Bok: Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: Dit lagen inte når
Genre: Thriller
Antal sidor: 366
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 3
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 31 juli 2026




Första meningen: Hon tittar på den silverhårige mannen som hon i hemlighet ska skydda, och dessutom se till att han inte avviker.

Baksidetext
En fruktansvärd storm bryter ut i Göteborg. I dubbel bemärkelse. Kriminalkommissarie Johan Falk, som officiellt är död, drabbar samman med fiender och forna vänner på båda sidor om lagen. För första gången på nio år samlas alla de kvarvarande medlemmarna i specialenheten GSI igen. Och för första gången på tolv år återvänder deras bäste infiltratör Frank Wagner, Kodnamn Lisa, till Göteborg. Men på vilken sida står han egentligen?

Min kommentar
Det skulle tillbringas en långhelg i Göteborg och då bör man (jag) läsa något som utspelar sig där. Jag behövde inte fundera särskilt länge på vilken bok som jag skulle ha sällskap av; Dit lagen inte når. Den tredje delen om Johan Falk. Det är en märklig känsla att ligga och läsa bara några hundra meter från där slutstriden äger rum.

Ända sedan jag såg filmen Noll tolerans (det kan ha varit hösten 2000) så har jag varit helt fast i Johan Falk-universumet. Om jag hade haft någon guilty pleasure så hade det varit dessa filmer och böcker. Men nu skäms jag ju inte ett dugg så de kvalificerar sig inte dit.

Språkligt sett så är den här boken mer lik Johan Falk-filmerna än de två tidigare. Känslan är exakt rätt. Det här passar utomordentligt bra i film, men tyvärr inte alls lika bra i en bok. Här är så mycket förklarande av saker, som kanske inte alls behöver förklaras. Mycket upprepas många gånger och det ältas en hel del. Märkligt nog så stör det mig inte så mycket som det borde. Om allt det togs bort så skulle boken bara vara hälften så tjock. Då hade det, å andra sidan, inte varit en Johan Falk. Det är ju liksom universumets signum.

Tidsmässigt så är vi precis där förra boken slutade. Det är lite synd att det var så länge sedan jag läste den, men det mesta förklaras för mig. Med väldigt många ord. Faktum är att säkert halva boken är en genomgång av vad som har hänt tidigare. Och då menar jag både i filmerna och även de två första böckerna. Det gör mig egentligen inte så mycket.

Karaktärerna är de gamla vanliga och det underlättar ju mycket. Jag har ett ansikte på nästan allihop. Även Frank dyker upp, vilket det väl hintades ganska kraftigt om i slutet av förra boken. Om jag minns rätt. Kul är det i alla fall. Något som kanske inte är riktigt lika kul är hela den här grejen med Anjas dotter. Det känns bara tjatigt vid det här laget. Är det inte dags att komma till ett avslut där?

I Dit lagen inte når är det många planer och många spår, men handlingen är mycket direkt och rakt på. Precis som det ska vara. Allt som jag har klagat på stör mig nästan orimligt lite. Min förlåtande gräns är oerhört hög när det gäller Johan Falk.

Avdelningen för olika funderingar:
Nu vet inte jag vilket år det är i böckerna, men det måste vara ganska nyligen med tanke på att Karlatornet står där. Då känns det lite märkligt att Johan Falk tycker att det Radisson som ligger på Lindholmen är nytt. Det invigdes redan 2013. Detsamma gäller även Lindholmen Science Park, som kanske inte blev färdigbyggt till 2010, men då fanns det mesta på plats.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 333 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dit lagen inte når: DAST Magazine

Bok: Vägen in av Peter Lindmark & Anders Nilsson

Författare: Peter Lindmark & Anders Nilsson
Titel: Vägen in
Genre: Thriller
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Frank Wagner
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 14 september 2025




Första meningen: En skepnad glider sakta fram ur mörkret men syns knappt då han medvetet håller sig från gatlampornas ljus.

Baksidetext
Barägaren Frank Wagner hamnar i hetluften när han försvarar en av sina kvinnliga anställda mot en brutal MC-gängmedlem. Snart inser han att den enda räddningen från att han själv eller hans närstående ska drabbas, är att sälja sin själ till djävulen och börja samarbeta med en av Göteborgs mest ökända gangsters. Seth Rydell.

Men Frank döljer en farlig hemlighet. På anmodan av Göteborgspolisens specialenhet, GSI, går han med i Rydells gäng. Men inte som en av dem, utan som infiltratör.

Min kommentar
Eftersom jag låg ganska långt före i min läsning när färden bar norrut mot Göteborg så passade jag på att läsa en bok som jag la till på min lista för ett bra tag sedan. Vägen in är första delen i serien om Frank Wagner. Hela bakgrunden till hur han hamnade i klorna på Seth Rydell och GSI. För mig är den ju fullständigt oemotståndlig.

Om jag skulle ha något som jag kallar för ett guilty pleasure så är det Johan Falk-universumet. Där fastnade jag redan när jag såg första filmen och om det inte är 25 år sedan så närmar det sig det. Eftersom jag har sett alla filmerna (två gånger) så känns det det mesta bekant och medan jag läser så ser jag alla filmkaraktärerna framför mig. Det är speciellt. Lite som att ha en film i huvudet.

Många gamla bekanta dyker upp och det är speciellt trevligt att träffa på Patrik Agrell igen. Det är intressant och spännande att få historien lite ur Seths gängs synvinkel, och Franks så klart. Många händelser har det berättats om i filmerna, men nu får man bakgrunden. Seth har ännu inte blivit den mer mänskliga person som han blir i de senare filmerna, men man anar embryot. Frank känns inte riktigt som jag minns honom. Jag upplever honom som hårdare här, mer känslolös. Så uppfattade jag inte honom i filmerna.

Frank fattar så många felaktiga beslut och när han väl har börjat göra det så måste han fortsätta. När han försöker klara sig ur en knipa så blir det hela tiden bara värre och värre eftersom han måste trassla in sig mer och mer. Då pratar jag om både Seths gäng och GSI.

För mig blir det en aning konstigt när det tjatas om vilket rättspatos Frank har. Jag tycker inte att man kan ha det när man tar lagen i egna händer och springer runt och misshandlar folk. Det blir ju lite galet. Jag förfäras över hur polisen behandlar sina infiltratörer, men det kan ju bero på att jag vet vad som väntar.

Ibland känns det hela mer som ett filmmanus än som en bok, vilket inte alls behöver vara negativt, men ofta kommer saker som känns som scenanvisningar. Tillsammans med många upprepningar så blir det emellanåt en aning tjatigt.

Vägen in är action i bokform och underhållning i dess renaste form. Den är skriven på samma sätt som filmerna är gjorda; kortfattat och snabbt tempo, ibland till och med lite forcerat. Den går supersnabbt att läsa, eftersom den är nästan omöjlig att sluta läsa. Dock tycker jag att den är lite för simpelt skriven och på grund av det når den inte upp till en fyra. Nu väntar jag otåligt på andra delen, när den nu kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 163 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vägen in: DAST Magazine

Bok: De döda och de levande av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: De döda och de levande
Genre: Thriller
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 juli 2025




Första meningen: Tony Nicola är femtiosex år och han känner det i hela kroppen.

Baksidetext
Mannen som saknar två fingrar på högerhanden gör sig redo för att starta sin bil och än en gång lämna Göteborg där han under så lång tid både levt och arbetat. Staden där hans familj lever sina liv, utan honom, ovetande om hela sanningen.

Kriminalkommissarie Johan Falk är nämligen död. Officiellt, alltså. Några få känner till att han fortfarande lever, ännu färre att han är tillbaka i Göteborg. En som misstänker det är den gamle gangstern och informatören Seth Rydell.

Och precis då, när Johan just satt nyckeln i tändningslåset och ska vrida om, så kontaktar Seth honom. I fullständig panik. Alla Seths drömmar om att kunna lämna gangsterlivet bakom sig är nu bara ett kliande avtryckarfinger borta från att helt gå upp i rök.

Johan Falk är den ende som kan rädda honom – död eller levande.

Min kommentar
Eftersom jag anade att jag skulle läsa ut min första Göteborgsbok ganska tidigt under Göteborgsbesöket (redan på tåget dit hände det, faktiskt) så hade jag ytterligare en på lager. De döda och de levande, andra delen i Johan Falk-serien i bokform, passade bra. Tänkte jag. Typiskt nog så är de mer i Stockholm än i Göteborg i den här boken.

Om jag har något som man skulle kunna kalla för guilty pleasure så är det Johan Falk-serien och det spelar ingen roll om det är bok eller film. Så har det varit ända sedan jag såg första filmen, för runt 25 år sedan. Förra vintern, under en sjukvecka när jag inte kunde göra annat än ligga på soffan, så såg jag om alla tjugo filmerna. Även om det inte var det som var tanken så hjälpte det nog. Jag hängde med betydligt bättre i alla referenser till gamla händelser.

Tonen i boken stämmer perfekt överens med filmerna och blir en naturlig förlängning. Det är till och med så att det känns som att det rullar en Johan Falk-film i huvudet medan jag läser. Beskrivningarna är ibland väldigt filmiska och nästan som sceninstruktioner. Det blir lite speciellt när man har ansikten på nästan allihop och kan höra rösterna under dialogerna. Det enda som gör mig lite besviken är att jag inte kan komma ihåg att det fanns ett enda "va fan".

Till min stora glädje så dyker Seth Rydell upp här, det är kul att återse honom. Det är verkligen inte ofta som jag håller på/hejar på en bov, men Seth har lyckats med det. Han har ju en sällsamt våldsam sida, men bakom den tuffa ytan så har han en hel del mänskliga sidor också.

Precis som filmerna så är boken blodig och våldsam. Ibland är den makaber. Det känns som en osannolikt hög body count, men jag är inte säker på hur många som dog. En hel del upprepningar blir det och jag tycker att det ligger farligt nära ältande. Bland annat så nämns det orimligt ofta hur gamla de här personerna är. Det finns egentligen ingen anledning till det.

Det vimlar av cliffhangers i den här boken och för min del betyder inte det att det blir bättre. Alldeles för ofta så får en karaktär veta något hemligt och omvälvande, men inte läsaren. Om man använder det tricket vid enstaka tillfällen så funkar det, men här hände det nog ett tiotal gånger. Då ledsnar jag. Naturligtvis så avslutas boken med en rejäl cliffhanger och jag ser verkligen fram emot den tredje boken (släpps i september). Ännu mer med tanke på vem som verkar kliva in i handlingen där i slutet.

De döda och de levande är actionspäckad och fartfylld underhållning på hög nivå. Jag tycker denna är bättre än första boken, som nu verkar vara på väg att filmatiseras. Egentligen passar de nog bättre som film, för det är svårt med action i bokform. För ett inbitet Johan Falk-fan funkar det bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 362 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om De döda och de levande: Kapprakt

Bok: Slutet var bara början av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: Slutet var bara början
Genre: Thriller
Antal sidor: 349
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 31 december 2023




Första meningen: Nu är hon inte säker längre, men precis innan skottlossningen bröt ut på järnvägsstationen tyckte hon att de fyra killarna såg ut att vara i hennes egen ålder.

Baksidetext
En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Greppet hårdnar och på den högra handen saknas två fingrar. Det har gått nio år sedan han offrade sitt liv för att rädda sin familj. Hans kropp hittades aldrig. Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren, minns avrättningen. Han borde egentligen inte vara här. Men han måste. Skuggor från det förflutna har vaknat till liv och en gåtfull ny fiende hotar att krossa honom och allt han tror på. Det har till sist blivit dags att ställa allt till rätta. Johan Falk är tillbaka.

Min kommentar
När jag, i september, upptäckte att Johan Falk skulle återuppstå, fast i bokform, så blev jag själaglad. Att jag också skulle se till att läsa Slutet var bara början under ett besök i Göteborg var också självklart. Tack och lov så behövde jag inte vänta jättelänge. De sista dagarna i december var det äntligen dags.

Ända sedan jag såg första filmen, Noll tolerans, år 2000 tror jag att det var, så har Johan Falk varit mitt guilty pleasure. Förutom att jag inte känner mig ett dugg skyldig eller skamsen. Anledningen till att jag såg den var faktiskt blott och bart för att den utspelade sig i Göteborg. Som jag flyttade ifrån för alldeles för längesedan. Filmerna har både lindrat och spätt på min hemlängtan. Johan Falk i bokform ger precis som känsla som filmerna.

Boken utspelar sig nio år efter sista (senaste?) filmen och det är ungefär lika längesedan jag såg den. Det märks, men det är märkligt hur mycket man minns med hjälp av några glimtar. Allt är i alla fall precis som vanligt. Intrigen är komplicerad och tillspetsad, med många olika trådar. Det mesta är tillskruvat några extra varv. Trovärdighet är ju inte ett krav för den här genren så det funkar.

Det är inga problem att känna igen sig från filmerna, både när det gäller miljö, karaktärer och berättarsätt. Allt är väldigt filmiskt. Ibland känns det nästan som att läsa ett filmmanus, så fullt av detaljer och scenanvisningar är det. Till exempel det här med vapnen som används. För mig är det inte särskilt intressant (inte ett dugg, faktiskt) att få detaljer om vartenda vapen som dyker upp. Och de är många.

Många gamla bekanta (och en del nya) karaktärer får vi träffa. Bland annat Seth Rydell. Han får återigen visa att han inte bara är en stor buse. Han har andra sidor också och hans relation till den gamla hunden är så fin. Några karaktärer beskrivs som att jag måste ha träffat på dem tidigare, men jag har inget minne av dem. Vi leds i alla med säker hand av författaren, så att de flesta kommer tillbaka till mig.

En nackdel med att ha en mycket invecklad intrig är att ganska mycket måste förklaras. I alla fall så känner författaren kanske ett behov av att göra det. Som här. Förklaringar är inget jag uppskattar. Alls. Mycket ofta så drar det ner tempot.

Titeln är så finurlig att den förtjänar en kommentar. Sista filmen heter ju Slutet. Som visade sig vara bara början. Jag känner också att jag vill kommentera uppläsaren man har valt till boken. Nu lyssnade inte jag på den, men den perfekta uppläsaren torde ju vara Jakob Eklund. Ingen annan. Åtminstone så borde det vara en göteborgare.

Slutet var bara början är en hårdkokt thriller, med non-stop action. Det är ingen bok man läser för den litterära höjden, utan detta är ren och skär underhållning. Från första till sista sidan. Jag känner nu ett oemotståndligt behov att se om filmerna. Alla tjugo. Och, vän av ordning, undrar så klart om detta är del 1 eller del 21.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 159 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Slutet var bara början: Ljudboksbloggen, Kapprakt och Peter Westberg