Titel: Kolibri
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 376
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Kolibri
Översättare: Marjut Hökfelt
Serie: Anna Fekete 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 november 2021
Första meningen: Den natten agerade John Blund hantlangare åt Gestapo.
Baksidetext
Anna Fekete har ett förflutet - som barn flydde hon kriget i Jugoslavien - och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt fall som fångat hela nationens intresse. Och det hjälper inte att hennes nya medelålders partner, Esko, inte ens bryr sig om att dölja sina rasistiska fördomar.
En ung kvinna har mördats i ett joggingspår och ett smycke föreställande en aztekisk gud har återfunnits i hennes ägo. Inom kort följer ännu ett mord, och allt tyder på en seriemördare, som får smeknamnet Kolibrin. Men kan Anna spåra upp mördaren innan han - eller hon - slår till igen? Och till vilken kostnad för henne själv?
Min kommentar
Jag vet inte om jag har läst någon finsk deckare tidigare, men jag vet att jag länge har velat göra det. Av en händelse så hade jag Kolibri i hyllan, den dök upp här som en överraskning för ganska längesedan. Första delen i en serie är det också, men det verkar som att förlaget slutade översätta efter andra delen.
Den här har ju klassats som deckare, men som deckare är den varken speciellt bra eller spännande. Det den vinner på är skildringen av hur det är att vara invandrare. Trots att författaren inte verkar ha någon invandrarbakgrund så känns den delen trovärdig. Personligen så tycker jag att det hade varit intressant att veta om det har varit någon diskussion om detta i Finland, om att man skriver om något som man själv inte har personlig erfarenhet av. Som det alltid brukar bli här i Sverige.
Dialogen känns mestadels krystad och/eller överdriven. Vuxna människor, i många fall poliser, står och skriker åt varandra. Jag är lite osäker på hur jag hade reagerat om någon, kollega eller kund, hade skrikit åt mig på jobbet. Förmodligen hade jag gått hem och helst inte kommit tillbaka. Personerna som förhörs reagerar otroligt konstigt på fullt normala frågor (som, till exempel, vad gjorde du igår?). Jag kan inte föreställa mig att en normalt funtad person skulle reagera så. Såvida man inte är en karaktär i en deckare och författaren vill lägga rökridåer, helt enkelt förvilla läsare. Mig gör det bara irriterad.
En del ord och meningar känns ibland lite märkliga. Jag vet inte om det beror på översättningen, men vissa ord är rent felvalda. Dessutom är det en hel del dialog på ett annat språk, oklart vilket. Förmodligen är det ungerska. Förstår det gör jag i alla fall inte.
Karaktärerna känns trovärdiga, även om jag tröttnar lite på Annas demoner och jag har svårt att sympatisera med henne. Hon är inte direkt smidig själv, om man säger så. Om Anna får vi i alla fall veta precis allt, men hennes kollega Esko får vi inte veta något alls om. Förutom att han inte gillar invandrare. Överraskande nog så tycker jag mest om Annas och Eskos relation. Den känns mest ärlig och dynamisk. Där händer det grejer. Annas bror får vara med på ett hörn också. För honom har det inte gått lika bra. Han har vägrat lära sig finska och kan knappt ett enda ord. Då är det inte speciellt lätt att bli en del av samhället.
Kolibri är lite småtråkig och den är väldigt mörk, med mycket ångest. Här blir mordfallen som en parentes och har inte alls det fokus som jag hade önskat. Det är inte speciellt mycket utredning, utan mest tid ägnas åt Annas ångest, fylla och ångest igen. Det är nog mer en lyckoträff och slump att de löser fallen.
På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 534 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Kolibri: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Bokstunder.
Jag var tvungen att kolla vad jag själv hade skrivit om den ;-) Kände igen en del av det du skriver....
SvaraRaderaDet kan ju vara så att finska deckare är så här och då är det ju en vanesak, men jag kan inte påstå att jag känner mig sugen på att läsa fler då. Men andra delen står här...
RaderaJag var mer positiv än vad du var (inser jag efter att ha läst mitt inlägg). Men i slutändan var jag inte så positivt att jag faktiskt läst den andra boken i serien. Delvis för att jag inte varit tillräckligt sugen men också för att det inte kom ut fler böcker än så.
SvaraRaderaJag kommer nog att läsa andra delen. Först och främst för att den faktiskt redan står här, sedan är det också det där med att jag har svårt att lägga ner en författare efter bara en bok. Men man kan nog lugnt säga att mina förväntningar har sänkts.
Radera