka gubbar, men ibland får man bara tacka för distraktionen.

Baksidetext
Diana Jonsson vill inte lämna Tanzania för att tillbringa november och december i ett mörkt Sverige. Hon vill inte återuppleva känslan av att inte passa in, och hon vill definitivt inte fira en svensk jul med alla förväntningar det innebär. Men hon förmår inte säga nej när mamma för tredje året i rad ber henne att tillbringa julen hemma i Sollentuna, och vikariatet på akutmottagningen ger henne chansen att tjäna ihop lite välbehövliga pengar. Två månader ska hon väl ändå klara av? Så fort julen är överstökad väntar ett nytt jobb i Kenya.

Men i Sverige blir ingenting som hon tänkt sig. Arbetskamraterna Gunnel, Blaze och Erik nästlar sig snabbt in i hennes hjärta, och när det framkommer att Dianas förmodat avlidne pappa inte bara lever, utan dessutom har en ny familj, kan hon inte låta bli att söka upp sin halvsyster. Bara för att se hur hon ser ut.

Allt hon önskade sig var en okomplicerad, enkel jul med sin mamma men ibland får man saker som man inte bett om.

Min kommentar
I år hade jag tänkt skulle bli året då jag läste, nästan, bara julböcker i december. Jag ansträngde mig verkligen för att hitta julböcker, men lyckades väl inte till 100%. En oönskad julklapp hör i alla fall till julböckerna, tycker jag. Den lyckades jag hitta i min egen hylla till och med.

Den här boken handlar om det där märkliga "passa in". Jag har ingen aning om vad det betyder och inte heller vem som först myntade uttrycket. Den personen borde, i mina ögon, få något slags straff. Så mycket elände det har ställt till med och så finns det ju inte ens någon som passar in. I min värld finns det inte två människor som är lika. Vad ska man då passa in i?

Karaktärerna är inte speciellt många och det är en hel hög med udda figurer. Ingen av dem är väl egentligen överdriven. För mycket ja, men inte överdriven. Jag är ganska säker på att jag utan större besvär skulle kunna hitta de flesta typerna i min egen närhet.

Diana kräver ett eget omdöme. Jag blir så förbannad och trött på henne. Så fort någon relation, vilken som helst, går fel på något sätt så bara ger hon upp och flyr. Det är ju extremt svårt att skapa en relation med en sådan människa. Jag förstår inte var hon har fått det ifrån att alla andra susar omkring på räkmackor.

Två händelser, typ de viktigaste som sker och som hela historien bygger på, förstår jag inte alls reaktionerna på. Först det som orsakade Dianas första flykt. Var kom det ifrån? Sedan Livs reaktion på hemligheten, när den avslöjas. Jag tycker de överreagerar å det grövsta båda två. Hela den här grejen med att inte berätta vissa saker för att "skydda" någon tycker jag bara är egoistiskt. Ett val man gör för att det blir för jobbigt för en själv. Man måste liksom ha alla variabler för att kunna fatta vettiga beslut. Men så blev det ju som det blev här också.

En oönskad julklapp är jag helt säker på skulle göra sig perfekt som film. Som bok är den bra, men den lyckas inte riktigt beröra mig. Den är mysig, charmig och ganska rolig ibland. Ett stort plus är att inte allt handlar om parrelationer. Minst lika mycket fokus, om inte mer, ligger på alla andra relationer en människa kan ha; mamma, syskon, kollegor och så vidare.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En oönskad julklapp: Lottens bokblogg, enligt O och hyllan

Bok: Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Författare: Liane Moriarty
Titel: Öppnas i händelse av min död
Genre: Drama
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The husband's secret
Översättare: Eva Johansson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2024




Första meningen: Alltihop var Berlinmurens fel.

Baksidetext
Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig ...

Min kommentar
En bok som det känns som att alla utom jag har läst är Öppnas i händelse av min död. Jag köpte den för evigheter sedan (2016!) och har varit på väg att plocka fram den ett flertal gånger. Det kom alltid något annat emellan. Ända tills jag slutligen tog med den i min Boktolva. Symptomatiskt nog så är den faktiskt sist ut, inte bara i den utmaningen, utan i samtliga i år.

Trots att så många läst och verkligen tyckt om så hade jag egentligen inga förväntningar alls. Det som blev min stora behållning av hela historien är, inte speciellt oväntat, de moraliska dilemmana som boken faktiskt innehåller flera av. Speciellt de som gör mig helt förvirrad, där inget liksom är svart eller vitt. Jag älskar att fundera över vad jag själv skulle ha gjort, men här har jag faktiskt ingen aning. Det finns liksom inga vinnare här.

Början av boken fick mig nästan att ge upp. Det var helt osannolikt rörigt. Så många karaktärer och ingen av dem etablerades speciellt starkt. Alla kvinnor låter exakt likadant, men Tess och Cecilia hade jag jättesvårt att hålla isär. Jag kom aldrig ihåg vem som var vem och det var så genom hela boken.

Om man läser baksidetexten och förväntar sig en historia om Cecilia och John-Paul så är man helt fel ute. Det finns tre trådar här, varav två har en stark och tydlig koppling till varandra. Vad den tredje kan tänkas tillföra till det hela är oklart. Förutom att den är intressant då. Ingen av karaktärerna i någon av trådarna är särskilt lätt att tycka om, men de är högst mänskliga. Irrationella och ologiska.

Jag gillar verkligen den något ödesmättade stämningen. Man känner med varenda cell i kroppen att detta är en olycka på väg att hända. Och det är det ju. Man skulle kunna kalla allt för gudomlig rättvisa, men det blir ju väldigt konstigt när en oskyldig tredje part drabbas. Snyggt upplagt är det i alla fall.

Epiloger brukar inte tillföra jättemycket till en historia, tycker jag, men denna gör det. Mycket av det man tror sig veta ändras. Jag gillar det. Tänk vad alla hade kunnat slippa gå igenom om det bara hade gjorts rätt från början. Man bör nog fundera både en och två gånger varför man känner behovet att bekänna något för sin partner. Om det är för ens egen skull, av rent egoistiska skäl för att man själv ska må bättre, då bör man nog faktiskt låta bli. I alla fall om det är i formen av ett brev som ska läsas efter att brevskrivaren är död. Tänk om hon hade läst det när han hade dött. Hade inte det varit ännu värre?

Öppnas i händelse av min död berör mig, men inte tack vare karaktärerna. Det som berör mig är moral- och etikfrågorna. I övrigt så är den väldigt förutsägbar, men det stör mig inte. Det finns mycket som jag hade kunnat reta mig på i själva handlingen, men allt måste ha gjorts på ett bra sätt för det är inget som jag egentligen irriterar mig på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 693 880 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Öppnas i händelse av min död: Lottens bokblogg, Stories from the city, stories from the sea och enligt O

Bok: Sånger vid en vägkorsning av Patrik Centerwall

Författare: Patrik Centerwall
Titel: Sånger vid en vägkorsning
Genre: Fantasy
Antal sidor: 179
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Catoblepas förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 november 2024




Baksidetext
Sånger vid en vägkorsning är en samling noveller som utspelar sig i bekanta miljöer men där det främmande och magiska ständigt är närvarande. Där det fantastiska kan ses i ögonvrån av de som är uppmärksamma eller bara råkar snubbla över det. I de tio tankeväckande och fantasifyllda novellerna kan allt hända - och gör det.

Min kommentar
För över sju år sedan läste jag en novellsamling av Patrik Centerwall, som jag uppskattade mycket. Nu i höstas fick jag ett mejl där han undrade om jag ville läsa hans nya novellsamling, Sånger vid en vägkorsning. Det självklara svaret på den frågan var ju ja.

Fantastik är en subgenre som jag nog egentligen inte har någon som helst koll på. De här novellerna sägs vara i den genren. Om jag har förstått det rätt så ingår både fantasy, science fiction och skräck i den och två av dem är ju favoritgenrer. En extra bonus är att flera noveller utspelar sig i Lund, där jag bor, eller Göteborg, där jag kommer ifrån.

Rent generellt så tycker jag detta är en väldigt jämn novellsamling, med två tydliga teman - musik och natur. Fler än hälften har minst en av ingredienserna. Speciellt musik verkar vara viktig för författaren. Samtliga noveller är korta, den längsta (och bästa) är bara sexton sidor lång. Perfekt längd för läsning innan man släcker lampan och ska sova.

Den solklara favoriten är Väggmålningen. Min anteckning om den var läskig! (japp, med ett utropstecken). Den är precis som en skräcknovell ska vara; mystisk, oviss och fantasieggande. Allt detta utan en enda droppe blod.

Vägkorsningen har en, till viss del, väntad twist, men lösningen gjorde mig överraskad. Ossian är betydligt smartare än litterära karaktärer brukar vara. Man kan tydligen både äta kakan och ha den kvar. Det finns också en väldigt annorlunda och fin berättelse om Näcken, Visor vid bäcken. Annorlunda på ett bra sätt. En riktigt kul myt om jätten Finn, När Finn försvann, får mig att vilja gå och kolla de där kolonnerna.

En av novellerna, Kompositören och sångerskan, påminner väldigt mycket om Minnet av en sång, en av novellerna i förra samlingen. Jag minns den inte i detalj, men handlingen verkar vara densamma. Någon novell känns oavslutad, som Cornelias plan. Den slutar väldigt abrupt, men det kan vara för att jag ju vill veta vad som hände sedan.

Novellerna i Sånger vid en vägkorsning är åt det vemodiga hållet, tycker jag. De är inte så läskiga, men det kanske inte heller är meningen. De är mer sorgsna, finstämda och lågmälda. Vardagsmagi kan vara en bra sammanfattning, om det finns något sådant.

På Goodreads hade den 4,20 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sånger vid en vägkorsning: Jag hittade inte någon.

Bok: Älskarinnan av E P Uggla

Författare: E P Uggla
Titel: Älskarinnan
Genre: Thriller
Antal sidor: 410
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Saltsjösviten 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 november 2024




Första meningen: Ammar fickparkerar bakom en grå Volvo och lyckas placera bilen tätt intill trottoarkanten redan på första försöket.

Baksidetext
Tre dagar före julafton. Stämningen är spänd i förortsvillan. Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne - hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. När Vidar säger att han vill prata fryser hon till is. Är det nu han berättar att han vill lämna henne? Vad ska hända med barnen, Ludde och Wille är ju bara fem och sju år? Ett telefonsamtal avbryter. Ester somnar på vin och tabletter. När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott. Finns det ens en älskarinna?

Min kommentar
Jag minns inte riktigt när (mitten av september, visar det sig när jag efterforskar lite) det var som jag fick veta att Älskarinnan var på gång, men ända sedan dess så har jag längtat. När den till slut dök upp i brevlådan så gjorde jag en snabb omplanering och satte tänderna i den direkt. Det var helt enkelt omöjligt att låta bli den.

Detta är en i stort sett fristående bok. Kopplingarna till Bortförda är mycket lösa och egentligen bara en bonus. Några karaktärer är gemensamma, men det är inte samma huvudpersoner. Jag har, bara i år, läst flera serier som är av liknande sort och det får mig att undra om det här kanske är en ny trend. I så fall gillar jag utvecklingen.

Karaktärerna är trovärdiga, vilket kanske är konstigt. Med tanke på att det döljer sig en och annan psykopat bakom normala fasader. Ester är den ena huvudpersonen och jag gillar verkligen att hon är både analytisk och systematisk. Trots att hon är rejält chockad. Hon är den faktiska motsatsen till den traditionella hysteriska kvinnan. Hennes man Vidar verkar inte vara någon trevlig person. Kanske hade han gjort sig förtjänt av sitt öde. Var han verkligen sådan när Ester träffade honom?

Några bekanta från Bortförda dyker alltså upp och det är trevligt att få veta lite om vad som har hänt. Egentligen är det bara Sima och Niko jag minns. De har inga större roller här, förutom att de är vänner till Ester. I stället är det polisen Maja som är den andra huvudpersonen. Hon var visserligen också med i Bortförda, men jag kommer inte alls ihåg henne där. Här gör hon ett större intryck och hon verkar vara en person som jag kan tycka om. Hennes nya kollega, Dima, är också lätt att gilla. Så här långt. Hennes övriga kollegor ger inga sympatiska vibbar. Om det är så att en annan polis får en framträdande roll i en bok så hoppas jag på Dima i nästa.

Detaljnivån, vad gäller allt, är på prefekt nivå. Jag får lov att skapa egna bilder och, framför allt, känna själv. Det uppskattar jag så mycket att jag inte kan förklara det. I stället för att få andras känslor nedtryckta i halsen så får jag i stället uppleva händelsen som orsakar känslan. Det är så mycket lättare för mig att relatera då. Visst är det så att somligt som händer känns orimligt, men precis som vanligt så köper jag det när det är bra gjort. Och det är det.

När jag läste Älskarinnan på bussen så var jag så uppslukad att jag helt glömde bort att skicka en påminnelse till sambon (det gick bra ändå). Det är inte ofta det händer. Om jag hade haft möjlighet att sträckläsa så skulle jag ha gjort det, men den lästes ändå på vad som måste betraktas som rekordtid. Det är otroligt fängslande. Så nu väntar jag på inte färre än två spännande uppföljare av E P Uggla. När kommer de?

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 9 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Älskarinnan: Lottens bokblogg, Ljudboksbloggen och Kapprakt

Bok: Kärlek och andra mänskliga brister av Bethany Clift

Författare: Bethany Clift
Titel: Kärlek och andra mänskliga brister
Genre: Feelgood
Antal sidor: 437
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Love and other human errors
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 november 2024




Första meningen: Jean-Paul Sartre skrev att "Helvetet är andra människor".

Baksidetext
Indiana Dylan lever efter ett punktligt schema: 20 minuter stretch, dusch, ingen frukost men däremot en espresso. På klockslaget 5:19 börjar dagens arbete.

Indiana skulle aldrig få för sig att bli kär. I stället sköter hon sina drifter genom korta möten på hotellrum - exakt 46 minuter långa. Kontorsbyggnaden hon bor i rymmer även ett labb med hennes värdefulla datorer och servrar. Hennes enda vän är den virtuella assistenten Peggy.

Indiana har tagit fram en matchmaking-app som genom exakta algoritmer påstås kunna hitta den perfekta partnern åt vem som helst. VD:n på IT-bolaget JaneDoe, Cameron Gardner, gör allt för att få köpa appen och vill dessutom att Indiana ska arbeta för henne som konsult. Hon tackar nej, men Cameron är i en position där hon kan utöva utpressning, och Indiana tvingas ge med sig.

Det första uppdrag Indiana får i sin nya roll på JaneDoe visar sig bli hennes livs största utmaning. Hon måste demonstrera, bortom allt rimligt tvivel, att hennes matchmaking-app lever upp till sina högt ställda anspråk - och för att göra det måste hon bli kär.

Min kommentar
Det var fortfarande ganska mycket månad kvar när jag läst klart det jag planerat (plus en) och boken jag hade hoppats börja med hade ännu inte kommit (typiskt nog så kom den senare samma dag som jag började på denna). Jag kände däremot att jag verkligen skulle behöva något upplyftande, så jag valde Kärlek och andra mänskliga brister. En bok som jag verkligen sett fram emot att läsa.

Nästan tre år (va?!) har gått sedan jag läste hennes debut, Överlevaren, som är en helt fantastisk dystopi (nu i efterhand känns det märkligt att den bara fick en fyra i betyg). Den här boken är något helt annat, men en likhet finns det faktiskt - isolerad kvinna och en styck hund. Jag kallar i alla fall denna för feelgood, men den kunde ha passat in i drama eller science fiction också. Eller humor. Men mest av allt så får den mig att må bra.

Vi får följa tre olika POV (två kvinnor och en man) och från start var det lätt att skilja dem åt. Mot slutet fick jag lite svårt att ha koll på vems POV jag läste. De började låta väldigt likadant alla tre. Min första tanke är nog att det är så skönt att det ändå är lite nyanserat. Alla män är inte onda. Alla kvinnor är inte goda. Långtifrån. I vilket fall så är det kvinnorna som tar plats här. På alla möjliga sätt. Även om vi nu får följa en man också.

Peggy! Den virtuella assistenten är en fantastisk karaktär och min solklara favorit. Precis som vanligt så faller jag pladask för icke-mänskliga karaktärer. Även Indiana gillar jag, speciellt i början, när hon också var mer lik en robot. Jag känner ett omedelbart släktskap med henne. Ungefär sådan hade jag blivit om jag gett mig fritt spelrum. Det finns en del andra sympatiska karaktärer också så det finns mycket att tycka om. Inklusive humorn, som är precis min typ.

En bra feelgood innehåller en hel del svärta också. Det finns det här, allt är inte rosaskimrande underbart. Bland annat så har vi giriga företagsledare, helt utan moral och/eller affärsetik. En och annan anställd som går över lik för att klättra uppåt träffar vi också på. Det finns också en del svärta i karaktärernas bakgrund.

Den stora basen i den här historien är vänskap. Att ensam inte alls är stark. Och att det inte går att angripa kärlek på ett vetenskapligt logiskt sätt. Inga algoritmer i världen kan räkna ut den. Även om det är kemi. Jag kände en viss oro för några möjliga scenarion. De skedde inte. Däremot så var det annat som hände som drog ner det en aning. Ett visst mått av förutsägbarhet ingår i den här genren, tycker jag, och det är den så klart. Kanske mest vad gäller att man gillar de karaktärer som det är meningen att man ska gilla och ogillar de andra.

Kärlek och andra mänskliga brister var i full fart på väg mot stordåd, men tyvärr så tappade den lite i andra halvan. Inte mycket, men tillräckligt för att inte längre kvalificera sig för full pott. Jag hade så velat se den här som film. En modern rom-com.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,21 i genomsnitt (beräknat på 1 039 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kärlek och andra mänskliga brister: hyllan

Bok: Mitt liv som död av Håkan Mattsson

Författare: Håkan Mattsson
Titel: Mitt liv som död
Genre: Thriller
Antal sidor: 291
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Livet och döden 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 november 2024




Första meningen: Han tar samma väg hem från skolan som alltid.

Baksidetext
Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer.

Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.

Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning – något som inget har kunnat förbereda Mathias på.

Min kommentar
Mitt liv som död dök upp som en överraskning från förlaget och det var väl helt okej. Jag har ju ändå läst de två första delarna och trots att jag blev besviken på förra boken så tyckte jag att det kunde vara intressant att få veta hur i hela friden allt detta skulle sluta. I november var det mycket månad kvar när jag hade läst klart allt jag planerat och då plockades den fram.

Första boken tyckte jag om, mycket. Jag vet inte om den andra (och även denna) är skrivna helt annorlunda eller om jag inte brydde mig om det för att det var så spännande, men dessa två senare har blivit lite av en besvikelse.

Jag kan börja med det som störde mig allra mest. Jag höll på att bli tokig på alla fysiska reaktioner på känslor, som texten är fullkomligt nedlusad av. Alla känslor (av negativt slag, åtminstone) åtföljs av en fysisk reaktion. I stället för att beskriva känslan så föredrar jag när det berättas vad som händer karaktären, som får den att känna så. På det sättet kan jag få känna själv. På mitt eget sätt. Det är oerhört sällan som jag upplever en isklump i bröstet, gälla varningsklockor som ringer, kallsvettningar som bryter ut i pannan, något som vaknar till liv innanför bröstbenet, rysning över ryggen, härdsmälta i magtrakten, iskall oro som exploderar i maggropen. Och detta är bara ett urval som jag hittade under läsningen av ett tiotal sidor. Jag ogillar i allra högsta grad att få (andras) känslor nedtryckta i halsen.

Karaktärerna är inte speciellt många, men fortfarande är det så att ingen av dem är speciellt trevlig. De fortsätter dessutom att bete sig märkligt. I den här boken är det mest Hannah som stör mig. Hon är helt sanslöst korkad och agerar/reagerar som en treåring. Jag tycker inte att det är ett dugg modigt att göra som hon, bara ogenomtänkt och dumdristigt. Hassan är i alla fall med på tok för lite. Han har, i de tidigare böckerna, varit den enda som känns rimlig.

Dokumentet som Alice skrev var tragiskt på riktigt, men det lyckades ändå inte beröra mig. Kanske även detta på grund av alla känslor som får fysiska reaktioner. Ett stort problem med allt är de genomonda karaktärerna. Även den allra ondaste människa brukar ha någon positiv egenskap (tänker jag). Kanske bara så lite som att man är snäll mot katten. De här människorna har inte ett enda försonande drag.

Hela grejen med den här "forskningen" upplever jag som otroligt obehaglig. Jag gillar verkligen inte när döden/livet efter döden förhärligas. Som att allt löser sig och blir bra när vi dör. Rent krasst så borde ingen vilja vara kvar i livet då. Dessutom så är det högst osannolikt att man skulle kunna lyckas att skapa bilder av ett EEG. Men strunt samma. Det är inte det som är det viktiga.

I Mitt liv som död knyts alla trådar ihop. Jag tror inte att det finns en enda oklarhet kvar. Historien är egentligen både spännande och intressant, men det förtas av att allt berättas för mig. Jag känner nog att man måste lita på sin läsare och inte utgå från att allt, inklusive varenda känsla, måste beskrivas.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mitt liv som död: Jag kan inte hitta någon.

Bok: Det kom ett brev från München av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det kom ett brev från München
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 390
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 8
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 november 2024




Första meningen: När Lars Rute stod och tankade på en bensinstation i närheten av Jönköping två dagar före julafton i Herrens år 2020, insåg han - i ett ögonblick av tillfällig klarsyn - att han var förbannad på i stort sett allting.

Baksidetext
Det är jul, pandemiåret 2020, och den kände konstnären Ludvig Rute bjuder – på tvärs mot alla restriktioner – in sina syskon till firande i avlägsna Sillingbo. Han har något han vill säga dem. De har inte setts på många år och stämningen är minst sagt spänd. Det blir inte bättre av att ett mord inträffar under julnatten.

Paret Barbarotti–Backman kallas in och påbörjar en utredning som under ett ymnigt snöande och i pandemins slagskugga nästan erinrar om en gammal engelsk deckare. Åtminstone inledningsvis. Frågan är: Finns det en utomstående gärningsman eller är det "all in the family" – och i det förflutna?

Min kommentar
Håkan Nesser är ännu en av mina favoriter, vars böcker jag alltid köper. Det var inte längesedan jag kom ikapp i den här serien, men det varade inte något längre tag. Han är ju produktiv så varje gång jag har läst den senaste så kommer det en ny. Det är ju också bra, förstås. Det kom ett brev från München är den åttonde delen om Barbarotti och den är inte längre den senaste.

Jag skulle nog våga påstå att jag alltid känner mig trygg när jag läser Nesser. Jag vet att jag kan lita på både historia och upplösning. Här finns (oftast) vare sig våld eller blod och morden får man ta del av i efterhand. Förutom ett av dem, men jag tror att det är mer undantag än regel. Det är både vilsamt och avstressande att läsa hans böcker. I alla fall om man har läst några och vet vad man får.

Den här boken är nästan lite åt pusseldeckarhållet och "introt" är väldigt långt. Först nästan en fjärdedel in i historien dyker Barbarotti upp. Tempot är oerhört långsamt och det är väldigt mycket utredning (som jag gillar), som faktiskt inte går i mål för egen maskin. Jag tyckte dock det var ganska uppenbart vem som var skyldig och jag blev allt lite förvånad när poliserna helt sonika plockade bort den mest troliga. [spoiler]Bara baserat på att vederbörande inte hade ett eget rum. Som ju visade sig inte spela någon som helst roll, men hur h*n smet ut får man inte veta.[/spoiler]

Dialogen mellan poliserna ligger ibland farligt nära pinsamhetens gräns, men den är kvick, finurlig, eftertänksam och oftast ganska kul. Bara lite för mycket, men även jag har kollegor som inte vet när det är dags att sluta så jag vet ju att de finns. Men de är ganska pinsamma även i verkligheten. Något jag saknar är dock Barbarottis dividerande med Vår Herre. Han gör det visserligen, men visst var de mer förekommande förut? Nu pratar han mest med Backman. Jag tycker nog att Barbarotti har tappat lite av sin skärpa och underfundighet sedan han blev sambo med Backman.

Pandemin tar väldigt stor plats även i den här delen och nu är vi mitt i den. Det börjar kännas lite uttjatat, men jag tycker det är bra att ha med i böcker. Det blir som ett tidsdokument för framtiden. Det "extra" mordet tycker jag inte om, det var bara onödigt och verkar inte heller klaras upp. Dock gillar jag att efterspelet aldrig(?) är med i historierna. Det räcker liksom med att brottet är löst.

Det kom ett brev från München är helt enkelt en njutning att läsa. Precis som vanligt. Jag bara älskar när titeln får en så tydlig förklaring. Men. Det börjar nästan kännas lite som att trampa vatten och kanske borde man fundera på att avsluta den här serien. Som från början bara var tänkt att bestå av fem böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 443 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det kom ett brev från München: och dagarna går, Ljudboksbloggen och Deckarlogg