Titel: De försvarslösa
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Suojattomat
Översättare: Marjut Hökfelt
Serie: Anna Fekete 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 maj 2024
Första meningen: En het vind blåste i passet och skuffade det diffusa hotet i Afghanistans gränszon framför sig.
Baksidetext
När en äldre man hittas död på vägen - synbarligen påkörd av en ungersk au pair - är polisen Anna Fekete övertygad om att incidenten rymmer mer än vad en första anblick ger sken av.
När hon börjar nysta upp vad som blir ett alltmer komplext fall leds hon längs ett dödligt spår, där olaglig invandring, droger och - till sist - mord hotar inte bara hennes trosföreställningar, utan också hennes liv.
Annas partner Esko är indragen i en separat, men lika farlig utredning av ett invandrargängs förehavanden, där utvisningsorder och räder orsakar en växande spänning och resulterar i desperata handlingar - både från gängmedlemmar och från polisen. Sen hittas en blodig kniv i snön, och de två utredningarna löper samman på sätt som ingen kunde ha föreställt sig. När trycket stiger blir det uppenbart att det inte nödvändigtvis är tillräckligt för Anna och Esko att de har lagen på sin sida.
Min kommentar
För knappt tre år sedan läste jag författarens debut, Kolibri. Jag kan inte påstå att jag tyckte om den, men redan då stod andra delen, De försvarslösa, i hyllan. Av uppenbara skäl så har den inte lockat speciellt mycket, men till slut blev jag så less på att se den så jag tog med den i min Finish That Series-utmaning. Då blir den ju i alla fall läst.
Finskt verkar inte höra till mina favoriter, oavsett genre. Jag var tvungen att kontrollera, men jag har faktiskt inte läst något från Finland som jag har tyckt om (detta är den femte boken). Kanske är det något med mentaliteten. Det verkar genomgående vara väldigt mycket grubblande (ältande) och supande. Jag klarar inte något av det. Men jag är envis och det kommer att bli ännu en finsk bok i år. Dock inte av den här författaren.
Jag vet inte om det är författarens språk eller om det är översättningen, men det är både tillkrånglat och omständligt. Till råga på allt så finns det många fraser som är på ett annat språk. Som kan vara ungerska. Min kunskap om det här är dålig, minst sagt. För mig kändes det underligt att en serb har ungerska som modersmål. Eventuellt så förklarades detta i första delen, men den minns jag inte mycket (något) av. Det visar sig i alla fall att det tydligen fanns (finns?) en ungersk minoritetsbefolkning i det gamla Jugoslavien. Den del som nu är Serbien.
Även den här boken handlar till viss del om flyktingar. I mina ögon är det lite märkligt att det görs så stor grej av det i en finsk bok. De har ju inte tagit emot speciellt många. I alla fall definitivt inte 2014 när denna gavs ut. Gängkriminalitet får också plats. Till skillnad från Sverige så verkar Finland ha motat Olle i grind.
Anna är inte någon sympatisk människa, det är oerhört svårt att tycka om henne. Jag har nog generellt problem med människor som klagar och klagar, men inte gör något åt saken. Antingen får man göra något åt det eller så får man gilla läget. Åtminstone inte fortsätta gnälla. Esko är också en märklig människa. Både irrationell och ologisk. Det är inga bra egenskaper för en polis. Kan jag tycka. Faktum är att jag nog tycker att alla är lite underliga här. För att inte tala om sättet de pratar med varandra. Eller snarare skriker. De har inte någon speciellt trevlig ton sinsemellan. Den är bara rå. Inte ett dugg hjärtlig.
Mordfallet/-en känns lite krystade och kanske mer än en aning osannolika. Slump och sammanträffanden är inte något jag uppskattar i en deckare. Det blir allt lite väl mycket av den varan. Ett plus i alla fall för att allt inte alltid är vad det verkar.
Ett stort problem, för mig, med den här boken är att man inte direkt får någon hjälp att komma ihåg saker. Det refereras till olika händelser i första boken, bara i typ en bisats. Inte ens en kort liten mening för att påminna läsaren om vad som har hänt. Det är visserligen en konst att hålla de där tillbakablickarna på en bra nivå och då är det kanske enklast, för författaren, att strunta i dem helt och hållet.
Mycket av det jag tyckte om första boken gäller även för De försvarslösa. Första halvan fick mig nästan att ge upp, men det tog sig i den andra och upplösningen blir hyfsat spännande. Mycket ångest, ständig fylla och mer ångest. Det är den korta sammanfattningen.
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 1 210 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om De försvarslösa: Hobbybibliotekarien och DAST Magazine
