TV-serie: En duktig flickas handbok i mord #2 (2026)

Titel: En duktig flickas handbok i mord
Originaltitel: A good girl's guide to murder
Säsong: 2
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Poppy Cogan, Holly Jackson (bok)
TV-bolag: BBC Three
Skådespelare: Emma Myers, Zain Iqbal, Asha Banks, Misia Butler, Jack Rowan
Premiär: 2026-05-27
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Netflix 1 juli - 7 juli 2026




Handling
Efter att ha löst Andie Bell-fallet är Pip fast besluten att åtgärda efterdyningarna - och hålla sig borta från ytterligare utredningar. Men när Max Hastings rättegång närmar sig försvinner plötsligt Connors bror Jamie och Pip hamnar i en kapplöpning mot klockan för att hitta honom.

Min kommentar
En andra säsong av En duktig flickas handbok i mord släpptes för ett tag sedan och, helt ärligt, så hade jag nog glömt att jag inte var så förtjust i den första. I stället kände jag mig ganska sugen på att se den, så den fick bli nästa att se.

De invändningar jag hade efter första säsongen stämmer faktiskt fortfarande (nu när jag har läst vad jag tyckte då), bara ännu mer. Här har vi någon som beskrivs som en exceptionell detektiv, men inget hon gör eller säger stödjer det påståendet. Snarare tvärtom.

Man skulle kunna tro att min största invändning är att det populära fenomenet ogiltiga slutledningar firar triumfer här. Ofta är det i stil med Jamie hade en kniv. Kniven hittas vid det öde huset. Jamie måste ha varit vid det öde huset. Vilket ju inte alls är en korrekt slutsats. Kniven kan ha hamnat där på många olika sätt. Och är det ens samma kniv? Beviskedjan är långt ifrån obruten.

Mitt allra största problem med den här serien är Pip själv. Hon är en sällsamt osympatisk person. Hon lyssnar inte på någon annan, det är bara hennes agenda som spelar roll. Lite som en elefant i en porslinsbutik. För i jakten på sanningen så får man säga och göra vad som helst. Oavsett hur andra drabbas. Hennes känsloläge är en ständig nia (på en tiogradig skala), men hennes ansiktsuttryck är nästan samma hela tiden. Ett som tycks säga att det är mest synd om henne. Hon har noll självinsikt. Även om den försiktigt försöker titta fram vid något tillfälle. Det är ett problematiskt beteende, som man bara förutsätts köpa, utan att ifrågasätta. Dessutom förväntas jag heja på någon som konstant beter sig illa, utan att denna någon reflekterar över det. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för henne.

För att göra det än värre så tycker jag inte att Emma Myers spelar speciellt bra. Jag tycker att hon spelar över, med bland annat det ständigt höga känsloläget. Det kan ju vara så att det är meningen att hon ska vara sådan, men det funkar väldigt dåligt för mig. Jag verkar ju vara ganska ensam om att tycka så och kanske är det på grund av att jag inte är i rätt målgrupp. Kanske är det lättare för yngre att relatera till detta.

I En duktig flickas handbok i mord är allt drama och stora känslor utan några variationer. Det är bara utmattande. Handlingen i sig är både intressant, spännande och oviss. Saker som väger tungt för mig. Men Pip är så plågsam att titta på att jag knappt orkade se klart, än mindre engagera mig.



På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2,1k betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: IT: Welcome to Derry #1 (2025)

Titel: IT: Welcome to Derry
Originaltitel: IT: Welcome to Derry
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jason Fuchs, Andy Muschietti, Barbara Muschietti
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jovan Adepo, Taylour Paige, Stephen Rider, Chris Chalk, Bill Skarsgård
Premiär: 2025-10-27
Produktionsland: USA, Kanada
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på HBO 22 mars - 29 mars 2026



Handling
Den här prequeln utspelar sig 1962 och kartlägger den mordiska, hamnskiftande clownen Pennywises ursprung.

Min kommentar
Ingen som följer mig blir väl förvånad när jag kallar Stephen King min husgud. När jag såg att det skulle komma en TV-serie som bygger på hans bok IT, eller snarare är en prequel, så åkte den ju direkt in på vill-se-listan. Nu i mars var det äntligen dags att ta sig an IT: Welcome to Derry.

De fem första avsnitten är helt okej, sedan blir allt exakt motsatsen till vad jag tycker att skräck är. Allt visas. Absolut ingenting lämnas åt fantasin. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt, för att vara en King. Det var massor av scener som jag faktiskt tänkte "det där hade aldrig King skrivit". Och det har han ju inte heller (glädjande nog, för mig). Han är överhuvudtaget inte inblandad i den här historien. Förutom att den då bygger på hans IT-universum.

Uppbyggnadsfasen, när det är meningen att man ska knyta an till karaktärerna, är extremt kort (finns det ens någon?), vilket bara gör att jag inte bryr mig om dem. Tempot är högsta möjliga hela tiden. "Skräcken" är konstans påslagen. Det trycks på alla knappar. Samtidigt. Det finns inget här av det som gör King till King. King bygger skräck genom att få dig att känna något, serien försöker få dig att reagera direkt. Den försöker inte ens bygga upp någon spänning, den går direkt till jump scares, blod och våld. Det blir mer show än känsla.

Karaktärerna är lövtunna och bara där för att vara schabloner och/eller mat till clownen. Barnen är de som ändå kommer närmast till något som ens påminner om King. Clownen har inget av det som jag tyckte var otäckt med "originalclownen" och skrämmer mig inte ett dugg. Jag tycker bara att det blir löjligt.

IT: Welcome to Derry börjar lovande med en viss känsla av krypande obehag, men ju längre den pågår desto mer förlorar den fotfästet. Istället för subtil skräck och psykologisk nerv blir det övertydligt och nästan parodiskt. För mig försvinner allt det som gör Stephen King effektiv – det outtalade, det långsamma och det obehag som får växa fram. Resultatet blir en serie som känns splittrad och i slutändan ganska tom.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,5k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 102k betyg).
Jag ger säsongen 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Alien: Earth #1 (2025)

Titel: Alien: Earth
Originaltitel: Alien: Earth
Genre: Sciende fiction
Skapad av: Noah Hawley
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sydney Chandler, Alex Lawther, Samuel Blenkin, Babou Ceesay, Timothy Olyphant
Premiär: 2025-08-12
Produktionsland: USA, Thailand
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 57 min
Såg den på Disney+ 21 september - 28 september 2025




Handling
En mystisk rymdfarkost kraschlandar på jorden och när medlemmar av bärgningsteamet letar efter överlevande bland vraket stöter de på mystiska, rovgiriga livsformer som är mer skrämmande än de någonsin kunnat föreställa sig. Med detta nya hot måste sökbesättningen kämpa för överlevnad, och vad de väljer att göra med denna upptäckt kan förändra planeten Jorden för alltid.

Min kommentar
Ända sedan jag såg den allra första Alien-filmen, någon gång i början av 80-talet, så har jag varit ett fan. Skulle man nog kunna säga. Jag har sett alla filmerna, men när jag fick nys om att det skulle komma en TV-serie så tänkte jag, trots det, först inte se den. Då var det en kollega på jobbet som rekommenderade den. Han sa att Alien: Earth var något av det bästa han sett.

Den här TV-serien, som är en prequel till originalfilmen från 1979, är något helt annat än Alien-filmerna. I stort sett ingen skräck är kvar, i stället har det blivit något slags kärlekshistoria mellan AI och rymdmonster. Egentligen så är det bara politik och moraliska frågor (och djupa filosofiska funderingar) kvar. Förutom att det blir flummigt och bara ... konstigt så blir tempot outhärdligt långsamt. Mellan de händelserika scener som ändå finns här och där.

Serien är väldigt snyggt gjord, jag har inget att klaga på när det gäller det visuella. Allt verkar vara extremt påkostat. Bland annat så är det inte bara det "vanliga" Alien-monstret som har råkat komma till Jorden. Det finns en del andra livsformer som är minst lika dödliga. Men allt det är ju bara yta. Ingen karaktär lyckas få mig engagerad. Jag kunde knappt bry mig mindre om dem. Det är ingen bra grej.

Kanske handlar min besvikelse bara om helt felställda förväntningar, men om jag väljer att se något ur Alien-franchise så är det ju för att det är Alien-grejen jag vill ha. Manuset är faktiskt inte speciellt bra och inte utförandet heller.

Alien: Earth försöker vara filosofisk och djup, tror jag minsann. För mig blir det bara tråkigt och en aning pretentiöst. Jag lyckades inte hitta någon Alien-känsla överhuvudtaget och jag blev så besviken.


På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 3,8k betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 76k betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Person of interest #5 (2016)

Titel: Person of interest
Originaltitel: Person of interest
Genre: Thriller
Skapad av: Jonathan Nolan
TV-bolag: CBS
Skådespelare: Jim Caviezel, Michael Emerson, Amy Acker, Kevin Chapman, Sarah Shahi
Premiär: 2016-05-03
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 41 min
Såg den på HBO februari-april 2023





Handling
Maskinen återställs på ett provisoriskt nätverk av gömda datorer, men det tar lite tid innan den fungerar tillförlitligt igen på grund av skador som uppstått av strömavbrott medan den låg på lager. På Samaritans anläggning används avancerad VR-teknik på en infångad Shaw för att köra tusentals neurala simuleringar för att få henne att avslöja maskinens plats. Under dessa simuleringar fås Shaw att tro att ett implantat har placerats i hennes hjärnstam och att det påverkar hennes handlingar. Hon vet inte vad som är verkligt eller bara en simulering.

Kampen mellan Maskinen och Samaritan fortsätter.

Min kommentar
Efter att vi hade sett fjärde säsongen av Person of interest, försökte jag lite halvhjärtat få tag i den femte. Vid ett tillfälle så hittade jag faktiskt boxen, men jag köpte den inte just då och nästa gång jag kollade så fanns den inte mer. Det kändes kanske lite tungt att låta den hänga i luften, men jag var beredd att göra det. Sedan upptäckte jag att den streamade på HBO.

Faktum är att jag är mer än lite besviken på den här avslutande säsongen. Förmodligen hade den vunnit på att ses ganska snart efter den fjärde, medan jag kom ihåg något. Nu gick det fem år mellan dem och jag kom inte ihåg någonting. Kändes det som. Detta är ju en ganska invecklad historia.

De första avsnitten fick mig att undra om dialogen alltid har varit så här ... töntig och nog för att jag alltid har varit lite irriterad på karaktären Johns hesviskande. Nu håller jag på att bli smått tokig av den. Alla scener med Harold och Maskinen tråkar ut mig. De är dessutom alldeles för många och för långa. Den enda ljuspunkten är egentligen Sameen. Hon är det som John var de första säsongerna.

Känslan jag får av den här säsongen är att de inte hade en aning om hur i hela friden de skulle avsluta. Då gjorde de det så komplicerat och svårforcerat så att ingen skulle förstå något. I alla fall inte att det inte hänger ihop. Det har ju fungerat för andra serier. Som vanligt så stör jag mig på att samma människor, som ibland är exceptionellt pricksäkra, ibland inte ens skulle kunna träffa en ladugårdsvägg. Teknikdelarna (då menar jag framför allt det som har med hackandet och klonandet att göra) är inte ett dugg trovärdiga. Allt blir för överdrivet.

Person of interest har helt bytt skepnad mellan första och sista säsongen. Den har mer och mer vägt över till att bli en renodlad action i stället för en thriller. Faktum är att jag nog har tyckt att den blivit lite sämre för varje säsong nu. Trots allt är jag ändå glad för att både jag och serien har fått ett avslut. Alla som blint älskar AI borde i alla fall se den. Alla säsongerna.



På TV Time har serien 9,32 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 180 242 betyg).
Jag ger den 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: Brave new world (2020)

Titel: Brave new world
Originaltitel: Brave new world
Genre: Science fiction
Skapad av: Grant Morrison, Brian Taylor, David Wiener
TV-bolag: Peacock
Skådespelare: Alden Ehrenreich, Jessica Brown Findlay, Harry Lloyd, Nina Sosanya, Hannah John-Kamen
Premiär: 2020-07-15
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på HBO november 2021



Handling
I ett framtida London härskar tre regler: inget privatliv, ingen familj och ingen monogami. Bebisar alstras genom avancerad labbteknik och sex sker endast för njutningens skull. I New London är alla människor odlade i ett labb och indelade i strikta klasser: De härskande alfa och beta och de arbetande gamma, delta och epsilon. Alla är (i teorin) nöjda med att vara del av den kontrollerade samhällskroppen tack vare lyckodrogen soma som samtliga medborgare proppar i sig. Familj och monogami är utplånad – det är varken nödvändigt eller önskvärt eftersom barn inte tillåts födas på naturlig väg.

Min kommentar
För bara någon vecka sedan läste jag Du sköna nya värld. En bok som mer eller mindre är ett måste för ett science fiction-fan, som jag gärna vill kalla mig. Det har dröjt länge, boken skrevs 1932, och lite skäms jag över att erkänna att anledningen till att den till slut blev läst är TV-serien Brave new world. Jag ville ju inte gärna se den innan jag hade läst boken.

Som vanligt så har jag svårt att separera boken från serien och som vanligt så känner jag knappt igen historien från boken. Jag tror (är ganska säker på) att Aldous Huxley hade blivit både ledsen och besviken om han hade sett detta. Men mest ledsen. Jag har inget emot att man moderniserar, men när man tappar hela grundkonceptet och fokuserar på helt andra saker då blir jag inte så glad.

I den här framtida värld finns inga pengar, inget ägande, inget privatliv, inget själsliv. Allt och alla tillhör alla. Livet är fullständigt utan känslor. De känslor, eller så nära man kan komma, upplever man på stora fester genom en storytellers "feelies". Precis allt är konstgjort. So far so good.

Tyvärr så verkar manusförfattaren vara av den bestämda åsikten att obegränsat sex är det enda som gör människor riktigt lyckliga. Det är väldigt mycket mer sex, pillerknaprande och våld här, vilket väl i och för sig säger allt om den tid vi lever i nu. Det är ju så dystopier fungerar, trots allt. Hela biten med vi-vet-att-det-är-fel-men-vi-gör-det-ändå-för-att-alla-ska-hålla-sig-lugna, som jag tyckte var tydlig i boken, saknas helt. Även betingningen är helt borta och då menar jag den "medfödda".

Personligen så hade jag inte haft något emot mer fokus på "vilden" och då gärna lite mer nyanserat. Jag tycker man slarvar bort det subtila perspektivet och bara gör allt våldsamt. Där boken har djup och tydliga (filosofiska) funderingar över vad total lycka kostar i frihet så har serien bara yta och effektsökeri. Här finns snygga vyer, mycket sex och vackra människor.

Jag tror att Brave new world möjligtvis är bättre för att jag har läst boken. Det gör att jag liksom själv lägger till det som saknas. Det största problemet med den här moderniserade versionen, tycker jag, är dock att den inte alls är en framtidsvision. Vi är redan där.



På TV Time har serien 9,3 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 13 039 betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: Another life #1 (2019)

Titel: Another life
Originaltitel: Another life
Genre: Science fiction
Skapad av: Aaron Martin
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Katee Sackhoff, Samuel Anderson, JayR Tinaco, Elizabeth Faith Ludlow, Jake Abel
Premiär: 2019-07-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti-september 2021





Handling
När ett mystiskt föremål från yttre rymden landar på jorden får Niko Breckinridge uppdraget att leda mänsklighetens första resa till planeten det kommer ifrån, medan hennes man försöker undersöka föremålet hemma på jorden.

Min kommentar
Science fiction har ju varit något av en favorit för mig ända sedan jag var ganska liten. Vare sig det gäller böcker, filmer eller som nu, det mer moderna, TV-serier. Jag vet inte riktigt när jag fick ögonen på Another life, men den hamnade på listan. Nu i efterhand så misstänker jag att jag inte ens kollade upp vad den handlade om. Eller vad den hade för betyg.

Detta är ett hopkok av väldigt många, riktigt bra science fiction-filmer. Vilket ju inte alls betyder att det automatiskt blir bra. Uppenbarligen så kan det vara precis tvärtom. Där filmer som Arrival, Alien och 2001: A space odyssey briljerar så faller den här serien helt platt.

Faktum är att det ändå börjar riktigt lovande. De första avsnitten är spännande och även om jag då känner igen hopkoket så känns det hyfsat fräscht. Sedan kommer det fjärde avsnittet. Då kom det där som brukar dyka upp väldigt mycket längre in i serier, när alla idéer har tagit slut; drömavsnittet. Jag bara avskyr det. Serien hämtar sig aldrig riktigt efter det. Det stora problemet är nog ändå att det är så utdraget och krystat. Om man hade kokat ner alltihop till bara de tre första avsnitten, ett i mitten och de två sista så hade det nog faktiskt kunnat bli bra.

Logiken haltar. Skådespeleriet haltar. Trovärdigheten haltar. Eller den saknas nog faktiskt helt. Besättningen verkar vara hämtad direkt från skolbänken. Dessa så kallade experter är mer hormonstinna tonåringar. De kan inget. De vet inget. Fjantiga bråk uppstår helt oprovocerat. Dialogen och interaktionen är på en helt osannolikt låg nivå. Det är ointelligent och flamsigt.

Det ska tydligen komma en andra säsong av Another life. Den kommer jag nog inte att se. Om det inte är så att alla TV-serier plötsligt tar slut. Och helt seriöst, bevare oss väl om mänsklighetens hopp ligger i händerna på sådana här människor.



På TV Time har serien 7,3 i genomsnitt.
På IMDb har serien 5,0 i genomsnitt (beräknat på 26 277 betyg).
Jag ger den 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: Dimman #1 (2017)

Titel: Dimman
Originaltitel: The Mist
Genre: Skräck
Skapad av: Christian Torpe
TV-bolag: Spike TV
Skådespelare: Morgan Spector, Alyssa Sutherland, Gus Birney, Mia Lambert, Okezie Morro
Premiär: 2017-08-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix maj-juni 2021





Handling
En mystisk och närmast oförklarlig dimma sveper plötsligt in över den lilla staden Bridgeville i Maine. En dimma så pass tät och tjock att man knappt kan se genom den och än mindre vistas i dess dunkel. Än värre blir det när stadens invånare, till sin förskräckelse, upptäcker att det gömmer sig en massa aggressiva och blodtörstiga monster i dimman.

Min kommentar
När jag såg att Stephen Kings Dimman fanns att se som TV-serie på Netflix så åkte den direkt in på listan. Sedan har den legat där och mognat. Jag kan ju hålla med om att det kanske inte är den bästa årstiden att se skräck, när kvällarna är ljusa, men helt ärligt så tror jag inte att det hade hjälpt om jag så hade sett den under polarnätter. Det här är inget bra alls.

Jag har ju då både läst den tunna kortromanen/långnovellen på runt 200 sidor och sett filmatiseringen. Båda var helt okej eller till och med bra. TV-serien däremot... här har man ändrat på precis hela grundkonceptet. Inget av det som händer i serien finns med i boken. Inte ens karaktärerna är samma, de har inte ens brytt sig om att döpa dem likadant. Endast dimman som faktiskt fenomen är gemensamt. Det borde vara förbjudet (och straffbart) att påstå att något bygger på en bok när det så uppenbart inte är sant.

Här finns mängder av sidohistorier och -spår. Man hoppar friskt mellan dem och det spretar åt alla håll. Ingen av historierna blir riktigt intressant. Förmodligen beror det mest på att karaktärerna känns lite som schabloner, som att de är hitte-på. Deras agerande är, i bästa fall, irrationellt. Man försöker desperat få in lite gruppsykologi, men man misslyckas kapitalt. Det är på tok för överdrivet och ologiskt. Förvandlingen från logiskt tänkande människor till djur med reptilhjärna går alldeles för snabbt och egentligen helt utan (logisk) anledning. Dialogen är ibland så usel att jag nästan rodnar.

Det är föga förvånande att Dimman läggs ner efter bara en säsong. Om man i stället hade valt filmen som grund så hade det funnits hur mycket som helst att utforska. Se den i stället. Eller läs boken. Vilket som är bättre.



På TV Time har serien 7,88 i genomsnitt.
På IMDb har serien 5,4 i genomsnitt (beräknat på 22 754 betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: Nightflyers #1 (2018)

Titel: Nightflyers
Originaltitel: Nightflyers
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeff Buhler
TV-bolag: Syfy
Skådespelare: Eoin Macken, Gretchen Mol, David Ajala, Sam Strike, Jodie Turner-Smith
Premiär: 2018-12-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix november 2020-januari 2021





Handling
Året är 2093 och ett team vetenskapsmän ger sig iväg på en resa ut i rymden för att ta den första kontakten med utomjordiskt liv. När skrämmande och våldsamma incindenter inträffar börjar teamet misstänka varandra och inser att det är något ombord på Nightflyer tillsammans med dem. Det är upp till besättningen att rädda skeppet och sig själva.

Min kommentar
Hösten 2019 läste jag George R R Martins kortroman Nightflyers. Den var inte så bra som jag hade hoppats, men jag kände mig övertygad om att det hade gått att göra en bra TV-serie av den. Som den ju faktiskt redan hade blivit, upptäckte jag redan då. Dock undrade jag hur man hade lyckats dra ut på den här korta berättelsen till att bli nästan tio timmar. Nu vet jag.

Efter första avsnittet så känns TV-serien exakt lika konstig som boken och jag får känslan av att ha missat flera avsnitt. Det är väldigt många fler karaktärer än i boken (tror det var tio där), hela skeppet är fullt. Av galna vetenskapsmän och, faktiskt, galna alla andra också. Alla verkar ha en egen agenda och ingen av de "nya" karaktärerna tillför något. Faktum är att serien knappt handlar om någonting.

För att de "nya" karaktärerna ska ha någon anledning att vara där så har det hittats på mängder av sidohistorier, som är osammanhängande och helt onödiga. De gör bara att allt blir otroligt utdraget. Allt är bara konstigt och ologiskt. Mängder av saker som händer har ingen mening alls. Jag är av den bestämda uppfattningen att det hade räckt med max fyra avsnitt för att få till det här.

Sista avsnittet blir nästan som en parodi och jag skrattar högt flera gånger, vilket naturligtvis inte passar sig alls egentligen, men det blir så outsägligt fånigt. Jag får känslan att man har plockat bitar från alla bra science fiction-/skräckfilmer, slängt ner allt i en mixer och kört igång. Personligen så tycker jag att det borde vara förbjudet att påstå att något är "baserat på" en bok, i det här fallet så kanske 5% kommer från kortromanen och resten är något de knåpat ihop på egen hand. Jag noterar att George R R Martin inte står med under rubriken Creator på IMDb.

Nightflyers är i sina bästa stunder ganska snygg, men outhärdligt långdragen. Endast min inneboende envishet och vägran att ge upp gör att jag tar mig igenom dessa tio avsnitt.



På TV Time har serien 7,46 i genomsnitt.
På IMDb har serien 5,9 i genomsnitt (beräknat på 11 593 betyg).
Jag ger den 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: The witcher #1 (2019)

Titel: The witcher
Originaltitel: The witcher
Genre: Fantasy
Skapad av: Lauren Schmidt, Andrzej Sapkowski (bok)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allen, Anya Chalotra, Joey Batey, Adam Levy
Premiär: 2019-12-20
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Netflix januari 2020





Handling
Häxkarlen Geralt från Rivia försöker att hitta sin plats i en fiktiv medeltida värld, Kontinenten, där alver, häxor, gnomer och monster gradvis trängs undan av människan. Häxkarlar är kringvandrande monsterjägare som hyr ut sina tjänster.

Min kommentar
När den här serien började på Netflix kände jag mig trygg i min slutsats att jag absolut inte ville se den. Monsterjägare är inget som tilltalar mig. Men så en dag kom sambon hem och sa att han ville se den. En kollega hade lurat i honom att den var som Game of thrones. Jag hoppas det var sista gången sambon litar mer på sina kollegor än på mig...

The witcher hade nog kunnat vara helt okej om den hade gjorts annorlunda. Att den innehöll tidshopp stod klart ganska tidigt, men de var riktigt dåligt gjorda. De kom utan förvarning och helt utan sammanhang. Dessutom visade de hur ganska väsentliga händelser skulle gå, innan de andra trådarna kom dit. Det blir ju liksom inte spännande då. Jag får heller aldrig veta hur den här världen ser ut. Ortsnamn och områdesnamn kastas ut, men jag har ingen aning om var de ligger eller vilka som bor där. Hjälten (The witcher) är vansinnigt tråkig och går bara omkring och grymtar och väser. Efter ett par avsnitt så sitter jag och undrar vad i hela friden allt går ut på. Det finns liksom ingen riktning.

En väldigt märklig sak är att många av de här karaktärerna kan utöva magi, men ändå slåss de med nävarna (och svärd ibland). Förutom vid slutstriden. De verkar alla plötsligt komma på att det här med magi, det är en bra grej att använda när man slåss.

Den enda ljuspunkten var trubaduren, som The witcher hängde med ett tag. Han var helt sanslöst rolig.

The witcher känns som ett klassiskt exempel på hur det kan bli när man jobbar efter principen more is more. Det känns som en pizza med extra allt. Men botten saknas. The witcher är i alla fall inte ett dugg lik Game of thrones.



På TV Time har serien 9,74 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,4 i genomsnitt (beräknat på 201 871 betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan än så länge inte köpas.

TV-serie: The Rain #2 (2019)

Titel: The Rain
Originaltitel: The Rain
Genre: Science fiction
Skapad av: Jannik Tai Mosholt, Christian Potalivo, Esben Toft Jacobsen
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alba August, Lucas Lynggaard Tønnesen, Mikkel Boe Følsgaard, Natalie Madueño, Clara Rosager
Premiär: 2019-05-17
Produktionsland: Danmark
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix juni-juli 2019



Handling
Simone , hennes bror Rasmus och de andra ungdomarna är på flykt undan Apollon, ledda av Sten. De hittar snart sin tillflykt hos en grupp forskare. Frågan de härjade ungdomarna måste ställa sig är om dessa forskare verkligen kan och vill hitta botemedlet till det virus som förvandlat Skandinavien till ett ödeland.

Min kommentar
Förra sommaren såg vi första säsongen av The Rain. Trots att vi egentligen inte var speciellt förtjusta i den så hade den en viss potential och dystopier är ju alltid intressant. När de dessutom utspelas i min närhet så blir det ju ännu mer intressant. Därför tyckte vi att det, trots allt, var en bra idé att se andra säsongen.

Första avsnittet börjar ungefär där sista avsnittet i första säsongen lämnade oss. Tyvärr minns jag inte särskilt mycket så jag saknar en resumé. Det får man inte. Nåväl, vi försöker att inte vara för kritiska, men det är svårt. Väldigt svårt. Det finns mycket att säga, men jag ska försöka hålla det kort.

Jag bryr mig inte ett dugg om någon av karaktärerna. De blir aldrig riktiga människor, utan är mer störande moment som säger konstiga saker och agerar underligt. Plötsligt blir till exempel denna tonåring, som varit inlåst i en bunker i sex år, en färdigutbildad och erfaren biolog. Hur gick det till? Samma saker händer hela tiden, det är bara aktörerna som skiftar. Handling för ungefär en timme dras i långbänk och blir runt fyra timmar. Hela säsongen känns som en enda lång upprepning. Och varför känner manusförfattare sig tvungna att lägga in massa onödig romantik? Man får inga förklaringar på någonting, det enda man får är en hel härva med lösa trådar. Jag tror inte ens manusförfattarna har någon idé om vart det här ska ta vägen och varför. Det verkar inte finnas någon mening och det vill i alla fall jag ha. Speciellt när det handlar om en dystopi.

Skådespelarna gör säkert det bästa av vad de har, men oftast känns det som att de läser repliker. Det kan i och för sig också bero på att dialogen är ganska dålig. Det enda som faktiskt berörde mig var scenen vid zonkontrollen, med Sarah och hennes familj. Där kände jag något.

Allt jag tyckte om första säsongen gäller även denna andra. Bara ännu mer. Inte ens slutet kan få mig intresserad av en tredje säsong.

En undran också. Varför i hela friden har man inte möjlighet att texta det svenska talet? Det var nästan omöjligt att höra vad de sa.



På TV Time har serien 7,98 i genomsnitt.
På IMDb har serien 6,4 i genomsnitt (beräknat på 21 762 betyg).
Jag ger den 2,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

TV-serie: Westworld - Säsong 1

Titel: Westworld
Originaltitel: Westworld
Genre: Science fiction
Skapad av: Jonathan Nolan, Lisa Joy
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Jeffrey Wright, James Marsden, Anthony Hopkins
Premiär: 2016-10-03
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO augusti-september 2018




Handling
I den futuristiska fantasiparken kallad Westworld avviker en grupp androider från sina programmerares noggrant planerade skript med besvärande och märkligt beteende.

Min kommentar
Jag har länge lyckats stoppa sambon från att skaffa HBO:s streamingtjänst, men sedan upptäckte jag att en serie jag ville (var tvungen att) se visades där. Den serien var inte Westworld, men den tittade vi på i väntan på att första säsongen av serien jag ville se skulle visas klart. Westworld blev, på sätt och vis, rekommenderad av kollegorna.

Mitt allra största problem med den här historien är att jag helt enkelt inte kan köpa den här fullständigt vidriga idén. En nöjespark befolkad av mänskliga androider, där människor får bete sig precis hur de vill. Jag klarar bara inte av det.

Ett annat problem jag har är att det känns som att serien har potentialen att bli en ny Lost. I meningen att absolut ingenting går ihop i slutet. Jag brukar gilla mystiskt och komplext, men bara om det finns en mening med det. Någon sådan kan jag inte hitta här, om den inte är att, omotiverat, visa så mycket nakna människor och så mycket grymt våld, även det omotiverat, som det bara går.

Skådespelarna är fantastiska och det finns en del stora (eller före detta stora) namn här, men det hjälper liksom inte när historien inte fungerar för mig.

Jag kan inte låta bli att undra om serien har så högt betyg på grund av alla dessa nakna människor eller för att så många helt enkelt har sådana här fantasier. Någon tydlig väg framåt kan jag inte se och jag måste ifrågasätta om ens skaparna vet vart de är på väg. Om jag kommer att se andra säsongen? Det är högst tveksamt. Speciellt som jag har hört att det ballar ur ordentligt då.



På TV-serier.nu hade säsongen 4,4 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,9 i genomsnitt (beräknat på 304 529 betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

TV-serie: American Horror Story - Säsong 1

Titel: American Horror Story
Originaltitel: American Horror Story
Genre: Skräck
Skapad av: Brad Falchuk, Ryan Murphy
TV-bolag: FX
Skådespelare: Jessica Lange, Connie Britton, Dylan McDermott, Evan Peters, Kate Mara
Premiär: 2011-10-05
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 12
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD december 2017-januari 2018





Handling
Familjen Harmon flyttar från Boston till Los Angeles och in i en gammal herrgård med mörka hemligheter dolda i väggarna. Harmons består av pappa Ben, mamma Vivian och dottern Violet, och de har lämnat Boston i hopp om att glömma och gå vidare efter en jobbig tid. Vad de inte vet är att huset de flyttar in i redan har invånare, spöken som har en egen agenda för familjen.

Min kommentar
Jag är helt säker på att jag på någon bokblogg läste något bra om den här serien. Tyvärr minns jag inte alls vilken eller när, men det kan bara vara av den anledningen som den hör boxen hamnade hos mig.

De första två, kanske tre, avsnitten var helt okej, men sedan... Faktum är att jag tycker att det är tur att serien nästan omedelbart gick över min gräns för "löjlig", annars hade den nog blivit så otäck att jag tyckt att den var obehaglig. Nu blev det i stället bara tramsigt. I det här huset är det rejäla svängdörrar, alla som vill kan komma och gå som de behagar. De döda springer omkring som om de var levande och ingen kan se skillnaden. Saker som händer är åt det makabra hållet, men för mig finns det ingenting som är läskigt här. Spännande ja, skrämmande nej.

Skådespelarna som är med här är ganska kända och det är inget som helst fel på deras agerande, det är riktigt bra. Det är själva historien som jag inte gillar. När jag scrollar vidare i rollistan så ser jag att kändisarna bara blir fler och fler.

Jag förstår ju av betyget på IMDb att det vanligaste är att man fullkomligt älskar den här serien, själv kommer jag med största säkerhet inte att se vidare på denna. Jag var beredd att sätta en trea. Fram till sista avsnittet. Herregud.



På TV-serier.nu hade säsongen 4,3 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 224 133 betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.