"Pythians anvisningar" av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Victoria Bergmans svaghet 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 februari 2015






Första meningen: Stranden var öde förutom de själva och måsarna.

Baksidetext
Genom självterapi försöker Victoria Bergman komma tillrätta med sitt splittrade inre och i slutet av arbetet återstår bara den starkaste av hennes många delpersonligheter.

Flera händelser i det förflutna har då ställts i ett helt nytt ljus.

Uttrycket Phytians anvisningar syftar på de hänsynslösa regelverk som ledarna i det hemliga pedofilsällskapet Sihtunum i Diasporan skapat. I takt med att Victoria Bergman blir psykiskt friskare kan Sofia ge sin älskarinna Jeanette allt bättre vägledning i jakten på männen som skadat inte bara Victoria för livet, utan även dottern Madeleine.

Upplösningen äger rum på en av nazismens mest beryktade avrättningsplatser, Babij Jar i Ukraina. Och inte heller nu är det lag och rätt som regerar.

Min kommentar
Äntligen tog jag mig då an tredje och avslutande delen i Victoria Bergmans svaghet, Pythians anvisningar. Det var drygt tre år sedan jag läste första delen och nästan tre år sedan andra delen. Det är inget jag rekommenderar. Läs delarna i ganska snabb följd annars är det svårt att hålla reda på alla detaljer och vändningar.

Trots att det var så längesedan jag läste förra delen så kommer jag snabbt in i denna mörka värld igen. Det är många människor i början, men de flesta är gamla bekanta och jag tycker tillbakablickarna sköts väldigt bra och jag får fort sammanhangen klara för mig. Tyvärr minns jag inte alla detaljer, men det funkar hyfsat bra ändå.

Den här boken känns mer som en sammanfattande bok än en bok med en egen intrig. Vi får veta bakgrunden, bland annat genom att följa Victorias dotter Madeleine som liten, och lösa trådar knyts ihop på löpande band. Kapitlen är korta och man hinner/vill alltid läsa ett till. Ibland är resonemangen långsökta och jag vet inte om alla psykoanalyser stämmer, men det känns trovärdigt och jag köper det rakt av. Det är mörkt, sjukt, grymt och eländigt men eftersom det också finns vanliga människor, som håller upp normaliteten så funkar det för mig. Tyvärr tror jag ju faktiskt också att världen kan vara exakt så här grym.

Jag vet att jag ofta hänger upp mig på underliga saker, som ingen annan bryr sig om och så även i den här boken. Ibland upplever jag det som att pekpinnen är lite för tydlig och tendensen att skylla på någon annan gillar jag inte alls. Det kan aldrig vara någon annans fel att man inte följer sina drömmar.

Hela historien är som en lök där lagren skalas bort ett i taget och allt man tror sig veta ställs på ända i varje bok. Det är ett otroligt snyggt avslut och frågorna jag haft får ett svar, jag är nöjd. Ändå har jag känslan av något oavslutat när jag läst klart och jag är inte helt säker på att jag förstått allt. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 318 betyg).
På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 539 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Pythians anvisningar: Lotten, Annika och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Hungerelden" av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Victoria Bergmans svaghet 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 15 maj 2012




Första meningen: Mardrömmen kommer till Stockholm klädd i en koboltblå kappa, något mörkare än kvällshimlen över Djurgården och Ladugårdslandsviken.
Sista meningen: Det förflutna hinner alltid ikapp, tänker hon.

Baksidetext
Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.

Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd. Men, hämnd för vad?

Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering. Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.

Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna. Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.

Min kommentar
Jag var helt fascinerad av Kråkflickan när jag läste den och kunde knappt slita mig från läsningen. Den här andra delen är visserligen också bra, men inte alls lika fängslande. Jag upplevde det mer som same, same, but different.

Splatterscenerna var tack och lov inte lika framträdande och visuella, man fick helt enkelt se egna bilder i huvudet. Men det kändes lite som att vändningarna, som ju så klart var där, inte alls var lika överraskande. Jag var ju beredd på att inget var som jag trodde. Och mycket riktigt var det så. En twist, den sista, fick mig att lyfta på ögonbrynet i alla fall. Men för det mesta tyckte jag att det ofast var ganska förutsägbart och kanske även lite segt emellanåt. Man fick lära känna karaktärerna lite djupare och några fler mord hanns med, men sedan var det inte mycket mer. Jämfört med överljudshastigheten i Kråkflickan så var tempot rejält långsammare här och faktiskt kändes det mest som en transportsträcka till tredje och sista delen.

Det är i alla fall skönt att relationen mellan Jeanette och Sofia behandlas som vilken relation som helst och inga billiga poäng tas i det politiskt korrektas namn. Mycket samhällskritik får vi på köpet och faktiskt även lite pekpinnar ibland, tyvärr. Jag uppskattar inte alls när jag blir skriven på näsan vad jag ska tycka och tänka. Inte ens när jag faktiskt håller med.

Och Jens Hurtig? Vem är han egentligen? Kommer det en twist med honom också? Han verkar bara för bra för att vara sann. Och när något verkar för bra för att vara sant, då är det oftast så.

Kommer jag att läsa den tredje delen, Pythians anvisningar? Jajamän!

Boktipsets estimerade betyg var 4.6. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hungerelden: Bokoholist, Lottens bokblogg och Bokfetischist.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Kråkflickan" av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 395
Serie: Victoria Bergmans svaghet 1
Första utgivningsdatum: 2010
Min upplaga: 2011-03-23
Förlag: Pocketförlaget

Baksidetext
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.

Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia.

Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?

När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.

Min kommentar
Det var otäckt att läsa den här boken, mest för insikten om vilka monster som kan skapas om man gör illa barn. Hur ond kan en människa egentligen bli under "rätt" omständigheter? De riktigt onda i den här historien är dock inte de som gör barnen illa, utan de som stillatigande tittar på. Dessvärre tror jag att boken inte är helt tagen ur luften.

Spännande var den, det kan man inte komma ifrån, men jag är verkligen utless på poliser med trassliga relationer och hemförhållanden. Tänk vad uppfriskande det hade varit att läsa om en lycklig polis, med en familj som han/hon hinner med och där inte halva historien handlar om polisens familjeförhållanden som bara är rent deprimerande. Finns det verkligen inga lyckliga poliser? Lite väl uppenbart var det också vad det egentligen handlade om. Det tog inte många sidor innan jag förstod, men det gjorde inget. Lite otroligt också att ingen bryr sig om att kolla till vem ett mobilnummer går. Resan mot slutet var ändå spännande och vilket slut det blev. Får man verkligen avsluta böcker med en cliffhanger? Mer kan man egentligen inte skriva om boken utan att avslöja för mycket. Läs den!

Här fanns inga onödiga ord överhuvudtaget, utan allt drev historien framåt. Det fanns absolut ingenting i språket som jag retade mig på, så det måste ha passat mig perfekt. Trots att det var många tillbakablickar och kursiverade avsnitt så tappade boken aldrig tempot och det störde inte historien på minsta sätt. Hela tiden ville man bara vidare. De korta kapitlen hjälpte till också. Och se där, det går att skriva en riktigt bra och spännande bok utan att blanda in mer folk än nödvändigt. Här fanns inte mer än ett tiotal viktiga personer och de presenterades på ett så bra sätt att det aldrig var svårt att hålla reda på dem.

Jag undrar jag när del två, Hungerelden, släpps i pocket eller om man ska köpa den inbundna.

Boktipsets estimerade betyg var 4.6, jag ger den 4.5.