Bok: Till det bittra slutet av Eva Dolan

Författare: Eva Dolan
Titel: Till det bittra slutet
Genre: Thriller
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: This is how it ends
Översättare: Carla Wiberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 augusti 2025




Första meningen: En gång hade det varit ett lyckligt hem.

Baksidetext
Ella Riordan är en samhällsaktivist som blev känd när hon misshandlades av polisen under en protestaktion. Nu ockuperar hon en byggnad vars ägare säger upp hyresgäster för att kunna omvandla huset till lyxiga bostadsrätter. Hon är fast besluten att stanna kvar och skydda de få kvarvarande hyresgästerna, trots dödshot.

Men när Ella återvänder till sin lägenhet en sen kväll efter en fest uppe på taket med sina medockupanter möts hon av en fasansfull scen. I panik ringer hon sin granne Molly, som övertygar henne om att polisen inte kommer att tro på hennes berättelse. Tillsammans gör de upp en makaber plan. Men deras hemlighet riskerar snart att bli avslöjad. En granne berättar för Molly att han hört Ella gräla med en man i trapphuset. Misstron mellan Ella och Molly växer och efterverkningarna av den ödesdigra natten hotar att förändra båda deras liv för alltid.

Min kommentar
För många år sedan nu läste jag Eva Dolans böcker om poliserna Zigic och Ferreira och jag tyckte de var mycket bra. Sedan dök det upp en fristående bok, Till det bittra slutet, och därefter en del inte så positiva recensioner. Då försvann min lust att läsa den, men så kan man ju inte ha det. I år fick den vara med i min Vi möts igen-utmaning.

Temat här är gentrifiering och kampen mot den och det är en bra grej med deckare. Man får ofta veta mycket om samhället. Jag hade ingen aning om att gentrifieringen var så omfattande i London. Jag har ju förstås sett de flashiga byggnaderna som har ploppat upp överallt, men jag har aldrig funderat på vad som fanns där innan. Så klart kan ju inte de fattigaste bo på den bästa marken⸮ Det här är en av Eva Dolans starka sidor. Att beskriva samhället och de små människor som befolkar den.

Genom två olika berättare får vi veta vad som hänt och vad som ledde fram till det. I vartannat kapitel får vi Ellas tråd, som går bakåt, och Mollys, som går framåt, men startpunkten är densamma. Jag förstår ju varför allt måste berättas så, men jag behöver inte tycka om det. En historia som berättas baklänges blir bara besvärlig och än värre blir det när den alterneras med en som går framåt. Jag har ju mer eller mindre glömt vad som hände i bakåttråden när jag kommer tillbaka till den efter ett besök i nutid. Men faktum är att det är oerhört snyggt och skickligt gjort.

Jag kan inte påstå att jag gillar Ella, eller någon av de andra karaktärerna. Alla verkar ha en egen, dold, agenda och jag känner mig mer eller mindre manipulerad hela tiden. Vem den okända döda är känns självklart, så fort den personen dyker upp i handlingen. Varför är ju också solklart då. Men det finns en twist till.

Ett genomgående problem jag hade under läsningen var att massor av händelser och platser nämns, på ett sätt som antyder att man självklart vet vad det handlar om. Personligen så är jag inte så insatt i brittisk inrikespolitik. Jag vet inte ens om det är verkliga händelser. Eller platser. Eftersom jag inte känner till dem så är det svårt att hålla ordning på dem.

Helt ärligt så var jag ganska uttråkad i början av Till det bittra slutet och kunde inte frammana minsta intresse för vare sig historia eller karaktärer. Jag tycker boken tar sig, undan för undan, och mot slutet är den riktigt bra. Det kan vara jag som har vant mig, men jag upplever det som att berättelsen blir tajtare i andra halvan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 1 392 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Till det bittra slutet: Lottens bokblogg, Cathrins bokskåp och DAST Magazine

"Se henne försvinna" av Eva Dolan

Författare: Eva Dolan
Titel: Se henne försvinna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Watch her disappear
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Zigic & Ferreira 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 mars 2018




Första meningen: Det hade gått sexton veckor efter den sista operationen men hon blev fortfarande förvånad när hon såg ett annat ansikte möta hennes blick i spegeln.

Baksidetext
Kroppen har påträffats vid floden, i närheten av en plats som är populär bland löpare. Kommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira blir till en början förvånade när Hatbrottsenheten kallas till brottsplatsen. Tills de upptäcker att offret, Corinne Sawyer, fötts som Colin Sawyer.

Polisregistret avslöjar att en rad våldsamma attacker på transkvinnor utförts i området. Var Corinne offret för en förväxling? Eller har den person som attackerat transkvinnor bestämt sig för att gå ytterligare ett steg i sin "campaign of violence"?

Spänningarna stiger, och polisen hamnar under nationens öga. Zigic och Ferreira har ett komplext fall i sina händer, och varje misstag kan visa sig ödesdigert...

Min kommentar
Eva Dolan har blivit något av en favorit för mig. Det förstår man kanske bäst om jag säger att jag ligger helt i fas i den här serien. Alla böcker som är översatta till svenska har jag läst och Se henne försvinna, som släpptes i början av mars, har jag alltså redan satt tänderna i. Så bra är hon.

Peterborough, England är en verklig stad. Om inte annat så hörde man talas om den när landet röstade om de skulle gå ur eller stanna kvar i EU. De problem som beskrivs i Eva Dolans böcker är i högsta grad verkliga även de. Jag har fått uppfattningen att om det behövs en hatbrottsenhet någonstans i England så är det där. Nu handlar inte den här boken om invandring, det finns ju andra hatbrott.

Som vanligt så känner jag mig helt trygg i Eva Dolans händer, här finns absolut ingenting ovidkommande som skaver utan jag kan helt fokusera på berättelsen. Jag har ju inte läst originalet, men enligt mig så är översättningen (av Carla Wiberg) riktigt bra, jag funderar inte ens över ord eller annat.

Det här kan ju vara en känslig historia att berätta, jag gissar att det finns många som kan ha åsikter. Jag har inga egna erfarenheter inom det här området, men jag tycker att Eva Dolan sköter det snyggt. Båda "sidor" får komma till tals och det är en bra balans. Jag känner med dem allihop och jag tycker att jag får en ny inblick i det här intressanta temat. Något som jag aldrig ens har funderat över är att män som går ut som kvinnor plötsligt behandlas som kvinnor. Alla förutsättningar ändras. Med allt vad det innebär.

Vad som gör att jag gillar de här böckerna så mycket vet jag inte om jag kan svara på, men jag tycker verkligen om att poliserna utreder. Det finns ingen slump och inte heller några tursamma eller ologiska slutsatser. Det verkar vara ett gediget polisarbete och det är ingen nackdel att fallen alltid är aktuella.

Den enda nackdelen med att läsa de här böckerna så snabbt inpå släpp är att jag nu får vänta länge på nästa del. Snälla, skynda er!

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,7 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 165 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Se henne försvinna: Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Efter din död" av Eva Dolan

Författare: Eva Dolan
Titel: Efter din död
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: After you die
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Zigic & Ferreira 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 maj 2017




Första meningen: "Jag är inte rädd."

Baksidetext
Dawn Prentice är redan ett bekant namn för hatbrottsenheten i Peterborough. Under den gångna sommaren har hon ringt en rad samtal, där hon utförligt beskrev de trakasserier som hon och hennes gravt handikappade tonårsdotter fick utstå.

Nu är hon död. Knivhuggen till döds. Och dottern, Holly, har lämnats att svälta ihjäl på övervåningen. Kriminalinspektör Ferreira - nyligen tillbaka i tjänst efter att ha skadats allvarligt i jobbet - har träffat Dawn tidigare under sommaren. Borde hon ha tagit Dawns anklagelser på större allvar? Och visste mördaren ens att Holly befann sig på övervåningen medan mamman blödde till döds?

Medan Ferreira kämpar med sina demoner, fast besluten att visa att hon är tillbaka vid frontlinjen, dras kommissarie Zigic in i en konflikt med en regeringstjänsteman som tycks vara fast besluten att dölja sanningen.

Ska Zigic och Ferreira lyckas ta reda på vad som hänt mor och dotter, och ställa deras mördare inför rättvisan?

Min kommentar
Jag gillade ju redan Eva Dolans första bok, något som jag har förstått inte var speciellt vanligt. Jag har ingen aning om vad det är som passar mig så bra i de här böckerna. För mig känns att läsa den här boken lite som att komma hem, efter att man har varit borta riktigt länge och jag jämförde, i ett annat inlägg, det med Sir Väs i Robin Hood när han gottar ner sig i sin vagga. Jag känner mig helt enkelt väldigt trygg i Eva Dolans händer.

Vi kastas rätt in i handlingen och för en gångs skull så rör vi oss inte i de fattiga områdena i Peterborough, utan i något "bättre" grannskap utanför staden. Jag, som inte gillar detaljerade miljöbeskrivningar, tycker sådant är på precis rätt nivå här. Jag får det stora hela klart för mig. Det räcker.

I den här boken kommer man lite närmre både Zigic och Ferreira på det privata planet, men det är brottet som har fokus. Det gillar jag. Inte heller är det alltför många andra karaktärer inblandade och trots det klarar författaren att hålla mördaren dold. Kanske kan man tycka att man inte kommer så nära övriga karaktärer, men jag tycker att jag förstår vad som driver dem utan att bli matad med en massa ord.

Det är långsamt, men spännande, och ledtrådar pytsas ut lite i taget. Som vanligt är temat väldigt aktuellt, trots att det inte handlar om rasism, uppfriskande nog. Det finns ju även andra hatbrott. Nättroll och dödshjälp får nog anses vara huvudtemat här. Alltihop berättas på ett väldigt effektivt sätt och ingenting känns onödigt.

Anledningen till att jag gillar de här böckerna så mycket kan bero på att jag får tänka själv. Här handlar det om utredning, som jag får följa från parkettplats, och inte någon lyckosam slump som löser alltihop. Eva Dolan tar inte den lätta vägen och jag vet att jag inte förs bakom ljuset med hjälp av någon billig avledningsmanöver. Och det funkar. Jag har ingen aning om vem som är skyldig, bara några som inte är det.

Fjärde delen släpptes på engelska i vintras och jag längtar redan efter översättningen. Eva Dolan får nog nu anses som en favoritförfattare.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 244 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Efter din död: Fru E:s böcker, Läsa & Lyssna och Midnattsord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Döda talar inte" av Eva Dolan

Författare: Eva Dolan
Titel: Döda talar inte
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell no tales
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Zigic & Ferreira 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2016




Första meningen: Klockan fem på morgonen var det lätt att se i vilka hus det fortfarande bodde engelsmän.

Baksidetext
Bilen som plöjer rakt in i busshållplatsen tidigt en morgon lämnar ett spår av död och förstörelse efter sig. Kriminalarna Zigic och Ferreira kallas in från hatbrottsenheten i Peterborough för att utreda smitningsfallet. Eftersom de samtidigt har ett annat fall på sitt bord, ett med obehagliga nynazistiska övertoner, så blir de lättade när det verkar finnas en uppenbar misstänkt. Men fallet är inte så enkelt, trots allt.

Ferreira tror att den lokale politikern Richard Shotton, ledare för ett nyligen etablerat högerextremt parti, kan vara involverad på något sätt. Shotton har haft en tidigare karriär inom RAF och har en brasiliansk hustru, och en del journalister har förutspått honom en framgångsrik politisk bana trots hans extrema åsikter. Men är hans parti en täckmantel för något ännu mycket farligare?

Min kommentar
Jag har nog längtat efter den här boken ända sedan jag läste första delen i serien om Zigic och Ferreira, Lång väg hem, för drygt ett och ett halvt år sedan. Det verkar vara något med Eva Dolans berättarstil som passar mig väldigt bra.

Ämnet är ju högaktuellt på alla sätt och vis, speciellt nu med Brexit och allt, och jag gillar verkligen att författaren inte räds för att ta upp obekväma ämnen. Det känns också väldigt bra att hon inte väljer den enkla lösningen, för det här är inget enkelt ämne. Fördomar finns i alla "läger" och åt alla håll. Att Eva Dolan har valt just Peterborough som skådeplats trodde jag var mer en slump, men det visar sig att så är det inte. Peterborough verkar vara den stad i England som har flest anhängare för Brexit, just på grund av invandringen (artikel i Aftonbladet ).

Precis som när jag läste förra boken så sugs jag in direkt och även om tempot kanske inte är det högsta och trots att man själv ganska snabbt kommer fram till hur allt ligger till så är det spännande. Det här är väldigt långt ifrån den brittiska mysdeckaren à la Morden i Midsomer, här är det mörkt och skitigt. Nästan utan hopp. Jag får känslan att boken bygger mycket på stämningen och att det är den som suger tag i mig. Tyvärr så tappar jag bort den lite efter ett ofrivilligt läsuppehåll på två dagar.

Kanske hade jag hoppats på att lära känna Zigic och Ferreira bättre i den här boken, men de känns nästan som utomstående berättare och jag funderar lite på om det är därför jag gillar detta så mycket. Just det lite opersonliga gör att det inte blir fördömande eller föreläsande. Jag uppskattar att jag inte behöver drunkna i personliga problem med fru/man/barn och i stället tillåts fokusera på brottet.

Det här är en typisk bok som kryper under skinnet på mig eftersom det här med fanatiker, av alla sorter, skrämmer mig på riktigt. Det är väldigt sällan något är så svart eller vitt som fanatiker påstår, det mesta rör sig i gråzonen.

Mina enda farhågor för framtiden är att det kan bli lite trist om huvudpersonerna alltid ska råka illa ut och att det eventuellt kan bli lite för mycket samma likadant med en så specialiserad enhet som denna, som bara hanterar hatbrott. Längtar efter nästa bok gör jag i alla fall. Redan. Hoppas den översätts snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 4,06 i genomsnitt (beräknat på 128 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Döda talar inte: Johannas deckarhörna, Zellys bokhylla och Violens boksida.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Lång väg hem" av Eva Dolan

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Long way home
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Zigic & Ferreira 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 27 november 2014






Första meningen: Det sista han kom ihåg var mönstret på heltäckningsmattan - taggiga ränder i mörkblått och ljuslila, som blåmärken efter föremål från en främmande värld - och en stålförstärkt tåhätta som kom emot ansiktet.

Baksidetext
En man bränns till döds i ett trädgårdsskjul i en förort.

Kriminalkommissarie Zigic och kriminalpolis Ferreira kallas in från Peterboroughs hatbrottsenhet för att utreda mordet. Offret identifieras snabbt som illegal arbetsinvandrare, och en man som flera människor mycket väl kan ha velat se död.

En dömd mordbrännare – som också är medlem i en högerextrem rörelse – har nyligen släppts ut ur fängelset. Samtidigt påstår sig vittnen ha sett den döde i slagsmål med en av stadens mest ökända slumhyresvärdar.

Zigic och Ferreira vet av erfarenhet hur svårt det kan vara att samarbeta med människor som har starkare skäl än de flesta att misstro polisen. Men när ännu en arbetsinvandrare attackeras börjar spänningarna snabbt att stiga...

Min kommentar
Plötsligt en dag dök det upp en, för mig, helt okänd bok. Något som beskrevs som en av de mest uppmärksammade nya brittiska kriminalserierna på senare år. Den är dessutom blurbad av Denise Mina, som jag inte alls gillar. Behöver jag säga att jag var skeptisk när jag började läsa?

Detta är alltså första boken om poliserna Zigic och Ferreira, de jobbar på något som kallas hatbrottsenheten (för övrigt sorgligt att det ska behövas en enhet för hatbrott). Det är en väldigt jobbig bok att läsa, inte för att den är dåligt skriven på något sätt utan för att det som beskrivs gör mig så otroligt ledsen. Det är inga solskenshistorier som berättas. Jag vet inte vad jag ska göra med det jag läser om hur illegala (arbetskrafts)invandrare behandlas. Tyvärr tror jag att det inte är helt taget ur luften.

En väldigt massa namn blir det i den här boken, det vimlar verkligen av karaktärer, men jag känner inte alls av mitt vanliga problem med för många personer. Vad det är som gör att jag kan hålla ordning på dem allihop har jag ingen som helst aning om. Förmodligen beror det på att jag känner att alla har en del i historien och ingen känns onödig eller krystad.

Jag gillar språket, även om det kanske blir lite väl detaljerat ibland, men eftersom det är en debut så kan jag överse med det. Dialogerna känns oftast bra och minsann, finns det inte lite humor här också. Här hittar man ju så klart en svidande samhällskritik, men för mig funkar det för inget skrivs mig på näsan. Sakernas tillstånd beskrivs och jag får själv dra mina egna slutsatser och blir inte påtvingad en åsikt. Det är mörkt och skitigt, det mesta är elände, men jag känner mig aldrig uppgiven.

Tempot är ganska långsamt, men historien drivs ändå framåt på ett bra sätt. Jag gillar att polisens arbete är utredning, här finns ingen tur eller slump som löser fallet. Zigic och Ferreira kompletterar varandra på ett bra sätt, de är nästan varandras motpoler. Det enda man kanske kan invända är att man inte kommer dem speciellt nära, men det gör inget om det privata hålls på en lagom nivå. Jag räknar ändå med att lära känna dem bättre i nästkommande böcker.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,83 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 101 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lång väg hem: Fru E:s böcker, Annika och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.