Bok: Operation Garbo 3 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 3
Genre: Thriller
Antal sidor: 280
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 3
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 maj 2025




Första meningen: - Vindomslag?

Baksidetext
Ingen kunde anklaga ÖB för att skönmåla när han drog läget inför den svenska krigsregeringen: Även om fienden inte begår planerade krigsförbrytelser måste vi räkna med svåra lidanden och repressalier mot den gerillaaktivitet som pågår. Vi måste inse att det blir svårt att befria landet om fienden försvarar sig till sista blodsdroppen i städer där det finns civila kvar Jag vill påpeka att det verkar pågå en maktkamp inom den sovjetiska ledningen.

Efter den sovjetiska invasionen i september 1992 är viktiga delar av Sverige ockuperade. Men kraften har gått ur anfallen och offensiven misslyckats. Amerikanska marinkåren håller Gotland, och Sovjet erbjuder eldupphör.

Förhandlingar mellan Sovjet, Finland och Sverige inleds på Bornholm. Sovjetunionen erbjuder fred mot att Sverige lämnar Finland i sticket. Regeringen är splittrad.

Befrielseaktioner startar i Sverige samtidigt som sovjetväldet börjar upplösas inifrån. Sovjetledningen blir alltmer desperat och hotar med kärnvapen.

Min kommentar
I sambons bokhylla, när vi flyttade ihop, fanns de två första delarna i trilogin Operation Garbo. Jag tyckte att de lät fantastiskt spännande (sambon kan dock inte komma ihåg att han har läst dem) och 2014 hittade jag alla tre i nyutgåva. Naturligtvis köpte jag dem. Om jag hade vetat då vad jag vet nu så hade det aldrig hänt, men jag var lyckligt ovetande. I år tyckte jag att de kunde passa i utmaningen Tre på tre och nu har jag då äntligen tagit mig igenom tredje och sista delen.

Det finns böcker som man inte riktigt vet hur man ska skriva om, och sedan finns det böcker som man nästan inte vet hur man ska orka läsa klart. Hela trilogin Operation Garbo faller tyvärr in i den senare kategorin för mig. Med denna sista del som den absolut tyngsta att slutföra och värst av alla. Läslust och läsflow lyste med sin frånvaro.

Böckerna handlar om ett fiktivt sovjetiskt anfall på Sverige år 1992 och skildrar olika delar av detta scenario ur ett militärt perspektiv. Och när jag säger "militärt", så menar jag verkligen det. Det är militär jargong, militär struktur, militärt tankesätt – det är till och med militär korrekthet, vilket jag kan respektera. Men någonstans försvinner berättelsen i allt detta. Retoriken är något man känner igen, vi hör den ju nästan varje dag nu, och det hade varit riktigt läskigt. Om boken hade kunnat leverera ordentligt.

Det största problemet, som är genomgående i alla tre böckerna, är den enorma mängden namn och karaktärer. I första delen räknade jag till över 100 namngivna personer, många av dem dyker upp en gång och försvinner sedan för alltid. För att göra det än mer besvärligt så samexisterar kanske tjugo olika trådar, på olika platser, med olika karaktärer. Det blir omöjligt att hålla isär både karaktärer och händelser, och det påverkar läsflytet rejält. De efterföljande delarna fortsätter på exakt samma sätt – det är som att författarna aldrig ens reflekterat över att en läsare faktiskt behöver kunna orientera sig i berättelsen.

Det finns också en (över)tydlig agenda här. Kritik mot svensk försvarspolitik återkommer ofta, ibland på gränsen till det raljanta. Politiker framställs som inkompetenta, medan militären vet exakt vad som borde göras. Det är inte svårt att se att det finns ett syfte bakom böckerna, och jag kan förstå frustrationen som drivit dem att skriva. Men när hela historien börjar kännas som en propagandaskrift i romanform, då har man tappat mig som läsare.

Skildringen av kvinnor är också något jag reagerade starkt på. De svimmar eller gråter. Eller både och. Det är utseende hit och utseende dit – på ett sätt som känns otidsenligt och platt, till och med för 1980-talet. Dialogen är, i bästa fall, som tagen ur en pilsnerfilm från 30-talet.

Operation Garbo har varit en ganska jobbig övning i uthållighet och envishet för mig. Jag förstår absolut att dessa böcker har en publik. De som är insatta i militär strategi, struktur och historia kanske älskar detta. Men för mig, som ändå gillar thrillers, action och samhällskommentarer, blev det för torrt, för mycket och för splittrat. Med en gigantisk viljestyrka läste jag ut dem, men nu vill jag inte se dem mer. De ska bort härifrån.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 88 betyg).
Jag ger den 1,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del tre: Jag kan inte hitta någon.

Bok: Operation Garbo 2 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 2
Genre: Thriller
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 2
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1989 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2025




Första meningen: - Vindomslag!

Baksidetext
ÖB börjar få kontroll över det svenska försvaret och anfalla sovjetiska styrkor i Uppland, Södermanland och Östergötland. Men landets fiender finns inte bara där. Chefen för Sveriges incidentberedskap visade sig ha förbindelser med den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. Visserligen fångades Nöjdh, men finns det fler agenter i högkvarteret?

Krisläget splittrar regeringen: Bör man verkligen offra tusentals svenska liv i kriget när det kanske går att förhandla sig till fred med Sovjet?

Min kommentar
Ibland, det händer inte speciellt ofta (numera), ångrar jag lite att jag köpt på mig typ en hel serie utan att ha läst en enda av böckerna som ingår. Nu har det (nästan) hänt. Eller, jag köpte ju dem för många år sedan, men nu läser jag dem. En hel trilogi av pseudonymen Harry Winter, där alla delar heter Operation Garbo. Detta är den andra delen.

För mig är det (över)tydligt att författarna verkligen vill skildra hur ett anfall på Sverige skulle kunna se ut. Allt och överallt. Samtidigt. Personligen så tycker jag att det är synd att den är skriven på det sättet, för det är inget för gemene man. Den är skriven av militärer och endast för militärer samt eventuellt andra stridspittar. Det är uppenbart.

Man förutsätts komma ihåg och hålla reda på ett tjugotal (möjligtvis fler) olika trådar. Vem som är var och gör vad. Det blir inte heller lättare av att flera (många) karaktärer heter samma sak. Allt är en enda uppräkning av olika strider och det rapas vilt upp olika vapen och liknande. Ofta vet jag inte ens om det är ett fartyg eller ett flygplan. Eller kanske något man skjuter med.

Här finns inte en enda intressant karaktär, allihop är bara pjäser som placeras på olika ställen. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det ska gå för dem. Dessutom så verkar gubbarna som skrivit böckerna ha en dragning mot det gubbsjuka. Eller så har de bara en märklig bild av kvinnor. Antingen sitter de och gråter eller så är de supersnygga och sexiga. Jag skulle nog våga påstå att de alltid bedöms efter sitt utseende och inte sin kompetens. Det finns, knappt, en enda vettig politiker här och allra värst är det på vänstersidan. Allt detta är väl visserligen nära verkligheten, men riktigt så korkade och naiva som de framställs här tycker jag dock inte att de är.

Just hur politikerna skildras är ändå ganska trovärdigt. I stället för att samarbeta om viktiga saker så bråkar de om detaljer. Och sin grundläggande politik. Precis så där gör de ju i verkligheten också, även om vi nu faktiskt såg att en riktig kris fick dem att hålla ihop bättre. För mig blir det bara för mycket av spy-sin-galla-över-alla-som-inte-tycker-rätt-alltså-som-författarna.

Operation Garbo är egentligen viktiga böcker att läsa, nu mer än någonsin. Tyvärr så är det nog inte många som orkar ta sig igenom dem. Hur ofta har vi inte hört politikerna säga "Vi är väl förberedda." För att bara ett litet tag senare på ett brutalt sätt tas ur den villfarelsen. Dessvärre så drunknar det viktiga budskapet i de här böckerna i propagandan.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del två: Breakfast Book Club, Bokstapeln och DAST Magazine

Bok: Operation Garbo 1 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 1
Genre: Thriller
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 1
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2025




Första meningen: - Satan, vindomslag!

Baksidetext
Året var 1992. Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina seglade för lättjefulla högsommarbrisar tätnade krismolnen i Sovjetimperiet. I desperation iscensatte ledarna i Kreml Operation Garbo.

Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna tro på varningarna. De gjorde alltför lite alltför sent.

Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustaf Näsströms kustkorvett, Johan Schewenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?

I Arvfurstens palats och Vita huset, i Kreml och i det svenska högkvarteret, i Visby stift och i Berlins spioncentraler, på Västergötlands flygbaser, Upplands slätter och Stockholms skärgård utspelas denna thriller. Harry Winter har varit med förr och vet vad han talar om.

Min kommentar
Förra året så hittade jag ju äntligen den gamla utmaningen Tre-på-tre och till min stora glädje så körs den även i år. Jag hade ju ännu en trilogi i åtanke, Operation Garbo av Harry Winter, som är pseudonym för ett kollektiv. För att göra det enklare så heter alla delar likadant, bara med tillägget vilken del det är. Så i mars plockade jag fram del ett.

De här böckerna är inte speciellt kända, men sambon hade med sig de två första delarna i boet (han är gammal officer, så det är inte alls konstigt) och ja, jag blev omåttligt nyfiken. 2014 hittade jag alla tre böckerna i nyutgåva, pocket, och då köpte jag allihop. Det blev dock en smärre chock när jag plockade fram första boken och upptäckte att texten var minimal. Jag har nog aldrig sett en så liten text i en bok. Någonsin. Trots läsglasögon så var det omöjligt att läsa, utan att drabbas av huvudvärk. Tack och lov så finns böckerna på Storytel så jag fick läsa på läsplatta i stället.

När jag börjar läsa så tänker jag att det kanske inte är lämpligt att läsa den här boken just nu. Eller så är det just nu man ska läsa den. Väldigt mycket av retoriken känns igen från kriget i Ukraina. Av någon anledning så verkar det alltid vara Sovjet (Ryssland) som är de kränkta. Dessvärre så blir det för många kängor mot svensk försvarspolitik, även om det nu ligger en hel del sanning i kritiken. Fortfarande. Då ska man tänka på att försvaret var ungefär tio gånger starkare i slutet av 80-talet än vad det är nu. Om det hade varit lite mer nyanserad kritik så skulle allt ha varit mer trovärdigt. Dock är vi fortfarande precis lika naiva.

Ett stort problem, för mig, med den här boken är att här finns över hundra namngivna karaktärer. Många av dem förekommer bara en enda gång och sedan aldrig mer. Dessutom så finns det ett helt koppel med icke namngivna karaktärer. Det är helt omöjligt att ha så många namn i huvudet. I alla fall utan att göra ett flödesschema. Flera av de namngivna heter dessutom samma, till exempel så figurerar (minst) fem olika Gustav/Gustaf. För mig som var med den här tiden så är det uppenbart vilka somliga av dessa karaktärer ska föreställa. Med den mängden karaktärer så blir det naturligtvis så att man inte lär känna någon av dem. Min känsla är att just det inte betyder så mycket för de personer som har skrivit boken. För dem finns det annat som är viktigare. Hur många trådar det finns är oklart. Jag försökte inte ens hålla ordning på dem. För att göra det ännu besvärligare så hoppas det friskt mellan dem.

Det märks att boken är skriven av män med militär bakgrund, väldigt tydligt. Man förutsätt, exempelvis, veta vilken nationalitet folk har bara genom vilket fordon de färdas i/med eller vilken modell de har på uniformen. Min invändning är, som vanligt, att man faktiskt inte behöver ta med allt man kan och vet. Det blir bara väldigt krångligt för oss som inte har den bakgrunden.

Samma sak som gör boken extremt jobbig att läsa är förstås även det som gör den mycket trovärdig. Många saker händer samtidigt. På många olika platser. Med hur mycket folk som helst inblandat. Problemet är att en vanlig läsare kanske hellre hade sett ett färre antal karaktärer och platser för att ha en chans att hänga med. Kanske är den skriven av militärer för militärer, men det blir ju inte en speciellt stor grupp läsare. Då borde man möjligtvis ha skrivit den mer för gemene man, vilket borde ha gett den ett större genomslag.

Operation Garbo är en ganska torr och detaljerad beskrivning av ett högst sannolikt scenario och är egentligen inte så mycket en skönlitterär bok som ren propaganda (ligger egentligen inte speciellt långt efter den gamla Sovjetpropagandan, fast tvärtom, kan man säga). Tyvärr är boken lika relevant nu som den var då, 1988. Det är svårt att sätta betyg på den, på grund av allt jag nämnt. Historien i sig får en fyra, men berättandet får bara en tvåa. Alltså blir det en trea.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 141 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del ett: Tradition och fason, Aftonbladet och Logement